Svenska naturreservat och nationalparker - En outnyttjad resurs!

Transkript

1 Svenska naturreservat och nationalparker - En outnyttjad resurs!

2 Innehållsförteckning Värna, vårda visa att förvalta och nyttja skyddad natur...2 När folket kom till naturreservaten i Östergötland...3 Diskussion: Utveckling av naturreservatsguidningar...4 Naturen med invandrarens ögon...6 Diskussion: Integration till naturen hur gör vi?...6 Funktionshinder i naturen...8 Diskussion: Funktionshinder i naturen...9 Vad vill turisten ha? exempel från Göta Kanal...10 Diskussion: Tjäna pengar på naturreservat?!...11 Vem är nationalparksbesökaren?...12 Trender för naturturism utanför Sverige...14 Natur för livskvalitet...15 Hur går vi vidare i arbetet?...16 Naturvården en kraft i samhällsbyggandet...17 Tack!...19 Deltagarlista...20 Svenska naturreservat och nationalparker en outnyttjad resurs är titeln på en konferens som hölls i Linköping på Konsert & Kongress den februari Arrangörer var Länsstyrelsen Östergötland och Naturvårdsverket. Medfinansiärer var EU, EG:s strukturfonder. I samband med konferensen visades en utställning om Guideprojektet Östergötlands naturguidningar, utställningen var producerad av Länsstyrelsen Östergötland och formgiven av Roland Törnkvist, Modell & Utställningsteknik, Linköping. Dokumentationen är producerad av Länsstyrelsen Östergötland Medfinansiärer är Naturvårdsverket och EU, EG:s strukturfonder. Text: Andreas Nilsson, Vetenskapsjournalisterna, Stockholm. Framsidefoto: Kenneth Claessson, Malin Granlund-Feldt, Thomas Johansson, och Hanna Sterve. Illustrationer: Niklas Johansson Layout: Lisa Johansson, Länsstyrelsen Östergötland. 1

3 Efter ett hjärtligt välkomnande på Alla hjärtans dag från Lisa Johansson, Länsstyrelsen Östergötland, inledde Östergötlands landshövding Björn Eriksson seminariet med att förklara att naturvård och friluftsliv ligger honom varmt om hjärtat. Hans förklaring till att länet lyckats genomföra projektet var att östgötar har humor och bra sittfläsk något som gör att de orkar prata länge och medryckande i det viktiga arbetet med att bredda projektet så att det inte bara är en angelägenhet för Länsstyrelsen. Kommunerna och markägarna har varit viktiga partners. När nu de EU-finansierade guideprojektet går mot sitt slut förklarade Björn Eriksson att det nog var uteslutet att lyckas övertyga EU om nya pengar. Det är dags att försöka få projektet att fortsätta av egen kraft, och då gärna som ett fortsatt gemensamt projekt i Östergötland med alla 13 kommunerna. Utmaningarna Östergötlands landshövding Björn Eriksson inleder konferensen. Foto: Malin Granlund-Feldt Svenska naturreservat och nationalparker Konferensvärdinna Lisa Johansson välkomnar alla till konferensen. Foto: Johanna Ludvigsson framöver är att lära sig mer om upplevelserikt friluftsliv och hur det kan få en kommersiell inriktning som drar med sig små företag. En annan är att ha ett tydligare fokus på konkreta insatser inom hälsoområdet. Värna, vårda visa att förvalta och nyttja skyddad natur Per-Magnus Åhrén från Naturvårdsverket hoppas att idéerna från guideprojektet ska kunna spridas över landet. Ackompanjerad av vackra naturbilder påminde han om den unika bredden i landet här finns allt från hisnande fjäll och orörd vildmark till nära natur för helgutflykter och friluftsliv i vardagen. Naturvårdsverket tillhandahåller resursen för dessa upplevelser genom att skydda värdefull natur, både långt borta och där människor bor. Förutom landets 28 nationalparker har vi även naturreservat i Sverige, vilka tillsammans utgör ca 11,5 procent av landarealen och 4,5 procent av våra havsområden. Däremot är Naturvårdsverket sämre på att marknadsföra vilka kvalitéer som finns och vad man kan uppleva, något som är en utmaning inför framtiden. Per-Magnus Åhrén hänvisade till en rapport från Mistra Per Magnus Åhrén, enhetschef på Naturvårdsverket talade om vikten av att visa upp våra skyddade naturområden. Foto: Johanna Ludvigsson som visar att naturvård har ett starkt stöd bland svenska folket. Många vill också att det ska vara lätt att besöka skyddade områden. Naturvårdsverket höjer nu ambitionen i förvaltningen för att göra 2

