Hur har det gått för de ensamkommande barnen? En uppföljning av ensamkommande barn som anvisats till Västerbottens län

Transkript

1 Hur har det gått för de ensamkommande barnen? En uppföljning av ensamkommande barn som anvisats till Västerbottens län

2 Förord De ensamkommande barnen utgör en betydande andel av de nyanlända som kommer till Västerbotten. Kommunerna i länet har byggt upp mottagningssystem kring barnen och ungdomarna för att främja hälsa, skolgång, en rik fritid och förberedelser för ett självständigt liv. Uppföljningar är grunden för att hitta styrkor och utmaningar i integrationsarbetet och kunna planera vidare utvecklingsinsatser. Det är därför angeläget att i olika avseenden följa de ensamkommande barnens etablering och livsvillkor i Sverige för att kunna möta behov och förutsättningar på bästa sätt. Denna kartläggning är ett litet nedslag och bidrag till kunskap om de ensamkommande barnens etablering som vi hoppas ska kunna inspirera till vidare studier på området. Kartläggningen bygger på inhämtad data och underlag från kommuner och myndigheter. Vi vill rikta vårt varmaste tack till er som bidragit med information och värdefulla synpunkter under arbetets gång. Umeå, juni 2014 Ida Andersson, Praktikant från masterprogrammet i mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet Gabriella Strååt, Integrationsutvecklare på Länsstyrelsen Västerbotten 1

3 Innehållsförteckning 1. Inledning... 3 Inledning och syfte... 3 Syfte Metod och avgränsningar... 4 Urval... 4 Bortfall... 4 Avgränsningar... 4 Kommuner i Västerbottens län med ett organiserat mottagande av ensamkommande barn mellan år Dataunderlag... 6 Registerdata... 6 Kompletterande frågor och intervjuer... 6 Jämförande data... 6 Begränsningar Bakgrund... 8 Definition av ensamkommande barn... 8 Asylsökande ensamkommande barn i Sverige... 8 Om mottagandesystemet... 8 Överenskommelser om mottagande... 8 Ankomstkommun och anvisningskommun... 9 Kommunens ansvar... 9 Boende och stöd... 9 God man Skola Ett mottagandesystem i förändring Vårdbeslut, stöd i boendet/utslussningsverksamheter Placering i andra kommuner Skolan Kunskap och kompetens Anvisningssystemet Handläggningstider för asylärenden Andelen bifall i asylärenden Resultat Könsfördelning och ålder Flyttmönster Var bor de ensamkommande barnen idag? Hur ser ut flyttmönstret ut för ungdomar i små respektive stora kommuner? Inkomst och studier Inkomst och studier Hur ser fördelningen mellan män och kvinnor avseende studier och inkomst?

4 Taxerad inkomst Hur skiljer sig den taxerade inkomsten mellan kvinnor och män? Inkomstskillnader Studienivå Studerande år Bidrag och studielån från CSN Skulder hos Kronofogdemyndigheten Fordringarnas omfattning Skuldsättning hos kvinnor och män Körkortsinnehav Brottsbelastning Brottsbelastning och sysselsättning Dödsfall, äktenskap och barn Sammanfattning av resultatet Slutsatser Referenser Lästips övrig litteratur

