Innehåll. Odling och Skörd. -Hur teet odlas och skördas, first flush till autumnal. Bearbetning och Sortering

Transkript

1 Innehåll Odling och Skörd -Hur teet odlas och skördas, first flush till autumnal. Bearbetning och Sortering -Processen innan teet blir en färdig produkt, från första behandling till teprovning. Odlingsområden -Det finns många olika odlingsområden runt om i världen, här ges en beskrivning om de vanligaste. Historia -Grundläggande historia för te. Från Kina hela vägen till Europa. Tesorterna -Grönt te, Svart te, Vitt te, Oolong-te, Pu-Ehr-Te Blandningar och Sorter -Te kommer i många olika blandningar och sorter, här går vi igenom både traditionella sorter och ingredienser till örtkrydd- och frukt-te. Njutning och Läkemedel -En stämningshöjande dryck samtidigt som det är ett gammalt och beprövat naturläkemedel. Få svar på varför.

2 Odling och skörd Camellia sinesis och Camellia assamica är de två ursprungliga teplantorna. Camelia assamica är en tropikväxt, behöver mycket värme, som kan växa upp till att bli ett ca meter högt träd. Camellia sinesis, tål kyla, är en småbladig höglandsväxt som växer i buskar. Denna blir på sin höjd 3 4 meter. De båda växterna har sedan många gånger, över hela världen, korsats. Blommorna från teplantan kan bli antingen rosa eller vita, bladen är är finhåriga och glänsande. Teplantan planteras med sticklingar från ett bra exemplar, förr använde man sig utav frösådd. Beskärningar utav plantan görs sedan 3 år i sträck, efter detta kan plantan börja skördas. Vanligaste sättet att skörda är genom att plocka för hand. I Indien skördar man oftast bara fyra gånger om året, mars-april (first flush), april-maj (in between), maj-juni (second flush) och oktober-november (autumnal). På andra platser skördas dock året runt. Mer än hälften av världens te kommer från Kina och Indien. Historiskt sett har människorna inte tjänat särskilt mycket på sitt hårda arbete, men villkoren förbättras däremot gradvis hela tiden.

3 Bearbetning och Sortering För att framställa grönt te så skall plantorna först upphettas i en panna över öppen eld, genom denna process förhindrar man jäsning. Bladen skall sedan torkas. När de torkat är nästa steg att knåda dem, flera gånger. För att förhindra jäsning kan man använda sig utav två olika sätt, rostning eller ångning. För att framställa svart te börjar man med luftning, bladen torkas av varm luft på långa galler. Bladen rullas sedan, pressas ihop och skärs så att syret kan förena sig med cellsafterna. Teet läggs på bord och hålls fuktigt i ca 2-3 timmar. Tebladen skiftar nu färg från grönt till rött. När jäsningen så är avslutad torkas bladen med het luft i ca 20 minuter. Siktning av bladen sker sedan för att sortera de olika storlekarna. Storlekarna sorteras i bladte, broken, fannings och dust. Teet går igenom provsmakningar och testas innan det når fram till konsumenterna, först av producenten sedan auktionhusen följt av importören. Efter jämförelse med andra teer i provsmakning kan pris sättas. Det finns flera saker att bedöma i testningen, färg, doft, utseende, karaktär och smak på det färdiga teet samt en granskning av de torra bladen. Vad som också bedöms vid teprovning är det första intrycket man får vid smak, aromens utveckling, bouquet och eftersmak. Det krävs lång erfarenhet för att bli en professionell provsmakare. Vid teprovning måste olika teer ha samma förutsättningar. Mängden te som vägs upp vid provning ska vara av samma vikt som en gammal brittisk six-pence, 2,86 gram. En bägare med lock används där kokande vatten hälls i, teet ska sedan ligga och dra i 5 minuter. Proceduren vid avsmakningen är sedan densamma som vid vinprovning, sörpla, smaka och spotta.

