Larsmosjöns och Öjasjöns kontrollresultat år 2012

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Larsmosjöns och Öjasjöns kontrollresultat år 2012"

Transkript

1 Larsmosjöns och Öjasjöns kontrollresultat år 2012 Foto: Eeva-Kaarina Aaltonen Hanna Mäntynen Marjo Kalliolinna Jakobstad 2013

2 2 INNEHÅLL 1. BAKGRUND TILL UNDERSÖKNINGEN GENOMFÖRANDET AV UNDERSÖKNINGEN BAKGRUNDSINFORMATION Undersökningsområde och kontrollpunkter Väder- och vattenföhållanden år Vattenföring, avtappningar och vattenståndet år RESULTAT ANGÅENDE VATTENKVALITET OCH TOLKNING AV DESSA Undersökningsmaterial Åarna som mynnar ut i Larsmo-Öjasjön år Vattenkvaliteten i åarna Ämnesflödet Vattenkvaliteten i Larsmosjön år Vintern Perioden med öppet vatten Vattenkvaliteten i Öjasjön år Vintern Perioden med öppet vatten Uppmätta metallhalter under augusti månads provtagningsomgång Vattenkvalitetens utveckling i Larsmo-Öjasjön Larsmosjön Öjasjön BOTTENFAUNARESULTAT (NYMAN 2013) Metoder Resultat FISKERIKONTROLLEN Den årliga informationsinsamlingen Granskning av fiskledernas funktionsförutsättningar SAMMANFATTNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR... 48

3 KONTROLLRESULTATEN FRÅN LARSMO-ÖJASJÖN ÅR BAKGRUND TILL UNDERSÖKNINGEN Larsmosjön avskiljdes från havet genom uppdämning år Sjön tjänar som råvattenreservoar för industrin i Jakobstadsnejden och staden Jakobstad. Öjasjön dämdes upp år 1969 för att säkra åtkomsten ac vatten åt Yxpilas industri samt Karleby stad. Enligt gällande beslut får högst 5 m 3 /s ledas från Larsmosjön och från Öjasjön högst 1 m 3 /s. Enligt ett tilläggstillstånd beviljat får 0 5 m 3 /s tilläggsvatten tas ur Öjasjön när vattnet annars skulle avtappas direkt ut i havet. Västra Finlands vattendomstol har dessutom genom beslut 33/1982 C ( ) fastställt ett särskilt avtal, enligt vilket högst 2 m 3 /s av Larsmosjöns kvot kan avtappas via Öjasjön. Beslutet gäller tillsvidare. Enligt beslut 96/1969 ( ) av Västra Finlands vattendomstol var regleringen av Larsmosjön bunden till havsvattennivån och Öjasjöns reglering följde Larsmosjöns reglering. Larsmo-Öjasjöns reglering ändrades fr.o.m enligt beslut nr 56/1996/3 ( ) av Västra Finlands vattendomstol, som Vattenöverdomstolen till vissa delar har förändrat genom beslut (VÖD 106/1997). Regleringen av Larsmosjön lösgjordes därmed från havsvattennivån. Regleringstillståndet (VFM 58/2009/3, och VÖD 11/0202/1, ) innehas av Larsmo-Öjasjöns regleringsbolag, som har bildats av kommunerna. Tillståndsinnehavaren skall senast ansöka om justering av tillståndsvillkoren. Tillståndsinnehavaren skall övervaka regleringens inverkan på vattendraget och inverkan på fiskstammarna på ett sätt som framgår ur tillståndsvillkor 5). Larsmo-Öjasjöns regleringsbolag har en överenskommelse om skötseln av kontrollen tillsammans med UPM Kymmene Abp och Öjasjöns regleringsbolag. Det första gemensamma kontrollprogrammet är daterat (Aaltonen 1998) då regleringsförändringen trädde i kraft. Kontrollen förverkligades enligt detta program med vissa preciseringar och förändringar åren Då det nuvarande regleringstillståndet trädde i kraft i slutet av år 2011, gjordes ett nytt kontrollprogram upp för perioden (Aaltonen 2012), som godkändes av Södra Österbottens NTM-central genom beslut EPOELY/112/07.00/2010 ( ). Programmet för fiskerikontrollen har godkänts i en separat tillståndsprocess, om vilken Västra Finlands miljötillståndsverk gett sitt beslut 59/2009/ och Vasa förvaltningsdomstol fastställt 11/0700/2 ( ). 2. GENOMFÖRANDET AV UNDERSÖKNINGEN År 2012 förverkligades det första året av Larsmo-Öjasjöns kontroll enligt det nya kontrollprogrammet (Aaltonen 2012), som till stor del följer det gamla programmet. Den största förändringen är, att förutom att man utför fyra omfattande provtagningsomgångar även utför tre observationsomgångar för eutrofieringskontrollen under perioden med öppet vatten, då vattenprov endast tas från ytvattnet på 1 m och 0-2 m djup. Därtill har man tagit bort bestämningen av fast substans ur analysurvalet. Till det nya kontrollprogrammet (Aaltonen 2012) har tillsatt förutom kontroll av vattnets kvalitet även kontroll av vattenståndet och vattenföringen, vattenväxtligheten, kontroll av fågelfauna och bottendjur samt fiskerikontroll enligt kraven i tillståndsvillkoren. Vattenståndet och vattenföringen Vattenståndet på Larsmosjöns sida mäts kontinuerligt vid Storströmmens mareograf och på Öjasjöns sida med Reipskärs automatiska pegel. Vid dessa stationer beräknas vattenståndets dygnsmedelvärden som rapporteras månatligen.

4 4 Peglar som kan ses av allmänheten finns vid Hickarö och Gertruds bro samt vid Esse och Purmo ås mynningar och på Kronobysidan vid Hästö. I denna rapport anges vattenståndet vid Storströmmen och havsvattenståndet år 2012 (figur 5). Vattenföringen ut i havet (Hästgrundet, Gertruds och fiskleden) har kalkylerats automatiskt vid UPM Kymmene Abp, utgående från uppgifter om vattenstånd och öppethållningstiderna för luckorna (figurerna 3 och 4, bilaga 2). Vattenvegetation På tre olika stränder (Sandgrundet, Svartvattugrundet och Lilla Kalvholmen) har en vattenvegetationsutredning gjorts fem gånger sedan år 1998 (Nyman 1998, , 2003 och 2008). Följande vattenvegetationsutredning görs år 2014, då man även utför en omfattande vegetationskartering. Fågelfaunan Omfattande fågelinventeringar har blivit gjorda åren 1999 och 2005 (Hannila 2002 och 2006). År 1998 gjorde Mellersta Österbottens ornitologiska förening rf en begränsad fågelinventering och om denna framställdes en särskild rapport (Hannila 1999). Följande fågelinventering görs år Bottenfaunan Bottenfaunaprover har årligen tagits och behandlats av Curt Nyman. Resultaten har rapporterats i en separat rapport (Nyman 2013) och ett kort sammandrag av resultaten ingår i denna rapport. En omfattande bottenfaunainventering gjordes år 2005 (Nyman 2005) och den görs följande gång år Vattenkvaliteten Vattenprov tas från Larsmosjön vid tre observationspunkter med djuphöljor (L9, L10 och L11) och från Öjasjön vid sex observationspunkter (Ö1 Ö6). I kontrollprogrammet ingår dessutom observationspunkterna i den sk. Larsmosjöns kanal (Ö7), i åarna som rinner ut i Larsmo-Öjasjön (L1, L2, L3 och L4) samt de vid regleringsdammarna (L5 och L6). Provtagningen och analyseringen för perioden (option 2016) har beställts av NabLabs Oy. Analysresultaten från år 2012 är presenterade i bilagorna 3 och 4. Fiskbestånd och artsammansättning Norra svenska fiskeområdet har samlat in information om antalet fiskare på området, använda fångstredskap och fångst (Wistbacka 2013). Resultaten från fiskeriförfrågan presenteras i denna rapport. Höstsommaren 2009 utförde man även ett provfiske i Larsmosjön och resultaten har samlats i en separat rapport (Tikkanen 2010). Följande fiskeriförfrågan görs vid årsskiftet 2012/2013 och provfisket hösten Fiskledernas funktion Norra svenska fiskeområdet utredde år 1998 genom provfiske hur fisklederna vid Gertruds och Reips fungerar (Wistbacka 1998). Utgående från resultaten av utredningen har man åtgärdat Gertruds fiskled så att fiskarnas vandring har blivit lättare vid högvattenföring. Utredningen gjordes på nytt under åren (Wistbacka 2004). En utredning över fiskledens funktion i Storströmmen gjordes under år 2005 (Keränen 2005) och vid Bågast fiskled hösten 2009 och 2010 (Keränen 2009 ja 2010). Slutrapporten är publicerats år 2011 (Keränen 2011). Man undersöker årligen regleringens inverkan

5 5 på fiskledernas funktionsförutsättningar med hjälp av information om vattenståndet och fiskledernas öppethållningstider. Rapportering Rapporteringen sker enligt ikraftvarande kontrollprogram. I denna rapport behandlas resultaten från de årliga kontrollerna av vattenkvalitet, bottenfauna och fiskeri för år 2012 och dessa jämförs med material från tidigare år. Rapporten har sammanställts av Österbottens vatten och miljö rf. Föregående omfattande sammandragsrapport har gjorts av resultaten från åren (Kalliolinna 1996). År 2010 färdigställdes en rapport som berör utvärdering av skador på fiskerinäringen på grund av förändringar i vattenkvaliteten i Larsmosjön under åren (Kalliolinna m.fl. 2010). År 2012 färdigställdes utredningen Undersökning av de faktorer som påverkar vattenkvaliteten i Öjasjön och åtgärder som minskar skadorna. I undersökningen granskades bl.a. Öjasjöns vattenbalans och avtappningar, uppdateringen av belastningsutredningen, förebyggningen av försurning, åtgärder som främjar vattenskyddet och vården (Nyman 2012). 3. BAKGRUNDSINFORMATION 3.1 Undersökningsområde och kontrollpunkter Larsmosjön som ligger mellan Karleby och Jakobstad är konstgjord sjö som dämdes upp ur havet år 1962 och som sträcker sig ut över områden inom Pedersöre, Kronoby och Larsmo kommuner. Larsmosjön har en förbindelse till Öjasjön som är mindre och byggdes år 1969, via en cirka 400 meter lång kanal. Kanalen går genom Långös södra ända via näset vid Gåsören ut till Jouxfjärden i Öjasjön. Bysundets del i Öjasjön har en förbindelse till Bredviken via Boholmens kanal. Larsmo-Öjasjöns tillrinningsåar har en tillrinningsarela på sammanlagt km 2 och sjöbassängens tillrinningsområde är 410 km 2. Mera specifik information om Larsmosjöns och Öjasjöns hydrologi finns samlade i tabell 1. Hydrologiska data om Kronoby å, Esse å, Purmo å och Kovjoki å som alla rinner ut i Larsmosjön finns presenterade i tabell 2. Tabell 1. Hydrologisk information om Larsmosjön och Öjasjön (Palko m.fl. 1987, Tana & Langi 1987). Variabel Larsmosjön Öjasjön Sammanlagt Avrinningsområde km 2 Areal 73 km 2 12 km 2 85 km 2 Volym 168 milj. m 3 27 milj. m milj. m 3 Medeldjup 2,6 m 1,6 m 2,3 m Maximidjup 10 m 9 m

6 6 Tabell 2. Hydrologisk information om åar som mynnar ut i Larsmosjön (Vesihallitus 1984, Ekholm 1993). Vattenföring m 3 / s Sjö- Tillrinningsområde MHQ MQ MNQ % F km 2 Kovjoki å 20,0 2,4 0,1 0,7 292 Purmo å 60,0 6,9 0,8 2,4 864 Esse å 34,0 15,8 5,6 9, Kronoby å 46,0 6,1 0,9 2,8 788 Åarna sammanlagt 160,0 31,2 7, Larsmo-Öjasjöns vatten rinner ut i havet via dammluckorna vid Hästgrundet och Gertruds. Dessutom finns i banken mellan sjön och havet fyra båtslussar (Hästgrundet, Gertruds, Palma och Bågast). Vid Gertruds och Storströmmen finns fungerande fiskleder. I Öjasjön vid Bågast (fd. Kräkilä) har man byggt om fiskleden år 2008 och dess funktion har testats åren 2009 och 2010 (Keränen 2009 och 2010). Enligt Nymans (2012) beräkningar är vattenföringen från Larsmosjön till Öjasjön cirka 52 milj.m 3 /år alltså tre gånger större än enligt Rantalas (1991) balansberäkningar, och inget vatten rinner längre från Öjasjön ut i Larsmosjön. Vattnets uppehållstid har sedan 1990-talet halverats från nio månader till cirka fyra och en halv månader. Uppehållstiden vid Bysundet är betydligt mindre än vid Bredviken eftersom största delen av vattnet från Larsmosjön och Kronoby å rinner via Bysundet (Leiviskä 1993). På Larsmosjöns sida finns sammanlagt nio provtagningspunkter (tabell 3), varav fyra ligger i åarna som rinner ut i sjön (L1 L4), två i närheten av dammluckorna (L5 och L6A), en i Larsmosjöns hölja (L9) och två i fjärdarna (L10 och L11). Hästgrundet observationspunkt i Larsmosjön (L6) flyttades år 1997 till Fårholmsströmmen (L6A), eftersom den nya observationspunkten beskriver bättre kvaliteten på vattnet som strömmar ut från Larsmosjön. År 1998 tillades för Öjasjöns kontroll en ny observationspunkt i Boholmens kanal (Ö2). Idag finns det sammanlagt sju provpunkter på Öjasjöns sida, varav en finns i kanalen som leder till Larsmosjön (Ö7), en i Bysundets kanal som förenar Bredviken och Bysundet (Ö2) och fem i sjöns fjärdar (Ö1 och Ö3 Ö6). Undersökningsområdet och observationspunkterna för vattenkvalitet presenteras i figur 1. Tabell 3. Observationspunkterna för kontrollen av Larsmo-Öjasjöns vattenkvalitet år Provpunkt ID tot.djup (m) koordniater (KKJ) Larsmosjöns tillrinningsåar Kovjoki å, Bockholmskanalen L 1 2, Purmo å L 2 3, Esse å L 3 3, Kronoby å L 4 3, Larsmosjön Gertruds L 5 7, Fårholmsviken L 6A 2, Kalvholmsfjärden Korsskäret L 9 10, Mörtgrundet L 10 4, Gloskärsfjärden /Admiral L 11 3, Öjasjön Jouxfjärden Ö 1 1, Boholmens kanal Bredviken, södra Bredviken, norra Bysundets vik Träskminnsviken Kanalen som leder till Larsmosjön Sundbäcken, pumpstation Ö 2 1, Ö 3 1, Ö 4 6, Ö 5 7, Ö 6 3, Ö 7 2, S 1 0,

7 Figur 1. Observationspunkterna för Larsmo-Öjasjöns kontroll. 7

8 3.2 Väder- och vattenföhållanden år Vintern 2011/2012 var exceptionellt varm, endast i februari 2012 var det kallare än normalt och nederbördsrik (figur 2). I januari låg nederbördsmängden och den genomsnittliga temperaturen på en normal nivå. I början av februari rådde en kall köldperiod, som sänkte hela månandens medeltemperatur med cirka 2 grader kallare än normalt. Nederbördsmängden var nästan det dubbla vilket ökade på snötäcket. Mars var varmare än normalt och regnmängden var endast hälften av det normala. I aprilmaj regnade det rikligt och temperaturen var då en aningen lägre än normalt. Sommarmånadernas temperaturer låg i närheten av det normala. Den månatliga nederbörden var i genomsnitt mindre i juli, då det å andra sidan regnade nästan dubbelt så mycket än det normala i augusti. Hösten var aningen varmare än genomsnittet och i oktober regnade det dubbelt så mycket jämfört med det normala. November var aningen torrare och varmare än genomsnittet. December var dock mycket kall, regnmängden var aningen större jämfört med den längre tidsperioden. Figur 2. Den månatliga totalnederbörden i Korplax år 2012 och jämförelse med medelvärdena för långtidsperioden ( )samt den månatliga medeltemperaturen i Kronoby år 2012 och jämförelse med medelvärdena för långtidsperioden ( ) (Meteorologiska institutet 2012). 3.3 Vattenföring, avtappningar och vattenståndet år 2012 Från de åar som rinner ut i Larsmo-Öjasjön, mäts flödet vid Esse å och Kronoby å. De övriga åarnas flöden har beräknats på basen av Kronoby ås flöden, i förhållande till storleken på åarnas tillrinningsområden. I beräkningen har man använt Kronoby ås flöden, eftersom sjöprocenten i åns tillrinningsområde bäst motsvarar Purmo ås och Kovjoki ås sjöprocent (Tabell 2). Medelvattenföringen i Esse å vid Herrfors var 24,4 m 3 /s, vilket är större än föregående år och definitivt på en högre nivå än det långtida medelvärdet (14,5 m 3 /s) (bilaga 1). Åns vårflöde började öka i mars och ökade ända fram till maj (figur 3). Kronoby ås flöden var som högst i april-maj och de största flödena (46,9 m 3 /s) uppmättes vid månadsskiftet. Åns flöde sjönk dock snabbare än Esse ås toppflöde under våren. Augustimånads rikliga nederbörd syntes tydligt i bägge åars flöden, som ökade betydligt. Esse ås flöde var som högst (38,5 m 3 /s) i början av november, då åns medelflöden var betydligt större än normalt i oktober och november. Höstens toppflöde i Kronoby å och kom i oktober och flödet var betydligt mindre än det som uppmättes i maj.

