Utemiljöns utformning och utomhusvistelsens betydelse för ett hälsofrämjande åldrande.

Transkript

1 Författare: Madelaine Agosti Doktorand, Folkhälsovetenskap Högskolan Kristianstad Utemiljöns utformning och utomhusvistelsens betydelse för ett hälsofrämjande åldrande. Examinator/handledare Magnus Rönn Docent Arkitekturskolan, KTH Handledare/lärare Jonas E Andersson Tekn Lic/ PhD Cand Arkitekturskolan, KTH EXAMINATIONSUPPGIFT I FORT- OCH VIDAREUTBILDNINGESKURSEN: Arkitektur för ett åldrande samhälle/ Architecture for an Ageing Society, AD222V 7,5 hp, Arkitekturskolan, Kungl Tekniska Högskolan, KTH, Stockholm, HT 2009

2 Sammanfattning Sambandet mellan hälsa och utevistelse är starkt sammankopplat och många studier har visat på naturens läkande kraft. Vi stressar ner, återhämtar oss och finner ny kraft i naturen. Trots detta visar undersökningar från våra särskilda boende att tillgången till en anpassad utemiljö är starkt begränsat. Genom att erbjuda äldre boende på särskilt boende tillgång till natur skapar vi en möjlighet och en förutsättning till ett mer hälsofrämjande åldrande. Studier visar att äldre människor kan uppleva stor stress i form av rädsla för att flytta till ett särskilt boende, rädsla för olika sjukdomar, smärtupplevelser, oro för operationer och förlorad egenkontroll. För att lindra denna stress kan vi arbeta med att skapa tilltalande trädgårdar som erbjuder olika aktiviteter och utblickar från fönster. Att arbeta fram trädgårdar som gynnar äldres hälsa kräver insikt i åldrandeprocessen och dess problematik. I litteraturen finns rekommendationer kopplat till åldrandeprocessen, hälsa och design och uppsatsen lyfter fram nio av dessa rekommendationer: Göra utemiljön hemlik, skapa platser för avskildhet, en design av utemiljö som stimulerar alla sinnen, skapa möjligheter för social kontakt, platser där de boende kan umgås med sin familj och vänner, ytor för fysisk aktivitet, erbjuda bekväma platser, skapa en känsla av trygghet i utemiljön och göra utemiljön tillgänglig för alla. Förutom att skapa en utemiljö som är utformad utifrån äldres behov är det centralt att vård och omsorgspersonal erbjuds utbildning i hur de kan använda utemiljön i omvårdnadsarbetet för att utemiljön ska användas optimalt. Vidare är det väsentligt att det finns en policy i organisationen som lyfter fram vikten av utevistelse för de boende. Genom att erbjuda möjlighet till utevistelse skapar vi en mer meningsfull och påverkbar vardag för våra gamla. Nyckelord: Hälsa, Hälsofrämjande, Utemiljö, Åldrande teorier, Rekommendationer och Arkitektur. 1

3 Innehållsförteckning 1. Inledning 3 2. Bakgrund 3 Hälsa och hälsofrämjande arbete 3 Naturens läkande kraft 4 Hälsa och utevistelse 4 Utemiljöns betydelse för äldres hälsa 5 Tre goda exempel med utemiljön i fokus 5 Vigs Ängar 5 Hattstugan 5 Solbacken 6 3. Syfte 6 Frågeställningar 6 Definitioner 6 4. Metod 7 5. Resultat 7 Åldrande teorier 7 Utformning av en stödjande miljö 8 The Garen- Use Model 8 Rekommendationer för design av utemiljöer på särskilda boende 8 Design av trädgårdar för personer med demens- sjukdomar Diskussion Referenser 13 2

