RAPPORT OM ÄLDRES BOENDE, STOCKHOLMS LÄN

Transkript

1 RAPPORT OM ÄLDRES BOENDE, STOCKHOLMS LÄN Andelen äldre ökar De flesta äldre bor i ordinärt boende Hemmet ett fängelse? Eller en vårdplats? Från fattigstuga till särskilt boende Långa köer till äldreboenden! Sida 1 av 18

2 Varför arbetar PRO Stockholms län med denna fråga? Målen med detta papper och aktiviteterna kring frågan är att öka uppmärksamheten kring en av äldres viktigaste frågor - boendet. PRO vill öka kunskaperna om äldres behov av boende samt skapa underlag för förändringar. PRO:s medlemmar diskuterar många olika frågor. Äldres boende, äldres ekonomi, vården och omsorgen är ständigt återkommande. PRO Stockholms län vill att alla politiska partier i länet, och så många invånare som möjligt, ska få del av våra krav. Då prioriteras äldres frågor i valarbetet och i arbetet med budgetar efter valet. Föreningarna uppmanas föra dialogen om äldres boende med medlemmarna samt med äldre som ännu inte blivit medlemmar i PRO. Vi har även en studieplan så att många kan vara delaktiga i arbetet med att förbättra de äldres boende i länet. Grunden för PRO. Våra program, fastställda av medlemmarna, på riksnivå och i länet är grunden för vårt agerande. I rikets grundlagar finns samhällets spelregler. I regeringsformen står att: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Vad kräver då PRO Stockholms län? Vi har just nu krav om äldres boende enligt nästa sida. De kompletteras när medlemmarnas och föreningarnas förslag sänds in den närmaste tiden. Vi kommer att samla information om behov och tillgång på äldreboende i alla kommuner i länet samt i Stockholms stads stadsdelsnämndsområden. Vi vill även veta hur många avslag som beslutats, som överklagats och som bifallits. Vi har i detta papper redovisat viktiga synpunkter från tre olika utredningar som presenterades under förra året. Medlemmarna är frågande inför de många olika namnen och definitionerna för äldreboende. Ordinarie; hem; äldreboende; ålderdomshem; trygghetsboende; seniorboende; vård o omsorgsboende! PRO kräver namn och definitioner som är lika över landet och som finns kvar ett antal år framåt. Sida 2 av 18

3 PRO Stockholms läns krav på äldres boende: Prioriterade krav: - Äldre ska ges möjlighet till bra boende till rimliga kostnader, i en trygg miljö som skapar förutsättningar för delaktighet i samhället samt ett rikt socialt liv och meningsfulla aktiviteter. - Äldre ska själva välja sitt boende, inte tvingas bo kvar i ordinarie boende om de inte vill det. Vi vill att äldre ska kunna välja mellan föreningar för seniorboende, kooperativa hyresrätter, moderna servicehus, trygghetsboende, vård och omsorgsboende, kollektivhus. Vidare kräver vi följande: Hemtjänstens kvalité och service samt kontinuitet är avgörande för om det är möjligt bo kvar i ordinarie bostad. ASIH och hemsjukvården ökar ytterligare invånarens möjlighet att bo kvar i ordinarie boende. Hemmet bör dock inte förvandlas till en vårdplats särskilt inte om det är flera som bor tillsammans. Aktivitetscentra/träffpunkter minskar ensamheten och gör att individen kan bo kvar längre i ordinarie boende. Vi vill även se folkhälsosatsningar, hälsosamtal, aktivt arbete med trygg hemgång (samordnad individuell plan - SIP) samt åtgärder mot psykisk ohälsa. Genomför Effektiv vårds förslag (SOU 2016:2) med gemensamt organiserad vård och äldreomsorg samt satsningar på primärvården så kan flera bo kvar i ordinarie bostad. Rimliga bostadskostnader samt att övre gränsen för bostadstillägget blir Möjlighet att bo med partner i äldreboende. När en partner dör ska den andre anvisas annat bra boende. Hemlöshet accepterar vi inte, särskilt inte för personer över 65 år! Tillgång till service i närmiljön. Tillgänglighetsanpassa alla nybyggnader och den nära miljön samt lämpliga delar av de äldre bostäderna. Utveckling av tekniskt stöd i äldreomsorgen och äldrevården välfärdsteknik - pågår. Avgörande är att den äldre kan förstå, hantera och acceptera tekniken. Rätt hanterat ger det individen bättre stöd och service samt minskar kostnaderna. Äldreboendet ska vara mera flexibelt. Individernas behov och önskemål ska vara vägledande. Kommunerna måste ha en tydlig uppfattning om behov av förändrat boende. Invånaren över 60 år ska kunna anmäla behov av förändring. Kommunernas och invånarens planering förbättras när önskemålen blir kända. Kommunernas pensionärsråd (KPR/SPR) ska en gång årligen tillsammans med kommunen/stadsdelsförvaltningen skaffa sig en bild av kvalitén och läget för äldres boende och sjukvård/omsorg samt vid behov ställa krav på förändringar. Rapporterna bör sammanställas i länsstyrelsen. Materialet bör diskuteras i Regeringens pensionärsråd. Sida 3 av 18

4 Vilka underlag har vi använt för detta papper? I det följande redovisas delar av tre intressanta rapporter om äldres boende: - Äldrecentrum - önskemål om boende för äldre sidorna Boverket - antalet äldre ökar sidorna SOU nationell kvalitetsplan sidorna Texten bygger på en rapport från Äldrecentrum, forskningsstiftelse i Stockholm. Rapport 2017:4 BOSTÄDER ANPASSADE FÖR ÄLDRE önskemål om boende för äldre och utformningen av trygghetsboende med aktivitetscentra i Stockholms stad. Rapporten i sin helhet finns på Samhällets ansvar för äldres boende Kommunerna har sedan lång tid tillbaka ansvar för att invånarna har goda boendeförhållanden och ska upprätta planer för sin bostadsförsörjning. Syftet är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Uppgifterna ska särskilt grundas på en analys av den demografiska utvecklingen av efterfrågan på bostäder, bostadsbehovet för särskilda grupper och marknadsförutsättningar (SFS 2013:866). Under många år har staten genom olika former av riktade statsbidrag uppmuntrat kommunerna att förbättra äldres möjligheter att bo kvar hemma. De flesta äldre bor i ordinarie boende 95 procent av den äldre befolkningen i Sverige (över 65 år), bor i en vanlig bostad i det ordinarie bostadsbeståndet. Den vanligaste boendeformen för äldre hushåll är en villa (41 %). Andelen äldre personer som äger sin bostad minskar med stigande ålder. Av dem som var 85 år eller äldre bodde 40 procent av männen och 20 procent av kvinnorna i en villa. Varannan person 65 år eller äldre, som bor i flerbostadshus, saknade tillgång till hiss. I de hus som hade hiss var det vanligt att det ändå fanns trappor nödvändiga att passera för att komma in eller ut ur huset. Tillgängligheten i småhus med flera plan är också ofta begränsad med tanke på trapporna mellan våningsplanen. Andra faktorer som påverkar tillgängligheten är hur bostaden i övrigt är utformad. Framförallt bostadens toalett, badrum och husets entré. Även utomhusmiljön har betydelse Bostäder att bo kvar i (SOU 2015:85). Äldrecentrums studie baseras på resultaten från en enkätundersökning riktad till personer mellan 75 och 85 år, intervjuer med 30 personer 75 år eller äldre, samt ett gruppsamtal med kommunstyrelsens pensionärsråds boendegrupp. Enkäten besvarades av personer, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 71 procent. Resultatet både från enkäten och intervjuerna visade att de flesta trivdes och kände sig trygga i sin nuvarande bostad. Många hade bott där en lång tid. Vid intervjuerna framkom också att trots tilltagande behov av vård och omsorg ville nästan alla bo kvar i sin nuvarande bostad. Men de var införstådda med att en flytt skulle kunna komma bli aktuell senare, om de inte skulle klara sig själva. Sida 4 av 18

5 Vid intervjuerna framkom att det var vanligt med olika bostadsanpassningar för att förbättra tillgängligheten. Nästan en tredjedel uppgav i enkäten att de var beroende av hjälpmedel inomhus och 40 procent var beroende av hjälpmedel utomhus. Hälften av dem som besvarade enkäten uppgav att de var tvungna att gå i trappor för att komma ut ur bostaden. Tre procent uppgav att de inte alls kunde gå ut. Följden blev att de hade svårt att delta i olika sociala sammanhang. Svårigheter att förflytta sig medförde också att flera kände sig ensamma och isolerade. Det var också den vanligaste orsaken till att vilja flytta. Majoriteten av de svarande var ensamboende. Både enkät- och intervjusvaren visade att kontakten med make/maka, familj och grannar hade stor betydelse för tryggheten. Andra faktorer var säkerhetsdörr med titthål, hemtjänst och trygghetslarm liksom tillgången till vård och omsorg. Endast ett fåtal uppgav att de kände sig otrygga i sin bostad. Knappt var tionde person uppgav i enkäten att de ofta besvärades av ensamhet och ytterligare tre av tio besvärades då och då av ensamhet. Intervjuerna visade att de flesta tillbringade mycket tid på egen hand. Vanliga aktiviteter var att läsa, se på TV, lösa korsord och prata i telefon med vänner och släktingar. Trots att de uppgav att de trivdes önskade många ha mer kontakter med andra. De allra äldsta hade förlorat en del av sina tidigare vänner och släktingar. Även sviktande hälsa, smärta och trötthet begränsade lusten och förmågan att delta i aktiviteter. Ungefär var tredje av dem som besvarade enkäten uppgav att de var beroende av anhöriga för att klara sin vardag, något som också framkom vid intervjuerna. Enkätsvaren visade att en fjärdedel stod i någon form av bostadskö. Det innebär att ca stockholmare mellan år står i någon form av bostadskö, varav hälften står i kö till seniorboende alternativt trygghetsboende. Varför byta bostad? Vanligaste orsaken till att vilja byta bostad var att planera för framtiden. Andra orsaker var nedsatt funktionsförmåga och att de ville slippa trappor. Stockholms stads förslag till utveckling av det nuvarande trygghetsboendet till att också innefatta ett aktivitetscentrum uppfattades allmänt som en god idé. Av de som besvarade enkäten var två tredjedelar intresserade av att flytta till trygghetsboende med aktivitetscentra. Kvinnor ville i högre utsträckning än män flytta till trygghetsboende, liksom personer som besvärades av ensamhet. I enkäten framkom att den faktor som hade störst betydelse för intresset att flytta till trygghetsboende var att boendet hade god fysisk tillgänglighet. Närhet till service och kommunikationer var också viktigt. Två tredjedelar ansåg också att tillgången till restaurang hade stor betydelse för att vilja flytta till trygghetsboende. Att kunna äta tillsammans och möjligheterna att träffa andra var något som alla intervjuade tyckte var bra. Möjlighet till spontana möten med samvaro och gemenskap uppskattades också av många. Både enkätsvaren och intervjuerna visade att det hade mindre betydelse vilka aktiviteter som skulle finnas där. Nästan hälften av dem som var intresserade av att flytta till trygghetsboende ansåg dock att tillgången till gym och friskvård var viktigt. I enkäten var det 40 procent som ansåg att det var av stor betydelse att fanns en värd eller värdinna i trygghetsboendet. Både i enkäterna och i intervjuerna framkom även önskemål att det skulle finnas hälso- och sjukvårdpersonal på plats. Det var inte ovanligt med kommentarer som framhöll att servicehus var ett bättre alternativ. Enligt enkätsvaren ville de flesta ha två rum med kök och var beredda att betala mellan kronor i månaden. Flera av de intervjuade hade synpunkter på den höga hyresnivån i trygghetsboende och ville inte betala mer för att bo i trygghetsboende än vad de gjorde i den nuvarande bostaden. Sida 5 av 18

