EN RESA IN PÅ OKÄNT TERRITORIUM

Transkript

1 EN RESA IN PÅ OKÄNT TERRITORIUM Om den vuxna mor/dotter-relationen och vilka förutsättningar som måste finnas för att den ska vara god Korteboskolan 2010 Student: Dordi Omnell, SL3 Handledare: Ingemar Karlsson 1

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund till ämnesvalet Syftet med arbetet och dess betydelse Frågeställning och precisering/begränsning Metod och material Metod Material Anknytning och separation Anknytning och dess betydelse En bristande anknytnings konsekvenser Separation Tonårstidens separation Kort resumé Mor och dotters identitet och roller Att leva i mormors skugga Parentifiering För nära Vägar ut ur skuggan Att som dotter få ha egna drömmar och önskningar Att inte uppfylla förväntningarna Att lägga sig i eller inte? Att vara vuxen (dotter) Den inre föräldern En mors dilemma Råda, hjälpa, stjälpa? Problemet med Jag vet nog bäst -råd

3 Varför måste mamma släppa taget? Resumé; Råd om råd och hjälp Avrundning Att vara (mer än) mamma Att Leva sitt liv Att känna skuld Att se och acceptera sin mamma en dotters uppgift Sammanfattningsvis Att tala med inte förbi varandra Samtalets betydelse Vad är metabudskap? Att vända samtal genom metakommunikation Att vända samtal genom metakommunikation Att kommunicera utan ord Att vara närvarande, lyssnande och äkta Avslutningsvis En unik relation Diskussion/Analys Sammanfattning och slutsats...44 Litteratur- och källförteckning 3

4 1. Inledning 1.1. Bakgrund till ämnesvalet Jag har valt att skriva om relationen mellan en mamma och hennes vuxna dotter. Anledningen till att denna tanke från början väcktes hos mig, är främst utifrån min egen relation med min mamma. Det är ingen dålig relation men jag märker att det måste bli och har börjat bli en ny slags relation emellan oss nu då jag själv är vuxen. Men det är också p.g.a. att jag sett, och ser, hur väldigt olika dessa mor/dotter-relationer kan se ut, t.ex. bland mina vänner. Jag har sett att det är en relation med stor potential att berika våra liv, men också att den kan vara svår och tyngande ibland för modern likväl som för dottern. Jag inser att det inte är någon självklarhet att relationen är god emellan en mor och hennes dotter och därför vill jag undersöka denna relation lite närmre i mitt uppsatsarbete. Jag är förväntansfull och nyfiken på vart det leder. Det hoppas jag att du är med! 1.2. Syftet med arbetet och dess betydelse Min förhoppning med arbetet ligger på flera plan. Dels att få en större kunskap om relationen, dess styrkor och potential, och vilka utmaningar den kan stöta på. Dels att, som huvudfrågan längre ned antyder, kunna ta reda på vad som är viktigt för att vuxenrelationen mellan mor och dotter ska vara god. Utifrån det vill jag även försöka lyfta fram hur vi, som arbetar med själavård, i samtal skulle kunna vara till hjälp i relationer som låst sig eller på ett eller annat sätt är osunda. Vad är viktigt att tänka på? Min önskan är att insikter utifrån denna uppsats kan bidra till att vi kan förstå och hjälpa mammor och döttrar på ett bra sätt men också själva få en större förståelse kring vår egen relation med vår mor och/eller dotter. Det är i varje fall min egen erfarenhet, att detta är en relation som påverkar vårt välbefinnande psykiskt, själsligt och även fysiskt i vissa fall. Därför anser jag att detta arbete är viktigt då det finns många mödrar och döttrar som kanske skulle må bättre både som individer och tillsammans om de fick rätt stöd och god hjälp till en bättre relation. I ett längre perspektiv skulle jag tycka det var spännande att kunna utöka detta arbetes omfattning och då få väga in fler faktorer som är med och formar och påverkar relationen, men som jag inte kunnat ta med av utrymmesskäl i denna mindre uppsats. Jag avser alltså inte att här skriva uttömmande eller ingående om alla perspektiv på mor/dotterrelationen. Det skulle bli ett väldigt stort arbete tror jag. Därför kan det hända att du som läser saknar vissa ämnesområden, men då vet du redan nu att jag inte kommer att kunna gå in på allt mer specifikt. 4

5 1.3. Frågeställning och precisering/begränsning Uppsatsens huvudfråga: Vad är av grundläggande betydelse för att en mor och hennes vuxna dotter ska kunna ha en god/sund relation med varandra? Precisering/begränsning: I denna uppsats tänker jag mig döttrar i ungefärlig ålder år och mödrar i åldern år. Jag kommer alltså inte att väga in perspektivet med döttrar som har ännu äldre mödrar vars liv rent biologiskt sett börjar gå mot sitt slut. Det skulle kunna bli en uppsats i sig om den relationen. Jag kommer även begränsa arbetet genom att inte behandla det faktum att det i vissa fall finns bakomliggande psykiska sjukdomar hos modern eller dottern som påverkar relationen negativt. Jag kommer att utgå från allmänt sett psykiskt friska mödrar och döttrar. Mor/dotterrelationen kan även se olika ut beroende på den omgivande kulturen i landet man bor. I mitt arbete kommer kulturella olikheter och deras betydelse för relationen inte att beröras. Väl medveten om att mor och dotter oftast finns i ett större sammanhang, d.v.s. övrig familj som är med och inverkar på deras relation, kommer mitt huvudfokus ändå att ligga till största del på relationen mellan modern och dottern specifikt. Underfrågor: Vilka faktorer kan ligga bakom en dålig mor/dotterrelation? På vilket sätt skulle man, i ett själavårdsarbete, kunna hjälpa en mor och/eller dotter att förbättra deras relation och vad bör man tänka på då? 1.4. Metod och material Metod Jag kommer, utifrån litteraturgenomgång, sammanföra de för ämnet intressanta tankar och påståenden som jag tror kan bidra till en utökad förståelse av mor/ dotterrelationen. Det blir ett slags litteraturstudium, men inte på så vis att två författare ställs emot varandra i en jämförelse. Jag kommer ibland att ge exempel på problemområden och osunda mönster som kan finnas i relationen mellan mor och dotter, eftersom jag tror att det kan hjälpa till att tydliggöra motsatsen, 5

