Fiskevårdsplan för Almaån 2009

Transkript

1 Fiskevårdsplan för Almaån 2009 Natur och Kultur Kenneth Johansson och Karin Almlöf 2010:

2 Titel: Fiskevårdsplan för Almaån 2009 Utgiven av: Författare: Redaktör: Beställningsadress: Länsstyrelsen i Skåne Län Kenneth Johansson och Karin Almlöf, Calluna AB Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne Län Miljöenheten MALMÖ Tfn: skane@lansstyrelsen.se Copyright: Upplaga: ISBN/ISSN: Textinnehållet i denna rapport får gärna citeras eller refereras med uppgivande av källa. XXXX Länsstyrelserapport: 2010: Layout: Tryckt: Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Årtal: 2010 Omslagsbild: Den naturliga fåran vid Spånga som har goda förutsättningar som öringbiotop. Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB

3 Förord

4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning...7 Inledning...8 Lax och öring i allmänhet...9 Fisk-, kräft- och musselförekomst...10 Elfisken...11 Hotade stormusslor i Almaån...14 Fiskevård...15 Fiskevård i allmänhet...15 Utförda fiskevårdsarbeten...17 Biotopkartering...18 Resultat...18 Förslag på fiskevårdande åtgärder i Almaån...19 Beräkning av smoltproduktion...21 Referenser...22 Bilaga 1 Karta över ström- och forspartier Bilaga 2 Provfiske i Almaån 2009 Bilaga 3 Biotopkartering av Almaån 2009 Bilaga 4 Vandringshinder i Almaån 2009 Bilaga 5 Kartor med åtgärdsförslag

6

7 Sammanfattning Almaån karaktäriseras av ett lugnflytande vattendrag i jordbrukslandskap. Vattendraget är utpekat av länsstyrelsen i Skåne län som nationellt särskilt värdefullt och utpekat som Natura 2000-område. Almaån fungerar också som viktigt rekreationsområde genom framför allt fiske och paddling. I Almaån förekommer relativt många fisk-, kräft- och musselarter. Den vanligaste fiskarten, utifrån resultat från provfisken gjorda på strömmande sträckor, är grönling som har haft 3-falt högre tätheter än öring och lax som varit de näst vanligaste arterna. Öring har vid provfisketillfällena haft sina högsta tätheter vid lokalerna vid Spånga och Brittedal, medan lax har haft höga tätheter vid Spånga som också är den enda lokal som arten har noterats på. De höga tätheterna är dock kopplade till vilka år som laxyngel satts ut. De år som inga laxyngel satts ut har fångsterna av 0+ vid provfisken oftast varit sparsamma men resultaten visar att en självföryngring sker i ån. Av hotade fiskarter förekommer ål (CR) och sandkrypare (VU). I åns lugnflytande delar förekommer även Finjasjöns alla övriga fiskarter. Signalkräfta planterades in i ån under perioden med ett gott resultat i början, men 2004 kollapsade beståndet och idag förekommer endast ett fåtal individer. I ån förekommer dessutom sex av landets inhemska stormusselarter varav två är hotade, tjockskaliga målarmusslan (EN) och flat dammussla (NT). Ån har provfiskats sedan 1994 och för två av de 17 tidigare provfiskade lokalerna finns data från flera års provfisken (>4 år) vilket gör det möjligt att följa beståndsutvecklingen i tid för dessa lokaler (Brittedal och Spånga). Den potentiella smoltproduktionen för hela ån för öring bedöms vara ca 1200 smolt och för lax ca 1450 smolt, beräknat utifrån alla provfisken gjorda under 2000-talet. Beräknas istället laxens potentiella smoltproduktion enbart utifrån provfiskeresultat från de år det inte satts ut några laxyngel blir värdet ca 300 smolt. Under 2009 har Almaån biotopkarterats och elfiskats. Denna fiskevårdsplan har tagits fram av Calluna AB med dessa resultat som underlag. Fältarbetet har genomförts av Kenneth Johansson, Karin Almlöf och Anna Bergkvist. Rapporten har sammanställts av Kenneth Johansson och Karin Almlöf som även varit projektledare. I fiskevårdsplanen presenteras även tidigare genomförda fiskevårdsåtgärder och slutligen förslag på ytterligare åtgärder som bör genomföras i ån. Fiskevårdsplanen berör inga biflöden till Almaån utan endast vattendragets huvudfåra. 7

8 Inledning Almaån tillhör Helge å avrinningsområde (088) och rinner genom Hässleholm och Östra Göinge kommun. Ån har sin källa vid Finjasjöns utlopp strax väster om Hässleholm och slingrar sig sedan österut tills den rinner samman med Helge å vid Hanaskog (figur 1). Almaån karaktäriseras av ett lugnflytande vattendrag i jordbrukslandskap. Från utloppet i Finjasjön rinner vattendraget norrut förbi Hässleholm, genom jordbruksmarker fram till Almås öster om Algustorp. Här byter vattendraget riktning och rinner söderut till Laxbro där det återigen byter riktning österut till sammanflödet med Helge å. Omgivningarna domineras av jordbruksmark men i avrinningsområdet finns även en hel del artificiell mark och skogsmiljöer. Vattendraget är utpekat av länsstyrelsen i Skåne län som nationellt särskilt värdefullt och utpekat som Natura 2000-område. Almaån fungerar också som viktigt rekreationsområde genom framför allt fiske och paddling. Figur 1. Översiktskarta över Almaån. Hela huvudfåran är biotopkarterad och markerad med blått. Större delen av vattendraget har en medelbredd som varierar mellan 5-20 m. Samtliga sträckor med en medelbredd smalare än 8 m är skapade fåror i form av omlöp eller kanaler i samband med kraftverk eller kulturmiljöer. Medeldjupet i Almaån varierar inte lika mycket som medelbredden då hela 82 % av vattendraget har ett medeldjup mellan 0,6 och 1,0 m. 10% av vattendragets lopp är meandrande, drygt hälften av vattendraget är ringlande och 39% är rakt. Tillgången på lämpliga områden för laxfiskarnas lek, uppväxt och ståndplatser är dålig i Almaån. De sträckor som ändå bedöms som bra finns vid Spånga, Sinclairsholm, Laxbro, Brittedal och ett omlöp strax nedströms utloppet vid Finjasjön. 8