4 områden mer tillgängliga och att locka dit människor genom programmet Värna- Vårda-Visa till Man vill också underlätta regional utveckling, och här är riktlinjer för hållbar turism i skyddade områden på gång. En viktig del är också information för att öka utbytet för besökarna. Per-Magnus nämnde bland annat naturvägledning och guidning samt att förbättra entréerna till skyddade områden för att ge ett bra första intryck. Man har också tagit fram en nationell plan för naturum med riktlinjer för bemanning och verksamhet samt satsar på den nya gemensamma svenska webbsidan naturportalen. Dessutom kommer en guidebok om de 101 finaste naturreservaten våren När folket kom till naturreservaten i Östergötland Dan Nilsson är projektledare för guideprojektet vid Länsstyrelsen Östergötland. När han för åtta år sedan skrev de första orden i ansökan till EU hade han aldrig kunnat tro att allt skulle avslutas så här med en fulltecknad konferens med handplockade experter som föreläsare. De två konferensdagarna markerar ett avslut, men också en nystart i arbetet. Under projektet har vi lärt oss att här finns en jättepotential och det återstår fortfarande mycket jobb för att nå alla mål som satts Naturguidning vid Sättra ängars naturreservat, Östergötland. Foto: Kenneth Claesson upp. Dan Nilsson hoppas att konferensen lägger en grund för diskussionen om hur vi Dan Nilsson, projektledare för Östergötlands guideprojekt, förklarade hur viktigt det är med bra parkeringar och information i reservaten. Foto: Malin Granlund-Feldt ska gå vidare genom att redovisa både framgångar och misslyckanden. Han såg också fram emot många innovativa idéer en förutsättning för att verksamheten ska gå framåt. Idén till guideprojektet grundades när Dan såg stora brister i infrastrukturen till naturreservaten. Skyltar saknades eller hängde på trekvart, p-platserna var för små och leder var dåligt skyltade. Och att det var så var egentligen inte konstigt, eftersom små anslag tvingade Länsstyrelsen att prioritera skötsel och skydd av naturvärden. För att kunna förbättra besöksanläggningarna i reservaten söktes pengar från EU:s strukturfonder. Man började med att välja ut ett tjugotal områden som bedömdes mest publikt intressanta. Här förbättrades infrastrukturen med uppdaterade skyltar på flera språk och en centralt placerad anslagstavla, vägarna gjordes i ordning, parkeringarna utökades och vandringslederna markerades tydligt. Om vi bjuder in måste vi löpa linan ut och se till att människor får ett bra besök förklarade Dan. Han påpekade att man inte heller får vara för rädd för att göra om 3

5 naturen, till exempel genom att bygga häckningsöar för skrattmås nedanför ett fågeltorn för att ge fler möjlighet att se fåglarna. Samtidigt är det viktigt att åtgärderna inte leder till att naturvärden förstörs. Efter upprustningarna startade den andra delen i projektet, som handlade om att genomföra guidningar i reservaten. Dels bjöds fasta guidningar till subventionerade priser, och dels gruppguidningar som kunde beställas av t.ex. företag eller föreningar. Totalt har man guidat personer under sju år. Ringmärkning inför allmänheten är ett populära inslag i guidningarna vid Tåkern. Foto: Kurt Adolfsson Delaktighet och lokal förankring har varit avgörande för framgångarna. Dan förklarade också att EU-pengar inte har varit allt för projektet. Alla som har velat har fått vara med från kommuner genom samarbetsorganet till Vägverket, Sveaskog och Östsam. Det har till exempel lett till ett naturum och en naturskola på Omberg som båda blivit en succé. Kontentan är att tillsammans kan man göra mycket mer. Efter första omgången av projektet insåg man att det fanns grupper som inte nåddes; barn, invandrare och människor med funktionshinder. Det visade sig att lärare tyckte