9 9 Figur 3. Kronoby och Esse ås månatliga medelvattenföring år 2012 samt Esse ås medelvärden för långtidsperioden ( ) (Södra Österbottens NTM-central 2012) och Den månatliga medelvattenföringen i åarna som mynnar ut i Larsmosjön år 2012 samt medelvärden för ( ) (Södra Österbottens NTM-central 2010). Tillrinningen via åarna till Larsmo-Öjasjön år 2012 presenteras i figur 3. År 2012 var den beräknade tillrinningen till sjön från Esse, Kronoby, Purmo och Kovjoki åar sammanlagt 49,5 m 3 /s, vilket var betydligt större än föregående år. Som störst var tillrinningen i maj; flödena i augusti och oktober var högre än medeltillrinningen. Endast i december var åarnas sammanräknade flöden betydligt mindre än normalt. Avtappningen från Larsmo-Öjasjön ut i havet var år 2012 i genomsnitt 45,8 m 3 /s, vilket är över 80 % mer än medelvärdet under jämförelseperioden (25,4 m 3 /s) (bilaga 2). Endast i februari och december avtappade man i genomsnitt mindre vatten ut i havet och i februari avtappades vatten endast via fisklederna (figur 4). Som vanligt förekom de största avtappningarna i april. Sommarens regn i augusti ökade åarnas flöden till en exceptionellt hög nivå och därför var även avtappningarna flerfaldiga jämfört med det normala. Även avtappningarna i september, oktober och november förblev stora, då de var cirka dubbelt så stora jämfört med det långtida medelvärdet. Av avtappningarna år 2012 utfördes 50 % via Hästgrundet, 33 % via Gertruds och 17 % via fisklederna. Figur 4. Den månatliga avtappningen från Larsmosjön via Hästgrundet och Gertruds samt fisklederna (Gertruds, Storströmmen och Bågast) år 2012 och medelvärdena för långtidsperioden ( ).

10 10 Vattenståndet i Larsmo-Öjasjön vid Storströmmen samt havsvattenståndet (N 60 -systemet) år 2012 presenteras i figur 5. Larsmo-Öjasjöns reglering ändrades fr.o.m på så sätt att målnivån ligger enligt N 60 -systemet mellan cm, vilket är ca 15 cm högre än tidigare. År 2012 förblev vattennivån i Larsmo-Öjasjön huvudsakligen inom målnivån (tabell 4). Under början av året var dock sjöns vattennivå på en betydligt högre nivå än målnivån och var i början av januari till och med på nivån +45 cm. Under resten av år 2012 var överskridningarna av målnivån betydligt mindre och inga underskridningar av målnivån förekom år Närmare mot hösten började vattennivån återigen stiga och i september och november överskreds målnivån under sammanlagt 18 dagar. Sammanlagt överskreds målnivån år 2012 under 45 dagar (12 %), vilket är betydligt fler än det genomsnittliga under åren (>+20 cm 5%). Vattennivåns överskridningar berodde främst på det höga havsvattenståndet. Underskridningar av målnivån (< +10 cm) har å sin sida i genomsnitt förekommit under 21 % av året under den långa tidsperioden (Aaltonen m.fl. 2006). Figur 5. Vattenståndet i Larsmo-Öjasjön vid Storströmmen och havsvattenståndet år Av figuren framgår även avtappningarna från Hästgrundet, Gertruds och fisklederna. Tabell 4. Larsmo-Öjasjöns månatliga vattennivå år År 2012 vattenstånd > +20 cm vattenstånd +10 cm +20 cm vattenstånd < +10 cm dagar (d) nivå (cm) dagar (d) nivå (cm) dagar (d) nivå (cm) januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december tot % 12,3 87,7 0

11 11 4. RESULTAT ANGÅENDE VATTENKVALITET OCH TOLKNING AV DESSA 4.1 Undersökningsmaterial Vid tolkningen används kontrollresultaten från de prov och analyser Nab Labs Oy har utfört (bilagor 3 och 4). Vinterproven togs i mars under isen. Sammanlagt sex provtagningsomgångar utfördes under perioden med öppet vatten, varav fem förekom i maj-augusti och en i oktober. En förteckning över använda metoder finns i samlade i bilaga 11. Till rapporten bifogas även fabrikernas och stadens råvattenresultat från Larsmosjön (UPM Kymmene Abp), från Öjasjön (Ab Kokkola Power Oy) och från Esse å (Jakobstads Vatten) från år 2012 (bilagorna 5 7). 4.2 Åarna som mynnar ut i Larsmo-Öjasjön år Vattenkvaliteten i åarna Vattnet i alla de åar som rinner ut i Larsmo-Öjasjön är surt, brun till färgen samt mycket järn- och näringsrikt. Vattenkvaliteten i Esse å har vanligtvis varit bäst, eftersom vattendragets sjöar jämnar ut och förbättrar åvattnets kvalitet. Kovjoki å har vanligtvis haft den sämsta vattenkvaliteten. Under år 2012 var vattenkvaliteten i alla Larsmo-Öjasjöns tillrinningsåar sämre än föregående år. Generellt låg den genomsnittliga vattenkvaliteten i Kovjoki å, Purmo å och Kronoby å på samma nivå jämfört med varandra (tabell 5). Halterna av totakväve varierade mellan µg/l, och var som högst i Purmo å och Kovjoki å. Halten av totalfosfor (77 99,4 µg/l) var å sin sida högst i Kronoby å. Vattnet i alla tre åar var också grumligt (9,8 14,8 FNU) och mycket järnrikt (4,35 5,25 mg/l). Kovjoki å hade det mest grumliga och järnrika vattnet. Även åvattnens medelvärden för färg var höga ( mgpt/l) och färgvärdet var högst i Kronoby å. Vattnet i Purmo å var i genomsnitt det suraste och åvattnets alkalinitet, eller buffertförmåga, var det enda som förblev en aning u nder gränsen för den nöjaktiga nivån och låg således på en måttlig nivå. Även vattnet i Kovjoki å var nästan lika surt och värdet för åvattnets alkalinitet låg endast en aning över gränsen för den nöjaktiga nivån. Esse ås vattenkvalitetsresultat avvek markant från de övriga åarnas genomsnittliga vattenkvalitet och vattnet i Esse å hade den bästa kvaliteten för nästan alla parametrar. Tabell 5. Den genomsnittliga vattenkvaliteten i åarna som rinner ut i Larsmo-Öjasjön år Det bästa värdet för varje vattenkvalitetsparameter har poöängterats ut med grönt och det sämsta med rött ph Alkalinitet Aciditet Grumlighet Färg* Järn Fosfor Kväve mmol/l mmol/l FNU mgpt/l mg/l µg/l µg/l Kovjoki å L1 6,0 0,105 0,308 14, ,25 77, Purmo å L2 5,8 0,093 0,295 9, ,35 87, Esse å L3 6,7 0,175 0,133 4, ,43 39,6 856 Kronoby å L4 6,3 0,180 0,245 12, ,85 99, *komparator Om man jämför mellan olika provtagningsomgångar, var vattenkvaliteten i Esse å på en betydligt jämnare nivå gällande alla parametrar jämfört med de övriga åarna. Esse ås ph-värden var under alla provtag-

12 12 ningsomgångar år 2012 högre och åvattnet var huvudsakligen endast en aning surt eller nästan neutralt (figur 6). Vattnet i de övriga åarna som rinner ut i Larsmo-Öjasjön var huvudsakligen surt. Variationen mellan de olika åarnas ph-värden var minst i proven som togs i mars. Vattnet i Purmo å och Kovjoki å var surare än i Kronoby å under nästan varje provtagningsomgång. Som surast var vattnets under provtagningsomgången i maj i Purmo å (ph 5,5). Variationen i åvattnens buffertförmåga var på basen av alkalinitetsvärdena som störst mellan provtagningsomgångarna i mars och maj. Buffertförmågan var som bäst i alla åar under provtagningsomgången i mars och som sämst i maj. Inverkan från vårens smältvatten sänkte särskilt buffertförmågan i Purmo å, Kronoby å och Kovjoki å under provtagningsomgången i maj. Sänkningen av buffertförmågan i Esse å vart betydligt mildare. Åvattnens buffertförmåga var år 2012 bättre än föregående år och alkalinitetsvärdena underskred inte bestämningsgränsen i ett enda prov. Buffertförmågan i Esse å var under alla provtagningsomgångar nöjaktig liksom under föregående år. Buffertförmågan i Kronoby å var huvudsakligen nöjaktig förutom i maj då den var måttlig. Den sämsta buffertförmågan hade Purmo å och Kovjoki å i maj, då de inte alls hade någon buffertförmåga kvar. Den bästa buffertförmågan hade Kronoby å i maj, då alkalinitetsvärdet (0,29 mg/l) överskred tydligt gränsen för en god buffertförmåga. Figur 6. Åvattnens surhetsgrad och alkalinitet (buffertförmåga) vid de olika provtagningstillfällena år Figur 7. Åvattnens grumlighet och färgvärden samt järnhalt vid de olika provtagningstillfällena år 2012

13 13 Vattnet i Esse å var under alla provtagningsomgångar år 2012 det klaraste av alla åvatten (fig 7). Det grumligaste vattnet fanns huvudsakligen i Kovjoki å. Även färgvärdena var betydligt lägre i Esse å än i de övriga åarna. Förutom i Esse å, steg färgvärdena betydligt i alla åar mellan provtagningstillfällena i juni och juli. Esse ås färgvärde var som högst i augusti. Esse ås järnhalter var betydligt lägre under alla provtagningstillfällen jämfört med de övriga åarna. Järnhalterna i alla åarna varierade dock i samma riktning mellan de olika provtagningstillfällena. De lägsta halterna uppmättes i alla åar i maj och de högsta i augusti. Esse ås näringshalter var både för fosforns och kvävets del betydligt lägre än i de övriga åarna under alla provtagningstillfällen år 2012 (figur 8). Kvävehalterna var huvudsakligen som högst i början av augusti, dock uppmättes den allra högsta kvävehalten (2100 µg/l) i Purmo å i oktober. Fosforhalterna var förutom i Esse å som högst i början av augusti, då även variationen i halterna mellan åarna var som störst. Årets högsta fosforhalter uppmättes i Kronoby å (210 µg/l) och i Purmo å (200 µg/l) i början av augusti. Fosforhalten i Esse å var som högst (51 µg/l) i juli. På basen av hela årets medelvärden för fosforhalten var vattnet i Esse å år 2012 eutroft och de övriga åarnas vatten mycket eutroft. Figur 8. Åvattnens fosfor- och kvävehalt vid de olika provtagningstillfällena år Ämnesflödet Ämnesflödet till sjön Ämnesflödet via åarna till Larsmosjön liksom flödet ut till havet uträknades på årsnivå utgående från kontrollresultaten (n = 7). Ämneshalterna multiplicerades med medelvattenföringen under tre månader (bilaga 8). Andelen (%) av de olika åarna med avseende på vattenföringen och ämnesflödet till Larsmosjön under år 2012 presenteras i figur 9. Av den sammanlagda vattenmängden från åarna år 2012 (49,5 m 3 /s) kom nästan hälften från Esse å, cirka en femtedel från vardera Purmo och Kronoby åar och knappt en tiondel från Kovjoki å. Ämnesflödet till Larsmosjön via åarna bestod år 2012 av 92 ton fosfor och ton kväve (bilaga 8). Största delen av ämnesflödet kom från Esse å. Kovjoki ås näringsflöde var det lägsta både gällande kväve och fosfor. Särskilt kväveflödet från Esse å var större än från de andra åarna, då åns andel var över en tredjedel av det totala flödet. Purmo ås andel av kväveflödet var cirka en tredjedel och Kronoby ås andel ungefär en femtedel. Endast en tiondel av totalkväveflödet kom till Larsmo-Öjasjön via Kovjoki å. Fosforbelastningen fördelades mera jämnt över Esse å, Kronoby å och Purmo å, då fosforflödet från alla tre åar var cirka 30 % vardera av det totala flödet. Även Kovjoki ås andel av fosforflödet var cirka en tiondel av totalflödet. Esse ås belastning på sjön var klart mindre och de övriga åarnas belastning högre än vad dess andel var av vattenföringen. Från Kronoby å var andelen kväve i förhållande till vattenföringen en aning större och fosfor betydligt större. Från Purmo å var kvävebelastningen å sin sida större än åns fosforbelastning med tanke på vattenmängden som strömmade genom ån. Andelen av belastningen på Larsmo-Öjasjön från Kovjoki å var endast en aning (1-2 %) större än tillflödet både gällande kväve och fosfor.

14 14 Figur 9. Vattenmängden och ämnesflöden från åarna till Larsmosjön år Åarnas ämnesflöde följer väl variationerna i vattenflödet (figur 10) och vid större flöden är även ämnesflödena större än normalt. År 2012 var åarnas medelflöde större än någonsin tidigare och var sammanlagt 49,5 m 3 /s. Även ämnesflödena var större än normalt. Åarnas sammanlagda kväveflöde var klart den största under kontrollperioden ; fosforflödet har å sin sida varit på en ännu högre nivå år 1992.

15 15 Figur 10. Vattenmängden och ämnesflöden från åarna till Larsmosjön (figurerna till vänster) och från sjön ut i havet (avtappningarna och fisklederna, figurerna till höger) under åren (Märk: flödena från fisklederna är beräknade från och med år 1996). Flödet ut i havet Även ämnesflödet ut till havet via Gertruds och Hästgrundets dammluckor samt fisklederna uträknades på årsnivå utgående från kontrollresultaten (n = 7). Ämneshalterna multiplicerades med medelvattenföringen under tre månader (bilaga 8). År 2012 var medelflödet från Larsmosjön ut havet 45,8 m 3 /s, vilket är mera än föregående år och betydligt mera än medelvärdet under åren (25,4 m 3 /s). Även ämnesflödena från Larsmosjön ut i havet var år 2012 betydligt större än medelvärdena under och talet. På basen av Larsmosjöns kontrollmaterial var ämnesflödet från sjön ut i havet år 2012 cirka 60 ton fosfor och ton kväve. På basen av siffrorna förblev drygt en tredjedel (34,2 %) av kvävet och nästan en femtedel (17,6 %) av fosforn kvar i sjön av det som rann ut i sjön via åarna. 4.3 Vattenkvaliteten i Larsmosjön år Vintern Temperaturen i Larsmosjön varierade i mars mellan 0,2 2,6 C. Temperaturskillnaden mellan ytvattnet och det bottennära vatten betydligt mindre än föregående år (bilaga 3). Det varmaste bottennära vattnet fanns liksom föregående år i Larsmosjöns djuphölja vid Kalvholmsfjärden (L9). I mars 2012 var Larsmosjöns vatten relativt surt, ytvattnets ph-värden varierade mellan 5,8 6,4 och det bottennära vattnet var en aning surare än ytvattnet vid alla fyra provtagningspunkter (figur 11). Alkaliniteten, alltså vattnets buffertförmåga, var nöjaktig dock låg ytvattnet vid alla provtagningspunkter mycket nära gränsvärdet för en god buffertförmåga (>0,2 mmol/l). Figur 11. Surheten och alkaliniteten (buffertförmågan) i Larsmosjöns yt- (1 m) och bottenvatten (-1 m) vintern 2012.

