5 "d. a s. a als U U .SS. Bilaga 1. i l. 4 oj. E w p* ( -n. o I l 3. vo oo o t> VO' oj > i m ^j- os cs o co oj öl o. oo t»- o» vo. oo oo. .

Transkript

1 Bilaga 1 EKSJÖ TINGSRÄTT 00 VD ol rt OJ l l U U a s vo co oo ^KOM: T IL: 122 g l»q i l oo o O 5 "d OO VD oo oo oo oo. oo Öl ' VD o I l b a als o E w p* vo oo o t> r-l co rj- O> O o vo iri. o\ oo, co co co 01 o. o en co co ; $ O en vo. en en en o\ o\ rf oo rh i i. i i. i VO' oj > i m ^j- os cs o co oj öl o OJ oö oo oo un ovo o o o o oo r^oioovooo^frr-ittoi T) 5t oo t»- Q O tt 2^ 00 <r-t 00 VO,0- t> O rf vo co»n co 00 ^ OJ >n l l J OJ OJ SÖ O\ VD m.ss I l l * tt SS \f) t^~ VD O O 01 4 oj O r-l <n co O O l l O^ o» vo S H gg 00 VI ( -n co

2 Bilaga l fd) < > ('26) Malm / t /Olsson v './ / ^/Karlsson ' Karlsson ^ Fredriksson / Fredriksson v/olsson volsson v 1 Celander '/ Celander O/Fihnn vekstrand //Ekstrand '' Jeppsson yjeppsson J Rödhammer Simao RSdhammer Ivarsson Ivarsson /Truong j;nguyen ^ vi Rosenberg i Rosenberg v /Löfstedt </ LSfstedt \/ ; Bredberg, '/ Bredberg r/ Murath l/murath Henrik Elna Christel Kaj Irene Tonnny Ann-Marie Thomas Karl-Erik Martina Daniel Linda. Magnus Kenth Pia Lennart Anabela Helene Jan Quy Thuy Mikael Therese Camilla Martin Annette Patrik Jan-Erik Rosemary ' Svedala 100:198 Svedala 100:199 Svedala 100:200 Svedala 100:201 Svedala 100:202 Svedala 100:203 Svedala 100:204 Svedala 100:205 Svedala 100:206 Svedala 100:207 Svedala 100:208 Svedala 100:209 Svedala 100:210 Svedala 100:211 Svedala 100: Svédak Rapsfjärilgatan 20, Svedala Rapsjgärilgatan 18, Svedala Rapsfjärilgatan 16, Svedala Rapsgarilgatan 14, Svedala Rapsfjärilgatan 12, Svedala Rapsfjärilgatan 10> Svedala Rapsfjärilgatan 8, Svedala Rapsfjärilgatan 6, Svedala Rapsfjärilgatan 4, Svedala Rapsfjärilgatan 2, Svedala Rovfjärilgatan 7, Svedala Rovfjärilgatan 5, Svedala Rovfjärilgatan 3, Svedala Rovfjärilgataa. l, Svedala

3 31 ^/Edvardsson. Carina " Svedala 100:213 Rapsfjäriigatan 7, Svedala Y Edvardsson Robert J /Olofsson Annika Svedala 100:214 Rapsfjäriigatan 5, Svedala ''Olofsson Per ^pahlqvist Birgitta Svedala 100:215 Rapsfjäriigatan 3, Svedala Wåblqvist Jörgen v Rydberg Elena Svedala 100:216 Rapsfjäriigatan l, Svedala,/Rydberg Alf Bilaga 1

4 Dok.Idlll576 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid «.».a n H i i n na i i n«inn noil 1 in fin l l il Sida l (5; EKS JO TINGSRÄTT Skiljaktig mening Bilaga till anteckningar Mål nr T Rådmannen Ulf Ljungdahl är skiljaktig i frågan om Myresjö agerat vårdslöst och om det föreligger ett s.k. utvecklingsfel och anför: Fastighetsägarnas påstående i denna del innebär rent konkret att Myresjöhus i sitt val av en enstegstätad putsfasad varit vårdslöst. Det är alltså valet av denna tekniska lösning som utgör vårdslösheten i sig. Om Myresjöhus kan visa att den aktuella fasadtypen vid tidpunkten var ett fackmässigt godtagbart val, har Myresjöhus agerat fackmässigt - fasadtypen kan då liknas vid ett utvecklingsfel - och kan därmed inte hållas ansvarigt. Vid överväganden kring frågan om Myresjöhus eventuella vårdslöshet är det framförallt tre frågor som jag ser vara av relevans, (i) Är den enstegstätade fasaden innefattande putsbärare av cellplast och s.k. tunnputs, en ny teknisk lösning? Den andra frågan är (ii) hur länge har de enstegstätade lösningen använts? Den tredje frågan är (iii) om det, utifrån svaret på de två föregående frågorna, varit möjligt för företag inom byggbranschen och för Myresjöhus att känna till bristema hos den enstegstätade lösningen. Det förtjänar här att påpekas att det är Myresjöhus som utifrån vad som var fackmässigt vid tiden för entreprenaderna, ska ha varit vårdslöst. Det är inte branschen som ska ha varit vårdslös och det är inte heller tillräckligt att branschen i vissa avseende synes dysfunktionell t.ex. när det gäller tester och prov av nya tekniska lösningar. Jag börjar med den första frågan dvs. om den enstegstätade fasaden innefattande putsbärare av cellplast och s.k. tunnputs utgör en ny teknisk lösning. Svaret på frågan har betydelse för den andra frågan, som avser hur lång tid den aktuella tekniska lösningen använts. ISP 2009:16 görs ingen egentlig skillnad mellan putsbärare av styv isolering av expanderad