4 Odlingsområden Kina: I Kina odlas te i störst utsträckning i södra och mellersta delen utav landet. Majoriteten av teet som dricks i Kina är grönt te, svart te framställes främst för export. Det finns många gamla tributträdgårdar i södra delen av landet, teet som plockades i dessa var främst avsett för kejsaren. Det fanns många restriktioner över hur detta te skulle plockas, nytvättade, vitklädda jungfrur skulle under uppsikt plocka teet i silverkorgar. De bästa tesorterna växer här på meters höjd. Te tillverkas i största grad i provinserna; Anhui, Fujian, Guangdong, Guizhou, Hainan Dao, Henan, Hubei, Hunan, Jiangsu, Jiangxi, Shaanxi, Sichuan och Yunnan. Indien: Ungefär en tredjedel av världens te produceras i Indien. De två största områdena för produktion är Assam och Darjeeling. Det största odlingsområdet i världen ligger i Assam, vid sidorna av Brahmaputra. Det var i Assam man upptäckte teplantan Assamica. De bästa teerna skördas här under second flush. Darjeeling har fått smeknamnet drottningen av te. På Himalayas sydsluttning finnner man den mest berömda teodlingen. Både Darjeeling och Assam har idealiskt klimat för teodling. Te odlas även i stor utsträckning i provinserna Nilgiri, Dooars och Sikkim. Japan: Grönt te är vad som dominerar i Japan när det gäller tillverkning, man importerar in sitt svarta te. De bästa områdena för odling finns på Shikoku, Kiuchu och södra delen av Hondo. Det mest berömda teet är ifrån Udi, Shizuoka.

5 Taiwan: Det te som främst odlas i Taiwan är Oolong-te, smakmässigt ligger de mellan grönt och svart te, halvjäst. För grönt te är sorter som Gunpowder och Sencha vanligast, svart te framställs främst i området Sun-Moon-Lake. Plockning sker här mellan 6 maj och 20 april. Sri Lanka: Världens näst största teproducent är Sri Lanka. En titel de tidigare hade gällande kaffe, men när rostsvampsjukdomen förstörde kaffeplantorna började man odla te. Te som kommer härifrån kallas för Ceylonte. Det högsta odlingsområdet kallas för Nurelia (Nuwara Eliya), och får fram fina sorter tack vare nordostmonsunen. Väster om bergsmassivet i centrala Sri Lanka ligger Dimbula, härifrån kommer högkvalitativt te på grund utav den torra väderleken. Nepal: I Himalaya mellan Kina och Indien finner vi Nepal. Man använder i Nepal främst de klassiska metoderna för att framställa te. Teet som kommer härifrån går både i smak och karaktär att jämföras med ifrån Darjeeling. Afrika: Flera afrikanska länder framställer te. Burundi, på 2000 meters höjd. I sluttningarna vid Mount Kamerun, i Kamerun. Norr om Victoriasjön, i Kenya. Mulanji, den södra regionen, i Malawi. Moçambique, på 1000 meters höjd. Norra, centrala och södra delarna av Tanzania. På meters höjd i Zimbabwe. Peru & Ecuador: Den största produktionen i Peru är av svart te, men även små mängder grönt te produceras. De viktigaste odlingsområdena i Peru är Cusco och Huanuco. I Ecuador startades odling av te vid Te Sangay. Argentina: Odling av te till att använda i blandningar är stora i Argentina. Teet härifrån används främst i tepåsar. Odlingsområden som är stora finner vi i Chaco, Corrientes, Formosa, Misiones och i Tucumán. Indonesien: Det indonesiska teet har en kraftig smak och passar väldigt bra i blandningar. Te produceras här året runt i de stora odlingsområdena Sumatra och Java samt även i Malaysia. Turkiet & Australien: Svart te är det som huvudsakligen produceras i Turkiet. Odlingsområdet ligger i nordöst, Rize. I Australien produceras också huvudsakligen svart te, som går i tepåsar. Små mängder grönt te produceras även i Madura. Portugal: Te i Portugal skördas och bearbetas fortfarande för hand. Här framställes både grönt och svart te. Området där odlingarna ligger är i Azorerna på ön Sao Miguel.

