I forskar gruppen har vi delat in oss i tre olika grupper, fakta och forskar gruppen, mejl gruppen och modellbyggargruppen.

Transkript

1

2 Vi har tagit oss an problemet att bygga ett samhälle som ska stå emot naturkatastrofer. Vi har forskat och experimenterat. Det slutade med att vi byggde ett vanligt samhälle med en ovanlig förmåga. Detta samhälle kan nämligen sänkas ner i ett skyddsrum under marken. I forskar gruppen har vi delat in oss i tre olika grupper, fakta och forskar gruppen, mejl gruppen och modellbyggargruppen. Christer Fuglesang har varit hos oss, då passade vi på att fråga honom om rymden påverkar naturkatastorferna och hur man tar med och förvara syre i rymden. Vi har skickat mail till: - Försvarsmakten - Unicef - Röda korset Ifrån försvarsmakten har vi inte fått ett svar, och ifrån Unicef har vi bara fått reklam. Det enda riktiga svaret har vi fått från röda korset,men de kunde inte hjälpa oss med stormhuset. Men Röda korset skickade en länk till oss om en annan sida. Ifrån länken fick vi ett riktigt bra svar med bra tips. Huset ska kunna hissas ner under marken och ett slags lock ska fälls ner över huset. För att säkra att inget vatten tränger in i skyddsrummet har vi lagt till en skiva som skjuts in under locket, även ubåtar änvänder denna metod. Skyddsrummet är gjort av metall eller något annat matrial som kan funka ekonomiskt. Vi tänkte använda playwoodstrukturen för att stärka matrialet till max. Vi hade problem med hur man skulle få syre ner i skyddsrummet, vi började fundera på hur man har med sig luft upp i rymden och se om vi kan göra något liknande. Vi behöver cirka L syre för att tre personer ska kunna överleva under tre dagar, men det skulle bli problem med att få in så stora tankar i skyddsrumet. Syret kommer att finnas på olika platser i samhället, vi har räknat ut att det kommer behövas två torn vid den säkraste palatsen som går att stå emot jordbävningar, tsunamis och översvämningar. Tornen ska ha olika ventiler som leder ned luft i ett rörsystem som går ned till alla hus i samhället, varje hus ska få ett rör var från tornen som konstant ger syre in till varje utrymme i husen. Om det uppstår något problem med dessa torn under de tre dagarna, ska det finnas en stor tank i en eventuell tvättstuga eller badrum för att släppa ut luft i huset, i tanken ryms minst 160 liter syre och när det syret väl tar slut finns det dykartuber i ett säkrat skåp. Tuberna inehåller 10 liter var och skåpet ska innehålla 6 tuber, med de tuberna ska man kunna ta sig ut genom nödutgången.

3 Vi började med att dela upp oss i tre lag, varje lag skulle sedan bygga en robot som var så smart byggd som möjligt. Roboten skulle gå snabbt, vara stabil och inte alltför stor. En av gruppernas robot blev bäst, den roboten hade bred hjulbas och var smart byggd. Sedan försökte vi hitta ett så bra verktyg som möjligt. Verktyget skulle kunna göra så många uppgifter som möjligt. Vi kom fram till två verktyg som var bra för olika saker, det ena för att hämta och köra runt saker. Det andra verktyget kunde putta, lyfta upp och dra ner olika saker på banan. Nu var vi klara med roboten och verktygen, vi började med att programmera den första delen av rutten som vi hade planerat. När vi klarade första delen så upptäckte vi ett problem när vi skulle fortsätta. Med ett par fasta framdäck blev det otroligt svårt att svänga. Vi försökte med ett rörligt hjul fram men resultatet blev att roboten blev alltför känslig när den skulle svänga. Vi testade med ett par bra glidande skidor/medar. Skidorna fungerade bra i svängar och var inte alltför känslig. Nu var vi tvungna att göra om programmen helt på grund av höjdskillnaden på hjulen och skidorna. Allt detta hände innan tävlingen i Östersund. Vi upptäckte då att roboten var instabil, satt inte bra ihop alls och verktygen kunde förbättras med stora marginaler. De andra lagens verktyg var en stor inspirationskälla i verktygsdelen. Ett annat lags verktyg tog oss till en högre nivå än vad vi någonsin tänkt oss. När vi byggde roboten så tog vi till stor del inspiration av en fackverkskonstruktion. Vi försökte med en liten och lätt del och fäste motorerna på det bästa sättet vi kom på. Det blev en del ombyggnationer för att få det så stabilt som möjligt. Och till slut så fanns det inget mer att förbättra. Vi testade med både skidor och fälgar och det var fortfarande skidor som var det bästa alternativet. Sedan var det bara programmeringen som var kvar, en helt ny plan och rutt planerades för att få ut så mycket poäng som möjligt och vi konstaterade att vissa saker var bara att utesluta. När vi blev klara med programmen så tog vi tid på alla program och såg till så att vi inte dem tog för lång tid. Men sedan när batterierna började få lägre spänning så började roboten gå olika och så gjorde även programmen. Vi ändrade programmen ovetande om batterierna och när vi bytte till nya batterier så insåg vi att roboten fick spatt och programmen ändrades mycket. Detta blev en ond cirkel och många batteripaket gick åt, som lösning på problemet så började vi byta ofta, mäta hur hög spänning det var i batterier som var dåliga. Och tidsplaneringen var efter i långa vägar. Dagen innan avfärd var vi tvungen att göra det bästa vi kunde med programmen vi hade.