6 När och varför byter äldre bostad? Äldre personer flyttar mer sällan än yngre. En vanlig orsak är starka band både till bostaden och området där man bor. Andra orsaker kan vara att det inte finns några lämpliga bostäder att flytta till eller bristande kunskap om vilka alternativ som finns på bostadsmarknaden. Statistik över befolkningens flyttningar visar att 40-talisterna har en ökad rörlighet i jämförelse med tidigare pensionärsgrupper. Äldre som flyttar inom det ordinarie bostadsbeståndet flyttar till en mindre bostad, om möjligt i närområdet. De som lämnar ett eget hus flyttar till en lägenhet och de som bor i en lägenhet flyttar till en mindre. Att inte längre orka städa var en orsak som ofta motiverade äldre att flytta från en villa till lägenhet. Andra orsaker var att ha blivit ensamstående och ha hög ålder. En förändrad ekonomisk situation kan vara en bidragande orsak. Äldre flyttar i allmänhet också till en mer tillgänglig bostad. Studier visar dock att de inte alltid flyttar till en tillräckligt tillgänglig bostad. Det kan ge upphov till behov att flytta igen. Intervjustudier som följde personer under flera decennier, visade att frågan om viljan att bo kvar var mer komplex än vad som antogs när studien inleddes. Brister i den fysiska miljön eller avsaknad av stöd från grannar minskade inte önskan att bo kvar i någon större utsträckning. Avgörande faktorer var om man levde ensam eller inte, tillgången till omsorg i närmiljön och hälsan. Gränsen för kvarboende Personer som har begränsad funktionsförmåga och inte längre har kontroll och tillit till sin förmåga och därmed inte kan agera på ett oberoende sätt, kan uppleva sitt hem som ett fängelse en plats som känns osäker eller otrygg. När ett hem blir en vårdplats finns det en risk att hemmet övergår till att vara en arbetsplats för vårdpersonal och slutar att fungera som en existentiell bas för en individs liv. Istället förvandlas hemmet till ett mellanting mellan en bostad och en institution. Äldre önskar bo kvar trots brister i den fysiska miljön, men det finns en gräns när det inte det längre är möjligt. Det som är avgörande är istället när hemmet känns otryggt och innebär ensamhet. Att fatta beslut om att flytta är en process som för äldre pågår under lång tid och som är präglad av ambivalensen mellan att vilja bo kvar och behovet av att flytta. Det är inte bara sakerna som ska packas med utan även vanor och vardagslivet. En flyttning till särskilt boende kan betecknas som ofrivillig. De personer som antingen hade ställt sig i kö, eller ansökt om servicehus eller vård och omsorgboende (566 personer) fick möjligheten att besvara frågan varför de hade planer på att flytta från sin nuvarande bostad, de kunde ange flera skäl: Planerar inför framtiden 42 % Har fått nedsatt hälsa/funktionsförmåga 27 Vill slippa trappor 21 Vill ha ett boende med vårdpersonal 14 Känner mig ensam och isolerad 14 För att få billigare bostad 13 Långt till affär och annan service 13 Min nuvarande bostad är inte handikappanpassad 12 Har blivit änka/änkling 11 Sida 6 av 18