9 Fiskevårdsplanen berör inga biflöden utan fokus ligger på Almaåns huvudfåra. Till Almaån rinner dock fyra stora biflöden, Fjärlövsån (ca 15 km), Lilla å (ca 7 km), Farstorpsån (ca 21 km men ca 35 km inkl. biflödet Fredskogsån) och Hörlingeån ( ca 25 km men ca 50 km inkl. biflödet Rökeån). Fjärlövsåns källa finns öster om Tormestorp på Göingeåsen. Ca tre fjärdedelar av biflödet rinner genom åker- eller betesmark medan omgivningarna på Göingeåsen domineras av skogsmark. Biflödet mynnar i Almaån strax norr om Fjärlöv. Lilla å är ett litet vattendrag som är utlopp ur Lursjön och rinner omväxlande genom skogs- och jordbruksmark till Ottarpasjön. Från Ottarpasjön rinner den en kort sträcka till Ballingslövssjön och från Ballingslövssjön rinner den genom åkermark till mynningen med Almaån vid Lugnet, öster om Ballingslöv. Farstorpsån är ett av Almaåns största biflöden. Den startar sitt lopp vid myrmarker nordöst om Bjärnum och rinner söderut genom mestadels skogsmark till Östra sjö. Från Östra sjö rinner den genom jordbruksmark fram till sammanflödet med Fredskogsån som är ett stort biflöde till Farstorpsån. Fredskogsån startar vid Bjärnum och rinner genom skogs- och betesmarker fram till Farstorpsån. Från sammanflödet rinner Farstorpsån genom omväxlande skogs-, betes- och åkermarker fram till sammanflödet med Almaån sydöst om Vankiva. Hörlingeån är också ett av Almaåns största biflöden och består egentligen av två vattendrag med liknande storlek, Hörlingeån och Rökeå som sammanflödar ca 6 km uppströms sammanflödet med Almaån. Hörlingeån startar vid en tjärn öster om Vittsjö och rinner sedan genom skogsmarker med inslag av våtmarker och mindre jordbruksområden ner till Vedema. Här tar sedan jodbruksmarkerna vid och dominerar Hörlingeåns omgivningar fram till mynningen i Almaån strax öster om Finja. Rökeå har sin källa vid Stenhagen öster om Värsjön och rinner genom skogsmark med inslag av våtmarker och jordbruksmarker. Hela Hörlingeåns avrinningsområde domineras av skogsmarker med stora inslag av myr. Lax och öring i allmänhet Laxfiskars habitatval kan variera mellan vattendrag beroende på skillnader i tillgängligt habitat, flödesförhållanden och artsammansättning mm. Individer i samma stam kan föredra olika ståndplatser då olika stora fiskar väljer olika djup, ju större fisken är desto djupare vatten (Näslund, 1992). Fiskarna väljer gärna platser bakom stenar eller ovanpå sluttande stenar och ståndplatserna är av sådan karaktär att ett minimum av ansträngning krävs för att behålla positionen, trots att vattenhastigheten strax ovan kroppen kan uppgå till 0,6-0,7 m/s. De väljer sådana platser med hög vattenhastighet i ståndplatsens närområde på grund av att fler driftande födopartiklar per tidsenhet passerar (Järvi, 1997). Temperaturen är en av de viktigaste faktorerna för arternas överlevnad. De är kallvattenfiskar som tillväxer i intervallet 4-19 C (Elliot, 1994) med ett maximum vid ca 14 C (Isakson et al, 2002) och de kritiska temperaturerna är 0 C och ca 25 C (Degerman et al, 1998). Temperaturen i strömmande vatten varierar snabbt på grund av vattenomblandningen. Den ökar genom solinstrålning men även genom direkt värmeutbyte från omgivningen (Järvi, 1997). Syreinnehållet i vattnet är direkt kopplat till temperaturen. Ju högre temperatur desto mindre syre kan lösas. Oftast är strömmande vatten mättat med syre vilket gör att tillgången på syre för organismerna i vattnet är god (Giller & Malmqvist, 1998). 9

10 Leken äger oftast rum i oktober-november men kan förekomma ända till mars (Elliot, 1994). Storlek och ålder vid könsmognad kan variera mycket både mellan och inom populationer (Järvi, 1997). Leken äger rum i substrat med en blandning av grus och sten med en storlek på ca 7-80 mm (Näslund 1992). Honan föredrar lekområden där höljor övergår till strömsträckor som ofta är rikt syresatta, vilket är viktigt för att de nedgrävda äggen ska kunna utvecklas (Näslund, 1992). Ynglen finns ofta på grunda partier i vattendraget där strömhastigheten oftast inte är högre än 0,15 m/s (Näslund, 1992). Antalet individer i ett vattendrag beror på en mängd faktorer som kan delas upp i abiotiska och biotiska. Ytterst är det de abiotiska faktorerna dvs avrinningsområdets geologi, topografi och klimat som begränsar beståndets täthet. Dessa avgör strömvattnets morfologi och produktionsföresättningar. Till detta kommer de biotiska faktorerna som t ex bottenfaunans sammansättning och täthet, närsaltshalter, konkurrens inom arten och med andra arter samt predation (Näslund, 1992). De främsta konkurrenterna av annan art är stensimpa (Cottus gobio), elritsa (Phoxinus phoxinus) och karpfiskar som exempelvis mört (Rutilus rutilus) (Näslund, 1992). Tabell 1. Medeltätheter för öring i Skånska vattendrag uppdelat på vandrande och stationära bestånd i olika vatendragsbredder. Tätheterna anges i antal per 100 m 2 (Elfiskeregistret, ) Medeltäthet årsungar Medeltäthet äldre än årsungar Vattendragsbredd Stationär Vandrande Stationär Vandrande 0-3 m 28,4 150,4 25,0 34, m 11,9 63,9 11,8 17, m 5,3 40,1 8,7 10, m 1,9 10,5 3,7 3,4 >24 m 0,6 15,5 2,4 8,0 Fisk-, kräft- och musselförekomst I Almaån förekommer relativt många fisk-, kräft- och musselarter. Vid provfisken från 1994 till 2009 har totalt 17 fisk- och kräftarter påträffats (tabell 2). Utifrån provfiskeresultaten som främst är gjorda på strömmande - forsande sträckor är grönling den vanligaste fiskarten som haft 3-falt högre tätheter än öring och lax som varit de näst vanligaste arterna. Öring har haft sina högsta tätheter vid lokalerna vid Spånga och Brittedal. Lax har enbart fångats vid Spånga och de höga tätheterna som noterats är kopplade till vilka år som arten satts ut vid lokalen. De år som ingen utsättning gjorts har förekomsten av årsyngel varit mycket låg, men det visar dock att det sker en viss naturlig föryngring i ån. Av hotade fiskarter förekommer ål (CR) och sandkrypare (VU). Färna som förekommer i ån bedöms inte som hotad i Skåne men är regionalt rödlistad i andra län. Utöver de arter som noterats vid provfisken (tabell 2) förekommer även Finjasjöns alla övriga arter i ån (Johan Wagnström, muntligen). Signalkräfta planterades in i ån under perioden , mellan Finjasjön och Brittedal. Under början av 2000-talet var beståndet livskraftigt, men 2004 kollapsade det och idag förekommer endast ett fåtal individer (Rune Karlsson, muntligen). 10

