Konkurrenspolitiken i Sverige

Transkript

1 Konkurrenspolitiken i Sverige En bakgrundspromemoria till Svenskt Näringsliv Författare: Docent Mattias Ganslandt Medverkande forskningsassistenter: Johan Egebark och Martin Sutinen 1. Inledning Denna korta promemoria utgör slutredovisning av ett uppdrag från Svenskt Näringsliv att på ett kortfattat sätt sammanfatta några synpunkter på den svenska konkurrenspolitiken och dess effekter på konkurrensen i det svenska näringslivet. Analysen har genomförts självständigt av Docent Mattias Ganslandt och forskningsassistenterna Johan Egebark och Martin Sutinen har bidragit med underlag till studien. Syftet med denna promemoria är att översiktligt diskutera den kritik som framförts mot svensk konkurrenspolitik på senare år och de slutsatser som kan dras utifrån denna kritik. Studien utgör en selektiv genomgång av ett antal analyser som genomförts på svensk och internationell nivå. Rapporten skall därför primärt ses som ett diskussionsunderlag. Syftet har inte varit att genomföra någon fullständig kartläggning eller ny forskning. Vissa av de källor som har använts är vetenskapliga arbeten. Dessa forskningsresultat har kompletterats med offentliga utredningar från OECD och Konkurrensverket. 2. Problembeskrivning Diskussionen i denna promemoria tar sin utgångspunkt i en mycket enkel observation. Den svenska produktionen per invånare (BNP per capita) i nominella termer är 33 procent högre än genomsnittet i OECD. Samtidigt är den svenska prisnivån markant högre än i OECD-länderna och svenska konsumenter har därför en förhållandevis låg köpkraft. Sverige har en prisnivå som är i genomsnitt 20 procent högre än OECD-länderna. Dessutom påverkas invånarna av den offentliga konsumtionen. Den faktiska konsumtionen per invånare är därför endast 4 procent högre än snittet i OECD (OECD, 2007). En närmast självklar utgångspunkt för den diskussion som förs nedan är därför att det är önskvärt att de svenska konsumenternas köpkraft ökar. Vidare kan det konstateras att konkurrensbrott i näringslivet knappast är förklaringen till den höga prisnivån och bristande dynamiken i den svenska ekonomin. Antalet ärenden som leder till ingripanden eller påföljder är mycket begränsat trots att den svenska konkurrenslagen sedan 1993 innehåller tydliga förbud mot karteller, monopolisering och konkurrensbegränsande förvärv.

2 Konkurrensverket har de senaste fem åren endast stämt sex karteller för otillåtet samarbete. Utöver detta har KKV stämt TeliaSonera för missbruk av dominerande ställning i två mål samt försökt stoppa en företagssammanslagning genom att stämma SF Bio för det föreslagna förvärvet av Sandrews (SF tog därefter tillbaka sitt bud på Sandrews). Bilden förändras marginellt om det beaktas att KKV har tvingat fram åtaganden i fem fall och dessutom stämt Nynäs Petroleum för missbruk av dominerande ställning (en stämning som KKV emellertid senare tagit tillbaka). I förvärvskontrollen har KKV gjort sex fördjupade undersökningar och fått åtaganden i fyra fall. Även om dessa ärenden beaktas är det totala antalet skarpa tillämpningar av KL mycket litet. Sammanfattningsvis har tillämpningen av Konkurrenslagen lett till nio processer de senaste fem åren, varav sex kartellmål (inga efter 2004), två rättsprocesser rörande missbruk av dominerande ställning (båda mot TeliaSonera) och en process rörande ett konkurrensbegränsande förvärv (SF/Sandrews). Det begränsade antalet ärenden i form av skarp rättstillämpning inom konkurrensrätten huvudområden innebär att det inte rimligt att anta att konkurrensrätten skall utgöra det viktigaste och mest verkningsfulla medlet för att öka konkurrenstrycket och dynamiken i den svenska ekonomin. Det är också mycket tveksamt att hävda att en verkningsfull politik bör fokusera på att förkorta rättsprocesserna eller att skärpa straffen vid konkurrensbrott. De förslag till reformer som förordas av Konkurrensverket och framförs i aktuella förslag på det konkurrenspolitiska området i första hand kortare rättsprocesser och strängare straff är enligt min uppfattning fel medel för att uppnå de konkurrenspolitiska målen. En politik för konkurrens i Sverige måste fokusera på helt andra frågor än konkurrensrättens tillämpning. Hårdare straff inom det konkurrensrättsliga området kommer knappast att leda till fler beivrade brott. Effekten på de svenska konsumenternas köpkraft av en sådan politisk inriktning kommer knappast vara märkbar. Dessutom har Konkurrensverkets bevisning och argumentation i konkurrensmål underkänts av svenska domstolar i start antal fall (Simonsson, 2005). Det är enligt min uppfattning oklart om konkurrenspolitikens effektivitet skulle öka genom att mer makt ges till myndigheten eller genom att beviskraven sänks. Även om andelen typ II fel skulle minska genom att färre skyldiga skulle gå fria, kan denna fördel mycket väl elimineras av den negativa effekten av att risken för typ I fel ökar när fler oskyldiga fälls. En fokusering på konkurrensrätten som det viktigaste medlet att öka konkurrensen i Sverige är med andra ord en verkningslös och i värsta fall en politisk strategi som motverkar sitt eget syfte. 3. Konkurrens i en liten öppen ekonomi Det viktigaste inslaget i en politik för konkurrens i en liten öppen ekonomi är åtgärder som leder till fri handel med varor och tjänster, djupare marknadsintegration och ökade möjligheter till etableringar och investeringar över nationsgränser.