6 dvs. vad som kännetecknar en god relation eller är en viktig förutsättning för att det ska vara en god relation. Jag vill förtydliga att mor/dotter-relationen i grunden är en förälder/barnrelation, därför kommer jag även att inhämta kunskap från litteratur som mer övergripande behandlar den vuxna förälder/barnrelationen (som alltså likväl kan betyda far/son, far/dotter, mor/son). Därför kommer det ibland att stå förälder och barn i arbetet istället för mor och dotter, men det som skrivs då kan beröra mor/dotterrelationen likväl som någon annan relationskonstellation av förälder/barn. Jag vill även tillägga att jag medvetet väljer att variera mellan att skriva mor, mamma, moder, mödrar osv. för att jag själv tycker att det ger läsningen lite mera variation. Vid direkt översättning blir det givetvis den form som står i boken jag citerar. I arbetets diskussionsdel kommer jag, utifrån de egna kunskaper jag inhämtat under studietiden, beröra vad man i själavården kan tänka på när man möter en mor och/eller dotter Material Det har inte varit enkelt att hitta specifik litteratur på området, ej heller att hitta god svensk litteratur. Böckerna jag hittat är skrivna utifrån en amerikansk kultur och inte alltid helt i linje med vårt svenska samhälle, men i det stora hela har de ett perspektiv på den vuxna mor/dotterrelationen och förälder/barnrelationen som man kan känna igen sig i och förstå även utifrån vår västerländska kultur. Några av de böcker jag kommer att använda mig av är dessa; Mödrar och döttrar mot en vuxen relation. Skriven tillsammans av modern Julie Firman och hennes dotter Dorothy Firman. Båda är psykoterapeuter och jobbar bl a med mor/dotter-workshops. Boken beskrivs av dem själva som en arbetsbok med undervisning och praktiska övningar för mor såväl som för dotter. Syftet med den är att växa och läka som person. De har även delat med sig av sina egna och andras berättelser i boken. Mamma hela livet. Om förhållandet till våra vuxna barn. Skriven av författaren, journalisten och socialpsykologen Jane Adams. Hon tar upp många svårigheter som en mamma kan stöta på i förhållande till sina vuxna barn och ger förslag på problemlösningar. Den där kan du väl inte ha? Att förstå hur mödrar och döttrar samtalar. Skriven av Deborah Tannen, författare, språkforskare och professor i lingvistik. Utifrån hur mor och dotter samtalar och lyssnar, kan missförstånd och konflikter uppstå och båda ser sig själva som offer. Tannen kommer med förslag på hur man skapar en bättre dialog och hur vi kan känna igen varningssignalerna. Don t bite your tongue. How to foster rewarding relationships with your adult children. Skriven av Dr. Ruth Nemzoff, klinisk psykolog. En bok som handlar om hur föräldrar kan ha en nära relation med sina vuxna barn samtidigt som de respekterar deras självständighet och livsval. 6

7 Vänner för livet. Så stärker du banden med din vuxna dotter. Skriven av Susan Jonas och Marilyn Nissenson. Susan är författare och redaktör. Marilyn är journalist, har varit författare och även gjort TV-dokumentärer. De är själva mammor till vuxna döttrar och delar med sig av tankar kring den relationen i boken. I övrigt bygger boken till största delen på en stor mängd intervjuer med mödrar till vuxna döttrar och de analyser som gjorts utifrån dessa av bl.a. kunniga psykologer och terapeuter inom klinisk psykiatri som de konsulterat under skrivandets gång. 7

8 2. Anknytning och separation I detta kapitel kommer jag kortfattat att beskriva anknytningen och separationens betydelse för barnet/dottern och vad en god respektive dålig anknytning och separation kan få konsekvenser för henne på sikt Anknytning och dess betydelse När ett barn kommit till världen så söker hon skapa ett känslomässigt band till sina omvårdnadspersoner, först och främst till sin mamma 1. Det är detta band som kommit att kallas för anknytning och som psykoanalytikern John Bowlby forskat mycket kring. Anknytningsteorin lär att barn har ett medfött behov av närhet, kontakt, omsorg och beskydd för att överleva. Genom exv. gråt, leenden och joller försöker de därför locka den vuxne till sig. Spädbarnet gör det särskilt vid oro, rädsla eller ensamhet. Det är viktigt att föräldrar är lyhörda för barnets signaler och på ett pålitligt sätt bemöter hennes behov och känslor genom att förmedlar trygghet, tröst och stöd. En bra spegling gör också att hon får hjälp att bygga upp en god självbild. Hon blir bekräftad och känner tillit till sin omgivning. Ett gott samspel leder alltså sannolikt till att barnet mår bra och utvecklas väl eftersom hennes fysiska och emotionella behov tillgodoses. Hon lär sig att hon kan påverka sin omgivning, förstår att lidande kan lindras och hon upplever världen som en trygg plats med pålitliga och hjälpsamma människor. Tilläggas kan dock att en mamma som tar hand om dottern alltför fort, så att hon aldrig tillåts gråta och uttrycka sig, medverkar till att hon inte känner till sina egna behov. Det kan i förlängningen leda till att hon blir passiv och beroende. Under denna första tid lever mor och barn tillsammans i en slags ömsesidig symbios. Men vid ca 6-8 månader börjar barnet allt mer utforska omgivningen. Då blir föräldern hennes trygga bas att utgå från och en trygg hamn att återvända till för att tanka i sig trygghet. När samspelet fungerar vågar hon med tiden röra sig allt längre från sin trygga bas. Samtidigt som barnet älskar sin mammas varma trygga famn, så längtar hon också efter en större värld, och att få upptäcka sig själv. 2 (Vi återkommer mer till detta under 2.2.) Victoria Secunda, skriver i sin bok om smärtsamma mor/dotter-relationer, att barnet genom en god anknytning och trygghet med sin mamma internaliserar en god mamma och vågar sig längre och längre bort från henne. Denna goda 1 Firman och Firman 2009:41. 2 Cullberg Weston 2007:18. Friman och Friman 2009:44-46,49. Hwang och Nilsson 2006: Secunda 1990:8. Min översättning. Wrangsjö 2009:37. 8

