lantbruket energin & klimatet Ett kunskaps- och inspirationsmaterial från Ekologiska Lantbrukarna. Att läsa själv eller tillsammans med andra.

Transkript

1 lantbruket energin & klimatet Ett kunskaps- och inspirationsmaterial från Ekologiska Lantbrukarna. Att läsa själv eller tillsammans med andra. oscar franzén Red Lena Karlsson

2 Energi och klimat två frågor Studiematerialet du håller i din hand handlar om energi och klimatfrågor ur ett lantbruks- och livsmedelsperspektiv. Det här är två ganska olika med ändå intimt sammanlänkande frågor med en viktigt gemensam nämnare: användningen av fossila bränslen. Kol, olja och gas är fantastiska bränslen: energirika, lätta att transportera och koncentrerade i stora och ursprungligen väldigt lättåtkomliga reservoarer. Tack vare dem har vi under de senaste 150 åren sett en i mänsklighetens historia tidigare helt oöverträffad utveckling. På tvåhundra år har världens befolkning mer än sexdubblats, från runt en miljard till idag över 6,5 miljarder människor. Samtidigt har vi världen över sett en massiv inflyttning från landsbygd till städer. År 1950 bodde knappt 30% av världens befolkningen i städer, idag är det hälften och år 2050 beräknas det vara 70%. Tack vare de billiga transporter och insatsmedel som oljan gett oss har en allt mindre andel av världens befolkning kunnat försörja en allt större andel med mat. Den frigjorda arbetskraften har istället kunnas användas i industriproduktion, teknologisk utveckling, serviceyrken och allting annat som vi tar för givet i dagens västerländska överflödessamhälle. Men överflödet är och har varit väldigt skevt fördelat: idag beräknas fortfarande 850 miljoner människor lida av undernäring. Och när vi nu pratar om att eran av billig energi går mot sitt slut är det viktigt att komma ihåg att i många delar av världen har energi alltid varit dyr. foto: andré maslennikov Peak Oil Fossila bränslen är per definition en ändlig resurs, men nu närmar vi oss med stormsteg tider när det faktiskt kommer att märkas även för oss i väst. Det magiska datumet det pratas om kallas Peak Oil eller oljetoppen. Det är den tidpunkt när den hittills stigande globala oljeproduktionen når ett maximum, för att sedan börja sjunka. Det är mycket svårt att förutse när oljetoppen kommer, vissa menar att vi redan passerat den, andra tror det kommer ske inom de närmaste 5-10 åren. Men det exakta datumet är egentligen ganska ointressant. Vad som är intressant är att vi redan börjat se effekterna av minskad tillgång på olja: oljepriset har tiodubblats på mindre än 10 år, kriget om oljan blir ett allt mer uppenbart tema för militära konflikter med pågående krig i Irak, stegrande hot mot Iran och instabilitet i Saudiarabien. För livsmedelsproduktionen har det inneburit att de globala matpriserna rusar i höjden och likaså

3 som måste lösas tillsammans gör priset på konstgödsel och andra insatsmedel. Bygger man vidare på de aktuella trenderna är det lätt att skapa sig en mörk framtidssyn, men i en omställning bort från oljeberoende (liksom kol- och gasberoende) finns också inbyggda möjligheter att skapa nya verkligt stabila, rättvisa och långsiktigt hållbara samhällen. Men det kommer att krävas stora insatser, och vi kommer att gå igenom minst lika dramatiska förändringar som dem vi såg under 1900-talet. En sak är i alla fall säker, om hundra kommer mäniskor att se tillbaka på två av historiens mest betydelsefulla århundranden det då oljan kom och det då oljan försvann. Accelererande klimatförändringar Samtidigt kan vi nog skatta oss lyckliga att det inte finns mer olja än vad det gör de fossila bränslen vi redan eldat upp har nämligen så drastiskt påverkat de globala kolflödena att halten koldioxid i atmosfären idag är högre än vad den varit på många hundratusen år. Hittils har koldioxidhalten ökat från den förindustriella nivån på 278 ppm (miljondelar) till idag 385 ppm. I de flesta fall brukar saker som räknas i miljondelar vara ganska obetydliga, men i fallet med koldioxiden har den inneburit en global ökning av medeltemperaturen med 0,8 C. Den här till synes blygsamma uppvärmningen har redan lett till omfattande förändringar av jordens klimat och ekosystem med stigande havsnivåer, smältande glaciärer, mer torka och mera översvämningar. Ännu större förändringar av jordens klimat är dessutom redan intecknade på grund av de utsläpp vi redan gjort motsvarande ytterliggare 0,6 C. Här i Sverige kan vi vänta oss ett mer extremt väder med starka värmeböljor, mer intensiva regnväder och kraftigare vinterstormar. Vi kommer också att få se invasioner av nya skadeorganismer och arter som tidigare inte tålt vinterkylan. Jämfört med prognoserna för många andra delar av världen kommer dock effekterna i Sverige att kännas minst sagt lindriga. Från politiskt håll, däribland EU, har man länge pratat om ett mål på max 2 C uppvärmning. Ett mål som skulle ge omfattande men ändå hanterbara klimatförändringar. Allt fler argumenterar dock för att redan 2 C uppvärmning kan vara för mycket. De senaste somrarna har forskarna observerat en dramatisk avsmältning av det arktiska istäcket betydligt större än vad tidigare modeller förutspått. Nya beräkningar visar att arktis istäcke sommartid skulle kunna vara helt borta redan När isen, som normalt sett skulle ha reflekterat bort inkommande solljus, försvinner accelereras uppvärmningen ytterligare. Det i sin tur förväntas förstärka avsmältningen av grönlandsisen och ge höjda havsnivåer på upp till 5 meter redan under det här århundradet (vilket bland annat skulle göra många av världens största städer obeboeliga). Inga säkra gränser Så vad är egentligen en säker gräns? Ingen vet ännu, även om bortsmältningen av arktis tyder på att vi kaske redan passerat den. Vad vi dock vet är att under de senaste miljoner åren har medeltemperaturen på jorden aldrig varit högre än 1,8 C över den förindustriella nivån. Det betyder att vi med den redan observerade uppvärmningen plus den intecknade (0,8 C + 0,6 C = 1,4 C) bara är 0,4 C från att spräcka ett miljoner år gammal tak, och detta samtidigt som utsläppen fortsätter att öka. Givet situationen i världen är det tyvärr mycket svårt att tänka sig att människor kommer välja att lämna utvinningsbar olja i marken. Med tanke på att många länder dessutom byggt in sig i ett beroende av naturgas för uppvärmning och elproduktion kommer också gasen att bli svår att fasa ut. Även den globala kolproduktionen ökar (upp 4,5 % 2007), huvudsakligen drivet av utvecklingen i Kina. Samtidigt måste ju utsläppen ned! För att vara på den säkra sidan bör vi dessutom minska dagens halt av koldioxid i atmosfären. Hur är det möjligt? Naturen har givet oss svaren: fotosyntesen och kolinlagring i biomassa. Naturen har redan förmåga att binda koldioxid och lagra in den i mark och växter, men det gäller att den får arbeta i fred. Vi kan sen se till att det inlagrade kolet stannar kvar på längre sikt genom att till exempel bygga in trä i hus eller varför inte gräva ner träkol i marken. En helhetssyn på klimat och energi Men det är av största vikt att vi förmår se klimat- och energifrågorna tillsammans. Ser vi bara till energifrågan, då blir lösningen en fortsatt utveckling av gas- och kolproduktion samtidigt som vi pressar de sista dropparna olja ur planeten med till exempel nya oljeborrningar i Arktis och fortsatt utbyggnad av den kanadensiska oljeproduktionen från tjärsand. Ser vi istället bara till klimatproblematiken blir svaret att fokusera på storskaliga tekniska och politiska lösningar som koldioxidavskiljning, kärnkraft och internationell utsläppshandel. Problemet är att vi försöker hitta lösningar på klimatfrågan i skenet av hur dagens samhälle ser ut. Men vi måste börja förstå att de samhällsomställningar oljetopppen kommer att medföra helt kommer att förändra spelplanen. När vi istället ser frågorna tillsammans ser vi att lösningarna ligger i att 1) kraftigt minska alla utsläpp och 2) bygga hållbara, motståndskraftiga och anpassningsbara lokalsamhällen samhällen som klarar av att hantera de yttre störningar som sviktande oljetillgångar och ett förändrat klimat kommer utsätta oss för. Ett jordbruk för 2000-talet Länge har vi i väst levt med bilden av jordbruket som en industri i industrisamhällets utkant. De omvälvande förändringar vi nu står inför kommer ställa den bilden helt på ända. En av hörnpelarna i framtidens lokalsamhällen kommer vara ett jordbruk som med så små externa insatsmedel som möjligt producerar så högkvalitativ mat som möjligt. Ett jordbruk som dessutom maximerar kolinlagringen i mark och växter, och gärna också producerar biomassa för energiändamål. Det är en utmaning som heter duga, inte minst med tanke på de utmaningar ett förändrat klimat nu ställer oss inför. Klart är att det kommer krävas betydligt fler händer i arbete med att bruka jorden, något som säkert kan skrämma en del, men som samtidigt öppnar mängder av nya möjligheter för att återskapa en levande landsbygd befolkad av människor istället för maskiner. Men även formen för livsmedelsproduktionen kommer att förändras. Vi kommer att få se en helt ny skala av produktion intensivt brukade trädgårdsodlingar, matproduktion integrerad i stadsmiljön, semi-intensiva odlingar i stadens utkant liksom storskalig produktion på landsbygden. Gränserna mellan vem som är konsument och vem som är producent suddas succesivt ut. Men än är vi inte där. Samhället är idag inte alls redo för de stora förändringar som kommer att krävas, men när den tiden kommer är det viktigt att någon redan har genomtänkta lösningar: Titta så här går det också att göra, och det fungerar!. Att fortsätta ta fram de lösningarna är den utmaning som det ekologiska lantbruket står inför under de kommande tio åren. Vi hoppas att det här materialet ska hjälpa till att stimulera konstruktiva och fruktbara diskussioner runt om i landet, och att det sen blir startskottet för ett intensivt arbete med högt i tak och utrymme för en mängd olika lösningar men ändå med en gemensam känsla av att vi tillsammans vet vart vi är på väg. Välkommen att ta del av det arbetet! +0,8