3 Konkurrenstrycket i Sverige bestäms i betydande utsträckning av hur stor konkurrens svensk ekonomi möter från utlandet samt hur långtgående marknadsintegrationen är på olika områden. De marknader som präglas av internationell konkurrens och internationell integration tenderar att vara effektiva och dynamiska. De sektorer som är skyddade och präglade av segmentering tenderar att vara ineffektiva. Den svenska ekonomin blir allt mer konkurrensutsatt och globaliserad. Förutsättningarna för internationell konkurrens och marknadsintegration har ökat i takt med att informationsteknologin och Internet fått en allt större utbredning och användning. Tekniska förändringar har dessutom kompletterats med viktiga politiska reformer. Den internationella konkurrensen och handeln har exempelvis ökat genom Kinas anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) och på europeisk nivå fortsätter de politiska reformerna för att förverkliga en gemensam inre marknad, bland annat för tjänster. En allt mer internationaliserad ekonomi innebär lägre priser, större produktvariation och snabbare produktivitetsförbättringar. Genom att allt fler marknader öppnats för internationell konkurrens ökar utnyttjandet av skalfördelar. Dessutom leder globaliseringen till större avsättningsmöjligheter för nya produkter och processer samtidigt som befintliga teknologier blir obsoleta i allt snabbare takt. Incitamenten för företagen att investera i forskning och utveckling har därför blivit starkare. Innovationer och kontinuerliga produktivitetsförbättringar har blivit en överlevnadsfråga. Trots att den svenska ekonomin blivit allt mer konkurrensutsatt och globaliserad kvarstår ett flertal hinder mot fortsatt internationalisering. Den svenska ekonomin är fortfarande skyddad mot internationell konkurrens och integration på en rad områden. Det kan därför hävdas att den viktigaste uppgiften för den svenska närings- och konkurrenspolitiken är att bidra till att den svenska ekonomin blir mer internationellt konkurrensutsatt och fortsätter att integreras med övriga ekonomier i den Europeiska Unionen. Internationell integration och konkurrens hindras av politiska, legala, ekonomiska och kulturella hinder på ett flertal viktiga marknader. Ökad konkurrensutsättning av ekonomin kan därför inte åstadkommas med en strikt tillämpning av konkurrensreglerna eftersom dessa primärt reglerar enskilda företags agerande på marknaden. Politiska åtgärder kan påverka förutsättningarna för internationell konkurrens och integration på kort och lång sikt. På kort sikt kan legala och politiska handels- och etableringshinder avvecklas (tullar, nationella standards och certifieringskrav, etableringshinder mm). På längre sikt kan institutionella reformer avseende förvaltning av nationella resurser (mark och frekvensutrymme), nationella regleringar (tekniska standards, prisregleringar), mediepolitiken (public service), penningpolitiken (den svenska kronan) mm medverka till en djupare och mer grundläggande ekonomisk integration. Det är uppenbart att den begränsade internationella konkurrensen på vissa områden är direkt kopplad till att konsumtionen är skattefinansierad. Den offentliga konsumtionen står för cirka 35

4 procent av konsumtionen i Sverige. Hälso- och sjukvård samt utbildning, vilka utgör cirka hälften av de svenska offentliga myndigheternas konsumtion (se tabell), möter endast begränsad internationell konkurrens eftersom såväl konsumtionen som produktionen är geografiskt begränsad. Utgiftsområde 2005 Andel Hälso- och sjukvård % Utbildning % Socialt skydd % Allmän offentlig förvaltning % Näringslivsfrågor % Försvar % Samhällsskydd och rättsskipning % Fritidsverksamhet, kultur och religion % Bostadsförsörjning och samhällsutveckling % Miljöskydd % Offentliga myndigheters konsumtion % Politiska beslut begränsar inte bara konkurrensen på offentligt finansierade områden utan också inom områden med privat finansierad konsumtion. På exempelvis telekommunikationsområdet begränsas den fortsatta internationella integrationen av nationell frekvensförvaltning. Sverige beslutar själv om tilldelningen av frekvensutrymme i etern för olika ändamål, vilket motverkar en effektiv integration av marknaden för telekommunikationstjänster. Ett annat exempel är att konkurrensen på radio- och tv-marknaden i betydande utsträckning påverkas av den svenska mediepolitiken som har ett tydligt nationellt inslag. Även legala hinder bidrar till begränsad internationell konkurrens och marknadsintegration. Det legala hindret av vissa professionella tjänster (läkare, advokater, revisorer) motverkar internationell konkurrens på dessa områden. Andra legala hinder i första hand i form av nationella standarder hindrar eller försvårar internationell handel på viktiga produktmarknader (såsom fordon, elektriska produkter, byggvaror). Den nationella regleringen av immaterialrätter såsom patent, varumärken och upphovsrätt bidrar ytterligare till att konsumentmarknaderna segmenteras längs nationsgränserna. En tredje omständighet som hindrar den internationella konkurrensen är kulturella barriärer. På vissa områden har konsumenterna starka lokala eller nationella preferenser. Dessutom bidrar kulturella barriärer till att begränsa informationsflödet (exempelvis om priser och produktutbud) mellan olika länder. Språkliga och kulturella skillnader kan dessutom skapa osäkerhet som avskräcker konsumenter och mindre företag från att handla och konkurrera över gränserna. En sista viktig faktor som motverkar en fortsatt internationell marknadsintegration är ekonomiska barriärer. Den kanske viktigaste faktorn som motverkar fortsatt och mer djupgående ekonomisk integration är den svenska kronan. Den svenska kronan bidrar till

5 marknadssegmentering eftersom Sverige inte med automatik kan dra nytta av den enhetliga prissättning som sker i ökande utsträckning inom euroområdet. Ekonomiska barriärer uppstår också genom att enskilda företag vidtar åtgärder som hindrar eller begränsar konkurrensen och handeln mellan länder. När den internationella konkurrensen ökar på marknader med fåtalskonkurrens frestas vissa företag att motverka denna ökande konkurrens genom att starta internationella karteller. Dominerande företag kan också lockas att segmentera marknader med olika medel för att kunna upprätthålla en lönsam prisdiskriminering mellan olika geografiska områden. I dessa sammanhang är konkurrensreglerna ett viktigt komplement till en politik som syftar till att minska handelsbarriärerna mellan länder. Incitamenten för enskilda företag att bygga upp barriärer mellan länder blir starkare ju längre de formella hindren blir. Därför har konkurrensreglerna en viktig funktion att fylla, nämligen att hindra privata aktörer att bygga upp handelsbarriärer som monterats ned genom politiska beslut. 4. Politik för konkurrens i Sverige Ett antal områden i Sverige är fortfarande skyddade från konkurrens på grund av regleringar och offentlig finansiering. Ett antal offentliga åtaganden tränger undan privat konkurrens i allmänhet och internationell konkurrens i synnerhet. Detta gäller exempelvis på utbildningsområdet och inom sjukvården. I viss mån gäller det även medieområdet, transportsektorn och de områden som finansieras med kommunala skattemedel. Även konkurrensen på de marknader där konsumtionen är privat påverkas av offentliga ingripanden som i viss utsträckning snedvrider och begränsar konkurrensen. Politiska konkurrenshinder Utgiftsområde Andel av hushållens privata konsumtion Offentlig prod. Subventioner Reglering Handelshinder Bostad 21,0% ja ja ja Fordon 12,0% ja Livsmedel 11,6% ja ja ja Resor, underhållning, rekreation 10,9% ja ja (upphovsrätt) Hotell och restaurangbesök 5,3% ja El, gas, olja och andra bränslen 5,2% ja ja Kläder och skor 4,7% (varumärken) Inredning 4,7% Personliga tjänster 4,6% Bank- och försäkring 4,1% ja ja ja Post- och telekommunikationer 3,3% ja ja ja Alkohol och tobak 3,3% ja ja ja Sjuk-/tandvård och läkemedel 3,0% ja ja ja ja Transporter 1,9% ja ja ja Hushållens totala konsumtion 100,0% De sektorer där konkurrensen är mest märkbart påverkad av politiska hinder är bostadssektorn (subventioner, markplanering, hyresreglering), livsmedel (den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken), underhållning och media (subventioner, nationell upphovsrätt), el, gas, olja