5 Sida 2 EKSJÖ TINGSRÄTT Skiljaktig mening T polystyren, EPS (vanligt benämnd cellplats) eller mineralull. Visserligen är ånggenomsläppligheten cirka tio gånger större hos mineralull än hos cellplast, men båda materialen har egenskapen att inte suga vatten kapillärt. När bakgrunden beskrivs i rapporten görs inte heller något principiell åtskillnad mellan de två olika materialen, utan skador har uppstått inne i välisolerade regelväggar som utvändigt isolerats med cellplast eller styv mineralull direkt mot en yttre skiva av kartongklädd gips, spånskiva eller kryssfanér (s. 1). I artikeln i Bygg & teknik 1/07, som far anses vara startskottet för den intensiva debatt som sedan följt, gör artikelförfattarna inte någon principiell skillnad mellan enstegstätad fasad där putsbäraren utgörs av cellplast och enstegstätad fasad där det är mineralull som är putsbärare. I artikeln sägs i stället avsaknaden av luftspalt vara problemet eftersom väggen då saknar uttorkningsmöjligheter (se bilaga 27 till tab 83). ISP Rapport 2007:36 (bilaga 28 till tab 83), som Myresjöhus berört under sin sakframställan, görs ingen skillnad mellan cellplast och mineralull som putsbärare när man beskriver "En känslig konstruktion". Även i denna rapport sägs bristen i konstruktionen vara avsaknaden av dräneringsspalt och därmed avsaknad av uttorkningsmöjligheter. I AMA-Nytt Hus 1/2006 görs ingen åtskillnad mellan de olika material som isoleringsskiktet kan bestå av när man beskriver putssystemets uppbyggnad. Det kan även nämnas att Lars Tobin i sitt förhör när han talar om det aktuella tekniska lösningen - "systemet" - talar om enstegstätat putssystem, utan att göra någon åtskillnad mellan olika putsbärare. Kenneth Sandin har i sitt förhör berättat att den främsta orsaken till att man successivt gick över från att använda mineralull som putsbärare till att i stället använda cellplast, var att man hade problem med att mineralullen lätt blev blöt under byggtiden. Min slutsats av det redovisade, liksom utredningen i övrigt i denna fråga, är att det som rent tekniskt utmärker den enstegstätade lösningen är avsaknaden av luftspalt. Även om mineralullen successivt ersatts av cellplast innebär inte detta att det är fråga om en ny teknisk lösning. Att s.k. tjockputs mer och mer kommit att ersättas av s.k. tunnputs, innnebär enligt min mening inte heller det att det är fråga om en ny teknisk lösning. Enligt min uppfattning har inte heller

6 Sida 3 EKSJÖ TINGSRÄTT Skiljaktig mening T fastighetsägarna påstått att användningen av cellplast i sig skulle ha inneburit en ny metod. Nästa fråga om hur länge man använt sig av denna tekniska lösning bör alltså besvaras utifrån förutsättningen att det är den enstegstätade lösningen vi talar om och inte användningen av cellplast som putsbärare. Den andra frågan var hur länge den enstegstätade lösningen använts. Fastighetsägarna anger i sin sakframställan (avsnitt 4.2) att den enstegstätade fasaden har använts vid uppförandet av ett mycket stort antal hus från mitten av 1990-talet. Enligt Ingemar Samuelsson (bilaga 31 till tab 83) började "systemet" att användas vid nyproduktion (och alltså inte enbart för tilläggsisolering) i slutet av 1980-talet. Han har även i yttrande i målet i Solna tingsrätt (se aktbilaga 97) uppgett att konstruktionen blev vanligt förekommande under 1990-talet och man började då att använda cellplast och tunnputs samt att dessa material verkar ha varit dominerande från talet och in på 2000-talet på Västkusten och i Skåne..Tomas Gustavsson säger i artikeln i Byggindustrin 10/2008, åberopad av kärandesidan, att den aktuella byggnadstekniken har varit dominerande byggnadsteknik för åtminstone bostadsbyggandet i hela landet i åtminstone tio år. Det finns även andra liknande uttalanden i utredningen i övrigt som talar för att den enstegstätade lösningen vid tiden för ingåendet av de aktuella entreprenadavtalet och fram till entreprenadernas slutförande, var en mycket vanlig metod som användes i stora delar av landet och framförallt på Västkusten och i Skåne. Lars Tobin har i förhör berättat att "det var så här man gjorde." Av utredningen i målet kan jag inte dra annan slutsats än att den enstegstätade lösningen vid projekteringen av Erlandsdal och entreprendadavtalens ingående, från omkring år 1999 och de följande åren, var vanligt förekommande inom byggbranschen och i princip den dominerande lösningen för putsfasader. Att den inte var beprövad i den mening som Boverket senare anmärkt, saknar enligt min mening betydelse eftersom det i byggbranschen inte finns en tradition av att pröva lösningar i någon större utsträckning innan de används.