16 16 Syresituationen i Larsmosjön var i mars relativt god (figur 12). Syrets mättnadsgrad i ytvattnet (65 77 %) var en aning bättre än föregående år och i det bottennära vattnet fanns det rikligt med syre kvar. Särskilt vid Larsmosjöns djupaste punkt vid Kalvholmsfjärden (L 9) var syresituationen i det bottennära vattnet betydligt bättre än föregående år, då syrets mättnadsgrad i det bottennära vattnet var 38 %. På grund av den relativt goda syresituationen, hade inte heller järn- och näringshalterna i det bottennära vattnet stigit till samma nivå som föregående år. Figur 12. Syrets mättnadsgrad i Larsmosjöns yt- (1 m) och bottenvatten (-1 m) vintern Vattnet i Larsmosjön var mycket brunt och järnrikt under vintern (figur 13). Kontrollproven från mars visade att vattnets färgvärden varierade mellan mg Pt/l och var alltså en aning högre än föregående år. Det högsta färgvärdet som uppmättes i ytvattnet (150 mg Pt/l) fanns i Fårholmens vik (L 6A) och det lägsta (100 mg Pt/l) vid Mörtgrundet (L 10) samt Gloskärsfjärden (L 11), där det bottennära vattnets färgvärde (200 mg Pt/l) å andra sidan var det allra högsta. Variationen i Larsmosjöns järnhalter (0,88 2,70 mg/l) var, på grund av den goda syresituationen i det bottennära vattnet, betydligt mindre än år Liksom färgvärdet, fanns även den högsta järnhalten i ytvattnet (2,20 mg/l) i Fårholmens vik. Den lägsta järnhalten (0,88 mg/l) uppmättes i Kalvholmsfjärden (L 9), där halten i det bottennära vattnet var å sin sida den allra högsta (2,7 mg/l). Även på andra platser var järnhalterna i det bottennära vattnet betydligt högre än halterna i ytvattnet. Figur 13. Färgtalet och järnhalten i Larsmosjöns yt- (1 m) och bottenvatten (-1 m) vintern Vintern 2012 var variationerna i näringshalterna mellan olika provpunkter mycket likartade både gällande kväve och fosfor och näringshalterna i det bottennära vattnet var på alla provpunkter betydligt högre än vid ytan (figur 14). Larsmosjöns fosfornivå var högre än föregående år, då totalfosforhalten var µg/l i ytvattnet och µg/l i det bottennära vattnet. Kvävehalterna var å sin sida nästan på samma nivå som föregående år och varierade i ytvattnet mellan µg/l och i det bottennära vattnet mellan

17 µg/l. Kvävehalterna i ytvattnet var som högst ( µg/l) vid Gertruds (L5) och i Fårholmens vik (L6A). Den klart högsta fosforhalten i ytvattnet (37 µg/l) uppmättes i Fårholmens vik. Figur 14. Fosfor- och kvävehalten i Larsmosjöns yt- (1 m) och bottenvatten (-1 m) vintern Perioden med öppet vatten I slutet av maj var temperaturen i Larsmosjöns vatten mycket jämn, runt C (bilaga 3). Som varmast var vattnet i början av augusti, då sjövattnets temperatur var C. I oktober hade vattnets temperatur, liksom föregående år, sjunkit till drygt under 10 C. Under perioden med öppet vatten hade vattenpelaren en jämn temperatur och alla parametrar hade en jämn kvalitet. Under perioden med öppet vatten varierade ph-värdena i Larsmosjön mellan 6,0-6,9 och värdena för alkalinitet mellan 0,06 0,17 mmol/l (figur 15). Vattnet var liksom föregående år som surast och hade sämst buffertförmåga i maj. Sjövattnets genomsnittliga ph- och alkalinitetsvärden låg nästan på samma nivå vid de olika provpunkterna. På basen av resultaten från perioden med öppet vatten var Larsmosjöns vatten lindrigt surt i hela vattenpelaren och sjöns buffertförmåga var både i ytvattnet och i det bottennära nöjaktig. Under provtagningsomgången i maj var sjövattnets ph-värden de lägsta för perioden med öppet vatten och sjöns buffertförmåga var sämre än genomsnittet och var endast på en försvarlig nivå. Figur 15. Surhet och alkalinitet i Larsmosjöns ytvatten (1m) och det bottennära vattnet (botten -1 m) under perioden med öppet vatten år Larsmosjöns vatten hade även gällande syrehalterna en jämn kvalitet i hela vattenstapeln på alla provpunkter. Ytvattnets syresituation var endast en aning sämre än föregående år, då syrets mättnadsgrad varierade mellan %. I det bottennära vattnet låg syrets mättnadsgrad mycket nära samma nivå (74 85 %), och därav hade det bottennära vattnets syresituation inte försämrats på en enda kontrollpunkt. Syresituationen var som bäst på alla provtagningspunkter i oktober. I genomsnitt var syrets mättnadsgrad under perioden med öppet vatten som högst vid Mörtgrundets kontrollpunkt L 10.

18 18 Under perioden med öppet vatten var färgvärdet i Larsmosjöns ytvatten i genomsnitt mg Pt/l och var betydligt högre än föregående år. De lägsta färgvärdena uppmättes i maj och som mörkast var vattnet i oktober. Färgvärdet i det bottennära vattnet vid alla kontrollpunkter låg under alla provtagningsomgångar i huvudregel på samma nivå som ytvattnet. I genomsnitt var färgvärdet en aning högre vid Gertruds kontrollpunkt (L 5) än vid de övriga punkterna (figur 16). På basen av kontrollproven var Larsmosjöns vatten även år 2012 mycket järnrikt. Sjöns vatten var under alla provtagningsomgångar av jämn kvalitet i hela vattenstapeln även beträffande järnhalterna, då ytvattnets halt i genomsnitt var 1,6 2,6 mg/l och halten i det bottennära vattnet 1,7 2,3 mg/l. Liksom färgvärdet, uppmättes de lägsta halterna i maj och de högsta i oktober. År 2012 var järnhalten i genomsnitt som högst i Fårholmens vik (L 6A) och som lägst vid Gloskärsfjärden (L 11). Figur 16. Medelvärdena för färg och järnhalten i Larsmosjöns ytvatten (1 m) och det bottennära vattnet (botten -1 m) under perioden med öppet vatten år Den genomsnittliga fosforhalten (43-50 µg/l) i Larsmosjöns ytvatten var högre under perioden med öppet vatten än under vintern. Även kvävehalten (~1000 µg/l) var aningen högre, då de genomsnittliga näringshalterna låg nästan på samma nivå som under vintern. I förhållande till varandra hade fosfor- och kvävehalterna i ytvattnet och det bottennära vattnet vid alla kontrollpunkter under perioden med öppet vatten en jämn nivå, då ingen temperaturskiktning rådde i sjön och på grund av detta hade vattnet en mycket jämn kvalitet genom hela vattenstapeln (figur 17). Under perioden med öppet vatten låg järnhalterna i genomsnitt på en likartad nivå vid alla kontrollpunkter. Fosforhalten var som högst i juli-augusti och den enskilt högsta fosforhalten (63 µg/l) uppmättes i Fårholmens vik (L 6A) i juli. Kvävehalten å sin sida var som högst under provtagningsomgången i maj, då de högsta kvävehalterna (1400 µg/l) uppmättes i Fårholmens vik samt vid Kalvholmsfjärden (L9). På basen av de genomsnittliga fosforhalterna var Larsmosjöns vatten eutroft under perioden med öppet vatten. Figur 17. Medelvärdena (n=3) för fosfor- och kvävehalten i yt- (1 m) och bottenvattnet (botten -1 m) i Larsmosjön under perioden med öppet vatten år 2012.

19 19 Larsmosjöns a-klorofyllhalter var under perioden med öppet vatten år ,0 21,2 µg/l. De genomsnittliga halterna (8,0 13,7 µg/l) varierade ganska mycket mellan olika provpunkter (figur 18) och var betydligt högre vid Mörtgrundets (L 10) kontrollpunkt. Som högst var a-klorofyllhalterna i regel i juli, med undantag för Kalvholmfjärdens kontrollpunkt (L 9), där halten var som högst i början av augusti. Den enskilt högsta a-klorofyllhalten (21,2 µg/l) uppmättes vid Fårholmens kontrollpunkt (L 6A) i juli. Klorofyllhalten är ett mått på mängden svävande alger, eller växtplankton, som i sin tur beskriver eutrofieringsgraden av vattnet. Enligt eutrofieringsklassificeringen, som beräknats på basen av medelvärdena (juli-augusti) var Larsmosjöns vatten eutroft på alla kontrollpunkter. Figur 18. Larsmosjöns genomsnittliga a-klorofyllhalt (0-2 m) under perioden med öppet vatten år På basen av kontrollresultaten och resultaten från provtagningar vid simstränder var vattnet i Larsmosjön ur hygienisk synvinkel av god badvattenkvalitet år 2012 (bilaga 9). 4.4 Vattenkvaliteten i Öjasjön år Vintern Vattentemperaturen i Öjasjön varierade i mars mellan 0,1-2,9 C (bilaga 4). I Bysundsvikens (Ö5) bottenhölja och i bottenhöljan i Bredvikens norra del (Ö4) rådde en tydlig temperaturskiktning, temperaturskillnaden mellan yt- och bottenvattnet var cirka 2 C. Vintern 2012 var även ytvattnet i Öjasjön aningen surt och ph-värdena (5,5 6,3) låg mycket nära samma nivå som i Larsmosjön. Det bottennära vattnets ph-värden var både i Bredvikens norra del (Ö4) och i Bysundsviken (Ö 5) lite högre än vid ytan (figur 19). Det suraste vattnet fanns i Träskminnsviken (Ö6), där även buffertförmågan var som sämst. Öjasjöns buffertförmåga var dock bättre än föregående år, då den var nöjaktig vid kontrollpunkterna i Träskminnsviken och i Bredvikens norra del och på de övriga punkterna god. Det högsta alkalinitetsvärdet (0,34 mmol/l) uppmättes i Boholmens kanal (Ö2). Figur 19. Surhet och alkalinitet i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenvatten (botten -1 m) under vintern 2012.

20 20 Syresituationen i mars 2012 var aningen sämre än föregående år, då syrets mättnadsgrad i ytvattnet var % (figur 20). Den sämsta syresituationen fanns liksom föregående år i Boholmens kanal (Ö 2) och den bästa i Larsmosjöns kanal (Ö 7). Syresituationen i det bottennära vattnet var betydligt sämre än i ytvattnet vid bägge av Öjasjöns djuphöljor. Särskilt i Bysundets bottennära vatten hade syresituationen försämrats avsevärt, då syrets mättnadsgrad var endast 10 %. Figur 20. Syremättnadsgraden i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenskikt (botten -1 m) under vintern Vintern 2012 var Öjasjöns vatten vid alla kontrollpunkter mycket brunt och järnrikt. Som vanligt är det i Öjasjön stora skillnader i färg- och järnhalterna mellan punkterna (figur 21). På grund av grundvattnets inverkan, var färgvärdet ( mg Pt/l) och järnhalten (2,2 2,5 mg/l) lägre än vid övriga punkter i både ytvattnet och det bottennära vattnet vid Bredvikens norra del (Ö4). Det högsta färgvärdet (300 mg Pt/l) och den högsta järnhalten (7,4 mg/l) uppmättes å sin sida i Boholmens kanal (Ö2). Färgvärdet och järnhalten i Bysundets (Ö 5) bottennära vatten var aningen högre än i ytvattnet. Figur 21. Färg och järnhalt i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenskikt (botten -1 m) under vintern I mars 2012 var näringshalterna i Öjasjön betydligt högre än i Larsmosjön. Öjasjöns fosforhalt i ytvattnet varierade mellan µg/l och kvävehalten på motsvarande sätt mellan µg/l (figur 22). De områdesvisa variationerna i fosforhalten var större än för kväve. I Bredvikens norra del (Ö 4) var fosforhalten i ytvattnet det lägsta, då halten i det bottennära vattnet ännu en aning lägre. De högsta fosforhalterna uppmättes i Jouxfjärden (Ö 1), Boholmens kanal (Ö 2) samt i Larsmosjöns kanal (Ö 7). I regel hade ytvattnets kvävehalter en jämn nivå mellan de olika kontrollpunkterna.

21 21 Figur 22. Fosfor- och kvävehalterna i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenskikt (botten -1 m) under vintern Perioden med öppet vatten I maj var vattentemperaturen i Öjasjöns ytvatten cirka C. I början av augusti var sjövattnet som varmast, då ytvattentemperaturen var cirka C. Under augustis provtagningsomgång kunde man observera en temperaturskiktning vid Bysundets kontrollpunkt (Ö 5), då temperaturskillnaden mellan ytvattnet och det bottennära vattnet var 2,1 C. I oktober hade sjöns vatten klart kallnat och vattnets temperatur var vid alla kontrollpunkter cirka 10 C. Under perioden med öppet vatten varierade Öjasjöns ph-värden mellan 5,7 6,9 och alkaliniteten mellan 0,05 0,24 mmol/l. I genomsnitt var Öjasjöns vatten en aning surt och hade en nöjaktig buffertförmåga (figur 23). De lägsta ph-värdena uppmättes i regel under provtagningsomgången i maj, då även sjöns buffertförmåga var tydligt som svagaste, då endera på en försvarlig nivå eller strax över gränsen för en nöjaktig nivå. Det lägsta ph-värdet och den svagaste buffertförmågan uppmättes i Larsmosjöns kanal (Ö 7) i maj. Som högst var ph-värdena i juli-augusti, då alkalinitetsvärdet på alla kontrollpunkter låg på åtminstone en nöjaktig nivå för buffertförmågan. Det fanns mer variationer i ph-värdena mellan olika punkter än det fanns för alkalinitetsvärdena. Figur 23. Surhet och alkalinitet i Öjasjöns ytvatten (1 m) och bottenskikt (botten -1 m) under perioden med öppet vatten Under perioden med öppet vatten år 2012 var syresituationen i Öjasjön i regel god, syrets mättnadsgrad i ytvattnet varierade mellan %. I maj och oktober var syresituationen god på alla kontrollpunkter både i ytvattnet och i det bottennära vattnet. Den i genomsnitt sämsta syresituationen (figur 24) fanns i Boholmens kanal (Ö 2), där syrets mättnadsgrad i ytvattnet var endast 49 % i augusti. Den allra sämsta syresituationen uppmättes under augusti månads provtagningsomgång i det bottennära vattnet vid Bysundet (Ö 5), där syrets mättnadsgrad var endast 17 %.

22 22 Figur 24. Syrets mättnadsgrad i Öjasjöns ytvatten (1 m) och bottenskikt (botten -1 m) under perioden med öppet vatten år Under perioden med öppet vatten var Öjasjöns genomsnittliga färgvärden och järnhalter betydligt högre än föregående år, då den områdesvisa variationen var liksom föregående år mycket stor (figur 25). I genomsnitt var vattnets färgvärde och järnhalt lägre i Bredviken (Ö 3 och Ö4). De i genomsnitt högsta färgvärdena och de högsta järnhalterna uppmättes på kontrollpunkterna i Jouxfjärden (Ö 1), Boholmens kanal (Ö 2), Bysundet (Ö 5) och Larsmosjöns kanal (Ö 7). Under perioden med öppet vatten 2012 hade Öjasjöns vatten en ganska jämn kvalitet i hela vattenstapeln med beaktande på färgvärdena och järnhalterna. Ytvattnets och det bottennära vattnets skillnader i halter var som störst i Bysundet i augusti, då man uppmätte den enskilt högsta järnhalten (5,5 mg/l) för perioden med öppet vatten i kontrollpunktens bottenskikt. Det högsta färgvärdet (450 mg Pt/l) uppmättes å sin sida i Larsmosjöns kanal i oktober. Figur 25. Medelvärdena för färg och järnhalten i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenvatten (botten -1 m) under perioden med öppet vatten år Under perioden med öppet vatten varierade de genomsnittliga fosforhalterna i Öjasjön mellan µg/l och kvävehalterna mellan µg/l. De områdesvisa variationerna i näringshalterna var i likhet med variationerna i färgvärdet och järnhalten under perioden med öppet vatten (figur 26). I genomsnitt var både fosfor- och kvävehalterna lägre i Bredviken (Ö 3 och Ö 4) samt i Träskminnsviken (Ö 6). Under perioden med öppet vatten var fosfornivån lite högre än under vintern, då halterna var som högst i juli-augusti. Kvävehalterna varierade mera under perioden med öppet vatten än under vintern och i regel förblev halterna en aning under vinterns kvävenivå. Som högst var halterna i maj. På basen av näringshalterna Öjasjöns vatten en mycket jämn kvalitet i hela vattenstapeln. Kronoby å som rinner ut till Bysundet gör vattnet mörkar och höjer halterna av näringsämnen. Under perioden med öppet vatten var Öjasjöns vatten på basen av den genomsnittliga fosforhalten eutroft i Bredviken och Träskminnsviken och på övriga områden mycket eutroft.

23 23 Figur 26. Medelvärdena för fosfor- och kvävehalten i Öjasjöns yt- (1 m) och bottenvatten (botten -1 m) under perioden med öppet vatten Under perioden med öppet vatten år 2012 varierade Öjasjöns a-klorofyllhalter mellan <1 24,6 µg/l. De genomsnittliga klorofyllhalterna för hela perioden med öppet vatten (6,1 15,3 µg/l) var betydligt högre än under föregående år. Även de områdesvisa skillnaderna var ganska stora, då Boholmens kanal (Ö 2) var klart den mest eutrofa (figur 27). De lägsta halterna uppmättes i regel i maj, och de högsta halterna å sin sida i regel i juli. Enligt den ekologiska klassificeringens medeltal (juli-augusti) var Träskminnsvikens kontrollpunkt (Ö 6) lindrigt eutrof, då den genomsnittliga halten förblev en aning lägre än gränsen för den eutrofa nivån. På övriga områden var a-klorofyllhalterna på en eutrof nivå. Figur 27. De genomsnittliga a-klorofyllhalterna i Öjasjön (0 2 m) under perioden med öppet vatten Till sin hygieniska kvalitet hade Öjasjön gott badvatten både på basen av kontrollresultaten samt på basen av resultaten från provtagningarna vid Bredviken och vid Öja simstrand (bilaga 9). Sjöskabb, som ställde till med besvär för badare, förekom i början 1990-talet vid Hickarö och Bredviken. Snäckor fungerar som mellanvärdar för sjöskabb och dessa förekom speciellt i sjöns norra och östra delar (Aaltonen 1992 och Storbacka 1994). Den senaste observationsmisstanke på sjöskabb gjordes år 2006 vid Bredvikens simstrand. Sommaren 2012 observerades inga blågröna alger i samband med badvattnets kontrollprovtagning. Under sommaren kom det dock in till Karleby stad anmälningar om observationer på blågröna alger från privata sommarstugestränder (Rintala 2013, personligt meddelande).