6 och andra bränslen (dominerande statliga och kommunala bolag, nationell reglering, OPEC), post- och telekommunikationer (dominerande statliga bolag, regleringar), alkohol och tobak (dominerande statliga bolag, regleringar), sjuk-/tandvård och läkemedel (offentlig finansiering, Apoteket). Uppenbara konkurrensbegränsningarna finns självklart inom de områden där Sverige fortfarande har statliga monopol. Sveriges tre skyddade handelsmonopol har försvarats med argumentet att de värnar om folkhälsan. På läkemedelsområdet instiftades Apoteksmonopolet 1970 med målen att säkerställa framtida försörjningen av läkemedel, säkerställa effektiv och säker distribution samt att pressa prisnivån. På alkoholområdet syftar den svenska alkoholpolitiken till att minska skadorna relaterade till alkohol och begränsa totala konsumtionen, vilket bland annat skall ske genom att Systembolaget har en monopolställning vid försäljning av alkohol till konsumenter. Avslutningsvis syftar spelmonopolet till att skydda medborgare från kriminalitet samt ekonomiska och sociala problem. Ett annat område där en statlig reglering har en uppenbart konkurrensbegränsande effekt är SJs ensamrätt till spårbunden persontrafik på lönsamma järnvägssträckor. Paralleller kan också dras till SVTs, SRs och URs särställning vid tilldelningen av licensmedel för produktion av tv, radio och utbildningsprogram i allmänhetens tjänst. En avreglering av detaljhandelsmonopolen (Systembolaget, Svenska Spel, Apoteket) skulle kunna öka den ekonomiska effektiviteten inom dessa sektorer. Bidraget till den totala effektiviteten i ekonomin skulle dock vara relativt begränsad eftersom rationaliseringspotentialen är relativt begränsad. De tre monopolens bidrag till Sveriges bruttonationalprodukt är trots allt mycket blygsam (Apotekets bruttoresultat intäkter minus kostnader för inköpta varor är cirka 8 mdr kronor, Systembolagets bruttoresultat är cirka 2,6 mdr och Svenska Spel ägnar sig primärt åt transfereringar från konsumenterna till idrottsrörelsen och staten). Sammantaget står de tre handelsmonopolen för cirka en procent av det privata konsumtionsvärdet. Det är med andra ord inte kvantitativt väsentligt för de svenska konsumenternas köpkraft vad effekterna skulle bli av en avreglering av dessa monopol. Erfarenheterna från tidigare svenska avregleringar är blandade. På ett allmänt plan kan möjligen erfarenheten sägas vara positiv. De problem som har uppstått vid tidigare avregleringar får anses vara relaterade till svårigheter i samband med avregleringarnas genomförande snarare än dess långsiktiga effekter. På regeringens uppdrag utredde Dan Andersson år 2005 effekterna av avregleringen på sex marknader; el, tele, järnväg, flyg, taxi och post. I korthet visade utredningen att antalet företag på alla marknader utom flyg ökade mellan åren 1987 och 2002 och att koncentrationsgraden för samtliga marknader minskat efter liberaliseringarna. Liberaliseringen av elmarknaden innebar att produktion, handel och nätöverföring i viss mån separerades. Produktion och handel konkurrensutsattes medan nätöverföring fortsatte att vara ett monopol. Utredningen kom fram till att det finns både fördelar och nackdelar finns med nuvarande utformning. Som fördelar nämns att marknader öppnats för konkurrens och att tillsyn av monopolet har stärkt. Nackdelen är att separeringen av verksamheten har lett till ökade

7 transaktionskostnader för både kunder och producenter. Anderssons utredning kom fram till att det är statens uppgift att stärka konsumenternas ställning på elmarknaden gentemot producenterna eftersom dessa har en underlägsen ställning. Vidare kom utredningen fram till att övervakningen av elnäten behöver stärkas och föreslog därför bland annat att Nätmyndigheten skulle få en starkare och mer fristående ställning. Utredningens kanske viktigast rekommendation var att det bör ges utökade resurser till investeringar i kraftöverföring mellan Sverige och andra länder för att på så vis öka den internationella handeln på elmarknaden. På flygområdet konstaterade Anderssons utredning att flygmarknaden befinner sig i en omvandlingsprocess där nationella företag i allt högre utsträckning konkurrerar med lågprisbolag. SAS ökade initialt sin marknadsandel efter liberaliseringen men har på senare tid fått hårdare konkurrens. Eftersom SAS är ett delvis statsägt företag ansåg utredningen att övervakning av marknaden är av största vikt. Vad beträffar avregleringen av järnvägen ansåg Anderssons utredning att separationen mellan infrastrukturdelen (Banverket) och tjänstedelen (SJ) har gett en positiv inverkan på järnvägsmarknaden. Produktivitetsutvecklingen som skett kan i viss mån tillskrivas reformeringen. Också konkurrens vid upphandling av trafik har haft en positiv inverkan på järnvägsmarknaden och har bidragit till att utveckla och effektivisera trafiken. Den betydande prisökning som skett beror delvis på att SJ fortfarande bedriver delar av trafiken med ensamrätt, delvis på en modernisering av vagnparken i och med införandet av X2000, vilket innebär en kvalitetsförbättring. Ett generellt problem på järnvägsmarknaden i Sverige såväl som i Europa är den löga lönsamheten. Utredningen var kritisk mot att avregleringen av järnvägsmarknaden i Sverige genomfördes i etapper och menade att det har avskräckt nytillträden på marknaden eftersom SJ fortsatt haft ägande och kontroll på delar av marknaden som öppnats för konkurrens. Inom postsektorn har avregleringen inneburit att den svenska marknaden utsätts för konkurrens, vilket skett parallellt med en allt större konkurrens från andra teknologier (elektronisk kommunikation, fax och e-post). Den enda större konkurrenten till Posten är Citymail (numera ägt av Posten Norge), vilket har lett till en positiv utveckling för konkurrensen på postmarknaden i Sverige. Effektiviteten har ökat men att prisskillnaderna mellan konkurrensutsatt och icke konkurrensutsatt verksamhet på marknaden har blivit anmärkningsvärt stora. På taximarknaden har väntetiderna och tillgången ökat, vilket inneburit fördelar för konsumenterna. Priserna har dock ökat mer än den genomsnittliga prisutvecklingen. Detta kan dock i stort förklaras med en allmänt högra produktionskostnadstillväxt samt att högre kvalitet i resorna motiverat högre priser. Att priserna på privatresor med taxi ökat snabbare än för avtalsresor anser utredningen beror på att privatresor tidigare effektivt var subventionerade då de hade samma prisvillkor som avtalsresor. Lönerna inom sektorn har minskat, dels på grund av att de innan liberaliseringen var ohållbart höga, men också på grund av problem med olaglig verksamhet. Utredningen anser att beslutsfattarna underskattade de omställningsproblem liberaliseringen ledde till och att deras agerande efter liberaliseringen varit allt för passivt. Telemarknaden har successivt ändrats från ett monopol till en allt mer konkurrensutsatt marknad. Utvecklingen beror till stor del på teknisk utveckling och internationalisering, men liberaliseringen anses också ha varit en bidragande faktor. Dagens regelverk ställer hårdare krav

