Efter den senaste istiden, för över år

Transkript

1 Ett landskap i förändring susanna eklund, marcus eriksson, kristina martinelle & roger wikell Efter den senaste istiden, för över år sedan, låg Påljungshage på havets botten drygt 100 meter under havsytan. Först efter år började de högst belägna delarna sticka upp ur havet. Alltsedan dess har människan format kulturlandskapet som förändrats över tid. Vi vände ut och in på backen och i våra såll bokstavligen skakade vi fram informationen om de människor som bott här under sten- och bronsålder. Vi gjorde många fynd, både vanliga och sällsynta. Påljungshage har varit en plats som använts på många olika sätt, dels då människornas samhällen förändrats, dels då landskapet i sig genomgått omvälvande förändring. Arkeologin gör det tydligt att vi lever i ett föränderligt kulturlandskap. Att kalla något för gammalt är en fråga om perspektiv. De äldsta spåren efter mänsklig närvaro vid Påljungshage är nästan år gamla, men själva urberget på platsen är två miljarder år. Arkeologerna läser dagens landskap som resultatet av ett samspel mellan natur och människa, och det behövs både arkeologer och geologer för att dokumentera och tolka vad som finn i marken. Geologerna berättar att vi står på rötterna av en fullständigt nedvittrad bergskedja: en två miljarder år gammal berggrund som formats av de senaste istiderna. De slipade hällarna är spåren efter en tre kilometer tjock inlandsis som höll Skandinavien i ett järngrepp. Trycket från den tjocka isen pressade ned jordskorpan, men när den försvann började marken åter att resa sig. Idag är landhöjningen en mycket långsam process där jordskorpan endast reser sig några millimeter om året, men under äldre stenåldern kunde landhöjningen märkas av inom en generation. Efter istiden låg hela östra Mellansverige under havsytan, och det vi i dag ser som torra land har alltså en gång varit havsbotten. Isen och vattnet har format dalgångar och grusåsar och allt eftersom vattnet sjönk undan bildades mer finko - niga sediment, från lätta sandjordar till tung lera. När undersökningarna inleddes var området fortfarande bevuxet med skog. Det var ett utflyktsmå för Nyköpingsborna som plockade svamp och bär eller

2 Ett landskap i förändring 19 Figur 6. Ulf Celin sållar. Vi vände bokstavligen ut och in på backen och skakade fram information om platsen. Foto: Susanna Eklund, SAU. rastade sina hundar där. Här och var kunde man skönja de sista resterna av gammal hagmark. I den röjda kraftledningsgatan som gick genom området dröjde sig hagväxter kvar. Blåklockor, hasselbuskar och annan vegetation kan sägas vara ett levande fornminne från den tid då marken var mulens landskap. När grässvålen avlägsnades på stenåldersboplatsen hittade vi en gammal rostig koskälla som ett ytterligare bevis för att området tidigare använts som betesmark. Koskällan är inte mer än några hundra år gammal, men området lämpade sig för bete redan under bronsåldern. Här har människor säkert vallat kor i fler tusen år. Vi hittade fynd från många olika tidsåldrar, alla med sin information om hur platsen har använts. De yngre spåren efter mänskliga aktiviteter var mest iögonenfallande till en början, särskilt all skrotsten från stenhuggning. Nästan överallt påträffade spräckta och kluvna stenblock, spår efter sentida stenhuggare på jakt efter lämpliga stenar till husgrunder, broar och annan byggnation inne i Nyköping. Sammantaget pekar fynden på att området nyttjats intensivt under mycket lång tid, även om det inte funnits någon permanent bosättning just här. Men låt oss nu lämna de sentida perioderna och istället vända blicken mot våra fornlämningar.

