Bilagor. Bilaga 1. Gravbeskrivningar A523. Figur 62. Lodfoto över A523 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40.

Transkript

1

2 Bilagor Bilaga 1. Gravbeskrivningar A523 Ingående objekt Brandlager (8176), kantkedja ( ), mantel (8594), stenkrets ( ). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Lergrav Form: Oregelbundet oval Längd: 5,7 meter Bredd: 4,6 meter Tjocklek: 0,05 0,4 meter X Y Figur 62. Lodfoto över A523 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. Y X m 64 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

3 Graven hade uppmärksammats vid förundersökningen som en gles oval stenkrets utan inre stenpackning, cirka 2,5 3,5 meter stor. Den framkom under vegetationslagret, på kullens nordvästra sluttning. Den framträdde då som ett lerigt, oregelbundet ovalt och platt grått lerlager som följde den naturliga sluttningen. Centralt i detta lager stack några stenar upp med 0,05 meter. Graven hade sin främsta exponering mot nordväst. Vid undersökning framkom att lerlagret egentligen var en mantel med plan översida (A8594). Den var anlagd på ojämnt underlag och dess tjocklek varierade därför mellan 0,05 och 0,4 meter. Lermanteln undersöktes i sin helhet i gravens centrala och norra del, i söder där det var tjockast grävdes den med tre stycken 0,25 0,5 m 2 stora grävenheter. I den centrala och norra delen av manteln fanns ett runt brandlager, 1,2 meter i diameter och upp till 0,12 meter tjockt (A8176). Brandlagret var inbäddat i leran, d.v.s. att lera fanns både över, runt och under det. Det avgränsades och täcktes delvis av en krets av 0,2 0,4 meter stora stenar (A ), även den inbäddad i lermanteln. Av tre stenar fanns bara avtrycken kvar i leran, förmodligen har stenarna rubbats och avlägsnats i samband med förundersökningen. Kretsen var i övrigt inte fullständig utan den hade en meterstor lucka i nordväst. Under lermanteln längs gravens nordvästra kant fanns en bågformad stenkonstruktion som klassificerats som kantkedjan (A ). Ytterst bestod den av en rad av relativt tätt lagda, 0,2 0,3 meter stora stenar. Innanför denna rad fanns en packning av 0,05 meter stora stenar. Stenkonstruktionens placering vid gravens lägsta punkt antyder att dess funktion varit att hålla lermanteln på plats i den förhållandevis branta sluttningen. Under graven 523 framkom fläckar av lager 199 med inslag av sot och små bitar brända lera, i övrigt fanns orörd siltig och grusig morän. I sydväst framkom också en härd i botten av grävenhet Figur 63. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A523 och grävenheterna markerade. Skala 1: X Y G G8595 Y X G m Grav Brandlager Stenkrets Mantel Kantkedja Härd Grävenhet Bilagor 65

4 Fynd I princip samtliga fynd påträffades i brandlagret. Det rörde sig om brända ben av människa (en vuxen kvinna), fågel, får/get, hund (2 st.), häst, hönsfågel, nöt, sill och tamgris (två spädgrisar) (8575 gram; F209 F217 och F478 F479), en obränd klofalang av hund (F480), fragment av nitar av järn (F31), ett par broddar (F32), ett fragment av oidentifierat järnföremål (F117), fragment av en sammansatt kam inklusive en järnnit (F139 och F145), ett bandformat järnbeslag (F143), en röd pärla av glasfluss (F144) och ett 60 tal bitar av smält lera (F146). I lermanteln fanns brända ben av människa (5 gram; F475), en obränd tand av nötkreatur (F477) och obrända ben av obestämt djur (2 g; F476), en järnten (F42) och små mängder bränd lera (F147). Datering Graven kan utifrån kamfragmenten dekorerade med grupperade punktcirklar och längsgående parallella linjer något över stödskenans mitt dateras till 700 talet, d.v.s. till yngre vendeltid. A545 Ingående objekt Brandlager (4602). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Omarkerad Form: Rund Längd: 0,8 meter Bredd: 0,8 meter Djup: 0,1 meter Anläggningen syntes inte före undersökning och den hade inte heller uppmärksammats vid förundersökningen. Den framkom vid schaktning, under vegetationslagret, på kullens nordvästra sluttning. I närheten fanns ett flertal härdgropar. Graven framträdde som en rund, svart mörkfärgning mot det ljusare underlaget. Den såg i ytan ut som de omgivande härdgroparna, med skillnad att det fanns brända ben ytligt. Graven bestod av ett brandlager med ojämn botten (A4602), 0,04 0,1 meter tjockt och anlagt intill en markfast sten som stack upp 0,05 meter över markytan. Brandlagret bestod av svart, sotig humös silt med inslag av kol, fynd, brända ben och enstaka småstenar. Graven var anlagd direkt på det naturliga underlaget, bestående av grusig och siltig morän. Fynd Samtliga fynd påträffades i brandlagret. Det rörde sig om brända ben av en vuxen människa och en får/get (403 gram; F197 och F198), ett par brända björnfalanger (F199), en obränd tand av får/get (F200) och obrända/brända ben av obestämt djur (25 gram; F201 och F202), ett häktesspänne av järn och Culegering (F123), små smältor av Cu-legering (F124), ett fragment av en kam skuren i ett stycke (F148), tre keramikskärvor (F149) och ett fragment hasselnötskal (F150). Datering Kombinationen av ett häktesspänne och fragment av en kam skuren i ett stycke ger en datering till folkvandringstid. A624 Ingående objekt Stenpackning (6939), fyllning (6940), locksten (8062), brandlager (8070), benlager (8077, 8313, 8322), lager (8409). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Blockgrav Form: Oval Längd: 4,25 meter Bredd: 3,1 meter Höjd: 0,2 meter Anläggningen påträffades vid förundersökningen. Stenpackningen (A6939) med öst västlig riktning låg mellan två block, som avgränsade packningen åt öster och väster. Graven låg i den västra delen av gravfältet och exponerade åt väster. Packningen var uppförd av ett blandat stenmaterial varierande mellan 0,05 och 0,5 meter i storlek. I den södra delen, i avgränsningen, fanns fem större (0,6 0,8 meter stora) markfasta stenar. Vid det östra blocket fanns en stubbe vars rikliga rotverk stört packningen. Fyllningen (A6940) varierade i tjocklek och var 0,03 meter tjock i öster och 0,1 0,2 meter tjock i väster. Packningen var tvåskiktad, med fler 0,2 meter stora stenar mot botten. Graven låg på grusig morän. Ned mot det västra blocket låg brända ben i något mörkfärgad silt invid en större 0,3 0,5 meter stor sten (A8077). Invid den fanns en platt 0,15 0,2 meter stor locksten (A8062) och därunder fanns ytterli- 66 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