8 på dominanta företag vilket bidragit till att nya företag har kunnat etablera sig och växa till. PTS möjlighet att ingripa och aktivt verka inom fast telefoni har bidragit till att samtrafikavgifter har sjunkit. Ökad konkurrens har också inneburit att Telia inte längre kan korssubventionera mellan exempelvis lokala och internationella samtal, vilket lett till en mer rättvisande prisbild. Mobilmarknaden har inte fått lika positiv utveckling till följd av liberaliseringen och priserna är fortfarande relativt höga i ett internationellt perspektiv. En viktig lärdom från telemarknaden enligt Anderssons utredning är att liberaliseringar inom nätverkssektorer kräver ett starkare institutionellt stöd för att konkurrens verkligen ska fungera. Det kan diskuteras om de problem som finns på de marknader som tidigare har avreglerats beror på avregleringen eller kvarstående regleringar. En allmän erfarenhet från andra länder är att det kan ta mycket lång tid innan de positiva effekterna av en avreglering faktiskt realiseras. Detta gäller särskilt på nätverksmarknader (tele, el, post, tåg och flyg). På telemarknaden är det rimligt att förvänta sig att effektiviteten och konkurrensen skall öka efter hand. Flera teknologier konkurrerar och innovationstakten är hög. En fortsatt avreglering av telemarknaden kan stimulera investeringar och dynamisk konkurrens mellan olika teknologier, vilket skulle vara gynnsamt på lång sikt. På postområdet kan en fortsatt avreglering och internationalisering leda till bättre konkurrens på lång sikt. Konkurrensen från alternativa teknologier påverkar den dynamiska effektiviteten på marknaden för befordran av meddelanden. På logistikmarknaden kan marknadsintegration och nyinträde på sikt bidra till bättre priser och effektivare distribution. Inom transportsektorn skulle en fortsatt avreglering kunna leda till mer konkurrens och större effektivitet. På tågmarknaden skulle en avreglering av samtliga sträckor och en begränsning av subventioneringen skapa en mindre snedvriden konkurrenssituation. Elmarknaden är problematisk eftersom distributionsnätet åtminstone i dagsläget kan sägas vara ett naturligt monopol som kräver någon form av reglering. Samtidigt är det viktigt att slå fast att priserna och utbudet på elmarknaden är ett resultat av en lång rad politiska beslut och en reglering av näten är inte ett magiskt trick som med automatik kan ge låga konsumentpriser. Politiska hinder för utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft begränsar utbudet och driver upp den genomsnittliga, långsiktiga produktionskostnaden vilket pressar priset uppåt. Skatter och andra politiska styrmedel i kombination med OPECs utbudsbegränsningar för oljeproduktionen pressar priset uppåt på fossila bränslen. Integration med den övriga europeiska elmarknaden där priset historiskt sett har varit betydligt högre än i Sverige ökar efterfrågan på nordisk el och pressat priset ytterligare i nordlig riktning. Det är inte en särskilt djärv gissning att svenska konsumenter får vänja sig vid allt högre el- och energipriser helt oavsett hur elmarknaden regleras. Sammanfattningsvis är det knappast lämpligt eller önskvärt att återreglera de marknader som avreglerats tidigare. Ett potentiellt stort problem för konkurrensen i den privata sektorn är förekomsten av offentligt ägda bolag. Offentlig produktion påverkar konkurrensen inom sektorer som sammanlagt utgör cirka hälften (49%) av den privata konsumtionen i Sverige. Antalet anställda enbart i de statligt

9 ägda bolagen är ca personer, vilket motsvarar 7 procent av antalet anställda i privat sektor (sammanlagt ca 2,8 miljoner). De offentligt ägda bolagen bedriver med andra ord en verksamhet som är av kvantitativt av relativt stor betydelse för den svenska ekonomin. I den privata sektorn har de offentligt ägda verksamheterna en särskilt stor betydelse för konkurrensen på bostadsmarknaden, energimarknaden, kultur- och mediemarknaden, kommunikationsmarknaderna, transportmarknaden och på tandvårdsmarknaden. Även inom hotell-, restaurang och cateringverksamheten påverkar framförallt kommunala bolag konkurrenssituationen på ett märkbart sätt. Offentlig produktion på konkurrensutsatta marknader Utgiftsområde Andel Statlig konkurrens Kommunal konkurrens Bostäder (nyttjandevärde) 21% SBAB, Bostadsgaranti Allmännyttiga/kommunala bolag El, gas, olja och andra bränslen 5% Vattenfall Kommunala energiföretag Horeca 5% Kommunala bolag Rekreation o kulturella tjänster 4% Dramaten, Operan, Svenska Spel, SVT, SR Kommunala bolag Post- och telekommunikationer 3% Posten, TeliaSonera, Teracom Finansiella tjänster 3% Nordea, OMX Alkoholhaltiga drycker 2% V&S, Systembolaget Transporttjänster 2% SJ, SAS, Green Cargo Lokaltrafikbolag Sjuk- och tandvård, läkemedel 3% Apoteket Folktandvården Summa 49% Totalt 55 statliga företag Totalt ca 1500 kommunala bolag Offentligt ägda verksamheter på konkurrensutsatta marknader kan påverka effektiviteten på flera sätt. Det mest uppenbara skälet är att staten eller kommunerna som ägare kan ha andra finansieringsförutsättningar och avkastningskrav än privata ägare. Eftersom kapital kan skjutas till bolagen utan något egentligt krav på marknadsmässig avkastning kan konkurrensen på produktmarknaderna snedvridas. Ett annat viktigt men mindre uppenbart skäl är att statligt och kommunalt ägande sätter konkurrensen på marknaden för företagskontroll ur spel. Detta kan påverka bolagens interna effektivitet negativt, vilket kan få till följd att produktionen inte sker till lägsta möjliga kostnad, att innovationstakten dämpas och att konsumentpriserna drivs upp. Ledningen i bolag som riskerar fientligt uppköp eller har ägare som agerar på strikt marknadsmässig grund utsätts för en press att kontinuerligt förbättra produktivitet och öka bolagets lönsamhet. I bolag som är skyddade från denna ägarkonkurrens tenderar den interna effektiviteten istället att minska. Ett tredje viktigt skäl till varför statliga och kommunala bolag kan vara problematiskt för effektiviteten på konkurrensutsatta marknader är att de sanktioner som normalt används för att säkerställa att företagen följer lagarna huvudsakligen är ekonomiska (böter och straffavgifter). Dessa instrument har dock liten om någon effekt på bolag vars ägare endast på ett mycket indirekt sätt har inflytande över hur deras tillgångar förvaltas (genom allmänna politiska val). Det är också tveksamt om statligt och kommunalt ägande är det mest effektiva medel som står till buds för att lösa offentliga åtaganden på konkurrensutsatta marknader. Argumenten för statligt och kommunalt ägande är sällan eller aldrig särskilt starka. I de flesta fall finns det

