Det osynliga arvet Generationsöverlöpande iscensättningar

Transkript

1 Det osynliga arvet Generationsöverlöpande iscensättningar Åsa Jönsson Tysén EVT15 Åkersberga 2016

2 Sammanfattning Vi människor är komplexa varelser som ingår i komplexa system. Vi är på så sätt både termer och summan av det komplexa. Alla har vi kropp, tanke, sinne och själ som existerar och samarbetar symbiotiskt inom oss. På liknande sätt, ingår vi i större sammanhang där allt annat runt omkring oss påverkar och har betydelse för vår existens, samtidigt som vi själva också påverkar och har betydelse för all annan existens runt omkring oss. Om och när vi når insikt om att det är så vi måste se och bemöta oss själva och andra, kan vi hitta förståelse och svar på varför vi gör som vi gör och känner som vi känner och därur föda vårt arv till nästa generation. 2

3 Innehållsförteckning Sammanfa&ning... 2 Inledning... 4 Sy2e och frågeställning... 5 Metoder... 5 Bakgrund... 5 Iscensä'ningsperspek-vets ursprung som begrepp... 5 Maslows behovstrappa... 6 Psykiska försvarsmekanismer... 6 Objektrela-onsteori... 7 Anknytningsteori... 9 Neurobiologisk resonans... 9 Andning... 9 Stress... 9 Gener och epigene-k SER- terapi Resultat Vad menas med iscensä'ning? Orsak - grunden -ll varför en iscensä'ning uppstår Ursprung och syse Vad påverkar iscensä'ningsbehovet? Livshistoria Psykiska försvarsmekanismer Spegling ur e' objektrela-ons- /anknytningsteore-skt perspek-v Det sanna och falska självet/det sanna och falska jaget Andningens påverkan Stresspåverkan Spegling - neurobiologisk resonans Den gene-ska aspekten Det osynliga arvet - genera-onsöverlöpande iscensä'ningar SER- terapi Slutdiskussion A' starta sin terapeu-ska resa KraSen och styrkan i SER- terapi Fullbordan? Käll- och li&eraturförteckning

4 Inledning Vad kan hända med ett litet barn som av sin förälder blir tystad, stoppad i sin reaktion när han eller hon uttrycker ilska, förtvivlan eller rädsla över att inte få ett behov tillfredställt alternativt tror sig förlora något viktigt? När föräldern med en blick eller handling låter barnet förstå, att den där utåtagerande reaktionen är totalt förbjudet om han eller hon vill slippa bli bemött med iskyla och hänvisad till ett ensamt rum till dess att han eller hon lugnat ner sig och kan komma ut och be om ursäkt? Vad händer när barnet tolkar och gör till sin sanning att känslor av ilska, förtvivlan och rädsla inte är tillåtna och förknippade med skam om de ändå slipper ut? Att det är bäst att trycka ner, gömma undan och förinta dem för att inte riskera att bli utesluten ur en gemenskap eller som det upplevs, att förlora förälderns kärlek och bekräftande? Vad kan följderna bli för det lilla barnet när det utsätts för ett sådant bemötande upprepade gånger eller är det gängse sättet för föräldern att hantera sådana känslor på? Jag vill påstå att det är förödande för det lilla barnet på Hlera sätt och det både psykiskt och fysiskt. Där och då i direkt anslutning till att det sker. Dels i form av det känslomässiga trauma som skapas av att inte få tillåtelse att känna känslan, att inte få den bekräftad och omhändertagen och dess uttryck förklarad som sund och ofarlig trots sin starka och i sig skrämmande emotion. Dels i den oerhörda rädsla som uppstår när barnet blir avvisat och övergiven, totalt utlämnad till sig själv att ta hand om sin reaktion och den känslostorm som orsakat det hela. Det på samma gång som han eller hon direkt eller indirekt, uppmanas att skämmas över sitt beteende tills dess att han eller hon har lugnat ner sig och bett om ursäkt för det. Framåt i tid likaså. Jag tror att när barnets ilska och självhävdelse tystas och förtrycks ner i skammens vrår, är risken stor att barnet vänder dessa känslor inåt och börjar misstro sig själv, sina känslor och instinkter och sin intuition. Därigenom förlorar barnet sin egen röst och sin förmåga att rättfärdiga sig själv, men också rätten att sätta sina egna gränser eller försvara sig i situationer där det skulle behövas. För att få reda på hur han eller hon ska agera för att göra rätt, börjar barnet omedveten om det, uppmärksamma och tolka, först förälderns och sedan vartefter, även andra människors känslor, behov, önskemål och reaktioner, allt för att få bekräftelse på att han eller hon duger, är bra och värd att tycka om eller älska. Barnet har, omedveten om det, börjat iscensätta, men inte som regissör och huvudrollsinnehavare i sin egen livsuppsättning, utan till stor del som marionettdocka i någon annans. I det läge av total förvirring som barnet upplever i direkt anslutning till det som skett och för att överleva den smärtsamma upplevelsen, träder olika försvar in som stänger av de hotfulla känslorna. När detta sker är min övertygelse att även andningen påverkas negativt och att barnet slutar andas som det ska. Det håller andan, eller andas ytligt, för att kunna fokusera och få kontroll över situationen. Allt detta i sig, är förödande för barnet, men skapar i sin tur kraftiga stressreaktioner, som inte bara påverkar barnets psykiska mående negativt, utan på sikt även dess fysiska hälsa. Om detta sätt att hantera livet på får förbli i omedvetet och obearbetat skick, kommer det att följa med barnet in i vuxenlivet och dess framtida roll som förälder. Det innebär att nästa generation av barn kommer att bli psykiskt och fysiskt präglade och uppfostrade att hantera sina liv på liknande sätt som sin förälder. De kommer att ärva iscensättningar. Jag vill med denna uppsats, förutom att underbygga mina ovanstående påståenden, visa att det utifrån ett SER- terapeutiskt behandlingsperspektiv går att synliggöra, bearbeta och bryta såväl ärvda, som icke ärvda iscensättningar och därigenom till på köpet förbättra både sin psykiska och fysiska hälsa. 4