4 1 foto: andré maslennikov Jordbruket som konsument och producent av energi Utmaningen är att få ut ett netto av den solenergi vi lagrar i åkerns biomassa. Energin kommer från solen. Svårare än så är det inte. Visst, vi får lite energi från månens gravitation och kärnreaktioner i jordens inre, men det är solen som är drivkraften bakom i princip samtliga livssystem på vår planet. Inne i solens kärna hålls en konstant temperatur av 16 miljoner grader C. Vid ytan är det betydligt svalare, runt 6000 grader C. Därifrån flödar energi i form av strålning ut i rymden. Ett par tusen miljondelar av den når jordens atmosfär. Ungefär en tredjedel reflekteras direkt bort, resten utgör basen för alla jordens biosystem. Solljuset är energimässigt av hög kvalitet. Men det är väldigt diffust och utbrett. Det mesta av solens energi går åt till att värma upp land- och vattenmassor, och till att driva vädersyste- men. Men för att kunna samla in och koncentrera den diffusa energin krävs sofistikerade system. Det är precis det som växterna gör genom fotosyntesen. Tillsammans lyckas jordens alla växter ta upp en dryg femtedels procent av solinstrålningen till jordytan. Det motsvarar uppbyggnaden av runt 120 miljarder ton organiskt material per år. Biomassa som energilager Energi kan aldrig förstöras. Däremot är all form av energi dömd att för eller senare övergå till lågkvalitativ värme och sippra ut i rymden. På vägen kan det dock uppstå mer eller mindre tillfälliga energilager. Ett sådant är uppbyggnaden av biomassa. Ett annat är vattenmassorna i ett (naturligt eller artficiellt) vattenmagasin. Under väldigt speciella förhållanden kan dessutom biomassa omvandlas till ett för dagens samhälle väldigt viktig form av energilager, fossila bränslen i form av kol, olja och gas. Ursprungligen levde människan ett ganska anspråkslöst liv på den afrikanska savannen. Genom introduktionen av jordbruket och organiserad djurhållning började vi ta allt större delar av jordens ekosystem i anspråk. Idag har vi kommit att dominera de flesta av jordens ekosystem. Man uppskattar att runt en tredjedel av världens producerade biomassa tas i anspråk av människan. En enorm andel för en art som själv utgör en väldigt liten del av jordens biomassa. Mycket har förändrats sedan jordbruket först uppstod, men det är fortfarande solen som är drivkraften bakom växternas produktion. Det är energin i solstrålningen som omvandlas till för oss användbar biomassa. Det som har hänt är att vi genom en intensifiering av jordbruket successivt lagt ner allt mer arbete på att underlätta för växternas tillväxt. Vi väljer så bra växtplatser som möjligt. Vi ser till att jordarna har så bra struktur och innehåller så mycket av den näring och det vatten växterna behöver som möjligt. Vi försöker skydda dem mot skadedjur och sjukdomar. Den fossila vägen Från början levererades allt det här arbetet av mänsklig arbetskraft, längre fram lärde man sig att utnyttja den lagrade energin i form av dragdjur. Ganska nyligen lärde vi oss att använda de fossila bränslena som huvud- 4 ur ekologiskt lantbruk 8/2006

5 ekologiskt lantbruk och energi Vindkraft 1 Kärnkraft 75 Vattenkraft 60 Värmepumpar i fjärrvärmeverk 6 Biobränslen 110 saklig energikälla. Dieseln levererar genom traktorerna jordbearbetningsarbetet. Olja utgör basen i tillverkningen av bekämpningsmedel. Naturgas används för att framställa konstgödsel. Det är den här, egentligen ganska simpla, fossila vägen som möjliggjort mycket av de enorma produktionsökningarna under 1900-talet. Det ekologiska jordbruket 496 TWh Kol 30 Olja 205 Naturgas 9 Total tillförd energi: Sverige (Energimyndigheten, STEM) Den totala energitillförseln 2004 slutade på knappt 500 TWh (motsvarande ungefär 125 st Barsebäck-reaktorer). Värmepumpar är pumpar i fjärrvärmeverken. Kärnkraftens 75 TWh är producerad energi, exklusive värmeförluster (vilka för kärnkraften är betydande). Knappt 100 TWh av den tillförda energin går åt till omvandlings- och distributionsförluster, utrikes sjöfart och icke-energiändamål. Den faktiska energianvändningen i Sverige 2004 stannar därför på 405 TWh var siffran något lägre, medan prognosen för 2006 ger en energianvändning på 412 TWh. TWh 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Direkt energibehov Vid växtodling och djurhållning Totalt 3,69 TWh har tagit ett viktigt första steg bort från fossilberoendet. Genom uteslutandet av bekämpningsmedel och konstgödsel slipper man en stor post i energikalkylen. Samtidigt behöver man i vissa fall köra mer på åkrarna, vilket gör att man förbrukar mer diesel. Trots det ligger man i energiavseende oftast betydligt bättre till än den konventionella produktionen Olja Fördel eko? Naturgas Livscykelanalyser av ekologisk Kol och konventionell mjölkproduktion visar på runt 20 % lägre en- Biobränslen Värmepumpar ergianvändning per levererat kilo ekologisk mjölk. Skillnaden Vattenkraft Kärnkraft beror huvudsakligen på mindre Vindkraft användning av importerat kraftfoder och mera egenproducerat grovfoder. Även för kött är energianvändningen ofta lägre, upp till 40 % lägre än motsvarande konventionell produktion. Även här är det huvudsakligen det energisnåla grovfodret som avgör. Beräkningar av den ekologiska ranchdriften på Revingehed visar på en energianvändning på endast en fjärdedel jämfört med konventionell uppfödning av djur från mjölkgårdar. Här är det dock just ranchdriften, och inte främst att det är ekologiskt, som ger den stora vinsten. I växt- och grönsaksodlingen ger frånvaron av konstgödsel en stor energivinst. En studie som jämför ekologiskt med konventionellt vetemjöl visar på 37% lägre energianvändning per kilo vetemjöl. Hela två tredjedelar av energiåtgången i den konventionella odlingen kom från konstgödseltillverkningen. För Indirekt energibehov Insatsmedel, ensilageplast, inköpt foder mm Totalt 4,15 TWh Diesel Olja El Diesel Olja El Gas Kol Biobränsle 1,82 0,78 1,09 0,61 0,46 0,31 2,44 0,24 0,09 Jordbrukets energianvändning: Sverige (Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI) Jordbrukets i sig står för en ganska liten del av Sveriges totala energianvändning, ca 2 %. Men sen tillkommer också den energi som används i resten av livsmedelskedjan: för uppvärmning av lantbruksfastigheter, i livsmedelsindustrin, för transporter, i handeln, i hushållen för förvaring och tillagning. Det blir naturligtvis väldigt olika beroende på vad man väljer att ta med i beräkningarna. En grov uppskattning av den totala energiåtgången i livsmedelskedjan baserad på siffror från JTI slutar på totalt 34 TWh, eller drygt 8 % av Sverige energianvändning. potatis däremot, där de ekologiska skördarna är väsentligt lägre än de konventionella, balanserar vinsten från att använda naturgödsel ut sig och energiåtgången per producerad kilo potatis blir ungefär samma vid ekologisk respektive konventionell produktion. Övergång genom biobränslen Idag är det biobränslena som lyfts fram som räddningen när de fossila bränslena nu börjar bli dyrare och mer svårtillgängliga. I ett längre tidsperspektiv tänker sig många ett samhälle baserat på storskalig vindkraft, solceller, vågkraft och avancerad vätgasteknologi, men i en övergångsfas i väntan på att den tekniken ska utvecklas och samhället ska hinna anpassa sig är det biobränslen man tänker sig som lösning. Användning av biobränslen är knappast något nytt. Lagring av energi från solljuset i form av biomassa är ju den process som alltid drivit både ekosystemen liksom människans samhällen. Vad som är nytt är tanken att biobränslen också ska kunna driva ett så pass teknologiskt avancerat och energislukande samhälle som vårt. Är det överhuvudtaget möjligt? Än så länge får väl detta betraktas som en öppen fråga, eftersom vi aldrig provat förut. Men precis som biobränslen alltid varit en viktig drivkraft till våra samhällen kommer det också att finnas en plats för dem i morgondagens samhälle. Så även i ett ekologiskt odlingssystem. Frågan är bara på vilket sätt, genom vilka grödor, vilka processer och med vilka slutprodukter. Det här är frågor som du i Ekologiskt lantbruk kommer att kunna läsa mer om under hösten. Vi lovar inte att besvara alla frågor kring energi i det ekologiska lantbruket. Däremot lovar vi att ge en bred översikt över området och de frågeställningar som det ekologiska lantbruket behöver ta ställning till framöver. ur ekologiskt lantbruk 8/2006 5