10 betydligt mer direkta och effektiva medel för att uppnå de politiska mål som anses önskvärda. Subventioner, generella krav på alla marknadsaktörer, specifika regleringar och ickekonkurrensutsatta verksamheter är exempel på medel som på ett mer effektivt sätt kan lösa eventuella marknadsmisslyckanden eller politiska problem. Av ovanstående resonemang följer det att det finns starka skäl att fortsätta privatiseringarna på såväl kommunal som statlig nivå på de marknader som är konkurrensutsatta. I övriga fall kan det vara lämpligt att driva den offentliga verksamheten. Enligt min uppfattning är det inte önskvärt att behålla några statliga eller kommunala bolag i Sverige. Antingen bör verksamheten vara konkurrensutsatt och i privat ägo eller en integrerad del av den offentliga sektorn, vilket innebär att de generella reglerna för offentlig verksamhet är tillämpliga; främst principerna om demokratisk insyn, självkostnad och geografisk avgränsning. 5. Tillämpningen av konkurrensreglerna i Sverige Det saknas givetvis inte privata konkurrenshinder och konkurrensproblem i Sverige. Viktiga konkurrenshinder i den privata sektorn sammanfattas i följande tabell. Privata konkurrenshinder Utgiftsområde Andel Segmentering Vertikala hinder Horisontella begr. Missbruk Bostad 21,0% ja Fordon 12,0% ja Livsmedel 11,6% ja ja Resor, underhållning, rekreation 10,9% ja ja Hotell och restaurangbesök 5,3% El, gas, olja och andra bränslen 5,2% ja ja Kläder och skor 4,7% Inredning 4,7% Personliga tjänster 4,6% Bank- och försäkring 4,1% ja Post- och telekommunikationer 3,3% ja ja ja Alkohol och tobak 3,3% ja Sjuk-/tandvård och läkemedel 3,0% ja ja ja Transporter 1,9% ja ja ja Hushållens totala konsumtion 100,0% I den akademiska litteraturen har det förts en omfattande diskussion om huruvida konkurrensreglerna faktiskt bidrar till ekonomisk effektivitet. Crandall och Whinston (2003) menar att erfarenheterna från konkurrensrättslig tillämpning i konkreta ärenden i USA pekar på att konkurrensrätten är ineffektiv eftersom åtgärderna kommer för sent eller är overksamma. Baker (2003) menar dock att denna slutsats är förhastad eftersom konkurrensreglernas främsta fördel är att minska förekomsten av konkurrensbrott på grund av den generella avskräckningseffekten. I en aktuell rapport av Buccirossi (2006) visar författarna att det är svårt att bedöma om kontrollen av fusioner och förvärv bidrar till ökad ekonomisk effektivitet. Konkurrenslagen antogs 1993 och är fortfarande i kraft. Sedan KL antogs har ett antal tillägg och ändringar gjorts. Redan 1994 undantogs delar av jordbrukssektorn från konkurrenslagen. År 1997 antogs nya trösklar för anmälan av fusioner och förvärv. År 1998 ökades skyddet av känsliga uppgifter genom tillägg i sekretesslagen. År 2001 förändrades återigen trösklarna för

11 obligatorisk anmälan, taxiundantagen införs och Konkurrensverket får rätt att tillämpa Kommissionens konkurrensregler. År 2002 infördes mer detaljerade regler för eftergift i kartellärenden och KKV fick rätt att samarbeta med andra konkurrensmyndigheter. År 2005 ökades möjligheterna för drabbade att få skadestånd och Konkurrensverket fick rätt att genomsöka privata bostäder för styrelsemedlemmar och anställda. De tre huvudsakliga inslagen i den svenska konkurrensrätten är förbud mot konkurrensbegränsande avtal (karteller), förbud mot missbruk av dominerande ställning (monopolisering) samt en förhandskontroll av företagsförvärv och sammanslagningar (fusionskontroll). Tre viktiga undantag finns från konkurrensreglerna - på arbetsmarknaden, inom jordbruket och inom taxinäringen. I övrigt täcker konkurrenslagen en stor mängd marknader utan att krocka med sektorspecifik lagstiftning. Konkurrensverkets tillämpning av de tre huvudsakliga konkurrensreglerna (förbudet mot karteller, förbudet av missbruk av dominerande ställning samt förhandskontrollen av fusioner och förvärv) visar att det totala antalet ärenden är förhållandevis stort. År 2003 registrerades sammanlagt 44 missbruksärenden, 31 kartellärenden och 65 anmälda fusioner och förvärv. Fem år senare, 2007, var antalet registrerade missbruksärenden 32 stycken, antalet kartellärenden 26 stycken och antalet anmälda fusioner och förvärv 110 stycken. Utvecklingen under perioden 2002 till 2007 sammanfattas i följande tabell. Antal ärenden totalt av olika kategorier Missbruk av dominerande ställning Registrerade Avslutade Karteller Registrerade Avslutade Fusioner och förvärv Registrerade Avslutade