4 1. Inledning Att välja ut en del av många faktorer som tillsammans bidrar till ett hälsofrämjande åldrande är inte lätt, det mesta hänger ihop, men det är ett perspektiv som hela tiden pockar på min uppmärksamhet. Jag började vid artonårsålder arbeta inom äldreomsorgen, som sommarextra eller timvikare under mina studier. Under fem år arbetade jag på olika boende och fick under dessa år en inblick i äldreomsorgsverksamheten. Jag fick med mig en hel del positiva minnen men också många negativa. Och ett av de mest negativa minnena kräver min uppmärksamhet och är inriktningen på den här uppsatsen, det är känslan av att vara inlåst! Det första särskilda boende som jag arbetade på låg på andra våningen och det fanns ingen möjlighet för de boende att själv gå ut. De var helt beroende av anhöriga, vilket många inte hade tillgång till, eller personal för att få komma ut i friska luften. Detta var inte ett prioriterat område för de anställda och det var sällan som någon av de boende kom ut! Under min första arbetsdag kom en av de boende fram till mig och sa du ska veta, nu när du väl har kommit hit kommer du aldrig mer ut vilket jag just då tyckte var lite roligt. Men efter en hel sommar där förstod jag att hon hade alldeles rätt, och att få insikten av att personal och ledning på det boendet inte tycktes bry sig gjorde mig ledsen och frustrerad! Då bestämde jag mig för att jag skulle hitta ett bättre sätt att kunna påverka, som ung timvikarie hade jag inte särskilt mycket att säga till om, men sedan jag avslutat min utbildning som folkhälsopedagog har jag sökt mig till projekt inom arenan vård- och omsorg för att på så vis kunna bidra till en förändring. Denna uppsats är en del i detta arbete. Min utgångspunkt är att de allra flesta vill göra ett bra arbete men kanske saknar kunskap och rätt verktyg. Inledningsvis vill jag därför lyfta fram att jag valt att inte enbart ha fokus på hur en bra design av en utemiljö bör vara utan jag lägger ner lika mycket kraft på varför man bör ha en trädgård eller tilltalande utemiljö för äldre, som bor på särskilt boende. Det är även viktigt att personalen har kunskap om hur man kan använda utemiljön i omvårdnadsarbetet. Det är centralt att arbeta efter en helhet och att vara tydlig om man vill inspirera till en förändring. Syftet med uppsatsen är att belysa utformning av utemiljön och utevistelsens betydelse för hälsa och välbefinnande hos boende på särskilt boende. 2. Bakgrund I detta avsnitt kommer begreppen hälsa, hälsofrämjande arbete, naturens läkande kraft och goda exempel att tas upp som en bakgrund för att ge ett perspektiv till relationen mellan utemiljö och äldre personer, som bor i särskild boendeform. Hälsa och hälsofrämjande arbete I World Health Organizations (WHO) hälsodeklaration lyfter man fram att det är centralt att främja och skydda människors hälsa under hela livet för att nå bästa möjliga upplevda hälsa för alla (WHO, 1998). I Sverige har vi nationella mål för folkhälsan som bland annat belyser äldres situation och betonar vikten av tillgång till grönområden och rekreation. Hälsa är ett centralt begrepp i flertalet av vårdens styrdokument, lagar och författningar och kan ses utifrån olika perspektiv (Willman, 2009). Hälsa kan beskrivas som ett tillstånd, en process, som ett mål eller ett medel, mått på välstånd eller som ett resultat. Beskrivningarna utgår ifrån olika filosofiska förhållningssätt och påverkar innehållet i det hälsofrämjande arbetet. 3

5 Förenklat kan man säga att det finns två sätt att förstå begreppet hälsa, det biomedicinska synsättet och det humanistiska synsättet. Det biomedicinska synsättet beskriver hälsa som frånvaro av sjukdom och har varit det ledande perspektivet i västländska hälso- och sjukvården. Detta kan illustreras genom att det finns tusen olika sjukdomar och lika många sjukdomsprocesser beskrivna medan det inte finns så särskilt många begrepp för processer som främjar hälsa (Tangen & Conrad, 2009). I det humanistiska synsättet definieras hälsa som en kontinuerlig process och man ser människan i ett holistiskts perspektiv. Människan ses som en enhet av kropp, själ och ande vilket innebär att hälsan är relaterad till hela människan, och att hälsan ses som en process som finns med oss i det dagliga livet (Willman, 2009). Det är utifrån det humanistiska perspektivet som denna uppsats har som sin utgångspunkt. Följaktligen syftar det hälsofrämjande arbetet till att bidra med en bättre hälsoutveckling för de boende, genom att tillhandahålla en stödjande utemiljö för hälsa utifrån naturens läkande kraft. Naturens läkande kraft Redan under antiken såg man hälsa från ett helhetsperspektiv och betonade vikten av att hälsans bevarande hade med naturen att göra (Willman, 2009). Romarna ansåg exempelvis att deras fältsjukhus borde vara placerade i natursköna områden för att rehabiliteringen skulle bli så bra som möjligt. Även här byggde vi på 1800-talet våra sjukhus i anslutning till stora parker i syfte till att förbättra hälsan. Under 1900-talet skedde ett skifte då man mer och mer börjande lita till utvecklingen av mediciner och de nya sjukhusen i städerna blev utan de parker som tidigare ansågs självklara (Grahn, 2005). Under 1950-talet började intresset för naturen och trädgårdarna i ett medicinskt syfte vakna igen och nu på 2000-talet finns en hel del forskning och diskussion om naturens påverkan på hälsan, inte minst från Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar (Grahn, 2005). Hälsa och utevistelse Grahn och Bengtsson (2004) lyfter fram forskning och teorier som försöker att förklara hur natur och hälsa hänger samman i kapitlet Trädgårdsrum rum i bostadens utemiljö. De forskningsresultat som de belyser har kommit fram till att hälsoeffekterna beror på dagsljus, frisk luft och fysisk aktivitet. Dessa tre komponenter leder till många gynnsamma resultat: Förebyggande av kroniska sjukdomar och av stroke minskad risk för funktionshinder förlängt oberoende från vård och särskilt boende skelettet stärks och benskörhet motverkas högre innehåll av mineraler i skelett muskulatur och rörlighet bibehålls bättre benmuskelstyrka och ökad kondition ökad lungvolym och övervikt motverkas lägre halt av blodfetter och sömnkvaliteten förbättras, depression och ångest motverkas motståndskraften mot infektioner ökar och akut hjärtåkomma motverkas bättre hormonbalans och minskad risk att dö i förtid eftersom utevistelse minskar risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Positiva hälsoeffekter uppstår även för att männsikor kan återhämta sin mentala kapacitet i en grön omgivning. Vi stressar av i naturen och återhämtar oss snabbt och forskningsrapporter påvisar att muskelanspänningen minskar, smärtan minskar, blodtrycket sänks, 4