9 mamma blandas slutligen upp med den vuxna dotterns självkänsla och hon blir en god mamma till sig själv och för andra. 3 Genom en god anknytning kan mamman få förmedla att barnet är älskat som den unika individ hon är och av detta skapas en trygghet för barnet som är en viktig grogrund för hennes mognad och kommande självständighet. 4 Det är inte så lätt att alltid tolka rätt och veta vad barnet vill. Mammor är, menar de båda psykoterapeuterna Firman, dömda att misslyckas med att tillfredställa sitt barn alla gånger. Varje mamma gör sitt bästa, det hon tror är rätt. Men, hon har också begränsningar och svagheter som delvis kommer ur hennes egen uppväxtrelation med sin mamma. 5 Bowlbys teori var också denna att en mammas förmåga att hjälpa och trösta påverkas starkt av hennes egna tidiga erfarenheter av omsorg från sin mor. Hon kopierar ofta det hon själv sett och/ eller upplevt, skriver han. 6 Under 3.1 kommer vi in lite närmre på betydelsen av moderns egen barndomsrelation med sin mor, men först ska vi se vad en bristande anknytning kan leda till En bristande anknytnings konsekvenser Hur barnet speglas av sina föräldrars blick och beröring påverkar den inre självbilden för hela livet. Det blir avgörande för om man kommer att uppleva sig själv som värdefull eller inte, menar psykoterapeuten Marta Cullberg Weston. 7 Secunda skriver att om mamman inte svarar på det lilla barnets gråt och rop så kommer barnet tro att det är hennes eget fel att hon blir försummad, att hon inte är älskvärd nog. En tro som förföljer henne livet ut. 8 Om kärleken till dottern är villkorlig, eller uppfattas som sådan kommer det leda till en försämrad känsla av egenvärde jämfört med den positiva självuppfattning som kommer av att mamma uttryckt ovillkorlig kärlek. Utifrån detta resonemang menar Firman och Firman att den mentala och emotionella bristen på välbefinnande som kan ses hos vuxna troligtvis härstammar från den tidiga anknytningen och relationen med mamma. Men, tillägger de, pga. att man som 3 Secunda 1990:8. 4 Citat från föreläsning med Greger Walve, Korteboskolan, Firman och Firman 2009:43. 6 Bowlby 1996: Cullberg fortsätter beskriva i sin bok om självkänsla om hur Karin, vars mor inte kunnat knyta an till henne och som skickade bort henne till morföräldrarna första gången då hon var 6 veckor gammal, nu i 60-årsåldern fortfarande kan aktualisera den traumatiska känslan av att vara oälskad hennes dolda inre negativa självbild när hon känner sig avvisad av ex. sitt barnbarn. Cullberg Weston 2007:17, Secunda 1990:8. 9

10 barn är skicklig på att anpassa sig till de mesta svåra omständigheterna för att överleva, lyckas ändå de flesta förbli hela och utvecklas. Däremot, är denna anpassning på både gott och ont. De strategier av anpassning som man utvecklade som barn för att överleva fyllde sin funktion då, men kan hämma en i det vuxna livet. Det kan bl.a. leda till en känsla av att vara mindre värd, tillitsbrist, att inte känna igen sina egna behov eller kunna be om att få dem bemötta, känslor av att vara en dålig människa, utan yttre anledning och att inte veta vem man är utan ex. sin förälder. 9 Psykologerna Henry Cloud och John Townsend menar att ett barn som inte är säkert på om hon är älskad tvingas välja mellan två onda ting, som båda kommer att skada hennes utveckling av sunda gränser. Det ena är att sätta gränser och riskera att förlora en relation (ex. rädsla för att mamma vänder henne ryggen om hon säger vad hon vill/tycker/känner). Det andra är att inte sätta några gränser alls och istället bli fånge åt någon annans önskningar (ex. låta mammans önskningar styra ens liv). Med en god anknytning från början hade det istället funnits en bra grund för att kunna hantera de kommande separationsfasen och de konflikter som finns med i gränssättningsprocessen Separation Vår största uppgift som barn är att bli vuxna.[d]rivkraften att växa och uppnå självständighet är obändig. Varje mamma vet det när hon en dag ser sitt barn krypa in i ett annat rum utan så mycket som ett ögonkast bakåt. [ ] Bebisar visar redan tidigt intresse för en kommande separation 11 Den symbiotiska anknytningen med mamma bestämmer takten för dotterns fortsatta utveckling, skriver Firman och Firman. Men dottern måste oundvikligen förflytta sig ur denna symbios och in i separationen, något som kan ske med mer eller mindre framgång. 12 Som jag skrev tidigare, kommer en tid då barnet också börjar våga avstånd. Detta är en slags generalrepetition för den kommande självständigheten och därför övar hon sig på att lämna mamma. Om barnet fått internalisera en god mamma känner hon sig tryggare med att separera. Det är gott om barnet får utforska sin växande självständighet med en inkännande mor som samspelar och stöttar i denna frigörelseprocess. Det är 9 Det är bl.a. denna barnets tidiga anpassning, av rädsla för att bli övergiven, som Firman och Firman vill att man ska jobba med utifrån uppgifterna i deras bok. De skriver att anpassningen gör att ens unika jag delvis blir begravt. Firman och Firman 2009:23, 43, 45, Gränser definierar vad som är jag och vad som inte är jag. Vad som är mitt och vad jag har ansvar för och vad jag inte har ansvar för, vilket ger mig frihet och hjälper mig att ta hand om rätt saker. Då jag vet mina gränser och värnar om dem kan jag hålla det goda innanför och det dåliga utanför, genom att öppna och stänga min grind för rätt saker. Cloud och Townsend 2006:25-28, Firman och Firman 2009: Ibid

11 viktigt att hon finns där för barnet att återvända till om barnet skulle bli rädd. Samtidigt måste modern allt mer kunna släppa kontrollen bit för bit. Balansgången mellan att ge för mycket självständighet och för lite finns där ända tills dottern blir vuxen. Redan tidigt kan en dotters identitet och försök till separation bli skadad om mamma ex. överbeskyddar. Dottern internaliserar sin mammas rädsla för världen och vågar kanske inte utforska/bryta sig loss. Mamman kan också släppa för mycket. Kanske finns hon inte där när barnet söker sig tillbaka för en säkerhetskoll vilket leder till att barnet tolkar utforskande som något farligt att bli övergiven. 13 Under separationsprocessen förstår barnet att hon är en separat individ i förhållande till modern, ett inte jag. Med en god internaliserad mamma är barnet tryggare i detta även om hon fortfarande är ambivalent i separationsfasen. Utforskandet kring vem hon är visar sig i att hon jämför och prövar sig emot sin mamma för att få ett svar på frågan vem är jag? För att få klart för sig vem hon är måste hon först få klart för sig vem hon inte är. (Som vi var inne på i stycket innan om anknytning så har barnet redan tidigt i relationen med mamma internaliserat budskapet om hon är älskad/viktig eller inte 14 )Vägen mot självständighet fortsätter i det som kallas trotsåldern. När barnet säger nej är det ett annat sätt att säga Jag är inte du. Det är hennes första språkliga gräns. Hon utmanar sin mamma att släppa efter lite mer. Ordet Nej hjälper henne att också att separera från sådant som hon inte tycker om. Det ger henne makt att välja och det beskyddar. Modern måste uppmuntra gränssättningen så att barnet i fram-tiden kan säga ifrån men också hjälpa henne att respektera andras gränser. Först har dottern lärt sig om tillit och säkerhet, nu lär hon om makt, självstyre och hänsyn. Hon prövar gränserna, hur det är att vara nästan vuxen och mamman får återigen balansera, denna gång mellan att låta barnet bestämma och inte. 15 Ett litet barn är upptaget av att vara engagerad i sig själv och separera från sin mamma[ ] Allt som stöttar hennes växande självbestämmande, samtidigt som det fortsätter att erbjuda henne beskydd och omvårdnad, kommer att hjälpa henne på vägen. Som mammor måste vi fortfarande guida och socialisera denna nästa generation av kvinnor, men vi måste inte kontrollera och dominera dem. 16 Separation förutsätter att mamman har en god självkänsla och att hon kan sympatisera med sitt barns ambivalens i denna fas och samtidigt ge henne en liten knuff mot självständighet. Om mamman tillåter och stöttar den naturliga separationen kan hon komma att upptäcka flera saker; hon är inte alltid viktigast i dotterns liv, hon måste hantera alla sin dotters känslor (ledsen, rädd och arg), 13 Firman och Firman 2009: Secunda 1990:8-9. Min översättning. 14 För den som är mer intresserad av att läsa om internaliserade budskap rekommenderas Firman och Firmans bok Mödrar och döttrar mot en vuxen relation. 15 Firman och Firman 2009:50, Secunda 1990:9. Cloud och Townsend 2006:62, Firman och Firman 2009:55. 11

