Vid många utgrävningar är ben den absolut

Transkript

1 Benen berättar susanna eklund Vid många utgrävningar är ben den absolut största fyndkategorin, oavsett om det är en gravplats eller en boplats som undersöks. Därför har osteologerna (os = latin för ben) en viktig roll i tolkningen av platsen. De kan ofta identifier vilka arter benen kommer från. Vid Påljungshage deltog de två osteologerna Emma Sjöling och Ylva Bäckström redan i fältarbetet. Det var oerhört värdefullt att de kunde göra preliminära bedömningar direkt på plats och säga om det var människoben eller djurben. De påbörjade en första basregistrering och valde ut lämpliga benbitar att skicka för datering. Den stora delen av analysen utfördes sedan inne på kontoret. Fågel, fisk eller mittemellan? Den första frågan arkeologerna brukar ställa till osteologen är: Är det människa eller djur? Om det visar sig vara djurben undrar man naturligtvis från vilken djur- Figur 67. Osteolog i fält. I Påljungshage deltog arkeologer med osteologisk specialkompetens redan under fältarbetsfasen. Foto: Ann Lindkvist, SAU.

2 Benen berättar 87 man funderar över hur själva kremeringen gått till. Vid Påljungshage var de flest benen gulvita, vilket innebär att de hade utsatts för förhållandevis hög temperatur. Åldersgrupp Fetus Infant Infans I Ålder 0 9 månader i uterus 0 1 år 1 6 år Huvud, axlar, knä och tå Vilken del av människan eller djuret är det man har hittat? Är det fingerspetsen kraniet eller lårbenet? Det är ganska vanligt att man hittar extra många fragment från skalltak och lårben. Men frågan är om man faktiskt har begravt mest av just dessa ben, eller om de helt enkelt är lättare att identifiera Vid Påljungshage hittades fragment från kranium, bål, extremiteter, hand och fot i de flest gravar som innehåller en större mängd ben. Däremot hittade vi nästan aldrig benen från hela individen. Den sammanlagda volymen efter en vuxen individ varierar mellan 1,5 och 3 kg. Benmängden i de undersökta gravarna varierade mellan 0,18 gram och drygt 2 kilo, och bara i fyra av dem översteg benvikten ett kilo. Detta väcker naturligtvis frågor kring den dåtida begravningsritualen (se mer i kapitlet Gravfältet vid Påljungshage) Gammal eller ung? Utifrån skelettresterna kan man göra en ungefärlig uppskattning av hur gammal personen blev. Människor är inte som träd med årsringar, men man kan undersöka tändernas slitage (om man nu hittar tänder) Infans II Juvenilis Yngre adult Medelålders adult 7 14 år år år år Äldre adult 50 år + Adult 20 år + Figur 69. De osteologiska analyserna kan inte visa de avlidnas exakta ålder. Istället görs bedömningar av vilka ungefärliga åldersgrupper som de tillhör. och morfologiska förändringar på leder. Man tittar också på kraniedelarnas sammanväxning. Det blir ingen exakt åldersanalys, men osteologerna brukar dela in livet i olika ålderskategorier. Vid Påljungshage fanns det 16 gravar som innehöll vuxna, 10 som innehöll barn, 5 i kategorin ungdom/ vuxna och en ungdom. En tredjedel av de gravlagda var alltså barn. Oftast saknas spädbarn nästan helt, och om de förekommer brukar de sakna gravgåvor. Barnadödligheten var störst under första levnadsåret. Vi vet från den antike romerske författaren Plinius att ett barn där inte ansågs ha någon själ förrän det fic sina första tänder. Om barnet dog tidigare skulle det därför inte kremeras. I sju av de nio stensättningar vars storlek understeg 2 meter i diameter var de gravlagda barn. Endast tre barn låg i gravar som var över två meter i

3 88 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Figur 70. Plan över begravningar där de avlidnas ålder varit möjlig att bedöma utifrån benmaterialet. Det förefaller som att barngravarna anlagts i de centrala delarna. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU. Åldersgrupper Okänd ålder Barn Ungdom Ungdom/Vuxen Vuxen Medelålders vuxen Äldre vuxen Stensättning utan begravning m