5 1. Inledning Inledning och syfte De tio senaste åren har Migrationsverket tagit emot allt fler asylansökningar från ensamkommande barn som befinner sig på flykt från sina hemländer. År 2004 sökte knappt 400 ensamkommande barn asyl i Sverige. 1 I år väntas barn söka asyl, det betyder en tiodubbling av asylsökande ensamkommande barn på tio år. 2 Samtidigt med en ökande andel ensamkommande barn i Sverige minskar antalet ensamkommande barn i andra europeiska länder. Sverige är idag största mottagarland för ensamkommande barn i Europa. 3 Mottagande av ensamkommande barn innebär både möjligheter och utmaningar för det mottagande samhället. De ensamkommande barnen befinner i en utsatt situation som minderåriga med flyktingbakgrund utan föräldrar i landet. 4 Samtidigt har många ensamkommande barn ofta en stor inneboende kapacitet i likhet med andra ungdomar. 5 Få studier gjorts om hur det har gått för ensamkommande barn som lämnat kommunens omsorg och idag står på egna ben. Flertalet studier har istället fokuserat på ankomsten till Sverige, barnens hälsotillstånd samt de orsaker som föranlett flykten till Sverige. 6 Det är ett angeläget område att följa upp mottagandet av ensamkommande barn för att ge underlag att utveckla mottagandet och ge bästa möjliga förutsättningar för barnen att må bra, bli vuxna och etablera sig i Sverige. Dagens Nyheter genomförde i september 2012 en kartläggning av de 316 ensamkommande barn som fick uppehållstillstånd i Sverige år Denna uppföljning bygger i delar på samma dataunderlag som DN:s kartläggning. Syfte Denna kartläggning syftar till att följa upp de ensamkommande barn som anvisades till Västerbottens län perioden Uppföljningen undersöker parametrar som rör studier, inkomst, skuldsättning, brottsbelastning, körkort, flyttmönster och familjeförhållanden. Kartläggningens syfte är även att ge underlag för att utveckla mottagandet utifrån uppföljningens resultat. 1 Migrationsverkets nyhetsbrev Aktuellt om ensamkommande barn april Migrationsverkets verksamhets- och kostnadsprognos 30 april Migrationsverket nyhetsbrev Aktuellt om ensamkommande barn december Fälldin, Kerstin., Strand, Görel. (2010) Ensamkommande barn och ungdomar en praktisk handbok om flyktingbarn, Stockholm, Natur & kultur, s Brunnberg, Ellinor., Borg, Rose-Marie., Fridström, Camilla. (2011) Ensamkommande barn- en forskningsöversikt, Lund, Studentlitteratur, s. 104,109 6 Ibid. s Persson, Ann., Lisinski, Stefan., Carlsson, Mattias. Så gick det för flyktingbarnen Dagens Nyheter,

6 Denna uppföljning utförs som ett led i Länsstyrelsens uppföljningsuppdrag 8 och ska bidra med kunskap om etableringen av ensamkommande barn. Undersökningen ger dock vare sig en heltäckande eller kvalitativ bild av hur ensamkommande barn själva upplever mottagandet och sin tillvaro i stort. De slutsatser som kan dras utifrån denna kartläggnings resultat är därför begränsade. 2. Metod och avgränsningar Urval Kartläggningen omfattar de individer som anvisades till någon av kommunerna i Västerbottens län mellan åren och senare fick uppehållstillstånd. Då ett fullständigt personnummer har varit en försättning för att kunna inhämta data från berörda myndigheter ingår således inte alla asylsökande ensamkommande barn således i urvalet. Uppgifter om personnummer har inhämtats från berörda kommuner. Totalt omfattar kartläggningen 309 individer. Bortfall Kartläggningens urvalsgrupp består av de individer som kommunerna lämnat uppgifter om. Kommunernas och myndigheternas hantering av personuppgifterna kan ha renderat bortfall av individer, men påverkar urvalsgruppens storlek endast i liten grad. Två individer har bortfallit på grund av skyddad identitet, en man och en kvinna. Detta har gett visst bortfall då det inte varit möjligt att få tillgång till viss data på grund av sekretessbestämmelser. Sex personer har utvandrat, vilket ger visst bortfall i kartläggningen beroende på när de utvandrat. En individ är avliden. En individ är minderårig (17 år) och där saknas således uppgifter om körkort. Det totala bortfallet varierar mellan 4 och 7 individer av totalt 309 som ingår i kartläggningen och torde därför inte påverka resultatet nämnvärt. Bortfallet är jämnt fördelat mellan de åtta kommunerna i kartläggningen och mellan kön. Avgränsningar Kartläggningen fokuserar på de barn som mottogs (fick uppehållstillstånd) i länet Medianåldern för de personer som ingår i undersökningen idag är 23 år (medelålder 22 år). Det valda tidsspannet innebär således att de flesta individer som ingår i kartläggningen har lämnat mottagningssystemet. Under det valda tidspannet hade åtta kommuner i Västerbotten ett organiserat mottagande av ensamkommande barn. 8 Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion 63 4

7 Kommuner i Västerbottens län med ett organiserat mottagande av ensamkommande barn mellan år Storuman Sorsele Lycksele Norsjö Skellefteå Åsele Nordmaling Umeå Tabell över kommuner med mottagande Antal mottagna barn med uppehållstillstånd fördelat per år. Kommun År 2006 År 2007 År 2008 År 2009 Totalt Storuman Sorsele Åsele Lycksele Norsjö Nordmaling Skellefteå Umeå Totalt