att det var för dyrt att ta sig ut i naturen och de kände att de kunde för lite själva. En lösning blev subventionerade bussturer till naturskolan på Omberg där en naturpedagog mötte upp. När det gäller personer med funktionshinder krävs ofta enkla lösningar, även om okunskap har gjort att det lätt blir fel i början, med bland annat för branta ramper upp till fågeltorn. Arbetet för ökad integration har skett i samarbete med invandrarföreningar. Först har man träffats inomhus, därefter i hemma-naturen och slutligen på Omberg. Här har projektet fått upp ett intresse enligt Dan, men även här har okunskap lett till fel som att information på arabiska häftats i fel ände eller att det serveras ärtsoppa med fläsk på utflykten med många muslimer. När det slutligen gäller den kommersiella delen är det viktigt att komma över inställningen att det är fult att tjäna pengar. Och för att komma vidare behöver vi kanske fundera över laguttagningen och inte bara vara biologer som ska försöka få till regional utveckling. Dan berättade lite frustrerad om att många åker buss till lågprisvaruhuset Ge- Kås i Ullared borde inte bussbolagen likväl kunna få lönsamhet på naturbesök med blommande orkidéer på Omberg, god lunch och fågelskådning i Tåkern? Diskussion: Utveckling av naturreservatsguidningar Anders Eriksson från Naturvårdsverket ledde diskussionen. Först fångade han upp fler goda exempel som liknade guideprojektet i Östergötland. Eva Sandberg från Naturskyddsföreningen i Stockholm berättade om guideverksamheten Ut i naturen där man utbildat guider, tagit fram handledningar för guidning och lockat många människor genom att annonsera gratis i tidningars kalendarier. Joakim Norgren, på skogsförvaltaren Skogssällskapet, förklarade hur man arbetar med guidningar och naturskolor i Region Skåne. Ulla-Britt Forsgren från ideella föreningen Linköpings Ekopark talade om sina guidningar i ett ekområde som nu hotas av ett byggprojekt. Lena Ingvad, Lunds kommun, berättade om ett projekt med naturbussar för skolor och allmänhet till bestämda mål där guidning ingår i biljettpriset. Därefter kom diskussionen in på frågan om vem som ska guida i naturreservat. 4

6 Gunnar Zettersten som representerade Nordiska ministerrådet, efterlyste en certifiering för att garantera en kompetent guidning. Lisa Johannson, Länsstyrelsen Östergötland och Anna Lindhagen, Länsstyrelsen Jönköping påminde om att subventionerad guidning i skyddade områden bör ha som syfte att sprida kunskap, och inte bara att människor ska ha trevligt i naturen. Det ställer också krav på guiderna. Ett argument som dök upp var att det också är viktigt med certifierade guider för att konkurrera om internationella turister. Andra tyckte tvärtom att en certifiering av naturkunskaper inte var lönt. Åsa Lagerlöf, Länsstyrelsen i Stockholm, tyckte att det var viktigare att få igång guidning på bred front för att få ut folk i naturen. Tomas Carlsson från Hällefors kommun pekade på att det viktiga var en pedagogisk ådra. Besökare på kommunens upplevelsecentrum tyckte bäst om teaterstudenter, inte de guider som hade biologutbildning. Flera andra berättade också att man hade guider som inte hade någon regelrätt utbildning, men som fungerade mycket bra. Lennart Wessberg, Naturinformation i Härnösand, berättade om en förstudie kring certifiering av naturguider han gjort på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland. Idag finns över 15 olika benämningar på naturguider så behovet att hitta ett gemensamt system är stort. Det han föreslår bygger på en grundläggande nivå för guidning i linje med Sveriges guideförbund SveGuide, därefter en certifiering för naturguidning som kan byggas på med specialkunskaper. Även han betonade att den sociala kompetensen är viktigast för en naturguide, därefter kommer att hitta i området och först på tredje plats naturkunskaperna. En arbetsgrupp arbetar vidare och söker någon som kan ta över idéerna. En fråga om att ta betalt eller inte fördes