5 Fig. A624-1 Skala 1:40 X Y Y X m Figur 64. Lodfoto över A624 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. X Y Y X Grav Härdgrop Brandlager Benlager Locksten Fyllning Lager Stenpackning Block Sten 0 1 m Figur 65. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A624 och den underliggande härdgropen markerad. Skala 1:40. Bilagor 67

6 gare brända ben i ett brandlager (8070). I norra delen, relativt högt upp i packningen fanns ett välavgränsat 0,2 0,3 meter stort benlager liggande på en sten (A8313). Ytterligare ett 0,1 meter i diameter stort benlager (A8322) fanns 0,1 0,15 meter väster om benlagret Omedelbart öster om det västra blocket fanns en 0,9 1,1 meter stor härdgrop (A8343). Den var sotfärgad med glest med skärvsten i ytan. I den östra delen var den täckt av ett ljust siltigt cirka 0,01 0,03 meter tjockt lager (8409). Härdgropen var 0,5 meter djup med en fyllning av sotfärgad silt med inslag av skärvig och skörbränd sten. Den var anlagd mot blocket i väster och på orörd ljus silt. A8410 A7614 A666 X Y m Y X Fynd I graven påträffades inga föremål, men däremot sammanlagt 325 g brända ben, fördelade på ett brandlager (8070) och tre benlager (8077, 8313, 8322). I brandlagret, under lockstenen, fanns brända ben från en människa, år men kön kunde inte bestämmas (F348). Här fanns också ett fragment från kraniet av nöt (F349). I samtliga tre benlager kunde människa identifieras (F240, F345 och F346). Inget av fragmenten kunde dock bestämmas till kön, däremot kunde åldern år avgöras och i ett fall (F345) fanns ett fragment av rörben. Datering Både det yttre och inre gravskicket antyder en datering till perioden yngsta bronsålder äldsta järnålder. Ett bränt ben från brandlagret 14 C-daterades med 2 σ till perioden BC (Ua 29940). Figur 66. Lodfoto över A666 med gravens avgränsning och underliggande gravar markerade. Skala 1: X Y m Figur 67. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A666 och underliggande gravar, härdar och stolphål markerade. Skala 1:200. Y X Grav Sten/kantkedja Härd Sotlager Fyllning Lager Stenpackning Block Stolphål 68 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

7 Kommentar De brända benen kunde åldersbestämmas till två åldersintervall, år respektive år. Benen låg i sammanlagt fyra olika kontexter, vilket kan betyda att graven hyser fler individer, d.v.s. en med åldern år och åtminstone en med åldern år. Det kan också betyda att den begravde, trots den osteologiskt definierade skillnaden i ålder är en och samma individ som begravts på detta sätt. A666 Ingående objekt Lager (5088), fyllning (5089), stenpackning (5090, 5104, 6177, 7481), kantkedja (5105), och sotfläck (7818). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Treuddig Längd: 22,2 meter Bredd: 18,3 meter Höjd: 1 meter Treudden 666 var tillsammans med stensättningen 1435 de enda anläggningar som var kända på Inhåleskullen innan förundersökningen. Anläggningen som var en stor stenfylld treudd syntes väl ovan mark. Den låg i den sydöstra delen av gravfältet, ned mot åkermarken och exponerade mot söder och sydost. Den avgränsades av en kantkedja (A5105) som var vällagd i den norra långsidan och i delar av den östra och västra långsidan. Stenarna i kantkedjan varierade i storlek mellan 0,3 och 1,5 meter och det fanns enstaka markfasta block i norra delen. Huvuddelen av dem låg med en flat sida mot norr eller nordost ost, alltså utåt. Den nordöstra spetsen var markerad av en tydlig ändsten. De nordvästra och södra armarna var delvis skadade och saknade både delar av kantkedjan och stenfyllningen. Framför allt den nordvästra spetsen var skadad och det var svårt att bestämma var spetsen ursprungligen slutat. Hela treudden täcktes av ett 0,2 0,7 meter tjockt matjordslager (5088) och under det fanns ytterligare ett 0,1 0,5 meter tjockt lager som bestod av ljusare gråbrun siltig lera (5089) och fanns i hela treudden. Det innehöll fynd och 0,05 0,2 meter stora småstenar (5104) som låg mellan de större stenarna. Därunder fanns en grövre stenpackning (6177) som också täckte hela treudden. Packningen bestod av 0,4 1,5 meter stora stenar och ett centralt markfast block. Stenarna var mestadels lagda utifrån och inåt mot den centrala stenpackningen (5090). Centralt fanns en ca 4,5 meter i diameter stor packning (5090) av 0,1 0,5 meter stora stenar lagda i tre skikt. Under den fanns det, också i centrala delen, en inre packning av skärvig sten med sot och kol (7481). Under skärvstenspackningen (7481) fanns ett diffust, 0,01 0,02 meter tjockt sotlager (7818) och en locksten (8431) som överlagrade en urnegrav (8410) som var nedgrävd genom skärvstenslagret Treudden låg på två skärvstenssamlingar, varav den ena i treuddens centrala del (7614) har bedömts som en grav. Den andra skärvstensansamlingen låg under den nordöstra spetsen (7837). Under treuddens centrala och norra delar fanns ett kulturlager (7613) i vilket härdar (7602, 7394, 7950 och 7628) och ett stolphål (7944) påträffades. Under den södra delen fanns också en härd (A7623) och orörd nivå. Skärvstenslagret (7614) verkade omgärda det 1,5 2,5 meter stora markfasta blocket som ingår i den stora stenpackningen. Treudden täckte sålunda ett skärvstensflak (7837), en urnegrav (8410), en grav (7614) och därunder fem härdar (A7602, A7394, A7950, A7944 och A7628). Fynd Fynden i treudden har påträffats i olika kontextuella sammanhang. I det översta lagret (5088) fanns både brända och obrända ben, en löpare i bergart (F516), tre krukskärvor varav en mynningsskärva till ett finare kärl som troligen är från förromersk järnålder (F513) och en modern knapp (F71). De obrända benen identifierades till nöt (F444, F448, F449, F450), tamgris (F446) och häst (F447 och F451) samt en obestämd stor gräsätare (F456). De brända benen, sammanlagt 3 g, kunde bestämmas till en vuxen kvinna år (F438). I det undre fyllningslagret (5089) fanns obrända ben av nöt (F445 och F452), får/get (F454), en stor gräsätare (F453) ett oidentifierbart bränt djur (F440) samt sammanlagt 5 g brända ben av en vuxen människa år (F439, F441 F443 F455). Här påträffades också bränd (F488 och F490) och smält lera (F489) samt krukskärvor (F514 och F515). I graven/skärvstensflaket (7614) påträffades en löpare i bergart (F160), ett 40-tal krukskärvor (F161, F162, F164 och F165) och bränd lera (F163). Det brända benmaterialet uppgick till sammanlagt 3 g Bilagor 69