11 Tabell 2. Sammanställning av registrerade kräft- och fiskarter från elfiskeundersökningar ( ) och vid provfisket 2009 i Almaån. Art Almaån Abborre (Perca fluviatilis) x x Björkna (Abramis bjoerkna) x Bäcknejonöga (Phoxinus phoxinus) x Färna (Leuciscus caphalus) x Gers (Gymnocephalus cernuus) x x Grönling (Barbatula barbatula) x x Gädda (Esox lucius) x Lake (Lota lota) x x Lax (Salmo salar) x Lax/öring (hybrid) x Löja (Alburnus alburnus) x Mört (Rutilus rutilus) x x Sandkrypare (Gobio gobio) x Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus) x Småspigg (Pungitius pungitius) x Ål (Anguilla anguilla) x Öring (Salmo trutta) x x Elfisken Provfisken i Almaån har genomförts under 15 års tid på varierade platser och totalt har 17 lokaler provfiskats. Den bäst undersökta lokalen ligger vid Spånga som har fiskats årligen sedan 1994 (Elfiskeregistret). Under arbetet med fiskevårdsplanerna 2009 provfiskades fyra lokaler (bilaga 2) och det registrerades då totalt sex olika fiskarter. Öring förekom på tre av de fyra undersökta lokalerna, dock med enstaka individer. Abborre, grönling och mört förekom också på 3 av de 4 lokalerna. Övriga arter var lake och gärs som förekom på 1 av de 4 lokalerna (figur 2). Tätheten av öring är oftast högre i smalare vattendrag än i bredare och tätheterna är också betydligt högre i vandrande än i stationära bestånd (tabell 1). I Almaån förekommer flera vandringshinder men dessa är passerbara för öring vilket gör att det troligen är ett vandrande bestånd i ån. Tätheterna för årets provfiske var låga på alla lokalerna (figur 3). 11

12 Figur 2. Frekvens av registrerade fiskarter i Almaån Figur 3. Beräknad täthet av öring/100m 2 på de provfiskade lokalerna För två av de 17 tidigare provfiskade lokalerna finns data från flera års provfisken (>4 år) vilket gör det möjligt att följa beståndsutvecklingen i tid för dessa lokaler (Brittedal och Spånga). Spånga, som är den lokal som ligger längst nedströms av dessa två, har provfiskats regelbundet sedan 1994 (figur 4 och 5). Totalt har 12 arter inklusive signalkräfta fångats och vanligast är grönling, öring och lax. Tätheterna av lax är kopplade till vilka år arten satts ut. Ål har registrerats vid ett par tillfällen och arten bedöms idag som akut hotad (CR). Öringtätheterna har varierat en del med höga tätheter vissa år och mindre andra år (figur 4). Dock har det varit lägre tätheter de senaste tre åren ( ) men inte så mycket under medelvärdet jämfört med Skånska vattendrag med samma vattendragsbredd (tabell 1). Den högsta tätheten av arten var under provfisket år 2000 då värdet av öringungar (0+) låg långt över medelvärdet jämfört med Skånska vattendrag med samma bredd. Medeltätheterna för de år lokalen har provfiskats ligger lite över snitten för Skånska vattendrag med samma bredd vilket indikerar bra förhållanden för fisken. 12

13 Figur 4. Beräknad täthet, antal/100 m 2, av öring (årsungar 0+ och äldre än årsungar >0+) för perioden 1994 till 2009 för lokalen vid Spånga. Spånga är också den enda lokal där det har noterats lax. Under de år lokalen har provfiskats ( ) har fångsterna varit varierande beroende på när laxyngel satts ut. Utsättning av laxyngel har genomförts sedan 2001, dock inte varje år. Det är tydligt samband mellan tätheten av 0+ och utsättningsår. De år yngel satts ut har så har även tätheterna 0+ varit höga vid provfiskena. 2004, 2006, 2007 och 2009 sattes det inte ut några laxyngel utan de 0+ som noterades då visar att det skett en naturlig föryngring vid lokalen. Figur 5. Beräknad täthet av lax (årsungar 0+ och äldre än årsungar >0+) för perioden 1994 till 2009 för lokalen vid Spånga. 13

14 Den andra lokalen med en längre tidsserie är Brittedal där det finns data från 5 års provfisken under perioden och totalt har 10 arter registrerats. Klart vanligast är grönling och näst vanligast är öring. 2 hotade arter förekommer på lokalen, ål som är akut hotad (CR) och sandkrypare som är missgynnad (VU). De högsta tätheterna av öring registrerades 1998 och 1999 då de låg över snittet för årsungar (0+) och normal för äldre än årsungar (>0+) i Skånska vattendrag med samma bredd (tabell1). Vid de senaste provfiskena 2005 och 2009 har dock endast enstaka individer noterats (figur 6). Figur 6. Beräknad täthet av öring (årsungar 0+ och äldre än årsungar >0+) för perioden 1994 till 2009 för lokalen vid Brittedal. Hotade stormusslor i Almaån Almaån är ett unikt vattendrag då alla sju stormusselarter påträffats i ån varav tre är hotade, tjockskaliga målarmusslan (EN), flodpärlmussla (VU) och flat dammussla (NT). Tjockskalig målarmussla (von Proschwitz et al och Lundberg et al. 2007) Tjockskalig målarmussla (Unio crassus) är en starkt hotad art (EN) som är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv, Natura Arten lever i bäckar och floder men anträffas också vid sjöars in- och utlopp. Den föredrar sandiga till grusiga bottnar. Reproducerande bestånd kräver bestånd av värdfiskarna storspigg (Gasterosteus aculeatus), småspigg (Pungitius pungitius), abborre (Perca fluviatilis), färna (Leuciscus cephalus), stensimpa (Cottus gobio) och elritsa (Phoxinus phoxinus) vilken fiskart som är huvudvärd i Sverige är dock oklart. I flera vattendrag i Mellansverige där arten förekommer är emellertid stensimpan dominerande fiskart. Öring, som kan förekomma i musslornas livsmiljöer, anses av ett flertal forskare inte vara en lämplig värdfiskart liksom ett flertal andra strömvattenarter som grönling och sandkrypare. I Almaån där arten förekommer som reproducerande bestånd finns värdfiskarna småspigg, abborre och färna som kan vara viktiga värdfiskar för målarmusslan. 14