8 Dataunderlag Registerdata Som underlag för uppföljningen används offentlig data från olika myndigheter. Registerutdrag har hämtats från följande myndigheter: Skatteverket Kronofogdemyndigheten Transportstyrelsen Centrala studiestödsnämnden (CSN) Tingsrätterna i Lycksele, Skellefteå och Umeå Parametrar som undersökts i registerdata: Flyttmönster Inkomst och studier Studielån Skulder hos Kronofogdemyndigheten Körkortsinnehav Lagförd för brott i tingsrätterna i Västerbotten Äktenskap och skilsmässa Dödsfall Vårdnadshavare för barn Kompletterande frågor och intervjuer För att få underlag till bakgrundskapitlet i kartläggningen 9 har skriftligt material inhämtats och/eller intervjuer genomförts med representanter från de kommuner som ingår i kartläggningen. Respondenterna har ombetts kommentera utvecklingen av mottagandet av ensamkommande barn i kommunen utifrån boende och stöd, skola, vårdbeslut, kunskap och kompetens samt övrigt som har upplevts angeläget att kommentera. Avseende utvecklingen kring anvisningssystemet, handläggningstider för asylärenden och andelen bifall för asylsökande ensamkommande barn har Migrationsverket bistått med underlag. Jämförande data Till varje parameter som presenteras i resultatdelen redovisas, i den mån det är möjligt, jämförande statistik för unga vuxna i samma ålder på regional och/eller nationell nivå. Denna typ av jämförelser kan vara en hjälp för att tolka resultat, men i vissa fall även vara missvisande på grund av svårigheter att jämföra statistik för olika grupper och från olika myndigheter och tidsintervall. Det är därför viktigt att vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser i jämförelserna. 9 se kapitel 3 Ett mottagandesystem i förändring 6

9 Begränsningar Alla resultat i studien redovisas på länsnivå eller delregional nivå då underlaget i enskilda kommuner i några fall är för litet för att inte riskera att röja personuppgifter för enskilda individer. Det begränsade underlaget avseende tidsperiod, antal individer och dataunderlag medger dock inga långtgående slutsatser om de ensamkommande barnens etablering i Sverige eller om mottagningssystemet. Kartläggningen ger heller ingen heltäckande bild då exempelvis aspekter om hälsa och fritid och andra kvalitativa parametrar inte ingår i uppföljningen. 7

10 3. Bakgrund Definition av ensamkommande barn Begreppet ensamkommande barn definieras i 1 Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. som: en person som är under 18 år och som vid ankomsten till Sverige är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare 10 Asylsökande ensamkommande barn i Sverige Antalet ensamkommande asylsökande barn i Sverige har tiodubblats under en tioårsperiod. 11 Källa: Migrationsverket Faktorer som påverkar inströmningen av asylsökande är bland annat konflikter, krig, naturkatastrofer, gränsbevakning inom Schengen och EU samt rättspraxis och mottagningsvillkor i både Sverige och andra länder. Majoriteten av de ensamkommande barn som söker asyl i Sverige är pojkar i åldern år. Andelen flickor varierar, för närvarande utgör flickorna 17 % av de asylsökande barnen. 12 Även barn yngre än 15 år söker asyl ensamma i Sverige. Om mottagandesystemet Överenskommelser om mottagande Sedan december 2013 har samtliga femton kommuner i Västerbottens län en överenskommelse med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn. Tillsammans tillhandahåller kommunerna i länet drygt 390 boendeplatser varav 89 av 10 Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl Migrationsverkets nyhetsbrev Aktuellt om ensamkommande barn april Ibid. 8