24 Uppmätta metallhalter under augusti månads provtagningsomgång Från alla kontrollpunkter i Larsmo-Öjasjön samt från alla åar som rinner ut i sjön fastställdes de metallhalter som ingår i förteckningen över ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (Statsrådets förordning 868/2010). Proven tog i samband med provtagningsomgången i augusti ( ). Resultaten presenteras i bilagorna 3 och 4 och har samlats i nedanstående tabell 6. Resultaten har främst jämförts med de miljökvalitetsnormhalter (EQS-värden) som stadgats i Statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön i bilaga C. I samband med provtagningen varierade ph-nivån i Larsmo-Öjasjöns vatten mellan 6,3 6,8. Åvattnet som rann ut i sjön var en aning surare och ph-variationen var mellan 5,8 i Kovjoki å till 6,4 i Esse å. Vid alla sjöpunkter underskred halterna för kvicksilver, kobolt och bly klart de fastställda miljökvalitetsnormerna (EQS) för dessa metaller och var på så vis på en nivå som inte är skadligt för vattenmiljön. Av åvattnen var Kovjoki ås vatten det av sämst kvalitet, men EQS-värdena underskreds även där. Kvicksilverhalten var i regel under bestämningsgränsen, som är en tiodel av EQS-värdet. Kadmiumhalten varierade i åvattnen mellan 0,03 0,08 µg/l och i sjövattnet mellan < 0,01 0,04 µg/l och underskred på så vis klart den skadliga nivån som är 0,08 µg/l. Alla blyhalter var under 1,3 µg/l, alltså betydligt lägre än EQS-värdet som är 7,2 µg/l. Nickelhalterna varierade mellan 4,1 9,1 µg/l och underskred på så vis klart EQS-värdet som är 20 µg/l. Å- och sjövattnens bly- och nickelhalter avvek inte från varandra. De lösliga zinkhalterna på Larsmosjöns kontrollpunkter underskred den oskadliga nivån (totalhalt 21 µg/l och löslig halt 7,1 µg/l) fastställd i EU:s riskanalyser (Risk Assessment Report 2008). Zinkhalterna på Öjasjöns kontrollpunkter låg nära halten för den oskadliga nivån och åvattnens halter överskred en aning den oskadliga nivån, särskilt i Kovjoki å och Kronoby å. De lösliga kobolthalterna på Larsmosjöns och Öjasjöns kontrollpunkter underskred klart halten som bedömts som oskadlig (Nagpal 2004, 4,0 µg/l). Av åvattnen var Co-halten i Kovjoki å nära gränsen mellan den skadliga och oskadliga nivån, men i de övriga åvattnen var Co-halterna en aning högre än i sjön men dock klart på den oskadliga nivån. Jämfört med de uppmätta halterna av kadmium, kobolt, nickel, zink och kvicksilver från havsområdet utanför Karleby (Ratia och Kalliolinna 2013) låg halterna i Larsmo-Öjasjön i stort sett på samma nivå. Förutom några små, enskilda undantag kunde det inte mätas överskridningar av normhalterna i någotdera vattenområdet.

25 25 Tabell 6. Metallhalterna (µg/l) på kontrollpunkterna inom Larsmo-Öjasjöns samkontroll i augusti Alla övriga förutom kvicksilver har fastställts ur filtrerade prov (0,45µm). Jämförelsevärden: Hg, Cd, Ni och Pb: Statsrådets förordning 868/2010, Zn: Risk Assessment Report 2008 och Co: Nagpal Provpunkt Provdjup (m) ph Aluminium Järn Kvicksilver Mangan Kadmium Cobolt Bly Nickel Zink Al Fe Hg Mn Cd lösl. Co lösl. Co lösl. Ni lösl. Zn lösl. µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l EQS /oskadlig halt 0,05 0,08 4 7,2 20 7,1 L1 1,0 5, , ,08 4,4 0,48 9,1 20 L2 1,0 6, , ,07 2,6 0,55 8,5 18 L3 1,0 6, <0, ,03 1,2 0,4 5,0 9,3 L4 1,0 6, , ,06 1,4 0,75 6,3 15 L5 1,0 6, <0, ,03 0,24 0,73 4,6 4,4 L5 3,0 6, <0, ,02 0,25 0,64 5,5 5,1 L5 6,0 6, <0, ,01 0,25 0,53 4,7 5,0 L6A 1,0 6, <0, ,02 0,65 0,53 4,6 6,0 L9 1,0 6, <0, ,04 0,23 0,50 4,8 3,9 L9 5,0 6, <0, ,01 0,23 0,52 4,8 4,1 L9 9,2 6, <0, ,02 0,28 0,57 6,4 4,5 L10 1,0 6, <0, ,01 0,25 0,54 4,3 4,0 L10 2,7 6, <0, ,02 0,26 0,71 4,7 4,0 L11 1,0 6, <0, <0,01 0,16 0,45 4,1 3,0 L11 2,5 6, <0, ,01 0,15 0,52 4,6 4,1 Ö1 1,0 6, , ,02 0,69 0,55 5,0 7,1 Ö2 1,0 6, <0, ,02 0,78 0,64 4,4 5,2 Ö3 1,0 6, <0, ,01 1,1 0,87 5,5 7,8 Ö4 1,0 6, <0, ,02 0,57 0,96 5,6 5,9 Ö4 3,0 6, <0, ,01 0,57 0,93 5,6 6,6 Ö4 5,6 6, <0, ,02 0,6 0,98 7,2 5,7 Ö6 1,0 6, <0, ,03 1,4 1,3 6,2 7,6 Ö5 1,0 6, <0, ,02 0,82 0,76 5,6 8,3 Ö5 4,0 6, <0, ,02 0,99 0,70 5,4 5,8 Ö5 6,1 6, <0, ,02 1,7 0,67 5,6 6,3 Ö7 1,0 6, , ,03 0,76 0,54 5,1 12 S1 0,1 4, Vattenkvalitetens utveckling i Larsmo-Öjasjön Utvecklingen av vattenkvaliteten i Larsmo-Öjasjön granskas nedan med basis av vattenkvalitetsresultaten från ytvattnet (1 m) vid bägge sjöars djupa punkter (L 9, L 10 och L 11 samt Ö 4 och Ö 5), förutom syre, där basis för granskningen har varit det bottennära vattnet (botten -1 m). Variablerna som

26 26 granskas är: surhet, alkalinitet, syremättnad (endast vinter), färg, järn, totalfosfor, totalkväve och a- klorofyll (endast perioden med öppet vatten). I figurerna presenteras vinterresultaten (n=1) och medeltalen för perioden med öppet vatten. I fråga om surhet och alkalinitet har minimivärdena för perioden med öppet vatten varje år presenterats. Medeltalen för perioden med öppet vatten under åren har beräknats från medelvärden för tre provtagningsomgångar (n=3). Sedan år 2012 har man beräknat medeltalen för perioden med öppet vatten enligt det nya programmet, som medeltal från sex provtagningstillfällen (n=6). I samband med rapporteringen för år 2012 kunde man inte observera att ökningen av provtagningstillfällena skulle ha haft en inverkan på de olika vattenkvalitetsparametrarnas medelvärden. I jämförelsen år 2012 har man både bearbetat material enligt det gamla programmet (n=3) och det nya programmet (n=6). Resultaten från båda jämförelsemetoder gav i regel en mycket progressiv bild av Larsmo-Öjansjöns vattenkvalitet år De i programmet ökade provtagningstillfällena för eutrofieringsbedömningen höjde dock en aning a-klorofyllhaltens medelvärde, jämfört med den tidigare jämförelsemetoden. På basen av granskningen, är uppfattningen att förnyandet av provtagningen under perioden med öppet vatten skulle ge en mera noggrann bild över a-klorofyllhalterna sommartid, utan att desto mera inverka på medelvärdena för de övriga parametrarna som granskas. Vid granskning över den längre tidsperioden har resultaten från perioden med öppet vatten haft en mindre variation både mellan olika områden och mellan olika år än under vintern. Den mera jämna vattenkvaliteten mellan olika områden under perioden med öppet vatten, jämfört med vinterns vattenkvalitet, torde förutom att bero på skillnaderna i årstider också även på att det finns fler mätresultat, samt på den utjämnande inverkan då man räknar medelvärdet för dessa resultat Larsmosjön Surhet Gloskärsfjärdens och Mörtgrundets ph-värden har förblivit relativt jämna under vintrarna på 2000-talet, då ph-värdet har rört sig runt 6,5 (figur 28). Vid Kalvholmsfjärden har variationen varit större och till exempel vid årsskiftet 2006/2007 rådde en låg ph-nivå (ph 4,7) vilket kunde tydligt observeras i Kalvholmsfjärdens ytvatten vintern Även ph-värdet vintern 2008 (ph 5,3) var lågt. Vintern 2009 hade surheten i Kalvholmsfjärdens ytvatten nästan återgått till en normal nivå. År 2012 var Larsmosjöns vatten på alla provpunkter betydligt surare än tidigare år. Figur 28. Ytvattnets (1 m) surhetsgrad under vintern och surhetsminimivärde under perioden med öppet vatten åren Den områdesvisa variationen i surhetsminimin under perioden med öppet vatten har varit mindre än ph-värdena vintertid. Trenden för ph-minimin under perioden med öppet vatten har i huvudregel varit ökande ända fram till år Den låga ph-nivån som rådde vintern 2006/2007 kunde observeras i värdena på alla områden under perioden med öppet vatten år 2007, då surhetsminimin sjönk avsevärt

27 27 (ph 5,3-5,4). Som undantag för de övriga områdena var Gloskärsfjärdens vatten också exceptionellt surt i maj 2004 (ph 5,7). Under perioden med öppet vatten har ph-minimina förblivit på nivån 6,0 sedan år År 2012 hade provpunkternas ph-minimin under perioden med öppet vatten en mycket jämn kvalitet sinsemellan (6,0 6,2). Alkalinitet Alkaliniteten i Larsmosjöns vatten har under vintern i huvudregel legat runt 0,2 mmol/l, då buffertförmågan har varierat på gränsen mellan nöjaktig och god (figur 29). Undantaget från detta är de stora variationerna i Mörtgrundets alkalinitetsvärden under slutet av 1990-talet. Den områdesvisa variationen i alkalinitetsvärdena under 2000-talet har varit betydligt mindre. De låga ph-värdena som rådde i Kalvholmsfjärden vintrarna 2007 och 2008 syns dock tydligt även i områdets alkalinitetsvärden. Vintern 2009 kunde man inte längre observera områdesvisa skillnader och sjöns buffertförmåga ökade till en god nivå. Alkalinitetsvärdena år 2012 sjönk återigen på alla provpunkter och vattnets buffertförmåga försämrades till en nöjaktig nivå. Figur 29. Ytvattnets (1 m) alkalinitet under vintern och alkalinitetsminimivärde under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren Under perioden med öppet vatten har alkalinitetsminimivärdena varit på en mycket jämn nivå sinsemellan på de olika provpunkterna under hela uppföljningsperioden, då de varierat på gränsen mellan nöjaktig och försvarlig. Den tydliga sviktningen i alkalinitetsminimina år 2007 berodde på den föregående vinterns sura episod. Värdena återgick dock snabbt till nivån som rådde tidigare. Vintrarna var buffertförmågan under perioden med öppet vatten tillfredsställande vid Kalvholmsfjärden och nöjaktig på de övriga punkterna. Under perioden med öppet vatten år 2011 sjönk även buffertförmågan vid Mörtgrundet och Gloskärsfjärden till en tillfredsställande nivå och situationen förblev den samma år Syre Vattnets syremättnadsgrad i höljorna (botten -1 m) i Larsmosjön varierar mycket mellan olika vintrar.. Bottnens syresituation har i allmänhet varit bäst i Gloskärsfjärden (figur 30).. I Kalvholmsfjärden har den nästan varje vinter varit sämst. Vintrarna 2010 och 2011 har Kalvholmsfjärdens syresituation varit mycket dålig (mättnad.% 2 och 5). År 2012 var bottnens syresituation på alla kontrollpunkter bättre än år Särskilt Kalvholmsfjärdens syremättnadsgrad (38 %) var betydligt högre än föregående år. Syresituationen under perioden med öppet vatten har vanligtvis förblivit god i Larsmosjöns hela vattenstapel, med undantag för några av augusti månads resultat i Kalvholmsfjärden (L9).

28 28 Figur 30. Syremättnadsgraden i Larsmosjöns bottenvatten (botten -1 m) vintrarna I det bottennära vattnet (botten -1 m) vid Larsmosjöns djuphöljor observerades tydliga skillnader i syreförhållandet mellan olika punkter vid granskningen av vattenkvalitetens förändringar under perioderna och (Kalliolinna m.fl. 2010). Syrehalten var sämst vid Kalvholmsfjärden (L9), där situationen hade därtill försämrats markant vid granskningen av den senare perioden. Mörtgrundets (L10) och Gloskärsfjärdens (L11) syreförhållande har däremot hållits stabil och var främst på en nöjaktig nivå. (Kalliolinna m.fl. 2010). Kalvholmsfjärdens syreförhållande har ytterligare försämrats under de senaste åren, förutom år 2012 då syreförhållandet var exceptionellt bra. Färg Larsmosjöns färgvärden har under vintern mellan olika områden och olika år varierat tidvis ganska mycket (figur 31). Vanligtvis har vattnet varit brunast vintertid vid Kalvholmsfjärden. Sedan år 2010 har Larsmosjöns färgvärden haft en ökande trend vid alla provpunkter, då Kalvholmsfjärdens halt vintern 2012 var på en betydligt högre nivå än vid de övriga punkterna. Figur 31. Ytvattnets (1 m) färg under vintern och färgmedelvärde under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren Under perioden med öppet vatten har Larsmosjöns vatten i genomsnitt varit en aning mörkare och de områdesvisa skillnaderna har varit mindre jämfört med vinterperioden. Sedan år 2009 har Kalvholmsfjärdens vatten varit mörkare än vattnet på de övriga områdena. De årliga variationerna i Larsmosjöns färgvärden har varit stora, men trenden i färgvärdena tycks vara ökande granskat under en längre tidsperiod. Sjöns vatten har på alla provpunkter varit betydligt brunare under 2000-talet än under början av 1990-talet. Färgvärdena under perioden med öppet vatten har under de senaste år ökat i jämn

29 29 takt sedan 2010 och de genomsnittliga färgvärdena år 2012 var på alla provpunkter de högsta under hela kontrollperioden. Järn Larsmosjöns uppmätta färgvärden under vintern har under hela kontrollperioden varit på en ganska jämn nivå sinsemellan vid Mörtgrundet och Gloskärsfjärden (figur 32). Kalvholmsfjärdens järnhalt har i huvudregel varit på än betydligt högre nivå än vid Mörtgrundet och Gloskärsfjärden och den årliga variationen i halterna har varit betydligt större. Åren har de områdesvisa skillnaderna i järnhalterna jämnat ut sig, då halterna var på alla provpunkter cirka 1,0 mg/l. Figur 32. Ytvattnets (1 m) järnhalt under vintern och järnmedelvärde under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren De områdesvisa variationerna i de genomsnittliga järnhalterna under perioden med öppet vatten har varit små, då halterna har varierat ganska mycket från år till år. Under perioden med öppet vatten har järnhaltens nivå i Larsmosjön varit högre än under vintern. Sedan år 2006 har järnhalternas nivå haft en ökande trend. Även år 2012 var de genomsnittliga järnhalterna i Larsmosjön högre på alla punkter än föregående år. Fosfor Under vintrarna på 1980-talet var fosforhalterna i Larsmosjön höga och varierade mycket kraftigt från år till år (figur 33). Under 2000-talet har halterna minskat sedan millennieskiftet och Larsmosjöns fosfornivå har ända tills de senaste år varit lägre än nivån på 1990-talet. Därtill har de områdesvisa skillnaderna varit mindre, även om Kalvholmsfjärdens halter i regel har varit en aning högre än på de övriga punkterna. Vintern 2011 och 2012 har Larsmosjöns fosforhalter återigen klart ökat. Figur 33. Ytvattnets (1 m) fosforhalt under vintern och fosformedelvärde under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren

30 30 Vattnets genomsnittliga fosfornivå i Larsmosjön har under perioden med öppet vatten i regel varit betydligt högre än under vintern. Variationerna i halterna mellan olika år har dock varit betydligt måttligare än under vintern och de områdesvisa variationerna mellan olika provpunkter har varit små. Till följd av försurningsperioden har de lägsta fosforhalterna (ca. 30 µg/l) under perioden med öppet vatten förekommit åren 1996, 1997 och Åren 2011 och 2012 var de genomsnittliga fosforhalterna under perioden med öppet vatten, högre än under tidigare år. På basen av fosforhalten har Larsmosjöns eutrofieringsgrad förblivit på nivån eutrof. Kväve De uppmätta kvävehalterna vintertid varierar kraftigt både mellan olika områden och mellan olika år (figur 34). Under de senaste åren har kvävehalterna varierat mest vid kalvholmsfjärden, där halterna steg till en mycket signifikant hög nivå vintern 2007 och Sedan år 2009 har de områdesvisa variationerna i halterna dock minskat betydligt. Larsmosjöns kvävehalter har, liksom fosforhalterna, ökat en aning åren 2011 och Figur 34. Ytvattnets (1 m) kvävehalt under vintern och kvävemedelvärde under perioden med öppet vatten i Larsmosjön åren De genomsnittliga kvävehalterna i Larsmosjön har under perioden med öppet vatten varierat betydligt mera både områdesvist och mellan olika år än under vintern. Kvävehalten har under hela 2000-talet varit cirka 900 µg/l, och under de senaste åren har man inte kunnat observera en ökande trend, såsom för t.ex fosforns del. Klorofyll Medelvärdena för a-klorofyll i Larsmosjön varierar kraftigt från år till år (figur 35), medan skillnaderna mellan punkterna är mycket mindre. Larsmosjöns genomsnittliga klorofyllhalter har i regel varit på en eutrof nivå under hela 2000-talet. Under de senaste åren har man kunnat observera en måttlig nedåtgående trend i halterna och eutrofieringsgraden i Larsmosjön har åren har i stort sett varit på en lindrigt eutrof nivå. År 2012 ökade dock a-klorofyllhalterna till en eutrof nivå. Figur 35. Medelvärdet för a-klorofyllhalten (0 2 m) i Larsmosjön under perioden med öppet vatten åren

31 31 I medeltalen av vattenkvalitetsvariablerna för Larsmosjön och dess tillrinningsåar har det inte observerats några stora skillnader mellan olika provpunkter vid granskningen av förändringar i vattenkvaliteten under perioderna och (Kalliolinna m.fl. 2010). Variationen i vattenkvaliteten har, med undantag för a-klorofyllhalterna, minskat för nästan alla de övriga parametrarna under den senare perioden Öjasjön Öjasjöns vattenomsättning har sedan 1990-talet halverats från nio månader till cirka fyra och en halv. Förändringen har förorsakats av avtappningarna via fisklederna, som stegvis utförts först genom den gamla (Kräkiläs) fiskled och sedan genom ibruktagandet av den nya (Bågast) fiskleden. Nuförtiden härstammar två tredjedelar av Öjasjöns vatten från Larsmosjön eller direkt från Kronoby å, via flodarmen som leder ut till Jouxfjärden (Nyman 2012b) och därav är omsättningstiden betydligt kortare på Bysundets sida än vid Bredviken (Leiviskä 1993, Nyman 2012b). Dessa förändringar har försämrat Öjasjöns vattenkvalitet, vilket kan särskilt observeras i vattnets järn-, totalfosfor- och totalkvävehalter samt som en ökning av färgvärdet. Vid bägge djuphöljor förbättrades vattnets syreförhållande markant under perioden och därefter sjönk syreförhållandet drastiskt särskilt i Bysundet. Under de senaste tre åren har syreförhållandet återigen försämrats till den nivå som rådde i början av 2000-talet. De senaste tre åren har det varit en stor skillnad i ph-minimina, då inverkan från Kronoby å har kraftigare än tidigare kunnat observeras i Bysundet. Surhet Under vintern är vattnet i Öjasjön i regel surt både på Bysundets sida och på Bredvikens sida (figur 36). Bysundets ph-värden har tidvis varit betydligt högre än i Bredviken, men under 2000-talet har de områdesvisa skillnaderna minskat. Information om vattenkvaliteten från vintern 2007 saknas, då man inte kunde ta prov på grund av det dåliga isförhållandet i Öjasjön. Enligt resultaten från vattenverkets råvattenkontroll (ph 5,9) var Öjasjöns ph-värde i mars 2007 fortfarande mycket surt på grund av höstens sura episod. Vintern 2008 var ph-värden ännu lägre. Sedan år 2008 har Öjasjöns surhet minskat, då ph-värdena år 2010 var de högsta någonsin under 2000-talet. Vintern 2012 sjönk ph-värdena betydligt jämfört med föregående år och var återigen i närheten av nivån som rådde år Figur 36. Ytvattnets (1 m) surhetsgrad under vintern och surhetsminimivärde under perioden med öppet vatten i Öjasjön åren (Märk: inga prov togs vintern 2007). Under perioden med öppet vatten har den årliga variationen i ph-minimin varit betydligt större än under vintern både i Bysundet och i Bredviken. Man kan observera en ökande trend i Öjasjöns ph-värden under åren År 2007 rasade ph-värdena, då minimina var på bägge områden de absolut lägsta under hela granskningsperioden. Öjasjöns surhetsnivå återtog sig dock snabbt och år 2008 klättrade phvärdena nästan upp till nivån som rådde år Sedan år 2008 har utvecklingen i surhet varit mycket

32 32 olika på Bredvikens och Bysundets provpunkter. Bredvikens ph-minimin fortsatte att öka och områdets surhetsnivå (ph 6,5) har under de senaste år förblivit på nivån lindrigt sur. Bysundets ph-minimin å sin sida sjönk radikalt ända fram till år 2010, varefter ph-värdenas ökning fortsatte även år Alkalinitet Vintertid har alkalinitetsvärdena i Öjasjön varierat mycket från år till år och från område till område (figur 37). Variationen i alkalinitetsvärdena under 2000-talet har i Bysundet och Bredviken varit mycket likartad och de områdesvisa skillnaderna tydliga. Vintern 2008 hade sjöns buffertförmåga avtagit betydligt, men situationen förbättrades på bägge områden redan år Sjöns buffertförmåga har dock förblivit på en stabil nivå ända fram till år 2012, då den var god i Bysundet och nöjaktig i Bredviken. Alkalinitetsvärden år 2012 var dock på bägge områden lägre än föregående år. Figur 37. Ytvattnets (1 m) alkalinitet under vintern och alkalinitetsminimivärde under perioden med öppet vatten i Öjasjön åren (Märk: inga prov togs vintern 2007). Under perioden med öppet vatten har variationen i Öjasjöns buffertförmåga mellan olika år och olika områden varit betydligt mindre än under vintern. På basen av alkalinitetsminimin i både Bredviken och i Bysundet under perioden med öppet vatten har sjöns buffertförmåga i regel varit på en försvarlig nivå under 1990-talet. Sjöns buffertförmåga ökade till en nöjaktig nivå i början av 2000-talet. År 2007 försämrades buffertförmågan på bägge undersökningsområden till en dålig nivå. Bysundets buffertförmåga steg direkt följande år till en nöjaktig nivå, men sedan år 2009 har den varit på en försvarlig nivå. Bredvikens alkalinitetsvärden har å sin sida ökat i en långsammare takt, men har varit på en nöjaktig nivå sedan år Under perioden med öppet vatten 2012 var Öjasjöns alkalinitetsminimin lägre än föregående år på bägge undersökningsområden. Syre I början av kontrollperioden varierade syresituationen i Öjasjöns bottennära vatten ganska mycket, både områdesvist och från år till år (figur 38). Under 1990-talet var syreföhållandet i det bottennära vattnet som sämst på bägge områden, då det bottennära i Bysundet var nästan syrefritt under flera år. I Bredviken har syrets mättnadsgrad i regel varit en aning högre och den årliga variationen har varit större än i Bysundet. Under 2000-talet har Öjasjöns syreförhållande tydligt förbättrats på båda områden och har i regel varit på en god nivå. Sedan år 2008 har syreförhållandet i Öjasjöns bottennära vatten haft en nedåtgående trend och år 2009 var syreförhållandet i Bysundets bottennära vatten exceptionellt dåligt jämfört med den generella nivån under 2000-talet. År 2012 var syreförhållandet i Bysundets bottennära vatten betydligt sämre än föregående år, då situationen i Bredviken låg i närheten av nivån som rådde Även under perioden med öppet vatten under 1990-talet har syremättnadsgraden tidvis varit dåligt i det bottennära vattenskiktet i Bysundet i slutet av skiktningsperioderna. Under 2000-talet har syresituationen ofta hållits på en god nivå. I augusti 2011 hade Bysundets syreförhållande återigen försämrats (syremätt-

33 33 nad.% 39) och år 2012 var situationen ännu sämre, då syremättnadsgraden var den sämsta under hela kontrollperioden (17 %). Figur 38. Syremättnadsgraden i det bottennära vattenskiktet (botten -1 m) i Öjasjön vintern (Märk: inga prov togs vintern 2007). Färg Färgvärdena i Öjasjöns vatten har varierat kraftigt både vintertid och under perioden med öppet vatten (figur 39). Man har även observerat markanta områdesvisa skillnader mellan Bysundet och Bredviken, som kan förklaras till stor del genom de olika förhållandena på kontrollområdena. Enligt Nyman (2012) är Kronoby ås inverkan på Bysundets vattenkvalitet uppenbar. En ganska stor mängd grundvatten faller å sin sida ut i Bredviken vilket gör att vattnet där är klarare än i sjöns övriga delar (Nyman 2012). Vintertid är vattnet betydligt mörkare och variationerna i färg större i Bysundet än i Bredviken. En sjunkande trend har kunnat observeras i färgvärdena under 2000-talet, men sedan år 2008 har färgvärdena återigen börjat öka. Vintern 2012 var vattnets färgvärden högre än föregående år på både kontrollområden. Särskilt i Bredviken hade färgvärdet ökat från nivån år Figur 39. Ytvattnets (1 m) färg under vintern och medelvärde för färg under perioden med öppet vatten i Öjasjön åren (Märk: inga prov togs vintern 2007). Även i fråga om medelhalterna för färg under perioden med öppet vatten märks en tydlig skillnad mellan Bysundet och Bredviken, då vattnet är klart mörkare i Bysundet. De årliga variationerna på båda områden har dock varit likartade och de områdesvisa skillnaderna är en aning mindre än under vintern. Sedan år 2008 har man vid båda kontrollområden kunnat observera en tydligt ökande trend i de genomsnittliga färgvärdena. Under perioden med öppet vatten år 2011 var vattnets färgvärden i Bysundet och Bredviken nästan på samma nivå, då Bysundets färgvärde var lägre än normalt. Under perioden med öppet vatten år 2012 ökade färgvärdet på Bysundets sida markant, då de genomsnittliga färgvärdena på båda områden var de högsta som uppmätts under kontrollperioden.

34 34 Järn På Bysundssidan av Öjasjön är vattnet förutom mörkare, även betydligt mer järnrikt än i Bredviken, vilket beror på Kronoby ås vatten. Liksom för Öjasjöns färgvärden, har ibruktagandet av Bågast fiskled i slutet av år 2008 haft en inverkan på sjöns järnhalter. Sedan dess har järnhalterna tydligt ökat (Nyman 2012). Vintertid varierar halterna mycket från år till år, särskilt i Bysundet och man kan inte observera en klar trend i halterna (figur 40). Bredvikens järnhalter å sin sida sjönk markant ända fram till år 2008 och de årliga variationerna har stabiliserats sedan början av 1990-talet. Sedan de låga järnhalterna som uppmättes år 2008 har järnhalterna i både Bysundet och Bredviken ökat under de senaste år. Halterna som uppmättes år 2012 var betydligt högre på båda områden än föregående år. Figur 40. Ytvattnets (1 m) järnhalt under vintern och järnmedelvärde under perioden med öppet vatten i Öjasjön åren (Märk: inga prov togs vintern 2007). Under perioden med öppet vatten har de områdesvisa skillnaderna i järnhalternas medelvärden varit mindre än under vintern. Järnhalterna i Bysundet har varit lägre och variationerna från år till år har varit mindre än under vintern. I Bredviken har dock variationen från år till år varit en aning större under talet och2000-talet, då halterna i regel har varit på samma nivå som under vintern. Järnahalterna under perioden med öppet vatten har även ökat sedan år 2008 på bägge områden. De genomsnittliga järnhalterna år 2012 var betydligt högre än tidigare år. Fosfor På Bysundets sida är vattnets fosforhalt betydligt högre än i Bredviken. Nivåskillnaderna mellan områdena beror först och främst på det näringsrika vattnet som rinner in till Bysundet från Kronoby å och grundvattnet som faller ut i Bredviken, som å sin sida sänker områdets näringshalt. Figur 41. Ytvattnets (1 m) fosforhalt under vintern och fosformedelvärde under perioden med öppet vatten i Öjasjön (Märk: inga prov togs vintern 2007). Vintertid har fosforhalterna varierat mycket från år till år (figur 41). De årliga variationerna i Bredviken har dock jämnat ut sig sedan mitten av 1990-talet, då halterna på Bysundets sida varierade betydligt mera

35 35 ända fram till början av 2000-talet. Fosforhalterna i Bredviken var i regel på en eutrof nivå åren och på Bysundets sida på en mycket eutrof nivå. Sedan år 2002 sjönk fosforhalten på båda områden men började återigen öka år Fosforhalten år 2012 var högre i Bredviken än föregående år och halten på Bysundets sida låg mycket nära nivån som rådde år Under perioden med öppet vatten är de årliga variationerna i de genomsnittliga fosforhalterna i Öjasjön betydligt jämnare och skillnaden mellan Bysundet och Bredviken är betydligt mindre än under vintern. De genomsnittliga halterna har på båda kontrollområden förblivit ganska jämnt på samma nivå. På basen av fosforhalten var Bredvikens vatten eutroft åren , då Bysundets halter har varierat på gränsen mellan eutrof och mycket eutrof. Åren 2007 och 2008 var fosfornivån under perioden med öppet vatten exceptionellt låg på båda kontrollpunkter. Sedan år 2008 har Öjasjöns fosfornivå återigen fortsatt öka. De genomsnittliga halterna år 2012 var på bägge kontrollområden högre än föregående år, då vattnet i Bredviken var eutroft och i Bysundet mycket eutroft. Kväve Även kvävehalterna har i allmänhet varit högre i Bysundet än i Bredviken (figur 42). Vintertid har halterna varierat kraftigt både mellan olika områden och från år till år. Under slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet åkte kvävehalten i Bredviken upp och ner, µg/l, från år till år. Bysundets kvävehalt ökade å sin sida markant under åren och var som högst 1800 µg/l, sedan sjönk halten igen tills man i mitten av 1990-talet återigen kunde observera en ökande trend ända fram till år Sedan år 2008 har även kvävehalterna i Öjasjön haft en tydligt ökande trend, då kvävehalterna på båda områden år 2012 var klart högre än föregående år. Figur 42. Ytvattnets (1 m) kvävehalt under vintern och kvävemedelvärde under perioden med öppet vatten i Öjasjön åren Under perioden med öppet vatten är de genomsnittliga kvävehalterna i Öjasjön lägre än under vintern. Även de områdesvisa variationerna i kvävehalterna har i regel varit mindre under perioden med öppet vatten än under vintern. Öjasjöns medelvärde för kväve har under perioden med öppet vatten varierat mycket från år till år under slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet. Kvävehalternas nivå sjönk dock markant på bägge områden under åren , varefter skillnaderna i halterna mellan olika år och områden var ganska små ända till början av 2000-talet. Sedan år 1996 har trenden för Öjasjöns kvävehalter varit ökande. Under perioden med öppet vatten åren 2007 och 2008 sjönk Öjasjöns kvävenivå temporärt i likhet med fosfornivån, men under de senaste åren har även kvävehalterna börjat öka. Klorofyll Öjasjöns a-klorofyllhalter har områdesvist varierat kraftigt och mellan olika år (figur 43). Bysundet har i regel varit mera eutroft än Bredviken. Från år 1987 fram till år 1994 förändras Öjasjöns eutrofieringsni-

