MÖRRUMSÅN 2008 Mörrumsåns vattenvårdsförbund

Transkript

1 MÖRRUMSÅN 28 Mörrumsåns vattenvårdsförbund

2 ALcontrol AB Kund Foto på framsidan Projektledare Kvalitetsgranskning av rapport Kontaktperson Projektledare Kontaktperson Mörrumsåns vattenvårdsförbund Mörrumsåns vattenvårdsförbund Mörrumsån vid Mörrum (Foto: Håkan Olofsson) Håkan Olofsson (ALcontrol AB) Ann-Charlotte Norborg (ALcontrol AB) Håkan Olofsson (ALcontrol AB) Tel alt Karins gränd HALMSTAD hakan.olofsson@alcontrol.se Kenth Håkansson (Växjö kommun) Tel: Box VÄXJÖ kenth.hakansson@vaxjo.se

3 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 5 Rapportens utformning... 5 Undersökningarna... 5 Avrinningsområdet... 5 RESULTAT OCH DISKUSSION... 8 Lufttemperatur och nederbörd... 8 Vattenföring... 9 Siktdjup och klorofyll Surhet och försurning Organiskt material och syreförhållanden Ljusförhållanden Fosfor Kväve... 2 Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter Metaller i vatten Metaller i sediment Växtplankton Bottenfauna Elfiske Nätprovfiske MILJÖMÅL REFERENSER BILAGA 1. Tidsserier och treårsbedömningar 26-28, vatten och sediment BILAGA 2. Föroreningsbelastande verksamheter BILAGA 3. Händelser vid ån och Miljöskyddande åtgärder BILAGA 4. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar BILAGA 5. Vattenföring, transport och arealspecifik förlust BILAGA 6. Metaller i vatten BILAGA 7. Metaller i sediment BILAGA 8. Växtplankton BILAGA 9. Bottenfauna BILAGA 1. Elfiske BILAGA 11. Nätprovfiske BILAGA 12. Kalkeffektuppföljning

4

5 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipientkontrollen i Mörrumsån sedan Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 28. I bilagorna redovisas tidsserier och treårsbedömningar (26-28) enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999 och 27) vid samtliga provtagningslokaler. Temperatur, nederbörd och vattenföring I Växjö var årsmedeltemperaturen 7,7 C, vilket var 1,6 grader varmare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden ). I Växjö föll 672 mm nederbörd, vilket var ca 9 % mer än normal nederbörd för perioden Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum var 31 m3/s, vilket var ca 13 % högre än medelvärdet för perioden Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 9:e februari. Vattenföringen vid Mörrum var då 67,5 m 3 /s. I mitten av juli var vattenföringen som lägst under året, 5,3 m 3 /s. Så låg vattenföring har inte uppmätts i Mörrumsån sedan 1992 och dessförinnan Försurningstillstånd De geologiska förhållandena inom Mörrumsåns avrinningsområde gör att stora områden är känsliga för den höga belastningen av försurande ämnen. Många sjöar och vattendrag åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid flertalet provtagningslokaler bedömdes motståndskraften mot försurning vara god till mycket god vid årets mätningar. Endast i den övre delen av Aggån, Kårestadsån uppströms Linnebjörkesjön, var motståndskraften mot försurning svag. Endast vid en lokal, Obyån uppströms Kojtasjön, uppmättes ph-värden lägre än 6,. Vid övriga lokaler var ph-värdena tillfredsställande, d.v.s. ph-värden > 6,. Undersökningarna av bottenfauna i Bergunda kanal samt i Mörrumsåns huvudfåra vid Kråkesjöns utlopp och Os samt i den nedre delen av ån (Åkeholm, Svängsta och Forsbacka) visade inga tecken på negativ påverkan av försurning. Samtliga dessa lokaler bedömdes som nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler. Organiska ämnen och syretillstånd Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i biflödena inom Salens tillrinningsområde och Aggåns avrinningsområde var halterna av organiska ämnen mycket höga vid årets mätningar. Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga. Vid huvuddelen av provtagningslokalerna var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). Vid årets mätningar var dock de årslägsta syrehalterna vid flertalet lokaler lägre än normalt, vilket kan bero på höga halter av organiskt material (syretärande ämnen) i kombination med höga vattentemperaturer och låg vattenföring. De lägsta syrehalterna uppmättes generellt i juli och augusti i samband med mycket låg vattenföring. I Opparydsbäcken var syretillståndet svagt vid provtagningen i juli, då en syrehalt på 4, mg/l noterades. Lika låga syrehalter har tidigare noterats vid denna lokal. I Aggån vid mynningen i Åsnen var syrehalterna ännu lägre (3,8 mg/l) vid provtagningarna i juli. Även vid denna lokal har lika låga syrehalter noterats tidigare. De låga syrehalterna orsaka- 1