3 20 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Påljungsholme Den undersökta stenåldersboplatsen låg på sydsidan av en holme i den dåtida skärgården. För den som är van att läsa landskap var den sydvända backen som en uppslagen bok för en fältarkeolog bekant med landhöjning i östra Södermanland dessutom en gammal favorit man läst många gånger om. Detta bekräftades då vi hade en geolog på plats som kunde berätta att den stenbacke vi undersökte var en läsidesmorän som uppvisade tydliga tecken på havets påverkan. Med lä menas i lä för isens rörelseriktning. Detta innebär att isen stjälpte av ett stort lass sten, grus och jord på baksidan (sydsidan) av de rundslipade berghällarna på backens krön i norr. Under stenåldern då havet nådde hit fanns tre goda naturhamnar bakom de mindre uddar som stenbacken bildade. Det var invid dessa sydvända naturhamnar som stenålderns fiska e och säljägare hade haft sina lägerplatser. Fynden består framförallt av olika typer av stenredskap, men även slipstenar som använts för att vässa dem. Vi fann också en malsten och några förkolnade sädeskorn. Den forna stranden var skönjbar i terrängen eftersom fynden följer en osynlig linje i landskapet det forna strandbrynet. Både geologi och arkeologi talar således klart för att boplatsen har legat vid stranden, och vi kan vara säkra på att platsens invånare har varit Figur 7. Genom landhöjningen övergick området från glesa skär till större öar i början av neolitikum. Röd cirkel markerar stenåldersboplatsens läge. För 6000 år sen (övre). För 5000 år sen (nedre). Sveriges geologiska undersökning båtburna. Med grova penseldrag kan vi skissa stenåldershistoria i en föränderlig skärgård. Påljungshage var i begynnelsen en grynna som reste sig ur havet. Landhöjningen fortskred obevekligt, och snart var grynnan ett skär. På det lilla skäret kunde det rika djurlivet få skydd motsaltstänk och vindar. Säl och ejder samlades på de rundslipade hällarna, vilade sig i solen och njöt av en rik ytterskärgård. Ett jungfru-

4 Ett landskap i förändring 21 ligt naturlandskap för oss, men stenålderns säljägare och fiska e vistades här regelbundet redan för år sedan. Då var skäret jaktmark i ytterskärgården för det bofasta stenåldersfolket inne i den dåvarande sörmländska skärgårdsvärldens djupa vikar och långa sund. Du kan läsa mer om hur man levde på stenåldern, och hur jägarna efter hand blev jordbrukare, i nästa kapitel. Genom landhöjningen förändrades landskapet. Tusen år senare har skäret blivit en holme i den yttre delen av mellanskärgården. Det forna sälskäret är nu en trygg reträttplats för säljägare och fiska e som regelbundet går i land på sina säljakter och fisketu er till nya skär längre söderut som landhöjningen nu lyft upp. Platsen har säkert haft ett namn som sedan länge är bortglömt. Vi kan i ett försök att göra den anonyma och abstrakta stenåldern mer hemtrevlig kallla platsen för Pål Jungs holme. Påljungs höjd På en höjd några hundra meter norr om stenåldersboplatsen anlades en grav för drygt år sedan, under bronsåldern. Det var den första på det som så småningom skulle växa till ett helt gravfält, och den placerades högst upp på bergskrönet. Det har nu gått drygt år sedan de fiskand bönderna vid Pål Jungs holme övergav sin skyddade boning inne i viken. Figur 8. Terrängmodell över platsen för det nästan år gamla fiskelägrets tre delytor. Terrängmodell: Kristina Martinelle, SAU.

5 22 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Landet har stigit ytterligare meter och havet har dragit sig tillbaka. Strandkanten ligger nu några kilometer bort. Havet är fortfarande inom synhåll vid klart väder och fortfarande tillräckligt nära för att man ska kunna höra måsarnas hesa skrik och känna havsbrisen. Att se eller synas Det var inte bara utsikten från bergskrönet som var slående. Det var också ett viktigt landmärke, och graven var synlig från långt håll. Placeringen är knappast någon slump, det var meningen att den skulle synas. Graven har en inbyggd kommunikativ aspekt: man hoppades att den skulle bli ett bestående monument i landskapet, en påminnelse som fungerade som markör för status, revir eller liknande. I den medeltida Västgötalagen står att vid marktvister om allmänningsmark vinner den som kan hänvisa till gravfält från hednatiden, vilket visar att byn har gamla anor. Två jordägare i var tolft skola bära vittne, att den är en högaby och från heden tid byggd. De gamla gravarna var alltså ett viktigt element ifråga om rättigheter att utnyttja marken även i senare tider, Figur 9. Landhöjningen fortsätter att förändra landskapet under bronsåldern och järnåldern. Det finns fortfarande vatten i närheten, men nu som insjö och åar. Havet var dock inom synhåll söderut. Yngre bronsålder för 3000 år sen (övre). Äldre järnålder för 2000 år sen (nedre). Sveriges geologiska undersökning