12 Antalet ärenden som medfört ingripanden eller åtgärder från Konkurrensverket har varit relativt begränsat. Under perioden har Konkurrensverket endast beslutat att stämma för missbruk av dominerande ställning i tre fall (Telia ADSL, Nynäs Petroleum Bitumen och Telia Portabilitet) och fått åtaganden från parterna i fem ärenden (Schneider Electric, ECO Boråstapeter, Sveakog, Hemnet, Duni). Missbruk av dominerande ställning Stämning Ärende 2004 Telia ADSL (inkom 2001), beslut om stämning dec Bitumen (inkom juni 2003) 2005 TeliaSonera Åtaganden Ärende 2004 Schneider Electric Sverige AB 2005 ECO Boråstapeter 2006 Sveaskog 2006 Hemnet 2006 Duni Under perioden har KKV vidare stämt sex karteller och tvingat fram åtagande i ett ärende som rör konkurrensbegränsande samarbete. En uppställning av de konkurrensbegränsande samarbeten som lett tillstämning eller åtaganden finns i nedanstående tabell. Konkurrensbegränsande samarbete Stämning Beskrivning 2003 Asfaltsbeläggning (inkom okt 2001) 2003 Ventilation (inkom aug-sept 2001) 2004 Bilhandlare (inkom dec 2002) 2004 Bärgare (inkom 2002) 2004 Taxiföretag (inkom 2004) 2004 Bitumen (inkom juni 2003) Åtaganden Beskrivning 2006 Detaljhandel (servicebutiker) Inom fusionskontrollsområdet framträder en likartad bild. Konkurrensverket inledde en fördjupad undersökning av sex fusioner och förvärv under perioden Under samma

13 period anmäldes drygt 450 företagsförvärv och sammanslagningar till Konkurrensverket. Andelen ärenden som gick till fördjupad undersökning var med andra ord cirka en procent. Antalet fusioner som godkändes efter åtaganden var endast fyra stycken (mindre än en procent) och endast vid SFs föreslagna förvärv av Sandrews valde KKV att stämma vid Stockholms Tingsrätt för att få förvärvet stoppat. Företagskoncentrationer Fördjupad undersökning Bransch Ärende 2004 Handel med naturgas Dong Naturgas/Nova Supply AB 2004 Distr/underhåll motorfordon Bilia Personbilars AB/Eneqvist Bil 2004 Biografer SF Bio/Sandrew Metronome 2004 Kontanthantering Securitas Värde/Pengar i Sverige 2005 Vegetabiliska oljor Karlshamns och Aarhus United 2006 Kött Swedish Meats/SLP Pärsons Konkurrensverket har omkring 100 anställda vilket är ganska standard för ett land av Sveriges storlek. Av KKVs resurser används ungefär två tredjedelar för lagtillämpning och en tredjedel för allmänna utredningsuppdrag, vilket är klart högre än genomsnittet för konkurrensmyndigheter i andra länder, där mellan 10-20% av resurserna normalt används för allmän utredningsverksamhet. Konkurrensverket är en stabil organisation med adekvat storlek. Den utför inte enbart legala ingripanden utan har en omfattande verksamhet knuten till forskning och utvärdering av konkurrenspolitiken. Förändringstakten inom det konkurrenspolitiska området har avtagit på senare år men de nya inslag som tillkommit på senare är bland annat ett eftergiftsprogram inom kartellområdet. Våren 2008 har regeringen lagt fram förslag på en Ny konkurrenslag. Denna rubricering är missvisande. Huvudsakligen rör det sig om kosmetiska förändringar som enligt min uppfattning inte kommer tillrätta med problemen på det konkurrensrättsliga området. Det hade varit betydligt mer rättvisande att tala om en modifierad konkurrenslag. Propositionen innehåller bland annat följande förslag till förändringar: Näringsförbud införs för ledande befattningshavare i bolag som deltagit i karteller. En VD eller styrelseledamot i ett bolag som deltar i en kartell kan meddelas näringsförbud om denne grovt åsidosatt vad som åligger honom eller henne. Den som avslöjar en kartell eller hjälper Konkurrensverket att fälla en kartell skall kunna få immunitet eller eftergift. Tanken är att denna sanktion skall avskräcka ledande befattningshavare i näringslivet från att själva delta i, eller ignorera förekomsten av, kartellverksamhet. Möjligheten till eftergift skall stärka incitamenten att avslöja och fälla karteller som det egna bolaget medverkat i. Vid konkurrensbrott som erkänns av de berörda bolagen skall Konkurrensverket få rätt att direkt utdöma sanktioner (böter). Tanken med detta är att de berörda bolagen snabbare skall kunna

14 lägga konkurrensbrotten bakom sig samtidigt som Konkurrensverket slipper en kostsam och krävande rättsprocess. Anmälningsplikten i fusionsärenden begränsas något genom att de tröskelvärden som tillämpas i fusionskontrollen höjs. Omsättningen i Sverige för de berörda bolagen måste uppgå till minst 1 mdr kronor och minst två av de berörda bolagen måste omsätta minst 200 mkr. Något färre förvärv och fusioner kommer därför fortsättningsvis att vara anmälningspliktiga. Kriteriet för när en företagssammanslagning skall anses konkurrensbegränsande justeras också så att formuleringen väsentligen sammanfaller med motsvarande formulering i den europeiska fusionskontrollsförordningen. I praktiken är emellertid denna förändring språklig snarare än materiell. Avslutningsvis föreslår regeringen att rättsprocesser rörande karteller skall effektiviseras genom att prövningstillstånd krävs för att överklaga en dom från Stockholms tingsrätt. Enligt min uppfattning är det svårt att se i vilka processer den senaste femårsperioden som denna förändring skulle få någon betydelse över huvud taget, dels på grund av det lilla antalet processer, dels på grund av de grundläggande krav på rättsäkerhet (minst två instanser) som måste ställas på prövningen i mål där staten tillämpar sanktioner för att åstadkomma en allmänpreventiv effekt. Sammantaget är regeringens förslag till förändringar av konkurrensreglerna huvudsakligen kosmetiska. I den mån det handlar om materiella förändringar är dessa otillräckliga och direkt olämpliga. Statistiken för Konkurrensverkets tillämpning av konkurrensreglerna leder till ett antal slutsatser. En allmän slutsats är att konkurrensbrotten i näringslivet är förhållandevis få och en politik för konkurrens måste därför fokusera på andra medel. En mer specifik slutsats är att Konkurrensverkets produktivitet avseende tillämpningen av konkurrensreglerna måste öka. Enligt min uppfattning tycks Konkurrensverkets resurser vara felaktigt och ineffektivt använda. Allt för mycket interna resurser läggs på allmän utredningsverksamhet och remissarbete. Konkurrensverket bör endast tillämpa konkurrenslagen. Allt annat är sekundärt och kan skötas av regeringskansliet och fristående utredare från universitets- och forskningssektorn. Statistiken för fusionskontrollen en procent fördjupade undersökningar, ett stoppat förvärv de senaste fem åren visar att det obligatoriska anmälningsförfarandet inte är effektivt. Det är kostsamt för företagen och kräver betydande interna resurser på Konkurrensverket. De fall som verkligen påkallar intervention är tämligen uppenbara (exempelvis Bankgirots köp av Postgirot och SFs köp av Sandrews) och skulle kunna hanteras utan ett obligatoriskt anmälningsförfarande. Med dessa två fundamentala förändringar skulle interna resurser på Konkurrensverket frigöras och prioriteringarna bli mycket klara. KKVs uppgift blir då att tillämpa konkurrensreglerna för att hindra karteller och monopolisering.