11 platserna är vikta för asylsökande barn. 13 Länsstyrelserna har sedan 2011 uppdraget att förhandla med kommunerna om platser för mottagande. 14 De överenskommelser som förhandlas fram innehåller, utöver information om hur många platser kommunen ska tillhandhålla, även regleringar kring ålder och kön på de barn som anvisas till kommunen. Ankomstkommun och anvisningskommun När ett barn ger sig till känna för myndigheterna, vanligen hos någon av Migrationsverkets kontor som hanterar asylansökningar, blir kommunen ytterst ansvarig enligt vistelsebegreppet i socialtjänstlagen och därmed en så kallad ankomstkommun. Ankomstkommunen ansvarar för det ensamkommande barnet i avvaktan på Migrationsverkets beslut om avisning till en anvisningskommun som fortsättningsvis ska ansvara över barnets omsorg och boende. 15 Ensamkommande barn ska anvisas till en kommun inom 48 timmar. I första hand sker anvisning till en kommun dit barnet har en anknytning (till exempel en anhörig), i andra hand till en kommun som har en överenskommelse med Migrationsverket om mottagande och har en ledig plats tillgänglig. 16 Från och med den 1 januari 2014 har Migrationsverket, efter en lagändring, utökade möjligheter att anvisa ensamkommande barn till samtliga kommuner i Sverige, oavsett om kommunen har en överenskommelse om mottagade eller inte. Bakgrunden till lagändringen är den svåra platsbristen sedan flera år som inneburit stora påfrestningar för både barnen men också för de största ankomstkommunerna. Syftet med lagändringen har varit sprida ansvaret för mottagande över alla kommuner i landet och därmed ge bättre förutsättningar för ett mottagande som främjar barnens hälsa, utveckling och etablering. 17 Kommunens ansvar Boende och stöd År 2006 övertog kommunerna ansvaret från staten avseende asylsökande ensamkommande barn. 18 Den nya ansvarsfördelningen innebär att kommunerna ska sörja för omsorg och boende för de ensamkommande barnen, både under asyltiden och när barnen har beviljats uppehållstillstånd. Det finns olika boendeformer för ensamkommande barn. Kommunens socialtjänst ansvarar för att utreda varje barns individuella behov och besluta om en lämplig boendeplacering. Den vanligaste formen av boende för ensamkommande barn är HVB-hem (hem för vård och boende) vilket innebär att barnen bor på ett gruppboende som bemannas dygnet runt. De barn som bor på HVB-hem slussas vanligen successivt ut till andra boenden med mindre personaltäthet och stöd (benämns olika i kommunerna: stödboende, träningslägenhet, 18+-boende med mera) innan de är redo för ett eget boende utan stöd Länsstyrelsen i Västerbotten 14 Länsstyrelsernas regleringsbrev 2014, uppdrag Migrationsverket.se, se kommuner och ankomst/anvisningskommun 16 Ibid. 17 Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., SOU 2011:64 Asylsökande ensamkommande barn: en översyn av mottagandet 18 Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 19 Socialstyrelsen (2013) Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar, s 43ff. Fälldin, Kerstin. a.a. s.100 9

12 Utöver HVB-hem placeras vissa ensamkommande barn i familjehem eller hos släkt och anhöriga. Kommunens omsorg över barnen upphör vid 18 års ålder. För de som har fortsatt behov av stöd och omsorg finns dock möjlighet för socialtjänsten att i samråd med den unge besluta om fortsatta vårdinsatser upp till 21 år. 20 God man Kommunen har ansvar för att alla asylsökande ensamkommande barn under 18 år får en god man förordnad så snart som möjligt (vilket innebär inom någon dag). En god man träder i såväl förmyndarens som vårdnadshavarens ställe och fattar beslut i både ekonomiska och personliga frågor som rör det ensamkommande barnet. En god man ansvarar dock inte för dagliga omvårdand eller boende och har heller inget försörjningsansvar för den unge. Barnet får vanligen även ett offentligt biträde som stödjer barnet i juridiska frågor kring asylprocessen. 21 Skola Ensamkommande barn har samma rätt till skolgång som andra barn i Sverige. Denna rätt omfattar såväl asylsökande barn som barn med uppehållstillstånd. När det gäller ungdomar i gymnasieålder kan nyanlända elever läsa in behörighet för ett nationellt gymnasieprogram på något av de så kallade introduktionsprogrammen, vanligen språkintroduktionsprogrammet. Utbildningen på ett nationellt gymnasieprogram måste senast påbörjas det första kalenderhalvåret det år då eleven fyller 20. Om eleven inte hinner påbörja studier på ett nationellt program innan fyllda 20 år finns möjlighet att läsa in gymnasiekompetens på Komvux eller folkhögskola. 22 Ett mottagandesystem i förändring Mottagandesystemet av ensamkommande barn har förändrats både nationellt och lokalt från 2006 fram till idag. Denna kartläggning syftar inte till att utvärdera kommunernas mottagande och det går inte att dra slutsatser kring hur stöd, boende och andra mottagningsvillkor har påverkat livssituationen för de ensamkommande barnen. Dock är det värt att påpeka att mottagandesystemets omfattande förändringar från 2006 och framåt delvis innebär att de ensamkommande barn som kommer till Västerbotten idag erbjuds ett annat mottagande och andra förutsättningar än tidigare. Nedan redogörs några av de förändringar som kan vara relevanta att beakta. Vårdbeslut, stöd i boendet/utslussningsverksamheter Majoriteten av kommunerna i kartläggningen uppger att deras verksamheter genomgått stora omstruktureringar sedan startåren Initialalt hade få kommuner utbyggda stödboenden/utslussningsverksamheter efter HVB-tiden och det stöd som kunde erbjudas ungdomar efter flytt från HVB-hemmet var ytterst begränsat. Det var en annan syn då. Vi var alla av uppfattningen att ungdomarna mådde bäst av att undvika institutionalisering och kontakter med socialtjänsten så när ungdomarna fyllde 18 år var det liksom självklart att man omgående skulle ut i egen lägenhet och att 20 Socialstyrelsen (2013) Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar, s. 65f 21 Ibid. s. 80f 22 Skolverket.se, se skolutveckling och nyanländas lärande, Fälldin, Kerstin. a.a. s. 101f 10