6 ekologiskt lantbruk och energi Hur mäter vi energinettot? För att producera bioenergi åtgår också energi. Vi måste veta vilka system som ger ett plus. Hur ska vi utvärdera och bedöma olika system för bioenergiproduktion? I dagens ekonomistyrda samhälle är det lätt att falla i fällan att det som är ekonomiskt lönsamt också är det som vi bör satsa på. När det kommer till energi är det hela tyvärr inte så enkelt. Vi kan inte skapa energi. Det enda vi kan göra är att utnyttja växternas förmåga till att fixera energin i solljuset. Men i odlingen, bearbetningen och alla transporter används stora mängder energi. För att det överhuvudtaget ska vara någon mening med att till exempel odla energigrödor på åkrar måste den energi som vi i slutändan får ut vara större än den som vi investerat. Nu uppstår dock nästa problem: det är svårt att ge ett exakt mått på hur mycket energi som går ut längs hela produktionskedjan. Svårberäknat Om vi håller oss på lantbruksnivå är det lätt att mäta hur mycket diesel som går åt per hektar. Det är också förhållandevis lätt att räkna ut hur mycket energi som till exempel gått åt för att producera konstgödsel och andra insatsmedel. Men när vi kommer till mer indirekta poster såsom energin som går åt för att bygga och underhålla alla maskiner på gården eller energin som lantbrukaren själv gör av med (bilar, uppvärmning av bostaden, mat etc) så blir det svårare. Börjar vi till exempel nysta i alla de beroendefaktorer och energiposter som finns bakom tillverkningen av en traktor kommer vi att få väldigt omfattande och komplexa beräkningar Livscykelanalys Det har utvecklats många olika metoder för att göra den här typen av beräkningar. En vanlig sådan är livscykelanalyser, LCA. I livscykelanalyser försöker man beräkna energiinsatser, resursförbrukning och utsläpp längs en varas hela produktionskedja. LCA är idag ett välspritt och allmänt accepterat verktyg som bland annat används till att utvärdera olika bioenergisystem. Emergianalys Ett annan metod är emergianalyser. Ansatsen i emergianalyser liknar den i LCA, det vill säga att kartlägga alla använda resurser som har krävts för att producera en vara, tjänst eller bränsle, men emergianalysen har ett bredare och djupare angreppssätt. Emergianalysen utgår från en systemsyn där alla energiflöden i de mänskliga och naturliga systemen tas med i beräkningarna. Medan man i de analyser av energianvändning som görs inom ramen för LCA endast tar hänsyn till tillsatta drivmedel och elanvändning räknar emergianalysen också med både det arbete som utförs av människor liksom det som utförs av olika ekosystemtjänster i naturen. En annan viktig skillnad är att man i emergianalys gör åtskillnad mellan olika energikvaliteter. Istället för att bara se till energiinnehållet i en produkt räknar man på emergiinnehållet, vilket är den ackumulerade mängd energi som historiskt gått åt under dess framställning, mätt i grundenheten soljoule. Emergianalys har ännu inte nått samma acceptans och användning som LCA, vilket åtminstonde delvis beror på att metoden uppfattas som svårtillgänglig och mer akademisk. Men en annan bidragande orsak kan vara att den ofta ger obekväma svar Olika resultat Resultaten från dessa olika metoder skiljer sig nämligen drastiskt åt. I en livscykelanalys av salixproduktion från Lunds Tekniska Högskola kommer man fram till att salixodlingen ger 20 gånger mer energi än vad som krävs längs produktionskedjan. Samtidigt visar emergianalyser utförda vid institutionen för bioenergi vid Lantbruksuniversitetet att salixodling faktiskt kostar mer i form av insatt arbete än vad vi får ut. Så vem ska vi tro på? Det här är en helt avgörande fråga för beslut kring vad vi ska satsa på för energisystem. I slutändan handlar det om värderingar. Tycker vi att bonden och hans familjs livsstil ska belasta analysen av produktionen på hans gård? Emergianalysen skulle argumentera att utan bonden (eller alla andra in- blandade människor) blir det ingen produktion, och då måste vi också ta med all energin som går att för att upprätthålla människorna. En annan fråga är hurvida vi accepterar de förenklingar som görs i LCA där alla bränslen endast betraktas i form av sitt värmevärde det vill säga hur mycket värme vi kan få ut ur någonting. Detta missar helt distinktionen mellan olika energikvaliteter (till exempel skillnaden i kvalitet mellan ved och elektricitet), men ger enklare beräkningar. Det här är en för stor fråga att fullständigt utreda här. I resten av materialet försöker vi istället vara tydliga med när vi refererar till resulten av livscykelanalyser respektive emergianalyser. Att diskutera Hur har livet på din gård förändrats under det senaste århundradet? Hur har den brukade arealen förändrats? Produktionen? Antal anställda? Vad har blivit bättre och vad har blivit sämre? Hur ser energianvändningen på din gård ut idag? Hur mycket energi går till drivmedel, uppvärmning respektive elektricitet? Vilka olika energiformer använder du? Var skulle besparingar kunna göras? Stöd till klimat- och energisatsningar KLIMP Klimp var ett statligt investeringsstöd för insatser som syftade till att minska utsläpp av växthusgaser. Mellan 2003 och 2008 delades sammanlagt drygt två miljarder kr ut. De sista stöden beslutades i maj i år, och ska vara genomförda senaste miljoner gick till biogasrötning av jordbruksprodukter, men då huvudsakligen storskaliga och ej gårdsbaserade system. Landsbygdsprogrammet Inom det aktuella landsbygdsprogrammet finns flera stöd som kan användas för att klimatanpassa och energieffektivisera jordbruket. De kanske viktigaste är investerings- respektive projektstödet. För båda dessa är det Länsstyrelsen som prioriterar hur stödpengarna ska användas. Även stödet till kompetensutveckling kan användas för att anordna utbildningar i frågorna. Odling av energigrödor För odling av energigrödor finns ett EU-stöd på maximalt 45 euro per hektar, exakt hur mycket beror på hur många EU-bönder som ansöker. År 2007 blev ersättningen 290 kr per hektar. Alla grödor är stödberättigade, även hampa, men det krävs att man kan visa upp ett kontrakt med en godkänd uppköpare av energiråvaran. För anläggning av energiskog kan man dessutom få ett investeringsstöd på upp till 50% av kostnaden, maximalt 5000 kr per hektar. Biogas Ett nytt investeringsstöd till biogas förväntas införas Stödet kommer då att ges inom landsbygdsprogrammet med 30% av kostnaden. Ett villkor blir dock att minst 50% av rötmaterialet är gödsel. Vindkraft Vindkraft och annan förnyelsebar elproduktion ges stöd genom det så kallade elcertifikatsystemet. Det är ett marknadsbaserat produktionsstöd där producenterna får stöd per producerad KWh. Systemet infördes 2003 och kommer att pågå t o m ur ekologiskt lantbruk 8/2006

7 2 Snabb energivinst från fotosyntesen är inte enkel Biobränslena ska rädda oss från oljeberoendet sägs det. Men ur det ekologiska lantbrukets perspektiv är det inte många av dem som håller för en närmare granskning. Redan idag används en betydande del biobränslen i Sverige, motsvarande en dryg femtedel av den totalt tillförda energin (om man bortser från värmeförluster i kärnkraften), eller 110 TWh. Det är framförallt industrin och fjärrvärmesektorn som är de stora användarna, och det är mest olika restprodukter från skogs- och massaindustrin som används. I fjärrvärmeverken eldas även torv och avfall. På längre sikt är det många som tror att biobränslena kommer kunna stå för en betydligt större del av Sveriges energianvändning. Den av förra regeringen tillsatta oljekommissionen uppskattade att vi till år 2050 kan få ut 228 TWh från biobränslen (alltså mer än dubbelt så mycket som idag). Det mesta av det skulle komma från skogen. Men samtidigt skulle hela 32 TWh komma från åkerbränslen, vilka idag endast står för 1 TWh. LRF har gjort en egen uppskattning av potentialen för energi från åkerbränslen år 2020, vilken man får till 23 TWh. I Lantmännens affärsvision till 2020 anger man en potential på mellan 23 och 35 TWh. Ingen av dessa studier tillskriver det ekologiska lantbruket någon specifik roll. Bränslen från skogen Sverige har idag en produktiv skogsareal på nästan 23 miljoner hektar. Utöver produktionen av timmer och massaved blir det en hel del biomassa över i skogsbruket. Biomassa som kan användes som bränslen. Framförallt handlar det om GROT, en förkortning för grenar och toppar, både från slutavverkningen och från gallring. En annan viktig resurs är utgallrade träd. Andra källor är virke som inte är lämpligt för sågtimmer eller massaproduktion och bränsleved från icke-skogsmark (till exempel sly från rensning av diken). Även den privata vedhuggningen står för en betydande del av vår användning av skogsbränslen. Det finns också en hel del biprodukter från skogsindustrin som bark, sågspån och träflis, och inte minst den stora biprodukten från kokningen av pappersmassa: svartlut. Idag används dock det mesta av svartlutens energi för att driva brukens egna processer. Biobränslen från skogen kan användes för eldning i små värmepannor eller i värmeverken. De kan användas i kraftvärmeverken för att producera både el och värme. Det går också att genom förgasning producera olika typer av drivmedel, till exempel DME, FTD, metanol och vätgas. Man kan också använda skogsbränslen till att producera etanol eller biogas. foto: birger olsson Olika svar I emergianalyser av restprodukter från skogen (se rutan på sida 8) är det bara bränsleved från icke-skogsmark som förmår ta upp mer energi från naturen (genom fixering av solenergi) än vad som går åt i skörd, transporter och olika processer. Att ved från icke-skogsmark ändå ger ett netto beror på avsaknaden av insatser för markberedning, plantering och gallring. Samtidigt är det en förhållandevis marginell energikälla. I traditionell energianalys eller LCA visar däremot alla restprodukter från skogen på ett netto. Att däremot använda skogens huvudprodukt timmer för energiändamål är förstås effektivt både i en emergi- respektive energianalys. Men det industriella skogsbruket slukar också stora mängder energi, vilket emergianalyser vid SLU bekräftar. I en studie från 2002 konstaterar man att av de totala energiinsatserna för att få fram massaved (alltså både från naturen och av människan tillfört arbete) är det bara 63 procent som kan anses vara lokalt förnyelsebar. Motsvarande siffra för naturligt föryngrad skog, där man slipper lägga energi på markberedning och plantering är något högre, 72 procent. Bränslen från åkern Idag används spannmål både till eldning och till produktion av etanol genom jäsning. En stor fördel med etanolen, vilket förmodligen förklarar dess stora popularitet, är att den är så lätt att fasa in i det existerande drivmedelssystemet. Den ger också renare avgaser än vid förbränning av bensin. Någonstans där slutar tyvärr fördelarna. De flesta studier av energinettot vid produktion av etanol ser mycket dåliga ut. Likaså gör kalkylerna för RME (rapsmetylester), som framställs genom förestring av rapsolja. Grundproblemet både med etanolen och RME är att de produceras utifrån högt förädlade ur ekologiskt lantbruk 9/2006 7