15 6. Slutsatser En politik för konkurrens i Sverige bör fokusera på fortsatta avregleringar, privatisering av kommunala och statliga bolag, åtgärder för att minska handelshinder inom tjänstesektorn, minskad nationell särlagstiftning, subventionering och reglering, integration genom institutionell samordning på europeisk och internationell nivå snarare än mindre justeringar av konkurrensrätten. En avreglering av de tre kvarvarande handelsmonopolen (Apoteket, Systembolaget och Svenska Spel) kommer inte ha någon avgörande betydelse för svenska konsumenters köpkraft. Regeringens konkurrenspolitik har fel fokus och förslagen till förändringar av konkurrensrätten är kosmetiska och kommer inte att påverka konkurrensen i Sverige på något märkbart sätt. Konkurrensrätten kan istället effektiviseras genom att Konkurrensverkets arbete fokuseras på kartellbekämpning och processer för att stävja monopolisering. Konkurrensverkets bör inte ha något allmänt utredningsuppdrag. Dessutom kan den obligatoriska förhandskontrollen av fusioner och förvärv avvecklas i sin nuvarande form.

16 Appendix 1: Sammanfattning av Konkurrensen i Sverige, KKV, 2007 Område "Konkurrensen i Sverige 2007" Lagstiftning Statsstöd och offentlig näringsverksamhet Problem med att tillämpa konkurrenslagen för att stävja utnyttjande av statliga medel som hjälp för kommunala, landstings och statliga näringsverksamheter. Proposition per 2008 syftar till att förbättra denna möjlighet, prövning av offentlig näringsverksamhet. Transparenslagen (EU) Entreprenörskap Anbudskarteller Anser att de två lagändringarna 1996 (om företagsrekonstruktioner) och 2004 (förmånsrättslagen) i samband med konkurslagstiftning inte lyckats med vad de var ämnade för. Anser att en återgång till tidigare system kan vara värt att överväga. KPMG finner att svenska myndigheter i offentlig verksamhet i regel inte använder sig av olika typer av "intyg om självständigt beslut om pris" (CIDP) utan snarast fokuserar på att de agerar korrekt utifrån LOU. Brukandet av en policy vid upphandlingsförfaranden verkar överlag inte vara omfattande. Enligt KPMG förefaller ett övergripande perspektiv på hur organisationerna ska få större affärsmässighet på längre sikt saknas, till exempel genomgång och granskning av anbudsförfaranden. Vissa myndigheter för dock statistik över anbudsförfaranden. Myndigheterna tycker att det inom vissa områden är svårt att bevisa anbudskarteller, exempelvis inom sammansatta tjänster. De känner dock till KKVs checklista och anser att samarbetet med KKV fungerar väl. Under 2007 och fortsatt under 2008 hålls rundabordssamtal där KKV informerar kring kartellproblematik. Dialog förs för att utveckla myndigheters utvärderingar och problemområden identifieras och diskuteras (dessa områden nämns ej specifikt i rapporten) Konkurslagstiftningen Lagen om offentlig upphandling, CIDP

17 Tröskelvärden i upphandlingar Byggindustri Tröskelvärden finns för vilka upphandlingar som regel ska publiceras i Tenders Electronic Daily (TED) och Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). För varor och tjänster varierar tröskeln mellan 1253 tkr och 3653 tkr mellan olika offentliga grenar och för byggentreprenader är tröskeln tkr. Skillnad finns i krav på formell rapportering mellan s.k. A-tjänster, främst gränsöverskridande verksamhet (t.ex. datatjänster och revision), och B-tjänster, främst icke gränsöverskridande verksamhet (t.ex. hotell). Förfrågningsunderlag, upphandlingsförfaranden och tidsfrister regleras genom LOU. Enligt Allego uppskattas 20-25% av värdet av de offentliga upphandlingarna vara över tröskelvärdena. Allego finner att krav på efterannonsering ofta inte uppfylls trots krav i LOU, ca 40% av affärer över tröskelvärden efterannonseras inte. De anbudsbeställare som är sämst på att efterannonsera är enligt Allego statliga och kommunala bolag. Andelen bud per upphandling har minskat sedan 2000 vilket kan tolkas som att konkurrensen minskat. Användandet av lägsta pris vid upphandlingar är relativt förekommande (ca 23%) och dessa upphandlingar har en högre andel fåtaliga bud än upphandlingar där ekonomisk fördelaktighet används som utvärderingskriterium. Rapporten anser att lägst pris inte är en fördelaktig metod då den erbjuder bättre möjligheter för leverantörer att koordinera sin anbud. Intervjuade anser att det inte finns några egentliga legala eller branschmässiga inträdeshinder, snarast att det är för enkelt att etablera sig vilket leder till att icke-kompetenta företag startas. Internationella byggföretag verkar inte vara intresserade av att etablera sig på den svenska marknaden i någon större utsträckning. Anledningen hävdas vara den relativt hårda konkurrensen, den begränsade svenska marknaden och de bättre möjligheterna i USA och Asien. Byggbranschen upplever att det finns hinder för tillväxt, bl.a. brist på arbetskraft, att byggverksamhet är en lokal företeelse, strikt arbetslagstiftning och starka fackföreningar. Byggnäringen har präglats av låg teknologitillväxt vilket bidragit på att rådande marknadsstruktur inte nämnvärt förändrats på senaste år. Sektorn uppvisar flera särdrag som ökar risken för olaga prissamarbete. Branschen har ett mindre antal stora aktörer som kan verka nationellt samt ett stort antal marginella aktörer som verkar lokalt. Lagen om offentlig upphandling Konkurrenslagstiftningen