6 Historia Te har sitt ursprung i Kina och är troligtvis världens äldsta kulturväxt. Tebusken sägs vara känd så långt tillbaka i tiden som 5000 år. I Kina använder man sig utav drycken varje dag, till varje måltid serveras den. Efter maten för att hjälpa till med matsmältningen, samt före maten som en förfriskning. -Upptäckten utav te har många legender. I Indien tror man att Darma under sin sjuåriga pilgrimsfärd i Kina, där han istället för att sova skulle meditera under hela resan, gjorde upptäckten. Genom att tugga på bladen försvann tröttheten och meditationen kunde, med lyckat resultat, äga rum. I Japan finns en annan historia. Bodhidharma var den förste buddistiske missionären i Kina, son till den indiske kungen Kaisawo. Bodhidharma blev så rasande av sin trötthet att han skar av sig sina ögonlock. Ur marken, där de landat, slog två tebuskar rot. Bladen från dessa botade tröttheten. Den kinesiska legenden handlar om en utav de tre gula kejsarna, Shen Nung. Tre blad från en tebuske föll ner i kejsarens skål med kokande vatten, vilket han drack varje dag. Vattnet färgades guldbrunt, efter att ha smakat på drycken fann kejsaren den mycket behaglig, uppfriskande och upplivande. Varje dag efter detta njöt han av drycken. Han-dynstin (206 f.kr e.kr.): Bladen från tebusken användes till största del som medicin, offergåvor och föda. Användningen i medicinsk syfte var hjälpande vid huvudvärk, trötthet, koncentrationssvårigheter, urinvägsinfektion, reumatism samt för synen.

7 Tang-dynastin ( ): På 700-talet skrev Lu Yu, som ses som historiens främste temästare, ett stort verk om te på flera band. I detta verk framkom en ny form av framställning, tidigare blev det rostat i wok panna, malts ner till pulver varpå sedan mjölk, kryddor och andra tillsatser lagts till. Cha blev nu samlingsnamnet för te, som tidigare haft flera namn. Song-dynastin ( ): Tekonsten förfinas och når sin höjdpunkt under denna tid. Bladen ångas innan de mals för att sedan pressas i olika former. Populariteten för drycken ökade ständigt. Drycken förvandlades nu till en mer folklig dryck, inte som tidigare då det varit mest för hovet samt andra personer med rikedom och status. Yuan-dynastin ( ): Mongolerna erövrar Kina. De naturliga bladsorterna blir allt mer populära och det pulveriserade teet försvinner. Grönt te framställdes främst under denna tid, men när varan behövde klara av långa transporter så utvecklades det svarta jästa teet av de kinesiska teodlarna. Ming-dynastin ( ): Landet är nu inne i en ny kulturell blomstringstid. Bladen soltorkas eller rostas i panna. Att brygga te direkt i en kopp med lock eller i en kanna fylld med hett vatten blev nu vanligast, tekannan blir ett av de viktigaste verktygen. Enbart i kloster hade man tidigare skådat tecermonin, den trädde nu in i de vanliga husen. Qing-dynastin ( ): Te som handelsvara blev nu en stor, viktig exportvara. Utländska trupper ockuperade en kinesisk fabrik, under det så kallade opiumkriget i mitten av 1800-talet. Jäsningsprocessen av teet i lokalen kom igång, när teodlaren äntligen kom åt sin skörd visade sig teet bli en succé. En ny framställningsprocess hade tagits fram. Till Japan kom teet från Kina via buddhistiska munkar. När det först fördes in så dracks teet som antingen läkemedel eller som stimulansmedel av munkarna, vid meditation, i klostren. Denna dyrbara vara blev sedan i första hand ämnad för överklassen och kejsarfamiljen. Under 1100-talet spreds dock användningen vidare till folket. Drycken blev under 1300-talet sedan betraktad som en statussymbol för samurajerna. Att tillreda te blev en konstform, denna konstform var något som ansågs obligatoriskt om man ville kunna uppnå en högre andlig nivå. I förbindelse med zen och taoismen är tecermonins viktigaste steg, cha-no-yo, uppkomsten av chado, läran om vägen till te. Tekonsten blev något som starkt präglade landet. Kristna missionärer och sjömän förde kunskapen om teets egenskaper och teodlingar till Europa under 1500-talet. När teet nådde Amsterdam 1610 så kom handeln av te igång. Holländarna spred sedan handeln snabbt vidare till länder som Italien, Portugal, Tyskland och Frankrike. Via karavaner nådde teet även Ryssland. Teporslinet blev med detta även det en stor handelsvara.

