Så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt

Transkript

1 Så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt Karin Redelius, GIH Dennis Hörtin & Mark O Sullivan, AIK Natalie Barker-Ruchti, Göteborgs universitet

2 Selektion och tidiga satsningar från barnens perspektiv Karin Redelius, GIH CIF:s konferens den 16 oktober 2018

3 Den här studien börjar med att en pojke fick ett brev

4 Svenska Dagbladet, december 2007

5 Dagens Nyheter, april 2016

6

7 Idrottens barn på väg mot 2020-talet Tidiga elitsatsningar bland barn en kartläggning Barns perspektiv på selektionsprocesser i idrott Karin Redelius & Matthis Kempe-Bergman Karin Redelius & Jenny Svender

8 Ålder för urval till första lag i fotboll i Stockholm Distrikt 9 år eller yngre 10 år 11 år 12 år 13 år 14 år eller äldre Stockholm (47)

9 Ålder för urval till första lag i fotboll i Stockholm Distrikt 9 år eller yngre 10 år 11 år 12 år 13 år 14 år eller äldre Stockholm (47)

10 Studiens syfte Att undersöka vad som karakteriserar idrottsdeltagandet vid tidiga urval från ett barns perspektiv Urvalsprocessen vägen in i idrott Motivet till urvalet varför sker det tidigt Vad kännetecknar miljön Avslutningen vägen ut

11

12 Jakob en av de utvalda! Kan du berätta när du började spela och i vilket lag? Jag började när jag ver fem eller sex och jag spelade med killarna i min klass men föreningen jag spelade i har ju alltid, i alla år, försökt hugga dom som är bäst, de som ska bli lite extra. Och de ville ha mig. Jag fattade liksom inte vad som hände jag tyckte bara att det var kul att spela fotboll.

13 Var det någon slags uttagning, minns du det? Nu så här i efterhand när jag har varit domare åt småttingar, så vet jag att det sitter tränare där och bedömer vilka som passar i vilka lag och vilka som är duktiga och så vidare. Och så var det för mig, och de tyckte väl att jag var en duktig målvakt.

14 Så du var målvakt redan från början? Ja någon sa vi sätter Jakob i mål och så visste jag inte mer än så. Sen, när jag fick åka flera söndagar i rad, jag och pappa, till en ny hall och spela träningsmatcher så började jag inse att det är något annat som händer. Och när jag inte fick spela med mina kompisar utan jag var i ett nytt lag, det var då som jag förstod.

15 Så antingen var man med i sitt klasslag, och ansågs man lite bättre än dom så blev man så att säga bortplockad? Exakt Hur kändes det att inte spela med sina kompisar? Jag kom ihåg att vi var så små så vi ville inte släppa mamma och pappa. Vi fattade ju inte vad som hände. Vi jag tyckte att det var kul, jag tyckte bara att det var kul att spela fotboll.

16 Och du har fått spela mycket fotboll? Ja! Och jag skulle säga att det har varit jättebra för mig, för jag har lärt mig extremt mycket. Disciplin ja många saker. Men nu, i efterhand kan jag se tillbaka och se varför de gjorde det. De satsar väldigt tidigt.

17 Varför gör de det? Hur skulle du beskriva den här föreningen för någon som inte känner till den? Det är en klubb som som vill satsa extremt hårt ändå från så fort de kan stå på två ben och sparka på en boll, så vill de göra ett lag som dom kan spela med. Få en av de här 150 spelarna som syns på planen att bli en stjärna som de kan sälja. Som de kan tjäna pengar på. För när de är sjutton kanske, då kan de säljas vidare.

18 Kan du berätta mer om din fotbollsresa När jag var liten ville jag bara spela fotboll och ha roligt, vilket jag hade rätt så länge. Jag har varit runt och spelat i många delar av Sverige och utomlands. Men sen så var det nåt som skrämde mig plötsligt. Jag var ledsen för jag vet inte, men jag ville inte gå på träningarna.

19 Vad var det som var skrämmande? Att alla hade så na i den åldern, på den nivån alla förväntningar. Folk ville bara vinna. Det var bara vinna som gällde. Om vi åkte på en cup, så förväntades vi representera klubben och vinna. Det fanns ingen annan inställning i allas huvuden. Och för mig som målvakt så hade jag väldigt mycket press på mig att rädda alla bollar och så vidare. Och det tog ganska hårt.