18 Liberaliseringar Finansmarknaden Betydande liberaliseringar har genomförts inom taxi, inrikesflyg, postmarknaden, telemarknaden, elmarknaden och senast inom naturgasmarknaden sedan 1990-talets början. Naturliga monopol med skal- och samproduktionsfördelar behöver inte betyda att de inte ska konkurrensutsättas. Konkurrens ger bättre incitament till kostnadskontroll vilket kan leda till att en positiv effekt uppstår trots outnyttjade skalfördelar. Både generell konkurrenslagstiftning och sektorspecifik särlagstiftning är viktigt för att konkurrensen efter en liberalisering får god möjligheter att utvecklas. Viktiga inslag i en effektiv konkurrenspolitik är att undanröja inträdeshinder och underlätta för konsumenter att skaffa sig information så att de kan agera aktivt. Att motarbeta höga omställningskostnader för konsumenter är också viktigt. Tillgång till infrastruktur är viktigt och kan i viss mån uppnås genom vertikal separation. Vidare bör möjligheter för dominerande företag att föra över kostnader till andra marknader begränsas och en snabb och effektiv tvistlösning framtas för att undvika minskningar i investeringar. Inlåsningsproblem för befintliga kunder hos dominanten kan uppstå om betydande om nya företag behöver marknadsföra sig kraftigt medans dominanten inte behöver det. Bankmarknaden har en relativt hög koncentration med 4 storbanker som har drygt 75% av marknaden. Branschglidning pågår för närvarande mellan bankförsäkrings- och detaljhandelsverksamhet. IKANO och ICA erbjuder till exempel finanstjänster till privatpersoner och mindre företag införs en ny lag om värdepappersmarknader (MIFID) i syfte att öka konkurrensen. Lagen innehåller bl.a. regler för hur värdepappersföretag ska organisera och bedriva sin verksamhet. Singel Euro Payment Area (SEPA) genomförs successivt för att skapa en gemensam marknad för betalningstjänster inom EU. Då konkurrerande företag driver SEPA är det mycket viktigt att konkurrensmyndigheter är alerta och noga övervakar införandet. Kommissionen konstaterar i sin grönbok 2007 att konkurrensen inom vissa finanstjänster verkar bristfällig. Bland annat behövs kundrörligthet underlättas. Konkurrenslagstiftningen Konkurrenslagstiftningen, MIFID, SEPA

19 Inrikesflyg Liberaliseringen har lett till en omfattande strukturomvandling. Lågprisflyg har både tillkommit och försvunnit sedan liberaliseringen och utgör ett av de nya elementen på marknaden. Leasing av flygplan har vuxit fram som ett alternativ för att snabbt anpassa sig till ökade kapacitetsbehov. Flygreseorganisatörer samordnar med flygbolag i bemanningsföretagsliknande former och är närmast att betrakta som flygbolag trots att de saknar tillstånd att själva bedriva kommersiell flygtrafik. Luftfartsstyrelsen utreder möjligheterna att kommersialisera flygledartrafik och föreslår en separation av infrastruktur och produktion av flygtjänstverksamhet inom flygtrafiktjänster. Konkurrenslagstiftningen, Moderna Transporter (2005/06:160) Taxitransporter Liberaliseringen ledde till en kraftig ökning i antalet taxibilar (vilket efter de inledande åren varit relativt konstant). Utbudet har anpassats mer efter kundefterfrågan och väntetider har minskat. Sammantaget anses avregleringen lett till icke oansenliga sakhällsekonomiska vinster. Problem med fusk i form av svarttaxi och skattefusk kvarstår men kraven på reguljära taxibolag har ökats. Två undantag från konkurrenslagen finns, legalundantaget som påverkar mindre bolag (40 fordon och under) samt ett gruppundantag som tillåter mindre taxigrupperingar (högst 35% marknadsandel) att samarbeta kring priser, beställningscentraler och inköpsvillkor. KKV ifrågasätter nyttan i undantagen och rekommenderar en översikt av dessa. Konkurrensproblem kan finnas i samband med upphandlingar i glesbygdsområden med få anbud. Uppdelning av upphandling i flera separata delar beroende på funktion är att föredra. Användandet av trohetsrabatter som vissa företag använder sig av kan vara i strid med konkurrenslagen. Yrkestrafiklagen, Yrkestrafikförordningen, LOU

20 Elektronisk kommunikation Sverige har enligt rapporten ett av de lägsta prislägena i världen för elektronisk kommunikation. Sedan 2001 har TeliaSonera genom LLUBförordningen skyldighet att bevilja varje rimlig begäran från andra operatörer att få tillträde till deras accessnät och telestationer. PTS är central förvaltningsmyndighet och tillämpar LEK som baseras på EU-rättsliga direktiv. Målet är att skapa en konkurrensutsatt europeisk marknad och har som bisyfte att på sikt avveckla de sektorspecifika reglerna för företag med stort marknadsinflytande. Det anses angeläget att öka inslaget av infrastrukturbaserad konkurrens, något som både gynnar konsumenterna och ger möjlighet att fasa ut den sektorspecifika lagstiftningen. Lagen om elektronisk kommunikation (LEK) Televisionstjänster Utbudet och tillgängligheten för allmänheten i mängden TV-kanaler har mångdubblats de senaste 20 åren. Boxer är för närvarande det enda bolaget som erbjuder tjänster via digitala marknätet. Utbudet inom marknätet är pga begränsat frekvensutrymme klart mindre än de som erbjuds via sattelit och kabel. Konkurrens mellan Viasat och Canaldigital anses betydande i form av programutbudsdifferentiering. Dessa företag är verksamma inom sattelitsidan. ComHem är det dominerande bolaget inom kabel-tv. ComHem erbjuder även bredband och telefoni via sin infrastruktur. Kommissionen har stämt Sverige till följd av att endast Boxer tillåts verka inom marksänd TV. Enligt förslag skall andra operatörer tillåtas inom marknätet. Viktigt anses att nuvarande kunder inte skall tvingas byta utrustning vid leverantörsbyte och att en överenskommelse inte får försvåra för eller hindra företag att etablera sig på marknaden. Det bedöms att Boxer är konkurrensutsatt från andra operatörer med andra sändningsplattformar. Dock saknas underlag för att bedöma om denna konkurrens innebär att en avreglering inom marknätet är nödvändig. Ett nuvarande problem är den struktur kabelföretag använder sig av i att TV ingår som en tvingande avgift i hyran eller bostadsförmedlingsavgiften. Det anses hämma inslagen av infrastrukturbaserad konkurrens. Radio- och TV-lagen