6 läkemedelskonsumtionen minskar och välbefinnandet ökar (Grahn & Bengtsson, 2004 & Stigsdotter 2004). Ulrich (1999) genomförde en studie på ett sjukhus där han tittade på utsiktens betydelse för hälsan och tillfriskandet efter en operation. Deltagarna i undersökningen delades upp i två grupper, en del av patienterna fick utsikt mot natur medan de andra fick en utsikt mot en tegelvägg. Undersökningen visade att de patienter som hade en utsikt mot natur tillfrisknade fortare, använde mindre och svagare smärtstillande medel, hade mindre huvudvärk och var mer harmoniska efter operationen. Utemiljöns betydelse för äldres hälsa Genom att designa och utforma trädgårdar som främjar hälsan och välbefinnande skapar man ett mer värdigt och meningsfullt liv för de äldre boende på särskilt boende. Studier visar t ex att regelbunden fysisk träning bidrog till att sänka antalet deprimerade människor på särkilt boende. Men även genom att erbjuda en mer stimulerade miljö och trevliga utblickar skapade stimulans för boende som led av uttråkning, understimulans och depression (Ulrich, 1999). Genom att ha olika aktiviteter utomhus på äldreboende har forskning visat att man kan sakta ner eller minska mentala, känslomässiga och fysiska problem som kan uppstå när man flyttar in på ett äldreboende (McBride, 1999). Detta är särskilt viktigt för personer med demens där man har sett att utevistelse förbättrar humöret, ger en bättre känsla av tiden och en bättre sömn samt att en väl designad trädgård bidrar till att öka känslan av kontroll och välbefinnandet (Zeisel, 2007, Grant & Wineman, 2007 & Rappe & Topo, 2007). Regnier (2002) lyfter fram trädgården och utemiljöns betydelse för de boende relaterat till att tillgången till olika miljöer är starkt begränsat. Han tar upp olika exempel på hur man kan skapa en bra utemiljö, hur man kan arbeta med rum som ligger mellan ute och inne och hur man på olika sätt kan arbeta med utsikten, men även hur man kan skapa trivsamma miljöer med naturinslag (växter, vattenarrangemang mm) där man kan dricka sitt eftermiddagskaffe. Det som Regnier (2002) anser som viktigast i design av miljöer för äldre är att skapa möjligheter för social kontakt och vänner. Tre goda exempel med utemiljö i fokus Vigs Ängar Vigs Ängar är beläget i Ystad kommun och verksamheten drivs i antroposofisk anda. På Vigs Ängar är utemiljön en vikig del av omvårdnadsarbetet och det finns tre trädgårdar som de boende kan vistas i. Trädgårdarna är utformade så att de ska stimulera alla sinnen bland annat genom vattenkonst, äppleträd och vackra växter. Personal och boende arbetar och utformar tillsammans trädgårdarna som är tillgängliga för alla genom att dörrarna alltid är öppna. Utblicken från de boendes fönster är mot naturen och boende som vill kan även promenera i vacker natur utanför boendet. Hattstugan Hattstugan är ett särskilt boende för personer med demens och är belägget på Gotland. Hattstugan faller liksom Vigs Ängar inom ramen för goda exempel vad gäller arkitektur och äldreomsorgsverksamhet. Här arbetar man med naturen som ett viktigt inslag för ett bra omvårdnadsarbete. Hattstugan är inramat i en vacker natur och trädgården är gjord för att skapa harmoni, gemenskap och aktiviteter av olika slag. Runt om i trädgården finns föremål 5

7 som påminner om förr och som man kan stanna vid och prata om. På Hattstugan finns inga låsta dörrar och som boende är man fri att gå ut när man vill. Hattstugan ligger mitt i byn, vilket ger möjlighet för kontakt med andra människor, icke boende på hattstugan och en utblick av aktivitet. Solbacken Solbacken är ett särskilt boende i Ystad kommun. Solbacken är kanske inte ett av de kända goda exempel som Vigs Ängar och Hattstugan men det som jag anser är positivt är att man ansökt om medel via EU och fått anslag att skapa en sinnenas trädgård. Trädgården ligger i anslutning till boendes egna uteplatser och är en stängd innergård som är tillgänglig för alla boende. När jag var där på studiebesök hade en boende fullt upp med att räfsa löv, hon ansåg att det var en av hennes uppgifter. I trädgården hade man även anlagt en grillplats och planterat växter och designat efter att väcka minnen och stimulera alla sinnen. 3. Syfte Syftet med uppsatsen var att undersöka vikten av att ha tillgång till grönområde, i form av sinnenas trädgård för personer i fjärde åldern boende på särskilt boende i relation till hälsa och design. Frågeställningar Hur bör utemiljön utformas för att på bästa sätt stödja äldre boende på särskilt boende? Vilken typ av råd ger forskningen till landskapsarkitekten och beställare/uppdragsgivare? Definitioner: Fjärde åldern den sista delen av livet som kan karaktärisera av nedsatt fysisk och eller psykisk funktionsförmåga och sjuklighet. Man klarar sig kanske inte längre helt själv utan är beroende av andras vård och omsorg (SOU, 2007). Särskilt boende En boendeform för äldre människor med behov av särskilt stöd. Annat mer vanligt uttryck är äldreboende. Sinnenas trädgård - En äkta sinnlig trädgård definierar Grahn (2005): I en levande, sinnlig trädgård aktiveras alla sinnen syn, hörsel, doft, smak, temperatur, muskelposition, balans och beröring efter några sekunders promenad längs en vindlande stig mellan träd, rabatter och trädgårdsdamm. Blänket från vattenytan, surret av insekter, doften av blommor och våt jord, Vinden i ansiktet, värmen från den solbelysta bänken mot huden och inte minst den balansakt man tvingas till på ibland smala ojämna gångar. (s.249). 6