5 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är för det första att ge läsaren en förståelse för vad en iscensättning är. Både som begrepp, Orsak och påverkansfaktorer varifrån och hur en iscensättning uppkommer och Verkan hur den verkar och påverkar oss i våra liv. För det andra, att sätta in iscensättningen i den generationsöverlöpande kontext där både föräldern, barnet och framtida generation Hinns med likt länkar i en påverkanskedja. Länkar som via ärvda iscensättningar, omedvetet och orehlekterat överför negativa mönster sätt att hantera känslor, tankar, reaktioner och beteenden, löpande från generation till generation. För det tredje, att utifrån ett SER- terapeutiskt perspektiv, dess integrativa arbetssätt, metoder och psykologiska teorier, visa på möjligheterna till och vinsten i att synliggöra, bearbeta och bryta dessa iscensättningar, ärvda såväl som icke ärvda. Metoder I sökandet efter svar och material till min uppsats har jag använt mig av följande metoder: Litteratur knutna till ämnet. (se litteraturförteckning) Relevanta artiklar på internet. (se litteraturförteckning) Kompendiematerial samt egna anteckningar från olika föreläsningstillfällen under SER- utbildningen. Egen kunskap inhämtad från utbildningen till SER- terapeut samt egen livserfarenhet gällande ämnet. Bakgrund Iscensättningsperspektivets ursprung som begrepp Sigmund Freud ( ), österrikisk läkare och författare, samt psykoanalysens grundare, var den första som talade om fenomenet. Han kallade det för tvångsmässig upprepning. Det vill säga att vi människor upprepar beteenden, olösta problem under våra olika utvecklingsfaser i livet, som ett sätt att bemästra de traumatiska händelser som drabbat oss. Hans teori vidareutvecklades senare av bland andra, psykologen Alice Miller ( ), vars dehinition av begreppet var att upprepningstvånget var livets sätt att reparera sig själv från barndomens traumatiska upplevelser. Hon kallade detta för Iscensättning. En dehinition som även SER- terapin använder sig av. En iscensättning är ett återkommande återskapade av det förclutna i nuet, för att på så sätt få kontakt med de känslor som ligger lagrade i kroppen och som pockar på att få bli uppmärksammade och förlösta. Känslor som stammar från tidigare smärtsamma upplevelser och 5

6 som omedvetet styr vårt sätt att reagera, agera och uppleva i olika situationer i nuet. 1 Maslows behovstrappa Abraham Harold Maslow ( ), amerikansk psykolog, professor och den främste företrädaren för riktningen humanistisk psykologi i USA, känd för sin teori om motivation och 2 personlighet. Maslow presenterade på talet en motivationsteori där människans behov är ordnade i ett 3 antal olika nivåer. Dessa nivåer kom att kallas Maslows behovstrappa eller behovshierarki. Behov av själv- MASLOWS BEHOVSTRAPPA förverkligande: skapa, utveckla sig kreativt, sätta upp mål Behov av uppskattning/socialt accepterande; status, andras erkännande Gemenskap och tillgivenhetsbehov; Tillhöra en gemenskap, sociala kontakter Trygghetsbehov; säkerhet och skydd Kroppsliga behov; hunger, törst, sömn, övriga kroppsliga funktioner Psykiska försvarsmekanismer Psykisk försvarsmekanism är ett av de centrala begreppen i psykoanalysens teoribyggnad och grundades av Sigmund Freud. Det vidareutvecklades senare av Anna Freud 4 ( ), psykoanalytiker och dotter till Sigmund Freud. 5 De psykiska försvarsmekanismer som man i psykologin pratar om är: 1. Regression - Tillbakagång. Beter sig som ett barn för att få sin vilja igenom. 2. Rationalisering - Förenklar och förskönar verkligheten till sin egen fördel. 3. Bortträngning - Glömmer bort/ förtränger obehagligheter, som trots detta undermedvetet påverkar ens person och beteende. 4. Förnekande - vägrar inse att det som hänt påverkat en negativt. Jag har inte tagit skada av lite stryk 5. Dagdrömmar eskapism - verklighetshlykt. Lever i en fantasi/drömvärld utan strategier för hur drömmarna ska kunna förverkligas. 6. Kompensation - skapar en identitet med hjälp av te x kropps- och utseendehixerande handlingar, te x styrketräning eller skönhetsoperationer. 7. Förskjutning - en utskällning tas emot och trycks ner för att senare gå ut över någon annan 6

7 oskyldig. Något som sker vid te x mobbing. 8. Självbestraffning - motsatsen till förskjutning. Vänder känslorna mot sig själv genom bestraffning, självdestruktivitet eller uppvisande av självskadebeteenden, upprepningstvång. 9. Projektion - lägger över sina egna svagheter, rädslor och önskningar på andra. 10.Reaktionsbildning - Övertygar sig själv om att göra något som man egentligen inte vill. Det genom överdrivet överbevisande. 11.Agerande - uppladdade känslor som tar sig överdrivet utryck. Tex onormal aggressivitet. 12.Överföring - tillskriva en person vissa egenskaper och sätt att tänka som den inte har. 13.Intellektualisering - Distanserar sig från händelsen och från sina känslor och går upp i huvudet och låter tankarna mentalt få gestalta det som hänt. 14.Splittring - ingen kontakt mellan sina olika sidor. Omedveten om man säger en sak men gör tvärtom. Svart och vitt- tänkande. Objektrelationsteori Termen Objektsrelationsteori härrör från Sigmund Freuds psykoanalys, men vidareutvecklades därefter av bl a Sandor Ferenczi ( ), Melanie Klein ( ), D.W Winnicott ( ), Patricia Tudor - Sandahl (1940- ) samt anknytningsteorins grundare John Bowlby ( ) och Mary Ainsworth( ). Objektrelationsteorin bygger på föreställningen om människans starka och inneboende behov av att ha meningsfulla relationer till sina medmänniskor. Det är en teori om hur tidiga känslomässiga relationer etableras och utvecklas och hur dessa avgörande påverkar och präglar barnets personliga utveckling. 6 Objektbild Objektet kan vara föremål för både kärlek och hat och är också en gestalt med vilken det sker en identihikation. Genom identihikation skapas en representation av objektet i det inre, en objektbild. Också en självbild formas på detta sätt. De psykiska representationerna av objekten och individens relation till dessa representationer utgör viktiga inre modeller, till vilka individen kan orientera sig och därmed relatera till personer i yttervärlden, skapa kärleksrelationer och så 7 vidare. De inre bilderna utgör således barnets tolkade och internaliserade uppfattning av de yttre objekten/de närmaste omsorgspersonerna, värderade utifrån en känslomässig skala och representeras av både minnen, fantasier och verkliga personer. D.W Winnicott ( ), psykoanalytiker och barnläkare, betonade vikten av hållande- Holding och lekandes betydelse. Han tar även upp begrepp som spegling, Det potentiella rummet, övergångsobjekt och det sanna och falska självet. Spegling Genom att barnet blir sett av en annan människa/omsorgspersonen, upplever barnet sin egen existens. Barnet ser sig själv i återspeglingen från omsorgspersonens ansikte, dennes ögon och attityd och internaliserar den bilden och gör den till sin egen självbild. 7