8 Te kom att bli en nationaldryck i England, när holländarna nådde dit med drycken. Prinsessan Katharina av Braganza var särskilt förtjust i drycken. Hon införde den vid engelska hovet när hon, som hemgift när hon gifte sig med kung Karl II, hade med sig en låda fint kinesiskt te. Det brittiskt grundade Ostindiska kompaniet började nu importera stora mängder te. Teet betalades först med silvermynt, men övergick senare i byteshandel mot opium. Detta startade opiumkriget, då kinesiska regeringen ville stoppa införseln av engelskt opium. England tog till sig ett flertal kolonier där odling av te blev en stor framgång. Att transportera te var en lönesam sysselsättning, priserna blev högre om de kom fram till London fort. Detta ledde till kapplöpningar inom importen, te blev en storindustri. En stor tehandel mellan Kina och Ryssland inleddes efter det att te fraktats som födelsedagspresent åt tsar Michail I. Te fraktades till Ryssland från Kina med karavaner och blev väldigt populärt. Dessa karavaner upphörde när man byggde en ny järnvägslinje i Ryssland. Men te blev kvar som en älskad dryck i landet. Ett tydligt avtryck i historien gjordes i Amerika, känt under namnet Boston tea party. Te hade vid detta laget fått starkt fotfäste i landet, en mycket omtyckt dryck. Som en protest mot engelsmännens skatter och styre över folket utfördes i nordamerika en protest, en bojkott av brittiska varor. Den 16 december 1773 kulminerade denna dispyt. I Bostons hamn, förklädda till indianer, stormade medlemmar ur en frimurarloge tre brittiska skepp. Som en protest mot den höga brittiska teskatten kastades över 300 lådor med te överbord, ner i havet i Bostons hamn. Detta var ett av de steg som påskyndade utvecklingen av Amerika till en självständig nation.

9 Tesorterna Framställningen av te är vad som bestämmer hur de delas in i sorter. Plantorna är desamma, vad som avgör är som sagt framställningen. Att svart te skiljer sig från grönt har med jäsningen att göra. De olika sorterna sorteras i dessa kategorier; Grönt te, Svart te, Vitt te, Oolong te och Pu-Erh-te. Grönt te: Vid plockning är det viktigt att se till att ej bladen skadas, detta skulle inleda jäsningsprocessen. Bladen ångas eller hettas upp, för att sedan torkas, av anledning att förhindra jäsning. Av de bästa sorterna plockas bara de blad och knoppar som slår ut först. På bladen kan man sedan se om de har blivit plockat för hand eller om det skurits med kniv. Om bladen har blivit brunfläckiga har de utsatts för jäsning, detta går att inspektera. När teet sedan är tillagat kan man enkelt skåda om det innehåller bladskott eller enkla blad. Vad som visar på god kvalitet hos ett grönt te går att känna igen i att bladen inte är bruna utan gröna, fasta, torra samt en aning glänsande, doften är frisk, påminnande om hö. Svart Te: Det svarta teet får sin smak och sin röda färg på grund av jäsningsprocessen. Av samma anledning är svart te mycket hållbart. Efter att teet plockats läggs det på stora galler, i ca 12 till 18 timmar, för att torka. Av syrepåverkan förändras cellsaften och bladen, detta är jäsningen, som ger det svarta teet sin karaktär. Vitt Te: Under lång tid var det vita teet i Kina enbart avsett för kejsaren. Det betraktades som en trolldryck som hade livsförlängande krafter. Högt uppskattat för sin fina arom. Vitt te kommer från speciella vita teplantor, det är enbart knopparna som plockas ihop med de små silverfärgade bladskotten. De vita fjunen som efter översättningen till engelskan här blev Pekoe hette i Kina Bai Hao. Vitt te har ett mycket gott rykte och fantastisk arom.

10 Oolong-Te: Att framställa Oolong-te är inte en lätt uppgift, tillvägagångssättet är mycket omständligt. Detta te är halvjäst, varierar mycket mellan olika sorter. Framställningen går till så att bladen efter att de plockats får ligga och soltorka i ca en timme, en stor del sorter skakas om i bambukorgar, för att underlätta jäsningen. Efter soltorkningen flyttas de inomhus för en ny jäsningsprocess. Bladen hälls i en trumma och torkas i 70 grader i ca 45 minuter varpå de skakas i rena bomullsdukar. Dessa dukar knyts ihop till en boll och valsas i i 20 minuter. Detta återupprepas flera gånger, upp till 10 gånger. Bladen ska vid avslut vara gröna i mitten och svarta i kanterna, bladen rullas då och rostas. Det finns fyra grundtyper av Oolong-te, Pouchong (jäst till 12%), Zhen Cha Oolong (jäst till 30%), So Cha Oolong (jäst till 50%) och Kao- Shan-Cha Oolong (höglandste jäst till 30%). Pu-Ehr-Te: Brukas inom traditionell kinesisk medicin för att lindra besvär. Det har använts i Kina länge, börjar gradvis komma till Europa mer och mer. Produceras genom att grönt Pu-Ehr-te först ångas var på det behandlas med mikroorganismer. Lagringen sker på en sval plats under flera månaders tid. En jordig smak med en röd färg.