12 hon måste låta sin dotter få sätta några egna gränser, dottern måste få uppleva att hon är viktig för sig själv och att hon får ha viss kontroll ( min! ). Slutligen kommer modern upptäcka att hon måste låta dottern ta konsekvenserna av sitt handlande och inte rädda henne ur allt Tonårstidens separation Problem i mor/dotterrelationen under de tidiga tonåren beror ofta på en stark upplevelse hos dottern av att vara bunden, beroende och samtidigt behöva få separera. Här tar kampen om självständighet och vuxenliv fart på allvar. Det ingår i dotterns utveckling att mer och mer utveckla en säker självkänsla, men utan att helt bryta bandet till sin mamma. Hon har fortfarande ett enormt behov av sin mamma som fostrat och hjälpt till att forma henne. Nu är sista chansen, enligt Firman och Firman, att som mamma på ett betydelsefullt sätt påverka sin dotter och det märker hon av (t.ex. genom mammans försök att forma, lära, träna, kontrollera, disciplinera och ibland skrämma sin dotter i sina försök att hjälpa till i dotterns spurt mot vuxenlivet). Bilden av att vara kvinna smälter samman med bilden av mamma, hur mycket vill hon vara lik, olik? Hon undersöker sin mammas roll i hennes fortsatta liv och kämpar med de begränsningar som mamma ger henne. I sin frigörelse söker hon efter mamma som sin motståndare och allierade på samma gång. Det är inte lätt för tonåringen, livet kan kännas som ett stormande hav. Psykiatern Robert Kegan säger att det är en bristfällig kärlek att inte erkänna barnen som självständiga; erkänna deras jag och individualitet. Budskapet han själv fick höra av sin mor som tonåring var Ge dig iväg om du måste, men jag kommer att dö om du gör det. Föräldern kommer att undra varför hennes barn aldrig verkar bli vuxet men är omedveten om att det är hon själv som inte tillåter henne att bli det. Att en mamma stöttar dotterns växande mot självständighet, mot att bli vuxen, är alltså en viktig uppgift, men det är inget enkelt samspel vare sig för henne eller för dottern. Det är som sagt en kraftmätningarnas tid men modern bör inte tolka sin dotters vilja till självständighet som ett avvisande av henne själv som person. Det är istället något naturligt som måste ske. 18 En dotter kan inte utan vidare hitta en självständighetsnivå som känns bra. Hon tar två steg bort från modern och ett tillbaka, och en mor som kan tolerera de våldsamma attityd- och känslosvängningarna som kännetecknar denna dans bidrar till att göra dotterns övergång till vuxenlivet lättare för dem båda Firman och Firman 2009:55. Secunda 1990:9. 18 Adams 1997:33. Firman och Firman 2009:44, Jonas och Nissenson 1998: Jonas och Nissenson 1998:32. 12

13 2.3. Kort resumé Vi kan konstatera att modern är oerhört viktig för sin dotter redan från allra första början. Dottern lär sig mycket redan den första tiden tillsammans med sin mor; om hon är värdefull/älskad eller inte, om det är tryggt att ge sig av, upptäcka världen och sig själv. Om det ens är tillåtet. Om hennes vilja, utvecklande av gränser och växande mot vuxenhet är okej eller inte m.m. 13

14 3. Mor och dotters identitet och roller I detta kapitel kommer jag bl.a. att skriva om betydelsen av moderns egen uppväxtrelation med sin mor, om de problem som kan uppstå mellan en mor och hennes vuxna dotter när modern vill råda och hjälpa, och om vikten av att se sig själv som mer-än-mamma Att leva i mormors skugga Alla kvinnor är någons dotter, alla har, eller har haft en mor. Som jag skrev tidigare (se slutet i 2.1) kan en mors sätt att vara emot sitt barn påverkats av hur hon själv blev bemött som liten. Frågan är om det också påverkar relationen hon har med sin vuxna dotter idag? Det är viktigt för en dotter att veta hur hennes egen mamma haft det, hennes emotionella erfarenheter, hennes livs historia. Mammans omsorgsmönster som hon tagit in från sin egen mor förs omedvetet vidare till hennes relation med sin egen dotter och detta kan ibland ställa till med problem och onödiga missförstånd i relationen. Inga föräldrar uppfostrar sina barn på ett helt ofelbart sätt. Alla har gjort både rätt och fel, de är människor. Men pga. att generationen innan influerar nästa generations föräldraskap är det en hjälp för varje förälder om man kan reflektera över sin egen uppväxt, skriver Nemzoff. 20 Och om en mor och dotter inte bearbetat och löst gamla problem som finns dem emellan så kommer relationen de har med varandra i nuet gång på gång präglas av ilska, spänning och sorg, menar Jonas och Nissenson. 21 Jonas och Nissenson har intervjuat många mödrar om deras relation till sin egen mor. De som haft en god relation med sin mamma beskrev den inte som perfekt, men, de kände kärlek och stöd från henne. De hade nu, så gott som alla, i sin tur goda relationer med sina egna döttrar. De accepterade döttrarnas vägval i livet och såg dem inte som en förlängning eller spegelbild av sig själva. 22 I en bok om kvinnor vars mödrar dog i förtid, uppgav alla att de kände sig hämmade som mödrar till egna döttrar pga. bristen på en förebild. De blev tvungna att lära sig om föräldraskapet på egen hand. En kvinna visste inte hur hennes egen mamma skulle ha reagerat på hennes tonårstid och vuxenliv. Därför har hon satt sin mamma på piedestal. Hon jämför sig nu med detta 20 Exemplet, i Jonas och Nissensons bok, om Pamela och hennes dotter Olivia visar på hur moderns uppväxt kan krocka med hennes relation till sin egen dotter som vuxen. Jonas och Nissenson 1998: Nemzoff 2008: Jonas och Nissenson 1998: Ibid

