DIETER. Sjukdomsdieter. Hälsodieter. J-E Sundström Matera medica

Transkript

1 DIETER Sjukdomsdieter Hälsodieter Allmänt, naturmedicin och kost Råkost Konsumtion av frukt/grönsaker och förebyggande av sjukdomar Typer av dieter eller dietistiska inriktningar Diettyper Lågkaloridieter Högproteindieter Medelhavsdiet Vegetarisk diet Sjukdomsdieter Naturmedicinen använder praktiskt taget samma sorts specialdietföreskrifter som konventionell medicin i behandlingen av diabetes, njursjukdomar och gikt. För naturmedicinen unika dieter finns för vissa sjukdomar och tillstånd som t.ex MS, RA, ADHD (ibland), kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar och hjärtkärlsjukdomar. Sistnämnda överenstämmer dock i stora delar med konventionella medicinska dietråd. Olika typer av fasteterapier (varierande grad av födofrånvaro), råkostkurer och vissa grönsaksdieter är också utmärkande vid naturmedicinska dietåtgärder. Hälsodieter Allmänt, naturmedicin och kost Naturmedicinens vardagliga blandkost är identisk med den allmänt erkända tallriksmodellen men med några (önskvärda) modifikationer. 1. Minskad mängd animalier, undantaget fisk och skaldjur. Rent magert kött på bekostnad av charkuteriprodukter som t.ex korv. Proteintillförseln ska i stor utsträckning bestå av vegetabiliska proteinkällor som t.ex bön- och baljväxter. 2. Råkost närmast obligatoriskt! Se nedan. 3. Undvikandet av hård stekning, fritering. Istället ångkokning, ungsbakning och grillning. 4. Införandet av periodiskt återkommande fastor, mjuk- eller skonfasta går utmärkt. Fasta ska dock undvikas vid vissa tillstånd. 5. Livsmedel ska vara så ursprungliga som möjligt, det vill säga inte försedda med livsmedelstillsatser som t.ex natriumglutamat eller färgämnen, inte utgöras av livsmedel innehållande transfettsyror, som t.ex kex och kakor. 6. Födan ska tuggas ordentligt för att undvika överätning och för frigörandet av tillräckligt med kroppsegna enzymer för normal nedbrytning av födan. I de fall personer vill prova en mer vegetarisk diet ska detta stimuleras samt råd om vad man ska äta ska ges. Naturmedicinsk diet vid sjukdom består ofta av olika kombinationer av råkoster, skonkoster etc. beroende av vilket sjuktillstånd eller omständighet, och viktigast av allt individens behov. Råkost Med råkost avses grönsaker i allmänhet som inte behandlats på något sätt, inkluderat frön, nötter, frukter och bär samt sädesslag. Ekologiskt odlade grönsaker rekommenderas. Råkost utgör stommen i den naturmedicinska vitalkosten och har stor betydelse vad gäller dietistiska rekommendationer, både till vardags och vid sjukdom. Fördelarna med råkost är: Lågt energiinnehåll men samtidigt stora mängder vitaminer, mineraler, spårelement och enzymer

2 Högt fiberinnehåll; för normal tarmfunktion och bortforslande av avfallsämnen snabbare och grundligare. För undvikandet av uttalade svängningar i blodsockerhalten Gynnandet av normal tarmflora; enzymer som katalas och peroxidaser i råkosten verkar minskande på syre i tarmen och gynnar uppkomsten av fysiologiska tarmbakterier som behövs för nedbrytning av födan Minskat vätskebehov pga att råkostens kolhydrater förbränns till vatten och kolsyra Innehåll av naturliga smakämnen som minskar behovet av t.ex salt, peppar och ättika Konsumtion av frukt/grönsaker och förebyggande av sjukdomar Översikt av evidensgraden rörande sambandet mellan konsumtion av grönsaker och frukt och förebyggande av kroniska sjukdomar Evidensgrad Övertygande Sannolik Trolig Otillräcklig Obesitas o a b Typ-II diabetes o Hypertension Kranskärlssjukdom Stroke Cancer BID ~ RA KOL Astma Osteoporos Makulär degeneration Katarakt Glaukom ~ Diabetesretinopati ~ Demens = riskreduktion genom ökat intag av grönsaker och frukt o = inget samband ~ = otillräcklig evidens a Viktminskning b Viktökning Heiner Boeing, Angela Bechthold, Achim Bub, Sabine Ellinger, Dirk Haller, Anja Kroke, Eva Leschik-Bonnet, Manfred J. Müller, Helmut Oberritter, Matthias Schulze, Peter Stehle, Bernhard Watzl. Critical review: vegetables and fruit in the prevention of chronic diseases. Eur J Nutr September; 51(6): Diettyper Typer av diet eller dietistiska inriktningar Typ Vegetabilier Animaliska proteinkällor Kolhydratfria grönsaker Stärkelserika grönsaker Mejeriprodukter Ägg Animalier, samtliga Fisk och skaldjur VLCD (se nedan) Atkinsdiet Veganer Semivegetarianer

