När undersökningarna vid Påljungshage pågick

Transkript

1 Stenbrobacken. Gravfältet som blev kungens jaktpark ann lindkvist När undersökningarna vid Påljungshage pågick kunde vi arkeologer inte låta bli att notera spåren av verksamhet från tider både före och efter aktiviteterna på boplatserna och gravfältet. Så vilken är då områdets historia från historisk tid? Till att börja med är det viktigt att klargöra att de undersökta lämningarna aldrig legat i Påljungshage. Det riktiga Pål Jungs hage ligger ett litet stycke mot nordöst, där det idag finn ett mindre bostadsområde. Fornlämningarna som vi undersökte ligger i själva verket i det som varit utmark till Stenbro prästgård och en kunglig jaktpark. Stenbrobacken är det namn som användes för skogsområdet i den äldsta lantmäterikartan från Kunskapen om området har vi främst fått från själva landskapet och de gamla lantmäterikartorna. Fynd från de arkeologiska undersökningarna vittnar också om områdets senare historia. Vid stenåldersboplatsen hittades bl a ett byxspänne från ett par knäbyxor, en koskälla. Fynden berättar att någon varit ute i markerna, kanske en jägare som tappat ett byxspän- Figur 117. Ytligt i marken hittades en koskälla som vittnar om att området har använts som betesmark under historisk tid. Illustration: Göte Göransson.

2 Stenbrobacken. Gravfältet som blev kungens jaktpark 143 Figur 118. Bland de mer sentida fynd som gjordes vid undersökningarna finns ett byxspänne av brons, förmodligen från 1700-talet. Kanske har det tappats i samband med jakt i området? Illustration: Göte Göransson. ne. Kanske är kulan från ett skott på något villebråd. Koskällan har uppenbarligen ramlat av någon ko som gått på bete i utmarken. Andra sentida fynd på stenåldersboplatsen var en muskötkula, en hästsko, samt några glasbitar och spikar. I markerna kring stenåldersboplatsen fanns mängder av stenblock som hade borrhål och var spräckta eller kluvna. Troligen har man vid stadens framväxt försett sig med sten, och detta skedde i så fall under den senare delen av 1800-talet eller under 1900-talet. Även vid gravfältet fann vi lämningar från senare tider. I utkanten av graven på det högsta krönet hittades ett märkligt järnföremål som kanske är från historisk tid. Det ser ut som en mycket grov lansspets i järn, kanske ett råämne. Materialet och formen har analyserats men några entydiga svar om vad det är för föremål har inte gått att få fram. En 14 C-analys av kol från föremålet visar att det är relativt ungt; från 1600-talet eller senare. På gravfältet hittades också patronhylsor från 1900-talet, ett gammalt kaminrör av järn samt en yxa från eller 1900-talet. Dalgången norr om gravfältet mynnar i Nyköpingsån, och där ligger Stenbros gårdstomt. Gårdens åkermark var belägen i dalen och till gården hörde också omgivande skogsmark eller, som det förr kallades, utmark. Den var hägnad och användes bl a för bete. I kartorna beskrivs utmarken som bergig med skog av ingen betydenhet men med någorlunda gott bete. Snarare än den täta planterade granskog som fanns före köpcentrets tid får vi tänka oss ett område med kala bergskrön och glesa bestånd av främst tall, lövträd, hassel och mycket gräs. I svackorna vid stenåldersboplatsen fanns det ett riktigt torvlager, en grässvål som bildats vid långvarigt bete. Vidare fanns växtlighet som t ex blåklockor samt hassel- och enbuskar vilka vittnade om att landskapet ännu för inte så länge sedan var mycket öppnare. Dalgången vid Stenbro har varit bebodd ända sedan forntiden. Själva gården Stenbro kan kanske ha

3 144 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Figur 119. Hopfogade sockenkartor över Helgona och Nikolai socknar från Nyköping finns centralt på kartan. De undersökta platserna finns i det jägarhåld som är beläget nordöst om Nyköping (markeringen för Brandkärr (Branaker) är placerad på fel plats). (Lantmäteriakt: C29-1:C13:8-9, C64-1:C13:23-32).

4 Stenbrobacken. Gravfältet som blev kungens jaktpark 145 sina rötter i järnålderns slutskede. Invid gården finn ett gravfält (Helgona 65:1) som skulle kunna vara från denna tid. Marken i dalen bestod av sanka ängar som slagits eller betats. I de högre partierna kunde man ha sina åkrar och skogen nyttjades på många olika sätt. Första gången Stenbro dyker upp i de skriftliga källorna är i skattehandlingar från Gården tillhörde då kronan hade prästgården i Helgona församling, Krakalund eller Kråkelund, kommit så nära Nyköping att den införlivades med staden. Ny prästgård blev då Stenbro. Tittar man på lantmäterikartorna och andra äldre kartor ser man att Stenbrobacken varit en jaktpark. Detta var definitiv inte det normala för prästgårdar. Fördjupade studier av kartorna har dock gjort att det hela klarnat. De äldsta kända kartorna över Nyköpingstrakten från 1670-talet visar att det funnits fler mindre skogspartier norr om Nyköping som varit jägarhåld, alltså kungliga jaktparker. Skogsområdena tillhörde olika gårdar och byar som ägdes av olika frälsepersoner, kronan och kungen. På den äldsta kartan över Stenbro från 1699 står det att Stenbrobacken är förbuden och i protokollet till kartan står att marken är frikallad. Uppenbarligen kunde kungen bestämma att marken, oavsett vem ägaren var, skulle få användas för kunglig jakt samtidigt som den användes som utmark. Jaktparken fanns kvar åtminstone fram till 1878 då den ännu nämns i skattelängderna. Jaktparker och djurgårdar har funnits vid flera av de större slotten, t ex i Stockholm, vid Gripsholm och som här vid Nyköpings hus. Hela Öland var en kunglig jaktpark. Jakt på större vilt var sedan medeltiden en exklusiv sysselsättning för kung och adel. Vid gästningar då större sällskap vistades på slotten kunde jakt ingå som förströelse. Viltet hägnades in och man kunde också sätta in t ex dovhjortar för att få fle djur att jaga. I Magnus Erikssons landslag från 1350 inskränktes allmogens jakträtt och 1539 inskärpte Karl IX förbudet att jaga älg, hjort och rådjur beskars även allmogens rätt till jakt i egen skog. Det är oklart när jaktparken i Nyköping kom till. Flera regenter har varit mycket aktiva med att omdana Nyköpings hus. Johan III och Karl IX var mycket intresserade av jakt, och den sistnämnde tillbringade mycket av sin tid i Nyköping. Kanske kan jaktparken ha tillkommit under 1500-talet eller tidigt 1600-tal. Lästips Janzon, K Det medeltida Sverige 2. Södermanland 2. Hölebo och Rönö härader. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

5 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten r edakt ör: jonas wikbor g omsl agsbild: gö te göransson omsl aget s baksida: måns sjöber g sau skrifter 22

6 Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 2014 SAU Skrifter nr 22 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Marcus Eriksson, Lars Holmblad, Åsa Larsson, Ann Lindkvist, Kristina Martinelle, Jonas Wikborg, Roger Wikell, Ann Vinberg, Sara Zhovnartshuk Tryckår: 2014 Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Kph Trycksaksbolaget, Uppsala Bilder: respektive upphovsman Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslagets baksida: Måns Sjöberg Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 ISSN ISBN