också. Nils-Otto Nilsson som driver ett guideföretag förklarade svårigheten att få lönsamhet i konkurrens med starkt subventionerade guidningar. Många tyckte att det offentliga bör kliva av när det finns kommersiell bärkraft i ett område, eftersom det är viktigt att visa att det går att tjäna pengar på naturvården. Joakim Norgren tror att guidningar måste utökas till att även rymma logi, mat och prylar för att de ska bli lönsamma. Gunnar Zettersten tyckte att subventionerad verksamhet för att visa upp skyddade områden inte var fel, och jämförde med kulturområden där många museer har fri entré och teatrar och operor har stora statsstöd. Andreas Eriksson berättade att man på Naturvårdsverket ingår i ett arbetslag som jobbar med att ta fram ett system för att certifiera naturguider. Foto: Malin Granlund-Feldt Anders Eriksson avslutade diskussionen med att säga att arbetet med friluftsliv har fått ny fart inom Naturvårdsverket. Certifiering/auktorisation av naturguider är på agendan och här samarbetar man med Riksantikvarieämbetet. Det pågår flera projekt för att utveckla naturvägledning. Det finns en fundering på att lägga den verksamheten inom en nationell centrumbildning. Han berättade också att arbetet med en nationell naturportalen på webben pågår. Målet är att det där kommer att vara möjligt att leta efter guidningar och andra evenemang både geografiskt och fördelat på typ av aktivitet. 5

7 Naturen med invandrarens ögon Miljöinspektörerna Daniel Eek och Yusra Moshtat berättade om sitt integrationsarbete i Göteborg och lockade till många igenkännande skratt om fördomar och kulturkrockar. En grundtanke för dem är att alla har olika förutsättningar att kunna använda naturen som en resurs. Var vi är uppväxta och hur vårt liv ser ut gör att det krävs större insatser för att få ut vissa i naturen. De inledde med vackra bilder på ökenlandskap, isiga berg och tropiska skogar och landade bland röda stugor med vita knutar en resa från olika hemlandskap till den svenska naturen som många invandrare Yusra Moshtat och Daniel Eek berättade engagerat om möten med invandrare i sitt arbetet med att sprida information om miljö och natur. Foto: Malin Granlund-Feldt gör. Yusra Moshtat som kommer från Irak har bott i Sverige sedan Hon förklarade att många invandrare inte har samma positiva förhållningssätt till naturen som infödda svenskar. För henne tog det tio år innan hon var redo för regnkläder och stövlar och hade lärt sig att tycka om naturen och se den som ett ställe för avkoppling. Orsakerna till den otrygghet invandrare ofta känner beror på krigserfarenheter och att landskapet kan dölja minor, rädsla för kriminalitet och att många är vana vid en natur med farliga djur. Sveriges kalla och blöta väder gör också att vår natur känns mindre inbjudande. Idag har 14 procent av landets befolkningen invandrarbakgrund. Barn ärver sina föräldrars beteende och risken är stor att allt fler människor inte ser naturen som en resurs i framtiden förklarade Yusra. Samtidigt visar många undersökningar att invandrare mår dåligt och missar de goda hälsoeffekter som friluftsliv kan ge. Yusras och Daniels arbete började med att de ville nå ut med miljöinformation till invandrartäta områden där miljö- och hälsoförhållandena ofta är mycket dåliga. Samtidigt kan många som bor där inte läsa och skriva. Följden blev att de såg naturen som en bra lokal att informera i för att få en förståelse för miljöskydd måste det finnas en relation till naturen. Daniel Eek förklarade att naturen också är en bra plats att arbeta med de fördomar vi bär både svenskar och invandrare. Det han och Yusra talar om när de träffar invandrargrupper är allemansrätten, nedskräpning, rädslan för att gå vilse och de många markerade leder som finns som hjälp. Dessutom lär de ut några vanliga blommor, träd, svampar och bär som är lätta att känna igen. Även naturhistoria och istider är populärt att berätta om många invandrare blir väldigt fascinerade när de förstår att det legat