11 Blandningar och Sorter Lung Ching: En utav de ädlaste tesorterna, har en väldigt frisk arom. Betyder Drakens källa och odlas i området Zhejian. Pi Lo Chun: Denna sort har spiralformade blad och framställs i Kina och Taiwan, dess smak är är milt blommig. Gunpowder: Till utseendet ser detta te ut som krut, tebladen har rullats till små kulor. Smaken är kärv och frisk, färgen är grön-gul. Framställs i Kina och Taiwan. Chun Mee: Frisk och kärv smak. Produceras i Kina, Taiwan och Indonesien. Lapsang Souchong: Framställningen av detta te sker genom att torka det över en eld av grannbarr eller harts. Kinesiskt te, förekommer dessutom ofta i ryska teblandningar. Keemun: Smaken är av söta frukter, rund och fin. Har mycket regelbundna blad. Kommer ifrån provinsen Anhui. Sencha: Bladen ångas och rullas flera gånger tills de har utseendet av gröna barr. Mycket väl omtyckt vardags-te i Japan. Gabalong: Mycket hälsosamt te, innehåller väldigt många av de ämnen som gör grönt te riktigt hälsosamt. Fin arom med en mild smak. Bancha: Enkelt te med relativt låg koffeinhalt. Upp till tre år gamla teblad kan skördas till denna sort. Genmaicha: Smaken påminner till viss del om popcorn. Genmaicha är Sencha-te som blandats med rostat fullkornsris. Gyokuro: Bladen tas tillvara på mycket försiktigt, teplantorna har täckts med mörka nät och vassmattor som gjort att de innehåller mindre garvsyra och fått en mycket mild smak. Gyokuro är ett av Japans dyrbaraste och mest utsökta teer. Kukicha: Även bladstjälkar och kvistar plockas för att framställa detta te. Lätt te, frisk smak med en ljusgul färg är vad som präglar detta högvärdiga te. Kokeicha: Har en form utav granbarr. Pulverte som pressats ihop med risstärkelse. Matcha: De finaste senchabladen mals ner till fint pulver i stenkvarnar för att skapa detta berömda te. Teet som används vid de japanska tecermonierna. Shincha: Högkvalitativt grönt te. Darjeeling Autumnal, FOP + GFOP: Svart te som skördas mellan oktober och november, efter monsunregnet, på Himalayas sluttningar. Innehåller inte mycket garvsyra och har då en fin, lätt arom. Darjeeling First Flush, FTGFOP: Tidigt på året, mellan februari och mars, skördas detta te. Svart te som är nyansrikt. Assam: Aromatisk, kryddig och kraftig smak präglar Assamte, med beteckningarna (GFBOP, TGBOP samt FTGFOP). Ofta en bas i ostfrisiska blandningar.

12 Nuwara Eliya: Skördas året om, svart te. Smaken är frisk och kärv med en lätt citrusarom. Dimbula OP + FOP: Svart te, skördas mellan december och mars. Kärv, kryddig och frisk smak med en lätt citrusarom. Ceylon Uva: Odlas på en höjd mellan 1300 och 2500 meter. Skördas mellan juli och september. Kärv, kraftig smak med en känning av citrus. Breakfast Tea: Den klassiska frukostblandningen består av 2/3 fruktigt Ceylonte och 1/3 kraftig Assamte. Afternoon Tea: Eftermiddagsteet brukar vara en varierad blandning av Ceylonte och Assamte. Five o'clock: Ceylon Orange Pekoe eller Flowery Orange Pekoe med tillsatt Darjeeling brukar denna blandning bestå utav. English Blend: Blandningar från Kina, Indien och Ceylon, med stor variation av bladstorlekar. China Caravan: Mild, aromatisk teblandning som innehåller en variation av olika sorters ojästa gröna teer. China White Tips: Lätt rökig och aromatisk smak är vad som betecknar denna blandning, orökta kinesiska sorter. Ostfrisisk blandning: 2/3 Assam samt 1/3 av antingen Ceylon eller Sumatra/Java. Earl Grey: Döpt efter Edward Grey (Earl av Fallodon). Te som är smaksatt med bergamottolja vilket ger det en liten smak av citrus. Består av både grönt och svart te, sorterna som används är Darjeeling, Assam, Ceylon och Keemun. Ice Tea: Te som bryggts relativt starkt av olika former av instant tea (grönt eller svart). Drycken hälls upp i ett glas fyllt med isbitar medan teet fortfarande är hett, aromen och färgen stannar kvar då teet kyls ner ganska snabbt. Instant Tea: Stora mängder kokas i fabriker varpå det torkas med hetluft, eller frystorkas. Tepulvret förpackas och säljs som granulat eller pulver i burkar.