8 brända ben som kunde bestämmas till en vuxen människa år (F457 och F458). Det obrända benmaterialet bestod av nöt (F463), häst (F464) och ett oidentifierbart djur (F465). Både fynden och benens sammansättning antyder endast en datering till järnåldern, och snarare den äldre delen. Kommentar Treudden var täckt av två definierade lager med i stort sett samma fyndinnehåll. Dessutom fanns en liknande sammansättning av fynd i den grav (7614) som låg mot botten. Intressant är att de brända benen från människa visar en vuxen individ år inom resp. kontext. Det skulle kunna innebära att treudden, efter färdigställandet, täckts av intilliggande jord, varvid en äldre grav förstörts och lagts på treudden. Utgångspunkten för detta resonemang är att den underliggande urnegraven kunde dateras till folkvandringstid och att lagren innehöll fynd som skulle kunna härröra från en äldre grav med brända ben, några krukskärvor (förromersk järnålder) och löpare ett vanligt gravgods i dessa sammanhang. Det medför också att stenarna i treudden mycket väl skulle kunna härröra från intilliggande gravar. Eftersom gravfältet ligger på ett impediment som varit i bruk under en lång tid, alltsedan övergången yngsta bronsålder äldsta järnålder, kan stenar ha återanvänts allteftersom gravar anlagts över tid. Datering Själva treudden är svår att datera. Under treudden fanns en urnegrav med datering till folkvandringstid och en skärvstenssamling som tolkats som grav (7614). De ovan nämnda lagren (5088 och 5089) låg på stenpackningen och mellan stenarna i den stenpackning som utgjorde treudden. Bland de fynd som påträffades inom respektive lager finns inga klart daterade inslag, med undantag från den krukskärva som skulle kunna föras till förromersk järnålder. Sammansättningen av de fåtaliga brända benen av människa, obrända djur (framför allt. tänder) och löpare antyder en datering till den äldre järnåldern. Lagren har förts på treudden efter att den färdigställts. Den folkvandringstida urnegraven hade anlagts i graven 7614, varvid den sistnämnda bör vara äldre. En trolig tolkning är att först anläggs 7614 med en begravd människa år, löpare och krukskärvor. Graven, en skärvstenspackning invid det stora markfasta blocket med en sammansättning av föremål och enstaka brända och obrända ben tyder på en datering till den äldre järnåldern, kanske förromersk järnålder. Under folkvandringstid anläggs urnegraven i Därefter anläggs själva treudden. Treuddens yttre morfologiska drag i form av storlek och insvängda armar talar för en datering till den yngre järnåldern och kanske vikingatid. Vid uppförandet tas stenen till treudden från närområdet, varvid befintliga gravars överbyggnader förstörs och/ eller återanvänds. Slutligen täcks treudden av jord (5088 och 5089), som ursprungligen tillhört en då förstörd grav. I de övre lagren fanns brända ben av en kvinna år och åtminstone en krukskärva som tillhör förromersk järnålder. Urnegraven har daterats till folkvandringstid. Det medför att överbyggnaden antingen är samtida eller yngre. Det som talar för en samtidighet är att urnegraven låg precis i mitten av treuddens centrala stenpackning. Något som talar för att den är yngre är treuddens form med utsvängda sidor. A680 Ingående objekt Stenpackning (6941), fyllning (6942). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Rund Längd: 2,0 meter Bredd: 1,6 meter Höjd: 0,2 meter Anläggningen påträffades vid förundersökningen och syntes som en mindre förhöjning på den västra sidan av kullen. Efter rensning var stensättningen väl avgränsad, cirka två meter i diameter stor och 0,1 meter hög, belägen i västsluttning och exponerad mot väster. Packningen bestod av 0,05 0,1 meter stora stenar, i huvudsak rundade. Vid resning påträffades brända ben ytligt i packningen, framför allt i den västra delen. I den norra delen fanns en stubbe. Packningen var i huvudsak enskiktad. Centralt fanns en keramikkoncentration med rikligt med keramik och brända ben. Gravskicket kan närmast karaktäriseras som ett benlager. Övriga brända ben har insamlats separat inom 0,1 meter i diameter stora områden. I skiktet under kärlen och de brända benen togs ben upp separat. I den södra delen låg 70 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

9 Grav Fyllning Stenpackning Y X Figur 68. Lodfoto över A680 med gravens avgränsning och ingående objekt markerade. Skala 1: m X Y ett redskapsspänne och flera nitar, samtliga utanför urneområdet. Graven låg på ett äldre kulturpåverkat lager (199). Den tidigare nämnda stubben kunde ej avlägsnas. Fynd I graven påträffades brända ben, krukskärvor, ett redskapsspänne och cirka fem nitar av järn. Krukskärvorna (F506, F508, F509 och F510), cirka 1,1 kg låg centralt, relativt ytligt och tillhör ett stort tunnformigt kärl av folkvandringstida typ samt ett fragment av smält lera (F487). Här fanns också delar av en sammansatt kam av horn (F504, F505, F507 och F512), en smält blå glaspärla (F511). De cirka fem nitarna (F62, F131, F134 F137) var fragmentariska. De brända benen låg spritt inom hela stensättningen, medan redskapsspännet (F2) och nitarna påträffades i den södra delen och i gravens utkant. Sammanlagt påträffades 299 g brända ben, varav 145 g kunde bestämmas till människa (F353, F356, F361, F363, F364, F368, F369, F376, F382 och F385) och 47 g till djur. Människan kunde inte könsbestämmas men däremot åldern till intervallet år och år. Av de brända djurbenen kunde en får/get (F373) och en hund (F354, F357, F359, F366, F372, F379, F383 och F386) identifieras. Av fåret fanns endast bakfötterna och/eller svansen, medan hundens alla delar, utom de övre bakre extremiteterna var representerade. Vidare finns fragment som endast kunnat identifieras till ospecificerat djur (F355, F358, F360, F264, F365, F367, F370, F371, F374, F375, F377, F378, F380, F381, F384 och F387). Datering Det inre gravskicket med benlager och spridda brända ben och dessas sammansättning antyder att graven tillhör folkvandringstid. Keramiken är också av folkvandringstida typ. Förekomsten av enstaka nitar är också vanligt i folkvandringstida gravar. Kamfragmenten och redskapsspännet ger en datering till mellersta vendeltid. Kommentar Både gravens yttre och inre gravskick med de brända benens sammansättning och den i övrigt relativt sett föremålsfattigdom skulle kunna antyda en datering till folkvandringstid. Redskapsspännet låg i kanten på graven och har inte utsatts för brand, tillhör mellersta vendeltid. A700 Ingående objekt Mantel (4327), brandlager (4413), täcksten ( ), kantkedja (8631). Bilagor 71

10 Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Rundad Längd: 5,8 meter Bredd: 4,1 meter Höjd: 0,3 meter Anläggningen upptäcktes vid förundersökningen. Den låg i den södra delen av gravfältet, i sydostsluttning och var exponerad mot söder. Efter grovrensning syntes den som en svagt välvd stensättning med delvis täckande mantel (4327) och en halv rund kantkedja av 0,3 0,4 meter stora stenar (8631). Den östra delen var uppförd av lera och sten. Ytligt fanns ett X Y A700 Grav Fyllning Stenpackning Y X Figur 69. Lodfoto över A700 och A716 med gravarnas avgränsning och de objekt som ingick i A716 markerade. Skala 1:40. A m

11 2 2,2 meter stort och 0,08 0,1 meter tjockt brandlager (4413) med brända ben och fynd. Efter ytterligare rensning framkom att kantkedjan även hade en inre del som begränsade brandlagret. Innanför kantkedjan fanns en 0,45 0,5 meter stor och 0,2 meter tjock täcksten (A ). Fynd I brandlagret påträffades rikligt med både brända ben och fynd. Graven innehöll flest brända ben av samtliga gravar på hela gravfältet. Totalt fanns här nära 10 kg (9 729 g). Den osteologiska analysen visade att brandlagret innehöll brända ben av en kvinna år (F239) resp. brända ben av människa med åldern år (F253). Det fanns dessutom ett flertal djurarter representerade; fågel (F251 F257, F261), får/ get (F244 och F259), hund (F240, F254 F263), häst (F242, F255), höna (F245), tamgris (F243 och F266 obränd tand), nöt (F241) och tamkatt (F262) samt oidentifierade djur (F249, F250, F252, F258, F260, F264 och F265). Under lockstenen fanns ett bleck i Cu-legering (F11), eldslagningsflinta (F501), en orange pärla av glasfluss (F498) och hjärtformade nitbrickor med överdrag av Cu-legering (F120). Fynden i brandlagret bestod av cirka 15 nitar av järn (F9) och beslag av järn (F125). Av Cu-legering fanns ett flertal beslag och fragment som delar av en hjälm (F6, F8, F20, F21 och F267) och svärdsskida (F7, F12, F13 och F19) samt små bleck (F21, F106 och F268), en liten ring möjligen till en kedja (F111), ett stift (F270) och smältor (F105, F126 och F269). Vidare påträffades ett bryne av skiffer (F499), eldslagningsflinta (F502), fragment av en kam (F500), förkolnat björknäver (F14 och F16), tre krukskärvor, varav en fasad mynningsskärva (F503), en kamnit X Y Figur 70. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A700 markerade. Skala 1:40. Y X Grav Brandlager Kolrik del av brandlagret Täcksten Mantel Inre kantkedja Yttre kantkedja Gravklot m Bilagor 73

12 (F129), en spik (F141), en prydnadsnit (F142), ett belag (F121), ett kvadratiskt huvud till järnnit (F127) och harts (F246). Datering Fragmenten av prakthjälmen tillhör ögonbrynsdelen och hjälmens övre del. De är dekorerade i stil D. Svärdsskidan är också dekorerad i stil D. Fragmenten av hjälmen, svärdskidan och kammen ger en datering till 700-talet, d.v.s. yngre vendeltid. Kommentar En märkvärdig aspekt med graven är att fynden av hjälm och svärdsskida hittas i en grav som enligt den osteologiska analysen innehåller en relativt ung kvinna. Det ska dock noteras att av de nära 10 kg brända ben som fanns i graven, kunde 454 g identifieras till människa och 336 g till djur, vilket innebär att merparten, eller g inte har kunnat bestämmas. Det skulle kunna betyda att det döljer sig ytterligare en människa (man?) i graven och att det är hans utrustning vi ser. Om det inte är så, bör kvinnan ha varit speciell. Just förekomst av en enstaka pärla brukar anses tyda på en man, eftersom kvinnor oftast får med sig långt fler pärlor genom rikliga pärluppsättningar. Eftersom pärlan inte är eldpåverkad har den inte varit med i brandbålet. Den låg under lockstenen något som kan tolkas som att den lagts ned i brandlagret i samband med själva begravningen varefter lockstenen lagts på som en sista handling. A716 Ingående objekt Stenpackning (7743), fyllning (7744). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Blockgrav Form: Rundad Längd: 2,7 meter Bredd: 2,0 meter Höjd: 0,1 meter Grav 716 låg i gravfältets södra del med exponering åt söder. Anläggningen syntes ej före avbaning och den hade inte uppmärksammats vid förundersökningen. Vid rensning visade den sig bestå av en stenpackning anlagd invid och öster om ett 1 3 meter stort block. Packningen var gles och bestod av i huvudsak skarpkantat material av 0,05 0,2 meter stora stenar. Den avgränsades i östra delen av en 0,7 0,9 meter stor sten. Vid rensning påträffades ett bränt ben. Fyllningen var intill 0,1 meter tjock och bestod av mörkfärgad grusblandad lera. Graven låg på orörd grusig morän. Fynd I fyllningen påträffades ett bränt ben (F484) som ej har kunnat bestämmas. Datering Graven dateras till perioden yngsta bronsålder äldsta järnålder på grundval av yttre och inre gravskick. Det brända benet 14 C-daterades till AD, d.v.s. vendeltid, men har bedömts tillhöra den intilliggande grav 700 med vendeltida datering. A729 Ingående objekt Brandlager; yttre begränsning (8920), inre begränsning (9024), stenpackning (8949), urna (9015). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Rund Längd: 2,5 meter Bredd: 2,5 meter Höjd: 0,3 meter Anläggningen låg i den södra delen av gravfältet på en sydsluttning och exponerade mot söder. Den var ej synlig före avbaning och den hade inte uppmärksammats vid förundersökningen. Direkt under torven framkom brandlagret (A8920, A9024) och en stenpackning av 0,2 04 meter stora stenar (A8949). Stenpackningen var vällagd, men glesare i den sydöstra delen. Mellan stenar i stenpackningen fanns delar av en skadad urna (A9015). Urnans diameter var cirka 0,2 meter. Brandlagret var skadat av en stubbe i den nordöstra delen. Det fanns även enstaka spridda brända ben i den sydvästra delen. Det var 1,9 2,3 meter stort och var tjockare i den nordöstra delen och tunnade ut mot sydväst och låg både på, i och under stenpackningen. Brandlagrets inre begränsning låg i nordöst. Under graven fanns lager 199 och därunder gul grusig morän. 74 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

13 X Y Figur 71. Lodfoto över A729 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. Y X m X Y Grav Brandlager Stenpackning Gravurna Figur 72. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A729 markerade. Skala 1:40. Y X m Fynd Samtliga fynd påträffades i brandlagret. Här påträffades ett större fragment av en oval spännbuckla (F482), fragment av mindre kedjor (F116 och F271) som kan ha suttit på spännbucklan, en rundad fotplatta till ryggknappsspänne (F115), pärlspridare (F109), ett tiotal pärlor av Cu-legering (F113 och F104), bronsspiralpärlor (F112 och F114), ett 20-tal bandformade beslag (F102, F103, F107, F272), fyra smältor varav ett par med bandornamentik (F108) och ytterligare 14 fragment av Cu-legering varav några smälta (F110), tre bandformade framgent med nitar av järn (F122), nitar av järn (F130 och F140), en kam (F517) och ett 30-tal pärlor av glas, glassfluss Bilagor 75