7 Vill bo närmare barn, släktingar, vänner 7 Dålig fysisk tillgänglighet utomhus 6 Trivs inte i området 4. Det vanligaste skälet till att vilja byta bostad är att man planerade för framtiden (42 %). Nedsatt funktionsförmåga samt att slippa trappor var också vanliga skäl till att vilja flytta. Drygt 70 procent av de personer som angav alternativet planerar för framtiden, hade stått i kö i mer än tre år. De intervjuades syn på sin boendesituation De intervjuade besvarade frågor om hur de såg på sitt boende och om hur de ville bo om de i framtiden fick större behov av vård och omsorg. En majoritet ville bo kvar i sin nuvarande bostad. Den främsta orsaken var att de trivdes mycket bra. Några ville inte under några omständigheter flytta och tänkte bo kvar även om de fick större vård- och omsorgsbehov. Anledningen var att de inte ville förlora de starka band som de hade både till bostaden och till platsen där de bodde. En kommenterade frågan om en eventuell flytt med att då blir det i trä frack. En annan sa om jag skulle flytta skulle jag inte vara vid mina sinnens fulla bruk. Av dem som ville bo kvar var det några som helst inte ville bo i ett vård- och omsorgsboende eller i ett servicehus. De hade erfarenheter av släkt och vänner som bodde eller hade bott så och de hade inte fått någon positiv uppfattning om den boendeformen. Är det så att jag blir glömsk inte vet vad jag heter, då vill jag dö. Jag vill inte bli en belastning för mina barn. Inte bli illa behandlad av samhället. Jag är rädd där faktiskt. En annan anledning var att de intervjuade ansåg att det var viktigt att kunna behålla sin integritet och att ha inflytande. En sa: jag vill ha mitt för mig själv. Hon ansåg att äldreboende var för kollektivt. Hon ville fortsätta ha ett eget liv och själv bestämma när och vem hon skulle umgås med. En annan som tänkte i samma banor sa: man kanske inte får sköta sin ekonomi eller sin medicin. En tredje sa: jag vet precis hur jag vill bo. Jag vill bo hemma. Så länge som möjligt. Kan jag få hemtjänst vill jag definitivt bo hemma tills jag dör. Flytta omgående Var tredje av de intervjuade uppgav att de ville flytta relativt omgående, trots att de flesta av dem trivdes i sin bostad. Orsaken var främst svårigheter att ta sig in och ut ur bostaden eller att de ville ha närmare till vård- och omsorgspersonal och gemenskap. Flytta om behoven ökar Flera av dem som ville bo kvar i den nuvarande bostaden hade samtidigt en insikt om att en flytt kunde bli nödvändig om vård och omsorgsbehoven skulle öka. Ja det är klart, om jag blir sämre och behöver ett serviceboende, är det klart att jag ställer upp på det. Jag stannar ju inte kvar här bara för att vara kvar här. Jag är öppen för det. Intresse för att flytta till trygghetsboende Enkäten besvarades av personer. Av dessa svarade personer (63 %) att de skulle vilja flytta till ett trygghetsboende med aktivitetscentra. Utöver dessa bodde redan 68 personer (3 procent) i ett trygghetsboende. En tredjedel av de svarande var inte intresserade av att flytta till trygghetsboende. Vid intervjuerna framkom viktiga faktorer för att vilja flytta till trygghetsboende. Dessa faktorer var utgångspunkten för analyserna av enkätsvaren. Enligt enkätsvaren var en högre andel av kvinnorna än männen intresserade av att flytta till trygghetsboende. Att inte känna sig trygg i sin nuvarande bostad eller besväras av ensamhet Sida 7 av 18

8 var också faktorer som påverkade intresset för att flytta till trygghetsboende. Två tredjedelar av dem som inte kände sig trygga i sin bostad ville flytta till trygghetsboende. Av dem som sa att de besvärades av ensamhet ville 75 procent flytta till trygghetsboende. Även en högre andel av dem som bedömde sitt allmänna hälsotillstånd som mindre bra ville flytta till trygghetsboende, jämfört med dem som bedömde sitt allmänna hälsotillstånd som ganska eller mycket gott. En stor andel (80 %) av dem som inte var nöjda med sin nuvarande bostad ville flytta till trygghetsboende. En större andel av dem som var tvungna att gå i trappor och de som var beroende av hjälpmedel inomhus ville flytta till trygghetsboende med aktivitetscentra. Det tyder på att bostadens tillgänglighet kan ha en inverkan på viljan att flytta till ett trygghetsboende. Intresset för att flytta till trygghetsboende skiljde sig inte mellan personer som bodde i lägenhet och de som bodde i villa alternativt radhus. Det fanns inte heller några skillnader mellan ensam- och sammanboende. Enligt enkätsvaren hade balkong i bostaden och närheten till grönområde stor eller viss betydelse för merparten av de svarande. De intervjuade tilltalades av att lägenheterna i trygghetsboende var en egen bostad. De flesta ville ha två rum och kök, för att kunna ha ett separat sovrum och kunna laga mat. Lägenheten behövde inte vara så stor, men gärna ha balkong. Vid intervjuerna uttryckte många ett önskemål om att trygghetsboendet skulle ligga i den egna stadsdelen. Många ville bo kvar för att de kände till området. Hyran för en lägenhet i ett trygghetsboende var för många en faktor som bidrog till att de kände sig tveksamma till om boendeformen var ett alternativ för dem eller inte. De flesta var inte intresserade av att betala mer för en lägenhet i ett trygghetsboende än vad de betalade för sin nuvarande bostad. Sida 8 av 18

9 Sammanfattningsvis konstaterar Äldrecentrum i sin rapport: Att de äldre trivs, är trygga och vill klara sig själva! Studien visar att äldre stockholmare trivs i sina bostäder och känner sig trygga där. De vill gärna bo kvar och är mycket angelägna om att fortsätta kunna leva ett självständigt och oberoende liv. Ett starkt intryck från intervjuerna var viljan och förmågan att anpassa sig till en förändrad livssituation och att hitta strategier för att hantera vardagen. Kontakter med familj, vänner och grannar var uppskattade och många var beroende av deras hjälp för att klara sin vardag, Ett glesare socialt nätverk bidrog till att kontakterna med andra hade blivit färre. Det var vanligt att de som var ensamstående tillbringade en stor del av tiden på egen hand i hemmet. Istället för att träffas höll många kontakt per telefon, men det var ändå vanligt att i olika utsträckning uppleva ensamhet. Försämrad hälsa och funktionsnedsättningar försvårade möjligheterna att delta i samhällslivet. Särskilt svårt var det för dem som bodde i otillgängliga bostäder. Bilden som framkom av hur äldre ser på sin situation och sitt boende, visar att de gärna vill fortsätta att leva som de gjort tidigare. Trots att de allra flesta äldre trivdes stod en fjärdedel av dem som besvarade enkäten i bostadskö. Det kan tyckas motsägelsefullt, men många var medvetna om att den nuvarande situationen snabbt kunde förändras. Att stå i bostadskö ingick i deras planering för framtiden. Resultatet av enkätundersökningen uppräknat på befolkningsnivå innebär att ca stockholmare i åldrarna år, står i någon form av bostadskö. Hälften av dem, ca 4 500, köade till ett boende anpassat för äldre exempelvis seniorboende eller till trygghetsboende. I mars 2017 uppfyllde cirka personer i bostadskön ålderskriterierna (70 år) för att få stå i kö till en lägenhet i trygghetsboende. Den föreslagna utbyggnaden av dagens senior- och trygghetsboenden på ca lägenheter till trygghetsboende med aktivitetscentra, är inte tillräcklig för att tillgodose dagens efterfrågan på trygghetsboende. De långa kötiderna på mellan knappt två och sju år, är också ett betydande hinder för dem som vill flytta omgående. Bristen på tillgängliga bostäder för äldre oroade många och de undrade vart de skulle kunna flytta om de inte kan bo kvar i den nuvarande bostaden. Sida 9 av 18