6 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Sammanfattning des troligtvis av stor nedbrytning av organiskt material i kombination med dålig syresättning av vattnet. Vattenfärg och grumlighet Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade 28. De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i vissa biflöden inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 199-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring, som karakteriserade stora delar av 199-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen (Donald T. Monteith et al. 27). Ökad humusupplagring i marken och minskat nedfall av sura svavelföreningar tillsammans med ett varmare klimat med mer regn och ökad avrinning verkar sammantaget kunna ge förutsättningar för höga humushalter och färgtal i Mörrumsån. Näringsstatus Statusen med avseende på näringsämnen/eutrofiering bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll samt växtplankton och bottenfauna redovisas i Tabell I. De största orsakerna till att vissa vattenområden inom Mörrumsåns avrinningsområde inte uppnår god näringsstatus är påverkan från jordbruksverksamhet, tidigare och nuvarande utsläpp från reningsverk samt utsläpp från enskilda avlopp. I vissa fall kan också en ökad belastning av organiskt material i kombination med ett varmare klimat bidra till ökade eutrofieringseffekter. Tabell I. Klassning/expertbedömning av näringsstatus vid de undersökta lokalerna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup, klorofyll, växtplankton och bottenfauna. För fosfor, siktdjup och klorofyll baseras klassningen på data från H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig. 11 Boskvarna H 14 Änghultasj. H 17 Norrsjön G 11 Madkroken H 426 Drättingesjöns utl. M 478 Ramkv.ån M Provtagningspunkt Fosfor Siktdjup Klorofyll Växt- Bottenplankton 111 Örken, norra delen H H G H 113 Örken, södra delen M ej G M M 115 Örken utl H 118 Drevsjöns utlopp G 125 Sörabysjön, södra G G M M 175 Sörabysjöns utl. G 427 Skärlen H H G G 132 Tolgsjöns utlopp G 438 Kavleån M 35 Innaren H H G H 178 Helgasjön, Arabyviken G G M G 139 Bergsnäs G 468 Trummen O ej G O O 429 Trummen ut O 469 Växjösjön G ej G M O 43 Växjösjön ut O 313 Södra Bergundasjön O ej G O O 315B Sundet ny punkt D 316 Norra Bergundasjön D ej G D M 318 Bergunda kanal D O 143 Kråkesjön M G 147 Helige å, Os M H 322 Dansjöns inlopp G 351 Lekarydsån M 327 Skaddeån O 148 Salen, längst norrut O ej G M 15 Salen, norra delen O ej G M O 151 Salen norra ut O 329 Kojtasjön inl O 35 Obyån M 333 Opparydsbäcken D 152 Salen, södra delen M ej G M O 154 Salens utl M 432 Vederslövsån M 4 Bostorpsån M 342 Torsjöns utlopp G 343 Skyeån G 464 Södragård O 436 Tävelsåsbäcken O 344 Aggåns ufl. i Åsnen O 21 Hackekvarn M 211 Åkeholm H 213 Svängsta H fauna 219 Forsbacka G H 2

7 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Sammanfattning Den totala fosfortransporten från Mörrumsån till havet var ca 21 ton 28. Transporten av fosfor vid Mörrum har varierat mycket under perioden Skillnaderna mellan transporterna olika år följer i stort variationerna i vattenföringen. Från slutet av 196-talet minskade fosfortransporterna tydligt fram till mitten av 197- talet. Från mitten av 197-talet och fram till 28 har dock fosfortransporterna i Mörrumsån vid Mörrum ökat signifikant (p<,1; Mann-Kendall test). Flödesviktade fosforhalter visar minskande halter fram till mitten av 198-talet och därefter ökande halter. Kvävetillstånd Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga (Karta 6). Vid sex lokaler var halterna mycket höga men inte vid någon lokal var kvävehalterna extremt höga. De högsta halterna uppmättes i Bergunda kanal och i Obyån uppströms Kojtasjön. Vid flertalet provtagna lokaler var kvävehalterna vid årets undersökningar klart högre än beräknade ursprungshalter (Naturvårdsverket 1999). Detta visar att den regionala kvävebelastningen i form av luftföroreningar samt kväveförluster från såväl jordbruksmark som skogsmark är av stor betydelse. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på kväve var dock Norra Bergundasjöns utlopp (inverkan från Växjö reningsverk) och Obyån uppströms Kojtasjön (inverkan från Vislanda ARV). Kväveutsläppen från de kommunala reningsverken 28 har beräknats motsvara ca 25 % av den totala belastningen av kväve till Mörrumsåns vattensystem. Den totala kvävetransporten från Mörrumsån till havet var ca 84 ton 28. För kvävetransporten vid Mörrum syns en signifikant ökning under 197- och 198-talet. Under de senaste 25-3 åren har kvävetransporten varierat mycket utan någon tendens till ökning eller minskning. Kvävetransporten följer, liksom fosfortransporten, vattenföringen mycket väl. Flödesviktade kvävehalter visar liknande mönster. Den tydligaste ökningen för de flödesviktade kvävehalterna skedde från 1965 till mitten av 198-talet. Under 199- och 2-talet syns inte någon generell tendens till ökning eller minskning. Från 22 till 25 minskade halterna dock tydligt, men de senaste åren har de flödesviktade kvävehalterna åter varit förhållandevis höga. Metaller i vatten och sediment Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade överlag mycket låga till låga halter, vilket innebär inga eller små risker för biologiska effekter. Förhöjda nickelhalter uppmättes vid Södra och Norra Bergundasjöns utlopp. Vid Trummens utlopp uppmättes förhöjda halter av zink. Vid övriga lokaler och för övriga undersökta metaller kunde ingen metallpåverkan styrkas. Samtliga metaller i vatten vid samtliga undersökta lokaler underskred gällande gränsvärden och miljökvalitetsnormer. Undersökningar av metaller i sediment visade att metallpåverkan framför allt kan styrkas för arsenik och bly i norra Örken, Skärlen och Innaren, koppar, kvicksilver och zink i Växjösjön, nickel och kvicksilver i Södra Bergundasjön samt nickel i Norra Bergundasjön. Bottenfauna Flertalet undersökta lokaler i rinnande vatten bedömdes ha höga eller mycket höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Några rödlistade arter påträffades inte 28, men däremot påträffades sammanlagt nio ovanliga arter på lokalerna i rinnande vatten. Bottenfaunan på de undersökta lokalerna i rinnande vatten indikerade i stort sett oförändrade miljöförhållanden sedan under- 3