14 och bergkristall. Pärlorna var vita, blå, gröna och en röd. Ett par stycken var millefioripärlor (F518, F519, F520, F521, F522, F523 och F530). I brandlagret fanns även ett 60-tal krukskärvor av ett tunnformigt kärl (F534 och F535). Kamfragmenten består av mittskena av närmast rakt tvärsnitt (M3) och stödskenan av plankonvext tvärsnitt (S6) som dekorerats med tätt sittande punktcirklar och möjligen har ett fragment dekorerats med en enkel kantlinje. Ett fynd var av något organiskt material, möjligen bröd (F157) och ett fynd var av genomborrat trä (F159) Den osteologiska analysen av de sammanlagt nära 5,5 kg brända ben (5 475 g) visade att A729 innehöll bända ben av en man år (F218) och människa år (F229, F483). Bland det övriga benmaterialet har ett flertal djur identifierats. De är från fågel (F237), får/get (F224, F234), en vuxen hund (F222, F235), häst (F220, F231, nöt (F221, F232, F236), råtta/mus (F238), tamgris (F223, F233), kronhjort (F226), en stor gräsätare (F227) samt oidentifierade djur (F219, F228, F230). Datering Den ovala spännbucklan och ryggknappsspännet kan dateras till yngre vendeltid. Pärlspridarna kan föras till 700-tal, medan bronsspiralpärlor är vanliga under 600-talet. De övriga pärlorna förmodas dock p.g.a. sin sammansättning tillhöra yngre vendeltid vilket stämmer överens med kammen. Graven dateras till sent 700-tal. Kommentar Fyndmaterialet i grav 729 antyder att det är en kvinna som begravts, medan den osteologiska analysen kunde identifiera en vuxen man (18 64 år). Det kan dock konstateras, att av nära 5,5 kg brända ben kunde 225 g identifieras till olika djur och 337 g till människa. Det medför att nära 5 kg (4 916 g) inte har kunnat bestämmas vare sig till djur eller till människa. Här råder ett liknande förhållande som för A700, fast omvänt. Intressant i sammanhanget är dock att A700 och A729 är samtida och tillhör en framskriden del av vendeltid, 700-tal, att de yttre gravskicken är likartade och att de ligger i den södra delen av gravfältet med exponering åt söder och endast 2,8 meter i från varandra. Det ligger därför nära till hands att tro att de båda gravarna har med varandra att göra. Det ligger också nära till hands att tro att gravarna egentligen kanske är dubbelgravar, eftersom deras innehåll av föremål så klart antyder det motsatta könet. Kan det vara så att analysen kunde identifiera den medföljande d.v.s. den sekundära personen i graven? I båda fallen kunde endast en mindre del av de brända benen bestämmas. A757 Ingående objekt Fyllning (6863), stenpackning (7329). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Blockgrav Form: Oregelbunden Längd: 1,5 meter Bredd: 0,9 meter Höjd: 0,1 meter Före undersökning syntes anläggningen endast i form av tre meterstora block i den sydvästra delen av gravfältet med exponering åt sydväst. Efter rensning syntes den som en relativt gles packning av sten belägen mellan två meterstora block. På packningen stod en stubbe. Packningen bestod av 0,05 0,2 meter stora stenar, både rundade och skarpkantade, med oregelbunden form. Den var väl avgränsad mot omgivande mark och i huvudsak enskiktad. Fyllningen närmast blocken var cirka 0,1 meter tjock och i övrigt 0,05 meter tjock. Anläggningen låg på siltig grusblandad morän. Fynd I den sydöstra begränsningen, invid ett block, påträffades en krukskärva (F190). Datering A757 innehöll inga daterande fynd. Krukskärvan kan inte dateras närmare än till förhistorisk tid. Graven dateras därför på grund av yttre och inre gravskick till perioden yngsta bronsålder äldsta järnålder. A879 Ingående objekt Benlager (8684, 8694), mantel (4659), stenpackningar (8216, 8490, 8503), störning (8217), täcksten ( ). 76 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

15 X Grav Fyllning Stenpackning 6863 A Y Figur 73. Lodfoto över A757, A1177, A1260 och A2014 med gravarnas avgränsning och ingående objekt markerade. Skala 1:100. A A A1260 Y X m Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Oregelbundet oval Längd: 4,55 meter Bredd: 3,75 meter Höjd: 0,2 meter Före undersökning syntes anläggningen som en 0,2 meter hög förhöjning i den södra delen av platån, med den främsta exponeringen mot sydväst. Graven hade uppmärksammats vid förundersökningen som en låg stensättning med en diameter på cirka tre meter. Anläggningen var tydligt välvd och högst i norr, i söder var den lägre och flack. Den sluttade mot sydväst, var bevuxen med fyra enbuskar och täcktes med glest gräs och mossa. Enstaka 0,1 0,3 meter stora stenar var synliga i ytan, i synnerhet i anläggningens norra del. I nordost fanns en störning (A8217) i form av en långsmal sänka, förmodligen förorsakat av schaktet från förundersökningen. Graven bestod huvudsakligen av en oregelbundet oval packning av 0,05 0,3 meter stora stenar, de flesta 0,05 0,15 meter stora (A8216). Stenpackningen var tätast i de sydvästra och norra delarna, enskiktad mot kanterna och bestående av upp till tre skikt sten centralt i graven. Stenpackningen var ställvis omrörd av rötter efter enbuskar och i norr var den delvis täckt av en grusig sandmantel (A4659). Under stenpackningen 8216 fanns två benlager. Det ena (A8684) var ovalt och beläget centralt i gravens södra del, i anslutning till en stubbe. Benlagret var upp till 0,1 meter tjockt och uppblandat med siltblandad grus. Det andra benlagret (A8694) låg under en 0,3 0,4 meter stor täcksten (A ). Det var ovalt och utan jordinblandning. Under stenpackningen A8216 fanns även två mindre stenpackningar. Den ena (A8490), belägen i norr var enskiktad, tätpackad, avlång och bestod av 0,05 0,3 meter stora stenar, många av dem kantiga. Den andra stenpackningen (A8503) låg i gravens sydvästra del och bestod av kantiga, 0,15 0,25 meter Bilagor 77

16 Figur 74. Lodfoto över A879 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. X Y Y X m Figur 75. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A879. Skala 1: X Y Grav Benlager Stenpackning Täcksten Mantel Störning Y X m