10 Följande bygger på Boverkets rapport antalet äldre ökar Långa köer till attraktiva äldreboenden Kollektivhus, servicehus, gruppboende eller sjukhem - boendealternativen kan verka många för den som på ålderns höst söker en ny bostad. Men sanningen är nog att alternativen inte är så skiftande, eftersom platsbrist, behovsprövning och höga kostnader stänger ute många från de olika boendealternativen. Äldreboende Den som känner sig i behov av omvårdnad och önskar flytta till något av Stockholms stads äldreboenden kan inte själv ställa sig i kö. I stället får den sökande lämna in en ansökan i den stadsdelsförvaltning där hon eller han bor. En biståndshandläggare bedömer behovet av ett nytt boende och fattar beslut. Avslag kan överklagas i länsrätten. För den som får ett positivt besked ska bostad erbjudas inom skälig tid, mellan en och tre månader beroende på boendeform. Kommunen har avtal med ett trettiotal privata vårdgivare och samma regler gäller för att få bo i dem som i kommunens egna. I princip gäller samma regler i alla Sveriges kommuner, men bostadsbristen ser olika ut på olika håll i landet. Andelen äldre ökar De stora kullarna från mitten av 1940-talet har nu nått den ålder då de flesta går i pension. Det innebär att antalet äldre kommer att öka dramatiskt under de närmaste åren. Ännu har man inte nått den ålder då stora vårdbehov inträder, men det är klokt att i god tid planera för kommande behov. I synnerhet med tanke på att det är en långsiktig process att bygga bostäder. Det rör sig om flera år från planering till färdiga bostäder. Människor lever idag längre än tidigare. Cirka 20 procent av Sveriges befolkning är 65 år eller äldre. Andelen varierar dock kraftigt mellan olika kommuner. Det finns till befolkningen små kommuner, som har präglats av utflyttning i många år, som når en andel på över 30 procent. Från och med år 2020 ökar andelen 80-åringar eller äldre i befolkningen. Prognos över befolkningsutvecklingen för personer år samt 75 år och äldre mellan åren Källa: SCB. Sida 10 av 18

11 För få tillgängliga bostäder Även om andelen äldre ökar så är det stora flertalet allt friskare högre upp i åldrarna. Det är särskilt ökningen av de allra äldsta, de över 85 år, som påverkar vårdbehovet. Det faktum att medellivslängden under större delen av 1900-talet har ökat gör att de äldre blir ännu äldre och även om de är friskare gör den ökande åldern att hälsotillståndet successivt försämras. Det saknas idag bostäder och boendemiljöer som är väl anpassade till den äldre människans behov. Flyttfrekvensen bland äldre är generellt låg. Allt fler bor kvar i hemmet Allt fler personer bor kvar hemma högre upp i åldrarna än tidigare. Detta är ett resultat av den förbättrade hälsan och funktionsförmågan bland äldre och en medveten politik från samhällets sida att styra över vårdresurser från olika former av institutionsboenden till möjligheter att bo kvar i hemmet. Detta har skett genom en utökning av hemtjänsten och, i allt högre grad, genom att förlita sig på ett ökat stöd från nära anhörigas sida. Allt färre äldre bor i särskilt boende Kommunerna har enligt socialtjänstlagen ansvar för att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad av äldre människor som behöver särskilt stöd i vardagen. Den service och omvårdnad som behövs varierar beroende på den enskildes vårdbehov. Det har pågått en utveckling under lång tid mot att allt färre bor i äldreboende samtidigt som allt fler bor kvar i det egna hemmet och får hemtjänst. Antalet vårdplatser och äldreboenden av olika slag har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Sedan 1994 har det försvunnit närmare platser i särskilt boende för äldre. Trygghetsbostäder och seniorbostäder Trygghetsbostäder och seniorbostäder är så kallade mellanboendeformer som överbryggar glappet mellan vanligt boende och särskilda boenden med heldygnsomsorg. Dessa kräver inte biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen från kommunen. Seniorbostäder är vanliga bostäder som är ute på marknaden och som är avsedda för personer över en viss ålder, vanligen 55 år och äldre. Tanken är att bostäderna ska vara utformade efter äldres behov av tillgänglighet. När de boende behöver vård och omsorg får de detta på samma villkor som äldre som bor i ordinärt boende, det vill säga genom hemtjänst och hemsjukvård. Bra boendeplanering allt viktigare För att kunna erbjuda äldre personer bra boende krävs det att kommunen har en bra boendeplanering. En sådan boendeplanering handlar om att analysera och bedöma vilka förändringar som behövs i bostadsbeståndet till följd av hur kraven och önskemålen från befolkningen kommer att utvecklas. Trygghetsbostäder i drygt hälften av landets kommuner Trygghetsbostäder är en relativt ny boendeform som har tillkommit som ett alternativ för att ge äldre personer tillgång till större gemenskap och trygghet. Det finns en stor variation av trygghetsbostäder runt om i landet. Idag finns det trygghetsbostäder i 160 av landets kommuner, antalet trygghetsbostäder år närmare lägenheter. Ökat underskott på särskilda boendeformer för äldre Totalt 125 kommuner bedömer i 2017 års bostadsmarknadsenkät att de har ett underskott på särskilda boendeformer för äldre. Det är 16 kommuner fler än förra året då 109 kommuner Sida 11 av 18