36 36 vå från lindrigt eutrof till eutrof. År 1995 sjönk sjöns eutrofieringsnivå återigen till en nivån lindrigt eutrof, för att sedan återgå till en eutrof nivå i början av 2000-talet. Bredvikens klorofyllhalter började tydligt minska år 2003 och har sedan dess förblivit på nivån lindrigt eutrof. På Bysundets sida har variationen varit betydligt kraftigare. Under 2000-talet låg klorofyllhalterna i regel på en eutrof nivå och var betydligt högre än Bredvikens. De områdesvisa skillnaderna i Öjasjöns eutrofieringsnivå har varit som störst under 2000-talet. Sommaren 2011 låg den genomsnittliga klorofyllhalten vid provpunkterna ungefär på samma nivå, då bägge områden var lindrigt eutrofa. År 2012 steg halten på Bysundets sida betydligt mer än i Bredviken och områdets eutrofieringsnivå steg igen till eutrof. Figur 43. Medelvärdet för a-klorofyllhalten (0 2 m) under perioden med öppet vatten i Öjasjön år BOTTENFAUNARESULTAT (NYMAN 2013) 5.1 Metoder Bottenfaunaprov togs med en Ekman-hämtare (areal 246 cm 2 ) från sammanlagt tre provpunkter, varav en fanns på Larsmosjöns sida (L11) och två i Öjasjön (Ö4 och Ö5) (tabell 3 och tabell 1). Provtagningspunkterna lokaliserades med GPS och fastställdes med hjälp av landmärken. Vid alla punkter gjordes 5 lyft. Proven sållades på plats med en 0,5 mm såll. Det sållade materialet preserverades i etanol och djuren sorterades senare med hjälp av stereomikroskop. Djuren konserverades i 70 % etanol. Den konserverade våtmassan erhölls genom att väga biomassan (Precisa XB220A, mätosäkerhet 0,2 mg) efter en lätt torkning. Biomassa av musselkräftor och övriga mycket små arter uppskattades på basen av deras uträknade volym. Fåborstmaskar och fjädermyggslarver fastställdes med hjälp av ljusmikroskop. De nödvändiga preparaten gjordes genom att använda polyvinyl laktofenol (Brinkhurst 1971). 5.2 Resultat I bottenfaunaproven observerades sammanlagt 31 olika bottendjursarter eller grupper år 2012 (bilaga 10). Variationen mellan de olika stationerna var arter. År 2012 var artantalet i samma storleksklass som tidigare år. Individtätheten av bottendjuren mellan provtagningspunkterna varierade mellan ca individer per kvadratmeter år De till storleken små rundmaskarna, kvalster, vattenloppor, hoppkräftor och musselkräftor representerade en stor del av provens totala individantal (bilaga 10, figur 44). Med tanke på biomassan hade de ingen väsentlig betydelse på grund av deras ringa storlek. Vid provpunkten i Larsmosjön L 11 var den totala biomassan ganska stor vilket berodde på den stora mängden av

37 37 Chironomus-larver. Det fanns även rikligt med Chironomus-larver vid Bredvikens punkt Ö4, i Öjasjön. Vid provpunkten i Bysundet (Ö 5) bestod en avsevärd andel av biomassan av tofsmygglarver och svidknottslarver. Figur 44. Individantalet och den genomsnittliga biomassan i bottenfaunaproven i Larsmosjön (L11) och Öjasjön (Ö5 och Ö4) år Utvecklingen från tidigare år Vid Larsmosjöns kontrollpunkt (L11) var individantalet av fåborstmaskar år 2012 en aning mindre än föregående år (figur 45). Mängden av de till storleken stora Chironomus-larverna hade även minskat, vilket kan observeras tydligare som en förändring i biomassan. Figur 45. Individantalet och biomassan av bottenfaunan vid Larsmosjöns provtagningspunkt L11 åren Vid Bredvikens provpunkt (Ö4) i Öjasjön var bottenfaunans individantal i samma storlek som föregående år (figur 46). Biomassan hade dock minska en aning. Variationerna mellan åren beror främst på förekomsten av de till storleken stora Chironomus-larverna.

38 38 Figur 46. Individantalet och biomassan av bottenfaunan vid Öjasjöns provtagningspunkt i Bredviken Ö4 åren Individantalet vid provtagningspunkten Bysundet (Ö5) i Öjasjön har ökat en aning under 2000-talet och ökningen fortsatte även år 2012 (figur 47). Så som på övriga provpunkter bestod individantalet för kategorin övriga åren till största del av djurgrupper som inte beaktats tidigare och som inte skall beaktas när man jämför resultaten på individantalet från år 2008 eller tidigare år. Variationerna i biomassan beror på variationen i mängden av fåborstmaskar (Oligochaeta), Chironomus-larver och svidknottslarver (Ceratopogonidae) samt tofsmyggslarver (Chaoboridae). Larver av tofsmyggan rör sig ofta ovanför bottnen i fritt vatten och deras antal i proven är därför slumpvis. Åren 2011 och 2012 var både individantalet och biomassan av svidknottslarver större än tidigare. Figur 47. Individantalet och biomassan av bottenfaunan vid Öjasjöns provtagningspunkt i Bysundet Ö5 åren FISKERIKONTROLLEN 6.1 Den årliga informationsinsamlingen Fångstdata insamlad av Norra svenska fiskeområdet år 2012 har samlats in av Kronoby, Lepplax-Norrby, Pirilö, Kållby-Edsevö, Larsmo, Eugmo och Öja fiskelag (Wistbacka 2013). Sammanlagt fiskade 532 personer år 2012 inom området, varav 5 var yrkesfiskare eller binäringsfiskare. Av fiskarna hörde 41 % till Kronoby fiskelag, 38 % till Lepplax-Norrby fiskelag, till Larsmo Eugmo fiskelag 12 % och till Kållby- Edsevö fiskelag 4 % och till Öja fiskelag 3 % samt till Pirilö och Vestersundsby fiskargille vardera 1 %. Antalet fiskare har de senaste sex åren minskat betydligt. Fiskarnas antal hade minskat år 2012 med 24 personer från föregående år men antalet yrkesfiskare hade blivit detsamma. Nästan alla yrkesfiskare kom från Larsmo, Eugmo och Öja.

Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 2013

Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 2013 Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 2013 Foto: Eeva-Kaarina Aaltonen Hanna Mäntynen Eeva-Kaarina Aaltonen Jakobstad 2014 2 INNEHÅLL Översättning: Elinor Slotte 1. BAKGRUND TILL UNDERSÖKNINGEN... 3 2. GENOMFÖRANDET

Läs mer

Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 2014

Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 2014 Larsmo-Öjasjöns kontrollresultat år 214 Marjut Mykrä Eeva-Kaarina Aaltonen Jakobstad 215 Översättning: Elinor Slotte INNEHÅLL 1. BAKGRUND TILL UNDERSÖKNINGEN... 2 2. GENOMFÖRANDET AV UNDERSÖKNINGEN...

Läs mer

Nr 58/2009/3 Dnr LSY-2006-Y-217 30.11.2009

Nr 58/2009/3 Dnr LSY-2006-Y-217 30.11.2009 VÄSTRA FINLANDS MILJÖTILLSTÅNDSVERK Helsingfors Översättning TILLSTÅNDSBESLUT Nr 58/2009/3 Dnr LSY-2006-Y-217 Givet efter anslag 30.11.2009 ÄRENDE SÖKANDE Översyn av tillståndsvillkoren i Västra Finlands

Läs mer

Genomgång av provtagningsstationer i Trollhättans kommun

Genomgång av provtagningsstationer i Trollhättans kommun Genomgång av provtagningsstationer i Trollhättans kommun Bakgrundsrapport Rapport 2006:3 Omslagsfoto: Jeanette Wadman Rapport 2006:3 ISSN 1403-1051 Miljöförvaltningen, Trollhättans Stad 461 83 Trollhättan

Läs mer

Olli-Matti Kärnä: Arbetsplan. Uppföljning av vattenkvaliteten. Svensk översättning (O-M K): Ola Österbacka

Olli-Matti Kärnä: Arbetsplan. Uppföljning av vattenkvaliteten. Svensk översättning (O-M K): Ola Österbacka sida 1 (5) Olli-Matti Kärnä: Arbetsplan Svensk översättning (O-M K): Ola Österbacka Uppföljning av vattenkvaliteten Uppföljningen av vattenkvaliteten koncentreras till fem punkter i Iskmo sund och Skatasund

Läs mer

Rönne å vattenkontroll 2009

Rönne å vattenkontroll 2009 Rönne å vattenkontroll 29 Undersökningsprogram Vattenkemi Vattenkemiskt basprogram. 32 provpunkter i vattendrag och fyra sjöar. Basprogrammet ger underlag för tillståndsbeskrivningar avseende organiska

Läs mer

TORNE OCH KALIX ÄLVAR

TORNE OCH KALIX ÄLVAR Vassara älv TORNE OCH KALIX ÄLVAR INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 2 METODIK... 3 RESULTAT... 5 RESULTAT DELOMRÅDE 1 MUONIO ÄLV... 5 RESULTAT DELOMRÅDE 2 TORNE ÄLV, ÖVRE DELEN... 8 RESULTAT DELOMRÅDE

Läs mer

Metallundersökning Indalsälven, augusti 2008

Metallundersökning Indalsälven, augusti 2008 Metallundersökning Indalsälven, augusti 2008 EM LAB Strömsund 1 Förord Denna rapport är sammanställd av EM LAB (Laboratoriet för Energi och Miljöanalyser) på uppdrag av Indalsälvens Vattenvårdsförbund.

Läs mer

Tel: 054-14 79 97 E-post: ann-charlotte.carlsson@alcontrol.se

Tel: 054-14 79 97 E-post: ann-charlotte.carlsson@alcontrol.se VÄTTERNS TILLFLÖDEN INOM JÖNKÖPINGS LÄN 211 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Jönköpings kommun Roland Thulin Tel: 36-1 5 E-post: roland.thulin@jonkoping.se Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning:

Läs mer

SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG

SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG Sanering av hamnbassängen i Oskarshamn SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG Beräkning av frigörelse av metaller och dioxiner i inre hamnen vid fartygsrörelser Rapport nr Oskarshamns hamn 2010:7 Oskarshamns

Läs mer

Redovisning av Lotsbroverkets recipientkontrollprogram 2005-2015

Redovisning av Lotsbroverkets recipientkontrollprogram 2005-2015 1/18 13.11.2015 Redovisning av Lotsbroverkets recipientkontrollprogram 2005-2015 2/18 INNEHÅLL RECIPIENPFÖRHÅLLANDENA OCH KLASSIFICERINGSMETOD.3 RECIPIENTENS UTBREDNING... 5 MÄTPUNKTER... 6 LOTSBROVERKETS

Läs mer

Laulukarhakanoja Valkeajoki Kivivuopionoja Laurinoja dagbrott Kuervaara dagbrott

Laulukarhakanoja Valkeajoki Kivivuopionoja Laurinoja dagbrott Kuervaara dagbrott Laulukarhakanoja Vattnet i Laulukarhakanoja innehåller mera humus och det är svagt surt. Buffertkapaciteten mot försurning är i genomsnitt god (alkalinitet 0,13 mmol/l). Under vårflödestiden sjunker buffertkapaciteten

Läs mer

Rapporten är gjord av Vattenresurs på uppdrag av Åke Ekström, Vattengruppen, Sollentuna kommun.

Rapporten är gjord av Vattenresurs på uppdrag av Åke Ekström, Vattengruppen, Sollentuna kommun. RÖSJÖN Vattenkvalitén 22 2 1 Förord Rösjön är viktig som badsjö. Vid sjöns södra del finns en camping och ett bad som har hög besöksfrekvens. Sjön har tidigare haft omfattande algblomning vilket inte uppskattas

Läs mer

Undersökningar i Bällstaån 2004 1

Undersökningar i Bällstaån 2004 1 Undersökningar i Bällstaån 24 1 2 Undersökningar i Bällstaån 24 Undersökningar i Bällstaån 24 1 Christer Lännergren/VV 27/4 Stockholm Vatten 16 26 Stockholm Telefon 8 5221 2454 christer.lannergren@stockholmvatten.se

Läs mer

Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2014. Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar

Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2014. Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2014 Fysikalisk-kemiska och biologiska undersökningar Ullnasjön, Rönningesjön och Hägernäsviken 2014 Författare: Mia Arvidsson 2015-01-12 Rapport 2015:2 Naturvatten

Läs mer

Resultat från vattenkemiska undersökningar av Edsviken 2010. Jämförelser mellan åren 1973-2010

Resultat från vattenkemiska undersökningar av Edsviken 2010. Jämförelser mellan åren 1973-2010 Resultat från vattenkemiska undersökningar av Edsviken 2 ämförelser mellan åren 973-2 Resultat från vattenkemiska undersökningar av Edsviken 2 Författare: Ulf Lindqvist färdig 2--5 Rapport 2: Naturvatten

Läs mer

RAPPORT BILAGA 4. Årsrapport över vattenprovtagning 2014. Sweco Environment. MARKS KOMMUN Skene skogs avfallsanläggning.

RAPPORT BILAGA 4. Årsrapport över vattenprovtagning 2014. Sweco Environment. MARKS KOMMUN Skene skogs avfallsanläggning. repo001.docx 2012-03-2914 RAPPORT MARKS KOMMUN Skene skogs avfallsanläggning BILAGA 4 Årsrapport över vattenprovtagning 2014 4 Holke damm 2015-03-25 Sweco Environment Göteborg - Miljöteknik MAJ-LIS STENBERG

Läs mer

Enskilda avlopps inverkan på algblomning och övergödning i Kyrkviken Utfört av Jörgen Karlsson, utredare Arvika 2010-12-30

Enskilda avlopps inverkan på algblomning och övergödning i Kyrkviken Utfört av Jörgen Karlsson, utredare Arvika 2010-12-30 Enskilda avlopps inverkan på algblomning och övergödning i Kyrkviken Utfört av Jörgen Karlsson, utredare Arvika 21-12-3 Arvika kommun, 671 81 Arvika Besöksadress: Ö Esplanaden 5, Arvika Hemsida: www.arvika.se

Läs mer

Trender för vattenkvaliteten i länets vattendrag

Trender för vattenkvaliteten i länets vattendrag Fakta 2014:21 Trender för vattenkvaliteten i länets vattendrag 1998 2012 Publiceringsdatum 2014-12-17 Kontaktpersoner Jonas Hagström Enheten för miljöanalys Telefon: 010-223 10 00 jonas.hagstrom@lansstyrelsen.se

Läs mer

Salems kommun 2014-01-31

Salems kommun 2014-01-31 Undersökningar som utförs i Uttran, Flaten och Flatenån Salems kommun 2014-01-31 Innehåll Uttran och Flaten... 2 Provtagningar har utförts sen 1997... 2 UTTRAN... 3 FLATEN... 3 FLATENÅN... 3 EU:s ramdirektiv...

Läs mer

GULLSPÅNGSÄLVEN Skillerälven uppströms Filipstad (station 3502)

GULLSPÅNGSÄLVEN Skillerälven uppströms Filipstad (station 3502) GULLSPÅNGSÄLVEN 28-212 Skillerälven uppströms Filipstad (station 352) Innehåll Avrinningsområde/utsläpp Väderförhållanden Vattenföring Surhetstillstånd Metaller Organiskt material Siktdjup och klorofyll

Läs mer

Bilaga nr 8. Analys av mätdata i Telge Återvinning AB:s miljörapporter Mätpunkt YV3

Bilaga nr 8. Analys av mätdata i Telge Återvinning AB:s miljörapporter Mätpunkt YV3 Telge Närmiljö 26-11-2 Page 1 of 23 Promemoria angående fortsatt och utökad verksamhet vid Tveta Återvinningsanläggning i Södertälje Analys av mätdata i Telge Återvinning AB:s miljörapporter 21-25. Mätpunkt

Läs mer

Vattenkemi och transportberäkningar vid Hulta Golfklubb 2008

Vattenkemi och transportberäkningar vid Hulta Golfklubb 2008 Vattenkemi och transportberäkningar vid Hulta Golfklubb 2008 Utloppsbäcken från Hulta Golfklubb. Medins Biologi AB Mölnlycke 2009-03-25 Mats Medin Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 1 Inledning...