8 Holding Holding som begrepp beskriver barnets absoluta beroendetillstånd gentemot föräldrarna/ omsorgspersonerna och vikten av deras pålitliga förmåga att kunna hålla barnet både fysiskt (närhet, värme beskydd och stöd) och psykiskt (tänka på och sörja för barnets väl). Det innebär att kunna ge barnet tillräckligt bra omsorg - de positiva upplevelserna måste överväga de negativa - så att barnet självt kan och vågar utforska sin omvärld och integrera sina olika känslor och behov. Detta bildar grunden för barnets självutveckling. 8 I psykodynamisk terapi har man tagit upp begreppet holding för att beteckna den trygghet som terapeuten ger klienten när denne börjar ta itu med sin verkliga värld och sitt verkliga jag. Det potentiella rummet I det mellanliggande upplevelseområdet där fantasi och verklighet, den inre och yttre världen, möts, skapar barnet sina symboler av kognitiv och emotionell karaktär. Det är i detta rum som barnet lär sig acceptera den yttre verkligheten, samtidigt som det är en viloplats och källa till kreativitet och utveckling. Lekandes betydelse I samband med det verbala språkets framväxt och i det potentiella rummet, utvecklas även barnets symboliseringsförmåga, och i och med den, den symboliska leken. Språket ger barnet en förbindelse till föräldrarna och hjälper barnet att på så sätt separera ut sig själv och uppleva sig som en egen individ. I leken uttrycker barnet känslor och upplevelser utan att den därigenom är detsamma som verkligheten. I detta låtsasläge kan det barn som upplever en tillräckligt bra omsorg från omsorgspersonerna börja använda sig av den symboliska leken för bearbetning. För barn som inte har en tillräckligt stabil situation runt sig blir leken inte på samma sätt det trygga område, där den symboliserande bearbetningen kan Hinna utrymme. Barnet använder då leken i låtsasläget som en försvarsstrategi och inte till kreativt utforskande. 9 Övergångsobjekt Övergångsobjekt symboliserar omsorgspersonernas värme och beskydd. Det kan te x vara en nalle, en tröja med välkänd doft, något som barnet Hinner trygghet i då föräldrarna/ omsorgspersonerna inte är tillgängliga. Med hjälp av övergångsobjektet bygger barnet en bro mellan upplevelsen att vara en enhet med omsorgspersonerna till att vara något separat, vilket markerar barnets begynnande psykiska avgränsning och förmåga till symbolbildning. Det sanna och falska självet Begreppet Det sanna och falska självet beskriver möjligheterna till utveckling mot antingen det sanna självet eller det falska självet, som det lilla barnet har knutet till bekräftelsebehov och förverkligande. Om omgivningen/föräldrarna är tillräckligt lyhörda för barnets behov och signaler, kan barnets kärna, det sanna självet, via den symboliska leken utvecklas på ett positivt sätt. Om barnet i motsatt fall inte får tillräckligt gensvar på sitt sanna själv, trycks det sanna självet undan. Barnet lär sig att beskydda det genom att förneka det och utvecklar istället dess motsats, det falska självet. 10 8

9 Anknytningsteori Termen anknytningsteori 11 utvecklades ur objektrelationsteorin och av den engelska psykoanalytikern John Bowlby 12 ( ) och beskriver barnets biologiskt förprogrammerade benägenhet att knyta an känslomässigt till en speciell person, en anknytningsperson, vanligtvis modern, men om hon inte Hinns i barnets värld, en modersersättare. Bowlby menade att trygg anknytning under de första levnadsåren är en förutsättning för emotionell säkerhet och självständighet senare i livet. Bowlbys arbete följdes upp av framför allt den kanadensiska psykologen Mary Ainsworth 13( ). Hon skiljer i sin forskning mellan olika anknytningsmönster: ett mönster av trygg anknytning, två av otrygg anknytning och ett av oorganiserad anknytning. Neurobiologisk resonans Joachim Bauer (1951- ), medicine doktor i neurologi, psykiatriker och författare, beskriver neurobiologisk resonans på följande sätt. I hjärnan Hinns olika nervceller/neuroner som samverkar för att utföra våra reaktioner, vårt agerande och våra upplevelser. Handlingsneuroner som förfogar över program med vars hjälp vi kan utföra målinriktade handlingar och som skapar impulser i nervsystemet, och rörelseneuroner som förmedlar dessa ut i kroppen. En typ av handlingsneuroner är speglingsneuronerna. Det är neuroner som kan realisera ett bestämt program i den egna kroppen, men som också blir aktiva när man observerar eller på annat sätt upplever hur en 14 annan individ omsätter detta program i handling. Andning Andningen är en livsviktig kroppsfunktion som skiljer sig från andra kroppsfunktioner på Hlera sätt. Ett är att den dels är automatisk, dels viljestyrd, vilket innebär att vi inte behöver tänka på att andas, att upprätthålla andningen, samtidigt som vi kan öka och minska andningen precis som vi vill. Vår förmåga att styra andningen gör det möjligt för oss att uppleva och uttrycka känslor med hela kroppen, att antingen uppleva känslor som tunga och begränsande eller lätta och befriande i kroppen. 15 Stress På nationalencyklopediens hemsida, ne.se, förklaras stress på följande sätt: Stressreaktionen hos människan kan till stor del beskrivas som en alarmreaktion med sammanlänkade psykiska och kroppsliga skeenden. Den innebär en aktivering av det sympatiska nervsystemet och en ökad avgivning till blodet av de s.k. stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol När det råder balans mellan de krav som ställs och vår förmåga att hantera kraven kan stress upplevas som en positiv utmaning och fartgivare Negativ stress framkallas både när kraven överstiger individens förmåga (överstimulans) och när kraven är så låga att man inte får tillfälle att använda och utveckla sin förmåga (understimulans) En hög stressnivå under lång tid ökar risken för uppkomst av högt blodtryck och hjärtinfarkt. Andra problem som har samband med stress är bl.a. övervikt, diabetes, blodfettförhöjning, psoriasis och långvarig smärta. Likaså har vissa psykiska störningar samband med stress, framför allt 9