12 uppgav att de hade underskott på den här formen av bostäder. Nästan hälften av landets kommuner bedömer att de har balans i utbudet av särskilda boendeformer för äldre. Det är ungefär lika många som förra året. Tuffare även i de mindre kommunerna Totalt 98 kommuner bedömer att det kommer att tillkomma bostäder i särskilda boendeformer för äldre under åren 2017 och Hälften av bostäderna förväntas bli påbörjade under 2017 och den andra halvan har planerad byggstart Kommunerna själva står för drygt 35 procent av det förväntade tillskottet av bostäder i särskilda boendeformer. Cirka 35 procent av bostäderna förväntas tillkomma genom en privat aktör. Allmännyttan står som byggherre för 16 procent av tillskottet. Olika vem som är byggherre I Storstockholm förväntas det tillkomma drygt 800 bostäder i särskilda boendeformer för äldre under åren 2017 och Storstockholm skiljer sig från övriga landet genom att privata byggherrar står för drygt 90 procent av det förväntade tillskottet av bostäder i särskilda boendeformer för äldre. Resterande 10 procent står kommunerna för. I Storgöteborg förväntas det tillkomma cirka 560 och i Stormalmö cirka 440 bostäder i särskilda boendeformer under åren 2017 och För Stormalmös del är det en förhållandevis hög siffra i relation till befolkningen. I Storgöteborg står kommunen för cirka 70 procent av tillskottet och privata byggherrar för cirka 30 procent. I Stormalmö svarar privata byggherrar för drygt hälften av nytillskottet. Vem är byggherre för särskilda boendeformer för äldre, förväntat påbörjande åren Källa: Bostadsmarknadsenkäten 2017, Boverket. Sida 12 av 18

13 Tillskott av bostäder i särskilda boendeformer, förväntat påbörjande åren Källa: Bostadsmarknadsenkäten 2017, Boverket. Tillskott av trygghetsbostäder fördelat på kommungrupper, förväntat påbörjande Källa: Bostadsmarknadsenkäten 2017, Boverket. (Statistik för varje kommun finns här: (gå vidare till äldre.) Störst tillskott i Storstockholm I förhållande till antalet invånare är det förväntade tillskottet störst i Storstockholm, och utgörs där till 70 procent av bostadsrätter. Sedan följer kommungruppen "övriga kommuner med färre än invånare" och " övriga kommuner med mer än invånare". Där är det främst allmännyttan och privata hyresvärdar som bygger (cirka 60 procent). Det lägsta tillskottet per invånare förväntas i Storgöteborg, och det tillskottet utgörs helt av bostadsrätter. Sida 13 av 18

14 Stöd till bostäder för äldre Vid bygge eller ombyggnad om bostäder för äldre finns stöd som täcker en del av byggkostnaden. Stöd finns även för att anpassa till exempel entréer, trapphus eller tvättstugor i hus med hyresrätter och bostadsrätter, så att de fungerar bättre för äldre personer som vill bo kvar. De som kan söka är allmännyttiga bostadsföretag, byggföretag, privata fastighetsägare, kooperativa bostadsföreningar och bostadsrättsföreningar. Följande bygger på regeringens utredning SOU 2017:21, Läs mig, Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer Från fattigstuga till särskilt boende Äldreomsorgen har en lång historia i Sverige. Första gången som det tydligt slogs fast att socknen har ansvar för att det finns en fattigstuga var 1734, men socknens ansvar hade funnits långt innan dess. Vården av äldre ingick i begreppet fattigvård. Med fattigvårdslagen 1918 ersattes begreppet fattigstuga med ålderdomshem. Rotegång och fattigvårdsauktioner förbjöds. Standarden förbättrades, men in på 1950-talet fanns även i en stor stad som Stockholm ålderdomshem med stora sovsalar. Men tiderna förändrades. På Sabbatsbergsområdet i Stockholm invigdes 1950 Nya hemmet där alla fick eget rum, något då ganska så unikt. Riksdagsbeslutet om ålderdomshemmen från 1947 blev snabbt omdebatterat. Det räcker inte med att varje åldring får en sängkant att sitta på och stirra mot döden, även om anstalten är aldrig så ny skrev Ivar Lo Johansson i en debattbok Ålderdoms Sverige som kom ut Ivar Lo Johansson bidrog aktivt till att få upp en diskussion om hur en human vård och omsorg om äldre ska utformas. Hemvård i stället för vårdhem blev hans sammanfattande paroll. Den nya synen kom till uttryck i den åldringsvårdsutredning som utredaren, Gunnar Sträng, överlämnade till regeringen i mitten av 1950-talet. Åtgärderna inom åldringsvården måste i första hand och i största möjliga utsträckning inriktas på att med alla medel hjälpa de gamla att utan alltför stora personliga påfrestningar få leva ett oberoende liv så länge som möjligt i sina egna hem. Ålderdomshemmens karaktär av fattigvårdsanstalt avskaffades Utgångspunkten var att ungefär var tionde ålderspensionär skulle behöva plats. Ålderdomshemmets passivitet och dåliga bostadsstandard skulle förändras. Ålderdomshemmet skulle bli en boendeform där de boende inte skulle ses som understödstagare utan som inackorderingsgäster. Bestämmelserna om ålderdomshem togs in i den lag som kom att ersätta fattigvårdslagen 1956 års socialhjälpslag. Sedan 1950-talet har boendeformerna för äldre utvecklats och standarden förbättrats. Eget rum på långvården blev på 1980-talet en slagkraftig politisk paroll. Även i livets slutfas ska boendet vara värdigt och hemlikt. Den äldre person som flyttade till vad som från 1992 benämnts särskilt boende fick eget hyreskontrakt. En symbol för att den äldre personen inte skulle ses som en patient som personalen bestämde över var hen skulle bo och hur vården skulle utformas, utan som en självständig person, som skulle ha rådighet över sitt eget liv. Sida 14 av 18