3 Laktovegetarianer Lakto-ovo-vegetarianer Pescetarianister Lågkaloridieter 11 RCT; n=402* Grupp Parametrar Utfall Lågkalori-gruppen HbA1c Signifikant minskning Lågkalori-gruppen Viktdifferens medelvärde -0,5% (95% KI: - 0,9 till -0,1), P = 0.02 Högkalori-gruppen -0,5% (95% KI: -1,0 till -0,1), P = 0.03 Lågkalori-gruppen Hypoglykemiska episoder -0,8 episoder per patient och månad, P < 0.01 Lågkalori-gruppen Hypoglykemiska episoder >15/mån. P = % Högkalori-gruppen 66% * Ingen av studierna rapporterade några resultat vad gällde dödlighet, sjuklighet eller kostnader. Lågkaloridieten VLCD (Very Low Calorie Diet) är kontraindicerad vid normalvikt (BMI < 25 kg/m 2 ), graviditet, amning, svår katabol sjukdom, juvenil diabetes, klinisk ätstörning och psykisk obalans. Försiktighet även vid personer under 18 år, BMI < 27 kg/m 2 ), hjärt-kärl-, lever- och njursjukdom samt radikalbehandlad cancer. Huvudsakliga indikationer är fetma (BMI 30 kg/m 2 ) eller betydande övervikt (BMI 27 kg/m 2 ) och samtidig sjuklighet/riskfaktorer. Lågkaloridieter är snabba och uttalade, recidivbenägenheten är stor och dieten måste för att fungera i ett längre perspektiv ingå i någon typ av större behandlingsstrategi (fysisk aktivitet!). Dieterna är beteendepåverkande och kan ge ökad risk för gallstensanfall (ca 5%), giktattacker, frusenhet, torr hud, håravfall, trötthet, lågt blodtryck och förstoppning. Uttalad kolhydratrestriktion (t.ex Atkins-dieten) och stenåldersdiet etc. har i studier visat sig vara relativt meningslösa i förhållande till en totalrestriktion av samtliga energibärande molekyler och samtidiga kostförslag samt fysisk aktivitet. Högproteindiet Samlad bedömd effektstorlek (95% konfidensintervall) uttryckt som uppmätt medelskillnad för effekterna av Högprotein- visavi Lågproteindieter vid kardiovaskulära och metabola riskfaktorer Som synes har proteinintaget ingen signifikant betydelse för hälsoparametrar med avseende på vikt, lipidprofil, blodsocker eller blodtryck Parametrar Antal studier Deltagare UMS 95% KI p-värde Inkonsekvens I 2 Vikt (kg) ,39 [-1,43 0,65] % MM (cm) ,98 [-3,32 1,37] ,00% FM (kg) ,59 [-1,32 0,13] % TK (mg/dl) ,51 [-7,74 2,71] % LDL (mg/dl) ,58 [-5,36 8,53] % HDL (mg/dl) ,90 [-0,09 1,89] % TG (mg/dl) [-11,13 5,38] % DBT (mmhg) [-1,37 0,54] % SBT (mmhg) ,61 [-3,45 0,23] % CRP (mg/dl) ,22 [-0,36 0,79] % FG (mg/dl) ,63 [-1,93 0,67] % FI (μie/ml) ,71 [-1,36, -0,05] %