8 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Sammanfattning sökningarna startade 1995 i dessa delar av Mörrumsåns vattensystem. I de flesta av sjöarna som undersöktes 28 har miljöförhållandena för bottenlevande djur varit relativt stabila över åren. Två undantag finns dock. Resultaten indikerar en minskande eutrofiering i Växjösjön. I Södra Bergundasjön indikerar däremot resultaten en ökande eutrofiering. Elfiske Mörrumsån utgör viktiga reproduktionsområden för lax och havsöring och är av mycket stor betydelse för förekomsten av vildlax i södra Östersjön. Elfiskeundersökningar inom ramen för den samordnade recipientkontrollen utfördes på fyra lokaler i Mörrumsåns vattensystem i september år 28. Vid Kråkesjöns utlopp klassades den ekologiska statusen som dålig p.g.a. avsaknad av reproduktion av laxfisk Vid Åkeholm indikerade resultaten att lokalen fortsatt utgör en god uppväxtmiljö för laxfisk. Vid Ekeberg har lax och öring påträffats vid samtliga tidigare undersökningar, vilket indikerar att lokalen utgör en viktig lokal för uppväxande laxfisk. Vid årets undersökning påträffades dock inga öringar och lax förekom i mycket små tätheter. Vid Forsbacka har lax påträffats vid samtliga provfisken sedan Sammantaget indikerar resultaten att lokalen tidvis utgör viktig uppväxtplats för laxfiskar. Vid fisket 28 klassades dock den ekologiska statusen som otillfredsställande, p.g.a. att få laxartade fiskar fångades. att den totala naturliga rekryteringen av lax i Mörrumsåns nedre del var god även 28. Nätprovfiske Nätprovfiske utfördes i fyra sjöar, Örken (norra delen), Helgasjön (västra delen), Salen (mellersta delen) och Åsnen (Kalvsviksfjorden). I Örken var andelen fiskätande abborrar relativt hög och andelen karpfiskar låg. Tillsammans med den låga individtätheten och en måttligt hög biomassa indikerade detta näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden. I Helgasjön bedömdes såväl individtätheten som antalet påträffade arter som hög/högt. Biomassan bedömdes som måttligt hög. I förhållande till 22 års fiske var andelen fiskätande fiskar relativt låg. Årets resultat indikerade att sjön var måttligt näringsrik. I Salen indikerade resultaten näringsrika förhållanden. Detta visade sig bland annat genom att andelen fiskätande abborrfiskar var låg och att karpfiskar som mört, björkna och braxen dominerade fångsten viktmässigt. Resultaten från Åsnen indikerade måttligt näringsrika till näringsrika förhållanden. Detta visade sig bland annat genom en låg andel fiskätande abborrfiskar och att karpfiskar som mört, björkna och braxen dominerade fångsten viktmässigt. Vid några lokaler i nedre delen av Mörrumsån fångades anmärkningsvärt få individer av lax och öring 28 jämfört med tidigare undersökningar. Resultaten 28, i kombination med Fiskeriverkets elfisken i nedre delen av ån samma år, pekar dock på 4

9 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipientkontrollen i Mörrumsån sedan Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 28. I årets rapport redovisas också resultat från tidigare års undersökningar (se respektive Bilaga). Mörrumsåns vattenvårdsförbund bildades 1973 genom sammanslagning av Övre och Nedre Mörrumsåns vattenvårdsförbund (bildade 1964 respektive 1968). Enligt stadgarna har förbundet till uppgift att verka för en god vattenvård inom Mörrumsåns avrinningsområde. För detta ändamål skall förbundet företa utredningar till nytta för planerings- och utvecklingsarbetet inom avrinningsområdet samt låta utföra årliga samordnade recipientundersökningar. Rapportens utformning I denna rapports huvuddel redovisas resultaten kortfattat. Metodik, rådata samt mer information om de biologiska undersökningarna redovisas i respektive bilaga. I bilagorna redovisas också tidsserier och treårsbedömningar (26-28) enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999 och 27) vid samtliga provtagningslokaler. Undersökningarna Undersökningarna 28 har utförts i enlighet med Mörrumsåns kontrollprogram, som har fastställts av länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län I kontrollen ingår totalt 57 provtagningspunkter (Tabell 1 och Karta 1). Avrinningsområdet Orientering Mörrumsån rinner upp i Jönköpings län, där sjön Vrången (öster om Lindshammar) betraktas som åns källsjö. Avrinningsområdet omfattar 336 km 2, varav 9 % ligger i Kronobergs län, framför allt i Växjö och Alvesta kommuner. Mörrumsån mynnar i Östersjön vid Elleholm, strax söder om samhället Mörrum. Mörrumsån är 183 km från Vrången ner till mynningen i Östersjön, med en höjdskillnad på 28 m. Åsnen och Helgasjön är de största sjöarna i systemet. De största biflödena är Aggån, Lekarydsån, Änganäsån, Asaån, Obyån och Rottneån. Geologi och markanvändning Berggrunden uppströms och omkring Åsnen består av granitoider/vulkaniska bergarter med låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ned i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. En bit nedströms Åsnen blir berggrunden något mer lättvittrad. Jordarterna i området domineras av morän, med inslag av kalt berg/tunt jordtäcke och stråk av isälvssediment. I mynningsregionen finns mer sammanhängande områden med kalt berg/ tunt jordtäcke. Avrinningsområdet består av ca 62 % skog, ca 8 % åker, ca 3 % betesmark, ca 13 % vatten och ca 14 % övrig mark (SCB 23). Åkermarken är koncentrerad till trakterna kring Helgasjön, Salen och Åsnen samt det kustnära området. Totalt antal djurenheter var år 2 ca 229. Befolkningsmängden inom avrinningsområdet var år 2 ca 135 varav ca 23 bodde i glesbygd (SCB 23). Av befolkningen bosatta i småhus och lantbruk var ca 52 6 kopplade till kommunalt avlopp medan ca 174 hade enskilt avlopp. 5