15 Från att äldre personer i mitten av 1900-talet bodde sämre än andra åldersgrupper har de äldre personerna i dag inte sämre bostadsstandard än andra åldersgrupper. De flesta bor tvärtom i bostäder med en god bostadsstandard, och är mer nöjda med sitt boende än yngre personer. Men detta är inte hela bilden. En majoritet bor i en bostad där hen inte kan komma ut, eller röra sig inom bostaden, utan att behöva gå i trappor. Hen riskerar att bli fånge i sitt eget hem. Kvarboendeprincipen har sedan 1950-talet varit vägledande för utformningen av svensk äldreomsorg. Äldreomsorgspersonalens arbetsbelastning samt vilja att stanna kvar i arbetet är avgörande för kvalitén och kontinuiteten i hemtjänsten och äldreboendet. Siffrorna nedan understryker vikten av kraftfulla satsningar på medarbetarna och deras arbetsmiljö. Det ordinära boendet Sida 15 av 18

16 Det ordinära egna boendet är det vanligaste för äldre personer, även högt upp i åldrarna. Av alla som är 65 år eller äldre bor drygt 95 procent i ordinärt boende. I åldrarna 80 år och uppåt är andelen 87 procent, och först i åldrarna 95 år och äldre bor mer än hälften i särskilt boende. Med stigande ålder bor allt färre i egnahem, men 40 procent av männen 85 år och äldre bor alltjämt i egnahem. Av de knappt två miljoner ålderspensionärerna (65+) bor uppskattningsvis över 1,5 miljoner i hus där de sannolikt behöver gå i trappor för att komma ut, eller förflytta sig i huset. Av dessa bor cirka män och närmare kvinnor som är 65 år eller äldre i flerbostadshus som saknar hiss eller där de måste passera trappor för att komma till hissen. Nästan en miljon personer 65 år och äldre bor i småhus. En liten, men utsatt, grupp äldre personer är hemlösa. Enligt en kartläggning Socialstyrelsen gjorde 2011 levde cirka personer som var 65 år eller äldre i hemlöshet. Stadsmissionen i Stockholm möter i sina verksamheter ett allt större stödbehov bland personer över 65 år. Trygghetsbostäder Trygghetsbostad är ett begrepp som myntades av Äldreboendedelegationen (SOU 2008:113 Bo bra hela livet). Den ville med detta förslag finna en form för boende som skulle kunna ge trygghet och gemenskap för den äldre, utan att den äldre personen skulle behöva ansöka om bostaden och behovet utredas, och utan stora kommunala kostnader. Det finns ingen fastställd definition vilka bostäder som ska få benämnas trygghetsbostad. Bostäderna skulle vara till för dem som fyllt 70 år. Seniorbostäder Gränsen mellan trygghetsbostäder och seniorbostäder kan vara flytande. Det finns ingen fastställd definition på vad som ska benämnas seniorbostad. Det brukar finnas gemensamhetslokaler och ofta har lägenheterna en god tillgänglighet. Det första hus som med dagens terminologi skulle benämnas seniorboende byggdes De tidiga seniorboendena är vanligen stiftelse- eller föreningsdrivna som t.ex. Blomsterfonden i Storstockholm. Utbyggnaden av moderna seniorbostäder med tillgängliga lägenheter tog fart under talet, och har då ofta drivits av privata aktörer. Seniorbostäder finns i två tredjedelar av landets kommuner. I Storstockholm finns det 4,3 seniorbostäder per innevånare och i Storgöteborg 0,4 seniorbostäder per innevånare. Behov av bostäder för äldre personer Från 2015 till 2030 bedöms behovet av nya lägenheter för de som är 65 år och äldre öka med cirka Det är tveksamt om det blir lösningen. En del kommuner har låg bostadsproduktion eller långa köer till bostad. Äldre med låga pensioner har inte råd med nybyggda lägenheter. Bostadstillägg för pensionärer (BTP) I de båda statliga utredningar som hittills under 2000-talet behandlat boende för äldre Äldreboendedelegationen och Utredningen om bostäder för äldre har förslag om höjt bostadstillägg för pensionärer lyfts. Det främsta motivet var att de som har sämst förutsättningar på bostadsmarknaden, t.ex. äldre ensamboende kvinnor, ska kunna byta till en mer tillgänglig bostad. Av de som fick bostadstillägg 2014 var kvinnor och män. Hyrestaket för bostadstillägg är nu 95 procent av kronor i månaden samt ett tillägg om 340 kronor. Maximalt kan bostadstillägget därmed bli kronor. År 2014 var den genomsnittliga Sida 16 av 18