15 perfekta ideal som mamma och känner sig otillräcklig själv. Detta är en vanlig fälla för dem vars mammor dör i förtid, hävdar Jonas och Nissenson. 23 En del kvinnor som Jonas och Nissenson intervjuade beskrev att de hade mammor som inte kunde ge dem den kärlek som döttrarna längtade efter. De beskrev dem som påträngande, kyliga, reserverade, kontrollerande eller kritiska. Då de själva blev mammor bestämde de sig för att bli annorlunda. Det är inte ovanligt med kvinnor som är rädda för att själva bli som sina mödrar var. 24 I försöken att inte upprepa våra föräldrars misstag ( ) beter vi oss ofta tvärtom mot våra egna barn skriver författaren och journalisten Jane Adams. 25 Andra kvinnor som intervjuades berättade att de vuxit upp med kritiserande mammor. Det kunde visa sig i alltifrån att bli bestraffad med tystnad för att man inte var som hon önskade, till att mamman brydde sig mer om vad andra runtomkring skulle tänka om henne som mamma ifall hennes dotter gjorde något som mamman ansåg kunde se illa ut i andras ögon och därför kritiserades dottern. Carol berättar att hon upplevde att hennes mammas kritiserande fick henne att känna sig otillräcklig, att hon borde prestera mera, vara annorlunda för att få hennes kärlek. Detta har resulterat i att Carol försöker ge sina döttrar en mer villkorslös kärlek. Ändå medger hon att det kan vara svårt att motstå impulsen att säga saker till dem av det slag som hennes mamma sa till henne. En teori om varför mammor ändå ibland upprepar det beteende som de ogillat hos deras egen mor, är dels att det beror på att deras självkänsla som barn blev angripen pga. hur de kritiserades. När ex. en mors ständiga kritik skadar barnets självkänsla gör det henne evigt självkritisk och därför ses ev. brister hos ens egna barn som ännu ett otäckt bevis på den otillräcklighet man redan känner. Även om det är meningslöst så kritiserar hon sedan sina barn för att få dem och sig själv att verka bättre, skriver Jonas och Nissenson Parentifiering De kvinnor som kände sig helt oälskade av sina mammor tycker att detta har skadat hela deras liv. De medger att deras mammor kan ha uttryckt sin kärlek till dem, men på ett destruktivt eller nyckfullt sätt. Modern, som de sökte kärlek, omsorg och skydd hos, ställde istället omöjliga emotionella krav på dem. Detta, menade psykologen Alice Miller, gör att de som barn tvingas undertrycka sina egna känslor och deras självkänsla skadas. De kommer sedan att upprepa detta mönster med sina egna barn, genom att hoppas på att få den bekräftelse av dem som de inte fick av sina egna föräldrar. Ett ord för detta mönster är det som av psykiatern Boszormenyi-Nagy kallas för parentifiering. 23 Ibid Citatet är hämtat från s Jonas och Nissenson 1998:58. Nemzoff 2008: Adams 1997: Jonas och Nissenson 1998:

16 Parentifiering innebär att man försöker återskapa en gammal relation med sin förälder i en nuvarande relation med sitt eget barn. Det behöver inte bli patologiskt, men det kan bli det om barnet ständigt utnyttjas för att föräldern ska mätta sina egna otillfredsställda behov av bekräftelse och kärlek. Modern tvingar barnet att acceptera att det bara är hennes känslor som räknas. Barnet lär sig därför att undertrycka värdet av sina egna känslor, vilket skadar hennes självkänsla. Parentifierade barn kommer sedan att i sin tur söka kompensation, mest vanligt hos sina egna barn. De hoppas på att få den viktiga bekräftelsen (som de inte fick som barn) på att de är värdefulla För nära Problem i den nuvarande mor/dotter-relationen kan också uppstå om mamma upplevt att hennes egen mor bundit henne för nära sig. Följden kan bli att de själva inte vet hur de ska visa sina egna döttrar kärlek och samtidigt släppa dem fria. De kan i sin tur bli alltför starkt bundna till sina döttrar. En mamma som Jonas och Nissenson kom i kontakt med uttryckte det som att hon för en ständig kamp för att inte lägga sig i döttrarnas liv för mycket. Hennes egen mor hade parentifierat henne; hela moderns välbefinnande hade byggts på att hon inte fick lämna henne. I detta fall blev det så att hon med sina döttrar ville göra på motsatt sätt. Därför uppmuntrade hon dem istället väldigt kraftigt till separation. Nu låter hon ex. döttrarna vara de som ringer henne, något som de kan uppfatta som ointresse från hennes sida fastän det egentligen beror på en rädsla att göra mot dem som hennes mamma gjort mot henne. Det låter motsägelsefullt, säger kvinnan, men hon har medvetet dragit sig tillbaka just pga. att det varit svårt för henne att släppa taget om sina döttrar Vägar ut ur skuggan Har man haft ett dåligt förhållande till sin egen mor, så har man en krävande utmaning framför sig, sa fil dr Kathy Weingarten, en av dem som Jonas och Nissenson konsulterade under arbetet med sin bok om mor/dotter-relationen. Döttrarna kan väcka starka känslor till liv som egentligen hör hemma i mammans egen barndom. 29 Det kan vara frestande att ge igen på ett barnsligt sätt eftersom barnet fortfarande finns kvar inom oss även då vi är vuxna, skriver Nemzoff. Det kan även leda till att man faller in i gamla vanor som anklagan, skuld eller tystnad. Det är oerhört viktigt att man kan förstå sig på sina känslor och varför de dyker upp Dock fann Jonas och Nissenson också dem som lyckats hitta substitut för sin mor. Kanske pappan, en moster, lärare eller dyl. som älskade henne och på så vis fick bli förebilden för hur de i sin tur skulle älska sina kommande döttrar. Andra fick hjälp till insikt genom psykoterapi. Jonas och Nissenson 1998: Ibid Ibid , 69, Nemzoff 2008:4. 16