10 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Bakgrund Tabell 1. Provtagningspunkter och undersökningsprogram i Mörrumsåns avrinningsområde. FK = fysikaliska och kemiska undersökningar (3, 6 resp. 12 ggr per år), MIV = metaller i vatten (6 ggr per år), Sed = metaller i sediment, Pl = plankton (1, 2 eller 6 ggr per år), Kl = klorofyll (1, 2 eller 6 ggr per år), Bf = bottenfauna, Fisk = elfiske i rinnande vatten/nätprovfiske i sjöar. Provpunkterna 1, 2, och 3 samt 11B och 315B är tillägg utöver kontrollprogrammet daterat Nr Namn X-koord Y-koord Undersökningsprogram 11 Boskvarnasjöns utlopp FK6 14 Änghultasjöns utlopp FK3 17 Norrsjöns utlopp FK3 1 Madkroken Bf 2 Madkroken Bf 3 Madkroken Bf Madkrokens utlopp uppströms timmerupplag FK3 11B 11 Madkrokens utl FK3 426 Drättningesjöns utlopp i Örken FK6 478 Ramkvillaåns mynning FK6 111 Örken norra delen Pl2 Kl2 Bf* Sed** Fisk** 113 Örken södra delen Pl2 Kl2 Bf* Sed** 115 Örkens utlopp FK6 MIV6 118 Vartorp uppströms dammen FK6 12 Övrasjöns mitt Sed* 125 Sörabysjön södra Pl1* Kl1* Bf* Sed** 175 Sörabysjöns utlopp FK6 427 Skärlen (Asaån) Pl1* Kl1* Bf* Sed** 132 Åby FK12 MIV6 438 Kavleåns mynning FK6 35 Innaren (Rottneån) Pl1* Kl1* Bf* Sed** 178 Arabyviken (Helgasjön) Pl1* Kl1* Bf* Sed** Fisk** 139 Helgasjöns utlopp Bergsnäs FK Trummen mitt Pl6 Kl6 Bf* Sed* 429 Trummen utlopp FK6 MIV6 469 Växjösjön mitt Pl6 Kl6 Bf Sed 43 Växjösjön utlopp FK6 MIV6 313 Södra Bergundasjön Pl6 Kl6 Bf Sed 315B Sundet ny punkt FK Sundet FK12 MIV6 316 Norra Bergundasjön FK6 Pl6 Kl6 Bf Sed 318 Bergunda kanal FK12 MIV6 Bf 143 Kråkesjöns utlopp FK12 MIV6 Bf Fisk 147 Os FK6 Bf* 322 Lekarydsån, uppstr Dansjön FK6 351 Lekarydsån, mynning i Salen FK6 MIV6 327 Skaddeån, mynning i Salen FK6 329 Obyån, Kojtasjöns inlopp FK6 35 Obyån, mynning i Salen FK6 148 Salen längst norrut Pl1* Kl1* Bf* Sed** 15 Salen norra delen Pl1 Kl1 Fisk** 151 Salen norra delen ut FK6 152 Salen södra delen Pl1* Kl1* Bf* Sed** 333 Opparydsbäcken (vid Grimslöv) FK6 154 Salens utlopp, Huseby FK6 432 Vederslövsåns mynning i Åsnen FK6 4 Bostorpsån Näsbykvarn FK6 342 Torsjöns utlopp FK6 343 Skyeån nedströms Ingelstad FK6 464 Yttre kanal Södragård FK6 436 Tävelsåsbäcken vid St Trängslet FK6 344 Aggåns mynning i Åsnen FK6 156 Åsnen Kalvsviksfjorden Fisk** 21 Åsnens utlopp Hackekvarn FK6 211 Åkeholm Bf Fisk 213 Svängsta Bf Fisk 219 Forsbacka FK12 MIV6 Bf Fisk = prov tas 29 = prov tas 29 * = prov tas vart tredje år (28) ** = prov tas vart sjätte år (28) 6

11 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Bakgrund Lekarydsån # 322 # # 427 # # 111 Örken 14 # 12 # # Madkroken # # # # # 426 # 132 # # # 4 # Helgasjön Skaddeån Obyån # # 139 # # # # # ## # # # # 35 # # 152 Salen # # # # # 464 # # 342 # 343 Aggån # # # # ## B 469 # 43 # # 429 # # 468 Åsnen # # # # Provtagningslokaler Mörrumsån Mörrumsåns huvudfåra Vattendrag 211 # # 213 Tätorter Sjöar Sankmark # 219 Skogsmark Öppen mark Karta 1. Mörrumsåns avrinningsområde med provtagningspunkter. Digitala kartskikt med markanvändning, sjöar och vattendrag har erhållits från Lantmäteriverket i Gävle (! Lantmäteriverket Gävle 29. Medgivande I 29/44). Avrinningsområdets gräns har erhållits från SMHI. 7

12 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Lufttemperatur och nederbörd RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtade från SMHI:s meteorologiska station i Växjö. Stationen speglar väl de klimatologiska förhållandena i avrinningsområdets övre del och representerar ganska väl förhållandena i södra delen. " I Växjö var årsmedeltemperaturen 7,7 C, vilket var 1,6 grader varmare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden ). " Endast juni blev något kallare/svalare än normalt (Figur 1). " Augusti, september, oktober och november blev temperaturmässigt förhållandevis normala. " Övriga månader blev varmare/mildare än normalt. För januari och februari blev avvikelsen jämfört med normal temperatur mycket stor. " I Växjö föll 672 mm nederbörd under 28, vilket var ca 9 % mer än normal nederbörd för perioden " De mest nederbördsrika månaderna blev juli med 11 mm och augusti med 117 mm. Andra månader med mer nederbörd än normalt var framför allt januari och oktober (Figur 2). " I framför allt april, maj, juni och september föll mindre nederbörd än normalt. Såväl temperaturen som nederbörden visar en tendens till svagt ökande värden för perioden (Figur 4 och Figur 5). Sedan 1988 har alla år utom 1996 varit varmare än normalt. De kallaste åren under perioden har varit 1985 och De varmaste åren har varit 1975, 1989, 199, 2, 26, 27 och 28. Nederbörden har varierat mycket mellan olika år. Minst nederbörd under perioden föll Även 1996 var ett förhållandevis torrt år. Mest nederbörd föll 24. Sedan 199 har alla år utom 1996 varit mer nederbördsrika än normalt. Minst nederbörd den senaste 12 årsperioden föll 25 och 28. Lufttemperatur ( C) J F M A M J J A S O N D 28 max min Figur 1. Månadsmedeltemperaturer i Växjö (SMHI 6542) 28 i jämförelse med medelvärdet för åren De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsmedelvärde sedan Nederbörd (mm) 5 28 max min J F M A M J J A S O N D Figur 2. Månadsnederbörd i Växjö (SMHI 6542) 28 i jämförelse med medelvärdet för åren De streckade linjerna visar högsta resp. lägsta månadsnederbörd sedan