17 hyran i hela landet för en nyproducerad tvårummare kronor. Dyrast är det i Stockholm, där den genomsnittliga hyran år 2015 för en lägenhet om 66 kvm var kronor och för en under 2014 nyproducerad tvårummare kronor. Regeringen har aviserat att en utredning ska tillsättas med uppdrag att undersöka om garantipensionen och bostadstillägget kan räknas upp för de pensionärer som har det sämst ställt. Om förslaget i betänkandet Bostäder att bo kvar i om en höjning av bostadsutgiftstaket till kronor skulle genomföras skulle tio procent av kvinnorna och två tre procent av männen i åldersgruppen år beröras. I åldersgruppen 85 år och äldre skulle 15 procent av kvinnor och tre procent av männen beröras. Kvinnor 85 år och äldre får en ökad disponibel inkomst om cirka kronor per månad. Tillgängliga bostäder Att vara oberoende och kunna klara sig själv är en viktig del i att kunna känna välbefinnande i den senare delen av livet. En tillgänglig bostad och utemiljö, närhet till service och möjlighet att ta sig dit hen vill, är viktiga delar i att göra livet enklare och mer levbart. Trots en god bostadsstandard i Sverige är det vanligt att det finns hinder för personer med funktionsnedsättningar. Det finns hinder för tillgängligheten även i hus byggda efter Problem finns särskilt i entréerna till villor samt till kök i flerbostadshus. Det finns en begränsad kunskap i många kommuner om vilka brister det finns i tillgängligheten avsaknad av hiss, trappor till entréerna, trånga kök och badrum etc. Utredningen om bostäder för äldre föreslår i sitt betänkande Bostäder att bo kvar i att fortsatt statligt stöd ska utgå under en femårsperiod till kommunerna för att stimulera till att inventera den fysiska tillgängligheten i flerbostadshus. Utredningen föreslår också ett nytt statligt stöd till installation av hiss i befintliga flerbostadshus. Bostadsanpassningsbidrag Bostadsanpassningsbidrag kan ges till den som av ålder eller annat skäl har en funktionsnedsättning där hindret kan avhjälpas eller i vart fall bli mindre med anpassning av bostaden. Bidraget ska täcka skäliga kostnader för en anpassning av bostaden. Rätten till bidrag regleras i lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. Det är kommunerna som har ansvaret för bidraget. Vanligen handlar det om enkla åtgärder, som att ta bort trösklar, sätta upp stödhandtag eller installera en ramp. Det kan också handla om att t.ex. byta badkar till en dusch, höj- och sänkbar inredning i köket och trappklättrare i hus där det inte finns hiss och liknande. År 2015 fick personer bidrag. En studie från Göteborg visade hur bostadsanpassningen kunde bidra till ökad trygghet, säkerhet och självständighet. Majoriteten av de som fått bostadsanpassningsbidrag var äldre ensamstående kvinnor. Många hade bott i sin nuvarande lägenhet länge, och ansökan kom många gånger tack vare en uppmärksam arbetsterapeut och mer sällan på inrådan från hemtjänsten. Bostadsanpassning uppfattades som en viktig förutsättning för kvarboende. Anpassningarna ansågs också kunna förebygga vårdkostnader på grund av t.ex. minskad fallrisk och brandrisk. Utemiljö Tillgänglig utemiljö är en annan viktig faktor för möjligheterna att leva ett så självständigt liv som möjligt, även när olika funktionsnedsättningar tillstöter. År 2001 infördes bestämmelser i den dåvarande plan- och bygglagen (1987:10) om att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i Sida 17 av 18

18 lokaler dit allmänheten har tillträde, och på allmänna platser (gator, torg och parker). Bestämmelserna fördes över till den nu gällande plan- och bygglagen (2010:900). Av en avhandling från Lunds universitet (CASE) framgår vikten av att involvera de boende själva, och att ha ett brukarperspektiv, inte enbart ett tekniskt perspektiv. Samt att aldrig luta sig tillbaka och tro att tillgängligheten i kommunen är färdig. Varför flyttar äldre personer? Bostaden är för många den invanda miljö, där man levt sitt liv, där själva väggarna kan berätta om ens liv och om ens familj. I ett inbott bostadsområde är det tryggt att man känner igen grannarna, och de känner igen en själv. Bostaden har betydelse för den äldre personens livskvalitet. Att få en demenssjukdom gör det allt svårare att klara sig själv, och är den vanligaste orsaken till att flytta till ett särskilt boende. Det är dock ofta bra även för en person som fått en demenssjukdom att bo kvar hemma så länge som möjligt. Den invanda miljön med välkända föremål, rum och vanor fungerar som ett stöd för minnet, för identiteten, för upplevelsen av vem man är, något som ofta hotas vid en demenssjukdom. Dock kunde ekonomin vara ett hinder, att flytta till en modern bostad kunde ofta bli dyrare än den nuvarande boendekostnaden även om den nya lägenheten skulle vara mindre. I en studie som bygger på 80 intervjuer med personer i åldern år framkom att de flesta ville bo kvar och åldras där de bodde. Bland motiven för att inte flytta fanns att hen är fäst vid sitt hem och dess omgivningar. Det kan också bero på ekonomin och att hens hälsa kan vara ett hinder. Det rationella valet kan visserligen synas som att flytta redan i 60-årsåldern, när man är aktiv och kan bo in sig. Men människan är inte en rationell varelse, och det är inte givet att man trivs i sin nya bekväma bostad under de förhållandevis många friska år man kan förvänta sig att ha kvar när man är 60. Tvärtom kan flytten som en del gör till sommarstugan vara klok där är man mer fysiskt aktiv med skötsel av hus och trädgård. Genom en ändring i inkomstskattelagen har RUT- avdrag möjliggjorts för flytt av bohag och annat lösöre mellan bostäder. Lagändringen trädde i kraft den 1 augusti Låg pension kan dock begränsa möjligheten att använda RUT vid flytt PRO Distriktet Stockholms län, expedition Renathvägen 2, telefon , E-post info@stockholm.pro.se Hemsida: Box 7016, Stockholm. Sida 18 av 18