en kilometer is över Sverige. En nyckel för att lyckas enligt Daniel och Yusra är att inte krångla till det. Det man gör ska vara lättillgängligt, och meningen är inte att gruppen ska kunna tenta av 10 poäng biologi efteråt. Det viktiga är själva mötet och att man tillsammans har en trevlig stund i naturen. Det är också viktigt att veta lite om dem man ska möta och visa att man bryr sig. Ett exempel är att även våga tala om sociala frågor, som problem med arbetslöshet och diskriminering. Diskussion: Integration till naturen hur gör vi? Daniel Eek och Yusra Moshtat frågade efter andra exempel på hur man arbetar med naturen som en plats för integration. Regionmuseet i Kristianstad med projektet Kulturell mångfald möter biologisk mångfald hjälper invandrarföreningar och svenska naturföreningar att träffas. Projektet har varit lyckat och både svenskar och invandrare har lärt sig mycket av varandra. Inom Östergötlands guideprojekt har träffar 6

8 och naturutflykter gjorts med invandrargrupper, bland annat pensionärsföreningen PRO-internationell. I projektet har också information om naturområden översats till flera språk. I Umeå finns naturguidning för SFI-klasser (Svenska för invandrare) som ger en introduktion till svensk natur och friluftsliv. I Region Skåne sker samarbete med en föräldraförening med bara invandrare inom forskningsprojektet Minna som Centrum för biologisk mångfald driver. I Norge arbetar föreningar för barn och ungdomar med att starta integrationsverksamhet. Att man samtidigt inte kan generalisera och säga att alla invandrare är ovana i naturen påminde Zahra Bayati om. Hon är mulleledare och sitter i Friluftsrådet och har biologexamen från både Iran och Sverige. Den enskilda uppväxtmiljön och familjens En grupp modersmålslärare från Norrköping guidas på Omberg genom guideprojektets integrationssatsning i Östergötland. Foto: Kurt Adolfsson intressen spelar många gånger en större roll. Många svenskar har förlorat kontakten med naturen och stannar också gärna inne vid dåligt väder. Ett flertal tips på vad man kan göra sammanställdes: Grilla och laga mat tillsammans utomhus. Tala om ätliga växter, vilket många invandrare kan mycket om. Jämför likheter och skillnader mellan olika länders natur och vanor nyttja deltagarnas kunskaper. Erbjuda guidning med tolk. Genomför barnvandringar med blandade klasser från olika skolor. Engagera de naturskolor som finns runtom i landet. Testa att vara ute kort på vintern en halvtimme räcker och man hinner inte börja frysa. Visa innan utflykten hur man klär sig praktiskt och varmt och sök pengar för att köpa in lite extra varma kläder och stövlar. Bra att tänka på är också att göra det enkelt till både innehåll och språk, samt att dela upp arbetet mellan olika parter som kommuner, länsstyrelser och föreningar så blir det inte så betungande och fler känner sig delaktiga Deltagarna diskuterade hur man når ut till invandrargrupper. Att vända sig till föreningar, SFI-klasser, modersmålslärare etc. är en bra start. Att gå via skolor är bra för att nå både barn och föräldrar, som kanske inte låter barnen följa med på friluftsdagar för att de tycker att det verkar farligt. Personlig kontakt är mycket vikigt. Skriftlig information, särskilt om den är på byråkratsvenska, är svår för många. Att översätta information kan vara bra, men den sprids bättre via föreningar, skolor, flyktingmottagningar och bibliotek än bara på hemsidor. För alla som inte kan läsa är muntlig informationen nödvändig. Närradion är en både billig och praktisk informationskanal. Daniel Eek och Yusra Moshtat förklarade att deras projekt nu är slut, även om de i mån av tillgång på pengar fortfarande gör utflykter ibland. Men arbetssättet på förvaltningen har ändrats en del tack vara projektet, och de två försöker sprida sina idéer och hjälpa andra att komma igång med liknande arbeten. En erfarenhet är vikten av att låta deltagarna, till exempel invandrarföreningar, känna sig delaktiga och ta reda på deras önskemål om vad de vill lära och göra. Det är tyvärr alltför vanligt att de känner sig utnyttjade av myndigheter. Och det har varit lättare att jobba med kvinnor än män. Kvinnorna är oftast mer villiga att ta till sig ny kunskap och uppskattar att få vara för sig själva en stund. Daniel och Yusra 7