10 ångestsyndrom och depression. 16 Lägg därtill att långvarig stress även påverkar 17 immunförsvaret så att motståndskraften mot infektioner blir sämre. Gener och epigenetik I kroppens celler Hinns vår arvsmassa, vårt DNA, som innehåller gener. Generna utgör ritningen som bestämmer hur vi ser ut och fungerar. Alla celler innehåller samma gener. Det som skiljer till exempel en benmuskel från ett öga, trots att de byggs utifrån exakt samma ritning, är de så kallade epigenetiska markeringarna. Som en slags cellulär minnesmarkör styr de vilka delar av DNA:t, vilka gener, som ska vara aktiva och hur informationen i dem används. 18 SER-terapi SER- terapi bygger på den integrativa psykologin. Psykodynamisk 19, humanistisk 20, existensiell och transpersonell psykologi kombinerad med incensättningsperspektivet och den kroppsterapeutiska synsättet 24. Metoder i SER-terapi: Terapeutens kvaliteter i empati, närvaro och kunnande tillsammans med verktyg som samtalsterapi, visualisering, symbolisering, regressionsterapi, mindfulness, iscensättningar, vårt inre barn, delpersonligheter och andningsterapi/efb. Terapiformen i SER- terapi är psykodynamisk, dvs hur du agerar, känner och tänker i ditt liv beror på ditt eget förhlutna. Du återskapar det förhlutnas obearbetade skuggor i ditt nu, genom dina iscensättningar. Värdegrunden i SER- terapi bygger på den humanistiska psykologin. Det vill säga tron på att människan föds med positiva och sociala möjligheter och att vi har ett genuint/äkta själv som vill förverkliga vår potential. Alla problem har utvecklingsmöjligheter och livet och terapin är ett växande mot ens sanna/genuina själv. Meningsfullhet: I det existentiella och transpersonella perspektivet ser vi att vi är mer än våra beteenden, tankar och känslor, eftersom vårt integrativa perspektiv sätter människan i ett sammanhang där vi utvecklas och strävar mot att hitta vårt sanna själv så ger det mening i livet, ingenting sker utan utvecklingsmöjligheter. Resultat Vad menas med iscensättning? En iscensättning är ur ett SER- terapeutiskt perspektiv ett återkommande återskapade av det förclutna i nuet, för att på så sätt få kontakt med de känslor som ligger lagrade i kroppen och som pockar på att få bli uppmärksammade och förlösta. Känslor som stammar från tidigare smärtsamma upplevelser och som omedvetet styr vårt sätt att reagera, agera och uppleva i olika situationer i nuet. 25 Denna beskrivning av iscensättning kan även kopplas ihop med Alice Millers dehinition av densamma. 10

11 I boken En värld är varje människa beskriver Bertil Gyllensten - psykolog och psykoterapeut, Nenne Holm - psykoterapeut och Görgen Olsson- teaterregissör och - pedagog, iscensättningsscenariot på följande sätt: På en yttre eller inre scen sätter vi, likt en regissör, upp ett drama. Detta bygger på faktiska skeenden och händelser i det förclutna och handlar om hur vi som små blivit bemötta av de vuxna i våra viktigaste behov av närhet, kärlek och respekt. Eller motsatsen, inte blivit respekterade. På denna scen inviterar vi andra att fungera som våra motspelare och ikläda sig roller vilka ska till för att de avlägsna händelserna på nytt ska återskapas och återupplevas. Orsak - grunden till varför en iscensättning uppstår Grunden till varifrån en iscensättning uppstår ser olika ut för alla människor och orsakerna till varför de sker likaså. Allt i en människas liv påverkar mer eller mindre och det för att ingen människa är den andra lik, psykiskt eller fysiskt. Inte heller ser deras bakgrund och livshistoria likadan ut. Alla har vi olika ursprung och förutsättningar till liv - varifrån vi kommer, familj/ släkt/familjekonstellation, kön, födelseplats, samhällssituation, levnadsförhållanden, osv osv Likaså ser våra nuvarande förhållanden olika ut. Förklaringen till en specihik människas iscensättning är därav komplex och går därför enbart att Hinna i just dennes specihika och unika arv och livshistoria. Men trots alla dessa olikheter, är vi människor också väldigt lika i de allra viktigaste av avseenden. Våra behov och känslor. Vi har alla behov som vi behöver få tillfredsställda och oberoende av vad som triggar igång våra känslor, kan vi människor känna dem i form av glädje, sorg, ilska, rädsla osv. Det är i dessa som vi känner igen oss i varandra. Vi vet hur det är att vara hungrig, törstig och trött osv, och hur det känns att bli rädd, att vara glad och ledsen. Vi kan känna igen oss i de reaktioner som allt detta skapar inom oss. Suget i magen av hunger, torrheten i halsen av törst och klippandet med ögonen vid trötthet osv. Skriket av rädsla, skrattet av glädje och gråten av sorg eller smärta. Vi känner igen dessa och kan få en förståelse för dem hos andra, känna empati för andra, när vi tolkar deras känslor som våra egna. Generell förståelse för vad en iscensättning är, dess övergripande orsaker, ursprung och verkan går därav att Hinna och är det jag kommer fokusera kring i denna uppsats. Ursprung och syfte Behovet att iscensätta kommer alltid från ett tidigare upplevt trauma, oftast skapat i barndomen, men kan även skapas senare i livet vid en traumatisk händelse. När man som barn upplever något som skrämmer eller sårar en, det kan t ex vara att man blir bortglömd, skälld på, skrattad åt eller som i fallet som jag tog upp i inledningen, avvisad och skuldbelagd, så föds en rädsla, förvirring och smärta inom barnet. Ur sin oförmåga och ordlöshet att förstå, hantera och förlösa dessa starka känslor, träder olika försvar in för att stänga dem ute. Det innebär inte att det som har hänt försvinner, utan enbart att det utestängs ur barnets minne och istället lagras i kroppen och i de reaktioner, både kroppsliga och psykiska, som försvaret skapat. När sedan situationer uppkommer som påminner om det tidigare traumat och som riskerar att väcka de känslor som förknippades med det, triggas dessa försvarsmekanismer igång, med psykiska och fysiska 11