8 ekologiskt lantbruk och energi livsmedelsprodukter vars huvudsakliga värde inte ligger i deras energiinnehåll. Trots detta har de många starka förespråkare inom lantbrukssektorn. Lantmännen har precis invigt en ny anläggning för produktion av RME i Karlshamn, och tillsammans med LRF satsar man stort på etanolproduktion i Norrköping. Man ser etanol och RME som ett steg på vägen i omställning till klimatsmartare transporter. Frågan är om det är ett snedsteg? De flesta är nog överens om att biobränslen från jordbruksgrödor inte är en långsiktig lösning. Salix, rörflen, halm Odlingen av energiskog i form av olika salixarter satte fart i början av 90-talet tack vare generösa stödsystem. De senaste tio åren har dock den odlade arealen varit tämligen konstant, runt hektar. Rörflen, som är ett flerårigt gräs, odlas i mycket mindre skala, runt hektar. Av dessa är det endast några hundra hektar som skördas som energigröda. Halm från spannmålsodlingen används idag i viss utsträckning för eldning, främst av lantbrukarna själva på gårdsnivå. Energi- respektive emergianalyser av salix ger som tidigare nämnts helt olika resultat. I ena fallet får man ett energinetto på 20 gånger den insatta energin, i det andra blir det en ren förlustaffär att odla energiskog för eldning. Hampa Hampa har beskrivits som den perfekta ekologiska grödan. Mycket på grund av dess starka förmåga att konkurrera ut ogräs och att den passar bra in i en ekologisk växtföljd. Den odlas främst för produktion av fiber eller fröer, men den går också att odla som ren energigröda. Odlingen har än så länge varit mycket blygsam, delvis på grund av lagstiftning och regler tänkta för att motverka odlingen av droghampa. Biogas Biogas produceras genom rötning av olika former av organiskt avfall, till exempel slam från reningsverk, slakt- och hushållsavfall, vall och olika skörderester. Vid rötningen bryts det organiska materialet ner i en syrefri, anaerob, miljö. Biogasen som bildas består av en blandning av metan och koldioxid. För att gasen ska kunna användas som fordonsgas måste den först renas från koldioxid och andra biprodukter som vattenånga. Biogasproduktion har funnits i Sverige ända sedan 1970-talet. Men det handlar främst om större anläggningar kopplade till avloppsreningsverk. På senare tid har ett mindre antal gårdsbaserade anläggningar tagits i drift, men det är svårt att få ekonomisk lönsamhet, speciellt för dem som försökt använda lokalt producerad biomassa såsom vall (läs mer i artikeln på sid 10). Låg koncentration Att tro att vi ska kunna ersätta fossil olja och gas med biobränslen är i de flesta fall högst orealistiskt. I bägge fallen handlar det om att fånga in och koncentrera solljus. Den stora skillnaden är att de fossila bränslena haft miljontals år på sig att bildas och koncentreras medan de idag diskuterade biobränslena bildas på en skala mellan mindre än ett år för ettåriga grödor som hampa till år för skogsbränslen. Ur det perspektivet är det också helt förståeligt att det är just skogsbränslena som erbjuder de bästa energikalkylerna. Men även med bränslen från skogen gäller det att tänka sig för. Den ovan nämnda SLU-studien visar till exempel att nästan 40 procent av energiarbetet som krävs för att få fram massaved kommer utifrån, genom av människan tillfört arbete. Och det är arbete som till huvuddel är drivet av fossila bränslen. Lösningen i att hantera övergången bort från fossila bränslen ligger huvudsakligen inte i att ta fram alternativa bränlslen. Istället handlar det om att drastiskt minska vår energianvändning. Till det ämnet kommer vi att återvända i den tredje och sista delen av Ekologiskt Lantbruks energiserie. Att diskutera Vad har du för erfarenhet av olika alternativa drivmedel? Brukar du skog? Har du tagit reda på hur skogen kan skötas för att maximera kolinlagringen både i träd och i marken? Har du möjlighet att påverka hur de avverkade träden används? (ju längre tid det tar innan kolet frigörs igen desto bättre). Helhetssyn när biobränslen utvärderas Stor skillnad i energivinst beroende på om hjälpenergin är producerad av naturen eller av samhället. Peter Hagström disputerade nu i våras vid lantbruksuniversitetets institution för bioenergi. I sin avhandling analyserar han olika former av biobränsleproduktion i Sverige, främst olika restprodukter från skogen, men också åkerbränslen som salix, rörflen och halm. Men till skillnad från tidigare studier har han valt att använda sig av tre olika analysmetoder parallellt: Jag ville göra det som ingen annan gjort, att i samma studie använda både konventionell energianalys, ekonomisk kostnadsanalys samt emergianalys. Tre aspekter Kostnadsanalysen är en traditionell ekonomisk metod för att beräkna den faktiska kostnaden av en produkt, mätt i till exempel kronor per ton producerad vara eller kronor per mängd erhållen energi. Energianalysen är en metod med ursprung i 70-talets oljekriser. Den då upplevda energibristen väckte krav på ett vertyg för att mäta den totala energiåtgången vid produktionen av olika varor. Emergianalysen utvecklades i USA under 80-talet av H T Odum. Den kan delvis ses som en syntes av energi- och kostnadsanalys, men angreppssättet är bredare och djupare. Eftersom emergianalysen särskiljer mellan energiflöden direkt baserade i naturens arbete och energiflöden som kommer ur samhället är den ett mer fullständigt verktyg för att förstå vad som egentligen händer i de olika mer eller mindre komplexa system som vi människor är inblanda-de i. Som Peter hade väntat sig så skiljer sig resultatet från de olika metoderna åt markant. För till exempel eldning av bark i värmeverk visar energianalysen på ett energiuttag på 14,3 gånger mängden insatt energi. Samtidigt visar emergianalysen att av den energi som har gått åt längs hela produktionskedjan är det bara en tredjedel som kommit från naturens arbete, och två tredjedelar som har tillförts av människan. Samma mönster visar sig i analyserna av de studerade åkerbränslena samt de övriga restprodukterna från skogen, med undantag för biomassa från icke-skogsmark (dikesrensningar, åkerkanter, parker etc) där både energi- och emergianalysen visar på ett positivt energinetto. Helhetsbedömning Hur ska man då tolka de olika resultaten? Det går inte att säga att något av svaren är fel. Snarare handlar det om att svar får man som man frågar. Bäst resultat får men enligt Peter om man ser till alla tre metoderna: Emergianalys beaktar energiflöden som inte tas upp i de andra metoderna. Även om man sammanställer och utvärderar resultaten från energi- och kostnadsanalyser kommer man att sakna fullständig information. Genom emergianalysen får vi kompletterande data som är nödvändiga för att utvärdera både den samhälleliga och miljömässiga lämpligheten av olika teknologiska processer. Läs mer. Peter Hagströms avhandling Biomass Potential for Heat, Electricity and Vehicle Fuel in Sweden hittar du på 8 ur ekologiskt lantbruk 9/2006

9 3 foto: andré maslennikov Vägar till en minskad energianvändning Hur ska vi arbeta med att minska det ekologiska lantbrukets energianvändning? Svaren finns i våra egna principer och värdegrund. Det ekologiska lantbruket strävar efter att efterlikna och understödja de levande ekosystemen. Det ska enligt våra principer passa in i och existera i balans med omkringvarande ekosystem. Genom enkla men geniala lösningar som kvävefixering, växtvariation och mångfald lyckas vi odla mat utan att använda resurskrävande insatsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel. Men vad betyder egentligen våra principer när det kommer till energi och energianvändning? Studerar vi energiflöden i av naturen uppbyggda ekosystem finner vi att systemen tenderar att organisera sig på ett sådant sätt att utnyttjandet av tillgängliga energiflöden maximeras. Detta genom att systemen, både sett i sin helhet och genom dess individuella komponenter, ständigt förbättrar sin förmåga att fånga in energi, lagra den och sedan använda den lagrade energin till att bli ännu bättre och effektivare på att just fånga in och lagra energi. Komplext och effektivt Välutvecklade ekosystem kan vara ett under av komplexitet och funktionalitet, där varje komponent fyller sina specifika funktioner samtidigt som den samverkar med andra delar och tillsammans skapar en helhet där allting tas till vara och allting hittar sitt användningsområde både när det gäller flöden av material respektive energi. Här har det ekologiska lantbruket redan kommit en bra bit framåt. Det gäller bara att fortsätta på den redan påbörjade banan. Det handlar egentligen inte om att uppfinna några nya lösningar. Snarare handlar det om att sammanställa och utvärdera de existerande lösningar som redan finns inom många olika områden, och lära oss hur vi ska kunna pussla samman dem till en helhet som passar in i våra omgivningar och ekosystem. Fånga och lagra De grundläggande lokala energiflöden vi har att jobba med på gården är solinstrålningen, vinden och olika vattenflöden. Utmaningen för lantbrukaren är att styra om dessa flöden så att de utöver att fylla sina olika funktioner i de naturliga ekosystemen också kan komma till nytta i de planerade och kontrollerade delar av ekosystemen som våra odlingar och husdjur utgör. Men det handlar också om att hitta effektiva och enkla sätt att lagra energi för att gardera oss mot de naturliga variationer som finns i både solen, vinden och vattnets energiflöden. Fossila bränslen är fantastiska lagringsmedium för energi. De kan lagras miljontals år, innehåller väldigt mycket energi per kilo och är lätta att transportera. Utan dem kommer vi att tvingas jobba mer för att upprätthålla våra energilager. Vi måste lära oss att se och utnyttja de naturliga lager av energi vi har runt omur ekologiskt lantbruk 10/2006 9

10 ekologiskt lantbruk och energi foto: oscar franzén Arbetshästen är ett exempel på en lokalt anpassad teknik, huvudsakligen baserad på lokalt förnyelsebara resurser. kring oss såsom fertila jordar, perenna växter, vatten samlat i bevattningsdammar och i tankar eller värmen i soluppvärmda byggnader. Vi behöver ta på oss nya energiglasögon när vi studerar och planerar våra gårdar. Var finns de potentiella redan existerande energiflödena? Hur kan jag på effektivaste sätt fånga dem? Hur kan energin lagras? Hur återför jag på bästa sätt denna lagrade energi till att driva upprätthålla och vidareutveckla min verksamhet? Att till exempel fånga solenergi genom våra grödor och sen omvandla och lagra energin i grödorna i form av biodrivmedel är naturligtvis en möjlig väg inom det här perspektivet. Men det finns också många andra, och innan vi kan börja jämföra måste vi veta vilka andra möjligheter vi har. Två av våra principer ur Det ekologiska lantbrukets värdegrund Ekologiskt lantbruk ska baseras på, efterlikna och understödja levande ekosystem. Ekosystemens hälsa är också förutsättningen för hälsa och välfärd hos människor och djur. Ekologiskt lantbruk ska passa in i naturens kretslopp och ekologiska balans och måste därför anpassas till lokala förhållanden, ekologi, skala och kultur. Djurens gratistjänster Alla våra husdjur har sina specifika nischer och funktionalitet. De är alla experter på att tillgodogöra sig olika typer av föda. Samtidigt kan de, om vi låter dem, också utföra för oss nyttiga gratistjänster såsom markbearbetning och gödsling. Djuren har också förmågan att själva söka upp och transportera sig till sitt foder, något som kan vara mycket energisparande. Studier av nötuppfödning i ranchdrift visar på en energianvändning som ligger på en fjärdel av den som går åt i konventionell inomhusbaserad uppfödning. Hur olika produktionsmetoder skiljer sig åt i klimateffekt återkommer vi till på sidan 15. I det fossilt drivna systemet har det varit naturligt för förädlingsarbetet att fokusera ensidigt på en högeffektiv mjölkoch köttproduktion. I framtiden kommer det krävas nytt tänk i förädlingsarbetet där vi utöver avkastning också tar fasta på andra egenskaper såsom härdighet, god förmåga att tillgodogöra sig grovfoder eller förmåga till mer intelligent födosökning Hästar och människor Människan är en extremt effektivt arbetsmaskin. I rena energitermer kan vi faktiskt leverera mer arbete i relation till energiinnehållet i maten än vad hästen kan. Samtidigt har ju hästen förmågan att tillgodogöra sig energin i foder som vi själva inte kan äta, och den utgör ju ett betydligt mer koncentrerat kraftpaket. Hittills har utvecklingen inom jordbruket lett till allt fler maskiner och allt mindre mänskligt arbete. Detta hade naturligtvis aldrig varit möjligt utan fossila bränslen. Men i takt med att dessa blir allt dyrare kommer vi faktiskt att märka att det på allt fler områden kan bli lönsamt att byta ut fossilt drivna maskiner mot andra former av arbete. På Kuba gjorde man precis den erfarenheten i slutet av 80- talet då landet plötsligt hamnade i en storskalig jordbrukskris efter att leveranserna av konstgödsel och fossil energi från sovjetunionen drastiskt minskade. Den akuta bristen på insatsmedel ledde i första hand till en ökad användning av mänskligt arbete, och istället för att byta ut diesel mot alternativa drivmedel byte man helt enkelt ut traktorerna mot oxar. Biogas används, men då mestadels i form av små hembyggda anläggningar för produktion av lågkvalitativ gas för belysning och matlagning. Energieffektivt Och ett jordbruk drivet av oxar eller hästar behöver inte vara mindre effektivt. I en studie från år kommer man fram 10 ur ekologiskt lantbruk 10/2006

11 ekologiskt lantbruk och energi till att hela den amerikanska jordbruksarealen skulle kunna brukas med hjälp av 23 miljoner hästar, vilket räknat utifrån dagens produktionsnivåer endast skulle kräva 6 7 % av åkerarealen för foderproduktion. Dessutom skulle det vara fullt möjligt att på mindre än ett årtionde föda upp hela denna arsenal av hästar. Amishfolket i USA driver redan idag ett relativt effektivt jordbruk huvudsakligen baserat på naturliga hästkrafter. Istället för traktorer ser man ofta både fyr- och åttaspann framför redskapen. Deras produktion är dessutom ekonomiskt jämförbar med konventionell maskinbaserad produktion. En viktig anledning till det är en annan syn på mänskligt arbete och dess kostnader, man tar helt enkelt inte betalt för arbetsinsatser på sina grannars gårdar. Idag är det i de flesta fall ekonomiskt omöjligt att byta ut maskiner mot mänskligt arbete eller hästar. För dem som vill utforska detta område i god tid innan de fossila priserna går i höjden skulle allianser med forskningen kunna vara en väg. Än så länge kan det vara svårt att få läns- eller statligt stöd för den här typen av energieffektiviseringsåtgårder. På gården Det finns också mycket att jobba med på våra gårdar kring till exempel uppvärmning, elanvändning, förädling och förvaring. Uppvärmning av fastigheter kan ske med ved, pellets eller biogas. Vi kan utnyttja den direktverkande solvärmen för varmvatten, torkning av spannmål eller bostadsvärme. Genom lokal vindkraft och småskalig vattenkraft kan vi generera den el vi behöver. Geniala lösningar som jordkällare kan få sin revansch. Vilket är det effektivaste sättet att transportera och distribuera sina produkter? Att ha sina kunder så nära som möjligt är naturligtvis en energibesparande men inte alltid möjlig väg. Att jobba med egen leverans av till exempel grönsakslådor så som idag redan sker på flera platser i landet kan vara en lokalt fungerande lösning. Det är dock inte säkert att man alltid har kontroll över hur ens produkter hanteras och transporteras efter att de lämnat gårdsgrinden. Mycket av ansvaret vilar då på övriga aktörer i livsmedelskedjan. Klimatkompensation En aktör som påbörjat arbetet med att se över energiåtgång- foto: andré maslennikov Några alternativ: ved eller pellets för uppvärmningen, vattenburen solvärme till varmvattnet och soldriven varmluftstork till spannmålen. foto: oscar franzén foto: birger olsson ur ekologiskt lantbruk 10/

12 ekologiskt lantbruk och energi en i sina transporter är Saltå Kvarn. För närvarande klimatkompenserar man en handfull olika proukter från Turkiet och Italien genom skogsplantering i Uganda. Tanken är att träden i Afrika ska fånga in koldioxid motsvarande den som släpps ut när produkterna transporteras till Sverige. Många andra har också gett sig på att koldioxidneutralisera sina produkter eller tjänster, allt från fotbolls-vm till inspelningen av skivalbum. Och ofta genom just plantering av skog. Viss försiktighet bör dock hysas gentemot den här typen av åtgärder. Även om det företag som sköter Saltå Kvarns skogsplanteringar hör till de mer respektabla i branschen så finns det många andra som inte har lika rent mjöl i påsen. I en rapport från Dag Hammarskjöldfonden rapporteras om omfattande problem i samband med att västerländska företag kommer in och köper upp mark eller skriver långa kontrakt med lokala småbönder. En snabb och enkel inkomst på några dollar kan lätt omvandlas till en försörjningskris när bonden några år senare inser att han faktiskt behöver den mark han nu hyrt ut på ett kontrakt som löper över flera decennier. Snabbväxande trädplantager kan också suga upp vatten och torka ut omkringliggande odlingar. Det finns flera skräckexempel där regeringar utan bättre vetande hyrt ut mark till struntsummor, mark som sedan företag tjänat pengar på genom att sälja utsläppsrättigheter inom ramen för till exempel EUs handel med utsläppsrättigheter. Vägen framåt Kraftfulla energiåtgärder behöver inte nödvändigtvis vara olönsamma. Många besparingsåtgärder ger redan idag relativt snabbt positivt utfall, till exempel användning av bioenergi i torkar, stallar och växthus, reducerad jordbearbetning eller mjukare och sparsammare körstil (så kallat eco-driving). För andra åtgärder som att öka andelen mänskligt arbete i produktionen kommer det nog dröja innan vi ser något lönsamhet. Men vi får inte glömma det mervärde som ett energi- och klimatansvar kan innebära för den medvetna konsumenten. I en ny undersökning utförd av Naturvårdsverket svarade 79 procent att de absolut eller troligen kunde tänka sig att betala fem procent mer för en vara om de visste att företaget arbetar med att begränsa växthuseffekten. Förhoppningsvis är det en betalningsvilja som det går att bygga vidare på. Vi behöver många fler goda exempel. Gårdar som vågar gå före och satsa på den här typen av än så länge mindre ekonomiskt lönsamma åtgärder. Framför allt behövs mer forskning. Huvuddelen av den jordbruksforskning som bedrivs idag följer samma traditionella fåra. Det behövs ny forskning, och nya forskningspengar, där man vågar ta sig an den för samhället så uppenbara ödesfråga som en minskad energianvändning faktiskt innebär. Ekobonden Thomas tror på ett skogsbruk där timret är biprodukt och energin det huvudsakliga. Om 15 år drivs jordbruket av skogsbränslen I del två av Ekologiskt Lantbruks energiserie konstaterade vi att de riktigt stora bioenergipotentialerna finns i skogens biomassa. Biomassa som med hjälp av olika förgasnings- och upparbetningsprocesser kan omvandlas till bland annat flytande bränslen. Men vad betyder det för ekologiskt lantbruk? Att driva våra jordbruk med hjälp av skogsbränslen, är det en möjlig strategi? Det är precis så kommer det att bli, det säger ekobonden Thomas Larsson, sedan många år aktiv inom utvecklingen av alternativ till den fossila energin. Men det här är ingen energi som finns tillgänglig idag, fortsätter Thomas, det kommer att ta minst år innan vi börjar se en struktur för produktion och distribution av biodrivmedel från skogen. Timret en biprodukt Redan idag skördas stora mängder skog för pappersmassa och timmerproduktion. Skulle det inte vara möjligt att styra om de resurserna mot ren energiproduktion? Möjligt är det naturligtvis, men svårt eftersom det kommer att få stora samhällsekonomiska konsekvenser. Men visst är det så att vi skulle kunna minska vår pappersanvändning, användning av sågbräder eller sänka temperaturen inomhus. Men den smidigaste lösningen för Thomas är om jordbruket kan gå in och producera energi i väntan på att skogsbruket och skogsnäringen hinner anpassa sig till den nya situationen. Det handlar om att helt byta fokus på skogsbruket. I framtiden kommer sågtimmer och massaved snarare att ses som biprodukter i ett skogsbruk fokuserat på energiproduktion. Och med förbättrade brukningsmetoder kan vi fördubbla skogsproduktionen och det utan att använda vare sig konstgödsel eller bekämpningsmedel. Steg på vägen Att producera ekologisk energi från åkermark är svårt. Här ligger det konventionella jordbruket, som inte drar sig för monokulturer eller användning av kemiska insatsmedel, mycket bättre till. Men dagens alternativ, etanol framställd från spannmål eller rapsdiesel, RME, är som vi tidigare sett inget vidare ur energisynpunkt. Trots det kan de enligt Thomas ändå vara en viktig början. Som ekobonde tar det naturligtvis emot att säga det, men vi måste jobba med det som står till buds idag. Det gäller att få folk att börja fundera, och då kan det här vara steg på vägen. Samtidigt framhåller Thomas den stora potential som finns i att minska energianvändningen. Sverige hör till de länder som använder mest energi per person i världen. Vi har till exempel Europas mest bränsleslukande bilpark. Vi skulle förmodligen kunna minska energianvändning med en tredjedel utan att det knappt skulle märkas säger Thomas. Men att påverka folks beteenden är och förblir svårt. Trots dyra miljöbilar tankar de flesta ändå bensin när priset sjunker under etanolen. Folk säger sig vara villiga att betala mer för miljövänligare produkter, men när du väl kommer till affären eller bensinmacken är det glömt. Redan i Hylands hörna fick vi lära oss effekterna av om alla släckte varsin glödlampa. Över 30 år senare är det just det rådet vi får av Naturvårdsverkets klimatkampanj. Trots att kunskapen har funnits har vi inte utnyttjat den. Att diskutera Hur skulle du på din gård kunna minska energianvändningen? Idag om 5 år om 10 år. Vilka olika gratistjänster utförs av djur (vilda eller tama) på din gård? Finns det några arbetsuppgifter på gården som skulle kunna tas över av häst? Vad skulle i sådana fall krävas? 12 ur ekologiskt lantbruk 10/2006

13 4 Metan- och lustgaserna största klimatutmaningen för jordbruket Kött- och mjölkproduktion är jordbrukets största bidrag till klimateffekten. Dags att skifta konsumtionsmönster från masskonsumtion av bulkprodukter till utvald konsumtion av kvalitetsprodukter. Koldioxid är den dominerande växthusgasen. Den står för över hälften av människan bidrag till den globala uppvärmning. I Sverige står den för nästan 80 % av utsläppen. Utsläppen av koldioxid kommer framförallt från användningen av fossila bränslen. Men när vi tittar på jordbrukets klimatpåverkan utgör koldioxid från fossila bränslen endast en mindre del. De stora utsläppen kommer istället från metan, lustgas och den koldioxid som frigörs vid brukning av mulljordar. Totalt står jordbruket för hela 19 % av Sveriges ut- släpp av växthusgaser (eller 15 % om man inte räknar med mulljordarna). Metan längre uppfödningstider och lägre mjölkproduktion ger större utsläpp i ekologisk drift Metangas utgör 8 % av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Av dem kommer 60 % från jordbruket, varav huvuddelen är utsläpp från idisslarnas matsmältning. Metan bildas av bakterier i våmmen som en del av den syrefria nedbrytningsprocessen. Vid uppfödning av köttdjur är det framförallt uppfödningstiden som avgör hur mycket metan som kommer att släppas ut per kilo producerat kött. För mjölkdjur är den viktigaste faktorn hur mycket mjölk kon producerar. Desto större mjölkproduktion per djur, desto lägre blir metanutsläppen per producerat kilo mjölk. Ekologiska mjölkgårdar har ofta en lägre mjölkproduktion per ko, vilket ger högre metanutsläpp per producerat kg mjölk. Samtidigt kan ekologiska kor ofta producera under en längre tid, vilket ger ett mindre behov av nyrekrytering (djuren släpper ju ut metangas även under foto. andré maslennikov sin uppväxt). I en studie av 17 konventionella och 6 ekologiska mjölkgårdar kommer man fram till att medelutsläppet av metan (per kg levererad mjölk till mejeriet) från de ekologiska gårdarna låg 8 % över medelvärdet för de konventionella gårdarna. När man ser till de totala utsläppen av växthusgaser blir dock påverkan lika mellan ekologiska och konventionella mjölkgårdar. Detta eftersom de ekologiska gårdarnas låga energianvändning ger mindre koldioxidutsläpp. På ekologiska gårdar där kalvarna får mer mjölk är Växthusgaser med olika effekt Människan påverkar klimatet genom utsläpp av växthusgaser som koldioxid, metan, lustgas och olika flourerade gaser Koldioxid står för över hälften av människans uppvärmning av klimatet. Den kommer främst från användningen av fossila bränslen. Metan är en kraftigare växthusgas än koldioxid, men mängderna är mindre. Tillsammans står metanhalten i atmosfären för ca 15% av uppvärmningen. Metan kommer från en lång rad utsläppskällor, varav de största är våtmarker, risodling, utsläpp i energisektorn och idisslare. Lustgas är en ännu kraftigare växthusgas än metan, men de små mängderna gör att gasen endast står för 5% av den globala uppvärmningen. Den största lustgaskällan är kväveanvändningen i jordbruket, men även industrin står för en betydande del. För att kunna jämföra och väga utsläpp av de olika gaserna mot varandra använder man den så kallade uppvärmningspotentialen (eng. global warming potential, GWP). Eftersom nedbrytningstakten för de olika gasererna är olika blir potentialen olika beroende på hur lång tid man väljer att titta på. Metan har till exempel 23 gånger större effekt än koldioxid sett under ett 100- årsperspektiv, men bara 7 gånger större effekt under ett 500 års perspektiv. För att underlätta jämförelser har man under de internationella klimatförhandlingarna tagit (det politiska) beslutet att genomgående använda ett 100-årsperspektiv. Utifrån det kan man räkna om alla utsläpp av växthusgaser till koldioxidekvivalenter. På så sätt får man ett viktat värde för till exempel en gårds sammanlagda utsläpp av lustgas, metan och koldioxid. Källa: FNs klimatpanel IPCC, 2001, 2007 ur ekologiskt lantbruk 3/