15 Orsakerna till den tjockskaliga målarmusslans tillbakagång under de senaste 70 åren kan tillskrivas försurning, övergödning (organisk belastning) och fysiska förändringar av artens livsmiljö. Exempel på negativa fysiska förändringar är: reglering/fragmentering, rensning och uträtning/kanalisering av vattendragen. Där arten förekommer i vattendrag som ofta exploaterats och nyttjats hårt är den akut hotad. Övriga hot mot arten är försvinnande värdfiskar. Flodpärlmussla (Naturåvrdsverket 2005) Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är bedömd som sårbar (VU) i den svenska rödlistan och i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) Red list. Flodpärlmusslan har gått kraftigt tillbaka i hela sitt utbredningsområde under1900-talet. I Sverige har arten försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet samtidigt som bestånden glesnat. Föryngring sker endast i en tredjedel av de ca 400 svenska vattendrag som fortfarande hyser flodpärlmussla. Trots tillbakagången utgör Sverige ett kärnområde för flodpärlmussla, vilket gör att vi har ett internationellt ansvar för artens långsiktiga överlevnad. Flodpärlmusslan lever i huvudsak ett stillasittande liv, ofta nedgrävd till 2/3 på botten av vattendrag med varierande storlek i både skogs- och jordbrukslandskap. Reproducerande bestånd kräver förekomst av värdfiskarna lax eller öring vilka förekommer i Almaån. Dessutom krävs ett permanentvattenflöde, relativt hög vattenhastighet och i de flesta fall ett klart, syrerikt, näringsfattigt och välbuffrat vatten med stabilt ph. Orsakerna till flodpärlmusslans tillbakagång är samma som för tjockskalig målarmussla. Flat dammussla (von Proschwitz et al. 2006) Flat dammussla (Pseudanodonta complanata) är bedömd som missgynnad (NT) i den Svenska rödlistan. Arten förekommer i sjöar och i långsamt flytande partier av större vattendrag. Huvudsakligen finns den på slammiga ler- och sandbottnar i naturligt näringsrika vatten. Då arten är tämligen sällsynt kan den lokalt vara påverkad av rensningar och grävningar i framförallt vattendrag. Fiskevård Fiskevård i allmänhet Kantzoner I jordbrukslandskapet finns ofta få naturliga kantzoner mot ytvattnet och vattendragen är ofta rätade med branta kanter och bara en svag grässvål överst. Dessa avvattningskanaler minskar vattendragslängden och bottenvariationen, eliminerar översvämningszoner i form av åplan (det område intill vattendraget som vanligen översvämmas), och minskar variationen i strandfloran. Effekten blir minskad retention av närsalter och sediment, sänkt grundvatten och ett artfattigt vattenlandskap. Ur de rätade vattendragen strömmar vårfloden snabbt och på sommaren blir vattenföringen låg. Är dessutom vattendraget dåligt skuggat och har låg vattenhastighet och mjuka bottnar sker ofta en stark igenväxning av både över- och undervattensväxter (Degerman, 2008). 15

16 Att plantera en skuggande trädbård alternativt buskar om vattendraget är mindre än 3 m brett är kanske den viktigaste fiskevårdsåtgärden man kan göra utmed ett vattendrag i jordbrukslandskapet. Lämpliga träd är al, hassel, glasbjörk, rönn och asp (Järvi, 1997), men självfallet skall de vara naturligt förekommande trädarter i landskapet. Skyddszonen bör vara minst 10 m bred men gärna bredare. Skyddszonerna har flera positiva effekter då de bl a minskar näringsläckaget till vattnet och minskar solinstrålningen vilket hämmar vattenvegetationen och därmed strömmar vattnet bättre (Degerman et al, 1998). Tillförsel av substrat Utläggning av block syftar till att skapa nya skyddade ståndplatser, där fisken kan vila sig från vattenströmmen och samtidigt vara skyddad mot predation, samt att konkurrensen om ståndplatserna minskar. Blocken utgör också viktiga substrat för alger som i sin tur betas av många bottenfaunaarter vilka är föda för fisken. Blockstorleken och koncentrationerna av blocken ska variera. Studier har visat att mindre fisk gynnas om många friliggande stenar läggs ut så att en ojämn botten skapas vilket ger många ståndplatser. Man ska dock tänka på att stenarna är av sådan storlek att de stannar kvar även vid höga flöden (Degerman, 1998). Större block skapar ofta ståndplatser för lite större fisk. Läggs flera block i grupp ökar också möjligheterna för fisken att söka skydd i utrymmen mellan blocken mot predatorer, exempelvis mink. Läggs stora block i som sticker upp ovan vattenytan hjälper dessa till att krusa vattenytan vilket upplevs som skyddande för fisken. Det är också viktigt att blocken slumpas ut så att ett så naturligt vattendrag som möjligt skapas (Degerman, 1998). Utläggning av lekgrus kan förbättra vattendragets funktion som lekmiljö. Öring och lax har ungefär samma krav på hur lekbotten ska se ut. Helst leker de där strömsträckan börjar. För att få lekgruset att stanna kvar även vid höga flöden kan större stenar och block läggas i bakom lekgruset. Storleken på lekgruset kan variera, därför är det bäst att undersöka redan befintliga lekplatser (Degerman, 1998). Död ved är ofta en bristvara i dagens vattendrag på grund av att man rensat vattendragen. Ved fyller dock flera viktiga funktioner. 1) Det skapar en mer varierad miljö 2) det utgör rev som koloniseras av påväxtalger och sedan olika bottendjur 3) det skapar skyddade ståndplatser för fisk 4) det skapar höljor nedströms eller erosion av stränder 5) det kvarhåller organiskt material och sediment (Degerman, 2008). 16

17 Utförda fiskevårdsarbeten I tabell 3 presenteras de fiskevårdsåtgärder som genomförts i Almaån. De största åtgärderna var att skapa fiskvägar förbi vandringshindren vid Spånga och Brittedal. Detta genomfördes 1997 respektive Under 2001, 2002, 2003, 2005 och 2008 har man satt ut lax i ån för att förstärka beståndet. Utsättningsplatserna var vid Spånga, Laxbro och Brittedal. I den nedre delen av Almaån genomför fiskevårdsföreningen kontinuerligt rensning av lövvegetation i strandzonen för att öka tillgängligheten och förhindra översvämning på vissa sträckor. Denna rensning ökar troligtvis tillgängligheten till vattendraget men höjer knappast den biologiska mångfalden i och med att exempelvis död ved rensas bort från strandzonen. Tabell 3. Sammanställning av genomförda fiskevårdsåtgärder i Almaån År Biotopkartering Vegetationsrensning Fiskväg Utsättning av signalkräfta Utsättning av lax (antal yngel) Område 1995 x Finjasjön till Brittedal 1996 x Finjasjön till Brittedal 1997 x Finjasjön till Brittedal 1997 x Spånga 1998 x Brittedal Spånga Spånga Spånga Spånga Spånga Laxbro Brittedal 2009 x Huvudfåran Kontinuerligt x Almaån nedre 17