17 När en mor känner att hon sviker sin dotter kan det väcka till liv gamla farhågor för att svika modern. Hon smälter omedvetet samman modern och dottern till en person vars kärlek hon vill ha men inte känner sig värd att få. Hennes reaktion blir att antingen klandra sig själv för att inte älska tillräckligt eller på rätt sätt, eller att bli rejält arg för att hon känner sig avvisad utan skäl. 31 Terapi kan vara en god hjälp för att dessa kvinnor ska kunna göra sig av med den falska uppfattningen att det är något fel på dem eftersom deras mor inte visade dem kärlek. Fil dr Evelyn Bassoff menar att det är viktigt att få känna och tala sig igenom den smärta och vrede man kan känna över att ha varit oälskad och att få bearbeta oron för att bli som sin mor. Bassoff har sett hur kvinnor fått komma till insikt om att deras olyckliga, ofullständiga, osäkra mammor inte längre kan göra dem illa, och hur de med en växande självkänsla lärt sig att de kan välja att bete sig annorlunda emot sina egna döttrar. 32 I sin bok om att vara mamma till vuxna barn skriver Adams att beteendemönster lätt kan upprepas från generation till generation om man ingenting gör. Ibland behövs professionell hjälp för att bryta mönstren, men ofta räcker det med reflektion, insikt och beslutsam handling hävdar hon. En dålig relation med sina vuxna barn kan inte läkas om inte mamman börjar med att först läka eller försonas med de sår som hon själv fått. Det kan innebära ett ensidigt samtal med föräldern i vårt huvud 33 men genom att börja acceptera sitt förflutna, gott som ont, kan man förändra sitt nuvarande liv till det bättre, anser Adams. 34 Som en terapeut påpekade var det den internaliserade modern från min barndom och inte den mindre mäktiga modern i mitt vuxna liv som jag gick till rätta med. Och när jag väl lyckades skilja mellan dessa två förlåta den ena och älska den andra förbättrades vår relation. 35 En intressant fråga att ställa sig är hur mamman kan bli fri från att parentifiera sin dotter p.g.a. den egna barndomen? Här menar Jonas och Nissenson, att första steget är att acceptera sin egen mor så att man kan bli fri att välja om man vill vara lik eller olik henne i hur man relaterar till sina egna döttrar. För att kunna göra detta gäller det att försöka sätta sig in i hur hennes liv varit, vad hon själv varit med om som kan ge förståelse till hennes beteende. Detta kallar Dr Ruth Nemzoff för retroaktiv empati. Det gör att man kan se moderns starka och svaga sidor i sitt sammanhang och förstå motiven bakom hennes handlande, ja kanske t.o.m. hennes drömmar och besvikelser. Även hon har varit utsatt för sin mammas starka och svaga sidor. Utifrån detta kan man sedan bättre förstå vem man själv är och varför man gör som man gör. Detsamma gäller för de egna döttrarna. Som jag skrev tidigare måste de få del av historien om den uppväxt 31 Jonas och Nissenson 1998: Ibid De kanske är döda, bor för långt borta eller inte vill prata. 34 Adams 1997: Ibid

18 som format deras mamma så att även de kan se på henne mer objektivt. Att som mor vara tydlig i det man säger och gör och varför man säger eller gör på ett visst sätt vad det betyder och varför det är vikigt för en själv hjälper döttrarna att se komplexiteten; att deras mammor faktiskt också är mer än mammor. 36 Beträffande post-föräldraskap gäller alltid följande: om du inte har nått fram till att älska, förlåta och acceptera dina egna föräldrar, är det mycket svårt för dina barn att göra det i förhållande till dig. 37 Dr Ruth Nemzoff bidrar också med några tankar om hur man kan förlåta sina föräldrar. Det första steget, menar hon, är att se på hur man blev uppfostrad på ett nytt sätt. Nemzoff föreslår att man skriver en lista på allt man tycker att de gjorde rätt. Ta ingenting för givet, utan börja med grundläggande saker som att klä och mata. Sedan lägger man till det de gjorde som grämer en än idag och försöker hitta det goda i dem. Att fokusera på det goda som kommit ut av allt elände, istället för det dåliga, är ett krävande arbete, medger hon. Men att tänka positivt kan bli en ny vana som även ens barn kan få glädje av (exv. ta efter). Ibland hjälper det också att stanna upp och se hur det man själv upprepar med sina barn, men som man avskydde då man själv var liten, faktiskt var välmotiverat eller fick goda konsekvenser. Och även om man hade föräldrar som verkligen inte visste hur de skulle ta hand om och skydda en, har man fått något gott ur det ändå påstår Nemzoff. Om så bara att ha lärt sig hur man inte ska vara som förälder. Genom att se på sig själv som föremålet för uppfostran kan man alltså få insikt i sina egna känslor och handlingar i nutid. Då kan man se och förstå den på-verkan som generationen innan har på en själv och ens barn idag, sammanfattar Nemzoff Att som dotter få ha egna drömmar och önskningar Som jag nämnde i stycket 3.1 så har en mor önskningar för sina barn. I exemplet med Carol så blev önskningarna till en börda, hon kände sig kritiserad av sin mor och otillräcklig i hennes ögon. (se sida 14). Våra döttrar är mottagare av våra drömmar. Av våra medvetna och omedvetna förväntningar på dem. Så inleder Jonas och Nissenson sitt kapitel om hur en mors förväntningar påverkar dotterns liv och deras relation. De skriver att mammor har det som fil dr. Kazdin Schnitzer kallar för förväntningen på likhet som innebär en tro om att deras dotter självklart ska dela hennes värderingar och 36 Jonas och Nissenson 1998:88-89,92. Nemzoff 2008:28. Retroaktiv empati, min översättning. 37 Adams 1997: Nemzoff 2008:

19 smak. Att de ska göra det de själva aldrig kunde göra men alltid velat göra. Länge ville jag att hon skulle vara som jag sa en mamma som intervjuades. 39 Ytterligare en annan utryckte följade; [A]tt ha en dotter innebär också en andra chans att undvika de misstag man gjorde som ung. Lyckas hon i livet är det som om allt man gjort som mamma har rättfärdigats, och följer hon inte det scenario du ville då har du misslyckats två gånger i livet. 40 Att ha önskningar för sina barn är lika oundvikligt som att inte överföra sina egna uppfattningar till dem om en mängd olika saker. Det sker både i ord och handling och i valet av livsstil. En god mor påtvingar dock inte sina egna behov på barnets bekostnad. Du önskar din dotter det bästa, men det är din uppfattning om vad som är det bästa. Som mamma gäller det att kunna skilja på vad som är ens egna önskningar och vad som är dotterns. 41 En del mödrar lyckas överföra sina drömmar och förväntningar till dottern på ett sunt sätt pga. att de inte lever genom sina döttrar utan har ett eget liv och egna framgångar av hårt arbete något som kan gynna dotterns tro på den egna förmågan att lyckas. Hon kan då ta moderns förväntningar som ett tecken på att modern tror på hennes potential skriver Jonas och Nissenson. En annan viktig aspekt på detta är att dessa mammor fått sina döttrar att känna sig älskade och stöttade även när de gjort val som de inte står bakom. Det är möjligt eftersom de inte tagit det som en personlig förebråelse. Trots förväntningar vet de att deras vuxna döttrar har rätt att själv bestämma vad de vill i sina liv. En ömse-sidig respekt för varandras olikheter är ett av kännetecknen på en god mor/ dotterrelation, anser Jonas och Nissenson. 42 Men om en mammas förväntan på likhet inte uppfylls, vad händer då? Att inte uppfylla förväntningarna En mamma som Jonas och Nissenson intervjuade sa att hon kände sig misslyckad som mamma när dottern inte uppfyllde hennes förväntningar, medan dottern var olycklig för att hon visste att hon gjort sin mor besviken. En mamma kan också känna sig sviken, sårad och avvisad när dottern väljer att handla på ett annat sätt. Förväntan kan ställa till med problem i relationen. 43 Psykologen fil dr Kathy Weingarten säger följande; 39 Jonas och Nissenson 1998:259, Ibid Ibid. 55,137,260. Citatet är hämtat från sida Ibid. 22,55,137,260, Ibid. 55,259,269,

20 När en mamma känner sig besviken på sin dotter, eller distanserad från henne, är det moderns uppgift att finna sig i besvikelsen över det som inte kan bli verklighet och att gå vidare med det som kan bli verklighet. 44 Vidare menar hon att de tillsammans får börja med att hitta något gemensamt intresse, om än så litet, eftersom förtrolighet utvecklas genom delade erfarenheter och interaktion. Det svåra uppdraget för mamman är att hålla besvikelsen stången så att den inte förstör de ögonblick hon får tillsammans med sin dotter. Det gäller att bygga på det lilla man kan, menar Weingarten. 45 När en mor märker att hon förväntar sig för mycket av sin dotter och får för lite, är det hög tid att omdefiniera förväntningarna på relationen. Som Weingarten påpekar får mor och dotter försöka hitta likheter och bygga på gemensamma intressen. Det kan vara svårt att acceptera olikheterna, men modern måste erkänna sin dotter som en egen individ med egna drömmar i livet, även om hon inte alltid kan förstå sig på dem. Har man inte gjort det innan så är det hög tid att se sina vuxna barn som självständiga varelser. Att lyssna och inte döma. Om mamman kan uppmuntra sin dotter att berätta om sina intressen och om hon själv kan förmedla till sin dotter varför vissa saker betyder så mycket för henne, så kan klyftan i relationen delvis övervinnas. Det viktigaste är att som mamma låta dottern vara den hon är snarare än den du vill att hon ska vara hävdar Jonas och Nissenson Att lägga sig i eller inte? Ytterligare ett avslutande perspektiv på hur drömmar kan ställa till det i mor/dotter-relationen är när en mamma upplever att dotterns drömmar är orealistiska, t.ex. drömmar om ett visst arbete, en viss karriär. Det kan verka vara hopplöst, det hon försöker uppnå, men vad ska en mamma göra i ett sådant läge? Personliga drömmar är ett känsligt område eftersom det berör dotterns bild av sig själv som person. Kazdin Schnitzer menar att en sådan här situation kräver stor känslighet och respektfullt bemötande. Hon föreslår att mamman verkligen tänker igenom först och tydligt formulerar för sig själv vad som är huvudbekymret. Sedan gäller det att komma fram till om det är värt att sägas. Om oron gäller dotterns framtida personliga tillfredställelse och ekonomiska trygghet tycker Kazdin Schnitzer att mamman kan tala om sin oro för dottern. Men om du oroar dig för att hon aldrig kommer att bli rik och berömd, så är det kanske inte värt att nämna. Kazdin Schnitzer säger att hon själv inte skulle ta förgivet att hennes dotter vill höra hennes tankar. Därför skulle hon fråga först om det är okej att hon delar dem med henne. Om hon säger ja, kan man bestämma en tidpunkt att tala om det på. (Om hon säger nej kan modern bara hoppas att det kommer ett nytt tillfälle längre fram då hon kanske vill.) Börja 44 Jonas och Nissenson 1998: Ibid Ibid

21 med att berömma din dotter för hennes hängivenhet att förverkliga sin dröm, visa att du uppskattar hennes engagemang. Gör sedan klart att dina tankar (dvs. oron) är utifrån ditt perspektiv. Om dottern låter dig veta varför hon vill uppnå denna dröm kanske du får veta något som hjälper dig att förstå henne bättre. Om hon inte kan dela med sig av sina synpunkter säger du helt enkelt vad du har att säga. Och slutar sedan. säger Kazdin Schnitzer. 47 Att släppa våra barn och släppa de drömmar vi har för deras räkning måste anses höra till våra nödvändiga förluster. 48 En inledning till en äkta rik relation mellan mor och dotter är möjlig när de tillsammans har brottats med sina olikheter och funnit sin egen plattform i livet att stå på. 49 Har man som förälder aldrig sett sitt barn som en självständig person är det hög tid att göra det nu och börja lyssna på dem. Det är viktigt att man som mor kan se vilka de blivit utan att döma dem om de blivit annorlunda än man själv hoppats på. Det handlar också om att som mor avgränsa sig själv som person och samtidigt acceptera sitt vuxna barns egna gränser, skriver Adams. 50 I nästa avsnitt kommer detta att bli belyst utifrån ett annat aktuellt perspektiv i den vuxna relationen mellan mor och dotter, nämligen frågan om att råda, hjälpa eller stjälpa? 51 Men det handlar också om att den vuxna dottern måste få vara den hon är förutom att vara någons barn Att vara vuxen (dotter) Firman och Firman behandlar det faktum att dottern en dag också är en vuxen kvinna. För att kunna växa är det avgörande att dottern kan se på sig själv som mer än en dotter, mer än ett barn. Kan hon inte det så blir hon begränsad i sin individuella utveckling. Först när en dotter flyttar hemifrån börjar hon göra denna upptäcktsresa kring sin nya identitet på allvar. Om hon inte fått utforska och separera sig från sin mor tidigare kan denna upptäcktsresa bli svår för henne. Som Firman och Firman ser det är det ett viktigt första steg att man som dotter har utvecklat en inre positiv förälder för att på ett bra sätt ta sig från barndomen till vuxenvärlden. Denna inre förälder hjälper, om hon är en positiv sådan, dottern att växa upp och att släppa barnidentiteten och gå in i vuxenidentiteten Den inre föräldern 47 Jonas och Nissenson 1998: Adams 1997: Jonas och Nissenson 1998: Adams 1997: Jag har redan varit inne på detta lite då jag skrev under Firman och Firman 2009:

