Exempel på rättspraxis som rör dispens från sophämtning och renhållningsavgifter

Transkript

1 Exempel på rättspraxis som rör dispens från sophämtning och renhållningsavgifter Till och med Målnummer: M Referat: MÖD 2011:13 Avgörandedatum: Uppehåll i hämtning av hushållsavfall En fastighetsägare hade ansökt om uppehåll i hämtning av hushållsavfall enligt 31 i kommunens föreskrifter, vilket ska beviljas om fastigheten inte nyttjas under en sammanhängande period om minst sex månader. Enligt 32 kommunens föreskrifter, vilken i huvudsak överensstämmer med 15 kap. 18 tredje stycket miljöbalken, finns även möjlighet att ansöka om befrielse för fastighetsinnehavare som själv kan ta hand om sitt hushållsavfall på ett betryggande sätt. Fastigheten skulle inte bebos under cirka ett års tid p.g.a. omfattande renoveringar. ansåg att renoveringsverksamheten i förening med fastighetsägarens tillsynsbesök innebar att fastigheten nyttjas på ett sådant sätt att uppehåll i hämtning inte kunde beviljas. Eftersom fastighetsägaren i målet endast ansökt om uppehåll saknades det, enligt, förutsättningar att pröva om befrielse kunde beviljas. Målnummer: M Referat: MÖD 2010:40 Avgörandedatum: Sophämtningsavgift En fastighetsägare ansökte om dispens från sophämtning och befrielse från sophämtningsavgiften med hänvisning till sitt ringa nyttjande av en fritidsfastighet. fann att det kunde hävdas att hennes nyttjande i och för sig var av sådan begränsad omfattning som i praxis har ansetts kunna medföra befrielse från kommunal sophämtning. Konstruktionen av kommunens renhållningsavgift måste emellertid beaktas. Denna innebar att det inte kommer att utgå någon avgift utöver den fasta avgiften (grundavgiften) för det fall att det inte finns något avfall att hämta. Grundavgiften tas ut för tillhandahållande av bl.a. en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar. Fastighetsägaren hade inte visat att hon inte tar dessa tjänster i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av dem i så måtto att hon utan att 1

2 begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera allt sitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt. Målnummer: M Avgörandedatum: Ansökan om befrielse från kommunal sophämtning Av utredningen framgår att renhållningsavgiften i kommunen är uppdelad i en grundavgift och en hämtningsavgift. Grundavgift betalas av alla fastighetsägare och finansierar bl.a. kommunens återvinningshantering. För fritidshus gäller att hämtningsavgift bara betalas av den fastighetsägare som ställer ut sopkärlet för tömning. För att en fastighetsägare ska befrias från skyldigheten att betala grundavgift krävs enligt 34 renhållningsordningen att fastigheten med byggnad för boendeändamål är obeboelig (förfallen). Genom renhållningsavgiftens uppdelning i grundavgift och en självreglerande hämtningsavgift saknar frågan om i vilken utsträckning den klagande vistas på fastigheten betydelse för bedömningen av om avgiftsbefrielse för grundavgiften ska beviljas. Hämtningsavgift betalas bara när tjänsten utnyttjas. När det gäller befrielse från grundavgiften krävs att byggnaden på fastigheten är obeboelig (förfallen). Även om el- och vattenanslutning saknas kan en fastighet användas för boende. Utredningen i övrigt visar inte heller att fastigheten är i ett sådant skick att fastigheten kan likställas med en förfallen fastighet. Den klagandes anmälan om att fastigheten är obeboelig kan därför inte leda till att han befrias från skyldigheten att betala renhållningsavgift. Målnummer: M Avgörandedatum: Befrielse från kommunal sophämtning Av utredningen i målet framgår att den aktuella fritidsfastigheten visserligen används sparsamt, men att det inte är fråga om enbart nödvändiga tillsynsbesök. Användningen av fastigheten avviker inte markant från vad som kan vara normalt för en fritidsfastighet. Den mängd hushållsavfall som kan antas uppkomma vid användningen av fastigheten avviker inte heller markant från vad som svarar mot ett sådant behov av borttransport som tillgodoses genom det sommarabonnemang som erbjuds. Det är inte heller förenat med några särskilda svårigheter för fastighetsägaren att låta avfallet hämtas vid fastigheten. MÖD finner därför att det inte finns särskilda skäl att medge befrielse från kommunal sophämtning. 2