12 reaktioner som följd. 26 Vad påverkar iscensättningsbehovet? Det Hinns som sagt oändligt många faktorer som i olika grad och på olika sätt påverkar iscensättningsbehovet och hur en persons förutsättningar att hantera en smärtsam upplevelse ser ut, men för denna uppsats har jag valt att lägga fokus på följande inriktningar. Dels personens livshistoria - hur det har tagit sin början och hur det har sett ut sedan dess - och dels i det arv, både det genetiska och det socialt betingade som kommer från föräldrarna/ anknytningspersonerna. Livshistoria I en persons livshistoria, ingår bl a det sätt på vilket personen blivit bemött och fått sina behov tillgodosedda som barn. Från de allra tidigaste mest primära och grundläggande behoven som har med fysisk överlevnad, säkerhet, omsorg/trygghet och behovet av kärlek och social gemenskap att göra, till de senare mer existentiella behoven som självkänslobehov och självförverkligande. De som skapar upplevelsen av ens eget värde, ens eget jag. 27 Se Maslows behovstrappa/behovshierarki på sid. 6) Har barnets primära och grundläggande behov vid upprepade tillfällen blivit försummade, såsom i fallet med barnet i inledningen, kommer det skapa iscensättningsbehov kopplade till dessa. Har barnets existensiella behov inte blivit tillgodosedda, kommer iscensättningsbehovet att präglas av det. Detta gäller likaså för de olika försvar som träder in och som ges uttryck för i barnets reaktioner. Alice Miller beskriver detta på bland annat följande sätt. Var och en som misshandlar sina barn har själv som barn blivit svårt traumatiserad i någon form. Det är en sanning utan undantag, för det är absolut omöjligt att en människa som har växt upp i en miljö där hon mött uppriktighet, respekt och värme någonsin skulle känna ett tvång att plåga svagare och skada dem för livet. 28 Psykiska försvarsmekanismer 29 De psykiska försvarsmekanismerna är till för att skydda barnet från smärta och sorg och få det att överleva händelser som för barnet är ohanterbara. Senare i livet kan dessa försvar förbytas från skydd till hinder för det vuxna barnet då hon eller han hamnar i situationer/iscensättningar, där dessa inte skapar utrymme för ett konstruktivt och utvecklande agerande. I Patricia Tudor Sandahls bok Det glömda självet Hinns att läsa följande om detta: Olika försvarsstrategier är typiska för olika utvecklings- och mognadsnivåer. Vissa försvarsmekanismer är mer effektiva än andra, dvs. de ger ett mer heltäckande skydd mot ångest och oro. Andra försvarssätt är snarare uttryck för ett spädbarns orealistiska försök att bemöta en upplevd fara. Som exempel kan ges situationer då man Hinner sig stå svarslös och utan ord i en dispyt eller 12

13 situation. Iscensättningen har då sin grund i en ålder då inga ord fanns, 0-1 1/2 år (2år). Om man istället upptäcker att man står och stampar i golvet och vrålar, så kan iscensättningen härledas till att ha startat i åldern 2 1/2-4 år (trotsåldern) 30 Ofta kan man känna igen sig i Hlera av de försvarsstrategier/försvarsmekanismer som man inom psykologin talar om, då de gömmer olika aspekter av det vi försökt att hantera, men förnekelse och projektion är de försvar vi använder mest i våra iscensättningar. Exempel: Vi förnekar oftast vårt eget ansvar i det som händer i en iscensättning och projicerar det på den andre. Det är den 31 andres fel att jag känner som jag gör. Barnet i inledningen kom att utveckla Hlera olika försvar för att klara av att hantera sina smärtsamma upplevelser. Bortträngning för att glömma bort det smärtsamma i att bli avvisad och stoppad i sin starka emotion. Självbestraffning i form av upprepningstvång och självdestruktivitet för att klara av att hantera ångesten över att besitta otillåtna och skamfyllda känslor. Regression och Agerande - tillbakagång vilket resulterade i överdrivna och okontrollerbara uppladdade känsloutbrott av de samma. Reaktionsbildning för att övertyga sig själv om att det som är rätt att göra är det som andra säger åt en att göra, eftersom den egen känslan och intuitionen är fel. I senare utvecklingsfas, Intellektualisering genom att distansera sig från sina känslor och gå upp i huvudet och låta tankarna mentalt få gestalta det som hänt. Även förnekelse kom att bli en överlevnadsstrategi, då smärtan i att inse vad som faktiskt hade hänt och hur det påverkat barnet, var för stor att bära. Spegling ur ett objektrelations-/anknytningsteoretiskt perspektiv Den första person som barnet möter i livet är modern/föräldern. I anknytningsteorin beskrivet som barnets första anknytningsperson. Denna anknytningsperson är det nyfödda barnets första kontakt med omvärlden och den som ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. En livsviktig person för barnets överlevnad således. I detta skede av livet är inte barnet medveten om att det existerar som ett eget separat själv, utan anknytningspersonen blir i det intensiva umgänget med spädbarnet, dess spegel, dess identihieringsobjekt. Den som barnet ser sig själv igenom och som med sina reaktioner, sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck visar och talar om för barnet vem hon eller han är. Den spegelbilden av sig själv, tar barnet in och gör till sin egen. 32 Detta sätt att genom spegling identihiera och skapa sin självbild och via den symboliska leken förstå omvärlden, fortsätter sedan upp i ålder och olika utvecklingsfaser, då barnet iakttar sina anknytningspersoners reaktioner och beteenden i relationer med andra än de själva. Det lägger grunden för barnets senare relationer och hur han eller hon vidare i livet tolkar och reagerar i olika situationer. Ett barn som t ex har haft stränga, grymma föräldrar kanske fortsätter som vuxen, att vara i en underlägsen, maktlös position, i sitt äktenskap eller på jobbet. Det kan även förhålla sig på ett annat sätt, dvs den straffande föräldern införlivas och kommer senare till uttryck i rollen som sträng make eller krävande chef, allt beroende på hur barnet ursprungligen försökt komma till rätta med det som upplevdes som svårt 33 Speglingen för barnet i inledningen, innebar att denne Hick till sig att hans eller hennes beteende och reaktioner inte var önskvärda, rent utsagt avskyvärda, och självbilden som barnet gjorde till sin egen blev därigenom sådan att han eller hon inte trodde sig duga och inte var värd att älska 13