9 berättade om en kvinna som varit med utan att kunna svenska, men som stolt visat upp det naturområde hon hade lärt känna för långväga släktingar istället för att ta med dem och shoppa. Funktionshinder i naturen Bengt Lindqvist, ordförande i Centrum för handikapp- och rehabiliteringsvetenskap och f.d. statsråd, berättade om situationen för en annan grupp som har svårt att komma ut i naturen människor med funktionshinder. Han konstaterade att samhället bygger på myten om att alla ser hör och rör sig utan hinder. Det största problemet för honom som blind och andra med olika typer av funktionshinder är att människor tror att det är någon annans ansvar att se till att de erbjuds samma möjligheter som alla andra. Den svenska handikapprörelsens har varit en föregångare internationellt, och arbetet för ett samhälle för alla har idag spritt sig över världen och även tagits upp av FN. Bengt Lindqvist (t.h.) berättade hur underbar känslan är att som synskadad kunna vistas i naturen på egen hand. (Ulrika Carlsson t.v.) Foto: Malin Granlund-Feldt Människor med funktionshinder, om vi även räknar in äldre, utgör procent av befolkningen. De har liksom alla andra behov och drömmar. Många älskar naturen, men upplever olika hinder som försvårar ett spontat friluftsliv. Tyvärr handlar anpassning ofta om att ge upp saker förklarade Bengt Lindqvist. Själv älskar han havet, och hur han ordnat sitt boende på en ö utanför Stockholms visade hur relativt enkla insatser kan göra otroligt mycket. Med hjälp av två ljudfyrar på bostadshuset och bryggan har han fått möjlighet att röra sig fritt på tomten och kan lätt ta sig mellan vattnet och hemmet en otroligt frihet. Han förklarade att det finns två komplementära vägar för hur samhället kan nå målet att alla ska få leva med samma villkor. Den ena bygger på stöd till enskilda människor och innefattar sjukvård, rehabilitering/habilitering och hjälpmedel. Här finns många tusen specialister runt om i landet som står för stödet. Och även om det kostar mycket pengar är den vägen ändå relativt lätt att ordna på politisk väg. Den andra vägen bygger på att fysisk planering och samhällsfunktioner byggs upp med hänsyn till alla med funktionshinder. Det kräver kunskaper och engagemang hos alla som deltar i den processen, och är betydligt svårare att ordna eftersom det bygger på alla människor måste inse att de har ett delansvar. En central fråga är just vem som har ansvaret för anpassning till funktionshindrade. Här är dock lagen som följde när Handikapputredningen som lades fram i början av 90-talet klar den revolutionerande principen säger att den som har ansvar för en verksamhet eller aktivitet är också den som ska se till att den är tillgänglig för alla. Samarbetspartners i det arbetet är bland annat Hjälpmedelsinstitutet som gärna vill 8

10 vara med även ute i naturen. Inom projektet Rikare fritid som drivits ihop med olika länsstyrelser har många bra idéer kommit fram. Allt är väl dokumenterat och finns på hemsidan under Handikapporganisationer går att nå via paraplyorganisationen för handikapporganisationer i ditt län på distrikten för Synskadades riksförbund finns under Även Handikappidrottsförbundet och olika pensionärsorganisationer är bra partners i arbetet. Diskussion: Funktionshinder i naturen Agneta Lindkvist, ordförande för Handikappförbundens samarbetsorgan i Östergötland ledde diskussionen och inledde med att påminna om att alla människor har samma behov inte olika behov. Däremot kan människor med olika typer av funktionshinder ha behov av olika insatser. Det är också mycket viktigt att bli sedd som person och inte som funktionshindrad. Den som har diabetes är inte diabetiker, utan