3 Målnummer: M Avgörandedatum: Dispens från sophämtning Den klagandes uppgifter om hur han nyttjar fritidsbostaden har inte ifrågasatts av miljökontoret och får därför godtas och ligga till grund för målets avgörande. Antalet besök på fastigheten (23 dagar, varav två övernattningar) avviker enligt MÖD inte markant från ett normalt fritidsboende. Vad gäller det avfall som genereras på fastigheten konstaterar MÖD att det förutom komposterbart och återvinningsbart avfall i regel upp- kommer brännbart avfall och en s.k. restfraktion. Att elda upp brännbart avfall är inte tillåtet för en enskild fastighetsägare och det är inte heller tillåtet för denne att transportera bort vare sig brännbart avfall eller s.k. restfraktioner. Mot bakgrund av det anförda finner att det inte föreligger särskilda skäl för dispens. Målnummer: M Avgörandedatum: Befrielse från grundavgift för avfallshantering Fråga i målet är huruvida kommunen har rätt att i enlighet med sina föreskrifter för avfallshantering ta ut en grundavgift av den klagande för hennes fritidsfastighet trots att hon meddelats uppehåll i hämtningen av avfall. Av den klagandes egna uppgifter framgår att hon regelbundet, låt vara i begränsad omfattning, nyttjar sin fritidsfastighet för dagbesök. Med beaktande av detta och vad som i övrigt framkommit i målet finner MÖD att den klagande inte kan anses ha visat att hon inte nyttjar den typ av tjänster som grundavgiften är avsedd att täcka. Det föreligger således laga grund att ta ut grundavgift. 3

4 Målnummer: M Avgörandedatum: Befrielse från sophämtning I den praxis som utvecklats har stränga krav ställts för att total befrielse från sophämtning skall medges. Exempelvis har krävts mycket korta vistelsetider på fastigheten. Det sätt på vilket den klagande använder fastigheten avviker enligt MÖD inte från ett normalt fritidsboende. Vad gäller avstånd till uppsamlingsplats för avfall har i praxis ett avstånd på ca 400 m från ett fritidshus till den plats där kommunen kan hämta avfallet inte ansetts utgöra särskilt skäl för dispens. Av utredningen i målet framgår att avståndet mellan den klagandes fritidshus och den av kommunen anvisade uppsamlingsplatsen för avfall uppgår till m. Mot bakgrund av det anförda finner MÖD att det inte föreligger särskilda skäl för dispens. Målnummer: M Avgörandedatum: Befrielse från sophämtning Enligt är den klagandes uppgifter om hur den aktuella fritidsfastigheten används så pass vaga att det inte går att dra några säkra slutsatser om hur mycket avfall som uppkommer på fastigheten. Utredningen i målet kan inte anses ge stöd för miljödomstolens uppskattning att endast en ytterst begränsad mängd avfall genereras på fastigheten. Avståndet mellan den klagandes fritidshus och väg, ca 400 meter, kan enligt MÖD inte anses utgöra något särskilt skäl för dispens. Vid sådant förhållande kan den klagande inte erhålla befrielse från sophämtning på sin fritidsfastighet. 4