13 Örtteer och fruktteer har inte sitt ursprung från Camellia sinesis som vanliga äkta teer, dessa är framtagna med andra växter som bas. Örter, kryddor och frukter används för att skapa hälsoteer, många har av sig själva stått som hälsomedicin. Bland de som vanligast används finner vi dessa dekokter. Anis (Pimpinella anisum): Frukterna som är grå och bruna är de som används. Anis är bra för blodcirkulationen och matsmältningen. Brännässla (Urtica): Bladen torkas och används för att framställa drycken. Skyddar mot blodbrist tack vare den höga järnhalten, urindrivande. Fänkål (Foeniculum vulgare): Lindrar vid gasbildning, matsmältningsbesvär och kolik. Frön från fänkålen är slemlösande och lugnande. Ginseng (Ginseng radix): Denna växt har en lång historia som läkeväxt, bland effekterna finner vi ett stärkt immunförsvar, ökad prestations- och reaktionsförmåga samt ett förbättrat allmäntillstånd. Hibiskus (Abelmoschus esculentus): Ger en syrlig och fruktig smak. Löser upp kramper i mage och tarm. Honeybush Tea (Cyclopia intermedia): Namnet kommer av buskens blommor som har en doft som starkt påminner om honung. Kommer från Afrika och kallas även buschte, bergte eller Kapte. Väldigt bra mot besvär i andningsorganen. Innehåller kalcium, kalium, mangan, järn och zink. Ingefära (Zingiber officinale): Ingefära påverkar blodgenomförseln, hjälper mot magbesvär och kramper, är en svettdrivande ört. Mycket bra vid förkylning, stärker immunförsvaret. Kamomill (Matricaria chamomilla): Inflammationshämmande, antibakteriell och kramplösande. Används ofta vid magbesvär. Blomhuvudena, torkade eller färska, är det som används. Har en väldigt fin aromatisk smak. Lapacho-Te (Tabebuia impetiginosa): Utvinns ur lapachoträdets inre bark. Indianerna använde sig av denna växt och har från generation till generation fört med sig kunskapen om dess läkande effekt. Används mot blodbrist, bronkit och sockersjuka, dricks mycket som njutningsmedel. Lindblomste (Tilia): Dekokten görs på båda sorterna av trädet, sommarlind och vinterlind. Avger en frisk stark doft av honung. Vid sjukdomar i andningsvägarna och förkylning används ofta detta te. Har en lugnande och svettdrivande effekt. Maskros (Taraxacum officinale): En besk smak avger maskrosens blad och rot vilket används till denna dryck. Motverkar reumatism, är apitetretande, urindrivande samt renar blodet. Mate-te (Ilex paraguayensis): Detta örtte kommer från Brasilien och utvinns från järnek. Bra vid utmattning, är uppiggande både andligt och kroppsligt. Stimulerar ämnesomsättningen och matsmältningen.