17 stora stenar. Den var rundad, tvåskiktad och tätt packad. Inga fynd gjordes under någon av dessa mindre stensättningar, däremot överlagrade den norra delen av A8490 stolphålet Under graven A879 framkom orörd siltig och grusig morän. Fynd I benlagren fanns brända ben av en vuxen kvinna respektive en vuxen människa (sammanlagt 127 gram; F207 och F208). I övrigt påträffades en järnnit (F133) i benlagret Datering Bränt människoben från benlagret 8694 (F207) har 14 C-daterats till mellersta bronsålder, cirka f.kr. (Ua 29941). Benlagret 8684 kan med ledning av niten av järn dateras till yngre folkvandringstid. Kommentar De två helt skilda dateringarna visar att graven inte utgör en enhetlig konstruktion utan att den anlagts i olika omgångar. En rimlig tolkning är att graven från bronsålder endast bestod av benlagret 8694 och täckstenen , medan resten av anläggningen byggts under mellersta järnålder. Överbyggnadens allmänna morfologiska drag med bl.a. två omsorgsfullt byggda stenpackningar samt avsaknaden av brandlager gör att anläggandet av gravens yngre del kan placeras i intervallet e.kr. En annan tolkning är att huvuddelen av graven anlagts under mellersta bronsålder, och att det yngre benlagret grävts ner i överbyggnaden åtskilliga århundraden efteråt. A889 Ingående objekt Benlager (4965, 8091), fyllning (4523), gravkammare (8826), kantkedja (4687), stenpackning (4729). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Oregelbundet rektangulär Längd: 2,9 meter Bredd: 2,4 meter Höjd: 0,3 meter Före undersökning syntes anläggningen som en 0,2 meter hög förhöjning på den centrala delen av platån, med främsta exponering mot väst. Vid förundersökningen hade den uppmärksammats som en låg stensättning med en diameter om cirka 2,5 meter. Graven sluttade svagt mot väster och anslöt till en annan grav i nordost (A7817). Den var bevuxen med en enbuske och täcktes med glest gräs och mossa. Enstaka 0,1 0,3 meter stora stenar var synliga i ytan. I dess centrala delar bestod graven av en tät lagd, en- till tvåskiktad packning av 0,05 0,4 meter stora stenar, de flesta 0,1 0,2 meter stora (A4729). Fyllningen mellan stenarna bestod av gråbrun lerig silt med inslag av centimeterstora skärvstenar (A4523). Gravens yttre begränsning utgjordes av en oregelbundet rektangulär kantkedja (A4687). Kantkedjan var enskiktad och tydligast i norr där den bestod av tätt lagda 0,3 0,7 meter stora stenar. Runt resten av graven var stenmaterialet i kantkedjan av varierande storlek, 0,1 0,5 meter. Kantkedjan uppvisade en 0,3 meter stor lucka i gravens södra hörn och i sydväst bildade den ett 0,7 meter stort spetsigt utskott. Kantkedjan var allmänt högre (0,3 m) än den inre packningen (0,2 m). I gravens centrala del fanns en rektangulär gravkammare med obrända människoben (A8826). Kammaren var cirka 1,5 0,6 meter stor och täcktes av fem stycken 0,2 0,6 meter stora, 0,1 0,2 meter tjocka och relativt platta stenar. Dessa stenar täckte i sin tur glest lagda 0,05 0,1 meter stora stenar med mellanliggande lerig jord. Inga spår av kista eller annan träkonstruktion kunde iakttas i gravkammaren. Den var dock välavgränsad och man kan inte utesluta att åtminstone ett trälock funnits från början. En annan möjlighet är att de begravda varit svepta. Skeletten var bäst bevarade i nordväst och sydost, med en skalle vid gravkammarens båda ändar. I gravkammarens mellersta del var benen mer fragmentariska och omrörda, med ben som förekom både över och under mindre stenar. I gravens nordöstra del fanns ett avlångt benlager (A4965) under stenpackningen, nedlagt mellan två 0,4 0,7 meter stora stenar. Benlagret var upp till 0,1 meter tjockt och uppblandat med lerig silt. Ytterligare ett benlager (A8091), ovalt till formen, låg mot en större sten i kantkedjans norra del. Lagret var upp till 0,05 meter tjockt och även det uppblandat med lerig silt. Graven låg på orörd siltig och grusig morän. Bilagor 79

18 Figur 76. Lodfoto över A889 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. Y Y X X m Y Y X F170 Grav Benlager Stenpackning Fyllning Gravkammare Kantkedja Figur 77. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A889. Läget för miniatyrlöparen F170 är angivet. Skala 1:40. X m Fynd Obrända skelettdelar av människa (F100 och F101; 4 individer) fanns i gravkammaren. Brända ben av troligen en och samma människa (231 gram; F322 och F324) fanns i benlagren. Mindre mängder brända människoben påträffades även i fyllningen, i anslutning till benlagren (30 gram; F325, F326 och F329). I fyllningen fanns även enstaka brända och obrända djurben (ett respektive tre gram; F330 och F327) samt två obrända tänder av nötkreatur (F331 och F332). Ytterligare en obränd tand av nötkreatur låg i benlagret 4965 (F323). Övriga gravfynd utgjordes 80 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

19 Individ 2 Individ 3 Individ 4 Individ 1 0 0,2 m Figur 78. Plan över gravkammaren med skeletten markerade. Skala 1:10. av hartsfragment i benlagret 8091 (F169) samt av en bit bränd lera (F171) och en miniatyrlöpare (F170) i fyllningen. Den senare låg vid gravens yttre kant, invid benlagret Datering Bränt människoben från benlagret 4965 (F322) har 14 C-daterats till förromersk järnålder, cirka f.kr. (Ua 29942). Ben från individ 2 i gravkammaren 8826 (F100) har 14 C-daterats till romersk järnålder, cirka e.kr. (Ua 29943). Ben från individ 3 i samma gravkammare (F101) har 14 C-daterats till förromersk järnålder, cirka e.kr. (Ua 30226). Kommentar Dateringarna visar att graven anlagts under förromersk järnålder och att den då innehöll både minst en obränd begravning i gravkammaren och en bränd sådan i ytterkanten. Under romersk järnålder har graven återanvänts och gravkammaren öppnats för nedläggning av en ny individ. Av allt att döma har äldre skelett rubbats ur läge och sannolikt även delvis tagits bort när en ny kropp deponerats i gravkammaren. Det faktum att den förhållandevis lilla gravkammaren innehöll fyra identifierade obrända individer, ett par av dem representerade endast av några ben och de två andra med omrörda skelett i de nedre kroppsdelarna, tyder på att deponeringen av nya kroppar har skett vid minst fyra olika tillfällen. Bilagor 81