8 4. Metod I enlighet med syftet har en litteraturgenomgång inom ämnena hälsa, arkitektur, utemiljö och åldrande genomförts. Litteratur har sökts på bibliotek och databaser. Sökord som har använts är: Hälsa, Natur, Åldrande, Arkitektur, Design, Utomhusmiljö, Sinnenas trädgård, Demenssjukdomar, Hälsofrämjande, Riktlinjer, Health, Health promotion, Supportive Environments, Dementia, Healing Gardens och Rekommendations. 5. Resultat I detta avsnitt kommer åldrande teorier och forskning inom design av utemiljöer för särskilt boende belysas. Avsnitt kommer sedan att kopplas samman i diskussionen. Åldrande teorier Andersson (2005) lyfter fram att skapa arkitektur för äldre till stor del handlar om att förstå en åldrandeprocess och ett omsorgsbehov. Hans studie visar att rörelse och vistelse i olika fysiska miljöer beror på olika grader av åldersrelaterade besvär. Nygren & Lundman (2009) fokuserar på ett gott åldrande där de lyfter fram ett hälsopromotivt perspektiv där man inte bara ser ålderdomens ökande sårbarhet utan även till det som kan blir bättre t ex inre styrka och vishet. De skriver om psykosocial utveckling där det viktiga i ålderdomen är att lösa konflikten mellan integritet och förtvivlan. Att kunna se och uppleva en helhet och meningen med livet. Om man lyckas att se meningen motverkas ett negativt åldrande och genom denna vishet uttrycks ett aktivt intresse för livet fram till döden, både vad gäller små vardagliga ting som stora existentiella sammanhang. Det finns flera inriktningar inom psykosociala teorier om åldrandet och om hur det goda åldrandet kan förverkligas. En modell är Selektiv optimering med kompensation där fokus ligger i hur man hanterar vinster och förluster som inträffar i livet. Tankarna bakom modellen är att fokusera på det som fungerar och ger tillfredställelse i livet, om man förlorar en förmåga kan detta kompenseras genom en kompletterande aktivitet. En annan modell är den Gerotranscedensteorin som innebär att man som äldre får en förändrad tidsuppfattning där gränsen mellan dåtid och nutid suddas ut. Betydelsen av det egna livet minskar och livets glädjeämne blir annorlunda- man ser mer glädje i små vardagliga händelser (Nygren & Lundman 2009). Förutom de psykosociala teorierna finns det även teorier om biologiskt åldrande där man belyser dels hur hormoner, gener, immunsystemet och miljömässiga faktorer påverkar kroppen som i sin tur påverkar åldrandeprocessen. Man brukar åskådliggöra det biologiska åldrandet som en kurva som stiger från födelsen upptill år för att sedan dala. Detta kan upplevas som ett hinder när man blir gammal och t ex lederna värker, man blir andfådd och känner ständig trötthet kroppen känns och är svagare (Nygren & Lundman 2009). De flesta äldre har god hälsa men det finns också flera äldre med sjukdomar och funktionsnedsättningar. Dessa sjukdomar och funktionsnedsättningar kan orsaka mycket oro och stress för individen genom rädsla för olika diagnoser, smärta, oro för operationer, förlorad egenkontroll, begränsat privatliv, att inte minnas med mera (Ulrich, 1999). Ulrich (1999) skriver att det är viktigt att försöka påverka, patienters (på sjukhus) och boendes (på särskilda boende) förmåga att handskas med stress och förebygga stress och oro 7