20 Vilka förväntade sig det, vinsterna? Alla! Alla runtomkring! Alla visste att vi var där för att vinna. Inte för att ha kul. Tränarna ställde jättehöga krav, särskilt på mig som målvakt. Och det är ju bara att byta ut mig, på min position är det ganska lätt att plocka in någon annan om det inte går bra.

21 Vi förväntades klä oss på ett speciellt sätt, bete oss på ett speciellt sätt, och många jättekonstiga saker för en åttaåring att förstå. På kvällarna på en cup, till exempel, när alla andra är ute och leker, då skulle vårat lag lägga oss och sova, vi fick inte ens ringa hem, för man skulle bara ligga där och fokusera.

22 Förutom den första uttagningen, som du inte riktigt var medveten om, var det andra urvalstillfällen? Ja, till exempel så var det ett läger när jag var elva med massor av spelare och då kände jag kommer jag att komma med? Jag spelade ju redan i ett av de bästa lagen, så jag var nästan säker, men de i klasslagen skulle ju få en andra chans, skulle man kunna säga, ochjag förstod ju att då finns det ju en risk att jag blir petad

23 Sen var det ju en massa tester, prestation, väldigt mycket prestationsångest jag tyckte inte om det där. Vi var ju inte helt ovetande och trodde att det var en femkamp, för vi visste ju att det här är en tävling, och vi tävlar mot varandra och min prestation måste vara bättre än hans som är sämre än mig. Vi som redan hade en plats hade ju väldigt höga förväntningar på oss.

24 Sen, efter lägret åkte vi på en cup, och då blandade de alla. De ville bara testa oss. Och jag tyckte inte att det var så himla kul, överhuvudtaget. Jag tyckte inte att det var roligt. För det enda jag kände var att de, tränarna, ska kunna kolla, ha koll på mig, och jag kom ihåg att jag ringde mina föräldrar och var jätteledsen, för jag ville inte spela. Jag kände bara en massa ångest och så, press och så.

25 Jag kände att ibland var det för mycket för mig. Vissa matcher, vi kanske gick till semi-final, och jag kände att jag fick ont i magen bara av att tänka på det. Då kunde jag fejka en skada, bara för att få slippa. Jag ville verkligen inte, jag ville inte svika mitt lag. Hur var tränarna? Fick du något stöd?

26 Jag hade ganska många olika tränare, många som skrek väldigt mycket, som var väldigt raka, och några som var lite snällare. Vi har haft ganska många tränare så det har varit olika. Så man har varit mer eller mindre sugen på att prata med tränaren då? Ja, exakt, beroende på vilken relation man haft med tränaren. Och eftersom det byttes så ofta, var det egentligen ganska svårt att skaffa sig en relation med någon.

27 Hur var det för dina kompisar? Tror du att de kände på samma sätt? Ja, absolut. Om jag kollar tillbaka, så är det ingen, det är ingen av de spelarna som jag spelade med när jag var liten, som är kvar. Överhuvudtaget. Alla dom har slutat. Folk har liksom tränat så hårt och varit så seriösa, så folk orkar inte längre. Och speciellt när man lagt tio år på att bara spela fotboll då blir man ju lite trött.

28 Under hela min tid som fotbollsspelare har det varit spelare som kommit och gått, nya spelare som kommer till laget, spelare som petas, som inte får spela längre och så vidare. Så det har alltid varit spelare som kommer och går. Och jag var nog nästan sist i mitt lag av de som var kvar. Alla andra har bytt till andra sporter, lagt ner, bytt klubbar.

29 Hur gick det till när du slutade med ditt lag? Jag fick inte kallelser till matcher. Jag var inte kallad till sanktanmatcher. Jag kände mig inte viktig längre. Jag var inte efterfrågad. Och sen var vi iväg ganska långt bort och spelade en cup. Och jag fick inte en minuts speltid på hela helgen. Då beslutade jag mig att nu räcker det helt enkelt. Jag ska inte spela längre.

30 Vi kan konstatera att tidiga urval - kan ske smygande och utan barnets vetskap - kan få stora konsekvenser - innebär en chans till mycket idrott men i en extremt prestationsorienterad miljö - är bara ett urval i raden av kommande urvalsprocesser som kan betyda en ständig oro för att inte bli vald - kan innebära ett abrupt avslut - inte tillgodoser barnets rätt till delaktighet - inte har barnets bästa i fokus