14 och få uppskattning vid uppvisande av detta beteende. Det sanna och falska självet/det sanna och falska jaget Blir barnet bekräftat på ett positivt sätt och får sina behov tillgodosedda i barndomen, kommer en trygg anknytning skapas och möjlighet Hinnas i det potentiella rummet för barnet att hitta en optimal balans mellan sin lust att utforska tillvaron och sitt trygghetsbehov. Barnet får i en trygg och hållande miljö möjlighet att utvecklas och förstärka sitt sanna själv/sitt sanna jag. Om motsatsen sker och anknytningen blir otrygg, tvingas barnet skapa ett falskt själv/falskt jag som skydd för sitt sanna jag. Det falska jagets funktion blir då att utveckla alternativa, otrygga anknytningsstrategier/överlevnadsstrategier för att möjliggöra mesta möjliga beskydd och närhet för barnet. Med andra ord, att foga sig efter omgivningens krav och förväntningar i hopp om att bli det som barnet tror sig förväntas av det. Det kan t ex vara att inte visa sådana känslor och behov som föräldern/anknytningspersonen inte klarar av att hantera, eller hålla distans för att rädda den lilla närhet till föräldrarna som barnet kanske har chans att få. Ett beteende som går att knyta även till barnet i inledningen. Denna strategi för överlevnad och behovsuppfyllnad, att ständigt ha radarn påslagen för att kunna läsa av omgivningen och ha uppmärksamheten riktad mot föräldrarna/ anknytningspersonerna för att få reda på vad som gäller, vad som är okej eller inte, tar oerhört mycket kraft och energi från barnet. Barnet tvingas att utveckla en enorm känslighet för att kunna tolka ansiktsuttryck, sinnesstämningar och tonfall, vilket på sikt kan resultera i en överansträngning, en brådmogenhet hos barnet, alternativt ett maladaptivt beteende 34 med psykisk och/eller fysisk ohälsa som följd. Med tiden kommer barnet i en otrygg anknytning börja passa på föräldern och vilja skydda det från känslomässig smärta och av den anledningen hålla tillbaka sina egna behov och reaktioner. 35 Följdreaktioner som även kom att bli barnets i inledningen, då denne dels tvingades ha radarn ständigt påslagen för att få reda på vilket beteende som var okej eller inte, dels i den utmattning och överansträngning som detta ledde till med psykisk och fysisk ohälsa som följd, och dels i viljan att undvika ett visst beteende/hålla tillbaka egna behov, för att inte störa eller göra föräldern upprörd. Andningens påverkan Eftersom andningen är en livsviktig kroppsfunktion påverkar den oss på ett ytterst påtagligt vis. Vi måste helt enkelt andas för att inte dö. På längre sikt, om vi andas ytligt eller på annat sätt andas på sådant sätt att vi inte får i oss tillräckligt med syre, påverkas bl a vår prestationsförmåga och vår motståndskraft mot sjukdomar. Andningen sker dels automatisk, dels viljestyrd, vilket innebär att vi inte behöver tänka på att andas, att upprätthålla andningen, samtidigt som vi kan öka och minska andningen precis som vi vill. 14

15 Denna förmåga att styra andningen gör det möjligt för oss att uppleva och uttrycka känslor med hela kroppen, att antingen uppleva känslor som tunga och begränsande eller lätta och befriande. På så sätt är andningen kopplad till sinnet och regleras till stor del av våra sinnesintryck. Andningen är dessutom vår främsta kontakt med omvärlden. När vi andas in fyller vi oss med ny energi från omgivningen. Vi blir inspirerade. När vi andas ut tömmer vi oss och öppnar upp oss mot omvärlden och det okända utanför oss. Rent bokstavligt sker detta varje gång vi andas, då varje andetag vi tar innehåller omkring en miljon partiklar som funnits i vår omgivning sedan tidernas begynnelse och som vi, när vi andas ut, för tillbaka ut till den omgivande atmosfären. Genom att andningen är kopplad till sinnet, och andningen är vårt främsta sätt att reglera intryck från omvärlden med, krävs det att vi lever i en ideal värld för att andningen inte ska bli störd. Något som i vårt moderna, stressade samhälle inte är så vanligt förekommande och inte heller något som ett barn i en otrygg anknytningssituation får uppleva. Effekten av detta blir mer eller mindre permanenta andningsstörningar, där vi andas mindre än normalt för att kontrollera och klara av de intryck som vi utsätts för. Något som barnet i inledningen kom att få känna av. Eftersom effekten av att andas för lite, sällan är direkt märkbar lägger vi inte märke till hur kroppens förmåga sakta men säkert minskar och leder till en ökad obalans och livlöshet både inom oss själva och inom många områden i vår vardagstillvaro. Att inte andas tillräckligt är som att driva en motor med utspätt bränsle. Även om motorn fortfarande fungerar är prestationsförmågan nedsatt. På samma sätt är kroppens prestationsförmåga beroende av hur begränsad vår andning är. Det är först när vi blir medvetna om vår andning - eller begränsade andning - som vi kanske börjar inse vilken betydelse det har att andas fullt och öppet. Men från den medvetenheten till att börja andas på rätt sätt, är steget ofta långt. När det har gått alltför lång tid med för dålig andning har kroppens förmåga att andas naturligt avtagit och vi kommer helt enkelt inte ihåg hur man gör för att andas rätt. 36 För att lära sig det igen, påminna sig om det, kan man behöva ta hjälp. Stresspåverkan För att få en uppfattning om det komplexa system som iscensättningsbehovet ingår i, är det viktigt att ta med stressens påverkan på individens fysiska och psykiska mående. Stress är ett begrepp med många sidor. Om jäkt är den lindrigaste formen av stress så är bedömningen att utmattningssyndrom är en av de svåraste formerna av stress. Känslomässiga reaktioner som är vanligt förekommande är oro, ångest, nedstämdhet, trötthet, känslor av otillräcklighet, isolering och sömnstörningar. Förmågan att koncentrera sig, ta itu med problem, fatta beslut, se mål och arbeta strukturerat försämras och engagemang och uthållighet minskar påtagligt. På sikt kan långvarig stress leda till depression och många andra sjukdomar, både fysiska och psykiska. 37 Ett barn som växer upp i en otrygg anknytningssituation lever i just en sådan långvarig och ständigt närvarande stressituation och det innebär att barnets biologiska system tvingas att anpassa sig till det. Biologiska funktioner sätts ur spel eller försvagas och påverkar barnets utvecklingskurva, dess fysiska och psykiska hälsa och mående negativt. 38 Tillstånd som om 15