14 jordbrukets klimatpåverkan Det svenska jordbrukets klimatpåverkan skillnaden mellan producerad och levererad mjölk betydande. Om man i den ovan nämnda studien istället räknar per kg producerad mjölk blir de totala växthusgasutsläppen tydligt lägre för de ekologiska gårdarna. Omsorg om djur och kalvar kostar med andra ord i klimatutsläpp, men ger samtidigt stora fördelar på andra områden. Metan bildas också vid syrefri nedbryning av gödsel, framförallt i flytgödselsystem. Metan från gödsel står för knappt 15 % av jordbrukets metanutsläpp. Den kanske bästa lösningen här är att använda gödseln i biogasanläggningar där gasen istället kan bli en resurs. Täckning av existerande gödselbehållare kan också fungera, givet att gasen också kan fångas upp och användas. Lustgas jordbrukets värsting. bästa åtgärden en minimering av kväveanvändningen Lustgasen är jordbrukets värsting. Den beräknas stå för över en tredjedel av jordbrukets klimatpåverkan. Huvuddelen kommer ur jordbruksmark och en mindre del från gödselhantering. Utsläppen av lustgas från jordbruksmark kommer från de mikrobiologiska nitrifikationsoch denitrifikationsprocesserna. Båda processerna styrs av tillgången på kväve, men även faktorer som fuktighet, temperatur och tillgång av organiskt kol påverkar. En stor del, ungefär en femtedel, av lustgasavgången från jordbruksmark står mulljordarna för, där kväve frigörs under nedbrytningen av organiskt avfall. Dessa utsläpp sker oavsett om marken gödslas eller inte. I övrigt handlar det om alla former av kvävetillförsel till jorden: konstgödsel, naturgödsel, kvävefixering, nedplöjda skörderester. Den viktigaste åtgärden för att minska jordbrukets lustgasutsläpp är att minska kväveflödena, och där har det ekologiska lantbruket redan kommit långt. En minskning av arealen brukade mulljordar kan också ge stor effekt. Markanvändningens effekter mulljordarna ett stort problem, ekologiskt brukad mark kan binda mer kol All mark binder stora mängder kol. Ovan jord i form av växter och under jord i form av organiskt material. De största kollagren hittar vi i en tropisk regnskog som kan binda över 300 ton kol per hektar. Det motsvarar över tusen ton koldioxid, vilket kan jämföras med medelsvenskens utsläpp av 6 ton om året. I regnskogen är markens kolinnehåll nästan lika stort som vegetationen. I de flesta andra marktyper såsom lövskogar, taigan, savanner, betesmark och åkermark finns det mesta av kolet lagrat i jorden. Störst skillnad mellan jordens och växternas kolinnehåll hittar vi i jordbruksmarken där så gott som allt kol finns i jorden. Mängden kol är direkt kopplad till jordens mullhalt. När jordar med hög mullhalt brukas och syresätts bryts det organiska materialet succesivt ned och kol frigörs till atmosfären i form av koldioxid. Förändringar i markanvändningen, till exempel brytning av skog för etablering av jordbruksmark, kan alltså leda till att stora mängder bundet kol släpps ut som koldioxid. FAO beräknade nyligen klimatavtrycket från hela världens boskapsuppfödning. Resultat visade att hela 34 % av utsläppen kommer från avverkningen av skogar för att lämna plats för betesmark och odling av foder. Idisslarnas utsläpp Miljoner ton CO 2 -ekvivalenter ,6 5,0 Metan Lustgas CO 2 från kalkning 0,1 Källor: Naturvårdsverket, JTI, IPCC 3,3 Odling av mulljordar 1,5 Energianvändning Utsläppen av metan kommer främst från idisslarna, men också från gödselhanteringen. Lustgas frigörs längs hela kvävets omloppsbana. Vid kalkning med kalciumkarbonat frigörs koldioxid vid appliceringen. Vid odling av mulljordar frigörs stora mängder koldixoid i takt med att mullhalten sänks. Det råder viss osäkerhet om omfattning och status på landets mulljordar, liksom hur de påverkas av olika brukningsmetoder. Den här angivna siffran ska ses som en grov uppskattning. Energianvändningen ger utsläpp av koldioxid från förbränningen av diesel, olja, gas och kol. av metangas kommer som god tvåa med 25 % av utsläppen. I Sverige har vi stora utsläpp av koldioxid från brukandet av mulljordar, många med ursprung i dränerade och utdikade våtmarker (vilket ju också ger stora lustgasutsläpp, se ovan). Forskning visar att den förmodligen bästa lösningen skulle vara att konvertera mulljordarna till permanent vall, något som redan idag är fallet på många håll. Detta kommer inte att helt stoppa nedbrytningen, men åtminstonde sakta ner den. En annan lösning skulle vara att återställa de tidigare våtmarkerna, men det kan åtminstonde i en övergångsfas resultera i metangasutsläpp. Samtidigt pekar forskning mot att mark som brukas ekologiskt binder mer kol än den konventionellt brukade. Långliggande försök vid Rodale-institutet i USA visar att ekologisk brukad mark efter 20 år innehöll 20 % mer kol än den konventionellt brukade. Bruttotillförseln av kol var samma i de bägga systemet, men den ekologiska marken hade större förmåga att binda och behålla kolet. I det försök där man dessutom hade tillfört naturgödsel till den ekologiska marken var kolhalten 25 % högre. Där ökade kolhalten under försöket med nästan 1 ton om året per hektar. Från jord till bord tre exempel Men hur ser då utsläppen av de olika växthusgaserna ut för oli- Växthusgas Koldioxid (CO 2 ) Metan (CH 4 ) Lustgas (N 2 O) Relativ uppvärmnings effekt under 100 år Andel av dagens Energianvändning: Mulljordar: svenska jordbruks 11 % 25 % 26 % 37 % klimatpåverkan Typutsläpp i ekologisk Lägre osäkert Högre lägre produktion (per kg produkt) Primära utsläpp Förbränning av Brukning av Nötkreatur, Utsläpp genom fossila bränslen mulljordar Gödselhantering kväveomsättningen Tänkbara åtgärder Minskad Förändrad Minskad minska energianvändning, markanvändning, konsumtion av kött- kvävetillförseln, mera bundet kol permanent vall och mjölk, mer perenna grödor i och ovan jord biogasanläggningar 14 ur ekologiskt lantbruk 3/2007

15 Utsläpp av växthusgaser i livscykeln för en liter mellanmjölk, kyld hos konsumenten Källa: Svensk Mjölk, Mjölkens miljöpåverkan g CO 2 -ekv/l Utsläpp av växthusgaser för självrekryterande kött kg CO 2 -ekv/kg benfritt kött Lustgas, N 2 O Metangas, CH 4 Koldioxid, CO 2 Gård Trp till mejeri Mejeri Förpackning Distribution Konsument Utsläpp av växthusgaser i livscykeln av ett kg kokt potatis g CO 2 -ekv/kg skalad potatis Källa: Maten och miljön. Livscykelanalys av sju livsmedel. LRF m fl 2002 Lustgas, N 2 O Metangas, CH 4 Koldioxid, CO 2 Odling Trp packeri Packeri Förpackning Distribution Konsument N 2 O CH 4 CO 2 Revingehed, ranch Plönninge, eko Sw Meats, konv ka livsmedel? Och hur mycket utsläpp skapas efter att produkterna lämnat gården? Låt oss titta på några fallstudier. För mjölkproduktionen är som vi kan se metangas den dominerande utsläppskällan. Den står för nästan lika mycket som lustgasen och koldioxiden tillsammans. Utsläppen från resten av livsmedelkedjan (huvudsakligen koldioxid från energianvändning) är små jämfört med dem i själva produktionen. Motsvarande bild för en ekologisk gård skulle ge något mindre andel lustgas, något större metangas, och lägre koldioxid. De totala utsläppen per liter levererad mjölk blir dock desamma för bägge produktionsformerna. Källa: SIK, Naturresursforum Halland För potatis är bilden en helt annan. Här blir energiinsatsen och utsläpp per kg produkt betydligt lägre än för mjölk. Det betyder att de relativa utsläppen från handel- och konsumentkedjan blir mycket större. Till exempel kan bilresan från affären och hem orsaka mer koldioxidutsläpp än vad odlingen gjort. De stora utsläppen av metangas hos konsumenten bygger på antagandet att en del av skalen hamnar i deponi, vilket idag är allt mer sällsynt. I ekologisk potatisodling blir utsläppen hela 40 % lägre. Förklaringen ligger i mycket lägre lustgasutsläpp, tack vare att man inte använder konstgödsel. jordbrukets klimatpåverkan Produktionen av ett kilo benfritt kött ger som vi kan se över 200 gånger så stora utsläpp av växthusgas som produktionen av ett kilo konventionell potatis. Totalt och omräknat till koldioxidekvivalenter släpper den konventionella köttproduktionen ut mest växthusgas. Det mesta av utsläppen i alla tre exemplen är djurens utsöndring av metan. I den konventionella driften är metanutsläppen lägre på grund av kortare uppfödningstid, samtidigt får man större lustgasutsläpp genom användning av konstgödsel. Strategier för ekologiskt lantbruk Hur ska det ekologiska lantbruket jobba för att minska sin klimatpåverkan? De stora utsläppskällorna är som vi har sett kväveanvändningen, idisslarna och brukandet av mulljordar. I lantbruket som helhet minskar redan idag de här utsläppskällorna av sig självt genom fokus på växtnäringshushållning, färre men samtidigt mer högproducerande kor och genom att mulljordar tas ur drift. Mellan 1990 och 2005 har jordbrukets utsläpp av metan och lustgas därför minskat med nästan 12 %. Ekologisk växtodling har oftast klimatfördelar på grund av låga kvävegivor, att ingen handelsgödsel används och att växtföljden varierar och har stor andel vall som binder kol. Men naturligtvis kan det bli bättre. Grödval, bättre växtföljder, bättre utnyttjande av stallgödsel och gröngödsling och att öka odlingssäkerheten för att öka skördenivåerna är metoder som kan minska klimateffekten från ekologisk växtodling. En högre avkastning på ekologiska djurgårdar skulle ge lägre metanutsläpp, men det får inte ske på bekostnad av djuromsorg och miljö. Optimal utfodring, bra bete och att välja rätt ras är dock viktiga åtgärder som kan höja avkastningen utan att äventyra djuromsorgen. Stor andel hemmaproducerat foder är också en viktig klimatfördel i ekologisk produktion. Även valet av fodermedel är viktig: helsädesensilage med ärtor är ett exempel på klimatsmart foder. Att alternera naturbete med åkerbete för att djuren ska växa optimalt är ett annat exempel på åtgärder för klimatanpassning.. Vad gäller lustgas från mark och gödsel är forskningsläget fortfarande för oklart för att kunna föreslå några mer direkta åtgärder än att fortsätta jobba med en minskning av kväveflödena, vilket det ekologiska lantbruket kan sägas redan gör. Uppsamling av metan från gödsel, antingen i gödselbehållarna eller genom biogasanläggningar är däremot en säker åtgärd, även om metan från gödsel endast står för en mindre del av metanutsläppen. Välplanerade biogasanläggningar har ju å andra sidan många andra fördelar. Mulljordarna är en stor utsläppskälla både av koldioxid och lustgas. Som lantbrukare bör man vara medveten om problemen och göra sitt bästa för att minimera jordarnas omsättning, och kanske helst lägga om dem till permanent vall. De arealer som används för grönsaksodling står för en ganska liten del, så där handlar det främst om att försöka sköta jordarna så bra som möjligt. För grönsaksodling, som både kräver mindre energi samt ger lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med kött- och mjölkproduktion, utger utsläppen från handel- och konsumentkedjan en betydande del. Här kan stora vinster göras genom till exempel lokal direktförsäljning, prenumerationssystem etc. Att diskutera Vilken av de tre stora växthusgaserna (koldioxid, metan och lustgas) tror du dominerar utsläppen från din produktion? Var ligger de största utsläppen, på gården eller i distribution/förädling/handel? Vad finns det som du kan göra för att minska utsläppen? ur ekologiskt lantbruk 3/