Läs mer

Metaller i Vallgravsfisk 2011. Ett samarbete mellan Göteborgs Naturhistoriska museum och Göteborgs Stads miljöförvaltning. Miljöförvaltningen R 2012:9

Metaller i Vallgravsfisk 2011. Ett samarbete mellan Göteborgs Naturhistoriska museum och Göteborgs Stads miljöförvaltning. Miljöförvaltningen R 2012:9 ISBN nr: 1401-2448 R 2012:9 Foto: Peter Svenson Metaller i Vallgravsfisk 2011 Ett samarbete mellan Göteborgs Naturhistoriska museum och Göteborgs Stads miljöförvaltning Miljöförvaltningen Karl Johansgatan

Läs mer

Värdering av vattenomsättningen i Valdemarsviken

Värdering av vattenomsättningen i Valdemarsviken Författare: Uppdragsgivare: Sture Lindahl Valdemarsviks kommun/envipro Granskare: Granskningsdatum: Dnr: Version: Cecilia Ambjörn 2003-08-27 2003/603/204 1.0-5 Rapport Värdering av vattenomsättningen i

Läs mer

Bantat kontrollprogram avsett för beräkning av nuvarande och framtida kvicksilverspridning från Nedsjön till Silverån

Bantat kontrollprogram avsett för beräkning av nuvarande och framtida kvicksilverspridning från Nedsjön till Silverån Bantat kontrollprogram avsett för beräkning av nuvarande och framtida kvicksilverspridning från Nedsjön till Silverån INLEDANDE RESONEMANG OM KONTROLLPROGRAMMETS UTFORMNING Bakgrundsinformation om kvicksilverproblematiken

Läs mer

Bioindikatoruppföljning av luftkvaliteten i Karleby- och Jakobstadsnejden 2012. Jyväskylä universitet Miljöforskningsinstitutet 2013

Bioindikatoruppföljning av luftkvaliteten i Karleby- och Jakobstadsnejden 2012. Jyväskylä universitet Miljöforskningsinstitutet 2013 Bioindikatoruppföljning av luftkvaliteten i Karleby- och Jakobstadsnejden 2012 Jyväskylä universitet Miljöforskningsinstitutet 2013 Inledning Med biondikatorundersökningar för luftkvaliteten försöker man

Läs mer

Kontrollprogram för Arbogaån 2010-2012. Arbogaåns Vattenförbund

Kontrollprogram för Arbogaån 2010-2012. Arbogaåns Vattenförbund Kontrollprogram för Arbogaån 2010-2012 Arbogaåns Vattenförbund December 2009 1 Innehåll Vattenkemi rinnande vatten...3 Vattenkemi sjöar... 4 Vattenkemi metaller... 5 Tabell 2 RG Vattendrag - Sjöar - Metaller

Läs mer

Mycket nederbörd och hög tillrinning

Mycket nederbörd och hög tillrinning Mycket nederbörd och hög tillrinning Sverker Hellström, Anna Eklund & Åsa Johnsen, SMHI År 212 var ett ovanligt nederbördsrikt år och stora mängder snö gav en rejäl vårflod i landets norra delar. Därefter

Läs mer

Mälarens grumlighet och vattenfärg

Mälarens grumlighet och vattenfärg Mälarens Vattenvårdsförbund Mälarens grumlighet och vattenfärg effekter av det extremt nederbördsrika året 2 Av Mats Wallin och Gesa Weyhenmeyer Institutionen för miljöanalys, SLU September 21 Box 75 75

Läs mer

EKA-projektet. Analysmetoder, mätkrav och provhantering av grundvatten

EKA-projektet. Analysmetoder, mätkrav och provhantering av grundvatten EKA-projektet. er, mätkrav och provhantering av grundvatten Tabell 1. Grundämnen Kvicksilver, Hg 0,1 ng/l +/- 5 % Metod 09 vatten USA EPA-metoden 1631:revision B Metyl-Kvicksilver, Me-Hg 0,06 ng/l +/-

Läs mer

Tyresåns vattenkvalitet 1998 2012

Tyresåns vattenkvalitet 1998 2012 Fakta 2013:9 Tyresåns vattenkvalitet 1998 2012 Publiceringsdatum 2013-11-30 Sedan 1998 har Länsstyrelsen och Tyresåns Vattenvårdsförbund bedrivit vattenkemisk provtagning i Tyresåns mynning. Resultaten

Läs mer

KVARNTORPS VATTEN ÅRSRAPPORT 2013

KVARNTORPS VATTEN ÅRSRAPPORT 2013 ÅRSRAPPORT 213 Wickberg & Jameson Miljökonsult AB Olaigatan 2, 71 43 Örebro Tel. 19-611 3 9 E-post. info@miljokonsulten.com www.miljokonsulten.com ÅRSRAPPORT 213 Inledning Kvarntorpsområdet var fram till

Läs mer

PM F08 110 Metaller i vattenmossa

PM F08 110 Metaller i vattenmossa Version: _ 1(11) PM F08 110 Metaller i vattenmossa Upprättad av: Hanna Larsson, Medins Biologi AB Granskad av: Alf Engdahl, Medins Biologi AB Version: _ 2(11) Innehållsförteckning 1 Sammanfattning... 3

Läs mer

Sammanställning av vattenfärg och organiskt kol (TOC) i Helge å och Skräbeån

Sammanställning av vattenfärg och organiskt kol (TOC) i Helge å och Skräbeån PROMEMORIA/PM 1(9) 212-3-6 Vår referens Miljöavdelningen Alice Nicolle 4-25 22 6 Sammanställning av vattenfärg och organiskt kol (TOC) i Helge å och Skräbeån Inledning Under de senaste decennierna har

Läs mer

THALASSOS C o m p u t a t i o n s. Översiktlig beräkning av vattenutbytet i Valdemarsviken med hjälp av salthaltsdata.

THALASSOS C o m p u t a t i o n s. Översiktlig beräkning av vattenutbytet i Valdemarsviken med hjälp av salthaltsdata. THALASSOS C o m p u t a t i o n s Översiktlig beräkning av vattenutbytet i Valdemarsviken med hjälp av salthaltsdata. Jonny Svensson Innehållsförteckning sidan Sammanfattning 3 Bakgrund 3 Metodik 3 Resultat

Läs mer

övrigt Fångsten av gädda, abborre, lake och gös i Larsmo-Öjasjön under perioden 1997-2007 (statistik uppsamlad av fiskelagen runt sjön)

övrigt Fångsten av gädda, abborre, lake och gös i Larsmo-Öjasjön under perioden 1997-2007 (statistik uppsamlad av fiskelagen runt sjön) Larsmo-Öjasjön Uppgifterna om fiskfångsterna i Larsmo-Öjasjön presenteras nedan och baserar sig på fiskeområdets insamlade statistik från medlemsorganisationerna samt på utförda fiskeriundersökningar.

Läs mer

Tel: 036-10 50 00 E-post: roger.rhodin@jonkoping.se. Tel: 073-633 83 60 E-post: ann-charlotte.carlsson@alcontrol.se

Tel: 036-10 50 00 E-post: roger.rhodin@jonkoping.se. Tel: 073-633 83 60 E-post: ann-charlotte.carlsson@alcontrol.se VÄTTERNS TILLFLÖDEN INOM JÖNKÖPINGS LÄN 213 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Jönköpings kommun Roger Rohdin Tel: 36-1 5 E-post: roger.rhodin@jonkoping.se Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning:

Läs mer

Rapport från SMHIs utsjöexpedition med R/V Aranda

Rapport från SMHIs utsjöexpedition med R/V Aranda Karin Wesslander Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut Oceanografiska Laboratoriet 2015-09-07 Dnr: S/Gbg-2015-121 Rapport från s utsjöexpedition med R/V Aranda Expeditionens varaktighet: 2015-08-31-2015-09-07

Läs mer

Kalixälven Byt ut bild!

Kalixälven Byt ut bild! Kalixälven Byt ut bild! TORNE OCH KALIX ÄLVAR INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 2 RESULTAT... 6 Resultat delområde 1 Muonio älv... 6 Resultat Delområde 2 Torne älv, övre delen... 9 Resultat Delområde

Läs mer

Acceptabel belastning

Acceptabel belastning 1 Acceptabel belastning 1. Inledning Denna PM redogör för acceptabel belastning och önskade skyddsnivåer på vattenrecipienter inom och nedströms Löt avfallsanläggning. Rapporten ingår som en del av den

Läs mer

Spåra källor till dagvattenföroreningar och samtidigt uppskatta tillskottsvattentillflöden?

Spåra källor till dagvattenföroreningar och samtidigt uppskatta tillskottsvattentillflöden? Spåra källor till dagvattenföroreningar och samtidigt uppskatta tillskottsvattentillflöden? Jonathan Mattsson 1, Ann Mattsson 2, Fredrik Davidsson 2 1 Stadens Vatten LTU 2 GRYAAB Avloppsvatten som informationskälla

Läs mer

BADVATTENPROFIL SANDBANKEN

BADVATTENPROFIL SANDBANKEN BADVATTENPROFIL SANDBANKEN INNEHÅLL 1. KONTAKTUPPGIFTER 1.1 Badstrandens ägare och 1.2 Badstrandens huvudansvariga skötare och 1.3 Badstrandens övervakande myndighet och 1.4 Laboratoriet som undersöker

Läs mer

Projekt Slussen: Kontrollprogram vattenverksamhet - ytvatten

Projekt Slussen: Kontrollprogram vattenverksamhet - ytvatten Uppdragsnr: 10133309 1 (6) PM Projekt Slussen: Kontrollprogram vattenverksamhet - ytvatten John Sternbeck, WSP Inledning Slussen i Stockholm är uttjänt och behöver byggas om. Den nuvarande avtappningskapaciteten

Läs mer

ESKILSTUNA ENERGI & MILJÖ VATTEN & AVLOPP LABORATORIUM

ESKILSTUNA ENERGI & MILJÖ VATTEN & AVLOPP LABORATORIUM Provberedning Debiteras en gång per prov. Kemiska och mikrobiologiska analyser hanteras som separata prov. Analysspecifika provbehandlingar Provberedning, vatten Provberedning, slam (inkl. Torrsubstans

Läs mer

Undersökningar i Östra Mälaren till och med 2009

Undersökningar i Östra Mälaren till och med 2009 Undersökningar i Östra Mälaren till och med 9 1 1--3 Dnr 1SV711 Undersökningar i Östra Mälaren till och med 9 Christer Lännergren / LU Undersökningar i Östra Mälaren till och med 9 Undersökningar i Östra

Läs mer

Lackarebäcks vattenverk Laboratorium A Antimon, Sb EPA Method 200.8, mod ICP-MS 0,1 10 µg/l Dricksvatten Nej Nej

Lackarebäcks vattenverk Laboratorium A Antimon, Sb EPA Method 200.8, mod ICP-MS 0,1 10 µg/l Dricksvatten Nej Nej Ackrediteringens omfattning Kretslopp och vatten Mölndal Ackrediteringsnummer 0045 Lackarebäcks vattenverk Laboratorium A000089-001 Kemisk analys Teknikområde Parameter Metod Mätprincip Mätområde Provtyp

Läs mer

Tungmetallbestämning i gräskulturer. Landskrona 2012

Tungmetallbestämning i gräskulturer. Landskrona 2012 Miljöförvaltningen Tungmetallbestämning i gräskulturer Landskrona 2012 Emilie Feuk Rapport 2013:2 Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona oc 2(12) Sammanfattning Miljöförvaltningen har odlat gräs i krukor

Läs mer

YOLDIA - RAPPORT. Recipientkontroll 2007 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun. Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-2006.

YOLDIA - RAPPORT. Recipientkontroll 2007 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun. Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-2006. YOLDIA - RAPPORT Recipientkontroll 2 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-26 Skogsängsån Huddinge 28-12-17 Roger Huononen Yoldia Environmental Consulting

Läs mer

Lerälven. Avrinningsområde: Gullspångsälven Terrängkartan: 10e7g, 10e7f och 10e6g

Lerälven. Avrinningsområde: Gullspångsälven Terrängkartan: 10e7g, 10e7f och 10e6g Avrinningsområde: Gullspångsälven 61-138 Terrängkartan: 10e7g, 10e7f och 10e6g Vattenförekomst: - Kommun: Karlskoga Vattendragsnummer: 138134 Inventeringsdatum: 29 och 30 juni 2004 Koordinater: 6583283

Läs mer

Mätningar av tungmetaller i. fallande stoft i Landskrona

Mätningar av tungmetaller i. fallande stoft i Landskrona Miljöförvaltningen Mätningar av tungmetaller i fallande stoft i Landskrona 2012 Victoria Karlstedt Rapport 2013:4 Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona Sammanfattning Sedan 1988 har kontinuerliga luftmätningar

Läs mer

Vattenkemiskundersökning av Ravalnsbäcken 2004-2005. Ulf Lindqvist. Naturvatten i Roslagen Rapport 2005:26 Norr Malma 4201 761 73 Norrtälje

Vattenkemiskundersökning av Ravalnsbäcken 2004-2005. Ulf Lindqvist. Naturvatten i Roslagen Rapport 2005:26 Norr Malma 4201 761 73 Norrtälje Vattenkemiskundersökning av Ravalnsbäcken 2004-2005 Ulf Lindqvist Naturvatten i Roslagen Rapport 2005:26 Norr Malma 4201 761 73 Norrtälje Provpunkt 2 dammen (sediment) Provpunkt 1 Figur 1. Provtagningspunkter

Läs mer

Kontrollprogram avseende vattenkvalitet i Kävlingeån m.m. UPPDRAGSNUMMER 1288135000. Sweco Environment AB

Kontrollprogram avseende vattenkvalitet i Kävlingeån m.m. UPPDRAGSNUMMER 1288135000. Sweco Environment AB RAPPORT KRAFTRINGEN ENERGI AB ÖRTOFTAVERKET Kontrollprogram avseende vattenkvalitet i Kävlingeån m.m. UPPDRAGSNUMMER 1288135000 Årsrapport november 2012 december 2013 Malmö 2014-03-24 Sweco Environment

Läs mer

RECIPIENTKONTROLL Torne & Kalix älvar 2002

RECIPIENTKONTROLL Torne & Kalix älvar 2002 RECIPIENTKONTROLL Torne & Kalix älvar Torne/Kalix älvars vattenvårdsförbund 1 Torne/Kalix älvars Vattenvårdsförbund Omslagsbild: Pajala kommuns bildarkiv Postadress Telefon Telefax E-post Torne/Kalix älvars

Läs mer

Långtidsserier på Husö biologiska station

Långtidsserier på Husö biologiska station Långtidsserier på Husö biologiska station Åland runt-provtagning har utförts av Ålands landskapsregering sedan 1998 (50-100-tal stationer runt Åland). Dessutom utför Husö biologiska station ett eget provtagningsprogram

Läs mer

Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Medins Biologi Kemi Miljö Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 25 Medins Biologi AB Mölnlycke 26-5-3 Martin Liungman Iréne Sundberg Robert Andersson Jenny Palmkvist Medins

Läs mer

Naturvårdsverkets författningssamling

Naturvårdsverkets författningssamling Naturvårdsverkets författningssamling ISSN 1403-8234 Naturvårdsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:1) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten

Läs mer

Uppstr Maglehem ARV Julebodaån. Biflöde vid Myrestad Verkaån. Uppströms Brösarps ARV Verkaån. Biflöde från Eljaröds ARV Verkaån

Uppstr Maglehem ARV Julebodaån. Biflöde vid Myrestad Verkaån. Uppströms Brösarps ARV Verkaån. Biflöde från Eljaröds ARV Verkaån Temperatur ( C) En låg temperatur är i de flesta fall det bästa för livet i ett vattendrag. I ett kallt vatten blir det mer syre. Beskuggning av vattendraget är det viktigaste för att hålla nere temperaturen.