16 barnet inte får hjälp att komma tillrätta med dem, på sikt kan resultera i ovanstående symtom 39 och sjukdomstillstånd men därutöver även bl a utmattningssyndrom och posttraumatisk stressyndrom. 40 När signalsubstanser 41 som stresshormonet kortisol försätts i en förhöjd nivå under en längre tid, sjunker aktiviteten på bl a monoaminet serotonin, vilket leder till att hjärnans organisation i 42 form av nervimpulser förändras. För det växande barnet kan det medföra bestående skador på hjärnan 43, då genom att den vänstra hjärnhalvan utvecklas sämre än den högra, att integrationen mellan hjärnhalvorna inte fungerar optimalt och att en lägre retningströskel i hjärnans känslocenter - det limbiska systemet, 44 utvecklas. 45 Oavsett om man är barn eller vuxen, påverkar således långvarig stress kommen ur psykisk ohälsa, personen negativt med många bieffekter. En av dessa kan vara valet av näringsintag och kroppens förmåga att ta till sig den. Det beroendeframkallande sockret, med all den skada det medför, får ofta agera det energipåslag som man behöver för att orka/klara av att hålla tempot uppe 46. Likaså kan alkohol och droger bli en form av självmedicinering för att kunna slappna av, slippa känna och uppleva det som är jobbigt. Inget av dessa substitut vare sig förbättrar förutsättningarna för kroppens biologiska system att återhämta sig eller ökar en persons ork och förmåga att ta sig ur en psykiskt ansträngd situation. Spegling - neurobiologisk resonans Neurobiologisk resonans är enkelt uttryckt, kroppens eget spegelsystem. När barnet är nyfött kan man säga att den genetiska grundutrustningen ställer ett startpaket med spegelneuroner till spädbarnets förfogande, som gör det kapabelt att redan några dagar 47 efter födseln företa de första speglingshandlingarna med sina viktigaste identihikationsobjekt. Men spädbarnets medfödda neurobiologiska spegelsystem utvecklas inte av sig själv. Det är av avgörande betydelse att spädbarnet ges ett lämpligt relationserbjudande där möjlighet Hinns för spädbarnet att få utföra sina speglingshandlingar. Neurosystem som inte används går nämligen förlorade och om detta sker med spegelsystemet, försvinner ett av de viktigaste hjälpmedlen som man som människa kan ha i livet. Utan speglingsneuroner är ingen kontakt, ingen spontanitet och ingen emotionell förståelse möjlig. 48 Utifrån hur relationerbjudandet ser ut och i vilken utsträckning barnet får tillgång till sitt neurobiologiska spegelsystem, kommer barnets fortsatta utveckling att präglas. Ett barn som får en begränsad möjlighet till spegling där försummelse av viktiga behov ingår, kommer dels få svårigheter i sitt relationsskapande och i sin emotionella förståelse för andra människor och dels skapa specihika neurobiologiska anknytnings - program som speglar detta. Anknytningsprogram som barnet, omedveten om det, kommer bära med sig och neurobiologiskt reagera efter när en specihik händelse triggar igång det. Som en sort neurobiologisk iscensättning. Den genetiska aspekten I kroppens celler Hinns vår arvsmassa, vårt DNA, som innehåller gener. Generna utgör ritningen som bestämmer hur vi ser ut och fungerar. Alla celler innehåller samma gener. Det som skiljer till exempel en benmuskel från ett öga, trots att de byggs utifrån exakt samma ritning, är de så 16

17 kallade epigenetiska markeringarna. Som en slags cellulär minnesmarkör styr de vilka delar av 49 DNA:t, vilka gener, som ska vara aktiva och hur informationen i dem används. Dessa epigenetiska markeringar påverkas av den miljö vi lever i, det levnadssätt vi har och de personliga erfarenheter vi samlar på oss. Omvälvande händelser och situationer, både positiva och negativa 50, tillika alldagliga omgivningsstimuli som mat, klimat, fysisk aktivitet, stresshormoner, kemikalier såsom te x bisfenol A och ftalater, osv, osv, påverkar och omformar ständigt vår arvsmassa med avgörande konsekvenser som följd för vårt biologiska öde; utveckling, sjukdom och hälsa. En betydande gemensam nämnare är dock att det ofta rör sig om långvariga och återkommande stimuli. Fosterlivet och tidiga spädbarnsår är kritiska perioder i en människas liv där epigenetiska förändringar i mycket högre utsträckning kan lägga grunden för en livslång sårbarhet för en mångfald av sjukdomar. Kritiska perioder betingas av att komplexa och detaljerat tidsreglerade skeenden måste äga rum inom ett visst tidsfönster för att säkerställa normal utveckling av vävnader och organ. Puberteten är ytterligare ett sådant känsligt fönster. En högst väsentlig aspekt i diskussionen är att epigenetiska förändringar befästa i dessa perioder inte bara kvarstår livslångt utan också ärvs över generationer. Sålunda uppstår en över tid växande ansamling av epigenetiska avvikelser med varje ny generation. Det liv vi lever gör inte bara avtryck i vår egen och våra barns arvsmassa utan även i våra barnbarns. Väl värt att understryka och viktigt att avsluta med är trots allt att ett epigenetiskt landskap visserligen är stabilt nog att nedärvas men är samtidigt ett plastiskt tillstånd som kan gå åt bägge håll tystning och aktivering. Det är reversibelt. Enkelt uttryckt skulle man kunna biologiskt spola tillbaka tiden och återföra cellen till en yngre, friskare tidpunkt i dess livsförlopp. 51 Vilket innebär att ingenting är statiskt. Det går de facto att förändra, inte bara sitt eget liv utan även den epigenetiska arvsmassan som man är bärare av. Det osynliga arvet - generationsöverlöpande iscensättningar Det osynliga arvet såsom det beskrivs av Alice Miller. Föräldrar som aldrig har upplevt kärlek, som mötte kyla, okänslighet, likgiltighet och blindhet när de kom till världen kan inte skänka kärlek - hur skulle de kunna det när de inte alls vet vad kärlek är och kan vara? Ändå kommer deras barn att överleva. Och liksom föräldrarna kommer inte heller de att minnas vilka plågor de en gång utsattes för, därför att dessa plågor liksom också de behov som hörde ihop med dem har trängts bort, det vill säga fullständigt förvisats ur medvetandet. 52 Med alla sina orsaker, påverkansfaktorer och styrmedel, kan iscensättningar liknas vid ekvationer. Många delar måste tas med i beräkningen innan man kan komma till fram till en lösning. Vissa ekvationer kan lösas snabbt och enkelt, andra är näst intill omöjliga att förstå och rå på. Likaså är det med iscensättningar. Vissa är mer uppenbara och synliga, i synnerhet om man börjar intressera sig för dem, andra är mer dolda och svårgreppbara. Till den kategorin hör de generationsöverlöpande iscensättningarna. Gömda som de är dels inom 17