16 5 FOTO: ANDRÉ MASLENNIKOV Kycklingbröst eller rostbiff? ett val där klimateffekt måste vägas mot annat Och bästa klimateffekten ger en övergång till kost med mer vegetabilier. förra avsnittet konstaterade I vi att jordbrukets största klimatpåverkan utgörs av metanoch lustgasutsläpp från idisslare och gödsel samt koldioxidavgång från brukningen av mulljordar. Koldioxid från energianvändningen utgör endast en mindre del, vilket är tvärtom hur det ser ut för utsläppen från samhället i övrigt. Vi såg också att förutom en förändrad drift av mulljordarna (till exempel övergång till permanent vall) finns det inte så stora potentialer till minskning av utsläppen, givet den produktion vi idag har. Den riktigt stora potentialen ligger istället i att minska produktionen (och konsumtionen) av kött- och mjölkprodukter och odla mer vegetabilier. Även en övergång från nöt till gris eller kyckling skulle kunna ge en postitiv klimateffekt. Frågan är dock vilka av dessa konsumtionsförändringar som är önskvärda när man räknar på helheten? Om vi väger samman utsläppen med konsumtionen av några av våra vanligaste svenskproducerade livsmedel får vi en bild som beskrivs i diagrammet nedan. Utsläppsberäkningarna är här enbart baserade på svenska förhållanden, medan konsumtionen delvis utgörs av importerade varor. Till exempel kommer ca 15 % av grisköttet, 40 % av nötköttet och 40 % av kycklingen från andra länder. Samtidigt är det inget som tyder på att utsläppen skulle skilja sig dramatiskt mellan till exempel svensk eller dansk grisproduktion eller mellan svensk och irländsk nötproduktion. I vilket fall som helst bör de exakta siffrorna här ses som figurativa, det intressanta är storleksordningen dem emellan. Kyckling klimatsnällt Som vi ser är det nötkött tillsammans med mjölkprodukter som står för den största delen av vår klimatpåverkan. Nötkött är dessutom den svenska råvara som ger störst utsläpp per kilo producerad vara. Griskött och kyckling är betydligt snällare ur ett strikt klimatperspektiv, med utsläpp motsvarande knappt fem respektive två kg koldioxid per kg kött. Huvudorsaken är den minimala metanproduktionen i matsmältningen hos de enkelmagade djuren. I grisuppfödningen bildas istället en mindre mängd metangas från flytgödseln. Kycklingproduktionen ger väldigt låga klimatutsläpp. Trots att vi äter mer kyckling än nötkött per person och år blir utsläppen från kycklingproduktionen bara en sjättedel av de från nötköttet. Vegetabilier en nyckel Utsläppen från spannmål och grönsaker blir ganska obetydliga sett i relation till de totala utsläppen. Samtidigt är det här som klimatfördelarna med ekologisk produktion kan yttra sig. Ekologisk potatis ger till exempel 40 % lägre utsläpp per kg än den konventionella. Men sett i absoluta tal kommer en övergång till ekologiska grönsaker och spannmål endast att ha en mindre effekt på utsläppen av växthusgaser. Om vi drastiskt vill minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket är det animalieproduktionen vi måste åt. Hur 16 ur ekologiskt lantbruk 4/2007

17 jordbrukets klimatpåverkan mycket av köttet som importeras spelar i klimatsammanhang inte så stor roll utsläppen har samma effekt oavsett om de sker här eller på Irland (även om de 4 % av vårt kött som kommer från Brasilien förmodligen ger upphov till större metangasutsläpp genom sitt lågintensiva och magra bete). Ändrad konsumtion Att äta mindre kött än vi gör idag är med andra ord en nödvändighet för att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Samtidigt behöver vi betande djur för att bevara våra öppna landskap. Vi bör därför välja kött från betande djur. Den stora del av köttkonsumtionen som i dag importeras kan klart ifrågasättas, liksom kött som föds upp inomhus och på importerat foder, särskilt med soja. Kött från intensiv, grovfoderbaserad animalieproduktion med mycket bete borde däremot ha framtiden för sig. En annat sätt skulle vara att minska konsumtionen av nötoch lammkött och istället äta mer gris och kyckling. Ur ett strikt klimatperspektiv kan det nog vara en sund åtgärd, men sett ur ett djurhälsoperspektiv blir det mindre lustigt. Har man möjlighet att få tag på ekologiskt producerat griskött eller kyckling blir det naturligtvis bättre. Djurens systemtjänster Dagens köttproduktion är till stora delar uppbyggd efter vilka köttpreferenser konsumenterna har (och vill betala för). Vill de äta kyckling så producerar vi kyckling. Utifrån det perspektivet blir det rätt svårt att hantera diskussionen kring klimateffekter, djurhälsa, kretslopp och så vidare. Ett annat perspektiv skulle kunna utgå från vilka funktioner de olika husdjuren skulle kunna fylla för oss, beroende på vilka förutsättningar vi har i mark och klimat. Idisslarna har den fantastiska förmågan att omvandla för oss grov osmältbar och fiberrik biomassa till högkvalitativt protein i form av kött och mjölk. Betande djur gödslar marken och utför landskapsvårdande tjänster. Getter och får kan tillgodogöra Kg per person och år Kg CO 2 -ekv per person och år g CO 2 -ekv per kilo Nöt Mjölk, syrade prod. & grädde* Ost* Gris Vetemjöl Totalkonsumtion per person och år Kyckling Potatis Sallat Klimateffekt per person och år Morötter 260 Olika livsmedel har väldigt olika klimateffekt. I kilo räknat äter vi dubbelt så mycket potatis som nötkött, ändå är nötköttets klimateffekt nästan 50 gånger större. Klimateffekten är här beräknad utifrån livscykelanalyser av endast produktionen (transporter, förädling, förpackningar, kylning etc ingår alltså inte). Siffror för totalkonsumtionen är från 2006 och * Endast konsumtion av svenska mejeriprodukter Utsläpp av växthusgaser per kilo produkt i konventionell och ekologisk produktion utifrån några fallstudier Konv Eko Konv Eko Konv Eko Potatis Vetemjöl Morötter Källa. SIK Källa utsläpp: LRF, SIK. Källa konsumtion: SJV, Svensk Mjölk. ur ekologiskt lantbruk 4/