13 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Vattenföring Vattenföring Vattenföringen 28 vid alla PULS- och vattenföringsstationer redovisas i Bilaga 5. Vattenföringen styr ämnestransporten av bl.a. kväve, fosfor och organiskt material. Transporterna ökar med ökad vattenföring. Även halterna påverkas av vattenföringen. I de flesta vattensystem, som ej är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av fosfor, kväve och organiskt material med ökad vattenföring till följd av ökad markoch sedimenterosion samt urlakning från omgivande mark. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. I Mörrumsån är sjöarealen stor särskilt i nedre delen av ån som påverkas positivt av sjöarnas utjämnande effekt. " Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum var 31 m3/s 28, vilket var ca 16 % högre än medelvärdet för perioden " De högsta månadsmedelvattenföringarna under året uppmättes i januari, februari, mars och april samt december (Figur 3). Ingen månadsmedelvattenföring blev rekordhög eller rekordlåg för säsongen. " Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 9:e februari. Vattenföringen vid Mörrum var då 67,5 m 3 /s (Figur 3). " Högre vattenföring än normalt (d.v.s. medelvattenföring ) uppmättes i januari, februari, mars och april samt november och december (Figur 3). " I oktober var månadsmedelvattenföringen nära normal. " Under perioden maj-september var vattenföringen lägre än normalt. " I mitten av juli var vattenföringen som lägst under året, 5,3 m 3 /s (Figur 3). Så låg vattenföring har inte uppmätts i Mörrumsån sedan 1992 och dessförinnan Vattenföringen i Mörrumsån visar en tendens till svagt ökande värden för perioden De torraste åren under perioden har varit 1973, 1974 och 1976 samt 1996, 1997 och 23. Åren med störst avrinning har varit 1981, 1988, 1994, 1995, 22 och 27. Även åren samt 24 var förhållandevis blöta. 8 Vattenföring (m 3 /s) J F M A M J J A S O N D Dygnsmedelvattenföring Mörrum 28 Månadsmedelvattenföring Mörrum 28 Månadsmedelvattenföring Mörrum Figur 3. Dygnsmedelvattenföring och månadsmedelvattenföring 28 i relation till månadsmedelvärden för perioden vid SMHI:s station i Mörrum (86-186). 9

14 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Vattenföring Årstemperatur ( C) Årsmedeltemp max min per. glid. med. (Årsmedeltemp) Figur 4. Årsmedeltemperatur i Växjö (SMHI 6542) (staplar) i jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 191 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 12 Årsnederbörd (mm) Figur 5. Årsnederbörden i Växjö (SMHI 6542) (staplar) i jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 191 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden Årsmedelvattenföring (m 3 /s) Figur 6. Årsmedelvattenföring i Mörrumsån vid SMHI:s pegel (staplar). jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 191 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 1

15 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Siktdjup och klorofyll Siktdjup och klorofyll Skärlen var den klaraste sjön i denna undersökning med ett stort siktdjup på 6,3 meter (Figur 7). Örkens norra del och Innaren hade också förhållandevis klara vatten med måttligt stora siktdjup kring 4 meter. Övriga undersökta sjöar hade ett litet eller mycket litet siktdjup. I Skärlen var siktdjupet mindre än normalt. För övrigt var siktdjupen förhållandevis normala. Siktdjupet i Växjösjön var fortsatt betydligt större än i övriga växjösjöar. Positiva effekter av överföringen av Helgasjövatten kan vara en bidragande orsak. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) uppnåddes god status eller bättre med avseende på siktdjup i Örkens norra del, Sörabysjön, Skärlen, Innaren, Arabyviken i Helgasjön samt Växjösjön. Övriga sjöar bedömdes ha måttlig status eller sämre. I Trummen, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön var klorofyllhalten mycket hög (Figur 8), vilket visar på en stor algbiomassa och en hög näringsrikedom. I norra Örken, Skärlen och Innaren tyder låga halter av klorofyll på näringsfattiga förhållanden och liten algbiomassa. I övriga sjöar var klorofyllhalterna måttligt höga till höga. I Örkens södra del, Salens södra del och Södra Bergundasjön var klorofyllhalterna högre än normalt (Figur 8). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) uppnåddes god status eller bättre med avseende på klorofyll i Örkens norra del, Sörabysjön, Skärlen, Innaren och Arabyviken i Helgasjön. Övriga sjöar uppnådde ej god status Örkens norra del 113 Örkens södra del 125 Sörabysjön 427 Skärlen 35 Innaren 178 Arabyviken 148 Salen längst norrut 15 Salen norra delen 152 Salen södra delen 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön Klorofyll (µg/l) Siktdjup (m) 111 Örkens norra del 113 Örkens södra del 125 Sörabysjön 427 Skärlen 35 Innaren 178 Arabyviken 148 Salen längst norrut 15 Salen norra delen 152 Salen södra delen 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön Figur 7. Årsmedelvärden av siktdjup 28 jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående femårsperioden, alternativt provtagningarna 1996, 1999, 22 och 25 för de sjöar som provtas vart tredje år). Örken provtogs i april och augusti, Växjösjöarna en gång per månad under perioden majoktober medan övriga sjöar provtogs endast i augusti. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt och litet siktdjup. Ovanför den heldragna linjen är siktdjupet mycket litet. Siktdjup över 5 meter bedöms vara stort. Figur 8. Klorofyllhalter 28 jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående femårsperioden, alternativt provtagningarna 1996, 1999, 22 och 25 för de sjöar som provtas vart tredje år). Staplarna representerar augustivärden förutom Växjösjöarna där provtagning utförts en gång per månad under perioden maj-oktober. Den streckade linjen anger gränsen mellan måttligt hög och hög halt medan den heldragna linjen anger gränsen till mycket hög halt. 11