9 genom att skapa tilltalande trädgårdar, utemiljöer och utblickar från fönster. Vi vet att detta har en stor påverkan på att avleda stress och främja hälsan. McBride (1999) tar upp utomhus miljön som är designad utifrån The ecological model of aging och har låga krav på användaren gör att stressnivån sänks. Men det är viktigt att tänka på att utemiljön på ett långtidsboende också ska erbjuda utmaningar och stimulera de boende. Utformning av en stödjande utemiljö Medvetenheten har ökat om hur man kan använda den fysiska miljön som stödjande i människors liv, så kallad supportive design. McBride (1999) skriver att det är väsenligt att vara medveten om vilka hinder som gör att de boende inte vill gå ut även om de har möjlighet till det. Hinder kan vara att man känner sig ostadig på fötterna, inkontinens problem eller att man måste fråga personalen för att komma ut. För att motivera till utevistelse gäller då att utemiljön är designad så att det t ex finns ledstänger runt i trädgården, platser att sitta, toalett i nära anslutning och att dörren ut inte är låst! The Garden- Use Model Garnt & Wineman (2009) har tagit fram en modell för optimal användning av utemiljön på särskilda boende The Garden Use Model. Detta utifrån utemiljöns betydelse för personer med demens och observation om trädgårdar i anslutning till boendet som inte används. De kom fram till i sin undersökning att det var fem faktorer som har stor betydelse för användningen av utemiljön, Organisationens policy, Personalens attityd, Visuell tillgänglighet, Fysisk tillgänglighet och Trädgårds design. Om utemiljön inte är visuell och fysiskt tillgänglig är det av stor betydelse att personalen motiverar de boende till att gå ut genom att erbjuda olika aktiviteter utomhus som lockar. Undersökningar visar att det är viktigt att personalen får utbildning om utemiljöns och utevistelsen betydelse för äldre som en del i behandlingen för personer med demens. Men även utbildning i hur man kan använda utemiljön i sitt omvårdnadsarbete, vilket i sin tur ställer krav på utemiljöns design (Grant & Wineman, 2009 & Chapman m. fl. 2005). Rekommendationer för design av utemiljöer på särskilda boende. McBride (1999) har tagit fram nio punkter för design av utemiljöer för särskilt boende baserat på forskning, åldrande teorier och hälsa. I litteraturen och i forskningsresultat finns olika benämningar för trädgårdar som främjar hälsan t ex Healing gardens och Sinnenas trädgård som tar upp samma faktorer som McBride (1999) och som kommer att vävas in i kapitlet. Härav kommer olika referenser att anges i kapitlet. 1. Göra utemiljön hemlik. Detta kräver att man som designer har kunskap kring vilka personer som bor där, genom ett nära samarbete med personal och boende. Men även att man har kunskap om åldrande och åldrandeprocesser (McBride, 1999, Andersson 2005 & Ulrich, 1999). Att göra utemiljön hemlik innebär att den bör liknar den egna trädgården (McBride, 1999). 2. Skapa platser för avskildhet. För att ge känslan av kontroll bör det finns olika rum så man kan välja om man vill sitta en stund för sig själv, om man vill vara social eller fysisk aktiv (Ulrich, 1999). Genom att skapa små rum i trädgården ger man möjlighet för privata samtal eller för att sitta och njuta av naturen. Dessa rum kan man skapa genom att avskärma med t ex växter för att minimera insyn och skapa känslan 8

10 av avskildhet (McBride, 1999). Det är även bra om man kan skapa känslan av att vara borta från äldreboendet så en plats där man inte ser bygganden eller personal bör finnas (Zeisel & Tyson, 1999 & Regnier, 2002). 3. En design av utemiljön som stimulera alla sinnen. Att skapa utemiljön med kontraster, olika färger, dofter och variation är att föredra, men även att se till att växter och blommor kommer upp en bit från marken genom olika arrangemang. Detta eftersom äldre har svårt för att böja sig ner, ser och luktar lite sämre (Regnier, 2002). Att tänka på att designa så att man lockar till sig fåglar och fjärilar som man kan beundra och prata om. Men även att göra en trädgård som lockar till att själv vilja plantera och fixa i (McBride, 1999 & Hernandez, 2007). Genom att arbeta med olika material på gångar bidrar man till balansträning (Grahn, 2005). Att skapa en trädgård som innefattar alla fyra årstider bidrar till medvetenhet om tid och skapar något att prata om (Hernandez, 2007). 4 Skapa möjligheter till socialkontakt. Platser utomhus på särskilda boende bör erbjuda många olika former av miljöer t ex platser som är nära aktivitet i form av en bänk vid ingången av boendet, där det finns möjlighet till kontakt med andra människor. Men även att placera en bänk som ger utblick mot en gata, där man får möjlighet att spontant prata med någon eller bara sitta och observera. Att skapa platser som inbjuder till social kontakt med andra boende är också viktigt (McBride, 1999 & Regnier 2002). 5 Platser där de boende kan umgås med sin familj och vänner. Genom designen på trädgården kan man påverka nivån av socialsamvaro med familj och vänner genom att se till att det finns möjligheter för t ex större sällskap att sitta tillsammans när de boende fyller år (Ulrich 1999). Att erbjuda en plats där man kan grilla samt en plats där anhörigas barn kan leka (McBride, 1999). 6 Ytor för fysisk aktivitet. Platser och gångar som inbjuder till fysisk aktivitet på olika nivåer för att passa boende med olika förmåga till rörelse (McBride 1999 & Ulrich, 1999). Skapa plats för trädgårdsterapi där man kan plantera blommor och sköta trädgårdslandet (Hernandez, 2007). Men även att skapa sittplatser för dem som inte har möjlighet att delta i aktiviteterna (McBride, 1999). 7 Erbjuda bekväma platser. T ex skydd från sol, bländning och vind, men även bekväma stolar med stöd på sidorna som gör det lättare att resa sig. En terrass eller dylikt som gör att man kan sitta ute även om det regnar och ger en möjlighet att sitta och titta på olika aktiviteter och naturen utan att delta. Att se till att det finns toalett tillgängligt och nära (McBride, 1999). 8 Skapa en känsla av trygghet i utemiljön. Genom att man kan se ut i trädgården inifrån vet man vad man går ut i. Att ha en tydligmarkering var utemiljön är och slutar, genom t ex ett staket, häck eller träd. Men även att ha en bra belysning både som trygghet när man är ute men även när man är inne och tittar ut (McBride, 1999). Att sätta upp ledstänger i trädgården som hjälp till dem som är ostadiga på fötterna men även erbjuda sittplatser med täta mellanrum. Trygghet skapar man även genom att designa utemiljön med saker som man kan orientera sig med t ex en fågelholk eller ett blomarrangemang för att lättare hitta i utemiljön (Hernandez, 2007 & Zeisel, 2007). 9