5 Målnummer: M Referat: MÖD 2004:51 Avgörandedatum: Rubrik: Dispens från kommunal sophämtning Underinstanserna hade avslagit klagandenas ansökan om dispens från sophämtning. Klagandena hade i målet uppgett att de sällan vistades på sin fritidsfastighet (5 dagar per år) och att det uppstod mycket lite sopor där. De tog med sig den mat de åt på fritidsfastigheten och tog med sig eventuellt hushållsavfall hem till permanentbostaden. (MÖD) godtog deras uppgifter om hur de nyttjade fastigheten. Därefter konstaterade domstolen att klagandenas vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att de själva kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken (MB). Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svara mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet (jfr MÖD:s dom (DM 35) i mål nr M ). Därutöver hade det i målet framkommit att det var förenat med vissa svårigheter för klagandena att utnyttja den kommunala sophämtningen. De alternativ som stod till buds var antingen transport med båt eller transport till fots; det sistnämnda innebärande en sammanlagd gångtid på 45 minuter. Med hänsyn till detta ansågs sammantaget särskilda skäl enligt 15 kap. 8 3 st. MB föreligga och dispens meddelades. Lagrum: 15 kap st. miljöbalken (1998:808) 5

6 Målnummer: M , M , M Referat: MÖD 2003:115, 116 och 117 Avgörandedatum: Renhållningsavgift (Bräcke-domarna) I tre samtidiga domar uttalade MÖD att utrymmet enligt 27 kap. 4 MB för en kommun att ta ut renhållningsavgift har vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr. RÅ 1995 ref. 62). Medan avgiftsföreskrifterna tidigare kunde omfatta enbart bortforsling och slutligt omhändertagande, har kommunerna numera rätt att ta ut avgift för såväl transport och bortskaffande som för insamling och återvinning av avfall. För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att hon på objektiva grunder saknar behov av den. I ett av målen (M ) bedömdes fastighetsägaren sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period på 12 månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför. I de två andra målen (M och M ) var det fråga om fritidsfastigheter som nyttjades, om än i begränsad omfattning. Fastighetsägarna hade fått dispens från sophämtning, dvs. befrielse från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid fastigheten minst en gång per år. MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheterna uppkom avfall som inte omfattades av dispenserna och som fastighetsägarna inte själva kunde omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut en grundavgift för att bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall. Lagrum: MB 2 kap., MB 15 kap. 8, MB 15 kap. 11, MB 15 kap. 18, MB 27 kap. 4 6

7 Målnummer: M Referat: MÖD 2002:64 Avgörandedatum: Rubrik: Befrielse från sophämtning En fritidsfastighet ägdes av en äldre man. befriade mannen från kommunal sophämtning med hänvisning till att fastigheten nyttjades så sparsamt att det kunde liknas vid tillsynsbesök (20 endagsbesök per år). Särskilda skäl förelåg för dispens enligt 15 kap.18 tredje stycket miljöbalken. Skiljaktig mening. Lagrum: 15 kap. 8, 11 och 18 miljöbalken (1998:808) Målnummer: M Referat: MÖD 2002:33 Avgörandedatum: Rubrik: Ansökan om befrielse från hämtning av hushållsavfall från en fritidsfastighet Klaganden uppgav att hon sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det inte uppstod några sopor där. Hon tog med sig den mat som hon åt där och hon övernattade inte. (MÖD) konstaterade att klagandens vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att hon själv kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken. Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svarade mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet. Med hänsyn till detta ansågs särskilda skäl enligt 15 kap. 8 3 st. miljöbalken föreligga och dispens meddelades. Lagrum: 2 kap. och 15 kap. 8, 11 och 18 miljöbalken (1998:808) 7

8 Målnummer: M Referat: MÖD 2001:35 Avgörandedatum: Rubrik: Undantag (dispens) från kommunal sophämtning Ett par ansökte om undantag från kommunal sophämtning under hänvisning till sin miljömedvetna livsstil som innebar att endast en ringa mängd avfall genererades vid nyttjandet av fastigheten. (MÖD) fann att det i målet saknades närmare utredning till stöd för påståendet att endast en s.k. restfraktion uppstod på fastigheten. Så saknades en redovisning av hur förbränning och kompostering gick till och den påverkan på omgivningen som avfallshanteringen kunde medföra. Därmed ansåg MÖD att makarna inte hade visat att avfallshanteringen kunde ske på ett sätt som var godtagbart från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Deras begäran om undantag avslogs. Lagrum: 15 kap. 8 och 11 miljöbalken (1998:808) 8