16 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Surhet och försurning Surhet och försurning Endast i den övre delen av Aggån, Kårestadsån uppströms Linnebjörkesjön, var buffertkapaciteten (motståndskraft mot försurning) svag (d.v.s. alkalinitet lägre än,1 mekv/l bedömt utifrån årsmedianvärden). Vid övriga provtagningslokaler var motståndskraften mot försurning god till mycket god. Vid enstaka provtagningstillfällen uppmättes en alkalinitet <,5 mekv/l i Obyån uppströms Kojtasjön och vid Drättingesjöns utlopp (Karta 2). Årsmedianvärdena för ph motsvarade ett svagt surt till nära neutralt vatten (d.v.s. ph >6,5) vid samtliga provtagna lokaler i huvudfåran. I några provtagna biflöden, Obyån, Opparydsbäcken, Tävelsåsbäcken och Kårestadsån, var dock vattnet något surare och inom ramen för ett måttligt surt vatten. I Figur 9 redovisas årslägsta ph-värden jämfört med normala värden. Endast vid en lokal, Obyån vid Kojtasjöns inlopp, uppmättes ph-värden lägre än 6,. Vid övriga lokaler var ph-värdena tillfredsställande, d.v.s. ph-värden > 6,. Inte vid någon lokal var det årslägsta ph-värdet lägre än normalt, utan vid samtliga lokaler var phvärdena i nivå med eller bättre än de senaste årens resultat. Många sjöar och vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid årets undersökningar av bottenfauna i Mörrumsåns bedömdes samtliga lokaler i rinnande vatten vara nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler. 8, 7,5 ph 7, 6,5 6, 5,5 5, 4,5 4, 11 Boskvarna 14 Änghultasj. 17 Norrsjön 11 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Vartorp 175 Sörabysjöns utl. 132 Åby 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 43 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 35 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 4 Kårestadsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Yttre kanalen 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 21 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 9. Årslägsta ph-värden i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med "normala" värden (medelvärden av årslägsta värden samt högsta respektive lägsta årslägsta värde den närmast föregående femårsperioden). Under den heldragna linjen ökar risken för biologiska störningar. Mörka/blåa staplar representerar Mörrumsåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. Vita staplar motsvarar vattendrag som mynnar i ett biflöde. 12

17 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Surhet och försurning Det är framför allt i de mindre vattendragen i avrinningsområdets perifera delar som försurningseffekterna brukar framträda. Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning täcker in även mindre vattendrag som inte ingår i recipientkontrollen. Resultaten från kalkeffektuppföljningen inom avrinningsområdet redovisas i Bilaga #S #S #S #S 118 #S #S #S #S 426#S #S #S #S BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 4 LENHOVDA VISLANDA #S#S 151 #S 35#S #S #S #S#S #S #S 318#S#S #S #S 315B #S VÄXJÖ #S #S #S #S #S 344 INGELSTAD #S 21 Buffertkapacitet alkalinitet #S #S #S #S #S Mycket god God Svag Mycket svag Ingen eller obetydlig Huvudfåra RYD #S 219 SVÄNGSTA Karta 2. Försurningstillstånd i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta värde för alkalinitet under 28 (Naturvårdsverket 1999). 13

18 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Syreförhållanden och organiskt material Organiskt material och syreförhållanden Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i biflödena inom Salens tillrinningsområde och Aggåns avrinningsområde var halterna av organiska ämnen mycket höga (Figur 1) vid årets mätningar. Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga (Figur 1). År 27 var halterna av organiskt material högre än normalt vid så gott som alla lokaler. De högsta halterna noterades framför allt under den andra halvan av året. I genomsnitt var halterna då ca 2 % högre än normalt. Förändringar i skogsmarken efter de senaste årens stormar i kombination med onormalt hög vattenföring/avrinning under stora delar av året ansågs vara troliga orsaker till de ovanligt höga halterna av organiskt material 27. Vid undersökningarna 28 var halterna av organiskt material generellt lägre än 27, men överlag högre än medelvärdena för de senaste årens resultat (Figur 1). De högsta halterna noterades generellt i början av året, då vattenföringen var förhållandevis hög. Vid huvuddelen av provtagningslokalerna var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). Vid årets mätningar var dock de årslägsta syrehalterna vid flertalet lokaler lägre än normalt, vilket kan bero på höga halter av organiskt material (syretärande ämnen) i kombination med höga vattentemperaturer och låg vattenföring. De lägsta syrehalterna uppmättes generellt i juli och augusti i samband med mycket låg vattenföring. Motsvarande låga vattenföring uppmättes senast 1992 och I Opparydsbäcken var syretillståndet svagt vid provtagningen i juli, då en syrehalt på 4, mg/l noterades. Så låga syrehalter har även tidigare noterats vid denna lokal. I Aggån vid mynningen i Åsnen var syrehalterna ännu lägre (3,8 mg/l) vid provtagningarna i juli. Även vid denna lokal har så låga syrehalter noterats tidigare. De låga syrehalterna orsakades troligtvis av stor nedbrytning av organiskt material i kombination med dålig syresättning av vattnet TOC (mg/l) 11 Boskvarna 14 Änghultasj. 17 Norrsjön 11 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 43 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 35 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 4 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 21 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 1. Årsmedelvärden av halter av organiskt material (TOC) i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående femårsperioden). Den streckade linjen utgör gränsen mellan måttligt hög och hög halt organiskt material. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. 14

19 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Syreförhållanden och organiskt material Riktvärdet för syre i laxfiskvatten är >7 mg/l (SFS 21:554). I Mörrumsåns huvudfåra var syrehalterna lägre än denna gräns vid åtta provtagningslokaler 28 (se gröna och gula punkter Karta 3). I Mörrumsåns nedre laxförande del var dock vattnet syrerikt (d.v.s. syrehalt >7 mg/l) hela året. Miljökvalitetsnormen för syrehalt i laxfiskvatten är >9 mg/l vid 5 % av mättillfällena under året (SFS 21:554). Detta uppnåddes för flertalet lokaler i rinnande vatten vid årets mätningar. Undantaget var Aggån vid Yttre kanalen, Aggån nedströms Ingelstad (Skyeån), Opparydsbäcken, Obyån, Skaddeån, Kavleån och Ramkvillaån. VISLANDA #S #S#S 151 #S 35#S #S #S #S#S #S #S #S #S 318#S#S #S #S 315B #S #S 118 #S #S VÄXJÖ #S #S #S #S #S #S #S 426#S INGELSTAD #S #S #S BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 4 LENHOVDA #S 21 #S #S #S #S #S Syretillstånd Syrerikt Måttligt syrerikt Svagt Syrefattigt Syrefritt eller nästan syrefritt Huvudfåra RYD #S 219 SVÄNGSTA Karta 3. Syretillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta syrehalter 28 (Naturvårdsverket 1999). 15