18 Biotopkartering Under sommaren 2009 har Almaån biotopkarterats med hjälp av metoden Biotopkartering-vattendrag, metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag (Halldén et al. 2002), framtagen av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Biotopkarteringen har sammanställts i en separat biotopkarteringsrapport men också mer kortfattat i bilaga 3. Metodiken går ut på att man går längs med vattendraget motströms och beskriver dess vattenbiotop, närmiljö och omgivning, förekommande vandringshinder, strukturelement och tillrinnande biflöden. Varje vattendragssträcka bedöms också med avseende på dess funktion som öringbiotop. Resultat Resultaten från biotopkarteringen beskriver Almaån som ett vattendrag kraftigt påverkat av jordbruk vilket syns på bl a vattenhastighet, rensningsgrad och vattenfärg. Vattendraget rinner från Finjasjöns utlopp norrut genom omväxlande lövskog, åkermark och öppen mark. Efter ca 3 km passerar vattendraget i utkanten av Hässleholm för att sedan fortsätta sin väg norrut genom ett starkt jordbrukspräglat landskap fram till Furutorpet, öster om Algustorp. Här byter vattendraget riktning och rinner söder ut genom ett lövskogsparti. Nedströms detta lövskogsparti tar jordbruksmarken återigen vid som omger vattendraget hela vägen fram till sammanflödet med Helge å, sånär som på ett litet lövskogsparti vid Spånga drygt 3 km uppströms sammanflödet. Ca en tredjedel av vattendraget är omgrävd och vattenhastigheten är lugnflytande utefter 90% av sträckan. De naturliga sträckorna finns mestadels i den nedre delen av vattendraget och de längsta sammanhållande avsnitten är vattendragssträcka 1-11 (5,2 km), (2,4 km), (2,3 km) och 48 (2,7 km). Från Finjasjöns utlopp och 10,2 km nedströms är samtliga sträckor antingen klassade som omgrävda eller kraftigt rensade. Almaåns förutsättningar som öringbiotop är dåliga då 91-96% av vattendraget är klassat som olämpligt som lek- och uppväxtområde och har dålig förekomst av ståndplatser. De sträckor som är klassade med något annat än en nolla (ej lämplig) finns vid Spånga, Sinclairsholm, Laxbro och Brittedal och det är de enda ställen som domineras av någon annan strömtyp än lugnflytande. De sträckor som domineras av strömmande eller forsande vatten presenteras i bilaga 1. Under biotopkarteringen beskrevs också förekommande vandringshinder och en sammanställning av dessa finns i bilaga 4. 18

19 Förslag på fiskevårdande åtgärder i Almaån I tabell 4 och bilaga 5 presenteras åtgärder som bidrar till att återställa åns naturliga karaktär. Förutsättningarna för laxfiskarnas lek, uppväxt och ståndplatser i Almaån är totalt sett dåliga. Detta kan till viss del förklaras av att 63 % av vattendraget är mer eller mindre rensat. En ojämn bottenstruktur och en riklig vattenföring med god syretillförsel gynnar yngelproduktionen och även bottenfaunan som utgör öringens huvudföda (Svensson & Glimskär 1994, Degerman et al. 2005). För att återskapa den variationsrikedom som gynnar biologisk mångfald kan stenmassor och död ved återföras till vattendraget där de förts bort. Genom denna restaureringsåtgärd ökar variationsrikedomen både vad gäller bottensubstrat och strömhastighet. Vid ett flertal sträckor föreslår vi att man bör tillföra grova block. Dessa bör då läggas så att de bryter ytan vid medelvattenföring. Stora delar av vattendraget är dåligt beskuggat vilket motiverar att trädplantering utförs på vissa platser. Vattendraget är dock brett vilket gör det svårt att få en riktigt bra beskuggning. De naturliga fårorna direkt nedströms kraftverksdammarna vid Spånga och Brittedal är vattendragets finaste öring- och laxlokaler. Ingen av dessa sträckor är dock klassade som bra- mycket bra eftersom de påverkas kraftigt av hur vattnet regleras i dammarna. Man bör eftersträva en så naturlig vattenföring som möjligt vid kraftverksdammar och se till att inte ha för låg grundvattenföring. Vanligast i Sverige är att man rekommenderar att en del av årsmedelvattenföringen skall utgöra tillåten minimitappning, tyvärr bara ca 5%. I Mörrumsån utgör dock minimitappningen % av årsmedelvattenföringen vilket gör att laxfiskproduktionen kunnat upprätthållas på en hög nivå (Degerman et al, 1998). Detta gör det motiverat att öka minimitappning även i Almaån. Vid tiden för elfisket (september 2009) noterades ett högt flöde och grumligt vatten. Detta var kopplat till att det nybyggda dämmet vid Finnjasjön hade öppnats någon vecka tidigare. Normalt sett förekommer inte dessa höga flöden vid den tidpunkten på året. För att minska flödena bör dämmet i fortsättningen öppnas successivt under en längre period. Innan en åtgärd utförs är det också ytterst viktigt att undersöka lokalerna noggrant för att säkerställa att inte någon av de hotade stormusslorna berörs negativt. 19

20 Tabell 4. Åtgärdsförslag för Almaån. 20

21 Beräkning av smoltproduktion Man kan grovt beräkna smoltproduktionen i ett vattendrag genom en enkel formel baserat på medeltätheten av årsungar (0+) hösten före smoltutvandringen: smoltproduktion (S) = 0.15 * (hösttäthet av årsungar (0+)). För att sedan få värdet per ytenhet behövs ytan av lämpliga uppväxtområden i ån. Från andra vattendrag i Sydsverige bedöms smoltproduktionen för öring vara 5-30 smolt/100 m 2 (Degerman, 1998) och för lax skattas smoltproduktionen vara ca 9 smolt/100 m 2 för västkusten (fiskeriverket, 1999). Enligt Degerman bör den siffran sänkas till ca 5 smolt/100 m 2 för ostkustvandrande lax. Tätheten av öring- och laxungar i Almaån har varierat under de år ån har provfiskats, med mycket höga tätheter vissa år och mindre eller inga alls andra år (figur 4, 5 och 6). Beräkningarna utgår från tätheter från provfisken gjorda Detta ger ett genomsnittligt värde på 29,6 0+/100 m 2 för öring och 34,7 0+/100 m 2 för lax. Som nämnts tidigare har laxyngel satts ut i ån vid Spånga vilket är orsaken till att tätheterna varit mycket höga vissa år och detta resulterar i ett högt genomsnittligt värde. Beräknas värdet enbart på de år under 2000-talet som det inte satts ut några laxyngel (2000, 2004, 2006, 2007, 2009) blir tätheten 7,3/100 m 2. Anledningen till att beräkningarna börjar från år 2000 är att hela ån blev passerbar först 1998 då omlöpen förbi kraftverken vid Brittedal och Spånga stod klara vilket är den förutsättningen som gäller i ån idag. För att dessutom säkra att omlöpen hunnit få sin funktion för vandrande fisk valdes att göra beräkningarna från och med några år senare än det. Ytan som använts vid beräkning är den sammanlagda ytan av de sträckor som klassats till goda eller mycket goda uppväxtområden för laxfisk vilket ger en total yta på m 2. För öring beräknas den potentiella smoltproduktionen vara ca 1200 smolt och för lax ca 1450 smolt för hela ån. Beräknas den potentiella smoltproduktionen för lax enbart utifrån den naturliga föryngringen under 2000-talet blir värdet istället ca 300 smolt. Detta ger ett potentiellt värde på ca 4 smolt/100 m 2 för öring och ca 5 smolt/100 m 2 för lax. Det potentiella värdet för lax utifrån den naturliga föryngringen under 2000-talet blir ca 1 smolt/ 100 m 2. Tätheten av öring är beroende av vattendragets bredd, vilket medför högre produktion i mindre vattendrag (tabell 1). Beräknas smoltproduktionen utifrån medeltätheten av öring i Skånska vattendrag med samma bredd (tabell 1) ges ett värde på ca 1,5 smolt/100 m 2. Sammantaget är alltså den potentiella smoltproduktionen för öring god i Almaån jämfört med genomsnittliga värden för regionen. Laxens naturliga föryngring i ån ger ca 1 smolt/100 m 2 vilket är lågt jämfört med det genomsnittliga värdet på ca 5 smolt/100 m 2. 21