4 Vi började med att fånga sponsorer. Av sponsorerna ville vi ha saker att ha i montern, så som pennor mm, och pengar för att köpa behövande saker med. Vi fick snabbt tag i Polaris Scandinavia och Byggnadssnikerier Krokom AB. Polaris gav oss klistermärken, nyckelband, en tröja, nyckelringar och pennor. Byggnadssnikerier Krokom AB sponsrade oss med 1000 kr. För att synas på tävlingen och visa att vi är ett lag, hittade partyhattar i form av kepsar. Efter att vi köpt detta hade vi kvar 613 kr av sponsorpengarna. Krokoms byalag hörde av sig och ville att vi skulle komma och redovisa vårt arbete med tävlingen efter finalen. För att folk skulle komma och heja på oss gjorde vi affischer att sätta upp på skolor och allmänna platser. Vi gjorde även broschyrer för att dela ut på tävlingsområdet för att personer ska komma till vår monter. Föra att höras på tävlingen så gjorde vi en hejaramsa. Vi har ringt/mejlat LTZ, ÖP, Mittnytt och P4 Jämtland för att synas i media. Mittnytt verkade mycket intresserade. Vi har kontakt med dem om att de ska komma V.45. ÖP mejlade vi och efter någon dag kom de och gjorde ett reportage om oss. Torsdagen V.44 på sidan 14 i ÖP, var reportaget om oss med. Vi har fått väldigt bra kritik av utomstående efter reportaget. LTZ kom vi inte fram till och efter många försök gav vi upp. P4 Jämtland var inte intresserade av att gör ett reportage om oss. I montern ska vi hänga upp bilder på klassen, Christer Fuglesang, eftersom han var och föreläste i vår klass och sponsorer. Ett plakat med vårt namn på och ett tävla och vinn plakat, ska också hänga där. Det ska även stå en blidskärm där det rullar bilder på vårt arbete och utveckling genom tävlingen. Personer som kommer till vår monter kan vara med i en tävling, där priset är en tröja från Polaris Scandinavia. Vi bjuder självklart på godis! För att nu komma vidare i tävlingen så har vi lagt gasen i botten. Nu ska montern bli finnare och proffsigare, vi måste fixa mer sponsorer och fortsätta marknadsförra oss. I montern så ska vi hänga upp ett fönster, detta fönster har vi målat för att i scen sätta när vårat hus går under gjorden, efter som en storm har börjat härjat. För att få med oss denna skapels till tävlingen så har vi fått ett kartrör. Vi ska även ha ett genåmgående teama i denna monter, teamat är att vara så miljövänlig som möjlig. Vissa utav skålarna vi änvänder i montern är gjorda av gamla elsladar som har återvunnits på ett smart och snyggt sätt. Papperna vi har änvänt till fönstrer är gamalt spillmatriela från våran bildsal.

5 Våra kepsar vi hade på föra tävlingen gick sönder och därför behövde vi något annat som kunde vissa att vi var ett lag. Vi började att tängka på mössor, vi kunde köpa bliliga mössor och sen dekorera dem med spilmatreal från syslöjdssalen. Men vi hittade inga mössör som var värda att köpa, vi hittade deremot handskar somm man bara har på en hand. Hanskarna kan vi sen dekorera som vi vill men samtidigt vissa att vi hör ihop! Det vissade sig ganska snart att alla i gruppen hade pälsmössor, därför valde vi att ta med pälssmössor och ha på sig på tävlingen. Vi visste att vi behövde mer sponsorer, vi ville ha godis i montern och vi behövde mer pengar. Det gick snabbt att hitta en sponsor som ville ge oss godis. Vi ringde en lokal mataffär som heter Handlarn och dom gav oss två kg godis. Vi fick efter lite krångel tag i Halströmms och dom gav oss 2000 kr. Byggnadssnickeri AB fortsatte att sponsra oss med 2000 kr. Vi ringde Polaris och de forsatte att sponsra oss med saker vi kan ha i montern. Vi får aven kepsar av Krokoms Buss AB.

6 Vi valde att dela upp oss i tre grupper, marknadsföring, forskning och robotbygge. Man fick själv välja vilken grupp man skulle ingå i, det gjorde att alla hade ett intresse i det man gjorde. Vi hade genomgångar regelbundet, där kunde man ta upp saker som rörde hela klassen. Det märks att denna tävling har bundit ihop klassen och gjort oss tajtare. Vi har haft stressiga tider men framför allt kul, och det är det som räknas. För att bli klar med roboten i tid har vi tagit eftermiddagar och vår fritid. Till vår hjälp så har vi haft en frivillig förälder, hon har varit med oss på fritiden och hjälpt till med att programera roboten. Vi är jätte tacksamma för den hjälpen! Det mesta i tävligen har varit bra,tex. att vi har lärt känna varandra mer, upptäckt allas olika förmågor och lärt oss hur man samarbetar bra i grupp. Nu när vi har gått vidare, var vi med en stor möda vi var tvungna att ta ut tio st av 24 som skulle få åka till norge. Det var väldigt svårt för att alla hade jobat på bra och varit duktiga! Man märkte tydligt nu när vi har gått vidare att vi har en bra och stor sammanhållnig i klassen, alla har hjälpt till även om de inte har fått åka med. Det bevisar att om man arbetar mot ett gemensamt mål kan allt bli möjligt! Visst var dett lite besvikna minner när man fick reda på att man inte skulle få åka med men man har snabbt skakat av sig det och gått vidare. Vi har varit tvungna att vara kvar på skolan efter att vi slutat, men vi har turats om att va kvar så ingen har behöft vara här mer än två kvällar. Vi har arbetat sten hårt och vi hoppas det lönar sig!!