20 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Ljusförhållanden Ljusförhållanden Figur 11 visar årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med normala värden. Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade 28. De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i vissa biflöden inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. Vattnets färg varierar normalt till stor del med nederbördsmängden på så sätt att vattenfärgen ökar under nederbördsrika perioder. Vid årets undersökningar visade vattenfärgen inga stora förändringar under året, men de högsta värdena uppmättes generellt i början av året. Inför undersökningarna 27 ändrades analysmetoden från visuell bedömning (SS-EN ISO 7887, del 4) till en absorbansmetod (SS-EN ISO 7887, del 3 mod för 45 nm). Interkalibrering mellan metoderna visade generellt 15 % lägre värden med absorbansmetoden jämfört med den tidigare visuella metoden. Med hänsyn taget till ändringen i metod var vattenfärgen 27 högre än normalt vid så gott som alla provtagna lokaler. Vid undersökningarna 28 var vattenfärgen vid i stort sett alla provtagningslokaler lägre än 27. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 199-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring som karakteriserade stora delar av 199-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen (Donald T. Monteith et al. 27). Ökad humusupplagring i marken och minskat nedfall av sura svavelföreningar tillsammans med ett varmare klimat med mer regn och ökad avrinning verkar sammantaget kunna ge förutsättningar för höga humushalter och färgtal i Mörrumsån Färg (mg Pt/l) Boskvarna 14 Änghultasj. 17 Norrsjön 11 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 43 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 35 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 4 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 21 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 11. Årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden den närmast föregående femårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. 16

21 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Ljusförhållanden Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var vattnet måttligt till betydligt grumligt (Karta 4). Starkt grumligt vatten uppmättes vid Drättingesjöns utlopp, i Växjösjöarna (undantaget Växjösjön) samt i vissa biflöden till Salen och i Aggån vid yttre kanalen. I Trummen och i Lekarydsån var vattnet något grumligare än normalt. I Trummen var grumlingen störst i juli och augusti p.g.a. riklig förekomst av plankton, medan grumlingen i Lekarydsån var starkast i augusti troligtvis p.g.a. erosionspåverkan. Vid övriga lokaler noterades inga tydliga förändringar jämfört med de senaste årens resultat. VISLANDA #S #S#S 151 #S 35#S #S #S #S#S #S #S #S #S 318#S#S #S #S 315B #S #S 118 #S #S 175 VÄXJÖ #S #S #S #S #S #S #S 426#S INGELSTAD #S #S #S BRAÅS 11 KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 4 LENHOVDA #S 21 #S #S #S #S #S Grumlighet Ej eller obetydligt grumligt Svagt grumligt Måttligt grumligt Betydligt grumligt Starkt grumligt Huvudfåra RYD #S 219 SVÄNGSTA Karta 4. Grumlighet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelvärden av turbiditet 28 (Naturvårdsverket 1999). 17

22 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Fosfor Fosfor Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var fosforhalterna måttligt höga till höga. Vid fem lokaler (Bergunda kanal, Skaddeån, Obyån uppströms Kojtasjöns, Opparydsbäcken och Yttre kanalen) var halterna mycket höga och vid en lokal (Södra Bergundasjöns utlopp) var fosforhalterna extremt höga. Vid fyra lokaler i den övre delen av huvudfåran var fosforhalterna låga. Vid 13 av de 35 provtagna lokalerna i rinnande vatten motsvarade fosforhalterna vid årets mätningar god eller hög status med avseende på kvalitetsfaktorn näringsämnen i vattendrag (Karta 5) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27). Vid övriga lokaler uppnådde ej god status. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på fosfor var utloppen från Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön samt Opparydsbäcken, där fosforhalterna motsvarade dålig status. Vid sex lokaler (Norrsjöns utlopp, Kavleån, Dansjöns utlopp, Lekarydsån, Vederslövsån och Skyeån) var fosforhalterna vid årets undersökningar högre än normalt (resultat från åren 23-27; Figur 12). I Trummen, Bergunda kanal, Tävelsåsbäcken och vid Forsbacka var fosforhalterna lägre än normalt. I mindre vattendrag kan stora variationer i fosforhalter förekomma. Detta beror framför allt på stora och snabba förändringar i vattenföring. Vid hög vattenföring kan erosion i vattendraget förekomma och vid låg vattenföring under sommaren blir vattnet stillastående och varmt varvid kemiska och biologiska processer kan göra att fosforhalterna ökar. I sjöar kan fosforhalterna öka sommartid p.g.a. förekommande planktonblomningar. I Mörrumsåns huvudfåra ökade fosforhalterna från 15 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till 22 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 45 %). Vid Salens utlopp var fosforhalterna ca 25 % högre än vid Mörrumsåns inlopp i Salen (Os). Genom Åsnen minskade halterna med ca 15 % Totalfosfor (µg/l) Boskvarna 14 Änghultasj. 17 Norrsjön 11 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 43 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 35 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 4 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 21 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 12. Årsmedelvärden av fosforhalter i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med "normala" värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden (vertikala streck) den närmast föregående femårsperioden. 18

23 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Fosfor #S 478 #S #S #S #S 118 #S #S #S #S 426#S #S #S BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 4 LENHOVDA VISLANDA #S#S 151 #S 35#S #S #S #S#S #S #S 318#S#S #S #S 315B #S VÄXJÖ #S #S #S #S #S 344 INGELSTAD RYD #S 21 SVÄNGSTA Fosfor i vattendrag #S #S #S #S #S Näringsstatus Hög status God status Måttlig status Otillfredsställande status Dålig status Huvudfåra #S 219 Karta 5. Näringsstatus med avseende på fosfor i vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde 28 bedömt endast utifrån årsmedelhalter 28 samt referensvärden beräknade enligt förenklad metod (Naturvårdsverket 27). För treårsbedömningar se Bilaga 1 alternativt Tabell I i sammanfattningen. 19