20 A900 Ingående objekt Brandlager (8391), mantel (8376). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Lergrav Form: Oregelbundet oval Längd: 5,2 meter Bredd: 3,1 meter Tjocklek: 0,05 0,25 meter Graven syntes inte före undersökning. Den hade inte uppmärksammats vid förundersökningen men däremot hade en 2 1 meter stor förekomst av spridda brända ben och kol noterats på platsen. Den framkom under grästorven, på den södra delen av gravplatån. Den framträdde som ett lerigt, oregelbundet ovalt och platt grått lerlager som följde den svaga naturliga sluttningen mot sydväst. Graven gränsade till gravarna 879 och 1453 och den hade sin främsta exponering mot sydväst. Vid undersökningen framkom att lerlagret egentligen var en mantel med platt översida (A8376). Den var tjockare i den södra delen än i nordost och varierade mellan 0,05 0,25 meter. Enstaka kolfragment fanns i leran. I den norra delen av manteln fanns ett ovalt brandlager (A8391), 2 1,55 meter stort och upp till 0,12 meter tjockt. Brandlagret överlagrades helt av manteln men lyste ställvis genom där leran endast var centimetertjock. Förmodligen blev lermanteln delvis skadad av schaktningen vid förundersökningen. Mot sidorna var övergången mellan brandlager och mantel väldigt diffus, med föremål och kol som förekom i leran. I brandlagret fanns enstaka centimeterstora skärvstenar och bitvis mycket kol. Både mantel och brandlager låg direkt på det naturliga underlaget i form av siltig och grusig morän. Fynd Fynden påträffades såväl i lermanteln som i brandlagret. I lermanteln fanns brända ben av människa och djur (12 gram; F339 och F341), en obränd tand av nötkreatur (F340), sex hela eller fragmentariska järnnitar (F26, F55, F74, F92, F94 och F118), en järnten (F39), en järnspik (F40), ett fragment av oidentifierat järnföremål (F95), några keramikskär- Figur 79. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A900. Läget för fynden i lermanteln är angivet. Skala 1: Grav Brandlager Mantel Fynd Y X F26 F94 F55 F118 F179 F40 F m F95 Y X F74 82 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

21 vor (F179 och F180) och en bit bränd lera (F181). Dessa fynd var utspridda över nästan hela manteln, i synnerhet dess södra del. I brandlagret fanns brända ben av människa, hund och spädgris (151 gram; F333 F335 och F337), obrända ben av nötkreatur och oidentifierat djur (7 gram; F336 och F338), tre järnnitar (F45 och F46), fragment av en sammansatt kam (F151) och några keramikskärvor (F152). Datering Kamfragmenten daterar graven till yngre vendeltid. A1177 Ingående objekt Fyllning (6854), stenpackning (7328). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Blockgrav Form: Rundad Längd: 3,24 meter Bredd: 1,6 meter Höjd: 0,2 meter Anläggningen var belägen i gravfältets södra del och exponerad mot sydväst. Den syntes ej före avbaning och den hade inte uppmärksammats vid förundersökningen. Vid rensning visade den sig bestå av en relativt tät packning invid och mellan tre block. Packningen bestod av 0,05 0,2 meter stora stenar, i huvudsak rundade, men även enstaka skarpkantade stenar fanns. Den var delvis tvåskiktad. Graven låg på grusig morän och silt. Fynd Inga fynd påträffades. Datering Graven dateras på grundval av yttre och inre gravskick till perioden yngsta bronsålder äldsta järnålder. A1200 Ingående objekt Brandgrop (A6389). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Omarkerad Form: Rundad Längd: 1 meter Bredd: 0,91 meter Djup: 0,12 meter Anläggningen syntes inte före undersökning utan framkom vid schaktning under vegetationslagret. Den låg på ett plant parti mellan platån och treudden 666. I närheten fanns ett flertal markfasta stenar och block samt härdgropar. Graven hade inte uppmärksammats vid förundersökningen. Den framträdde som en rundad, svart mörkfärgning mot det ljusare underlaget. ytligt syntes också brända ben. Graven bestod av en skålformad brandgrop med något oregelbunden botten (A6389), fylld med svart sotig siltig lera med inslag av kol och fynd av brända ben. I fyllningen fanns även enstaka 0,05 0,1 meter stora skärvstenar. Den var nedgrävd direkt i det naturliga underlaget, bestående av småstenig och siltig morän. Fynd Samtliga fynd påträffades i brandgropen (A6389). Där fanns brända ben från en vuxen människa och en får/get (86g gram; F350 och F351), obrända ben av nöt (26 gram; F352), några keramikskärvor (F153), enstaka fragment av bränd och smält lera (F154, F155) samt ett bränt kvartsavslag (F156). Datering Bränt människoben från brandgropen (F350) har 14 C-daterats till yngre vendeltid äldre vikingatid, cirka e.kr. (Ua 29944). Graven borde således ha anlagts under denna tid. Kommentar Graven var belägen på ett parti som varit odlat under åtminstone 1700-/1800-talen. Det är möjligt att anläggningen ursprungligen haft en överbyggnad som blivit helt förstörd under modern tid. A1260 Ingående objekt Stenpackning (6866), fyllning (6867). Bilagor 83

22 Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Blockgrav Form: Rundad Längd: 1,6 meter Bredd: 0,78 meter Djup: 0,12 meter Anläggningen var belägen i gravfältets södra del och exponerad mot sydväst. Den syntes ej före avbaning och den hade inte uppmärksammats vid förundersökningen. Efter rensning syntes en väl avgränsad stenpackning omedelbart norr och nordväst om ett 1,3 2 meter stort block. Den låg i den södra delen av gravfältet och exponerade mot norr. Packningen var uppförd av, i huvudsak 0,1 0,2 meter stora stenar och en större (0,5 0,6 meter stor) sten. Vid rensning påträffades två brända ben (F483), varav det ena kunde bestämmas till en vuxen människa år. Graven låg på lerblandad silt. Fynd I graven påträffades inga föremål, men två brända ben. Datering På grundval av både yttre och inre gravskick tillhör graven förmodligen perioden yngsta bronsålder äldsta järnålder. A1315 Ingående objekt Mantel (5357), stenpackning (5267), gravklot (7853), brandlager (7385), störning (7353, 7367), sydport (7979), lager (7992). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Oregelbunden/oval Längd: 4,0 meter Bredd: 3,0 meter Höjd: 0,3 meter Anläggningen syntes före avbaning som en vag förhöjning. Formen var oregelbundet/oval med relativt rak sida i söder. I sydöstra delen fanns en 0,8 0,9 meter stor röd sten av granit. Graven låg på en mindre platå i den mellersta södra delen av gravfältet, strax nedanför krönet med exponering åt väster. Graven påträffades vid förundersökningen och var störd av fem stubbar och ett tidigare sökschakt. Stenpackningen var täckt av en mantel (A5357) som täckte hela gravens utbredning. Den var 0,1 0,2 meter tjock och bestod av gråbrun lerig silt. Stenpackningen (A5267) bestod av 0,1 0,4 meter stora, både rundade och skarpkantade stenar och i dess begränsning fanns 0,5 0,8 meter stora stenar. Den var i huvudsak enskiktad, utom vid brandlagrets begränsning där den var flerskiktad. I stenpackningen (A7385) fanns ett möjligt gravklot (A7853). Direkt under torven, i den västra delen, syntes brandlagret som låg i och på stenpackningen. I den södra delen framkom tre jämnstora flata stenar (röd lersandsten) cirka 0,1 0,2 meter stora. Stenpackningen täckte hela brandlagret. Brandlagret hade en cirkelformad utbredning och låg i den centrala västra delen av stenpackningen. Omedelbart invid packningens södra kant fanns en möjlig sydport (7979) med kulturlager (7992) med en koncentration av keramik och brända ben. Centralt i graven, mellan brandlagrets utbredning och förundersökningsschaktet i den nordöstra delen fanns ytterligare en störning som bedömdes som äldre än förundersökningsschaktet, möjligen ett plundringsförsök. Området saknade stenpackning, men här fanns enstaka fynd av brända ben och recenta patroner (ej tillvaratagna). Under graven fanns lager 199 och därunder gul grusig morän. Fynd I manteln påträffades en krukskärva (F191). De övriga fynden påträffades i brandlagret och i sydporten. I brandlagret fanns en närmast intakt armborstfibula där endast nålen saknades (F128). Här fanns också ett omböjt beslag av Cu-legering (F68) och fragment av mindre beslag, möjligen märlor (F119). Vidare fanns fynd av två ornerade kammar (F527), nitar av järn (F37), harts (F493), bränd och smält lera (F492, F494 F496), ett bryne av skiffer (F525), eldslagningsflinta (F526), organiskt material (F497) samt nio fragment av smälta blå pärlor (F524). I brandlagret påträffades också nära 6,4 kg (6 411 g) brända ben av oidentifierbart djur (F274), två mellanstora hundar (F275), en vuxen häst (F276), en nöt/ko (F277), en tamgris (F278), obränt ben av nöt (F481), ett obränt oidentifierbart djur (F279) 84 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid

23 X Y Figur 80. Lodfoto över A1315 med gravens avgränsning markerad. Skala 1:40. X Y m X Y Figur 81. Plan med de arkeologiska objekten som ingick i A1315 markerade. Skala 1: Grav Brandlager Mantel Gravklot Lager Stenpackning Sydport Störning X Y m Bilagor 85

24 samt brända ben av människa år (F280) och dåligt förbrända ben av en man (?), år (F281). I sydporten (7979) fanns ett fyndförande lager (7992) med fynd av brända ben av människa, år (F282 och F285), en människa (F286, F288 och F289) samt människa år (F290), en stor hund (F283) och ett bränt oidentifierbart djur (F284) samt en krukskärva (F528). Datering Dateringen av graven baseras på kammarna som tillhör yngre vendeltid, 700 tal. Märklig är armbortsfibulan som till sitt formspråk med triangulär fot kan dateras till romersk järnålder. Kommentar Det klart äldre fyndet av en armborstfibula i brandlagret är intressant. Det skulle kunna tolkas som ett arvegods som lagts ned i denna grav från 700 talet. Stämmer detta har armbortsfibulan ärvts under en period av kanske 500 år. En annan möjlighet är att det kan ha funnits en äldre grav i närheten och att armbortsfibulan sekundärt har hamnat i denna grav. A1435 Ingående objekt Fyllningar (4399, 7254, 7765, 7766), gropar (7233, 7745, 7755), lager (1452), stenpackningar (4504, 7253, 7415). Övergripande beskrivning Typ: Grav Undertyp: Stensättning Form: Rund Längd: 7,3 meter (13,3 meter) Bredd: 7,2 meter (13 meter) Höjd: 0,5 meter (2,5 meter) Graven 1435 var tillsammans med treudden 666 (se ovan) den enda anläggningen som var känd på Inhåleskullen innan förundersökningen. Den noterades på krönet av kullen vid inventeringen år 1938 och år 1979 beskrevs den som en övertorvad rund stensättning, 10 meter i diameter, 0,5 meter hög, beväxt med fyra enbuskar och med talrika 0,2 0,6 meter stora stenar i ytan. Då noterades också en delvis synlig kantkedja av 0,3 0,6 meter stora stenar och centralt en två meter i diameter stor och 0,2 meter djup grop. Vid förundersökningen bekräftades tidigare observationer, med undantag av att graven då bedömdes vara oval. Före avverkning inför slutundersökningen var graven beväxt med ett flertal stora enbuskar och därmed svår att överblicka. Undervegetationen bestod av gräs och mossa. Efter avverkning framträdde graven som mycket större än vad som noterats vid tidigare inventeringar och den såg ut som en gravhög snarare än en stensättning. En rund stensättning bestående av större stenar var visserligen synlig på toppen av kullen men gravens yttre begränsning i förhållande till kullens naturliga sluttningar var svår att fastställa. Med andra ord var det ytterst svårt att fastställa vilken del av kullen som var uppbyggd och vilken del som var naturlig. Efter rensning framträdde gravens översta och centrala del som en relativt flack stenkonstruktion, cirka 7,2 meter i diameter och 0,5 meter hög. Stenkonstruktionen låg på en plan yta på toppen av kullen, vilken sluttade svagt mot norr. Den bestod av en enskiktad stenpackning (A4504) uppbyggd av relativt glest lagda 0,3 0,9 meter stora stenar, de flesta 0,3 0,4 meter stora. Dessa stenar låg tätast i den norra delen. Luckorna mellan de större stenarna var fyllda med ett mindre stenmaterial, 0,1 0,2 meter stort, löst lagdt i upp till tre lager. Drygt hälften av de mindre stenarna var skarpkantiga. I stenpackningens centrala del fanns en drygt 0,5 meter stor stenfri yta, förmodligen det som noterats som en grop vid tidigare inventeringar. I sydost utmärkte sig en del av packningen genom att stenarna, 0,1 0,4 meter stora, här var betydligt tätare lagda och därmed verkade bilda en egen anläggning. Denna del av stenpackningen har tolkats som en egen grav, A7817 (se nedan). Mellan de större och mindre stenarna fanns en fyllning av siltig brun lera (A4399). Stenpackningen var tydligast avgränsad i norr, väster och söder, dock utan att någon egentlig kantkedja kunde uppmärksammas. Längs den västra kanten bildade emellertid de yttre stenarna en rak kant som i söder anslöt till graven 889. Efter rensning blev det också tydligt att sluttningen väster, norr och öster om stenpackningen 4504 var täckt av ett lager med stor steninblandning (A1452). Detta lager anslöt direkt till utkanten av stenpackningen och sträckte sig ner med en utbredning på 3 6 meter. A1452 bestod huvudsakligen av 0,01 0,1 meter stora, makadamliknande skarpkantiga stenar blandade med brun silt. Enstaka upp till 0,5 meter stora stenar förekom också. Lagret var tätt 86 Inhåleskullen ett mångtydigt gravfält från yngre bronsålder äldre vikingatid