22 Alla för vi ibland en inre dialog med oss själva för att komma fram till olika beslut. Dialogen är vår förmåga att kunna lita till våra egna resurser och att kunna resonera sig fram till vad vi själva tror är bäst för oss utifrån de valmöjligheter vi har, skriver Firman och Firman. En del av de budskap som låter sig höras i dessa samtal inom oss själva är i själva verket budskap som mamman förmedlat in i barnet under uppväxten. När den inre föräldern är positiv är den ett stöd och en guide genom livets med- och motgångar. Den är en god källa till kunskap om sig själv och omvärlden och kan ge råd och nya perspektiv på saker och ting. Utan den kan barnet som finns inom en lätt känna sig rädd, ensam och oförmögen att hålla uppe sin vuxna mask. 53 Firman och Firman menar vidare att den inre rösten oftast är både vårdande och kritisk. Det är viktigt att övervaka dessa inre samtal och att försöka ta reda på vems röst det är som ex. är kritisk och vad den försöker åstadkomma. Detta är angeläget eftersom man som vuxen har möjlighet att omdefiniera sig själv och omformulera sanningarna man tagit in om sig själv genom alla budskap som gått in alltsedan man föddes. Att bli mer än en dotter handlar om att utveckla en positiv vårdande röst som blir till en god förälder till det inre barnet, tycker de båda författarna. Då kan dottern börja vårda och ta hand om sig själv och fatta egna beslut som berör hennes liv. Man kan säga att det hon gör är att ta över jobbet som mamma gjorde åt henne då hon var mindre. En dotter som förmår göra detta kommer inte bara att ge sig själv möjlighet att vara vuxen, utan hon kommer också ge sin mamma möjlighet att få vara någon mer än en mamma. 54 (Det sista återkommer vi till längre fram under 3.4.) En mors dilemma Råda, hjälpa, stjälpa? En dag kom en kvinna gående i en trädgård. [ ] Och då fick hon syn på den. [ ] en puppa. Plötsligt rörde den på sig. Fjärilsungen därinne försökte komma ut. Hon tyckte att det var nästan beklämmande att se dess ansträngningar. Tillslut stod hon inte ut längre. Hon [ ] hämtade en liten kniv och skar försiktigt bort puppans hårda skal så att fjärilen kunde komma loss. Hon såg en vinge komma fram först, och sedan en till. Det var en vacker syn att se förvandlingen från unge till fullvuxen. Sedan försökte den flyga, men föll till marken. Den försökte igen och igen. Detta var underligt. En fjäril som inte kunde flyga alls. 55 Som förälder pendlar man mellan att vilja skydda sina barn, som man alltid gjort, och att tro på att de måste få pröva sina vingar och fatta egna beslut. Det är inte helt enkelt att se sina barn bli stora och göra viktiga val i livet medan 53 Den positiva rösten blir en slags allierad inom oss som kan väga upp rädslor och känsla av litenhet, ensamhet m.m. Utan den måste vi istället hålla uppe en mask av vuxenhet för att våga leva i världen. På väg till en arbetsintevju kan barnet inom en säga Jag är rädd, jag kan inte de kommer inte gilla mig. men den inre förälderns röst svarar Jodå, de kommer att tycka om dig, du är precis den de behöver. Om du inte får jobbet så är du okej ändå!. Firman och Firman 2009: Ibid Parsons 2001:

23 inflytandet som förälder minskar. På vissa områden kommer de fortfarande att vilja ha uppmuntran och stöd, på andra inte. 56 Det är ett dilemma att som förälder å ena sidan vilja att ens barn ska vara självständiga, å andra sidan att fortfarande finnas där för dem. Man har lagt ner så mycket tid, energi, pengar och kärlek på dem. Då de var små och beroende såg man alltid till deras dagliga behov och gav dem trygghet. Vanor tar tid att förändra anser Nemzoff. Vidare skriver hon att man som förälder aldrig helt kan släppa önskan att få hjälpa sina barn. Som jag skrev ovan fortsätter också barnen att behöva någon som hejar på dem, ger dem omsorg och visar ett intresse för deras liv. 57 Men det gäller att hitta den fina balansen mellan engagemang och frigörelse, mellan att hålla fast och släppa sina barn, säger Evelyn Bassoff, klinisk psykolog. Det är tvunget att beskyddarrollen har krympt nu då barnen är vuxna. På många sätt har mamman inte längre en vårdande roll mer än att vårda dotterns känsla av att klara av livets med- och motgångar själv. Det handlar om att kombinera rätt mängd moderlig omvårdnad med rätt mängd moderlig distans. För en del mödrar kan denna nya tillvaro, när dottern försöker ro sin egen båt, ge dem en känsla av att vara betydelselösa i döttrarnas liv, andra ligger sömnlösa av oro för om de gett dem tillräckligt med verktyg för att klara sig. 58 Jag är fortfarande din mamma eller hur?. Denna ursäkt kan användas både när det är svårt för mamman att frigöra sig från sina vuxna barn, och som en uppgiven suck om man önskar att de var mer oberoende men ser att de verkar behöva ens hjälp (ex. ekonomiskt). Att man fortsätter bära sina barn rent psykiskt och emotionellt är också anledningen, skriver Adams, till att man som mamma fortsätter att känna deras smärta och glädje. Hjärtat sjunger eller gråter på grund av dem sa en mamma som Adams intervjuade. 59 Hur håller vi kvar dem i deras beroende av oss? frågar hon sig. Dr Judith Gordon menar att det bl.a. sker genom att man som mor inte litar på att de kan fatta goda beslut själva. Genom att lägga skuld på dem om de väljer något som man själv inte gillar och att då dra tillbaka sin kärlek och sitt stöd. Så länge våra barn känner sig ansvariga inför oss, behöver de inte ansvara inför sig själva, säger hon. 60 Tannen skriver att eftersom dottern vill att mamma ska vara stolt över henne är varje tecken på icke-godkännande sårande och frustrerande. Men Tannen menar att som mamma kan man faktiskt inte heller tycka att dottern gör allting rätt och perfekt jämt. Det kan absolut vara frustrerande för henne när hon vill nå fram till dottern med de råd hon tror är bäst. Hennes ihärdighet (tjat) beror på att hon känner sig maktlös. Dottern däremot kan uppleva det som maktutövning, kritik och att få en etikett på sig som misslyckad. Mammas åsikter har 56 Nemzoff 2008: Ibid. 7-8,13,78. Min översättning. 58 Adams 1997: Jonas och Nissenson 1998:12,36, Adams 1997: Ibid