4 HbA1c (%) ,07 [-0,17 0,31] % CRP, C reaktivt protein; DBT, diastoliskt blodtryck; FG, fasteglukos; FI, faste-insulin; FM, fettmassa; SBT, systoliskt blodtryck; TK, totalkolesterol, TG, triglycerider; MM, midjemått; UMS, uppmätt medelskillnad. Medelhavsdiet (Aragón F et al.) Medelhavsdieten är en diet som förbättrar hälsan. Medelhavsdieten kommer från Kreta. Enligt en studier som gjordes under 1950-talet, dör människor från Kreta i mindre utsträckning av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och kroniska sjukdomar och att detta beror på typen av mat som man äter där. Det är ett välkänt faktum att åldrande och cancer är en följd av oxidering av cellerna. Medelhavsdieten är rik på C- och E-vitaminer, som motverkar oxidationen. Under många år har forskare pratat om fördelarna med den här dieten. Det viktigaste är att reducera fett och socker. För det andra, skall man äta rätt matkvalitet - då mängden mat man äter spelar mindre roll. Dieten består av färska och torkade frukter, spannmålsprodukter, inte så mycket animalisk fett och olivoljan är huvudkällan till fett. Dieten innefattar fisk, vit kött och ägg några gånger i veckan liksom get- och fårost. Dieten 1 Ersätt margarin och smör med olivolja, rapsolja eller sojaolja, som är rik på enkelmättat fett (som ger lägre kolesterol). 2 Ersätt socker med honung. 3 Ersätt rött kött, som är rik på icke-mättat fett, med kyckling. 4 Ersätt produkter som tillverkas av komjölk med get- och fårost, fettsnåla yoghurter och skummad mjölk om det är möjligt. 5 Ät rå, kokt, och torkad frukt (400 g per dag). 6 Ät råa och kokta grönsaker, sallad, spannmål, fullkornsbröd. 7 Ät fisk minst tre ggr i veckan. 8 Drick 1-2 glad vin/dagen. 9 Lägg till färska örter som både gör maten välsmakande och som är nyttiga för hälsan. Sammanfattning av hälsofördelar med Medelhavsdieten (Korre M et al.) Evidens som stödjer fördelarna med dieten Effektmagnitud av dieten på sjukdomsprocesser Typ av studieevidens Reducering av CHD-mortalitet % risk Observations-longitud. RCT Reducering av of CVD-morbiditet % risk Observations-longitud.RCT Reducering av diabetes mellitus-incidens % risk Observations-longitud. RCT Minskad kroppsvikt, BMI, och bukomkrets Upp till 40 % reduktion Tvärsnitt, observations-longitud. RCT Förbättringar av komponenter i metabolt syndrom Variabelt, % reduktion Okontrollerade interventioner, tvärsnitt, observations-longitud. RCT Reducering av cancermortalitet % risk Observations-longitud. RCT Reducering av mortalitet samtliga orsaker % risk Observations-longitud. Vegetarisk diet Medelvärde BMI (kg/m 2 ) och prevalensen för diabetes och hypertension hos olika typer av vegetarianer jämfört med icke- vegetarianer hos medlemmar av California Seventh-day Adventists: preliminäranalyser ändrade för ålder, kön och ras 1 Dietgrupp BMI 1 Diabetes 2 Hypertension 2 Icke-vegetarianer 28,26 (28,22, 28,30) 1,00 1,00 Semi-vegetarianer 27,00 (26,96, 27,04) 0,72 (0,65, 0,79) 0,77 (0,72, 0,82) Pescetarianister 25,73 (25,69, 25,77) 0,49 (0,44, 0,55) 0,62 (0,59, 0,66) Lakto-ovo-vegetarianer 25,48 (25,44, 25,52) 0,39 (0,36, 0,42) 0,45 (0,44, 0,47)