13 vården skulle avslutas. Idag när vi har facit vet vi att man inte kan lämna ungdomar som fyllt 18 vind för våg. Det skulle vi ju aldrig göra med våra egna barn så det måste ju vara samma princip som gäller även för de ensamkommande barnen. Nu har vi en utslussningsverksamhet som ger stöd upp till 21 år och även efter det om det behövs. Förhoppningsvis känner sig ungdomarna idag mycket bättre rustade för självständigt boende och liv. (boendechef) Ärligt talat hade ingen i kommunen tänkt längre än till 18 års ålder när vi startade boendet. Jag tror att det förutsattes att många skulle lämna kommunen och flytta söderut när de blev 18 år, vilket de också gjorde till viss del men inte alla. Det blev därför panik när flera började fylla 18 år och det fanns ingen plan för var de skulle bo och inte heller någon organisation för stöd. Allt var nytt så det blev learning by doing och ibland blev det bra och ibland dåligt. Det var trots allt minderåriga barn som vi experimenterade med så jag är kritisk till att kommunen inte skötte förberedelserna bättre. Idag har vi en bättre organiserad verksamhet som jag är stolt över och våra ungdomar får med sig mycket mer än när vi startade. (boendechef) Sju av åtta kommuner uppger också att vårdbesluten idag nästan uteslutande förlängs efter 18 års ålder, vilket inte var fallet de första åren av mottagandet. Erfarenheten under de här åren är att ungdomarna behöver stöd längre än till 18 år, precis som svenska ungdomar. Det finns de 18-åringar som är helt självständiga men enligt min erfarenhet, som har jobbat med ungdomar i snart 20 år, är de väldigt få. I vår kommun har nästan alla ensamkommande barn stödinsatser upp till 21 år numera, men det har tagit tid att få chefer och andra att förstå att det behövs. Det har funnits en krass attityd på sina håll att om man har tagit sig från andra sidan jordklotet och hit så klarar man sig nog själv. Så är det i de flesta fall inte anser jag, även om det finns undantag. Sedan beror det förstås på vad man lägger in i att klara sig själv. Det är klart att de klarar sig själv i bemärkelsen att de har tak över huvudet och mat på bordet, men tänker man på hälsa, kontakter och det vuxenstöd som kan behövas för alla ungdomar eller unga vuxna i den åldern så behöver vi höja ambitionen för vårt stöd. (socialsekreterare) Den 1 juli 2007 infördes en möjlighet för kommunerna att återsöka medel från Migrationsverket för fortsatta placeringar från år 23 vilket kan vara en delförklaring till den förlängda vårdtiden. Vårdbesluten för ungdomarna idag sträcker över betydligt längre tid än när vi startade mottagandet, de flesta är upp till år idag innan de lämnar vår omsorg så att säga. Dels för att vi har märkt att det går betydligt bättre för de ungdomar som stannar hos oss längre, dels för att vi idag faktiskt också har något vettigt stöd att erbjuda efter 18 årsdagen. Det ska också sägas att möjligheten att återsöka medel från Migrationsverket spelar in. Jag tycker det är fel att det är pengar och inte behoven av stöd som styr men jag kan säga att innan vi hade möjligheten att åter söka medel för placeringarna så var chefen väldigt restriktiv med att godkänna längre vårdbeslut, av ekonomiska skäl. (socialsekreterare) 23 Förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m