6 Ett landskap i förändring 23 och en ståtlig grav kan ha varit ett sätt att markera sin rätt, att muta in mark i ett område för nybyggare. Precis som en grav utgör en gränsmarkering mellan liv och död kan den alltså även utgöra gräns mellan de levande. Det har på fler platser uppmärksammats att gravar ofta ligger i anslutning till senare tiders gränsmarkeringar. Därför är det inte så förvånande att den äldsta graven ligger precis intill ett betydligt yngre gränsröse, ett så kallat fyrstenarör. Det kanske inte är så konstigt att man använt ett äldre, tydligt riktmärke i landskapet vid senare tiders gränsdragningar. Frågan är om graven redan från början fungerat som gränsmarkering eller om det är något som kommit med tiden? Vi vet inte med säkerhet var de som anlade gravarna bodde, men vi räknar med att det var i närheten och inom siktavstånd från gravarna. Utifrån analyser av gravfältets placering kan vi se att det var orienterat både mot norr och söder. Läget visar att det, tillsammans med bergspasset i nordöst, låg på gränsen mellan två annars avskilda landskapsrum. De mest troliga lokaliseringarna av boplatser i området finn i dalgången mot norr, men det går inte att utesluta det plana området i söder. Möjligen kan de olika grupperingarna av stensättningar på gravfältet härstamma från olika gårdar, kanske en söder och en norr om höjden. I kapitlet om bronsåldersliv kan du läsa mer om livet och samhället under denna period. Figur 10. Terrängmodell över den numera bortsprängda höjden med de undersökta stensättningarna utmärkta. Terrängmodell: Kristina Martinelle, SAU.

7 24 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Berget bortsprängt Nu är berget strax norr om motorvägen bortsprängt och landskapsbilden är för alltid förändrad av människohand. Detta är den hittills största och snabbaste förändringen av platsen. Förutom de senaste seklernas kartor är vår terrängmodell och vår dokumentation nu allt som finn kvar av äldre tiders kulturlandskap i området. Stenåldersmänniskornas lägerplats och bronsålderns gravfält har fått ge plats åt ett stort köpcentrum med stora parkeringsplatser. Havets brus hörs inte längre utan har ersatts av trafikb uset från den intilliggande motorvägen. I stället för forntidens kanoter och båtar är det nu bilar som transporterar människor och varor. När platsen var en holme i skärgården satt fiskarn kring lägerelden och drömde om den stora fångsten. Idag drömmer Påljungshagebesökarna om andra typer av byten, men liksom under stenåldern kommer de hit på tillfälligt besök och återvänder hem med sin fångst. Skillnaden är att man tidigare utnyttjade de naturliga förutsättningarna, medan man idag har tillgång till helt andra redskap och nu istället har omformat hela landskapet för sina syften. Lästips Figur 11. Med hjälp av dagens redskap och maskiner omvandlade man det gamla berget till ett stort köpcentrum. Foto: Emma Sjöling, SAU. Janzon, K Det medeltida Sverige 2. Södermanland 2. Hölebo och Rönö härader. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Lindkvist, A. Landskapets kring gravfältet och gravfältets läge. I: Eklund, S., Lindkvist, A. & Wikborg, J Påljungshage kremerat, paketerat och respekterat. Ett gravfält från yngre bronsålder äldre förromersk järnålder. Förundersökning och särskild undersökning, Helgona 220, Stenbro 1:8, Helgona socken, Nyköpings kommun, Södermanland. SAU Rapport 2010:11.

8 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten r edakt ör: jonas wikbor g omsl agsbild: gö te göransson omsl aget s baksida: måns sjöber g sau skrifter 22

9 Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 2014 SAU Skrifter nr 22 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Marcus Eriksson, Lars Holmblad, Åsa Larsson, Ann Lindkvist, Kristina Martinelle, Jonas Wikborg, Roger Wikell, Ann Vinberg, Sara Zhovnartshuk Tryckår: 2014 Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Kph Trycksaksbolaget, Uppsala Bilder: respektive upphovsman Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslagets baksida: Måns Sjöberg Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 ISSN ISBN