11 9 Gör utemiljön tillgänglig för alla. Genom att skapa trädgårdar kan man öka känslan av kontroll genom att man som boende själv kan välja att gå ut om man vill. För att ytterligare påverka känslan av kontroll är det viktigt att tänka på designen av trädgården men även hur vägen till trädgården ser ut. Det ska vara lätt för alla att ta sig ut i trädgården, den ska ligga i nära anslutning till boendes rum/lägenhet och alla ska veta att det finns en trädgård som är till för alla (Ulrich, 1999 & Regnier, 2002). Man kan även göra utemiljön tillgänglig genom att ha dörröppnare, inga trösklar, ledstänger, ramper för rullstolar, trappsteg som är anpassade eller inga trappor alls. Att inte ha dörren ut låst, att arbeta med kontraster i färger för att undvika förvirring för dem som har synproblem t ex mellan gångstig och plantering (McBride, 1999). Tillkommande råd för design av trädgårdar för personer med demenssjukdomar Demenssjukdomar innebär att man får minnesbesvär, svårt att lära nytt, svårighet att bedöma avstånd och storlek med synen, svårighet att utföra samordnade rörelser, svårighet att känna igen och tolka olika sinnesintryck, och vid sidan om dessa symptom kan känslo- och beteendemässiga symptom förekomma mer eller mindre uttalat. Trädgårdar för boende med demens behöver därför vara noggrant planerade och ha en design med fokus på dementa personers behov. Att erbjuda en utemiljö som är anpassad spelar en stor roll i behandlingen för dementa (Zeisel & Tyson 1999). Förutom McBrides (1999) nio punkter för design för särskilda boende behöver man lägga mer fokus på att skapa en trädgård som har demensproblematiken i centrum. Rekommendationerna är att arbeta med att skapa gångar av olika slag längre, kortare och även under tak vid dåligt väder, för att tillgodose de stora behov människor med dement har för att vandra. Att noga tänka igenom hur orienteringen fungerar i trädgården för att skapa känsla av självständighet och oberoende. Detta kan man göra genom att sätta ut olika orienteringspunkter i form av något föremål men även att inte göra hela trädgården likadan utan att arbeta med olika material, färger på blommor och former. Det är viktigt att omgivningen inte känns hotfull och kan missuppfattas. Att arbeta med att göra trädgården hemlik stimulerar minnet och gör att den känns mindre främmande. En sista rekommendation är att trädgården ska vara avgränsad med något högt staket eller dylikt så man kan vara ute utan personal (Zeisel & Tyson, 1999 & Hernandez, 2007). Att arbeta utifrån dessa rekommendationer ger en möjlighet till mer tillfredställande och hälsofrämjande miljö för alla, boende, personal och anhöriga. Det finns beskrivet i litteraturen och som Zeisel (2007) påpekar, att det är sunt förnuft att vi mår bättre om vi får möjlighet att vistas ute. 6. Diskussion Ädelreformens inriktning är att äldre människor som bor på särskilda boende ska ha rätt till ett boende där de kan bibehålla sitt självbestämmande och sin integritet. Trots denna intention rapporterar både Länsstyrelserna och Socialstyrelsen att det fortfarande förekommer brister i dessa boendeformer och då framförallt när det gäller äldres självbestämmande och möjligheter att påverka sin egen vardag. De hänvisar till den fysiska miljöns betydelse men också till arbetsledningens och personalens förhållningssätt gentemot de äldre. Äldreboendedelegationen anser att fokus i utvecklingen av det särskilda boendet bör ligga på att den enskilda individen har en meningsfull tillvaro och att innehållet av vården och 10