14 Placering i andra kommuner I fråga om bland annat flyttmönster kan de externa placeringarna (det vill säga när kommunen placerar ett barn på ett HVB-hem, familjehem eller annan institution i andra kommuner eller på andra boenden än kommunens egna) spela roll. Kartläggningen visar att andelen externa placeringar har minskat i flera av de mindre kommunerna. Vår kommun var alldeles för dåligt förberedd när vi startade mottagandet och tyvärr räcker ju inte enbart god vilja. Man hade inte löst vare sig skolgång eller boende på ett bra sätt så vi fick placera många barn på privata HVB-hem i andra kommuner. Idag har man löst många av de frågorna så nu behöver vi sällan göra externa placeringar. Jag ser att de kommuner som startar idag har gjort mycket bättre förberedelser och lärt sig av de misstag som vi som var tidigt ute gjorde. Det finns en helt annan kunskap och kompetens idag än det gjorde då. (socialsekreterare) Tidigare gjorde vi flera omplaceringar till andra kommuner på väldigt lösa grunder p.g.a. att personal på boendet i vår kommun inte var rustade för att hantera olika sorts kriser eller konflikter, och inte vi på socialtjänsten heller för den delen. Nu upplever jag att boendepersonalen har en mycket bättre kompentens för uppdraget. Både på det sätt att de som har jobbat sedan start nu har skaffat sig lång erfarenhet men också att man har skärpt kraven vid rekryteringen. Idag har vi ytterst få externa placeringar jämfört med startåren. (socialsekreterare) Skolan Från år 2011 måste elever, för att vara behöriga till ett nationellt gymnasieprogram, ha godkänt i minst 8 ämnen från grundskolan för att studera på ett yrkesprogram och 12 godkända ämnen för ett högskoleförberedande program. 24 Innan 2011 behövde eleverna endast ha godkänt i de tre kärnämnena matematik, svenska och engelska för att ges behörighet till gymnasieskolans nationella program. Denna förändring tar flera kommuner upp som ett hinder för de ensamkommande barnen att kunna slutföra gymnasiestudierna: Skolsystemet, som det ser ut både idag och 2006, är ett hinder och ett problem för de ensamkommande barnen. De har tiden emot sig när de kommer till Sverige i sena tonåren och ska försöka läsa ikapp det som andra barn har haft nio år på sig att klara av. När sedan kravet infördes på godkänt i åtta eller 12 ämnen blev det ännu svårare så det jag ser är att vi får fler och fler som ställs utanför och lämnar oss utan en avslutad utbildning. Det som återstår är att fortsätta vägen via grundvux och Komvux men det är ofta ett betydligt sämre alternativ än gymnasiet av flera anledningar. Dels måste man ta studielån, dels får man inte alls så mycket lärarledd undervisning och stöd som på gymnasiet. (rektor) Några kommuner tar upp att möjligheterna till studiehandledning på modersmål samt modersmålsundervisning förbättrats: Mycket har förändrats sedan 2006, både till det bättre och till det sämre. Då hade vi ingen studiehandledning på modersmål och erbjöd knappt någon modersmålsundervisning. Det gör vi idag och det har gjort att flera klarar studierna och på kortare tid. Vi har också betydligt fler behöriga lärare idag inom svenska som andra språk och överhuvudtaget bättre kompetens att möta nyanlända elever. (skolchef) 24 Skolverket.se, se skolformer, gymnasieskola och behörighetskrav 12

15 En kommun tar upp den speciella situationen kring skolgång i inlandet då flera kommuner inte har egna gymnasieskolor på orten och att några av de gymnasieskolor som finns är under avveckling: Skolan är den enskilt viktigaste delen i mottagandet tycker jag. På sikt är det skolan som kommer spela roll för hur det går för barnen. Jag är bekymrad över hur skolorna försvinner i inlandet och hur de generella nedskärningarna i skolan kommer påverka kvaliteten. Som det är nu får vi försöka så mycket det går att kompensera brister i skolsystemet med i princip studier på boendet, läxstöd och även modersmålsundervisning från de i personalen som också pratar något av flyktingspråken. Det är inte så det borde vara, att vi ska bedriva någon slags skolverksamhet, men det är verkligheten. (boendechef) Kunskap och kompetens Samtliga av de intervjuade kommunerna menar att kunskapen kring ensamkommande barn och vad ett mottagande innebär har ökat väsentligt sedan startåren Flera kommuner uppger att det är lättare att rekrytera erfaren personal idag och att tillgången till personal generellt är bättre: Då visste ingen knappt vad ett ensamkommande barn var, än mindre vad det innebar att ordna ett mottagande. Vi klagar ofta idag på att gode män, socialsekreterare, boendepersonal och skola inte kan och vet tillräckligt och så kan det nog vara, ingen är fullärd. Men jämför man med när vi startade mottagandet och idag så är det en enorm skillnad. Jag upplever att kompetensen är god idag och jag märker när vi annonserar efter personal till boendet att vi idag ofta får sökanden som har erfarenhet av att ha arbetat med de här frågorna. Kompetensen hos personalen är jätteviktig för mottagandet och där vet jag att vi har bättrat oss rejält och jag hoppas att det kommer märkas för barnen, att de kommer ges bättre förutsättningar idag. (boendechef) En kommun tar upp vikten av uppföljningar och evidens som grund för arbetet: Jag upplever att kompetensen blir bättre och bättre och vi får fortbildning varje år i olika frågor. Det som vi fortfarande är dåliga på är att utgå från vetenskap i det vi gör. Det behöver bli ett slut på allt löst tyckande om vad som fungerar och inte. Fram med forskning, evidens och uppföljning och använd det som grund istället. (boendehandledare) En socialsekreterare vill belysa vikten av att möjligheterna till handledning förbättras: Kompetensläget är definitivt bättre idag överlag, men det finns vissa grupper som jag tycker att man inte har prioriterat alls, däribland min egen yrkesgrupp. Vi har haft en stor personalomsättning bland socialsekreterarna och jag vet att det ser likadant ut i många andra kommuner. Under de år jag har jobbat så har jag aldrig blivit erbjuden handledning trots att jag jobbar med svåra ärenden och bland annat med de barn som ska utvisas. De som jobbar på boendet har i alla fall stöd av varandra, men det stödet saknar jag. (socialsekreterare) 25 se även stycket om skola, vårdbeslut och stöd i boende samt placering i andra kommuner. 13