en person som råkar ha just denna funktionsnedsättning. beskrevs satsningen inom delprojektet Natur för alla i Östergötland. Det har inneburit åtgärder i hela länet, men störst fokus har legat på Omberg-Tåkernbygden. När det gäller rörelsehindrade finns tillgängliga vandringsleder, observationsplattformar, en fiskebrygga och utställningarna Ombergs naturum och Vätternrummet. Tillgängligheten har med mycket enkla medel höjts även vid några andra naturreservat runt om i länet. När det gäller tillgängligheten för synskadade i Omberg-Tåkernbygden finns detaljbeskrivningar av hur man hittar och vad som finns att se i respektive område inläst som talbok. På vandringsleder vid Glänås, Tåkern och Stocklycke, Omberg Såväl personer med barnvagn som med rullstol kan ta sig via rampen upp till plattformen vid Glänås, Tåkern och njuta av utsikten och fågellivet. Foto: Kurt Adolfsson Agneta Lindqvist, berättade om samarbetet mellan HSO och Länsstyrelsen Östergötland i guideprojektets satsning på tillgänglighet för personer med funktionshinder. Foto: Malin Granlund-Feldt Tillsammans med Monica Ericson från Synskadades riksförbund Östergötland finns även taktila kartor samt ledrep och räcken. Fågelskådning för personer med synskador har också arrangerats samt naturskola för barn med synskador och barn med förståndshandikapp. Mycket finns dock kvar att göra för personer med andra typer av funktionshinder, till exempel personer med nedsatt hörsel. Många frågor om tekniska lösningar och normer kom upp. Olle Jonsson vid Länsstyrelsen Östergötland ska samla bilder och information från åtgärderna i Omberg- Tåkernbygden och från andra källor. De finns på Länsstyrelsen Östergötlands hemsida (se under naturvård) från slutet av mars. Länsstyrelsen Östergötland anordnar också en rundresa i 9

11 Omberg-Tåkernbygden för intresserade den 23 april. Inbjudan skickas ut till alla deltagare på gruppseminariet. Att ökad tillgänglighet i naturen för funktionshindrade ligger rätt i tiden visade den spännande diskussion som följde, och entusiasmen hos deltagarna var stor. På flera håll i landet är åtgärder på gång. Det påpekades att det är viktigt att göra enkla åtgärder även i objekt där man inte gör särskilda satsningar. Många lösningar handlar om kunskap och inte om ekonomi. Och även investeringar som är kostsamma är investeringar för framtiden. De måste visserligen skötas om, men behöver ändå knappast bli dyrare än anläggningar med dålig tillgänglighet. Samarbetet med handikapprörelsen och misstagen som sker om man inte har det diskuterades. Efter flera inledningsvisa misstag blev åtgärderna i Östergötland en stor framgång efter kontakter med handikapprörelsen, men det räcker inte med brev eller telefonkontakt utan kräver möten och konkreta diskussioner. En lärdom är att handikapprörelsen måste vara med så tidigt som möjligt i planering och utformning av åtgärder, kanske redan innan skötselplanen för ett reservat upprättas eller vid diskussionen om vilka objekt som är mest angelägna att göra mer tillgängliga. Till exempel är det kanske viktigare att göra åtgärder i ett närliggande skogsområde än i en svårtillgänglig skog med höga naturvärden. Mats Linder, Synskadades riksförbund i Östergötland, påpekade att utan dialog med handikapprörelsen riskerar man att skjuta över målet och göra åtgärder som inte önskas eller behövs. Camilla Sörenson, Bohusläns museum, berättade om EUprojektet Tillgänglig Västkust som tagit fram en detaljerad mall för inventering av tillgänglighet i naturområden i samarbete med Handikappkommittén ( länkad från Länsstyrelsen Östergötlands hemsida se under naturvård). Eva Lindberg från projektet med närnaturguider tog upp problemet att guider/personal inte har vana att möta personer med funktionshinder. Även här finns hjälp från handikapporganisationerna. SRF Östergötland kan organisera kurser i hur man bemöter synskadade. Sebastian Nikula, De Handikappades I utställningen under konferensen kunde man få träffa personer