22 Referenser Degerman, E. (ed). (2008). Ekologisk restaurering av vattendrag. Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Degerman E., Magnusson K. & Sers B. (2005). Fisk i skogsbäckar. WWF, Solna. Degerman, E., Nyberg P., Näslund I. & Johansson D. (1998). Ekologisk fiskevård. Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Elliott, J.M. (1994). Quantitative ecilogy and the broxn trout. Oxford university press. Fiskeriverket Rapport Laxåar på västkusten, Fiskeriverket informerar Giller, M & Malmqvist, B. (1998). The biology of streams and rivers. Oxford university press Halldén A., Liliegren Y. & Lagerkvist G Biotopkartering - vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Meddelande 2002:55. Isakson, T, et al. (2002). Handbok om strömmande vatten. Naturhistoriska riksmuseet och Svenska naturskyddsföreningen. Järvi, T. (ed). (1997). Fiskevård i rinnande vatten. Fiskeriverket, Sötvattenlaboratoriet, Drottningholm. Lundberg S., Bergengren J. & von Proschwitz T Åtgärdsprogram för bevarande av tjockskalig målarmussla. Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket Åtgärdsprogram för bevarande av flodpärlmussla. Naturvårdsverket Rapport Näslund, I. (1992). Öring i rinnande vatten en litteraturöversikt av habitatkrav, täthetsbegränsande faktorer och utsättningar. Information från sötvattenlaboratoriet 3:43-82 Von Proschwitz T., Lundberg S. & Bergengren J Guide till Sveriges stormusslor. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Naturhistoriska riskmuseet och Göteborgs Naturhistoriska Museum. Svensson R. & Glimskär A Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet. Jordbruksverket. 22

23 Dominerande vattenhastighet Lugnflytande - Svagt strömmande Strömmande - Forsande 0 2,5 5 Kilometer Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr /188

24

25 Calluna AB Bilaga 2 Provfiske Almaån 2009 Foto: Kenneth Johansson, Calluna AB

26 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Innehåll Inledning...3 Metodik...3 Resultat...4 Lista elfiskelokaler...4 Karta elfiskelokaler...5 Datablad provfiske...6 Referenser

27 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Inledning Under september 2009 elfiskades fyra lokaler i Almaån. Fyra lokaler valdes ut som tidigare elfiskats men där inget elfiske gjorts under de senaste tre åren. Elfiskeresultaten skulle framför allt ligga till grund för fiskevårdsplanen för Almaån tillsammans med resultat från en genomförd biotopkartering. Metodik Elfisken har utförts på fyra lokaler i Almaån (tabell 1). Vid lokalerna har kvantitativa öppna elfisken enligt utfångstmetoden genomförts, vilka omfattat tre provfiskeomgångar. Vid elfisket har ett bensindrivet elfiskeaggregat av märket Lugab, volt, använts. Den insamlade fisken bedövades med Benzocainum för att minska stressen hos fisken samt för att förenkla hanteringen av fiskarna. Individerna har längdmätts artvis och alla individer av en art har dessutom vägts tillsammans. Efter avslutat fiske har all fisk släppts tillbaka till vattendraget. I samband med elfisket har också lokalen varit föremål för en utförlig beskrivning och dokumentation enligt följande: Lokalens längd och medelbredden var 10 m har uppmätts och provytans areal beräknats. I de fall lokalens torra partier överstigit 5 % har dessa dragits ifrån vid beräkning av provytans areal. Vattendjupet på lokalen har uppmätts var 10 m, maxdjupet har noterats och medeldjupet beräknats. Vattentemperaturen på lokalen har uppmätts. Rådande väderlek och lufttemperaturer vid elfisketillfället har noterats. Vattennivån och vattenföringen på lokalen har uppskattats. Vattenhastigheten, bottensubstratet, vegetationen samt närmiljön på lokalen har klassificerats. Lokalens värde som biotop för laxfiskungar har bedömts enligt skalan 0=dålig, 1=god och 2= mycket god. Lokalen har fotograferats. Elfiskeundersökningarna har i övrigt genomförts enligt den metodik som finns redovisad i Miljöhandboken (Naturvårdsverket, 2002). Resultat av provfisket redovisas i form av datablad enligt förklaring nedan. Resultat elfiske Antal arter: Antal registrerade fisk- och kräftarter. Individtäthet: Beräknad täthet, antal/100 m 2 Biomassa: Beräknad biomassa, vikt (gram)/100 m 2 Täthet öring: Beräknad täthet, antal/100 m 2 Lokaldata Längd, bredd och djup: Medelvärde av den provfiskade sträckan i meter. Vattenhastighet: Dominerande vattenhastighet i ytan bedöms i tre klasser. Vattennivå: Vattendragets nivå vid elfisketillfället i förhållande till medelnivå. 3

28 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Biotop Bottentopografi: Anger om botten är jämn, intermediär eller ojämn. Beskuggning: Vattenytans beskuggning i % Närmiljö: Lokalens närmaste omgivning inom en 30 m bred zon. Död ved: Förekomsten av död ved, antal/100 m 2 (>10 cm i diameter samt >50 cm långa) Tabell arter Art: Registrerad fisk- och kräftart. Antal: Antal individer som registrerats för varje art. Längd: Fiskens längd i millimeter angett som medianvärde Resultat Lista elfiskelokaler Lokalnamn X-koordinat Y-koordinat Laxbro nedströms kvarnen Brittedal nedströms bron Strömsfors nedre Kärråkra