12 omsorgen ska baseras på hennes behov. I ett sådant omhändertagande ska den fysiska miljön stödja och därför bör även tillgänglighetsnivån vara hög i ett sådant boende (SOU, 2008). Av erfarenhet vet jag att det förekommer brister i äldre människors delaktighet i deras eget liv och att ha en meningsfull tillvaro är inte alla förunnat. I det hälsofrämjande arbetet är det faktorer som delaktighet och meningsfullhet som anses genom forskning vara några av de största friskfaktorerna (Antonovsky, 1999). Vidare genom att ha arbetat på många olika särskilda boende, både de utan tillgång till uteplats i anslutning till boendet och de boende som har någon form av utemiljö i anslutning så har jag erfarenheten att det i vilket fall är personalen som bestämmer om en boende kan gå ut eller inte. Detta beroende på att dörren ut till uteplatsen är låst samt att uteplatsen inte alltid har varit anpassat till de boendes behov genom att uteplatserna t.ex. inte har varit avgränsade eller tillgängliga. Designen på dessa utemiljöer har inte haft målgruppen i fokus eller att skapa en stimulerande utemiljö som t ex de goda exemplen Vigs Ängar, Hattstugan och Solbacken. Denna problematik lyfter även Grahn och Bengtsson (2004) fram, som också konstaterar att många som bor i särskilda boende sällan eller aldrig är utomhus trots att de skulle må bra av det, och att de själva vill, och att det självklart borde vara en rättighet. Enligt Lässtyrelsen så är utevistelse ett normalt inslag i ens vardag och måste därför även ingå som en naturlig del av vardagen för människor oavsett storleken på de vårdbehov en människa har. Sen återstår frågan hur man skapar de bästa möjligheterna vid det särskilda boendet (Grahn & Bengtsson, 2004). Den här utgångspunkten har varit syftet med uppsatsen, att genom en litteraturgenomgång ta reda på om det finns några rekommendationer för hur man på bästa sätt utformar utemiljön på särskilda boende för att stödja och uppmuntra till utevistelse. Resultatet visar att det finns rekommendationer baserat på forskning som man som arkitekt och uppdragsgivare kan använda sig av i utformningen av utemiljön. Att skapa mötesplatser för olika typer av socialkontakt, platser där man kan umgås med familj och vänner eller en plats vid entrén där man kan få kontakt med andra människor, ses som en central faktor för att bidra till välbefinnande och hälsa (Regnier, 2002, McBride, 1999, Ulrich, 1999, Krasek & Theorell, 1990). Tillgängligheten, både i utemiljön och till utemiljön, bör planeras så att boende kan ta sig ut utan hjälp från anhöriga eller personal för att öka känslan av egenkontroll. Genom utformningen på utemiljön kan man påverka de äldres, boende på särskilt boende, känsla av att ha möjlighet att välja om man vill sitta en stund i avskildhet eller om man vill vara social. Att göra utemiljön lagom kravfylld ger en känsla av trygghet men är ändå stimulerade och utmanande. Att arbeta med att skapa samklang mellan individ och miljön är viktigt för att bidra till ett hälsofrämjande åldrande. Detta kan man koppla samman med forskningen bakom Krav kontrollmodellen som visar på samband mellan krav, kontroll och socialt stöd och stress. Där stora krav och liten kontroll leder till stress och belastning medan stora krav och hög kontroll leder till en aktiv situation och utveckling. I modellen ser man det sociala stödet som en buffert mot stress och som en faktor som bidrar till hälsa och välbefinnande (Karasek & Theorell, 1990, Tangen & Conrad, 2009). Genom att skapa en hemlik och sinnesstimulerande utemiljö kan man använda utemiljön i omvårdnads- och behandlingsarbetet. För personer med demenssjukdomar är det extra viktigt att följa rekommendationerna från beprövade metoder för att få resultat i behandlingsarbetet och bidra till en stödjande miljö (Zeisel & Tyson, 1999 & Hernandez, 2007). Förutom att använda sig av rekommendationerna kan man få inspiration av de goda exemplen Vigs Ängar och Hattstugan där man bland annat genom att erbjuda boende en väl designad utemiljö som motsvarar boendes behov samt arbeta in ett förhållningssätt och en förståelse bland personalen har fått en oerhörd respons. Personalen har den lägsta sjukfrånvaron i landet samt så har man en låg användning av mediciner för de boende. Även om det finns andra viktiga faktorer som personalen arbetar med förutom utevistelse så har utevistelsen och dess miljö en stor påverkan. Vi vet att t ex rörelse och aktivitet medverkar till 11

13 att skapa hälsa och oberoende och att förutsättningarna för att klara ett självständigt liv ökar om fysisk aktivitet ingår i de dagliga rutinerna (Hedman, 2009). Vi vet också att vårdyrket är ett fysiskt och psykiskt påfrestande arbete och många som arbetar där har en högstress nivå, undersökningar visar att en trädgård kan skapa en stunds återhämtning och lindra stressupplevelsen (Hernandez, 2009 & Stigsdotter, 2004). Vetenskapliga studier har visat att designen av den fysiska miljön, bland annat i form av naturutsikt på sjukhus kan t ex reducera patientens ångest och oro, sänka blodtrycket, mildra smärta och korta ner längden på sjukhusvistelsen. Tvärtemot så har man sett att dålig design ger högre ångest, behov av mer medicin, högt blodtryck och sömnlöshet (Ulrich, 1999). Vidare är det viktigt att tänka på att en läkande trädgård består av två komponenter, en plats som stödjer och en läkande process, därför är det nödvändigt att den här platsen skapas utifrån de personer som ska vistas där (Barnes & Marcus 1999). Med andra ord är det centralt att ha kännedom om t ex åldrande teorier och åsikter från målgruppen. Om man skapar trädgårdar som är anpassade till målgruppen kommer den alla till nytta, boende, familjemedlemmar och personal (Zeisel & Tyson, 1999). Detta beskrivs rikligt i litteraturen och praktiseras av både Vigs Ängar och Hattstugan som en viktig del i deras omvårdnads arbete. Att arbeta för att skapa möjligheter för ett hälsofrämjande åldrande lyfter WHO (1998) upp som en grundläggande mänsklig rättighet. WHO (1998) tar upp vikten av att systematiskt planera för olika åtgärder som främjar äldres hälsa. I Sverige har vi nationella folkhälsomål som tar upp värdet av att arbeta förebyggande och hälsofrämjande utifrån olika perspektiv. Att lägga goda år till livet bör man sträva efter i äldrepolitiken, men trots all forskning och dokument med mål och handlingsplaner så har inte det förebyggande och hälsofrämjande arbetet prioriterat tillräckligt inom äldreomsorgen (Thille & Wramner, 2000). Och det är också detta hälsoargument som Grahn och Bengtsson (2004) lyfter fram som det mest väsentliga för att få till stånd en förändring att utevistelse har en stark koppling till hälsan och detta måste belysas hos ansvariga. McBride (1999) skriver att det finns ingen miljö som är så feared and despised av människorna som den är avsedd för som just ålderdomshemmet. En väl designad utomhusmiljö, enligt rekommendationerna, kan hjälpa till att försäkra att trädgårds och utomhusupplevelserna kommer att finns livet ut, så boendet inte blir ett fängelse, utan dessa år som är kvar till slutet är värda att leva. 12