16 Anvisningssystemet Anvisningssystemet har förändrats över tid. Fram till februari 2011 kunde barn som sökt asyl i ankomstkommunerna få vänta många månader på en ledig plats i en anvisningskommun till följd av platsbristen. En konsekvens av platsbristen blev således att många barn hann rota sig i en ankomstkommun innan de, flera månader senare, anvisades till en annan kommun där en plats blivit ledig. Från och med mars 2011 infördes, utifrån tanken om barnens bästa, nya rutiner som innebar att ensamkommande barn som sökt asyl i en ankomstkommun anvisades direkt till en anvisningskommun som hade en ledig plats. Fanns ingen plats tillgänglig blev barnet istället kvar i ankomstkommunen. 26 Flera av kommunerna i kartläggningen uppger att de nya anvisningsrutinerna fungerade bättre: Det var ett vansinnigt system som innebar problem för både barnen och oss. Barnen hade redan hunnit börja skolan, skaffat kompisar och nätverk i Malmö eller i vilken annan ankomstkommun de befann sig. Självklart var de ju inte intresserade av att flytta till vår kommun då, och det förstår man ju till hundra procent. Det här systemet gjorde att det blev oändliga turer med flyttsamtal. Så fort de fyllde 18 lämnade de oss och for tillbaka, ibland redan tidigare. Det spelade liksom ingen roll hur vi försökte få dem att trivas, de var redan rotade någon annanstans. Sedan systemet ändrades blev det genast bättre. Ungdomarna stannar i högre grad här och trivs och vi har betydligt färre diskussioner om flyttar. (god man) Handläggningstider för asylärenden De genomsnittliga handläggningstiderna hos Migrationsverket gällande asylprövning har varierat över tid, bland annat beroende på den totala mängden ansökningar att hantera för myndigheten. Genomsnittlig handläggningstid för asylärenden hos Migrationsverket år ensamkommande barn Antal dagar Källa: Migrationsverket 26 Migrationsverket aktuellt om ensamkommande barn, april

17 Den första mars 2011 implementerades kortare väntan som innebar att Migrationsverket, med stöd av LEAN-metodik, skulle verka för att korta väntetiderna för handläggning med bibehållen eller ökad rättsäkerhet. Målet för asylhandläggningen är att sökanden ska kunna få ett beslut inom tre månader. 27 Andelen bifall i asylärenden Andelen barn som får bifall på sin asylansökan, det vill säga, får uppehållstillstånd, varierar över tid utifrån flera faktorer som till exempel bedömningar av säkerhetsläget i de länder barn flytt ifrån och rättspraxis. Bifall asylansökningar i första instans hos Migrationsverket % 80% 54% 63% 66% 74% 65% 67% Källa: Migrationsverket Den redovisade bifallsprocenten för ensamkommande barn gäller beslut i första instans hos Migrationsverket. Bifallsstatistiken ovan inkluderar de barn som omfattas av Dublinförordningen 28 och de barn som fått sitt ärende avskrivet. Exkluderas dessa grupper blir bifallsprocenten högre. 27 Migrationsverket aktuellt om ensamkommande barn, april Migrationsverket.se, se privatpersoner, asylregler och Dublinförordningen 15