4 Benen berättar 89 diameter. Dessa tre hör till ålderskategorin infans II, d v s åldern 7 14 år. Det verkar alltså finna ett visst samband mellan den gravlagdes ålder och gravöverbyggnadens storlek de små gravarna verkar ha varit vikta för barnen, sånär som på två undantag. Två vuxna människor har också begravts i en mindre grav. Var de småvuxna eller hade det på något annat sätt status jämbördigt med ett barn? Hursomhelst verkar det vara ett mönster att små människor begravs i små gravar. Kvinna eller man? De gravlagdas kön är betydligt svårare att fastställa utifrån det hårt fragmenterade benmaterialet i brandgravarna. Det har varit svårt att hitta de könsindikerande bitarna såsom ögonbryn och delar av höften, men i 14 fall har osteologerna lyckats göra en könsbedömning, även om den är något osäker. De lyckades identifier sex troliga kvinnor och åtta troliga män. Inom samtliga tre delområden på gravfältet finns såväl män som kvinnor i alla olika åldersgrupper. Hursomhelst: vi har såväl barn som vuxna, ungdomar och riktigt gamla, män och kvinnor. Alla kategorier finn representerade vid Påljungshage. Inga köns- och åldersgrupper var begränsade till något särskilt delområde eller någon viss gravgrupp, men när det gäller samband mellan de gravlagda och specifik gravgåvor kunde vissa mönster skönjas. Metallföremål, keramik, harts och djurben hittades i såväl barngravar som begravningar med vuxna män och kvinnor. Djurbenen var dock betydligt vanligare i vuxengravar. Endast i en barngrav fanns det djurben. Flinta har bara påträffat i mansgravar. Hur ska olika grupperingar på ett gravfält egentligen förstås och vad representerar de olika grupperna? Har invånarna från en viss by, en familj, eller en viss samhällsgrupp begravts tillsammans? Vid Åbygravfältet vid Västerhaninge i Södermanland har man med hjälp av den osteologiska analysen kunnat identifier ett spännande genetiskt särdrag (suturalben) hos fler av de begravda som visar att de troligen var släkt. Den sociala identiteten kan ha varit viktig också efter döden. Eftersom de olika gravgrupperna vid Påljungshage verkar ha existerat samtidigt, sida vid sida, så ligger det nära till hands att anta att de representerar olika byar, gårdar eller släkter. Personliga livsöden Ibland kan osteologerna också upptäcka sjukdomar, åldersförändringar, ledsjukdomar eller genetiska betingade sjukdomar som t ex dvärgväxt. Man kan också se spår av närings- eller vitaminbrist. Vid Påljungshage visade det sig, föga förvånande, att de personer som uppnått en hög ålder verkar ha haft problem med sina kroppar. Flera av de gamla hade spår av osteofyter, bentillväxt som bildas som resultat av förslitningar i brosket. Beroende på var de sitter kan de hindra ledens rörelseförmåga eller orsaka smärta.

5 90 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Figur 71. Könsbedömda individer på gravfältet. Det kan skönjas en tendens till att mansgravarna ligger i söder och kvinnogravaran i norr. Man måste dock betänka att könsbedömningar inte varit möjliga att göra på alla de gravlagda. Digital bearbetning Susanna Eklund, SAU. Könsfördelning Man? Kvinna? Stensättning Grav m

6 Benen berättar 91 Osteoporos eller benskörhet var också ganska vanligt förekommande hos de äldre. Någon individ hade synbara ledförändringar på fötter och händer och även artrit förekommer. En kvinna led av upprepade beninflammatione. Hos en av de begravda hittade osteologerna helt sammanväxta alveoler, det vill säga hålrummen i käken för tändernas rötter. Personen måste alltså ha varit tandlös under en längre tid och lyckats överleva utan att ha ätit fast föda. Hos en annan individ har man noterat förändringar i ögonhålorna, nålfin perforeringar eller hål, vilka associeras järnbristanemi. Järnbristanemi kan uppkomma av olika anledningar men ofta samverkar en eller fler faktorer. Undernäring, omfattande blodförlust, diarrésjukdomar, och parasitinfektioner anses dock vara bland de främsta orsakerna. Genom den osteologiska analysen kommer vi således närmare individerna i det annars ganska opersonliga arkeologiska materialet. Tillsammans med den arkeologiska tolkningen kan man också komma fram till spännande slutsatser. Trots att de skelettrester som tillvaratogs vid Påljungshage utsatts för höga temperaturer vid kremeringen, samt att benen var hårt fragmenterade lyckades våra osteologer ändå utvinna en hel del matnyttig information. Lästips Figur 72. Bilden visar en ovanligt väl bevarad kremation från en bronsåldersurna till vänster och ett nästan helt, obränt skelett av människa till höger. Foto: Gabriel Hildebrand, RAÄ. During, Ebba Osteologi: Benens vittnesbörd. Gamleby, Arkeo-förlaget.

7 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten r edakt ör: jonas wikbor g omsl agsbild: gö te göransson omsl aget s baksida: måns sjöber g sau skrifter 22