från SRF och HSO i Östergötland och bland annat se hur man gör punktskrift. Foto: Malin Granlund-Feldt Riksförbund i Stockholm tog upp problemet med att färdtjänst och taxi ofta inte hittar till naturområden. Det är inte heller självklart i alla kommuner att färdtjänsten gäller. Samtidigt är många besöksmål, till exempel i Omberg-Tåkernbygden, inte tillgängliga med kollektivtrafik. På hemsidan har Skogsvårdsstyrelsen och De Handikappades Riksförbund tagit fram manualer för arbete med tillgänglighet och natur. Vad vill turisten ha? exempel från Göta Kanal Claes-Göran Österlund, VD för Göta kanalbolag, dök upp utklädd i full uniform som Baltzar von Platen, kanalens byggherre. Han berättade att kanalbolaget bildades 1810 i samband med att bygget började. Fram till 1978 var kanalen i privat ägo då bolaget 10

12 övertogs av staten. Baltzar von Platen erkände att han överskred budgeten sju gånger och att bygget tog tre gånger längre än beräknat, men till slut stod allt klart Sveriges största upplevelseområde, som Claes-Göran Österlund kallar det, lockar 2,5 miljoner besökare årligen. Av dessa kommer endast en tiondel i egna båtar, så landturismen står för den klart största konsumtionen. Men båtarna är de viktiga skådespelarna och landturisterna är publiken. Sammantaget är bolaget framgångsrikt och alla pengar som går med vinst plöjs ned i verksamheten. Det ambitiösa och genomtänkta sättet att driva och samla alla längs kanalen inom projektet Längs Göta kanal är central i Det är viktigt att bjuda på lite show om man ska locka folk, förklarade Claes-Göran Österlund som kom utklädd till Göta kanals grundare Baltzar von Platen. Foto: Malin Granlund-Feldt turismsatsningen, till exempel för att få de femtio matställena längs kanalen att hitta en egen profil så att inte alla erbjuder samma utbud. För att stimulera fler entreprenörer längs kanalen arbetar bolaget även med affärsutveckling. Och det gäller att personer inser att de måste arbeta 20 timmar om dygnen under högsäsong. Claes-Göran berättade om trender han ser inom sin del av turistnäringen något som kanske kan inspirera alla som arbetar med skyddade områden. Barn är en målgrupp för att locka med hela familjen. Dessutom kan de bli trogna besökare under många decennier. Här har man tagit fram små böcker om maskotarna Baby Nessie och grävlingarna Göte och Göta. Man utnyttjar också modern teknik och har bland annat satt upp gratis trådlöst Internet i några hamnar längs kanalen och erbjuder detaljerade väderprognoser på nätet. Att bjuda på upplevelser är ett annat mål ett exempel är uniformen Claes-Göran alltid uppträder i när han talar om kanalen. Det är också viktigt att bjuda på överraskningar, som i somras när man bjöd på bananer i slussarna med en hälsning från solen när det regnade som värst. Man erbjuder också lite mer exklusiva upplevelser, som en flytande bastu. En trend är också att erbjuda helhetslösningar för grupper. När det gäller service ser man till att det finns servicehus med enklare köksmöjligheter och toaletter som städas flera gånger om dagen. Man erbjuder också vindskydd och grillplatser med ved och yxa. Och visst sker det skadegörelse och stölder men filosofin är att det bara är att ersätta istället för att stänga igen eller sätta upp tråkiga förbudsskyltar. Idag finns inga skyltar om vad man inte får göra längs kanalen en medveten strategi eftersom Claes-Göran förklarade att de man vill nå ändå inte läser dem. Diskussion: Tjäna pengar på naturreservat?! Claes-Göran Österlund inledde diskussionen med att vidareutveckla en del resonemang. Göta kanal är inget naturreservat, men väl ett Natura 2000-område och ett riksintresse. Kanalbolaget måste på ett eller annat sätt få besökare att betala för upplevelsen av kanalen. I naturreservat finns många begränsningar som inte finns kring kanalen, men för den som ska försörja sig inom naturturismsektorn gäller samma villkor: Hur får man folk att vilja spendera pengar på upplevelsen av ett område? 11