18 4. Resultat Könsfördelning och ålder I urvalet ingår 309 individer, 233 (75 %) män och 76 kvinnor (25 %). När de ensamkommande barnen mottogs i länets kommuner år 2006 till 2009 var cirka 70 % i åldrarna år. Individerna i urvalet är idag mellan år, medianålder och medelålder är 23 respektive 22 år. Mottagningsår och födelseår vid mottagandet* Födelseår År 2006 År 2007 År 2008 År 2009 Totalt Totalt *Mottagande i detta fall avser när personen fick upphållstillstånd och folkbokfördes. 73 ungdomar i urvalsgruppen är idag i åldern år. Av dessa har 13 personer ett beslut om fortsatta vårdinsatser från socialtjänsten. En person i urvalet är 17 år och har därmed också fortfarande vårdinsatser. Sammanfattningsvis innebär det att 295 personer lämnat kommunens omsorg och 14 personer befinner sig fortfarande i mottagandesystemet. Flyttmönster De ensamkommande barnen i urvalet fördelar sig jämnt mellan länets större och mindre kommuner. 51 % av barnen blev mottagna i Skellefteå eller Umeå, 49 % i de mindre kommunerna (Storuman, Sorsele, Åsele, Lycksele, Norsjö, och Nordmaling). Var bor de ensamkommande barnen idag? Som framgår i figur nedan har drygt hälften av individerna i urvalet flyttat från Västerbottens län. 40 % av de som flyttat utanför länet har bosatt sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö. 35 % av urvalsgruppen bor kvar i kommunen de anvisades till. 13 % av har flyttat inom länet till andra kommuner. 2 % av har utvandrat från Sverige (en person till följd av utvisning efter dom i brottmål). 16

19 Var bor de ensamkommande barnen idag? 50% 35% 13% 2% Bor kvar i Har flyttat inom länet Bor utanför länet Har utvandrat anvisningskommunen Källa: Skatteverket Det finns vissa könsskillnader i flyttmönstret. 65 % av alla kvinnor har flyttat från länet, motsvarande siffra för männen är 46 %. Flyttmönstret kan delvis förklaras av att några av kommunerna, initialt i sitt mottagande, placerade många barn i andra kommuner än anvisningskommunen. 29 Hur ser ut flyttmönstret ut för ungdomar i små respektive stora kommuner? Utflyttningsmönstret ser olika ut för barn som anvisats till Umeå/Skellefteå eller länets mindre kommuner. Andelen utflyttare är högre bland små kommuner än stora, både gällande flytt inom och utanför länet. Flyttmönster Umeå och Skellefteå 1% Flyttmönster övriga kommuner 2,5% 16% 45% 53% Bor kvar i anvisningskommunen Har flyttat inom länet Bor utanför länet 58% 23,5% Har utvandrat 1% Källa: Skatteverket I Umeå och Skellefteå bor 53 % fortfarande kvar den kommun de anvisades till medan endast 16 % av de barn som anvisats till någon av de mindre kommunerna bor kvar. De som flyttat från de små kommunerna inom länet är, inte särskilt överraskande, bosatta i Umeå eller 29 se kapitel 3, Placering i andra kommuner 17

20 Skellefteå. Som påpekas ovan, är flyttmönstret delvis ett resultat av externa placeringar som gjorts av kommunerna själva. 30 Inkomst och studier Inkomst och studier 2012 Nedan redovisas inkomst och studieförhållanden inom urvalsgruppen år , byggd på analys av taxerad inkomst 32, respektive studiestöd. 33 År 2012 Taxerad inkomst Studerade med taxerad inkomst 23% 25% Enbart studerande 40% Ingen taxerad inkomst eller studerande 12% 0% 10% 20% 30% 40% 50% Källa: Skatteverket och CSN Sammanfattningsvis studerade 65 % av kohorten år 2012, varav en betydande andel hade taxerad inkomst. 12 % hade varken en taxerad inkomst eller studerade. I intervjuer med kommunerna i kartläggningen framkommer att vissa av kommunerna valt att betala ut ersättning för feriearbete i form av ekonomisk bistånd istället för lön. Detta kan påverka resultatet för taxerad/ingen taxerad inkomst. 30 se kapitel 3, Placering i andra kommuner 31 Senast tillgängliga uppgifter om taxerad inkomst är från I den taxerade inkomsten inräknas inkomst från förvärvsarbete, a-kassaersättning, sjukpenning, föräldrapenning och aktivitetsersättning. I den taxerade inkomsten räknas inte bidrag/ lån från CSN eller försörjningsstöd in. 33 Uppgifterna om studier bygger på de som registrerats för studiemedel (bidrag/lån) hos CSN. Det kan inte uteslutats att bland de som taxerade inkomst även fanns personer som studerade parallellt men inte erhöll studiestöd. 18