18 jordbrukets klimatpåverkan sig näring i mossa, pinnar, mark och barr resurser som i en villaträgård snarare skulle betraktas som skräp. Grisar och höns däremot konkurrerar lätt med oss människor om maten. Effektivast är det när grisarna får verka som slasktrattar och hönsen ägnar sig åt att själva leta reda på sin mat. Ännu bättre blir det om de dessutom kan utföra för oss nyttiga tjänster såsom markbearbetning och gödsling. Klimateffekt inte allt Vi får inte glömma att det finns så mycket mer än klimateffekter att ta hänsyn till inom jordbruket. En minst lika stor fråga är energianvändningen, och där är valet som vi har sett i tidigare artiklar ganska enkelt: ekologisk kött- och mjölkproduktion använder i de flesta fall mindre energi än motsvarande konventionell. Kombinerat med de lägre utsläppen av växthusgaser för ekologiska grönsaker och spannmål gör det ett helekologiskt val av mat helt rätt ur en sammanvägd klimat- och energisynpunkt. Dessutom får man alla andra fördelar som bättre djurhälsa, renare vatten, mer biologisk mångfald och bättre hushållning med våra resurser på köpet. Är mjölkkon en miljöbov? Är våra metansipprande nötdjur första klassens miljöbovar som vi för klimatets skull borde göra bäst i att helt avskaffa? Det är en fråga som kan besvaras på många sätt. Ända sedan slutet på 30-talet har antalet nötdjur i Sverige minskat. Toppåret 1937 fanns det nästan tre miljoner djur, idag drygt hälften av det. Förändringen handlar huvudsakligen om drastisk minskning av antalet mjölkkor - samtidigt som mjölkproduktionen dock legat kvar på ungefär samma nivå. Färre kor med högre avkastning ger ur ett klimatperspektiv lägre metanutsläpp per kg producerad mjölk. Samtidigt står lustgas- och koldioxidutsläpp från foderproduktionen för en betydande andel av mjölkens miljöpåverkan så det är osäkert hur mycket de totala utsläpen egentligen förändrats. Men oavsett minskningen är det svårt att förneka att animalieproduktionen ändå dominerar bland jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Om alla ska dra sitt strå till stacken i de kraftiga utsläpps- minskningar som samhället måste genomföra, då finns det för jordbruket ingen annan utväg än att minska animalieproduktionen och för oss svenskar att äta mindre kött och mjölk. Men ett annat sätt att resonera är att jordbruket faktiskt handlar om ett av de mest fundamentala behov vi människor har - att få mat i magen. Är det något område där vi kan acceptera höga utsläpp av växthusgaser är det kanske inom jordbruket? Idisslarna har ju dessutom den fantastiska förmågan att kunna bryta ner cellulosan det helt dominerande organiska ämnet i naturen och av den bygga upp högvärdiga proteiner i form av kött och mjölk. Utan idisslarna skulle mycket av världens biomassa inte kunna användas för att producera mat till människor. I de delar av världen där olja, maskiner och insatsmedel inte är lika billiga och lättillgängliga som här är det ingen som ens skulle tänka tanken att välja bort de livsviktiga idisslarna av klimathänsyn vilket visar hur viktigt det är att studera klimatfrågan tillsammans med energiproblematiken. Samtidigt skulle de flesta svenskar nog må bra av att byta ut en del av sin köttkonsumtion mot mer fibrer och grönsaker. Och väljer vi att minska den svenska köttproduktionen är det naturligtvis inte de djur som jobbar som grovfoderomvandlare och markvårdare som ska bort, utan i första hand uppfödning som till stor del sker inomhus och som baseras på importerat foder med stor andel soja. Att diskutera Är det motiverat att kräva att jordbruket gör lika stora utsläppsminskningar som resten av samhället? Vilka förändringar av kosten skulle du själv vara beredd att göra av klimatskäl? Den sista lilla bilresan till stormarknaden för att handla kan bli den största klimatboven. Klimatsmart mat Svenska hushåll konsumerar idag stora mängder importerad mat som i vissa fall, som i exemplet med fiskpinnen, kan ha färdats över ett varv runt jorden. Äpplen från Nya Zeeland genererar över fyra gånger så stora klimatutsläpp som svenskodlade. Transporternas relativa betydelse beror dock helt på vilken produkt det är. För mjölk och nötköttsprodukter ligger ändå de stora utsläppen i produktionen, även om köttet importeras från Brasilien. Att minimera den här typen av åksjuk mat skulle i många fall ha en positiv klimateffekt. Samtidigt är det inte självklart att importerad mat alltid är en större utsläppsbov. Lastbilstransporten från hamnen till distributör och senare handeln kan åstadkomma lika stora koldioxidutsläpp per kg produkt som hela båtresan från säg Sydamerika gjort. En minskning av matimporten skulle kräva en omställning av kosthållningen mot mer säsongspräglad mat: råkost och surkål istället för grönsallad under vintern, och vi kanske klarar oss utan färska äpplen i maj. Att återigen lyfta fram de kulinariska och förädlingsmässiga möjligheter som finns i detta kan bli en spännande utmaning för till exempel våra restauranger och TV-kockar. Vad är bäst? Som i många andra fall finns det inga enkla svar eller några vetenskapliga sanningar. Istället handlar det om vilka faktorer vi väljer att ta hänsyn till och hur vi värderar dem i förhållande till varandra. Klimatpåverkan är en viktig faktor. Men användning av icke-förnyelsebara resurser, spridning av gifter i miljön, biologisk mångfald, lokala kretslopp, sociala villkor etc är också faktorer vi måste värdera. Ett exempel: Tomatodling i Israel kräver kanske mindre tillförd energi i odlingen, men samtidigt kräver den stora mängder färskvatten och det i en region som lider av kronisk vattenbrist (en vattenbrist som dessutom är ojämlikt fördelad mellan folkgrupperna). En sak är iallafall säker: närproducerade, opaketerade, ekologiska grönsaker och spannmål är alltid ett säkert klimatval. Jämfört med motsvarande konventionella produkt på ICA spar man in utsläpp av växthusgaser både i produktionen och distributionen. Det är dessutom ett val som vi ju vet ger en lång rad andra fördelar och mervärden. Var dock aktsam på transporterna. Även en kortare bilresa kan balansera ut fördelarna i resten av produktionen och distributionen. Hemleverans, eller upphämtning med cykel vid ett gemensamt utlämningsställe är förmodligen effektivast. Och ett riktigt säkert kort: Ät mindre kött och mjölkprodukter. Här finns de riktigt stora vinsterna att göra genom minskad resursanvändning och minskade utsläpp av växthusgaser. 18 ur ekologiskt lantbruk 4/2007

19 6 Inga genvägar till ett klimatsmart kvävekretslopp foto: lars-birger johansson Ett långsiktigt hållbart jordbruk måste bygga på betydligt lägre kvävetillförsel än dagens, Kvävegödsel ger sju gånger mer energi än vad som förbrukas hävdar konstgödseltillverkarna. Är det verkligen så enkelt? För att besvara den frågan måste vi sätta fokus bortom det snäva perspektivet av ett fält, en gröda och en växtsäsong. Det blir en resa genom kemi, biologi och ekologi som för oss till slutsatsen att ett långsiktigt hållbart jordbruk måste bygga på en betydligt lägre kvävetillförsel. Kväve är den dominerande beståndsdelen i atmosfären, 78 % av luften vi andas är kvävgas. Kväve är också en fundamental byggsten i livet på jorden, i allt från aminosyror och proteiner till DNA, energibäraren ATP och klorofyll. Det finns ett problem dock. Precis som att det mesta av jordens vatten är salt och odrickbart, är det mesta av kvävet inte tillgängligt, utan fastlåst genom de hårda bindningar som håller samman atomerna i kvävgasmolekylen. Över den evolutionära historien lyckades därför ett begränsat antal bakteriearter utveckla förmågan att genom ett speciellt enzym bryta bindningarna i luftens kvävgas och omvandla kvävet till ammoniak (som löst i vatten bildar ammoniumjoner). Dessa bakterier ingår på olika sätt i de flesta naturliga ekosystem, till exempel fritt i jorden, i samspel med växtrötter på våra baljväxter eller i haven. Förutom bakterierna fixeras också en mindre mängd kväve genom blixtnedslag (ca 2 % av den naturliga kvävetillförseln år 2005). Lustgasen begränsar kvävefixeringen Trots dessa fantastiska kvävefixerande bakterier händer det ofta att det är just kväve (och inte till exempel ljus eller vatten) som är den begränsande faktorn i ekosystemens produktivitet. Varför innehåller ekosystemen inte mer kvävefixerare? Ett problem är lustgasen. Mellan 3 5 % av allt nytt kväve som tillförs ekosystemen kommer i slutändan att återgå till atmosfären i form av lustgas. Lustgasen är en kraftig växthusgas, runt 300 gånger kraftigare än koldioxid, men bidrar också under sin nedbrytning i stratosfären till förstörelsen av ozonlagret. Det finns alltså anledning för planeten att försöka självorganisera sig till en balans där den mängd kväve som fixeras av ekosystemen genererar en lagom mängd av lustgas lagom i betydelsen att koncentrationen av lustgas i atmosfären hålls inom nivåer som bidrar till en stabil växthuseffekt och ett bibehållet UV-skydd genom ozonlagret. Precis det verkar också ha hänt. Mätningar från bland isborrkärnor på Antarktis visar att under de senaste hundra tusen åren har koncentrationen av lustgas i atmosfären varierat mellan ca ppb (miljarddelar). Nedbrytningtakten uppe i stratosfären har varit tämligen konstant under åtminstone de senaste åren, vilket betyder att variationerna är kopplade till förändringar i lustgasproduktionen på land och i haven. Vid till exempel den senaste is- ur ekologiskt lantbruk 5/

20 jordbrukets klimatpåverkan foto: s e holmerin I åkerjordbruket flyttas ekosystemen tillbaka till de tidiga successionsstadierna med bar mark och ettåriga grödor ett stadium där mycket av de näringskonserverande systemen ännu inte hunnit utvecklas. Istället domineras systemet av snabb organisk nedbrytning och stora läckage. I ett mer utvecklat ekosystem är läckagen tilltäppta. Erosionen bromsas genom att växternas rötter binder marken. Urlakningen minskas genom växternas upptag av vatten och näring och huvuddelen av kvävet är bundet i biomassan. Eftersom marken är täckt sänks marktemperaturen, vilket minskar nedbrytningstakten. tidens slut ökade koncentrationen med 40 %. Men trots stora variationer har klimatsystemen under de senaste hundra tusen åren aldrig skapat så höga halter av lustgas som människan nu på bara några hundra år lyckats med idag ligger koncentration av lustgas runt 320 ppb. Huvudorsaken är jordbruket, men in-nan vi tittar närmare på det måste vi studera hur kvävefixeringen ursprungligen passades in och användes i de naturliga ekosystemen. Kvävefixerande arter kommer först Ekosystemen genomgår ständigt olika stadier av naturlig succession: en bar åker kommer snabbt att fyllas med olika ettåriga grödor (antingen från den existerande fröbanken eller från inblåst frö), snart tar de fleråriga växterna över, gräsen börjar dominera, och efter ytterliggare ett tag börjar buskar och träd vandra in. Förloppet kommer naturligtvis se olika ut beroende på jordens sammansättning, tillgång på frömaterial, omkringliggande vegetation, vindriktning etc. I vårt tempererade klimat kommer slutmålet för mark som lämnats åt sig själv i de flesta fall att vara skog, men något fast klimax för successionen finns inte. Olika störningar sätter hela tiden systemet tillbaka i successionen på stor nivå vid till exempel en skogsbrand (eller ett kalhygge), eller mer lokalt genom en rotvälta eller blixtnedslag. Beroende på utgångsläget är det huvudsakligen under successionens tidiga stadier som de kvävefixerande arterna kommer in. Extremfallet är succession från en helt död miljö, som mark nyligen täckt av en glaciär, eller mark som höjer sig ur havet. Här agerar kvävefixerande arter som pionjärväxter de kan klara sig i en kvävefattig miljö, samtidigt som de bygger in kväve i systemet och möjliggör därigenom för andra arter att klara sig. Ett svenskt exempel är havtorn som växer vilt som pionjärväxt på just strandmark som av landhöjningen lyfts ur havet. Minimalt läckage och maximalt utnyttjande Bakteriernas kvävefixering kräver dock energi (vilket de till exempel får genom symbiosrelationer med växter), och energi är inget som ekosystem brukar slösa med. Detta tillsammans med problemen med för stora lustgasutsläpp har lett till att ekosystemen försökt minimera behovet av kvävetillförsel och huvudstrategin för det är att i så Kvävekemi stor utsträckning som möjligt täppa till läckagen. Det kväve som byggs in i successionens tidiga stadier kommer under ekosystemets fortsatta utveckling i så stor utsträckning som möjligt att cirkulera lokalt. Detta klarar ekosystemen genom att täppa till tre stora läckagevägar: erosion, urlakning och denitrifikation. Erosionen bromsas genom att växternas rötter binder samman marken samtidigt som ytan skyddas från direkt vind och vatten. Urlakningen stoppas dels genom att växterna själva binder N 2 Kvävgas Gas, utgör 78 % av atmosfären N 2 O Lustgas Gas, bidrar till växthuseffekten samt till nedbrytningen av ozonlagret NH 3 Ammoniak Vattenlöslig gas + NH 4 Ammonium Bildas när ammoniak löses i vatten, omvandlas till nitrat genom nitrifikation NO 3 Nitrat väldigt vattenlösligt, omvandlas till kvävgas genom denitrifikation. NO 2 Nitrit mellansteg mellan ammonium och nitrat 20 ur ekologiskt lantbruk 5/2008