14 Meliss (Melissa officinalis): Trädgårdsmeliss eller citronmeliss är namn som är lite mer vanliga för växten. Drycken är aromatisk med en frisk smak. Meliss är nervlugnande, avslappnande och kramplösande. Används oftast vid nervositet och sömnlöshet. Nypon (Rosa canina): Av nyponrosens fruktskal tillreds denna dryck som har en syrlig och fruktig smak. Ger en bra motståndskraft mot förkylningar och är rik på C- vitamin. Ortosifon (Aspalathus linearis): Växten kommer framförallt från Australien och Sydostasien. Kan kännas igen under namnen indiskt njurte eller javate. Bra vid blåsoch njursjukdomar, urindrivande och kramplösande. Pepparmynta (Menthae pepiritae): Ursprungligen kommer växten från England och ger ett aromatiskt te med en mycket uppfriskande smak. Används effektivt vid huvudvärk, illamående, gasbildning och mag- och tarmbesvär. Rooibos-te (Aspalathus linearis): Koffeinfritt te, fattigt på garvsyra. Kommer från rooibos-busken i sydafrika. Aromatisk välsmakande örtte. Rooibos stärker immunförsvaret, är lugnande, sömngivande samt hjälper mot mag- och tarmproblem. Salvia (Salvia officinalis): Har en något besk smak. Salvia är inflammationshämmande, sänker kolesterolhalten, stimulerar immunförsvaret, blodomploppet samt har en antiseptisk verkan. Timjan (Thymus serpyllum): Av bladen tillverkas ett aromatiskt te med en kramp- och slemlösande effekt. Vitlök (Allium sativum): Denna välkända krydda är uppskattad på många platser världen över. De egenskaper vitlök har som hälsokrydda är att den sänker blodtrycket och förbättrar blodet genomströmning samt framförallt goda antibakteriella egenskaper. Vänderot (Valeriana): Teet görs av rotstocken och får en något bitter smak. Denna växt är lugnande för nerverena och sömngivande. Äppelte (Malum): När detta te kokas går hela frukten att använda. Effekten är sömngivande och lugnande. Att tänka på när man dricker ört- krydd- och fruktteer i hälsosynpunkt, ej enbart för njutningen, är att man inte ska tillföra socker eller sockerersättningar. Tillsätt en tesked teblad per kopp vatten och låt dra i omkring fem till tio minuter. Om ni själv väljer att plocka växterna se då till att plocka dem när de hälsobringande ämnena är mest utvecklade. Undvik att plocka växter vid motorvägar och på andra vis där miljön är mycket trafikerad. Plocka ej fridlysta växter.

15 Njutning och Läkemedel Te har länge använts som njutningsmedel. Drycken har en stimulerande effekt både kroppsligt och själsligt. Inte bara är det positivt i den bemärkelsen utan även omgivningsmässigt skänker det en behaglig inverkan. De flesta människor förknippar att njuta av en kopp te med en behaglig stämning och värme, en trevlig samvaro och tända stearinljus är ett bra exempel. Det är känt att om man dagligen njuter av en kopp te så är det positivt för hälsan. Koffein som ingår i te verkar långsammare än det som ingår i kaffe då teets koffein är bundet till garvsyran, därav sitter de dessutom kvar längre. Kropp, ande och själ betraktas inom den traditionella kinesiska läkekonsten som en enhet, människa-natur-kosmos. Dessa anses påverka varandra konstant. De motsatta krafterna verkar hela tiden, allt existerar med yin och yang, de måste därför stå i samklang med varandra. Av denna anledning dricks alltid te till maten i Kina. Olika växter har olika verkan, teets kvalitet har för de hälsobringande effekterna mycket stor betydelse. Te betraktas, på grund av de många olika ämnen, mineraler, eterisk olja och spårämnen, som ett naturläkemedel. Effekter te ger ur hälsosynpunkt är att det lindrar och botar förkylningar i slemhinnor och andningsvägar, det lugnar mage och tarm samt har en inflammationshämmande egenskap. Garvsyra frigörs ur teet när det ligger och drar vilket ger det en kärvare smak, grönt te innehåller mer garvsyra än svart och bör därför bara dra i ca två minuter. Det senaste som studerats är teets egenskaper att faktiskt minska risken för hjärtinfarkt och cancer. I alla tesorter finns ämnet teofyllin, detta ämne är muskelavslappnande och stimulerar blodcirkulationen. Flour är ett annat ämne som finns i te, finns mest i grönt men även i svart, vilket stärker tändernas emalj. Grönt te innehåller mycket C-vitamin. Te som bantningsdryck är ett mycket bra alternativ, om ej socker tillsätts. Det finns många huskurer som innehåller te. Kompresser indränkta i kallt te kan ge lindring när huden bränts i solen. Växter göds med tesump. Avsvalnade använda tepåsar placeras över värkande eller trötta ögon. Doft av fisk ur kastruller försvinner om de gnids in med våta teblad. Formaldehydkoncentrationen i nytapetserade eller nymålade rum minskar väsentligt om tepåsar hängs upp. Burkar av porslin, keramik, plast eller glas är mycket lämpliga för att förvara te. Populärt är att förvaringen sker i metallburkar. Te bör förvaras svalt, torrt och mörkt, både grönt och svart. Vad som starkt kan avrådas är att förvaringen sker i närhet av starkt luktande kryddor eller kaffe, teet kan av detta förlora en del av sin fina arom. Ånga från diskho eller spis är också skadligt.