29 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Karta elfiskelokaler Karta över elfiskelokaler vid 2009 års elfiske. 5

30 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Datablad provfiske Vattensystem Helge å 088 Vattendrag Almaån Datum Lokalnamn Lokalkoordinater Kommun Karta Laxbro nedströms kvarnen X: Y: Hässleholm 3D NO Provtagare: Kenneth Johanson Avfiskad bredd (m): 11,5 Lokalens längd (m): 19 Avfiskad yta (m 2 ): 219 Maxdjup (m): 0,6 Medeldjup (m): 0,4 Vattennivå: hög Beskuggning: 30% Närmiljö: betesmark, lövskog Vattentemperatur (ºC): 18,2 Ved i vattnet (antal/100m 2 ): 0 Vattenhastighet: stråkandeforsande Bottensubstrat: sten 2, block 1, sten 1 Antal arter: 4 Art Antal Medianlängd (mm) Individtäthet (antal/100m 2 ): 14 Öring (0+) 1 90 Biomassa (vikt i gram /100m 2 ): 119 Grönling Täthet öring (antal/100m 2 ): 0,5 Mört 9 87 Abborre Foto: Kenneth Johansson, Calluna AB 6

31 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Vattensystem Helge å 088 Vattendrag Almaån Datum Lokalnamn Lokalkoordinater Kommun Karta Brittedal nedströms bron X: Y: Hässleholm 3D NO Provtagare: Kenneth Johanson Avfiskad bredd (m): 14 Lokalens längd (m): 18 Avfiskad yta (m 2 ): 252 Maxdjup (m): 0,9 Medeldjup (m): 0,6 Vattenhastighet: strömt Vattennivå: medel Bottentopografi: ojämn Närmiljö: lövskog, artificiell Beskuggning: 10% Vattentemperatur (ºC): 18,0 Ved i vattnet (antal/100m 2 ): 0 Bottensubstrat: block 3, block 2, block 1 Antal arter: 4 Art Antal Medianlängd (mm) Individtäthet (antal/100m 2 ): 5 Öring (>0+) Biomassa (vikt i gram /100m 2 ): 128 Grönling 7 98 Täthet öring (antal/100m 2 ): 0,4 Mört 4 47 Gers Bedömning av påverkan: Kraftig påverkan av vattenkraft och reglering. Foto: Kenneth Johansson, Calluna AB 7

32 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Vattensystem Helge å 088 Vattendrag Almaån Datum Lokalnamn Lokalkoordinater Kommun Karta Strömsfors nedre X: Y: Hässleholm 3D NO Provtagare: Kenneth Johanson Avfiskad bredd (m): 12 Lokalens längd (m): 18 Avfiskad yta (m 2 ): 216 Maxdjup (m): 0,9 Medeldjup (m): 0,6 Vattenhastighet: strömt Vattennivå: hög Bottentopografi: intermediär Närmiljö: lövskog Beskuggning: 20% Vattentemperatur (ºC): 17,7 Ved i vattnet (antal/100m 2 ): 0 Bottensubstrat: sten 2, block 1, block 2 Antal arter: 1 Art Antal Medianlängd (mm) Individtäthet (antal/100m 2 ): 1,4 Abborre Biomassa (vikt i gram /100m 2 ): 26 Täthet öring (antal/100m 2 ): 0 Foto: Kenneth Johansson, Calluna AB 8

33 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Vattensystem Helge å 088 Vattendrag Almaån Datum Lokalnamn Lokalkoordinater Kommun Karta Kärråkra X: Y: Hässleholm 3D NV Provtagare: Kenneth Johanson Avfiskad bredd (m): 16 Lokalens längd (m): 14 Avfiskad yta (m 2 ): 224 Maxdjup (m): 0,7 Medeldjup (m): 0,4 Vattenhastighet: strömt Vattennivå: hög Närmiljö: artificiell Beskuggning: 0% Vattentemperatur (ºC): 17,6 Ved i vattnet (antal/100m 2 ): 0 Bottensubstrat: grus, sand, sten 2 Antal arter: 4 Art Antal Medianlängd (mm) Individtäthet (antal/100m 2 ): 5,8 Öring (>0+) Biomassa (vikt i gram /100m 2 ): 119 Grönling 1 91 Täthet öring (antal/100m 2 ): 0,4 Mört 7 43 Lake Abborre Bedömning av påverkan: Måttlig påverkan av vägar och bebyggelse. Foto: Kenneth Johansson, Calluna AB 9

34 Calluna AB 2009 Bilaga 2 Referenser Naturvårdsverket Elfiske i rinnande vatten. Version 1:3, Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. 10

35 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB.

36 Innehåll Inledning...3 Metodik...3 Resultat...4 Karta...4 Lista inventerade sträckor...5 Datablad biotopkartering...7 Referenser...14

37 Inledning Under sommaren 2009 genomfördes en biotopkartering av Almaån, från sammanflödet med Helge å upp till utloppet från Finjasjön. Syftet med biotopkarteringen var att ta fram åtgärdsförslag inom ramen för vattenförvaltningsarbetet som gynnar vattenbiotopen och dess växt- och djurliv. Med hjälp av biotopkarteringen ges dessutom en bild av vilka naturvärden som finns kopplade till vattendraget och skyddsvärda miljöer kan pekas ut. Metodik Biotopkarteringen genomfördes med hjälp metodiken Biotopkartering-vattendrag, metodik för kartering av biotoper i och i anslutning till vattendrag (Halldén et al och Naturvårdsverket 2003), framtagen av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Metodiken går ut på att man går längs med vattendraget motströms och beskriver dess vattenbiotop, närmiljö och omgivning, förekommande vandringshinder, strukturelement och tillrinnande diken och vattendrag. Resultaten från biotopkarteringen redovisas i form av datablad med förklaring enligt nedan: Antal tillflöden: Tillrinnande diken och vattendrag. Vandringshinder: Antal vandringshinder utmed sträckan som är partiella eller definitiva för vandrande öring. Bredd och djup: Medelvärde för den inventerade sträckan. Strömförhållande: Framräknad fördelning av strömförhållande angivet i %. Närmiljö: Marktyp inom 30 m från vattendraget, vanligaste marktypen nämns först. Omgivning: Marktyp från m från vattendraget, vanligaste marktypen nämns först. Beskuggning, död ved, rensningsgrad, skyddszon och vegetationstäckning presenteras med ett längdviktat medelvärde som baseras på en fyrgradig skala enligt nedan. I beräkningen av skyddszoner är bara de sträckor inräknade som kräver skyddszon. Beskuggning Död ved Rensning 0= obefintlig 0= saknas 0= ej rensat 1= dålig (<5%) 1= liten (<6 stockar/100 m) 1= försiktigt 2= mindre bra (5-50%) 2= måttlig (6-25 stockar/100 m) 2= kraftigt 3= bra (>50%) 3= riklig (>25 stockar/100 m) 3= omgrävd Skyddszon Vegetationstäckning 0= <3 m 0= saknas 1= 3-10 m 1= (<5%) 2= m 2= (5-50%) 3= >30 m 3= (>50%) Öringbiotop: Lek-, uppväxtområde och ståndplatser för öring har klassats enligt en fyragradig skala. Arean som klassats som tvåa eller trea presenteras. Lekområde Uppväxtområde 0= Lekmöjligheter saknas 0= Inte lämpligt uppväxtområde 1= Inga synliga lekområden men rätt strömförhållande 1= Möjligt men inte bra 2= Tämligen bra lekmöjligheter 2= Tämligen bra 3= Bra- mycket bra 3= Bra- mycket bra för större öring att uppehålla sig. Ståndplatser 0= Saknas 1= Möjligt för enstaka större öring att uppehålla sig 2= Tämligen bra 3= Bra- mycket bra för större öring att uppehålla sig.