7 Sida 4 EKSJÖ TINGSRÄTT Skiljaktig menin g T Den tredje frågan var, med beaktande av svaren på de två föregående frågorna, om det varit möjligt for foretag inom byggbranschen och för Myresjöhus att känna till bristerna hos den enstegstätade lösningen. Problemen vid byggnationen av Hammarby Sjöstad, som väckte stor uppmärksamhet i branschen och massmedialt, visade, inte på några egentliga brister med konstruktionen, utan diskussionen rörde sig om slarv under inledningsskedet av byggnationen, se SP Rapport 2002:15. Vidare påbjöd monteringsansvisningarna från Finja från juni 2001 att dilatationsfogar skulle vara öppna, vilket alltså bör ha fått användare att tro att det var tätt bakom. Systemet hade typgodkännande, som i och för sig avser tilläggsisolering men de sakkunniga i målet som hörts synes inte ha haft anledning att ifrågasätta användningen vid nyproduktion. Varken Boverket eller LTH (FuktCentrum) varnade för systemet före år Vad som nu redovisas, och vad utredning i övrigt visar i denna fråga, kan sammanfattas så som Kenneth Sandin yttrat (tab 97) nämligen att fram till år 2007 var "alla" positiva till den enstegstätade lösningen. Utifrån vad som nu sagts är det min uppfattning att det i praktiken inte varit möjligt för enskilda aktörer att ha insikt om de bristfälligheter som finns hos fasadlösningen. Det är sammantaget inte rimligt att lägga ett ansvar på en enskild aktör när branschen som helhet inte insåg riskerna med den enstegstätade fasadlösningen. De krav som bör ställas på en enskild aktör måste rimligen utgå från vad erfarna och kunniga yrkesmän anser (jfr SOU 1986:38 s. 137) och utredningen i målet visar inte annat än att dessa yrkesmän vid aktuell tid såg den enstegstätade lösningen som tillförlitlig. Särskilt för mindre näringsidkare finns det i praktiken inga möjligheter att göra egentliga bedömningar av riskerna med befintliga eller nya material eller metoder. Det är inte fråga om att Myresjöhus har utvecklat en egen fasadlösning och Myresjöhus har inte heller tagit del i utvecklandet av den aktuella tekniska lösningen. För att kunna konkurrera med övriga aktörer i branschen har det i praktiken varit nödvändigt för bolaget att använda sig av redan vedertagna

8 Sida 5 EKS JO TINGSRÄTT Skiljaktig mening T metoder. Och den mest konkurrenskraftiga putsfasadlösning som fanns tillgänglig vid tidpunkten var den aktuella enstegstätade. Min bedömning är alltså utifrån vad som sagts ovan att Myresjöhus visat att bolaget inte varit vårdslöst genom att välja en enstegstätad putsfasad. Att en konsument försätts i en situation som den aktuella är i och för sig, enligt min mening, inte acceptabelt. Det är inte rimligt att det är konsumenten som bär risken för fukt- och mögelskådor som har sitt ursprung i en byggmetod som i efterhand visat sig vara olämplig. Men detta är en fråga för lagstiftaren och inte en fråga som har bäring på detta mål. Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med de andra ledamöterna.

9 Referatrubrik till Nytt Juridiskt Arkiv, avd l (NJA 1) RUBRIK Totalentreprenad avseende småhus. En entreprenör har använt sig av en konstruktion med putsad, enstegstätad fasad. Konstruktionen har medfört betydande risker för problem med mögel, röta och dålig lukt. Resultatet av entreprenörens arbete svarar därför inte mot vad beställaren med fog har kunnat förutsätta. Fel i entreprenaden har ansetts föreligga. LAGRUM 9 konsumenttjänstlagen (1985:716) RATTSFALL NJA 1997 s. 290, NJA 2009 s. 388 SÖKORD Konsument, funktionsansvar, småhusentreprenad, totalentreprenad, fel i entreprenad LAGRUM (LR) AVGÖRANDE Målnr T Avgörandedatum 3 - LÖP-/SIDNUMMER Löpnr (kompl. i efterhand) Sidnr (kompl. i efterhand)