5 Dietgrupp BMI 1 Diabetes 2 Hypertension 2 Veganer 23,13 (23,09, 23,16) 0,22 (0,18, 0,28) 0,25 (0,22, 0,28) P Anmärkning 5,5%, 6,5% och 8,2% av försökspersonerna i varje studie var exkluderade pga avsaknade data. För BMI, kalkylerades medelvärde och intervall till 50 års ålder, kön 50% män, ras vit. Diabetes och hypertension var själv-rapporterade, men läkardiagnosticerade samt behandlade de senaste 12 månaderna. 1 Medelvärden; 95% KI i parentes. 2 RR; 95% KI i parentes. 3 Nollhypotes förutsatt ingen skillnad mellan de olika grupperna. Dessa tester använde en delvis F-test för BMI och en sannolikhetsberäkning av risk för utvecklandet av diabetes och hypertension. I en studie med mer än män och kvinnor, med en medeluppföljningstid på 10,6 år, sågs en 24% minskning av dödligheten av ischemisk hjärtsjukdom hos vegetarianer i förhållande tilll ickevegetarianer (0,76; 95% KI, 0,62-0,94). I en kohortstudie innefattande män och kvinnor med en uppföljningstid på 11,6 år, uppvisade vegetarianer en 31% lägre risk (RR 0,69, 95% konfidensintervall 0,55-0,86) att utveckla divertikulos i förhållande till ickevegetarianer. Notera att vegankostare kan har mycket låga vitamin B 12 -värden (särskilt efter 3 år). Tillskott är i regel indicerat. Även tillskott av kalcium, järn, selen, zink och omega-3-fettsyror kan övervägas Ickevegetatiska källor Musslor, ostron. Nötlever. Forell. Lax. Nötkött. Yogurt. Kolja. Tonfisk. Mjölk. Ägg Mjölk. Hårdostar. Keso. Lax med ben. Sardiner med ben. Yogurt Hemjärn: Kycklinglever. Ostron. Nötkött. Musslor. Kalkon. Kyckling. Tonfisk Fet fisk: Sardeller. Blåfisk. Karp. Kattfisk. Blåkveita. Sill och strömming. Bäckforell. Makrill. Lax. Filead havsaborre (Uer). Sik. Tonfisk Vitamin B12 Vegetariska källor Berikade födoämnen: Frukostflingor. Vegetarisk buljong. Vegetabiliska- och solrosmargariner. Vegetariska burgare. Sojakött, soya chunks. Jästextrakter. Sojamjölk Kalcium Berikad sojamjölk. Berikad juice. Tofu gjort av kalciumsulfat. Sojabönor. Sojanöt. Kinakål. Grönkål. Mörk sirap Järn Ickehemjärn: Kikärter. Linser. Bönor. Berikade sädesslag. Berikat havremjöl. Tofu. Vete Omega-3 fettsyror Källor till EPA & DHA: Spirulina (ej kontaminerad med mikrocystiner) Vegetabiliska källor till EPA: Linolja. Linfrö. Raps. Kelp Referenser: Aragón F, Perdigón G, de Moreno de LeBlanc A. Modification in the diet can induce beneficial effects against breast cancer. World J Clin Oncol Aug 10;5(3): Atkins, R. Dr. Atkins' New Diet Revolution, 2002, Avon Books. Crowe FL, Appleby PN, Allen NE, Key TJ. Diet and risk of diverticular disease in Oxford cohort of European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition (EPIC): prospective study of British vegetarians and non-vegetarians. BMJ Jul 19;343:d4131. Cunningham, E. Journal of the American Dietetic Association, October 2004;104: Donaldson, M. Annals of Nutrition & Metabolism, September-December 2000;44: Elmadfa I, Singer I. Vitamin B-12 and homocysteine status among vegetarians: a global perspective. Am J Clin Nutr May;89(5):1693S-1698S. Fontana, L. Archives of Internal Medicine, March 28, 2005;165:

6 Fraser GE. Vegetarian diets: what do we know of their effects on common chronic diseases? Am J Clin Nutr May;89(5):1607S-1612S. Review. Erratum in: Am J Clin Nutr Jul;90(1):248. Garcia, A. British Journal of Nutrition. June 2008 June;99: Key TJ, Fraser GE, Thorogood M, et al. Mortality in vegetarians and nonvegetarians: detailed findings from a collaborative analysis of 5 prospective studies. Am J Clin Nutr. 1999;70(3 suppl):516s 524S. Koebnick, C. Annals of Nutrition and Metabolism, 1999;43: Koebnick, C. Journal of Nutrition, October 2005;135: Korre M, Tsoukas MA, Frantzeskou E, Yang J, Kales SN. Mediterranean Diet and Workplace Health Promotion. Curr Cardiovasc Risk Rep. 2014;8(12):416. Review. Office of Dietary Supplements, NIH: "Dietary Supplements Fact Sheet: Vitamin B12." Position of the American Dietetic Association and Dietitians of Canada: Vegetarian diets, Journal of the American Dietetic Association, June 2003;103, Rauma, A. Journal of Nutrition, October 1995;125: Schwingshackl L, Hoffmann G. Long-term effects of low-fat diets either low or high in protein on cardiovascular and metabolic risk factors: a systematic review and meta-analysis. Nutr J Apr 15;12:48. Review.