38 Karta Resultat Karta över de sträckindelningar som presenteras i databladen.

39 Lista inventerade sträckor Sträcka Längd Börjar vid X-koordinat Börjar vid Y-koordinat Strömförhållande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Svagt strömmande Strömmande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Forsande Svagt strömmande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Forsande Svagt strömmande Svagt strömmande Svagt strömmande Strömmande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Forsande Lugnflytande Forsande Lugnflytande Forsande Lugnflytande Svagt strömmande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande

40 Sträcka Längd Börjar vid X-koordinat Börjar vid Y-koordinat Strömförhållande Strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Lugnflytande Strömmande Strömmande Strömmande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Svagt strömmande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Svagt strömmande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Lugnflytande Strömmande

41 Datablad biotopkartering Almaån sträcka 1-5 Sträckan börjar X- koordinat: Y- koordinat: Sträckan slutar X- koordinat: Y- koordinat: Längd: 4370 m Medelbredd: 17,8 m Medeldjup: 1 m Antal tillflöden: 4 Vandringshinder: 0 Närmiljö: Öppen mark, lövskog, åker Omgivning: Åker Strömförhållande: 100% Lungflytande, 0% Svagt strömmande, 0% Strömmande, 0% Forsande Beskuggning: 1,1 Vegetationstäcknin:1,1 Rensning: 0 Död ved: 0,9 Skyddszon: 2,6 Öringbiotop: Lekområde 0 m 2, Uppväxtområde 0 m 2 m 2 Anmärkning: Almaåns sträcka 1-5 är opåverkad av rensning och domineras av lugnflytande vatten. Inga vandringshinder finns längs sträckan. Åtgärder: Skuggningen kan och bör förbättras vid sträcka 2 och 3. Sträcka 2 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 3 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 4 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB

42 Almaån sträcka 6-22 Sträckan börjar X- koordinat: Y- koordinat: Sträckan slutar X- koordinat: Y- koordinat: Längd: 2454 m Medelbredd: 14,0 m Medeldjup: 0,6 m Antal tillflöden: 2 Vandringshinder: 2 Närmiljö: Lövskog Omgivning: Lövskog, öppen mark Strömförhållande: 24% Lungflytande, 68% Svagt strömmande, 5% Strömmande, 4% Forsande Beskuggning: 1,7 Vegetationstäcknin:1,9 Rensning: 1,0 Död ved: 0,8 Skyddszon: 2,7 Öringbiotop: Lekområde m 2, Uppväxtområde m 2 m 2 Anmärkning: Sträcka 6-22 går förbi vattenkraftverket i Spånga och avslutas med kraftverksdammen i slutet av sträcka 21. Sträcka 12, 13, 14, 15, 17 och 18 är konstgjorda fåror i samband med kraftverket. Den naturliga fåran är en av de bästa öringbiotoperna i Almaån. Strömhastigheten är mestadels svagt strömmande och betydligt mer varierande än den tidigare beskrivna sträckan. Åtgärder: Håll en lägsta minimitappning på minst 10% av årsmedelvattenföringen. Sträcka 14 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 16 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 20 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB

43 Almaån sträcka Sträckan börjar X- koordinat: Y- koordinat: Sträckan slutar X- koordinat: Y- koordinat: Längd: 9776 m Medelbredd: 19,1 m Medeldjup: 0,8 m Antal tillflöden: 9 Vandringshinder: 0 Närmiljö: Åker, öppen mark, lövskog Omgivning: Åker, öppen mark Strömförhållande: 95% Lungflytande, 5% Svagt strömmande, 0% Strömmande, 0% Forsande Beskuggning: 2,0 Vegetationstäcknin:1,5 Rensning: 2,1 Död ved: 0,7 Skyddszon: 2,5 Öringbiotop: Lekområde 1424 m 2, Uppväxtområde 0 m 2 m 2 Anmärkning: Sträcka sträcker sig från Spånga till Fjärlöv och domineras av lugnflytande vatten. Sträcka 26 och är omgrävda och utgör större delen av sträckorna Sträcka 26 till 31 är naturligt ringlande och orensade sträckor strax nedströms Sinclairsholm. Åtgärder: Återmeandring vid sträcka 26 med hjälp av den gamla fåran som fortfarande finns kvar i landskapet. Sträcka 24 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 32 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 33 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB

44 Almaån sträcka Sträckan börjar X- koordinat: Y- koordinat: Sträckan slutar X- koordinat: Y- koordinat: Längd: 3121 m Medelbredd: 12,4 m Medeldjup: 0,7 m Antal tillflöden: 2 Vandringshinder: 1 Närmiljö: Åker, öppen mark Omgivning: Åker, öppen mark Strömförhållande: 77% Lungflytande, 12% Svagt strömmande, 7% Strömmande, 4% Forsande Beskuggning: 1,8 Vegetationstäcknin:2,5 Rensning: 0,3 Död ved: 0,5 Skyddszon: 2,0 Öringbiotop: Lekområde 5083 m 2, Uppväxtområde 4047 m 2 m 2 Anmärkning: Sträcka är mestadels opåverkat av rensning och domineras av lugnflytande vatten. Sträcka finns nedströms en gammal kvarnanläggning vid Laxbro och är försiktigt till kraftigt rensade. Sträcka 46 är en konstgjord fåra i anslutning till kvarnanläggningen. Sträcka 47 avslutas med ett vandringshinder bestående av en gammal stendamm. Åtgärder: Sträcka 35 och 36 bör skuggförbättras genom att träd och buskar planteras i närmiljön. Sträcka 35 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 37 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB Sträcka 47 Foto: Anna Bergkvist, Calluna AB