14 7. Referenser Andersson, J. (2005). Sju berättelser om användningen och upplevelsen av rum i boendemiljö för äldre med omsorgsbehov. Ingår i: Den omvända ålderspyramiden [Elektronisk resurs] (Linköping University interdisciplinary studies (Online), ; 3) X ; S Antonovsky, A. (1999). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur. Barnes, M. & Marcus, C. (1999). Design Philosophy. Marcus, C. & Barnes, M. (red). Healing Gardens Therapeutic benefits and design recommendations. New York: John Wiley & Sons, Inc. Chapman, N., Hazen, T. & Waggoner, E. (2005). Encouraging Development and Use of gardens by Caregivers of People with Dementia. Alzeimer s Care Quarterly. Vol. 6, No 4, Hedman, A. (2009). Aktivitet, rörelse och rörlighet. Edberg, A & Wijk, H. (red) Omvårdnadens grunder hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur. Hernandez, R. (2007). Effects of Therapeutic Gardens in Special Care Units for People with Dementia. Journal of Housing For the Elderly. Vol. 21, No, 1, Grahn, P. (2005). Om trädgårdsterapi och terapeutiska trädgårdar. Johansson, M & Küller M.(red) Svensk miljöpsykologi. Lund: Studentlitteratur. Grahn, P & Bengtsson, A. (2004). Trädgårdsrum rum i bostadens utemiljö. Wijk, H. (red). Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Lund: Studentlitteratur. Grant, C. & Wineman, J. (2007). The Garden- Use Model. Journal of Housing For the Elderly, Vol. 21. No.1, Karasek, R. & Theorell, T. (1990). Healthy work-stress, productivity, and reconstruction of working life. New York: Basic Books. McBride, D. (1999). Nursing home gardens. Marcus, C. & Barnes, M. (red). Healing Gardens Therapeutic benefits and design recommendations. New York: John Wiley & Sons, Inc. Nygren, B. & Lundman, B. (2009). Åldrande och att vara gammal. Friberg, F. & Öhlén, J. (red). Omvårdandens grunder perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur. Rappe, E. & Topo, P. (2007). Contact with Outdoor Greenery Can Support Competence Among People with Dementia. Journal of Housing For the Elderly, Vol. 21. No.3, Regnier, V. (2002). Design for assisted living guidelines for housing the physically and mentally frail. New York: John Wiley & sons, Inc. Stigsdotter, U.(2004). A garden at your workplace may reduce stress. Dilani, A. (red). Design and health health promotion through environmental design. Stockholm: International Academy for Design and Health. SOU (2007). Bo för att leva seniorbostäder och trygghetsbostäder. Delbetänkande av Äldreboendedelegationen. Stockholm: Regeringskansliet. SOU (2008). Bo bra hela livet. Slutbetänkande av Äldreboendedelegationen. Stockholm: Regeringskansliet. Tangen, H. & Conrad, C. (2009). Skapa och bygga hälsa på arbetsplatsen. Lund: Studentlitteratur. Thille, A & B, Wramner. (2000). Liv till åren om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser för äldre. Stockholm: Folkhälsoinstitutet & Svenska kommunförbundet. Ulrich, S. (1999). Effects of Gradens on helath outcome: Theory and Research. Marcus, C. & Barnes, M. (red). Healing Gardens Therapeutic benefits and design recommendations. New York: John Wiley & Sons, Inc. 13

15 Willman, A. (2009). Hälsa och välbefinnande. Edberg, A & Wijk, H (red). Omvårdnadens grunder hälsa och ohälsa. Lund: studentlitteratur. WHO (1998). Hälsa 21 hälsa för alla på 2000-talet. Stockholm: Folkhälsoinstitutet. Zeisel, J. & Tyson, M. (1999). Alzheimer s treatment gardens. Marcus, C. & Barnes, M. (red). Healing Gardens Therapeutic benefits and design recommendations. New York: John Wiley & Sons, Inc. Zeisel, J. (2007). Healing gardens for people living with Alzheimer`s: challenges to creating an evidence base for treatment outcomes. Thompson, C. & Travlou, P. (red). Opens Spaces people spaces. London: Taylor & Francis. 14