24 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Kväve Kväve Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga (Karta 6). Vid sex lokaler var halterna mycket höga men inte vid någon lokal var kvävehalterna extremt höga. De högsta halterna uppmättes i Bergunda kanal och i Obyån uppströms Kojtasjön. Vid fyra lokaler (Drättingesjöns utlopp, Mörrumsån vid Drevsjöns utlopp, Dansjöns inlopp och Skyeån) var kvävehalterna vid årets undersökningar högre än normalt (resultat från åren 23-27; Figur 13). Den tydligaste ökningen jämfört med tidigare år noterades för Drättingesjöns utlopp där framför allt nitratkvävehalterna var förhöjda vid provtagningarna i juli och augusti. Vid dessa tillfällen var även grumligheten och konduktiviteten förhöjd, vilket kan tolkas som en ökad grundvattenpåverkan. Vid övriga lokaler var kvävehalterna nära medelvärdet för de senaste årens resultat. För Bergunda kanal syns dock en tydlig förbättring de senaste åren. Vid flertalet provtagna lokaler var kvävehalterna vid årets undersökningar klart högre än beräknade ursprungshalter (Naturvårdsverket 1999). Detta visar att den regionala kvävebelastningen i form av luftföroreningar samt kväveförluster från såväl jordbruksmark som skogsmark är av stor betydelse. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på kväve var dock Norra Bergundasjöns utlopp (inverkan från Växjö reningsverk) och Obyån uppströms Kojtasjön (inverkan från Vislanda ARV) I Mörrumsåns huvudfåra ökade kvävehalterna från ca 58 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till ca 69 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 2 %). Nitrit/nitratkvävet stod för ca 6 % av ökningen. Vid Salens utlopp hade kvävehalterna ökat med ca 1 % jämfört med vid Mörrumsåns inlopp i Salen (Os) eller ca 4 % jämfört med Helgasjöns utlopp i Bergsnäs. 6 Totalkväve (µg/l) Boskvarna 14 Änghultasj. 17 Norrsjön 11 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 43 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 35 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 4 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 21 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 13. Årsmedelvärden av kvävehalter i Mörrumsåns avrinningsområde 28 jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående femårsperioden). Svart del anger nitrat+nitritkvävehalten. Den prickade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Värden över 5 µg/l motsvarar extremt höga halter. 2

25 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Kväve #S 478 #S #S #S #S 118 #S #S #S #S 426#S #S #S BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 4 LENHOVDA VISLANDA #S#S 151 #S 35#S #S #S #S#S #S #S 318#S#S #S #S 315B #S VÄXJÖ #S #S #S #S #S 344 INGELSTAD RYD #S 21 SVÄNGSTA totalkväve #S #S #S #S #S Kvävetillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Huvudfåra #S 219 Karta 6. Kvävetillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelhalter av totalkväve 28 (Naturvårdsverket 1999). 21

26 MÖRRUMSÅN 28 ALcontrol Belastande verksamheter och transport Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter Föroreningsbelastande verksamheter Inför framtagandet av denna rapport har respektive kommun fått tillfälle att rapportera in uppgifter om förorenande verksamheter inom Mörrumsåns avrinningsområde i för ändamålet speciellt anpassade mallar. Informationen i Bilaga 2 och 3 är en sammanställning av inrapporterade uppgifter från kommunerna, länsstyrelsernas databaser samt vattenvårdsförbundets tidigare årsrapporter. Mörrumsån påverkas av diffusa utsläpp som härrör från jord- och skogsbruk samt lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som påverkar vattnet i avrinningsområdet redovisas i Bilaga 2. För respektive punktkälla redovisas typ av verksamhet, koordinater, närmaste provtagningspunkt nedströms, recipient, utsläpp av totalkväve, ammoniumkväve och totalfosfor, övriga kända utsläpp samt föreskrivna mål. I Bilaga 3 redovisas miljöpåverkan av mer tillfällig karaktär samt miljöskyddande åtgärder som inrapporterats av respektive kommun. Mörrumsån har också genom åren kraftigt påverkats av sjösänkningar samt sjöreglering och dämning för kraftverk. Dessa skador har dock kunnat motverkas till viss del genom anpassning av tappningsbestämmelserna för en del dämmen samt anläggning av ett antal fiskvägar. Utdikning av våtmarker och sumpskogar har minskat variationen i landskapet och har under flera århundraden medfört negativ inverkan på den biologiska mångfalden. Mörrumsån utnyttjas också i allt högre grad för turism, fiske och friluftsliv. Med hänsyn till nederbördsmängder och avrinning bör läckaget från omkringliggande marker 28 ha varit större än normalt. Detta p.g.a. att vattenföringen var förhållandevis hög i januari, februari och december. Belastningen från åkermarken inom Mörrumsåns avrinningsområde har beräknats till ca 5,7 ton fosfor och ca 36 ton kväve medan belastningen från skogsmarken har beräknats till ca 8 ton fosfor och 39 ton kväve under 28 (beräknat enligt Naturvårdsverket 1996). En stor utredning om källfördelning och transport av kväve och fosfor för Blekinge läns avrinningsområden har utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge län (ALcontrol 28). Antalet personer inom Mörrumsåns avrinningsområde som inte är anslutna till kommunalt avloppsnät är ca 17 4 st (SCB 23). Belastningen från dessa enskilda avlopp har beräknats till ca 5 ton fosfor och 5 ton kväve per år (beräknat enligt Naturvårdsverket 1996). Enligt Naturvårdsverket innehåller nederbörden i dag avsevärt mer kväve än den gjorde för bara några decennier sedan. Nitratnedfallet härrör främst från utsläppen av kväveoxider från bl. a. biltrafiken, medan ammoniumnedfallet i första hand härrör från den ammoniak som avgår till luften från stallgödsel och gödslad åkermark. Kvävenedfallet gör idag att marken i vissa områden i södra Sverige är kvävemättad. Luftnedfallet av kväve över Mörrumsåns avrinningsområde har beräknats belasta vattendragen med ca 2 ton fosfor och ca 4 ton kväve per år (beräknat enligt Naturvårdsverket 1996). Belastningen från kända punktkällor inrapporterade från respektive kommun uppgick till ca 2,3 ton fosfor och ca 2 ton kväve under 28 (Tabell 2 och Tabell 3). De största punktkällorna var Växjö ARV följt av Alvesta ARV och Mörrum ARV. Jämfört med början av 199-talet har reningsverkens fosforutsläpp mer än halverats medan kväveut- 22