Eftertext Glömda Stigar. Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck:

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Eftertext Glömda Stigar. Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck:"

Georg Hansson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Eftertext Glömda Stigar Kungen läste meddelandet om igen och rynkade på pannan. Inpräntat på pergamentsbiten stod det skrivet, i klarrött bläck: Det åligger en Stålmod att se till så att Loward inte startar krig O H C C Kungen lyfte blicken och tittade på den lilla flickan som hade överräckt lappen. Hon var av adlig börd, det syntes på de vackra kläderna. Och hon var helt klart bevandrad, sin unga ålder till trots i flickans milda ögon lyste erfarenhetens kraft stark. Loward försvann in i tankarna. Så mycket hade hänt de senaste dagarna. Transporten som föregicks av så många rykten, hade passerat förbi här i hjärtat av Pelarnejd bara någon dag tidigare. Givetvis hade följet råkat ut för ett överfall och blivit rånade. Snart kom det Kungen till kännedom att transporten gått från Piontemplet i norr och att den relik som Alagastus hade sänt mot Wilone var ett mäktigt vapen Cindratinn. Både templets och relikens namn klingade obehagligt bekant i Kungens öron. Men var hade han läst om dessa? Loward kom till sans igen och såg på den lilla flickan. Vad var ditt namn nu igen, sa du? - Elsa L Stålmod Så var det jag! Elsa L Stålmod, var hon verkligen den hon utgav sig för att vara? Och hur kunde den som skrev lappen veta att Kungen övervägde krig? I ljuset av meddelandet stod det klart att sakfrågan krävde mera fakta, det var läge att sända bud till de skriftlärda i Shaspatz. Samtidigt så anade Loward, någonstans i bakhuvudet, att kriget skulle komma, vare sig han ville det eller inte. På marken låg sårade rövare, präster och soldater tempelriddare såg det ut som. Och där mitt ibland dom låg svärdet - Cindratinn. Karl tittade på svärdet och rörde sig närmare, han böjede sig ned och greppade det. Just då stormar det fram fler tempelriddare bakom kröken. Karl inser med ens hur detta måste se ut han, en ensam man, med nedgjorda soldater på marken runt sig, och med handen på tempelriddarnas relik. Tankarna far, nu gäller det att behålla fattningen: - Jag jagade iväg rövarna som sårade era soldater och tänkte återbörda den här till er!

hade överräckt lappen. Hon var av adlig börd, det syntes på de vackra kläderna. Och hon var helt klart bevandrad, sin unga ålder till trots i flickans milda ögon lyste erfarenhetens kraft stark.

2 Tempelriddarna stannade upp, Kapten Elisa Juvangelis granskade Karl. En ganska proper man, men var det inte lite rövare över honom ändå? Karls öde vägdes på guldsskål, men denna gång var gudarna med honom. Du har gjort Wilone och Kel Adar en stor tjänst, följ med till värdshuset så att vi får prisa dig offentligt vad är ditt namn, du som återbördade den heliga reliken? Vid värdshuset tittar många snett på Wilones nya hjälte. Men det är gästabudstider och i festyran glöms både det ena och det andra bort, åtminstone för stunden. Men alas, svärdet verkar förbannat, då det har återvänt till riddarföljet hamnar det snart på avvägar igen. Från hand till hand passerar det svart, vit, röd, stor eller liten svärdet gör ingen skillnad på bärare. Men världen står inte opåverkad därav, jorden skälver, himmelen blöder, dunkla krafter vaknar... I nattens mörker växer en skugga sig allt starkare. Vips, så har ett knytt sugits in i skuggan och förmörkats och förvridits. Mörkeralverna överser det hela, några människor likaså. Deras ansträngningar bär frukt härskaren stiger åter upp ur jorden. För en stund vandrar den vars namn inte bör nämnas, i kroppen på skogens egna skapelse, och skapar förvirring och skräck. Snart går ryktet om att härskaren gav kraft och styrka till mörkeralven Seska, men endast de som med egna öron och ögon fick se vad som utspelade sig vid ritualen i skymningen, vet vad som egentligen hände. Men var tog egentligen härskaren vägen? Vem är denna namnlösa skugga, som enligt profetian ska bringa balans och ordning åter? Den våren var skogvarlserna bleka och få. Inte nog med detta, de blev färre och färre! Var tog de egentligen vägen? När Grim fick höra talas om att magikerna förlorade i kraft insåg den gamle att det måste ha med magin att göra var magin på väg att försvinna? Och alla skogsväsen med den?