Läs mer

Limmingsbäcken. Avrinningsområde: Gullspångsälven Terrängkartan: 11e1f. Vattendragsnummer: Inventeringsdatum: 22 juni 2004

Limmingsbäcken. Avrinningsområde: Gullspångsälven Terrängkartan: 11e1f. Vattendragsnummer: Inventeringsdatum: 22 juni 2004 Avrinningsområde: Gullspångsälven 6-8 Terrängkartan: ef Vattenförekomst: SE66794-494 Kommun: Hällefors Vattendragsnummer: 84 Inventeringsdatum: juni 4 Koordinater: 6679 4947 Inventerad sträcka: 49 meter

Läs mer

Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 29 Medins Biologi AB Mölnlycke 21-5-2 Martin Liungman Ingrid Hårding Anders Boström Anna Henricsson Mikael Christensson Medins Biologi

Läs mer

Kontrollprogram för Eskilstunaåns avrinningsområde 2010-12. Hjälmarens Vattenvårdsförbund

Kontrollprogram för Eskilstunaåns avrinningsområde 2010-12. Hjälmarens Vattenvårdsförbund HJÄLMARENS VATTENVÅRDSFÖRBUND Kontrollprogram för Eskilstunaåns avrinningsområde 2010-12 Hjälmarens Vattenvårdsförbund LAXÅ ÖREBRO KUMLA HALLSBERG ESKILSTUNA Mälaren Hjälmaren 2010 2020 2220 2058 3018

Läs mer

Tungmetaller i mossor. i Landskrona kommun. 1983, 1995 och 2006

Tungmetaller i mossor. i Landskrona kommun. 1983, 1995 och 2006 Miljöförvaltningen Tungmetaller i mossor i Landskrona kommun 1983, 1995 och 2006 Olle Nordell ekolog Rapport 2007:3 Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona Figur 1. Provtagningslokaler för mossa i Landskrona

Läs mer

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2015

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2015 Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2015 Heli Ratia Marjut Mykrä Eeva-Kaarina Aaltonen Jakobstad 2016 Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 1 1.1 GRUNDERNA FÖR KONTROLLEN... 1

Läs mer

Beskrivning av använd metod, ingående data och avvägningar som gjorts vid klassificering av näringsämnen i sjöar och vattendrag i Värmlands län 2013

Beskrivning av använd metod, ingående data och avvägningar som gjorts vid klassificering av näringsämnen i sjöar och vattendrag i Värmlands län 2013 Beskrivning av använd metod, ingående data och avvägningar som gjorts vid klassificering av näringsämnen i sjöar och vattendrag i Värmlands län 2013 1. Allmänt om klassificeringen Klassificeringen baseras

Läs mer

MÖRRUMSÅN 2006 Mörrumsåns vattenvårdsförbund

MÖRRUMSÅN 2006 Mörrumsåns vattenvårdsförbund MÖRRUMSÅN 2006 Mörrumsåns vattenvårdsförbund ALcontrol AB 2007-05-04 Kund Foto på framsidan Projektledare Kvalitetsgranskning av rapport Kontaktperson Projektledare Kontaktperson Fältprovtagning Kontaktperson

Läs mer

Försurning. Naturliga försurningsprocesser. Antropogen försurning. Så påverkar försurningen marken. Så påverkar försurningen sjöar

Försurning. Naturliga försurningsprocesser. Antropogen försurning. Så påverkar försurningen marken. Så påverkar försurningen sjöar Försurning Sedan istiden har ph i marken sjunkit från 7 till 6. ph i regn har sjunkit från 5,5 till 4,5 Idag har vi 17 000 antropogent försurade sjöar Idag finns det även försurat grundvatten Naturliga

Läs mer

Minnesanteckningar från informationsmöte med intressenter i Marielundsbäcken

Minnesanteckningar från informationsmöte med intressenter i Marielundsbäcken Minnesanteckningar från informationsmöte med intressenter i Marielundsbäcken Kvibille Gästis 2014-05-21 Närvarande Markägare och arrendatorer: Karl-Olof Johnsson, Göran Andreasson, Thomas Nydén och Lars

Läs mer

1986L0278 SV

1986L0278 SV 1986L0278 SV 20.04.2009 004.001 8 BILAGA 1 A GRÄNSVÄRDEN FÖR HALTER AV TUNGMETALLER I MARKEN (mg/kg torr vikt i ett representativt prov, enligt definitionen i bilaga 2 C, från mark med ett ph mellan 6

Läs mer

Rekordstor utbredning av syrefria bottnar i Östersjön

Rekordstor utbredning av syrefria bottnar i Östersjön Rekordstor utbredning av syrefria bottnar i Östersjön Lars Andersson & Martin Hansson, SMHI Under -talet har det ofta rapporterats om att rekordstora delar av Egentliga Östersjöns djupområden är helt syrefria

Läs mer

GÖTA ÄLVS VATTENVÅRDSFÖRBUND

GÖTA ÄLVS VATTENVÅRDSFÖRBUND GÖTA ÄLVS VATTENVÅRDSFÖRBUND VERKSAMHETSPLAN FÖR 2013-2015 AVSEENDE ÅR 2015 Förslag april 2015 Mätstationer och provtagningspunkter 2013-2015 GÖTA ÄLVS VATTENVÅRDSFÖRBUND Program för vattendragskontroll

Läs mer

BIOLOGI - EKOLOGI VATTEN 2014-10-16

BIOLOGI - EKOLOGI VATTEN 2014-10-16 BIOLOGI - EKOLOGI VATTEN 2014-10-16 TUSENTALS SJÖAR Sjörikt land Sverige Drygt 100 000 sjöar större än 1 ha = 0,01 km 2 = 0,1 km x 0,1 km 80 000 sjöar mindre än 10 ha Cirka en tiondel av sveriges yta.

Läs mer

Svensk författningssamling

Svensk författningssamling Svensk författningssamling Förordning om ändring i förordningen (2001:554 om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten; SFS 2006:1140 Utkom från trycket den 26 september 2006 Omtryck utfärdad den

Läs mer

Vattenprover. Innehåll: Inledning. Inledning. Mätvärden Dalsjön lilla fiskebryggan Bron Nedre+övre Bjärlången Utloppet nedre Bjärlången

Vattenprover. Innehåll: Inledning. Inledning. Mätvärden Dalsjön lilla fiskebryggan Bron Nedre+övre Bjärlången Utloppet nedre Bjärlången Vattenprover Innehåll: Inledning Mätvärden Dalsjön lilla fiskebryggan Bron Nedre+övre Bjärlången Utloppet nedre Bjärlången Förklaring -värde Alkalinitet (mekv/l) Fosfor (µg/l) Kväve halt () Inledning Vattenproverna

Läs mer

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad innehåller även resultaten från muddringskontrollen hösten 2011

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad innehåller även resultaten från muddringskontrollen hösten 2011 Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2011 - innehåller även resultaten från muddringskontrollen hösten 2011 Eeva-Kaarina Aaltonen Tiia Sillanpää Jakobstad 2012 Innehåll 1 Inledning

Läs mer

Tungmetallbestämning i gräskulturer. Landskrona 2011

Tungmetallbestämning i gräskulturer. Landskrona 2011 Miljöförvaltningen Tungmetallbestämning i gräskulturer Landskrona 2011 Emilie Feuk Rapport 2012:7 Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona 2(12) Sammanfattning Miljöförvaltningen har odlat gräs i krukor som

Läs mer

Vallentunasjön. Fosfor i vatten- och sediment

Vallentunasjön. Fosfor i vatten- och sediment Vallentunasjön Fosfor i vatten- och sediment Vattenresurs 2 3 1 Förord Vallentunasjön är viktig som rekreationssjö. Sjön har också ett rikt fågelliv. Sjön är övergödd och har haft algblomningar under många

Läs mer

strandbad Sötvatten Mål och syfte Att tänka på Vattenkvalitet vid strandbad 1 Arbetsmaterial : (se SNFS 1996:6 MS:89)

strandbad Sötvatten Mål och syfte Att tänka på Vattenkvalitet vid strandbad 1 Arbetsmaterial : (se SNFS 1996:6 MS:89) Vattenkvalitet vid strandbad 1 Programområde: Kust och Hav Sötvatten : Vattenkvalitet vid strandbad (se SNFS 1996:6 MS:89) Mål och syfte Syftet med undersökningen är att få en uppfattning om den hygieniska

Läs mer

UPPDRAGSLEDARE. Jard Gidlund UPPRÄTTAD AV. Petra Wallberg. Svar på begäran av komplettering av ansökan från Länsstyrelsen i Stockholm

UPPDRAGSLEDARE. Jard Gidlund UPPRÄTTAD AV. Petra Wallberg. Svar på begäran av komplettering av ansökan från Länsstyrelsen i Stockholm UPPDRAG Miljö UPPDRAGSNUMMER 5630208300 UPPDRAGSLEDARE Jard Gidlund UPPRÄTTAD AV Petra Wallberg DATUM GRANSKAD AV Uno Strömberg Svar på begäran av komplettering av ansökan från Länsstyrelsen i Stockholm

Läs mer

Ivösjön en vattenförekomst i EU

Ivösjön en vattenförekomst i EU Ivösjön en vattenförekomst i EU Arbete i sex års cykler - 2009-2015 Mål: God ekologisk status Ingen försämring 1. Kartläggning 2. Kvalitetsmål och normer Klar 22 december 2007 Klar 22 december 2009 3.

Läs mer

Lämplig utsläppspunkt

Lämplig utsläppspunkt Lämplig utsläppspunkt 1. Inledning Denna PM sammanfattar utredningen gällande lämplig utsläppspunkt för det behandlade lakvattnet. Rapporten ingår som en del av den prövotidsredovisning för Löt avfallsanläggning

Läs mer

Rapport Sita Sverige marksanerings försök att reducera halter i vatten med partikelfällor, kemisk fällning samt centrifug/separator

Rapport Sita Sverige marksanerings försök att reducera halter i vatten med partikelfällor, kemisk fällning samt centrifug/separator Rapport Sita Sverige marksanerings försök att reducera halter i vatten med partikelfällor, kemisk fällning samt centrifug/separator Introduktion Sita Sverige marksanerings är verksam vid SÖRABs avfallsanläggning

Läs mer

HÖJE Å VATTENDRAGSFÖRBUND

HÖJE Å VATTENDRAGSFÖRBUND 1(8) HÖJE Å VATTENDRAGSFÖRBUND UNDERSÖKNINGSPROGRAM FÖR DEN SAMORDNADE RECIPIENTKONTROLLEN I HÖJE ÅS AVRINNINGSOMRÅDE UNDER 2010 T.O.M. 2012 Inledning Den samordnade vattenkontrollen i Höje å startade

Läs mer

KOMPLETTERANDE UNDERSÖKNINGAR I KÄLLOMRÅDET. Gotlandsfärjans påverkan på metaller i vattenmassan

KOMPLETTERANDE UNDERSÖKNINGAR I KÄLLOMRÅDET. Gotlandsfärjans påverkan på metaller i vattenmassan Sanering av Oskarshamns hamnbassäng KOMPLETTERANDE UNDERSÖKNINGAR I KÄLLOMRÅDET Gotlandsfärjans påverkan på metaller i vattenmassan Rapport nr Oskarshamns hamn : -- Författad av Per Östlund Studsvik RadWaste

Läs mer

Även andra faktorer än phvariationerna skulle dock kunna spela in och påverka överlevnaden av öringungar negativt.

Även andra faktorer än phvariationerna skulle dock kunna spela in och påverka överlevnaden av öringungar negativt. Hushållningssällskapet - Alcontrol Bakgrund till undersökningsprogram öring Ålanda ström Mjörns FVOf har tillsammans med Hushållningssällskapet och Alingsås sportfiskeförening under flera år bedrivit ett

Läs mer

Analys av vattenkvalitet i avrinnande vatten från den befintliga torrlagda Skirsjön samt diskussion om förväntade effekter efter åtgärder

Analys av vattenkvalitet i avrinnande vatten från den befintliga torrlagda Skirsjön samt diskussion om förväntade effekter efter åtgärder 1 Analys av vattenkvalitet i avrinnande vatten från den befintliga torrlagda Skirsjön samt diskussion om förväntade effekter efter åtgärder Bakgrund I arbetet med en åtgärdsstrategi för Växjösjöarna (ALcontrol

Läs mer

Effekter i skog, mark och vatten. Presenterat av Filip Moldan (IVL), Martin Rappe George (SLU) och Göran Lindström (SMHI)

Effekter i skog, mark och vatten. Presenterat av Filip Moldan (IVL), Martin Rappe George (SLU) och Göran Lindström (SMHI) Effekter i skog, mark och vatten Presenterat av Filip Moldan (IVL), Martin Rappe George (SLU) och Göran Lindström (SMHI) Resultat från lokala, välundersökta Metodik och data avrinningsområden Analys av

Läs mer

Metaller i vattendrag 2011. Miljöförvaltningen R 2012:11. ISBN nr: 1401-2448. Foto: Medins Biologi AB

Metaller i vattendrag 2011. Miljöförvaltningen R 2012:11. ISBN nr: 1401-2448. Foto: Medins Biologi AB ISBN nr: 1401-2448 R 2012:11 Foto: Medins Biologi AB Metaller i vattendrag 2011 Miljöförvaltningen Karl Johansgatan 23, 414 59 Göteborg Tel vx: 031-368 37 00 Epost: miljoforvaltningen@miljo.goteborg.se

Läs mer

Mikrobiologisk undersökning av Göta älv 2002-2003

Mikrobiologisk undersökning av Göta älv 2002-2003 Mikrobiologisk undersökning av Göta älv 2002-2003 En rapport skriven av Victoria Hågland, Göteborgs va-verk, på uppdrag av Göta älvs vattenvårdsförbund GÖTEBORGS RAPPORT 1(18) Förord Mot bakgrund av de

Läs mer

Vellingebäckarna 2006

Vellingebäckarna 2006 Vellingebäckarna 2006 Miljö- och Byggnadsnämnden 2007 Vellingebäckarna 2006 2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 1. Bakgrund... 3 2. Beskrivning och provtagning... 3 2.1 Beskrivning... 3 2.2

Läs mer

MOTALA STRÖM 2004 ALcontrol Bilaga 1 BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för vattenkemi samt metall i vattenmossa

MOTALA STRÖM 2004 ALcontrol Bilaga 1 BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för vattenkemi samt metall i vattenmossa BILAGA 1 Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för vattenkemi samt metall i vattenmossa 101 Olika variablers innebörd Från och med undersökningsåret 1999 tilllämpas Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder

Läs mer

Hur påverkar enskilda avlopp vattenkvaliteten i Emån? Thomas Nydén Emåförbundet

Hur påverkar enskilda avlopp vattenkvaliteten i Emån? Thomas Nydén Emåförbundet Hur påverkar enskilda avlopp vattenkvaliteten i Emån? Thomas Nydén Emåförbundet Vi behöver alla bra vattenkvalitet, och alla kan hjälpa till! Alseda Emåförbundets organisation RECIPIENTKONTROLL Övervakning

Läs mer

YOLDIA - RAPPORT. Recipientkontroll 2011 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun. Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-2010

YOLDIA - RAPPORT. Recipientkontroll 2011 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun. Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-2010 YOLDIA - RAPPORT Recipientkontroll 2011 Tumbaåns sjösystem Botkyrka kommun Rapporten bedömer även mätningar som utförts 1997-2010 Huddinge 2012-04-12 Roger Huononen Yoldia Environmental Consulting AB Telefon:

Läs mer

SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG

SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG Sanering av hamnbassängen i Oskarshamn Bilaga A.4 SANERING AV OSKARSHAMNS HAMNBASSÄNG Förslag till riktvärden för grumling i ytvatten vid muddring Rapport nr Oskarshamns hamn 2011:4 Oskarshamns kommun

Läs mer

Fiskevattnet för Bunns FVOF - sjöbeskrivning

Fiskevattnet för Bunns FVOF - sjöbeskrivning FISKEVATTNET Fiskevattnet för Bunns FVOF - sjöbeskrivning Allmän sjöbeskrivning Sjö- och avrinningsdata Bunn tillhör Röttleåns vattensystem och är belägen ca 4 km sydost om Gränna. Större delen av sjön

Läs mer

NO-TEMA: Vattenmiljöer

NO-TEMA: Vattenmiljöer NO-TEMA: Vattenmiljöer Dammen Lindesby Va.enfall Torphy.an Parkudden MÅL: Uppleva tre olika va.enmiljöer. Förutsä.ningar för liv i de olika miljöerna Undersökande arbetssä. Genomföra fältstudier Utrustning:

Läs mer

Recipientkontroll Emån. Årsrapport för 2014

Recipientkontroll Emån. Årsrapport för 2014 Recipientkontroll Emån Årsrapport för 2014 Emåförbundet 2015 1 Recipientkontroll Emån 2014 Författare: Thomas Nydén Kontakt: thomas.nyden@eman.se Hemsida: www.eman.se Omslagsbild: Akvarell av Peter Nilsson

Läs mer

Kompletterande utredning av grundvattnens karakteristika som vid behov skall tas fram

Kompletterande utredning av grundvattnens karakteristika som vid behov skall tas fram 3330 Nr 341 Kompletterande utredning av grundvattnens karakteristika som vid behov skall tas fram Bilaga 2 a 1. Geologiska karakteristika för grundvattenförekomsten inbegripet utsträckning och typ av geologisk

Läs mer

1.0 INLEDNING DATUM UPPDRAGSNUMMER TILL. Trafikverket KOPIA E20 FINNGÖSA - YTVATTENPROVTAGNING I SÄVEÅN

1.0 INLEDNING DATUM UPPDRAGSNUMMER TILL. Trafikverket KOPIA E20 FINNGÖSA - YTVATTENPROVTAGNING I SÄVEÅN DATUM 2016-02-24 UPPDRAGSNUMMER 1522243 TILL KOPIA Trafikverket FRÅN Golder Associates AB E-POST maria_florberger@golder.se E20 FINNGÖSA - YTVATTENPROVTAGNING I SÄVEÅN 1.0 INLEDNING Trafikverket har för

Läs mer

Göljebäcken. Avrinningsområde: Eskilstunaån Terrängkartan: 10f6a. Vattendragsnummer: Inventeringsdatum: 23 och 25 augusti 2004

Göljebäcken. Avrinningsområde: Eskilstunaån Terrängkartan: 10f6a. Vattendragsnummer: Inventeringsdatum: 23 och 25 augusti 2004 Avrinningsområde: Eskilstunaån 61-121 Terrängkartan: 10f6a Vattenförekomst: - Kommun: Örebro Vattendragsnummer: 121023 Inventeringsdatum: 23 och 25 augusti 2004 Koordinater: 6580327 1453197 Inventerad

Läs mer

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2009 Eeva-Kaarina Aaltonen Tiia Sillanpää Jakobstad 2010

Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2009 Eeva-Kaarina Aaltonen Tiia Sillanpää Jakobstad 2010 Resultaten från samkontrollen av havsområdet utanför Jakobstad 2009 Eeva-Kaarina Aaltonen Tiia Sillanpää Jakobstad 2010 Pohjanmaan vesiensuojeluyhdistys ry Österbottens vattenskyddsförening rf pl/ pb 87

Läs mer