18 de psykosociala referensramar som Hinns inom familjer och släkter och dels i de gener och epigenetiska markörer som följer med dem. Allt som oftast är man inte ens medveten om att man har dem med sig som bagage i livet. Att de spelar en viktig roll i hur man tacklar sitt liv, hur man löser sina konhlikter, visar kärlek och uppskattning, kontrollerar sin ilska osv De Hinns med som tysta förprogrammerade spår inom en och påverkar alla ens relationer, kärleks-, vän- och arbetsrealterade etc. Ibland vet man om att de Hinns, inte som iscensättningsbegrepp med allt vad det innebär, utan kanske för att någon utomstående har lagt märke till och påpekat ett visst beteende eller mönster. Responsen på det kan då vara, Ja men så är det i min familj och har alltid varit. Det är bara så vi fungerar, inget att göra åt. Eller så kanske man vet om ett visst beteende hos sina föräldrar, utifrån att man själv har drabbats av det och irriteras och mår dåligt över det, så pass att man tar avstånd ifrån dem, fullt medveten om att man absolut inte vill bli som dem. Om man sedan kommer på sig själv med att ändå göra likadant mot sina egna barn, blir man sannolikt både rädd, förskräckt, frustrerad, ledsen och skamsen. Man vet ju hur illa man tycker om föräldrarnas beteende, hur kunde man göra likadant själv? Borde man inte veta bättre än så? Man kan tycka så, men så enkelt är det inte. För trots att man gått från omedvetenhet om beteendemönstret, till medvetenhet och klar uppfattning om dess oacceptabla existens, har man i det läget inte vare sig kontroll över sina reaktioner - de neurobiologiska iscensättningsprogrammen som blixtsnabbt kickar igång både handlings- och rörelseneuroner, eller det som triggar igång det- den känsloanstormning som med sina psykiska försvar genast står redo för strid, tillsammans med de psykosociala och epigenetiska hållhakar som ett ärvt iscensättningsmönster är knutna till det specihika beteendet. Till det krävs dels att man har kunskaper och insikter om både sig själv och sin historia - varför man gör och känner som man gör och varifrån det kommer, och dels och kopplat till det, förmågan att omvandla och befästa dessa kunskaper och insikter så att man både i tanke, intellekt och känsla landar i en förståelse och acceptans inför sambandet mellan orsak och verkan och psykiskt och fysiskt kan handla därefter. Men det är inte allt. För att en bestående förändring ska kunna ske krävs också tid och tålamod. Tid att skaffa sig all denna kunskap och insikt och tålamod att få det på plats, psykiskt såväl som fysiskt. I första hand för sin egen personliga del för att kunna leva det liv man själv vill leva, men också för att ur det kunna förändra förutsättningarna för sina barn och efterföljande generationer. När man står där i rädsla, frustration och skam och precis har handlat på det sätt som man absolut inte vill kännas vid, har man ännu inte kommit till det stadiet. Man vet att man vill bli av med ett beteende och man har försökt att förändra det utifrån viljan att förändra. Man vill hitta lösningen/lösningar som snabbt och enkelt tar bort det oönskade och man söker med ljus och lykta efter tips och handfasta råd för hur det ska gå till. I vissa fall hittar man dem och de fungerar. Ibland med bestående resultat och ibland kvarstående under en period så länge fokus och motivation Hinns, men i samma stund som det börjar falna, när fokus och motivation inte längre är lika starkt drivande, börjar man falla tillbaka in i gamla mönster. Om och när det sker 18

19 och man står där och inser att man återigen betett sig på det sätt som man absolut inte velat, dyker ofta frågor som startar med ordet varför upp. Varför hamnade jag här igen? Varför kan jag inte sluta upp med mitt oönskade beteende? Det är med dessa varför- frågor som sökandet efter svar börjar och en väg att gå för att hitta dem, kan vara SER- terapi. SER-terapi Förändring börjar med en önskan i hjärtat, ett beslut i hjärnan och att man sedan i handling fångar möjligheterna när de väl kommer. Anki Persson, SER- akademins grundare Serterapi bygger på den integrativa psykologin. Psykodynamisk, humanistisk, existentiell och transpersonell psykologi kombinerad med iscensättningsperspektivet och det kroppspsykoterapeutiska synsättet. Alternativ terapi förenat med vetenskaplig psykologi och terapi, väl kombinerat i syfte att ur ett helhetsperspektiv kunna se och bemöta människor som de komplexa varelser de är, med kropp, känsla, behov, intellekt och själ i relation med andra där allt påverkar vartannat. (B. 53 Gyllensten, G. Ohlsson, A. Persson) i ett sammanhang till sin historia, sitt nu och sin framtid, i relation till sig själv och sin omgivning. (A. Persson) Ordet SER i SER- terapi står för S som i samtal, E som i energi Clow breathing och R som i regression. Samtalet Samtalet är terapins grundstomme och sammanhållande länk. Det är i samtalet som det dynamiska mötet mellan klient och terapeut sker och den hållande relationen skapas, vars klimat utgör förutsättningarna för om ett tryggt, tillitsfullt och lyckat samarbete mellan klient och terapeut kan komma till stånd. Det är ur samtalet som hela terapiprocessen tar sin början och därefter vidareutvecklas, och det är också utifrån samtalet som terapeuten ser och känner av vilka behandlingsmetoder som skulle kunna passa klienten och därigenom få terapiprocessen att gå framåt. Energi Zlow breathing Energi Hlow breathing- eller EFB- metoden som den också kallas, är en kroppspsykoterapeutisk andningsmetod. Det är en djupgående och kraftfull andningsmetod som terapeuten vägleder klienten igenom. EFB öppnar upp kontakten mellan kroppen och psyket och gör så att känslor som är fångade i spänningar och låsningar i kroppen, frigörs med en stor läkande effekt som följd på både kropp och psyke. Genom att fokusera på andningen och kroppen och benens position kopplas de styrande intellektualiserande tankarna bort, vilket tillåter omedvetna och ordlösa känslominnen, ofta kopplade till traumatiserande upplevelser och händelser i barndomen, att ta plats och komma till uttryck på det sätt som klienten just där och då är redo för och behöver få till sig för att kunna ta sig vidare i sin personliga utveckling. EFB kan utföras enskilt eller i grupp