Du har gjort Wilone och Kel Adar en stor tjänst, följ med till värdshuset så att vi får prisa dig offentligt vad är ditt namn, du som återbördade den heliga reliken?

3 Tillsammans med magikern Johan och druidkvinnan Martje började Grim att söka efter kunskap om vad som var på väg att ske och vad som kunde göras. I sitt sökande fick de fått fatt på den gamla profetian och de insåg att tiden snart var inne. När magiskt ljus brinna ut Äro fyra viktigare än alla Gruva, ström, källa och glänta som kalla Dit skogens väsen Vissna gå färgas åter starka då Att ännu en tid se gry Om måne vänder åter ny Ack, annars de tyna sakta bort och väsen byts till motsatt sort När magiskt glöd Falna, dö Demoniska eldar ståta ett svar på glömd stigs gåta Sju små frön i marken gro Växa, vakna nu vandra tro: Skimmer bära på fackla hopp till den skog som vackla Följa sen med till stigens slut vid port bära månljus ut Så skåda åter: Ny måne, nytt ljus ny tids färg Så var det, magins kraft sinade. Den strålade inte längre ut genom världens element. Grim och de andra kom fram till att det måste ha med de nya elementen att göra. De gamla skrifterna sade att för att magin ska komma åter måste de nya elementen föras till all magis källa bakom Månporten där de kan ingjutas så att magin börjar flöda igenom dom.

När magiskt ljus brinna ut Äro fyra viktigare än alla Gruva, ström, källa och glänta som kalla Dit skogens väsen Vissna gå färgas åter starka då Att ännu en tid se gry Om måne vänder åter ny Ack,

4 Normalt sett var porten dold för att magin bländar sikten för den som tittat mot porten. Men nu när magins strålkraft mattades, blottlades mycket gammalt däribland de demoniska eldar som ledde på glömda stigar till Månporten. När gubben Skimmer dök upp stod det slutligen klart att profetians tid var kommen. Det utbryter ett fasligt letande efter element, men allt går bra och snart bar färden mot Månporten. Insvept i dimma och upplyst av gryningseldar finner dom den en mäktig port. Allt verkar gå bra fram tills att den gamla reliken, svärdet Cindratinn, återigen dyker upp, denna gång i handen på svartblodet Mash-Tarak. Schamanen försöker hugga ned Skimmer med svärdet. Skimmer blossar av ilska, skakar på huvudet, tar svärdet och kastar in det bakom Månporten förlorat för Pelarnejds folk. Ritualen genomförs, sju tappra vandrar in bland demonerna i Gryningsriket, sju återvänder. Snart flödar magin åter genom Månporten. Efter ritualen händer dock något som få förstår. Aron Östfarare, känner magins krafter återvända och ser möjligheten nalkas. Han tar ett kliv fram emot den mystiska lyktgubbe: -Jag vill tacka dig Skimmer, för det du gjort för magin, för pelarnejd, och dess folk. Jag känner er väl, och ni vet också mycket väl vem jag är, så låt oss därför tala om något personligt. Du mördade den jag älskade allra mest, och när dolken föll i min rygg betraktade du mitt fall till föruttnelsen. Därför är det nu hög tid för mig ATT BETRAKTA ERT! Det utbryter genast tumult men Aron är skärpt och låser på magisk väg fast Skimmer, varpå han kastar in denne bakom Månporten. På marken ligger Skimmers lykta kvar. Man kan se hur ljuset därinne sakta brinner ut. Någonstans ute på dödens ängar tänds ett nytt. Den våren var det särskilt mycket fart och fläkt i värdshuset. Gästabuden stod från kväll till annan. Barnen lekte, musikanterna spelade, folket dansade och sjöng! Festerna varade till långt in på småtimmarna då pigorna återvände rufsiga i håret efter äventyr med ryktbara handelsmän. Det pratades och skvallrades, skrålades och viskades. Ryktena for, fram och tillbaka, det sades bland annat att Tore Demonbane hade återvänt till skogarna...

När gubben Skimmer dök upp stod det slutligen klart att profetians tid var kommen. Det utbryter ett fasligt letande efter element, men allt går bra och snart bar färden mot Månporten.

5 Men ett rykte överglänste alla andra denna vår! Det spreds som en löpeld i skogen! Och det pratades inte heller mindre om ämnet när folk fick veta att ryktet faktiskt var sant: Kung Loward hade tagit sig en trolovad! En vilja av folket! Pelarnejd skulle få en drottning! Leve Kungen! Leve kärleken! Leve folket och leve gästabuden!

faktiskt var sant: Kung Loward hade tagit sig en trolovad! En vilja av folket!

Relevanta dokument

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår