SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 20 NOVEMBER 2003

Transkript

1 4-001 SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 20 NOVEMBER ORDFÖRANDESKAP: PROVAN Vice talman (Sammanträdet öppnades kl ) Perry, Roy (PPE-DE). (EN) Herr talman! Som en ordningsfråga vill jag meddela att parlamentet vid sammanträdesperioden i september antog ett betänkande om framställningarna om Lloyd s, och fastställde en tidsfrist till den 15 november då kommissionen skulle informera parlamentet om sin förordning om Lloyd s of London mellan 1978 och Jag måste berätta att inget sådant meddelande hade kommit från kommissionen den 15 november. I min egenskap av föredragande känner jag ännu inte till att någon information har nått parlamentet, även om man på Bolkesteins kansli försäkrar att hans brev har postats. Jag hoppas att det kommer fram så småningom, men tidsfristen respekterades inte. Jag kommer att ta upp frågan i skriftlig form, men ville nu bara få den protokollförd. * * * Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Herr talman! Det är nu 14 år sedan FN:s generalförsamling antog barnkonventionen, den 20 november Tyvärr fungerar våra ekonomier fortfarande på ett sätt som gör att vi misslyckas med att ta hänsyn till barnens behov. Barnarbete förekommer fortfarande, även i Portugal, där man uppskattar att över 4 procent av barnen arbetar inom olika sektorer på grund av många familjers osäkra ekonomiska situation. Vi välkomnar de viktiga initiativ som fördömer sådana sedvänjor och skyddar barnens rättigheter, särskilt den globala kampen mot barnarbete. Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle därför vilja uppmana alla att visa större engagemang för att se till att ett barns leende innebär hopp om en rättvisare värld, där barnarbete inte förekommer Talmannen. Vi noterar era kommentarer, fru Figueiredo Subventionspaket (gemenskapens handlingsprogram för främjande) Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om tre av gemenskapens handlingsprogram. betänkandet (A5-0384/2003) av Sacrédeus för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik om förslaget till rådets beslut om upprättande av ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för organ som främjar den ömsesidiga förståelsen av förbindelserna mellan Europeiska unionen och vissa icke-industrialiserade regioner i världen (KOM(2003) 280 C5-0350/ /0110(CNS)) betänkandet (A5-0368/2003) av Rühle för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om förslaget till rådets beslut om upprättande av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang (KOM(2003) 276 C5-0321/ /0116(CNS)) och betänkandet (A5-0396/2003) av Kratsa-Tsagaropoulou för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män (KOM(2003) 279 C5-0261/ /0109(COD)) Kinnock, Neil, kommissionen. (EN) Herr talman! Eftersom detta är en gemensam debatt, är de dåliga nyheterna att jag måste bli ganska mångordig. De goda nyheterna är att jag skall fatta mig så kort jag kan, dock utan att undvika att svara på de detaljerade frågor som har tagits upp av parlamentsledamöterna i deras verksamhet, och som jag vet är ett resultat av deras hårda och intensiva arbete. Som parlamentsledamöterna känner till arbetade de tre EU-institutionerna gemensamt under 2002 för att uppnå en ny budgetförordning som kommer att träda i kraft den 1 januari Förordningen ger bland annat tydliga ramar för de bidrag med vilka vi stöder ett stort antal europeiska organisationer i deras dialog med de europeiska medborgarna. I förordningen stadgas också att varje ekonomiskt beslut måste ha en rättslig grund för att vara motiverat. Detta krav är särskilt relevant för de bidrag som har finansierats via poster vilkas plats i budgetstrukturen, budgetens så kallade A-del, innebar att de kunde inkluderas i de administrativa utgifterna och alltså kunde användas på ett sätt som saknar tydlig rättslig grund. Den ändring av budgetstrukturen som införts i den nya budgetförordningen innebär att dessa bidrag inte längre inkluderas i de administrativa utgifterna, vilket innebär att bidragen nu måste ha en rättslig grund. Det var mot bakgrund av detta nya krav som kommissionen i maj 2003 lade fram sju förslag till nya rättsliga grunder. Dessa åtföljdes av ett meddelande från Michaele Schreyer där det allmänna sammanhanget

2 betonades och enhetliga lösningar på allmänna problem presenterades. Kommissionen välkomnar detta betänkande av Lennart Sacrédeus och värdesätter att författarna och parlamentet har prioriterat behandlingen av kommissionens förslag. Med parlamentets yttrande bör beslutet nu kunna träda i kraft under 2004, och efter inbjudan att lämna projektförslag bör urvalet av nästa års mottagare av administrationsbidrag kunna inledas. Det mål som parlamentet och rådet enades om vid förlikningen den 16 juli var att de rättsliga grunderna för bidrag som inte hade denna täckning skulle träda i kraft Den rättsliga grund som presenteras i dag, tillsammans med sex andra förslag som gäller bidrag, är viktig eftersom den är en direkt följd av de nyheter gällande bidrag som finns i den nya budgetförordningen, och eftersom den är fast förankrad i de grundläggande principerna om öppenhet för och likabehandling av potentiella bidragsmottagare. Merparten av de ändringsförslag som föreslås i parlamentets resolution kan godkännas av kommissionen och överensstämmer i stort med kommissionens förslag. Kommissionen anser dock att det är lämpligt att begränsa bidragsbeloppet till 70 procent av de bidragsberättigande kostnaderna i stället för 80 procent. Likaså anser kommissionen att en avvikelsegrad på 10 procent per år är att föredra framför en på 2,5 procent. Vår åsikt är att båda dessa krav är säkerhetsåtgärder som delvis kommer att bidra till att garantera en bärkraftighet och uppmuntra bidragsmottagarna att aktivt söka alternativa och kompletterande intäktskällor. Något som bör nämnas är behovet av att garantera samstämmighet mellan förslaget till rådets beslut och budgeten. I det preliminära budgetförslaget föreslog kommissionen en omgruppering till en och samma budgetpost av belopp som i 2003 års budget är fördelade på fyra poster i kapitel A-30. Det är den framtida rättsliga grunden för denna enskilda post, enligt kravet i den nya budgetförordningen, som är det förslag till beslut som läggs fram i parlamentet i dag. I beslutet fastställs riktlinjerna för urvalet av bidragsmottagare efter en inbjudan att lämna projektförslag i enlighet med principerna om öppenhet och likabehandling. Vid första behandlingen ersatte parlamentet den enskilda posten med fem poster. Rubriken för varje post är namnet på en institution. Det finns en klar brist på överensstämmelse mellan den framtida rättsliga grunden och denna uppdelning av budgetposten. Det är kommissionens förhoppning att den antagna budgeten kommer att motsvara det preliminära budgetförslaget, så att vi kan genomföra förslaget och anslagen i fullständig överensstämmelse med EU-rätten som den definieras i den nya budgetförordning som antagits av parlamentet och rådet. Jag övergår nu till Heide Rühles betänkande om förslaget till ett handlingsprogram för främjande av samhällsengagemang. Jag vill tacka Heide Rühle för att hon erkänt frågans brådskande karaktär, och för att hon har sett till att den snabbt har kunnat antas i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Detta har varit till mycket stor hjälp. Syftet med kommissionens förslag i parlamentet är att garantera en harmonisk övergång från det gamla systemet till de nya bestämmelserna liksom kontinuiteten i de verksamheter som stöds. Vi har strävat efter att utarbeta en text som i stor utsträckning innebär en utvidgning av 2003 års tillämpningsförfaranden och som samtidigt innefattar kraven enligt den nya budgetförordningen om sund ekonomisk förvaltning av allmänna medel. Detta förslag till rättslig grund skall därför ses som en teknisk justering. Men det är också, vilket är förståeligt, mycket frestande att ta tillfället i akt att införa nyheter och föreslå förbättringar. Parlamentet är som alltid mycket hjälpsamt och kreativt i detta avseende. Det kan dock finnas risker med detta, särskilt om sådana tillägg äventyrar det därpå följande antagandet av förslaget i rådet. Kommissionens förslag är därför formulerat på ett som vi anser balanserat sätt, eftersom det viktigaste målet är att bygga vidare på det som redan åstadkommits och att fastställa en rättslig struktur som står i överensstämmelse med den nya budgetförordningen. Jag vill därför föreslå parlamentsledamöterna att inte alltför mycket frångå kommissionens förslag, och att göra sitt yttersta för att se till att denna rättsliga grund antas så snabbt som möjligt. Vad vidare gäller den rättsliga grunden för ett aktivt medborgarengagemang är manöverutrymmet ännu mer begränsat, eftersom enhällighet krävs i rådet. Alla möjligheter till kompromiss måste undersökas om vi skall lyckas med att slutföra detta förfarande så snabbt som möjligt. Faktum är att vi i avsaknad av denna rättsliga grund från och med 1 januari 2004 helt enkelt inte skulle kunna ge ekonomiskt stöd till alla de organisationer som aktivt deltar i främjandet av europeiskt samhällsengagemang. Detta skulle vi beklaga mycket, och utan tvekan skulle också parlamentet göra det. Jag skall nu sammanfatta kommissionens ståndpunkt i fråga om ändringsförslagen i Heide Rühles betänkande. Kommissionen kan helt godkänna ändringsförslagen 1, 4, 7, 9, 11, 12, 15, 16, 13 och 31, vilka medför ändamålsenliga förtydliganden av texten. Kommissionen erinrar om behovet av att tillämpa den nya budgetförordningen, men har ingen invändning mot ändringsförslag 45 om enklare administrativa rutiner. Det säger sig självt att kommissionen kommer att ålägga mottagarna av EU-bidrag att offentliggöra bidragen på lämpligt sätt. Vi är helt överens med parlamentet på denna punkt, som den sammanfattas i ändringsförslag 48, men vi anser att det skulle vara lämpligare att inkludera detta åläggande i de avtal som träffas med bidragsmottagarna. Detsamma gäller ändringsförslag 49 om spridning av och tillgång till resultat. Kommissionen

3 instämmer med ändringsförslag 47, där behovet av att regelbundet diskutera synpunkter med bidragsmottagarna betonas. Kommissionen kan delvis godkänna ändringsförslag 25. Eftersom ändringsförslaget inte påverkar sakinnehållet i kommissionens förslag kan vi godkänna förslaget om att specificera att de budgetanslag som skall fördelas efter 2006 skall fastställas av budgetmyndigheten i ett avtal om budgetplanen efter Kommissionen kan dock godkänna en gemensam löptid för alla sju förslagen i paketet tills 2006 om detta gör det lättare att åstadkomma en kompromiss för alla förslagen i syfte att få dem antagna i tid för tillämpningen av budgeten Eftersom detta förslag måste ses mot bakgrund av de andra förslagen i paketet måste också beslut om ändringsförslagen om öronmärkning och möjligheten med ett verkställande organ fattas mot bakgrund av det större sammanhanget. I samma ändringsförslag kan kommissionen inte godkänna hänvisningen till det totalbelopp som tilldelas programmet, eftersom detta inte står i överensstämmelse med de lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i samrådsförfarandet. Kommissionen kan också delvis godkänna ändringsförslag 28. Vi har inga invändningar mot att rapportera om programmets genomförande, men vi kan inte godkänna flyttningen av innehållet i bilagan till artikel 8a, eftersom detta inte skulle stämma överens med det vanliga formatet för lagtexter. Detsamma gäller ändringsförslagen 20, 21, 22, 29 och 30, vilka kommissionen förkastar. Kommissionen förstår parlamentets ståndpunkt i frågan om fokusering på en potentiell utvidgning av förslagets tillämpningsområde och mål. Vår avsikt är dock att garantera kontinuiteten i de verksamheter som redan tidigare fått stöd av kommissionen. Därför måste vi förkasta ändringsförslagen 14, 40, 41, 42 och 43, i syfte att nå enhällighet bakom vårt förslag i rådet. Ändringsförslagen 6 och 33, om Europarörelsen, förkastas också, liksom ändringsförslagen 32, 34, 35, 36 och 37, där nya organisationer läggs till i förteckningen över bidragsmottagare. I syfte att garantera kontinuiteten för redan tilldelade anslag anser kommissionen inte att det är lämpligt att påbörja en diskussion om förteckningen över organisationer i avsnitt 1. I enlighet med budgetförordningen avser vi att offentliggöra en inbjudan att lämna projektförslag som kommer att stå öppen för alla organisationer som är verksamma på detta område. För att underlätta övergången från systemet med öronmärkning till systemet med inbjudningar att lämna projektförslag, och med hänsyn till den tid som återstår innan programmet påbörjas, anser vi det lämpligare att tillämpa modellen med öronmärkning under 2004 och att offentliggöra en allmän inbjudan att lämna projektförslag från och med Detta skulle vara en rimlig kompromiss eftersom det enligt de förfaranden som anges i budgetförordningen skulle vara tekniskt omöjligt att offentliggöra en inbjudan att lämna projektförslag efter antagandet av denna rättsliga grund, som fortfarande skulle tillåta finansiering från början av Därför kan kommissionen i princip godkänna att ett system med öronmärkning tillämpas. Vi anser dock att denna metod endast bör gälla 2004, och att administrationsreglerna bör fastställas i bilagan snarare än i programtexten. Kommissionen kan därför av tekniska skäl inte godkänna den del av ändringsförslag 23 som gäller grupp 1. Den del av ändringsförslaget som gäller grupp 2 och som gäller införlivandet av organisationer med ett annat perspektiv på EU:s politik anses vara tämligen överflödigt och kan därför inte godkännas. Den sista delen av ändringsförslaget stämmer inte överens med det vanliga formatet för lagtexter och förkastas också. När det gäller huruvida ett verkställande organ eventuellt skall förvalta en del av programmet, särskilt med tanke på förvaltningen av det stora antalet projekt som faller under vänorts-delen inom programmet, betonar kommissionen att en sådan strategi är förenlig med artikel 55 i budgetförordningen för Europeiska gemenskapens allmänna budget. Faktum är att kommissionen planerar att inrätta ett sådant verkställande organ på utbildnings- och kulturområdet. Beroende på slutsatserna i en lönsamhetsanalys som håller på att genomföras av en extern konsult kan kommissionen komma att föreslå att ett sådant organ delvis bör delta i förvaltningen av detta program. Innan ett slutgiltigt beslut fattas i frågan kommer kommissionen att överlämna detta förslag till rådets kommitté för verkställande organ. Kommissionen kan därför inte vid detta tillfälle godkänna ändringsförslag 46. Kommissionen förkastar ändringsförslagen 2, 8, 10, 17, 19, 24 och 50, som anses överflödiga eftersom frågorna redan behandlas tillräckligt detaljerat i den befintliga texten eller omfattas av andra texter. Hänvisningen till full sysselsättning i ändringsförslag 3 förkastas eftersom den bedöms som överambitiös. Ändringsförslag 5, som hänvisar till utkastet till konstitution, är förhastat eftersom utkastet ännu kan komma att ändras. Vi anser att det förslag om att regelbundet utvärdera organisationerna som listas i avsnitt 1 och som det hänvisas till i ändringsförslag 38 skulle vara alltför tungrott att anta, eftersom dessa organisationer är listade som bidragsmottagare under hela programmets löptid. En ändring av förteckningen skulle därför kräva ett nytt beslut av rådet. Ändringsförslag 39 är inte godtagbart eftersom det strider mot själva grunddragen i handlingsprogrammet,

4 som syftar till att utveckla europeiska nätverk. Ändringsförslag 40 om media förkastas också eftersom det kan äventyra ansökningar från gräsrotsorganisationer. Kommissionen förkastar ändringsförslag 44, som innebär en oacceptabel inblandning i kommissionens genomförandebefogenheter. Förslaget om information till nationella parlament som läggs fram i ändringsförslag 27 är inte lämpligt. Kommissionen anser att varje utvärdering av programmet skall bygga på en tvåårig referensperiod, och förkastar därför ändringsförslag 26. Ändringsförslag 51, som lades fram efter antagandet av Rühles betänkande i utskottet, kan inte godkännas av kommissionen eftersom den inte kan garantera genomförandet av program innan den rättsliga grunden har antagits. För att sammanfatta detta svar godkänner kommissionen av de 51 ändringsförslag som parlamentet lagt fram 14 ändringsförslag i sin helhet, delar av två ändringsförslag och förkastar 35 ändringsförslag. Jag ber parlamentsledamöterna att göra allt de kan för att se till att EU:s stöd för inrättandet av ett europeiskt samhällsengagemang inte omintetgörs. Om systemet åter skall kunna vara i funktion vid ingången av 2004 är en överenskommelse vid detta skede i förfarandet avgörande, vilket jag vet att parlamentsledamöterna är fullt medvetna om. Jag är tacksam för parlamentets uppmärksamhet. Innan jag avslutar skall jag kort ta upp ytterligare några frågor. De rör parlamentets och rådets beslut att inrätta ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på EU-nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Först av allt skulle jag vilja gratulera föredraganden, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, för deras i alla hänseenden betydande arbete och insatser i fråga om denna rapport. Det är tillfredsställande att framsteg redan har gjorts i rådet och parlamentet med denna grundrättsakt, som är ämnad att ge en rättslig grund för fortsatt finansiellt stöd till organisationer som på EU-nivå verkar för jämställdhet mellan könen. Jag välkomnar merparten av de 20 ändringsförslagen i Kratsa-Tsagaropoulous betänkande som antogs den 3 november 2003 av utskottet för kvinnors rättigheter, eftersom de preciserar och klargör denna grundrättsakt. Kommissionen förordar dock inte vissa ändringsförslag som gäller olika aspekter av programmets löptid och dess utvärdering. Kommissionen föreslog en löptid på två år 2004 och 2005 eftersom kommissionen kommer att inkludera detta ämne i den allmänna diskussionen om jämställdhetsstrategins framtid efter Kommissionen kan därför inte ställa sig bakom en förlängning av programmet till 2008, vilket föreslås i ändringsförslag 8. Kommissionen godkänner därför inte ändringsförslagen 6 och 7 om gradvis nedtrappning, ändringsförslag 9 om ökningen av finansieringsramen, och inte heller ändringsförslag 10 om avtal med budgetmyndigheten efter I fråga om kommissionens utvärdering av programmet ger budgetförordningen den stabila ram som är nödvändig. Ändringsförslag 11, där man föreslår att denna utvärdering skall baseras på en extern rapport, är därför inte nödvändigt och framstår som oproportionerligt i förhållande till de små beloppen i programmet och dess löptid. Kommissionen kan inte godkänna ändringsförslag 19 eftersom kommissionen anser att det är bättre att formulera temana allmänt snarare än specifikt. Kommissionen kan slutligen inte godkänna ändringsförslag 20 eftersom det skulle inkräkta på kommissionens verkställande roll i fråga om programmet. Det är mycket viktigt att anta denna grundrättsakt skyndsamt, så att inga störningar uppstår i gemenskapens stöd till de berörda organisationerna, och detta gäller särskilt Europeiskt kvinnoforum. Sammanfattningsvis kan kommissionen godkänna ändringsförslagen 1, 2, 3, 4, 5, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18, och den förkastar ändringsförslagen 6, 7, 8, 9, 10, 11, 19 och 20, av de skäl jag har anfört. Jag tackar parlamentsledamöterna för deras tålamod under mitt ganska långa inlägg Sacrédeus (PPE-DE), föredragande. Herr talman! Kommissionär Kinnock, företrädare för rådet samt ärade kollegor i Europaparlamentet! Världen och tillvaron slutar inte vid Europeiska unionens yttre gränser. Därför måste dialogen mellan civilisationer och kulturer stärkas. Efter att EU:s nya budgetförordning trätt i kraft krävs en grundrättsakt, en ny rättslig grund, för åtgärder som täcks av bidrag från det tidigare kapitlet A-30 i budgeten samt av bidrag från vissa B-budgetposter. I detta sammanhang har kommissionen därför presenterat sammanlagt sju förslag till nya åtgärdsprogram. En dialog mellan kulturer och civilisationer är nu mer än någonsin av avgörande betydelse när det gäller att säkra fred och stabilitet i världen. Detta är det särskilda bidrag och tillägg som jag i egenskap av föredragande har velat lämna till betänkandet om upprättande av ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för organ som främjar den ömsesidiga förståelsen av förbindelserna mellan Europeiska unionen och vissa icke-industrialiserade regioner i världen, vilket utskottet för utrikesfrågor,

5 mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik antog enhälligt den 4 november De center, institut och nätverk som specialiserar sig på analys av förbindelserna mellan Europeiska unionen och vissa regioner bidrar till att främja dialogen mellan kulturer och civilisationer. Det är en dialog som är grundläggande och helt nödvändig på den jord och i den värld som är vårt gemensamma ansvar att förvalta och vårda. Dialogen mellan kulturer och civilisationer skall främja det allmängiltiga och universella värdet av mänskliga fri- och rättigheter och försvaret av människors värdighet. Den människosyn som Europeiska unionen ytterst bygger på innebär att alla människors värde är lika, unikt och okränkbart. Denna vår gemensamma människosyn och värdegrund skall också fungera som garant för att olika kulturer och civilisationer respekteras. Programmets allmänna mål skall vara att stödja dessa organs verksamhet. Verksamheten skall enligt kommissionens förslag utgöras av aktiviteter enligt det årliga arbetsprogrammet för ett center, institut eller nätverk. Den verksamhet som erhåller stöd skall bidra till att öka förståelsen och dialogen mellan Europeiska unionen och de regioner som omfattas av förordningarna till förmån för ALA, Meda, Tacis och Cards samt kandidatländerna. Även här vill vi i Europaparlamentet göra ett tillägg om att verksamheten också skall bidra till att, och jag understryker detta, stärka sociala, kulturella och mänskliga partnerskap och mötesplatser. Vidare vill vi förlänga programmets löptid till den 31 december I enlighet med detta skall kommissionens utvärderingsrapport flyttas fram till den 31 december 2007 och de anslag som skall fördelas efter 2006 skall fastställas av budgetmyndigheten i ett avtal om budgetplanen efter För att uppnå målet att fördjupa den ömsesidiga kännedomen och förståelsen måste de bidragsberättigade organisationerna ha djupgående kännedom om de kulturella, historiska, ekonomisk-sociala och andliga särdragen i de berörda regionerna. Detta är något jag har velat framhålla i betänkandet. Denna verksamhet skall bidra såväl till politiskt samarbete som till att bygga upp verkliga partnerskap människor emellan. EU genomför redan i dag finansiella och tekniska stödinsatser till andra delar av världen. Medlemsstaternas regeringar har i ministerrådet uttalat att de lägger stor vikt vid denna verksamhet och givit uttryck för viljan att stärka den ömsesidiga kunskapen mellan EU och de partner som erhåller stöd samt finna en rättslig grund inom unionen för detta. Dialogen och stödet måste underbyggas av organ och organisationer som specialiserar sig på förbindelserna mellan unionen och de berörda regionerna. Exempel på sådana organs verksamhet är studier och analys av EU:s politik, seminarier och rundabordssamtal och publikationer. Redan i dag finns det ett spektrum av sammanslutningar och organ som bedriver regionalt samarbete och dialogverksamhet. Därför blir det allt viktigare att se till att denna verksamhet samordnas för att undvika dubbelarbete. Världen och tillvaron slutar inte vid medlemsstaternas eller Europeiska unionens yttre gränser. Därför måste dialogen mellan civilisationer och kulturer stärkas Rühle (Verts/ALE), föredragande. (DE) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Jag är tacksam för det goda samarbetet de senaste veckorna. Jag vill särskilt tacka sekretariatet i vårt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för dess stöd, utan vilket mitt betänkande inte skulle ha kunnat behandlas i tid. Såsom kommissionären redan nämnt har vi ett mycket stramt tidsschema eftersom vi inte kan fortsätta att bevilja medel till en rad europeiska institutioner, eller stödja icke-statliga organisationer, föreningar, fackföreningar och utbildningsinstitutioner under nästa budgetår utan att anta lagstiftning. Till följd av att aktivitetsbaserad budgetering införts i enlighet med den nya budgetförordningen behöver dessa institutioner en rättslig grund. Även om dessa institutioners betalningar tidigare täcktes av budgetpost A-30 kan dessa i framtiden inte längre göras från den administrativa delen av kommissionens budget. Det krävs en rättslig grund för att betalningarna skall kunna göras. Detta är den rent sakliga bakgrunden till mitt betänkande och jag är självfallet fullständigt överens med kommissionen om att anpassning är en viktig grundläggande fråga. Jag är tacksam för kommissionärens omfattande bedömning av mitt betänkande, men jag vill ända säga emot honom på en punkt. Vi anser att en formell anpassning inte skulle vara tillräckligt. Europeiska unionen står inför stora utmaningar, varav den första är utvidgningen den 1 maj 2004, och det låga deltagandet i anslutningsländernas folkomröstningar har stärkt min uppfattning att det krävs fler initiativ om vi vill skynda på den europeiska integrationen. Den andra utmaningen är debatten om den nya konstitutionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna som också innebär nya utmaningar för oss, och, sist men inte minst, har vi harmoniseringen av det europeiska rättsliga området, där jag bara vill nämna debatten om den europeiska arresteringsordern. Mitt mål har därför varit att bidra till att minska det demokratiska underskottet och utveckla en enhetlig bild av begreppet europeiskt samhällsengagemang och samhällsengagemang, och detta har också varit själva grundtanken i betänkandet. Jag beklagar därför i synnerhet att kommissionen inte har nämnt, och inte kommer att stödja, mitt ändringsförslag 35, eftersom jag tror att det är högst nödvändigt att vi börjar samarbeta bättre med Europarådets Venedigkommission, som ger struktur åt den konstitutionella rättstillämpningen. Det är nödvändigt att med det snaraste utöka databasen för att

6 på så sätt ge oss bättre tillgång till den europeiska konstitutionella lagstiftningens rättsfallssamling. Jag anser även att det är mycket viktigt att stödja webbplatsen Agora och på så sätt utveckla ett virtuellt forum där lagstiftare på nationell och europeisk nivå kan konsultera varandra. Detsamma gäller för nätverket för rättslig utbildning och vidareutbildning av domare och offentliga åklagare. Om vi skall tala i termer av en europeisk arresteringsorder, måste domare och offentliga åklagare snarast få ökad kunskap om europeiskt lagstiftningsarbete. Vi behöver ett bättre samspel mellan domare och offentliga åklagare i hela Europa. Även om kommissionens rapport är just den ambitiösa avhandling jag förväntat mig, noterar jag ändå brister när det gäller hur den utformats. Dessa brister ledde oss till att ta stor hänsyn till förenkling av förfarandena, minskning av byråkratin och användarvänlig tillgång till europeiska stödbidrag. Ett förslag innebär därför tillgång i ett tvåstegsförfarande, vilket skulle betyda att de rent formella aspekterna skulle granskas först och att innehållet skulle granskas i ett andra skede. Detta skulle förenkla granskningen överlag och bana väg för snabbare beslut för de berörda icke-statliga organisationerna. Vi vill också ha större insyn i hur EU ger stöd. Om en icke-statlig organisation erhåller anslag från EU, måste den tydligt meddela detta. Allmänheten måste också få tillgång till resultaten av arbetet. Jag vill som en sista punkt nu ta upp frågan om öronmärkning, något som varit föremål för stora diskussioner i denna kammare. I det första förslaget till mitt betänkande förespråkade jag att öronmärkningen skulle avskaffas, men jag var tvungen att ta hänsyn till det faktum att parlamentet hade en annan uppfattning. Jag instämmer nu i den uppfattning som många ledamöter har, nämligen att vi måste ha allvarliga samtal med kommissionen, och att detta blir verklighet efter Även om jag välkomnar erbjudandet att fortsätta öronmärkningen efter 2004, hur skall då för att nämna ett exempel förslagsinfordran när det gäller Info Point-kontor och andra områden kunna genomföras 2005? Vi är medvetna om ett stort antal frågetecken i sammanhanget, och jag skulle vilja föra en dialog med kommissionen om detta. Detta har gjort att jag avstår från att dra tillbaka ändringsförslaget och jag skulle föredra att vi kan rösta om det i dag. Jag anser även att en ordentlig funderare behöver tas när det gäller det verkställande organet och dess målsättningar Kratsa-Τsagaropoulou (PPE-DE), föredragande. (EL) Herr talman, kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att uttrycka vår tillfredsställelse både med kommissionens förslag om att inrätta programmet i fråga och med vårt rättfärdigande, om jag så får säga, eftersom ansträngningarna för att bidra till systemet med att lämna medel till en rad europeiska kvinnoorganisationer via budgeten började i vår politiska grupp. För oss måste därför målsättningen med det nuvarande programmet vara att Europeiskt kvinnoforum kan fortsätta sitt arbete, och att samtidigt andra kvinnoorganisationer kan fortsätta att fungera och utveckla integrerad verksamhet inom den allmänna ramen för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är anledningen till att vi vill att våra ändringsförslag när det gäller medel inte skall inriktas på särskilda åtgärder, som inte kan garantera programmens varaktighet eller standard eller organisationernas överlevnad, utan på åtgärder för att skaffa fram medel, såsom är fallet med Europeiskt kvinnoforum. Vi får inte heller glömma att särskilda, riktade åtgärder, vilket föreslås i kommissionens förslag, kan finansieras genom andra program eller inom ramen för gemenskapens politik med de årliga prioriteringarna lika lön, möjligheten att förena arbete och familj, delaktighet i beslutsfattandet, ändring av stereotyper och denna möjlighet finns varje år för kvinnoorganisationerna. När det gäller ansökningsperioden för programmet delar jag er uppfattning, herr kommissionär, att den skall gälla fram till 2006, just för att vi inte nu kan förutse kraven, i synnerhet när de nya länderna kommit med. Dessutom är det ett pilotprogram och vi behöver se hur det utvecklar sig. Vi kan fortsätta att utöka det efter utvärderingen. När det gäller tillämpandet av en gradvis minskning på 2,5 procent när programmet varit i kraft under tre år, kan jag faktiskt inte förstå hur de föredraganden som ingav detta ändringsförslag tänker. Europeiska kommissionen undantar uttryckligen alla kvinnoorganisationer i detta program från varje sådan gradvis minskning på grundval av bestämmelserna i budgetförordningen. Varför skulle vi tillämpa den, och särskilt på andra kvinnoorganisationer än Europeiskt kvinnoforum? I synnerhet i en tid när Europeiskt kvinnoforum har andra prioriteringar inom finansieringsramen. Det är en diskriminerande behandling av organisationerna som inte ens försvaras i förordningen. Vi anser också att det förslag som antagits av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor om att differentiera andelen bidrag till kvinnoorganisationer är en diskriminerande behandling. Vi kan inte begära 90 procents samfinansiering för en organisation, som Europeiskt kvinnoforum, som förmånsbehandlas som jag sade, till exempel bidrag till åtgärder, utan att sända ut någon inbjudan till intresseanmälan, och sedan begära 80 procent från andra organisationer som inte erhåller kontinuerligt stöd och som väljs ut efter en inbjudan till intresseanmälan. När det gäller våra ändringsförslag om att flytta Europeiskt kvinnoforum från artiklarna till bilagan, sker detta av tekniska skäl på rådets inrådan, just för att vi tror att vi bör försöka uppnå ett enhetligt format för alla gemenskapsprogram som finansierar åtgärder som vidtas av icke-statliga organisationer. Och målet med våra ändringsförslag är just att föra oss närmare en slutlig överenskommelse. Herr kommissionär! Vi försöker med våra ändringsförslag hålla oss till gemenskapens normer, för

7 att just skynda på den omedelbara tillämpningen av programmet, ett program som emellertid inte begränsar kvinnoorganisationernas verksamhet till särskilda områden eller grupper, eller inriktar den enligt vissa livsåskådningar. Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Samhället utvecklas. Normerna förändras och kvinnors strävanden blir hela tiden bredare och mer omfattande. Vi måste visa att vi klarar av denna variationsrikedom och ge vårt samhälle och, ännu viktigare, kvinnors arbete, möjligheten att uttrycka sin mångfald Dührkop Dührkop (PSE), föredragande av yttrandet från budgetutskottet. (ES) Herr talman, herr kommissionär! I dag skall vi rösta om ytterligare tre betänkanden i ett paket om sju. De syftar alla till att skapa en rättslig grund för de olika bidragen i de tidigare poster som kallades A-30, och måndagen den 24 november kommer vi att hålla ett medlingssammanträde med rådet, där vi skall försöka nå konsensus som gör det möjligt för oss att godkänna alla dessa förslag före årets slut, så att de kan verkställas Det allvarligaste problemet vi nu står inför är att vi måste se till att de anslag som är avsedda för dessa bidrag kan verkställas under nästa år. Jag vill därför vända mig till Europeiska kommissionen, som i sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet talade om övergångsåtgärder när den kommenterade förslagen, om de grundläggande instrumenten inte godkänns före årets slut. Det visar sig att övergångsåtgärden i fråga består i att utsträcka tidsgränsen för godkännande till slutet av januari 2004, vilket sannerligen inte löser problemet, eftersom kommissionärerna Schreyer och Reding mycket tydligt har sagt att om de rättsliga grunderna inte godkänts före januari månads slut kommer inte anslagen att kunna genomföras. Jag vill därför erinra kommissionen om dess egna ord, och jag citerar: Om målsättningen inte uppnås kommer kommissionen att i sinom tid föreslå undantagsvisa övergångsåtgärder som kommer att göra det möjligt att lämna bidrag 2004, i avvaktan på att de grundläggande instrumenten antas. Det är uppenbart att en förlängning av tidsgränsen till slutet av januari 2004 inte är en övergångsåtgärd, eftersom den inte gör detta genomförbart om de grundläggande instrumenten inte har godkänts. Parlamentet har ansträngt sig för att arbeta mycket snabbt och bli färdigt i tid, men vi vet inte vad som kommer att hända i medlingsförfarandet, och om det misslyckas måste kommissionen stå vid sitt ord och finna en lösning och jag vill upprepa kommissionens egna ord för att lämna bidrag 2004 i avvaktan på att de grundläggande instrumenten antas. Med tanke på medlingen den 24 november kommer de grundläggande frågor som skall förhandlas att för det första vara anslagen till respektive program, deras varaktighet och tillämpningen av successiv nedtrappning vilket redan har nämnts men framför allt är det frågan om tillämpning av förhandstilldelning, det som vi kallar öronmärkning, som utan tvekan kommer att bli den huvudsakliga stötestenen, herr kommissionär. Jag skall därför utveckla denna punkt ytterligare. Förhandstilldelningen gäller förslaget om kultur och samhällsengagemang, och parlamentet vill upprätthålla denna företrädesrätt och kommer att försvara den inför rådet. Jag vill återigen säga att jag aldrig har varit positiv till att lämna anslag i förväg, men i likhet med Rühle måste jag erkänna att under senare tid, och framför allt tack vare kommissionärens inställning, har jag börjat ändra uppfattning, för när jag ser kommissionens ovilja att finna en lösning på möjligheten att genomföra bidragen under 2004, när jag ser kommissionens inställning till möjligheten att genomföra pilotprojekt och förberedande åtgärder som antagits av parlamentet vid den första behandlingen, börjar jag ställa mig en rad frågor, herr kommissionär, och om kommissionen bara lägger hinder i vägen för parlamentets alla initiativ i budgeten har det inget annat val än att kämpa hårdare för att försvara sina privilegier. Och kommissionen skall inte tala om för mig att dess förslag redan gör det möjligt att lämna anslag i förväg. Kommissionen är fullständigt övertygad och vet att vi i vilket fall som helst skulle ha haft stötestenen med rådet. Herr Kinnock! Jag är mycket ledsen över att kommissionen inte bryr sig om mina vädjanden, men jag blev överraskad och irriterad över att kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning den 18 november, dvs. i förrgår, offentliggjorde inbjudan att lämna förslag för 2004 till organisationer som främjar ömsesidig förståelse av förbindelserna mellan Europeiska unionen och vissa icke-industrialiserade regioner i världen, med andra ord Lennart Sacrédeus betänkande som vi skall rösta om i dag från och med klockan 12. Det förefaller mycket allvarligt att kommissionen har givit tillstånd till att inbjudan har offentliggjorts innan parlamentet godkänt dess ståndpunkt, och självfallet innan rådet fattat sitt beslut. Med andra ord finns för närvarande ingen rättslig grund för denna inbjudan. Det kan vara så att kommissionen genom att agera på detta sätt ville påskynda förfarandena för att underlätta genomförandet för 2004, men jag tror uppriktigt sagt att kommissionen överskridit sina befogenheter. Med tanke på alla problem vi fortfarande måste lösa måndagen den 24:e hoppas jag i vilket fall som helst, herr talman, att parlamentet och rådet kan nå bra resultat när de förhandlar om allt detta Ojeda Sanz (PPE-DE), föredragande av yttrandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, media och idrott. (ES) Herr talman, herr kommissionär! Som föredragande av yttrandet om detta betänkande måste jag erkänna att jag instämmer i många av de aspekter som framhävts av huvudföredraganden Heide Rühle.

8 I artikel 49.2 i den nya budgetförordningen som godkändes förra året slås fast att med undantag för institutionella företrädesrätter, pilotprojekt, förberedande åtgärder och operativa anslag för respektive institution kommer alla utgifter att kräva ett grundläggande instrument för verkställandet. Såsom redan påpekats innebär detta att rättsliga grunder måste föreslås för de bidrag som för närvarande finns inom avsnitt A, vilket är fallet i det betänkande vi nu diskuterar. Ingen här blir förvånad om jag säger att arbetet med att förbereda detta betänkande har varit ovanligt känsligt, eftersom de ekonomiska intressena i många organ som arbetar för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang står på spel. Detta förslag innefattar tio budgetposter som jag inte tänker upprepa, men vars målsättningar är att stimulera de organ som definierats i de olika budgetposterna, så att de kan bidra till att främja ett aktivt och delaktigt samhällsengagemang. Detta är den gemensamma målsättningen för dessa anslag, dvs. att öka organisationernas roll och främja åtgärder som i sin tur stärker det europeiska budskapet. Den mest kontroversiella aspekten är utan tvekan öronmärkningen, som vissa medlemsstater är emot, vilket också har påpekats. Men vi företräder medborgarnas intressen och detta betänkande, tillsammans med ett annat om upprättande av ett handlingsprogram för gemenskapen när det gäller att främja organ som är aktiva på europeisk nivå inom områdena kultur, ungdomsfrågor, utbildning och undervisning, är av avgörande betydelse när det gäller Europeiska unionens trovärdighet, och det är på detta sätt möjligt att framföra det grundläggande budskapet i vårt arbete, nämligen att utveckla Europa med medborgarnas hjälp. Jag vill därför uppmana rådet och kommissionen att inom ramen för den nya lagstiftningen agera till förmån för detta intresse, så att alltför komplicerade procedurmässiga hinder kan undanröjas. Låt oss slutligen inte glömma att, precis som Salvador de Madariaga sade, EU blir en verklighet först när alla medborgare är medvetna om dess existens Coelho (PPE-DE). (PT) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Jag gratulerar samtliga föredragande av de betänkanden vi diskuterar i dag, särskilt Lennart Sacrédeus och Rodi Kratsa- Tsagaropoulou, även om jag skall använda denna talartid under den gemensamma debatten om subventionspaketet till att diskutera Heide Rühles betänkande om upprättande av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang. Jag vill gratulera Heide Rühle till hennes arbete och vi stöder hennes förslag i det stora hela. Jag tackar henne för det tillmötesgående hon visade i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor när det gäller att godta de ändringsförslag jag lade fram tillsammans med Hernández Mollar och Marcelino Oreja. Jag instämmer med föredraganden när hon insisterar på att det måste klargöras och betonas att programmets huvudsakliga ambition är inriktad på att minska det demokratiska underskottet. Vissa av de betänkanden som detta parlament antagit betonar tydligt behovet av att stärka och förbättra idén med ett europeiskt samhällsengagemang vilket snarast behöver främjas, att döma av deltagandet i valen till detta parlament. Jag instämmer också i att skyldigheten att vara mer öppna behöver bli tydligare. Organisationer som erhåller medel måste tydligt ange att de har gjort det och även ange beloppen, både i de publikationer de stöder och de webbplatser de äger eller bidrar till. Vi måste också kräva att resultaten av dessa program sprids: användningen av de europeiska skattebetalarnas pengar måste vägas mot en bedömning av den praktiska nyttan av dem verksamhet som erhåller medel. Jag instämmer även med föredraganden och med föregående talare Ojeda Sanz, när de kräver att byråkratiska förfaranden skall förenklas. Dessa måste minskas till ett absolut minimum. Herr kommissionär! Kommissionen måste se till att betalningarna sker i tid. Oursäktliga förseningar vid överföring av bidrag äventyrar ofta effektiviteten i åtgärderna, skadar Europeiska unionens image och skapar svårigheter för organisationerna vilka i god tro arbetar tillsammans med oss för att sprida detta ideal. Programmet handlar om att stärka det europeiska samhällsengagemangets förbindelser, öka civil och demokratisk delaktighet och höja medvetandet om det europeiska idealet och EU-institutionernas arbete. Det är ingen tvekan om att man behöver främja ett aktivt samhällsengagemang, både genom att stödja organisationer som arbetar inom detta område och genom att främja åtgärder med detta mål. Detta är därför ett försök att föra Europeiska unionens medborgare närmare och inbegripa dem i en direkt eller indirekt dialog med unionen och dess institutioner. Jag instämmer också i att det behövs undantagsåtgärder och provisoriska åtgärder för att garantera medlen och genomförandet av åtgärder under Av alla dessa skäl och med hänsyn till de ändringsförslag vi har lagt fram kommer vi att rösta för detta betänkande De Keyser (PSE). (FR) Herr talman! Lennart Sacrédeus betänkande antogs enhälligt utan ändringsförslag när det lades fram för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik. Min grupp välkomnade varmt betänkandet, som skulle ha satt stopp för den skamliga bristen på öppenhet som rått när bidrag lämnats till olika organisationer i världen under många år. I samband med budgetförfarandet för 2004 har emellertid parlamentet ännu en gång uttalat sig till förmån för en öronmärkning av medel till olika organ som ligger vissa

9 parlamentsledamöter varmt om hjärtat. Personligen beklagar jag detta uttalande. Situationen tvingar oss nu att godta ändringsförslag som lagts fram av José Ignacio Salafranca, vilka inte alls står i samklang med andan i det ursprungliga betänkandet från min ärade kollega Lennart Sacrédeus. Vi förlitar oss ändå på att rådet i sin klokhet skall fatta rätt beslut för att se till att Europeiska unionens budget i framtiden blir öppen. Vi måste garantera rättvis konkurrens bland de regionala organen och identifiera dem som bäst kan bidra till att sprida kunskap om Europeiska unionen ORDFÖRANDESKAP: PUERTA Vice talman Dybkjær (ELDR). (DA) Herr talman! Rent formellt gäller de tre betänkanden vi i dag diskuterar frågor om den rättsliga grunden. Den allmänna inställningen har därför också varit att det inte var budgeten och dess innehåll som var uppe till diskussion. Det var snarare fråga om att få ordning på den rättsliga grunden. Självfallet måste vi få ordning på den rättsliga grunden. När det gäller två av betänkandena sker detta med hjälp av artikel 308 och detta visar på sätt och vis betydelsen av artikel 308. Vi måste ha en sådan artikel om frågor plötsligt skulle uppstå som exempelvis behöver ordnas upp. Å andra sidan får samma artikel naturligtvis inte heller missbrukas, vilket det ibland kanske har funnits en tendens till. I verkligheten är emellertid betänkandena mycket mer än bara en fråga om att formellt få ordning på den rättsliga grunden. I verkligheten är det fråga om något som är mycket politiskt: för det första en maktkamp mellan EU:s institutioner, och för det andra våra förbindelser med människor i den europeiska demokratin inom och utanför Europa. En hel del har redan sagts om den första frågan. Jag vill i vilket fall som helst göra en allmän kommentar, nämligen att det är slående att kvinnornas program är kortast. Ursäkta mig, men jag tror inte att kommissionen har kommit med någon särskilt bra förklaring, för allt som har sagts om kandidatländerna kan rättmätigt sägas om alla tre programmen. Jag är därför av den uppfattningen att vartefter arbetet fortsätter kanske viss tanke bör ägnas åt varför i hela friden kvinnor som vanligt måste befinna sig i den mest sårbara situationen. Jag måste säga att det är så jag uppfattar inställningen. När det gäller den andra frågan vill jag säga att jag kommer från ett land som varit medlem i EU sedan Vi har då och då undersökt den allmänna opinionen när det gäller EU och har haft en hel del folkomröstningar, och vi vet att om vi inte ser till att människor tar mer aktiv del i EU, både när det gäller inhemsk demokrati och i förhållande till andra länder, kommer inte projektet att lyckas på längre sikt. Det blir någonting bortom människornas horisont, och det finns en risk för att de till slut inte känner sig särskilt hågade inför projektet. Det är därför otroligt viktigt att vi börjar arbeta för att göra människor delaktiga i detta arbete. Jag är lite oroad över att kvinnor uttryckligen har givits det kortaste programmet. Jag skulle återigen vilja säga att erfarenheter från mitt eget land visar att det är kvinnorna som är mest skeptiska mot projektet. Det kan finnas en rad förklaringar till detta, men det är inget jag kan gå in på nu, eftersom jag inte har tid. Just av den anledningen är det emellertid otroligt viktigt att även kvinnoorganisationerna kan arbeta i en stabil situation, så att de inte måste använda all tid enbart till att skaffa fram pengar för sitt arbete. Jag skall bara kommentera de olika betänkandena. Det första gäller en mycket viktig fråga, vilket föredraganden också betonade i själva betänkandet, nämligen EU:s förbindelser med andra länder, och vi kan för varje dag se att det blir allt viktigare att öka förståelsen för att det finns andra kulturer än den särskilt konventionella kultur som är mest spridd i Europa. I det sammanhanget undrar jag bara om detta program skulle göra det möjligt för kandidatländerna att verkligen delta på grundval av dessa kriterier. Jag skulle vilja be den ansvariga kommissionären att titta på det här, eftersom vi vet att kandidatländerna i grund och botten använder sitt utvecklingsstöd till förmån för grannländer snarare än för länder som ligger längre bort. Det finns därför kanske inte så mycket grundläggande material att arbeta med i kandidatländerna när det gäller förbindelserna med tredje land. Det andra betänkandet gäller frågan om samhällsengagemang, vilket jag redan hänvisat till. Jag vill ändå betona att detta ständigt måste utvecklas så att vi kan se till att inte bara de icke-statliga organisationerna utan också folk i allmänhet får möjlighet att delta i arbetet. På så sätt kan vi öka förståelsen för de bra saker som EU kan erbjuda. I det sammanhanget är det också otroligt viktigt att inte bara traditionella organisationer är inblandade, utan även organisationer som tar mycket breda kulturella initiativ. Jag tror att detta är ett av sätten att få saker och ting att hända. Avslutningsvis kommer jag till frågan om programmet för kvinnor. Jag deltog i ett visst konstruktivt samarbete med föredraganden innan betänkandet offentliggjordes, men det finns stora meningsskiljaktigheter i utskottet. Det är därför flera av oss som faktiskt röstar för att utöka programmet och för ett antal andra ändringsförslag som jag hörde att kommissionen hade avvisat, men för vilka vi ändå hoppas att en majoritet kan uppnås Fraisse (GUE/NGL). (FR) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Utan att vilja gå i polemik med vår föredragande måste jag betona att europeiska lobbygrupper enligt min uppfattning är en utmärkt källa till information och samordning i ett antal frågor som uppstår i Europeiska unionens länder. Jag vill därför ge ett erkännande åt arbetet inom denna lobbyverksamhet.

10 Även om jag vill undvika en diskussion om denna punkt skall jag ändå börja med att betona följande: Om vissa ledamöter och jag instämmer med föregående talar här kräver att programmet för kvinnor skall utökas, beror det på att de genom sin dialog med de aktuella föreningarna är medvetna om att huvudproblemet ligger i hur de arbetar, oavsett vilken nytta Europeiskt kvinnoforum gör. För alla föreningar gäller att om de skall kunna arbeta som sig bör måste verksamhetens mål vara tydliga, och de måste kunna organisera sig. Jag vill därför starkt betona hur viktigt det är att vi inte finansierar en särskild tilldragelse som arrangeras av en förening eller en grupp av föreningar. Vi bör i stället använda våra medel för att se till att dessa föreningar arbetar under gynnsamma förhållanden. Låt mig tillägga att det också är av grundläggande betydelse i sammanhanget att vi öppnar oss mot de nya medlemsstaterna och tredje länder. När jag ser tillbaka på min erfarenhet från de senaste fyra åren som ledamot i utskottet för kvinnors rättigheter och lika möjligheter, inser jag att vi har breddat omfattningen av våra intressen avsevärt. Detta är en annan nyckelfråga. Vi har rört oss mot nya verksamhetsområden, inte bara genom de betänkanden vi utarbetat på eget initiativ, utan även på grund av att frågan om kvinnors rättigheter är berättigad inom alla verksamhetsområden, vilket också slås fast i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vi har därför arbetat med betänkanden om kvinnors hälsa, kvinnor och idrott, om informationssamhället och om våld mot kvinnor. Alla dessa betänkanden visar att det finns ett behov av att intressera sig för utvecklingen av medel till föreningar, eftersom vart och ett av dessa nya områden som vi nu fokuserar på också utvecklas. Detta är anledningen till att jag och detta är min sista punkt, som huvudsakligen vänder sig till kommissionären fortfarande är mycket förvånad över att Europeiska kommissionen inte stödde kommissionär Diamantopoulous förslag till ett direktiv om att genomföra artikel 13 i EG-fördraget, såsom den ändrats genom Amsterdamfördraget. För tre år sedan antogs rasismdirektivet på grundval av artikel 13. Direktivet om diskriminering av kvinnor har just undergrävts, samtidigt som vi håller på med att bredda våra horisonter. Jag förstår inte hur kommissionen kan vara så förbehållsam, särskilt när det gäller media, en sektor där vi verkligen behöver föreningarna och deras stöd för att bekämpa alla former av diskriminering Boumediene-Thiery (Verts/ALE). (FR) Herr talman! Som ni vet har ett stort antal opinionsundersökningar visat hur fjärran EU är från sitt folk och hur mycket som återstår för att överbrygga klyftan. Det finns visserligen gemenskapsinitiativ som syftar till att främja ett europeiskt samhällsengagemang, men de är självfallet fortfarande otillräckliga. Beslutet att inrätta ett femårsprogram med bidrag för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang är bra. Att främja idén med ett europeiskt samhällsengagemang så att människor tar ansvar för EU och skaffar sig möjligheter att utöva detta ansvar är säkerligen syftet med förslaget, vilket bör stärka den demokratiska legitimiteten i unionen och öka öppenheten. Men vi måste också förenkla förfarandena så att så många föreningar som möjligt kan dra nytta av detta nya instrument. Det bör också noteras att ett hierarkiskt system utvecklas bland dessa organisationer, ett system som jag tyvärr måste säga inte alltid är berättigat. Objektiva kriterier bör fastställas av Europeiska kommissionen för att finansiera arbetet och verksamheten i de olika icke-statliga organisationerna, särskilt de som är direkt inblandade på fältet i att tillämpa den solidaritet som vi är bundna till. Vi får inte glömma att det är tack vare dem som den sociala sammanhållningen upprätthålls i socialt eftersatta områden i Europa, där utslagning och diskriminering råder. Hur kan vi övertyga unga människor om att EU är en realitet, hur kan vi få dem att känna förtroende för EU, om EU inte vidtar några praktiska åtgärder för att bekämpa diskrimineringen? Människor på fältet lär ha sagt att kommissionen upprätthåller särskilda förbindelser med vissa föreningar. Om detta påstående skulle vara sant vore det oacceptabelt. Medan den sociala dimensionen betonas, vilket vi tackar vår föredragande för, kan vi å andra sidan inte välja att bortse från den politiska dimensionen, som är nödvändig om det nuvarande demokratiska underskottet skall kunna minskas. Så vilket slags samhällsengagemang är det vi diskuterar? I betänkandet sägs att samhällsengagemanget i Europeiska unionen kompletterar och breddar det nationella samhällsengagemanget genom att gemensamma rättigheter erkänns. Det beror på det behov som medlemmarna i denna gemenskap känt av att dela sina gemensamma demokratiska värderingar i processen med att bygga upp unionen. Hur länge kan vi fortsätta att tala om en process med att bygga upp EU som utesluter de miljoner invånare i Europa som är medborgare i tredje land? Genom sitt aktiva deltagande i den europeiska integrationen är de inte mindre europeiska medborgare än någon annan, och deras föreningar och icke-statliga organisationer är också aktivt delaktiga i satsningen på att främja EU. Vi vill definitivt ha ett folkets EU, ett verkligt demokratiskt EU där solidaritet råder. Därför måste vi förnya och förbättra detta europeiska samhällsengagemang. När vi nu har fri rörlighet för kapital, varor och personer är det självklart att folket i Europa måste kunna få ta sitt ansvar och åtnjuta sina rättigheter, oavsett i vilket europeiskt land de valt att leva. EU kan inte acceptera ett trappstegssystem för samhällsengagemang, där vissa medborgare är mer jämlika än andra. Alla som delar detta europeiska territorium måste kunna åtnjuta lika rättigheter i det land där de normalt bor.

11 Det europeiska samhällsengagemang som vi skapar skall därför inte längre bygga på nationalitet utan på var man är bosatt. I Europeiska unionen är nationalitet och medborgarskap alltför ofta oupplösligt förbundna med varandra. I detta avseende kan vi dra nytta av de intressanta erfarenheterna i de länder som skall bli medlemmar i unionen, i vilka man skiljer mellan begreppen medborgarskap och nationalitet. Vi vill att vårt gamla Europa skall få inspiration av denna injektion av friska krafter för att skapa en ny definition av det europeiska samhällsengagemanget, som utgår från var man är bosatt Ribeiro e Castro (UEN). (PT) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Vi känner att det europeiska samhällsengagemanget har förstärkts genom en rad händelser, såsom införandet av euron och avskaffandet av gemenskapens inre gränser. I situationer som denna ser vi hur ett europeiskt medborgarskap kan komplettera ett nationellt medborgarskap. Det finns emellertid områden där det är svårare att urskilja att detta uppnåtts. De system som inrättats av gemenskapen i syfte att främja detta europeiska samhällsengagemang erhåller medel från gemenskapen, och kan till och med ha utfört arbete men når inte majoriteten av medborgarna. Det finns en djup brist på kunskap om det arbete som genomförs i de olika institutionerna. På grund av bristande öppenhet, byråkrati och det påtagliga gapet mellan Europas medborgare och de institutioner som antas företräda dem och de organisationer som inrättats för att tjäna dem, finns ingen egentlig kännedom om vad som sker. Helt nyligen förvånades vi över resultaten av de undersökningar som visar att de europeiska medborgarna är fullständigt ovetande om konventets arbete, trots de avsevärda resurser som lagts på att informera dem. Jag var själv för två år sedan föredragande om euron, en extremt viktig gemenskapstjänst, grundläggande för rörligheten och för att främja gränsöverskridande sysselsättning, och jag blev medveten om allmänhetens utbredda brist på kunskap om euron. Även om detta var ett av de områden som strategiskt identifierats i den resolution vi antog och som underströk behovet av en stor informationskampanj, är situationen nu två år senare mer eller mindre densamma, på grund av kommissionens tillkortakommanden och medlemsstaternas bristande intresse. Det är därför avgörande att åtgärder vidtas. Å ena sidan måste större öppenhet krävas från organisationer som erhåller bidrag från gemenskapen. Jag instämmer med Heide Rühle i att de investeringar som Europeiska unionen gör för att informera medborgarna och främja samhällsengagemang måste offentliggöras, särskilt på webbplatserna för de organisationer som erhåller dessa medel. Detta är ett sätt att skingra tanken att EU bara är till för eurokrater och befinner sig långt ifrån medborgarna, nämligen genom att låta dem få veta att detta EU arbetar för oss alla direkt varje dag och även erbjuder medborgare att verkligen bli delaktiga på social och politisk nivå. Gemenskapens institutioner är inte helt fria från skuld och de kan förbättra sina insatser genom att förenkla förfarandena för att ansöka om gemenskapsmedel som öronmärkts för främjande av samhällsinsatser, genom att göra det enkelt att få tillgång till handlingar via användarvänliga system, genom att stärka de system som ligger mellan institutionerna och medborgarna och genom att verkligen lyssna och öppna upp verksamheten. Detta är dessutom rätt tillfälle att uppmuntra medborgarna att delta i utvecklingen av Europeiska unionen. Regeringskonferensen förbereder det nya fördraget med konstitutionella ambitioner som kommer att få enorma återverkningar på de europeiska medborgarnas framtid. Jag framför därför en allmän utmaning: främja ett verkligt europeiskt samhällsengagemang nu, och gör det obligatoriskt för alla medlemsstaters regeringar att hålla folkomröstningar om det nya fördraget, vilket flera redan har beslutat att göra. Samråd i fråga om det framtida fördraget måste äga rum i alla medlemsstater. På så sätt kommer vi att kunna bidra till att ett aktivt europeiskt samhällsengagemang verkligen utövas. Det är meningslöst att säga till våra landsmän att vi även är europeiska medborgare, och samtidigt be dem hålla tyst. Efter att ha proklamerat europeiskt medborgarskap för oss själva i Maastricht är det inte rätt att man sedan ser till att inget alls sägs om det, genom att ålägga folken ett strängt tysthetslöfte. Vi kan inte acceptera idén att det europeiska medborgarskapet bara lever och frodas så länge medborgarna inte begår synden att be om tillåtelse att tala. Låt oss därför arbeta för ett aktivt europeiskt samhällsengagemang Berthu (NI). (FR) Herr talman! Gemenskapens handlingsprogram för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang använder ett pretentiöst namn för att kamouflera ett skändligt system som legitimerar olagliga bidrag från kommissionen till dess kumpaner. Bidrag har i själva verket betalats ut i flera år till föreningar med en efter vad som påstås europeisk uppgift utan någon rättslig grund. De döljs ofta bland anslagen under avsnitt A i budgeten, med andra ord slås de ihop med kommissionens administrativa utgifter, med hjälp av kreativ bokföring. Varje år protesterar vi mot den selektiva utdelningen av dessa bidrag till organisationer som främjar ett federalt Europa Jean Monnet-föreningen, den internationella Europarörelsen, olika federalistiska tankesmedjor, etc. Varje år har vi vägrat att rösta för dem. Varje år har en överväldigande majoritet av denna kammare godkänt att de förnyas. Efter kommentarer från revisionsrätten och de var verkligen motiverade krävs i den nya budgetförordningen, som trädde i kraft 2002, att en rättslig grund skall anges, något som självfallet inte existerar. Härav det förslag som lagts fram av kommissionen i dag, vilket är avsett att ge denna grund för en del av dessa utgifter, förpackade i vad som kallas handlingsprogram för gemenskapen för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang. Detta synsätt berättar kolossalt mycket om gemenskapens vanor och

12 praxis, och de kommentarer det leder till skulle verkligen kunna fylla flera böcker. Jag skall begränsa mig till sex av dessa kommentarer. För det första: Även om en rättslig grund åstadkoms nu, vad skulle ske med de bidrag som betalats ut tidigare utan någon rättslig grund? För det andra är det rena hånet att inrätta ett handlingsprogram som fastställer målsättningar på grundval av vilka ansökningar som kommer att bedömas, när alla mycket väl vet redan från början vilka föreningar som till slut kommer att väljas ut. För det tredje har de föreningar som får bidrag en europeisk uppgift, åtminstone enligt kommissionens definition. De andra är per definition antieuropeiska. När kommer rådet att ingripa i denna fråga, antingen för att stoppa alla dessa bidrag eller för att fördela dem rättvist bland föreningar med olika syn på Europas framtid? För det fjärde försöker de europeiska institutionerna under tiden att inrätta ett system för att ge bidrag till de självutnämnda europeiska politiska partierna från den offentliga plånboken. Tror ni inte att skattebetalarna, vartefter dessa bidrag samlas på hög, till slut har fått nog av detta lättsinne? För det femte: förteckningen över bidragsberättigade föreningar i betänkandet visar på en brokig skara organisationer, av vilka många inte har något att göra med det europeiska samhällsengagemanget, exempelvis Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna. Eftersom det är så enkelt kan Europaparlamentet dessutom inte låta bli att göra tillägg till denna förteckning genom sina ändringsförslag. Jag undrar dessutom för övrigt över sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen. Hur kommer det sig att en sammanslutning av ledande domare, vilka antas vara en del av en fullständigt oberoende domarkår, kan erhålla pengar för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang? Min sjätte och sista punkt är att den enda rättsliga grunden som någon kunde finna för detta program var artikel 308 i Fördraget om Europeiska unionen, precis samma bedrövliga artikel som vi ofta har försökt få upphävd eftersom den ger gemenskapen möjlighet att utsträcka gränserna för sin makt. Det betänkande som lagts fram i dag kommer inte att ändra vår uppfattning på den punkten. Det är emellertid sant att nämnda artikel kräver att rådet agerar enhälligt, och jag ställer därför följande fråga: kommer det att finnas en enda regering som är tillräckligt ärlig för att protestera mot detta uppdiktade program i rådet, ett program vars underliggande principer präglas av totalitarism, eftersom en känsla för europeiskt samhällsengagemang skall vara spontan, mina damer och herrar, och uppstå genom tillgivenhet för Europa, för Europeiska unionen och vad den har åstadkommit. Den tillverkas inte med hjälp av bidrag Lulling (PPE-DE). (FR) Herr talman! Kommissionen har lagt fram ett lyckat initiativ för vårt parlament under medbeslutandeförfarandet, ett initiativ som bör leda till ett beslut om att inrätta handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Efter att ha tillbringat tio år i ledningen för en sådan organisation, nämligen det europeiska centrumet för det internationella kvinnorådet (CECIF), som har anslutna organisationer i Europeiska unionen, i de nya medlemsstaterna, Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Eftaländerna och andra länder, har jag lättare att bedöma det verkliga värdet av detta program, vilket är avsett att hjälpa det stora antal kvinnoorganisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan könen. Dessa organisationer kommer att vara bidragsberättigade från ett anslag som enligt förslaget kommer att uppgå till 2,222 miljoner euro. Vårt budgetutskott har för sin del föreslagit ett anslag om 5,5 miljoner euro för perioden Det är ingen stor summa men kvinnoorganisationer, vare sig de befinner sig på nationell eller europeisk nivå, är vana vid att leva och verka med en liten budget. Den huvudsakliga anledningen till att jag välkomnar detta initiativ är att det sätter stopp för det monopol på att hantera bidrag som Europeiskt kvinnoforum åtnjutit ända sedan det inrättades. Eftersom jag är en av de kvinnliga aktivister som drömde om och skapade detta forum i min egenskap av ordförande för CECIF, den organisation jag hänvisade till för en stund sedan, och eftersom jag fortfarande är ordförande i en nationell organisation som är ansluten till EWL, måste jag sannerligen vara immun mot varje anklagelse om att försöka underminera EWL, vars arbete jag verkligen uppskattar. Kommissionen har tydligen förstått att både inom detta och andra områden är monopol ohälsosamma. Tyvärr drog den inte den logiska slutsatsen, eftersom det förslag som lagts fram för oss fortfarande innehåller privilegier för EWL i det nya ramverket. Jag vill inte ifrågasätta utbetalningen av ett administrativt bidrag till EWL, vilket är ett etablerat bidrag, men andra organisationer som på europeisk nivå verkar i kampen mot alla former av diskriminering, särskilt diskriminering grundad på kön, borde kunna åtnjuta ekonomiskt stöd inom ramen för ovannämnda anslag i form av administrativa bidrag avsedda att garantera deras fortsatta verksamhet. Vår föredragande hade klokt nog ändrat kommissionens förslag till beslut. Inom utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor triumferade tyvärr återigen vänsterns dogmatism över lika behandling och möjligheter för alla aktuella kvinnoorganisationer. Detta är beklagligt. Eftersom förslaget till program var fullständigt förvanskat röstade Rodi Kratsa- Tsagaropoulou och andra ledamöter i min grupp emot det. Om våra ansträngningar för att återupprätta balansen mellan EWL och andra kvinnoorganisationer skulle misslyckas, kommer jag att rösta emot betänkandet igen, för att fortfarande bidra till att bana väg för den andra behandlingen Hazan (PSE). (FR) Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Låt mig börja med att gratulera föredraganden Heide Rühle till det arbete som utförts på grundval av hennes betänkande, som jag tycker är ett

13 användbart komplement till Europeiska kommissionens arbete. Vi vet att samhällsengagemanget i unionen skall användas för att ta med allt fler av människorna i medlemsstaterna i det gemensamma projektet för europeisk integration. Tyvärr är det ett obestridligt faktum att det fortfarande finns alltför många hinder att överbrygga innan ett europeiskt samhällsengagemang kan bli verklighet. Det är anledningen till att Heide Rühles betänkande i sina tekniska aspekter faktiskt är ett i högsta grad politiskt betänkande, eftersom det skapar en kanal genom vilken vi kan stödja dessa organ som arbetar för att främja ett aktivt europeiskt samhällsengagemang. Det är av yttersta vikt att allmänheten får mer information om vad Europeiska unionen gör för att harmonisera nationella politikområden, och vad den kommer att göra när det gäller utvidgningen. Det behövs också satsningar för att bättre främja de nuvarande initiativen. Detta gäller exempelvis de s.k. Info Point Europa-kontoren, vars nätverksarbete uppskattas generellt. Låt mig mycket högtidligt förklara här att Europaparlamentet har försökt att hantera de ekonomiska hoten mot Info Point-kontoren och att en lösning måste åstadkommas snabbt. Jag tror att så kommer att ske nu, men än är det inte helt säkert. Alla aspekter av begreppet europeiskt samhällsengagemang måste därför tillämpas: politiskt, administrativt, rättsligt, socialt och ekonomiskt. Vi måste därför fortsätta att arbeta i riktning mot att avskaffa de hinder och de finns verkligen fortfarande som förhindrar att människor i våra länder kan utöva sina rättigheter som europeiska medborgare. Under år 2000 placerades genom stadgan om de grundläggande rättigheterna äntligen medborgaren i centrum av den europeiska integrationsprocessen, vilket redan har nämnts. Allmänhetens delaktighet i skapandet av ett förslag till europeisk konstitution är ett annat steg i den riktningen. Det var verkligen på tiden, för hur är det möjligt att engagera sig politiskt på europeisk nivå, och verkligen på nationell och lokal nivå också, utan att sätta människorna i fokus i alla diskussioner, i alla välfärdsåtgärder och all social planering? Allmänheten måste bli aktiva deltagare snarare än passiva åskådare, vilket fortfarande alltför ofta är fallet. Det blir säkerligen ännu svårare att kommunicera med medborgarna i Europa när unionens befolkning ökar till nära 500 miljoner från dagens 370 miljoner, men det är just vad vi måste göra, och använda alla medel för att föra och förbättra denna dialog. Jag skall avsluta med att erinra om att en av de punkter som betonades i betänkandet är just denna brist på information, vilket hämmar ett europeiskt samhällsengagemang. Detta återspeglas tyvärr i valdeltagandet i Europavalen, vilket i genomsnitt är lägre än 50 procent en chockerande situation. Allteftersom de viktiga dagarna i juni 2004 kommer närmare är det därför mer viktigt än någonsin att stärka informations- och kommunikationspolitiken i Europeiska unionen på alla tänkbara sätt. Denna utmaning är verkligen överväldigande: det handlar om att bygga upp ett äkta politiskt Europa, ett äkta folkens Europa Schmidt, Olle (ELDR). Herr talman! Herr kommissionär! Jag vill börja med att tacka föredragandena för gott arbete! Jag skall börja med Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande. Det är ju som Lone Dybkjær säger givetvis symtomatiskt att programmet för jämställdhet är det minst omfattande, men det är vi tämligen vana vid, Neil Kinnock. Jämställdhet mellan män och kvinnor börjar i hemmet. Den liberala jämställdhetsutmaningen består i att se till att kvinnor får mer makt över sina egna liv. Det handlar om att se strukturer, vilket även jag som liberal kan säga, som lägger hinder i vägen för att kvinnor skall få samma möjligheter som män. Jag är övertygad om att ni, Neil Kinnock, är speciellt kunnig på detta område. Jämställdhet mellan kvinnor och män har ju varit en av EU:s grundläggande principer sedan Romfördraget. Den principen förstärktes i Amsterdamfördraget och har ökat successivt. Det är därför klart att vi speciellt välkomnar detta handlingsprogram och den rättsliga grunden som ger kvinnoorganisationerna ekonomiska möjligheter att utföra ett bättre arbete. Jag tror att det är viktigt att också säga att den verksamhet som bedrivs av den europeiska kvinnolobbyn, grundad av Astrid Lulling och som i dag representerar femton medlemsstater och har över medlemmar, bör prioriteras och stödjas av oss här i dag. Rodi Kratsa-Tsagaropoulou har här talat om andra organisationer som faller utanför den europeiska kvinnolobbyn, men de ingår också i handlingsprogrammet. Jag håller med Rodi Kratsa- Tsagaropoulou om att det är viktigt med mångfald och organisationer på alla nivåer, men jag försäkrar också att handlingsprogrammet syftar till att stödja både den europeiska kvinnolobbyn och andra organisationer. Till Neil Kinnock skulle jag vilja säga att det är viktigt att EU också garanterar att de organisationer som arbetar med jämställdhet behandlas lika och att de får ekonomiskt stöd för längre tid än de två år som ni föreslår. Ett stödprogram på två år ger ingen finansiell trygghet för någon organisation. Ett annat skäl till att stödja handlingsprogrammet som sträcker sig till år 2008 är att vi måste kunna garantera att organisationer i våra nya medlemsländer också får en chans att söka stöd inom detta program. Jag tror att det är viktigt att lägga till och understryka att det skulle ge en mer långsiktig trygghet. Lennart Sacrédeus, som tyvärr verkar ha lämnat salen, har gjort ett bra arbete beträffande det program som omfattas av hans betänkande. Programmet skall hjälpa

14 oss och är till för att människor i de olika länder, regioner och världsdelar som samverkar skall få bättre kunskap om varandra. Som liberal understödjer jag detta arbete helt och fullt. Jag vill dock lägga fram tre önskemål som bygger på erfarenhet som jag tycker vi skall beakta. Stödet måste hanteras och kunna sökas enkelt, det måste vara obyråkratiskt och det måste gå snabbt att få det. Vi vet att många drar sig för att söka stöd av EU och inom de finansiella ramar vi har, eftersom det är krångligt och kan vara för sent när pengarna väl utbetalas. Det får inte vara så att Europeiska unionen genom dessa finansiella program som även har till syfte att vi skall bli mer alleuropeiska, förknippas med krångel, byråkrati och långsamhet, vilket är precis vad medborgarna anser. Så får det inte vara och jag hoppas att ni, Neil Kinnock, i ert fortsatta arbete ser till att vi får ett ökat stöd och att tillgängligheten för dessa handlingsprogram och för pengarna ökas så att de kommer till nytta Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionär! Först av allt vill jag betona att det behövs öppenhet, information och förenkling när det gäller gemenskapsbidragen. För det andra skulle jag vilja belysa betydelsen av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män inom så viktiga områden som att integrera genusperspektivet i utbildning, idrott, hälsa, social trygghet och samarbete med kvinnoorganisationer i tredje land, utan att vilja förringa det viktiga arbete som utförs av Europeiskt kvinnoforum. Jag vill också betona behovet av fler åtgärder för att bekämpa våld, eftersom detta är ett hinder för jämställdhet och för erkännandet av kvinnors värdighet. Avslutningsvis beklagar jag att medlen för dessa åtgärder fortfarande är så begränsade, vilket avslöjar en fortsatt brist på respekt för det arbete som utförts för att främja lika rättigheter och kvinnors möjligheter inom ett stort antal områden. Jag skulle vilja att det gavs en garanti nu när programmet förlängs till 2008, eftersom vi måste åta oss att fortsätta detta extremt viktiga arbete med att främja lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män Bastos (PPE-DE). (PT) Herr talman, kommissionärer, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera föredragandena Lennart Sacrédeus, Heide Rühle och särskilt Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, vars betänkande jag vill tala om. Vi måste alltid komma ihåg att målsättningen med programmet i fråga är att stödja kvinnoorganisationer vars grundläggande uppgift är att främja, övervaka och publicera gemenskapsåtgärder avsedda för kvinnor, i syfte att uppnå jämställdhet mellan könen. De ändringsförslag som lagts fram i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor förändrade betänkandets art och, vad värre är, ledde bort det från den övergripande målsättningen. Ledamöterna i detta utskott från Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, inbegripet föredraganden, röstade därför emot dem. Jag måste därför gratulera Rodi Kratsa-Tsagaropoulou till hennes konsekventa hållning och uthållighet i det arbete hon utfört, vilket kan ses i de ändringsförslag som lagts fram för omröstning under denna session i kammaren. Det är faktiskt avgörande frågor som står på spel. För det första hänvisningen till Europeiskt kvinnoforum i bilagan, och inte i den lagstiftande delen. För det andra avsikten att lämna bidrag till organisationers administrativa behov och inte till specifika åtgärder. För det tredje måste medfinansiering och successiv nedtrappning vara identiska för Europeiskt kvinnoforum och för andra organisationer som arbetar på europeisk nivå. Vi vill absolut inte förneka den grundläggande roll som Europeiskt kvinnoforum spelar, men arbetet inom andra organisationer som delar samma målsättningar, ansvarar för sin egen verksamhet och inte erhåller ekonomiskt stöd behöver också erkännas. För att alla dessa organisationer skall ha samma möjligheter bör deras namn endast anges i bilagan. Programmet måste dessutom ge administrativa bidrag till organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Programmet är inte avsett att ge bidrag till specifika åtgärder som kan erhålla medel genom andra program. Denna punkt måste vara kristallklar! Avslutningsvis måste i motsats till kommissionens förslag standardkriterier antas för de olika organisationerna när det gäller medfinansiering och successiv nedtrappning Valenciano Martínez-Orozco (PSE). (ES) Herr talman! Jag vill välkomna kommissionens initiativ att inrätta detta handlingsprogram för gemenskapen, och jag vill också gratulera parlamentet som på mycket kort tid tvingats granska och utarbeta sina ändringsförslag till dess arbete. Jag skulle vilja använda detta inlägg till att försvara kvinnoorganisationernas grundläggande roll när det gäller att främja Europeiska unionens politik för lika rättigheter. Utan dem, utan kvinnoorganisationerna, skulle det ha varit mycket svårt att införa och utvidga de framsteg som gjorts när det gäller att främja kvinnors rättigheter. Det skulle också ha varit mycket svårt att diagnostisera den verkliga situationen för kvinnor i Europeiska unionens olika länder. De framsteg som kvinnorörelsen gjort beror på det rejäla arbete som utförts i dess organisationer. Kvinnoorganisationerna har också förmåga att föreslå lösningar som är mycket jordnära och därför mycket effektiva. Jag tror därför att det är grundläggande att inrätta ett gemenskapsprogram för att stödja och främja dessa organisationer. Det finns en mängd kvinnoorganisationer, var och en med sin egen särskilda art och betydelse, vilka alla har utfört ett mycket aktningsvärt och användbart arbete. Men problemet är

15 att inte alla organisationer är jämlika, och jämlikhetssträvandena skulle i detta fall kunna leda till tydlig orättvisa. Europeiskt kvinnoforum är en stor organisation som består av flera andra. Det betyder att Europeiskt kvinnoforum är en stor paraplyorganisation som omfattar tusentals kvinnoorganisationer, hundratals och tusentals kvinnor som dagligen arbetar för kvinnors rättigheter. Vi kan inte jämföra en paraplyorganisation med organisationer som arbetar var och en särskilt för sig. Kommissionen föreslår därför redan från början att Europeiskt kvinnoforum skall behandlas annorlunda än alla andra organisationer. Och min grupp stöder självfallet detta synsätt. Varför? För att de av oss som kommer från kvinnorörelsen vet att det är ineffektivt att splittra rörelsen, att lösa upp den och bryta upp den i små delar, och att den mest effektiva vägen är att arbeta tillsammans, eftersom vi är starkare tillsammans. Att dela upp medlen är inte till någon som helst nytta utom om det gäller att göra kvinnorörelsen svagare. När vi försvarar och stöder var och en av de kvinnoorganisationer som arbetar för jämställdhet kan vi därför inte behandla dem som inte är jämställda lika Bordes (GUE/NGL). (FR) Herr talman! Vi skall rösta för Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande eftersom vi instämmer i målsättningen, nämligen att inrätta ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män, även om vi har tvivel när det gäller dess omfattning. Hur kan någon låta bli att stödja principerna i ändringsförslag 13: kvinnors deltagande i beslutsfattande, avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor, av könsstereotyper och diskriminering av kvinnor på arbetsplatsen samt integreringen av målsättningen med jämställdhet mellan könen på områdena för utbildning, idrott, hälsovård och social trygghet? Hur kan det samtidigt undgå någon att notera att EU-institutionerna själva statuerar ett dåligt exempel? Varför ingriper de inte för att sätta stopp i unionens alla länder för den form av våld mot kvinnor som består i att neka dem valet mellan att få eller inte få barn? Hur kan de europeiska institutionerna utöva någon som helst påverkan för att bekämpa diskriminering av kvinnor på arbetsplatserna, om de vägrar att anta tvingande lagstiftning mot arbetsgivare på detta område, som inom andra? Hur kan jämställdhet mellan kvinnor och män garanteras, i handling snarare än ord, om inte tillräckligt med daghem, anläggningar för barntillsyn och förskolor byggs, ett syfte som stramhetspolitiken som hyllas av de europeiska institutionerna och de nationella regeringarna gör det allt svårare att uppnå? Samtidigt som jag röstar för detta betänkande, eftersom ett visst stöd till kvinnoorganisationer är bättre än inget, måste jag ändå påpeka att de europeiska institutionerna undandrar sig sitt eget ansvar när det gäller att främja jämställdhet, eftersom de bryr sig mer om konkurrens, vinst och kapital än om människoliv Scallon (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja ge mitt stöd till den fråga som tagits upp av föredraganden, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, och jag välkomnar det initiativ som tagits av kommissionen för att få till stånd ett grundläggande instrument för att finansiera och främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Som tidigare nämnts finns det många organisationer som kan beviljas denna typ av bidrag. Vi kan inte acceptera ett Europa där vissa är mer jämlika än andra. Vi måste rösta för jämlikhet mellan män och kvinnor, men också för jämlikhet mellan Europeiskt kvinnoforum (EWL) och andra kvinnoorganisationer. Det kan inte kallas likabehandling när en organisation kan få bidrag utan att behöva ansöka om det från kommissionen, medan andra organisationer måste konkurrera med många andra kvalificerade projektförslag. Det kan inte kallas likabehandling när det finns en sådan enorm skillnad i den mängd bidrag som ges till en organisation i jämförelse med vad som ges till andra kvinnoorganisationer. Vi vet att en stor del av EWL:s anslag går till samordning och forskning, men EWL ger inte ekonomiskt stöd till de organisationer som EWL självt består av. Dessa organisationer betalar i själva verket för sitt medlemskap i EWL, och de får inget permanent ekonomiskt stöd. Detta diskriminerar de mycket värdefulla organisationer som är i behov av stöd på EUnivå för att kunna göra sina röster hörda, och det undergräver värderingen av den höga kvaliteten i deras arbete. Jag vill nämna att när jag var nyligen invald i parlamentet 1999 hade jag inte en aning om vad EWL var. Jag kontaktades av kvinnoorganisationer i Tyskland och Spanien och blev ombedd att på deras vägnar begära motsvarande anslag. De fick inga bidrag från Europeiska unionen, och de kunde inte få några om de inte var medlemmar i EWL, som hävdade att de var kvinnornas enda röst i Europa. Jag vill inte angripa EWL:s arbete organisationens arbete är berättigat och den har rätt att få bidrag men jag föreslår helt enkelt att bidragen också bör vara tillgängliga för andra kvinnoorganisationer, som anser att EWL inte talar för dem. Det finns många partier i detta parlament, och ibland upplever människor att deras röst kanske får bättre gensvar i en del av parlamentet än i en annan. Detta är den situation vi befinner oss i. Specifika organisationer bör inte nämnas i detta förslag. De bör nämnas i bilagan, och inga bidrag bör ges för särskilda insatser som kan få bidrag via andra program. Detta stämmer överens med rådets ståndpunkt

16 Gröner (PSE). (DE) Herr talman! Jag vill tala på det europeiska socialdemokratiska partiets grupps vägnar om programmet som är avsett att stödja kvinnoorganisationer och som har ersatt budgetposten som tidigare bara gav medel till Europeiskt kvinnoforum som är en paraplyorganisation för ca kvinnoorganisationer i Europa, inbegripet de nationella kvinnoråden, exempelvis Deutscher Frauenrat, som har ca 11 miljoner enskilda medlemmar i Tyskland, alltifrån kyrkogrupper till självständiga organ via politiska kvinnoorganisationer och fackföreningar. Europeiskt kvinnoforum har genomfört viktiga kampanjer, såsom kampanjen för att öka kvinnors delaktighet i Europavalen, men man har också bedrivit en debatt om konstitutionen och man övervakar utvidgningen med särskild blick för jämställdhetsfrågor. Vad Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna nu vill är att denna post skall avvecklas. Vi vill säkra kvaliteten. Vi vill tala för kvinnor med en röst snarare än att stämma in i en kör av många. I motsats till föredraganden vill min grupp redan från början göra detta till en prioritering, och se till att det vidtas åtgärder på jämställdhetsområdet som ligger i EU:s intresse. Vi kommer därför att avvisa större delen av föredragandens ändringsförslag till förmån för dem som lagts fram av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor. Vi socialdemokrater hävdar att Barbara Dührkop Dührkop också har lagt fram ett genomtänkt förslag till fördelning av medel, helt i linje med budgetförordningen, vilket garanterar medel till och med 2008, till ett belopp av 5,5 miljoner euro. Detta ger kvinnoorganisationerna den säkerhet de behöver för att planera framåt, och besparar oss ytterligare ett mödosamt lagstiftningsförfarande när de två åren väl har gått. Arrangemanget med medfinansiering, med 20 procent för kvinnoorganisationerna, med undantag för Europeiskt kvinnoforum som får 10 procent, och som utesluter successiv nedtrappning, är en lösning som alla parter kan leva med. När utvidgningen genomförs vill vi att organisationerna från Central- och Östeuropa också skall tas med och vi vill att man skall slå fast prioriteringar. Det föreslås därför i ändringsförslag 13 där det föreligger ett översättningsfel som jag vill uppmärksamma enheterna på att det skall bli lättare att förena arbete och familjeliv. Vi vill uppmuntra kvinnor att spela sin roll i beslutsprocessen. Vi vill att detta program och organisationerna skall stödja kampen mot alla former av våld. Vi vill också stödja kampen mot genusspecifika stereotyper och diskriminering av alla slag, särskilt på arbetsplatsen och när det gäller lön, och vi välkomnar också den uppmuntran som ges till kvinnors samarbete i tredje land, exempelvis i ändringsförslag 14. I allra sista minuten har det italienska ordförandeskapet i rådet försökt påverka oss för att instämma i föredragandens förslag. Både min grupp och jag hoppas på en majoritet i denna kammare, och vi är inte beredda att uppmuntra uppdelningen av kvinnors röster. Vi vill ha enighet snarare än flerstämmighet Fatuzzo (PPE-DE). (IT) Herr talman! Jag har aldrig tidigare haft äran att få tala i hela tre minuter i denna illustra kammare. Tack för denna vänlighet och gåva, som jag uppskattar särskilt eftersom jag skall tala om kvinnor. Herr talman! Detta är ett ämne som fascinerar mig, eftersom jag är övertygad om att kvinnors kamp för att tillmätas åtminstone samma betydelse som män och betraktas som deras likar är rättfärdig och oantastlig och att vi måste ta till alla medel för att nå detta mål. Därför skulle jag vilja tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för det engagemang som hon har visat genom att lägga fram ett betänkande om detta dokument från kommissionen. Emellertid vill jag ställa en fråga: räcker de pengar som har avsatts för detta syfte? Enligt ett italienskt ordspråk samtycker den som tiger. Ni tiger, herr talman, men jag tror att ni håller med mig om att det inte räcker. Jag har räknat ut att detta program innebär att fem tusendels euro inte 5 euro utan fem tusendels euro avsätts per kvinna och dag varje år: det är ett mycket litet belopp. Se er omkring: vilka framsteg har kvinnorna gjort inom politiken, i arbetslivet, i samhällslivet? För att ta politiken, herr talman, hur många kvinnliga viceordförande och ordförande finns det i Europaparlamentet? Hur många kvinnor har varit ordförande i Europeiska kommissionen? Inga, herr Kinnock, varken tidigare eller nu. Låt oss hoppas att saker och ting förändras i framtiden. De kvinnor som väljs inom politiken är en otroligt liten minoritet. Nå, jag hoppas att de bidrag som kvinnoprogrammen ger kommer att fördelas på ett demokratiskt sätt, inte på det sätt som Rodi Kratsa-Tsagaropoulou och andra talare före mig så öppet har kritiserat. Jag hoppas verkligen att de kommer att hjälpa kvinnor att bli medvetna om sin potential och förmåga att fullt ut spela en roll på de olika politiska nivåerna, oberoende av det politiska läget: det spelar ingen roll om högern eller vänstern har makten. Kvinnor måste ha politisk makt också, inte bara makten över våra hem Prets (PSE). (DE) Herr talman, herr kommissionär! I och med att kommissionen lade fram dessa sju handlingsprogram mer eller mindre samtidigt fick man intrycket att de skulle anpassas till varandra och harmoniseras. Jag vill dock understryka att de handlar om vitt skilda ämnen, vilket gör att en tillnärmning inte främjar programmens syften. Detta gäller alla betänkanden som handlar om handlingsprogram, men eftersom kommissionen har varit väldigt senfärdig när det gäller att lägga fram betänkandena för parlamentet riskerar nu organisationerna i fråga inom ramen för kultur- och utbildningsprogrammen och naturligtvis kvinnoprogrammen att få sina pengar för 2004 med kraftig försening eller inte kunna driva programmen alls, om vi, som ni tidigare har framhållit, inte kommer till beslut under december. Det är självfallet mycket

17 olyckligt, och jag anser att det är väldigt olämpligt av er att lansera en så stor åtgärd vid denna tidpunkt. I fråga om det övergångsskede som ni föreslår i dokumenten skulle jag vilja fråga er vad ni tycker att vi skall göra om frågan inte kan avgöras före december månads utgång. Vi behöver ett övergångsskede om den rättsliga grunden inte skulle bli färdig i tid. Ni avslår trettiofem ändringsförslag, vädjar till parlamentets ansvarskänsla och säger åt oss att vi skall visa överseende så att programmen ändå kan genomföras. När kommissionen avslår trettiofem av drygt femtio ändringsförslag kan man inte säga att den varken har någon större ansvarskänsla eller vilja till förlikning. Det betyder att det fortfarande krävs en del förhandlingar här. I fråga om kvinnoprogrammet specifikt skulle jag vilja instämma i det som mina kvinnliga ledamotskolleger har sagt. Europeiska kvinnolobbyn är en organisation som med kraft koncentrerar sig på området för lika möjligheter, och den visar sin styrka genom att sammanföra många organisationer. Jag förstår inte varför man försöker reducera denna styrka genom att jämställa den med många andra organisationer. Därför stöder jag Europeiska kvinnolobbyns särställning och betonar att den bör bibehållas. Slutligen vill jag ta upp utvidgningen och ta tillfället i akt att säga att vi måste ta särskild hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna för den: att vi får tio nya medlemsstater innebär också att vi måste arbeta mycket mer med kvinnofrågor. Det räcker att kasta en blick på antalet kvinnor på listorna för att inse vad vi menar med det. Det är på detta område som vi måste arbeta hårdare, och då behöver vi större anslag. Samma ekonomiska förutsättningar kan inte gälla för 25 medlemsstater som det gjort för Korhola (PPE-DE). (FI) Herr talman! Jag vill ta upp betänkandet av min kollega Lennart Sacrédeus, och börja med att tacka honom för det utmärkta arbete han har gjort med att sammanställa det. De ändringsförslag som betänkandet innehåller kommer att göra det lättare att både stödja projekt som är viktiga för Europeiska unionen och att övervaka dem. I kommissionens förslag finns det bara en vag definition av vilka som kommer att beröras och en stor del av de möjliga målländerna hör inte till de ickeindustrialiserade. Enligt min mening är det viktigt att detta projekt specifikt kan tillämpas på dessa länder och deras regioner, som annars kan vara svårare att nå och vilka Europeiska unionen kan anses ha ett uppenbart behov av att utveckla ömsesidig förståelse och samarbete med. Jag tycker det är ett särskilt problem att samarbetsavtal med icke-industrialiserade länder lätt inriktas på att bara främja ekonomisk utveckling. I detta läge bör vi komma ihåg att förbättrade sociala villkor otvivelaktigt har ett värde i det internationella samarbetet och även en klar, om än indirekt, inverkan på hur detta främjar ekonomisk utveckling. Av den anledningen anser jag att det är viktigt att i betänkandet understryka vikten av dialog mellan kommissionen och parlamentet innan vi inleder en förslagsinfordran. Det är enda sättet för parlamentet att se till att det har kontroll över resursfördelningen och att kunna bidra till strävandena efter mänsklig utveckling. De beslut som kommissionen fattar om prioriterade frågor har stor inverkan på Europeiska unionens värden och det är mycket viktigt att parlamentet, som i folkets ögon företräder unionen, kan påverka dessa beslut Hieronymi (PPE-DE). (DE) Herr talman! De frågor som tas upp i dessa tre betänkanden tycks vid första påseendet vara av formell natur. Enligt den nya budgetförordningen krävs det specifika rättsliga grunder, men som många talare har påpekat och jag är särskilt tacksam för att föredragandena gjorde det medför faktiskt denna nya rättsliga grund långtgående praktiska konsekvenser för de enskilda områdena i fråga. Jag avser främst betänkandet om aktivt samhällsengagemang. Vi talar ständigt om att ge medborgarna mer information om EU-processen och göra dem mer delaktiga i den, men nu vill jag göra det fullständigt klart att det finns en stor risk att vi kastar ut barnet med badvattnet för den nya rättsliga grundens och budgetförordningens skull, och att vi nästa år kommer att klaga på att vi har mer problem med informationen till allmänheten under det år då Europavalen hålles än någonsin tidigare. Därför riktar jag en enträgen vädjan, speciellt till kommissionen och rådet, att ta större hänsyn till hur parlamentet röstar i dessa frågor, särskilt i fråga om förlikningsförfarandet nu på måndag. Låt mig bara ge er två exempel. Det första är Info Pointkontor, som Heide Rühle med rätta hänvisade till, och jag stöder också med kraft det ändringsförslag som hon har lagt fram. Det övergår verkligen mitt förstånd att kommissionen inte vill stödja detta ändringsförslag. Ni känner alla till att Info Point-kontor fungerar som kontaktpunkter för information om EU och dess institutioner i våra hemländer. Kan ni föreställa er att era regioners Info Point-kontor skulle kunna sköta sin uppgift om de begränsades av en förslagsinfordran? En sådan ekonomisk otrygghet och otillräckligt stöd från institutionerna betyder att Info Point-kontor i framtiden inte kommer att kunna fullgöra sin funktion. Detta är vad kommissionen föreslår i detta betänkande och därför vill jag verkligen uppmärksamma er på denna fara. Det samma gäller vänortssystemet, som hjälper er alla i ert arbete i era regioner. Också här kan den byråkratiska process som sammanhänger med denna nya rättsliga grund i hög grad hota möjligheterna att fortsätta bedriva arbetet. Låt mig därför avsluta med att upprepa min vädjan till kommissionen och rådet. Jag uppmanar dem att ta till sig parlamentets vilja och komma fram till rättvisa

18 kompromisser som garanterar snarare än äventyrar informationen till allmänheten i framtiden! Kinnock, Neil, kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skulle kort vilja kommentera den gemensamma debatten. För det första för att kunna tacka parlamentsledamöterna, föredragandena och de övriga deltagarna i diskussionen denna morgon, och också för att uttrycka min uppskattning för allt det arbete som har lagts ned på de frågor som har varit ämnet för den gemensamma debatten. För det andra vill jag klargöra kommissionens ståndpunkt i ett antal frågor som gäller de tre betänkandena, och för det tredje skall jag kommentera ett antal frågor som har tagits upp. Vad gäller Lennart Sacrédeus betänkande instämmer jag kraftfullt i hans betoning av vikten av dialog mellan kulturer och civilisationer som ett bidrag till fred och samförstånd. Jag påminns om Abba Ebans svar när han fick frågan om varför han alltid försökte få till stånd en dialog med sina fiender. Han förklarade att det var därför att hans vänner ju redan höll med honom. Detta är en god princip när det gäller att driva internationella frågor. Jag är säker på att Sacrédeus håller med om detta. Man kan faktiskt säga att det inte är någon dålig definition av det ibland önskvärda förhållandet mellan parlamentet och kommissionen. Jag vill också tillägga, som svar till Sacrédeus, att jag har förstått att fyra ytterligare ändringsförslag har lagts fram som inte har fått stöd eller föreslagits av föredraganden. Om de antas skulle dessa ändringsförslag, nummer 16, 17, 18 och 19, radikalt förändra kommissionens förslag. Effekten skulle bli att möjligheten öppnades att bevilja bidrag utan att någon inbjudan att lämna projektförslag gjorts. Det skulle undergräva principerna för öppenhet och likabehandling, för att inte tala om principerna för ordning i parlamentet, vilket alltid är önskvärt även om jag förstår att det är svårt då folk kommer in. Som svar på Bárbara Dührkop Dührkops specifika kommentar angående offentliggörandet av anbudsinfordringar i Europeiska unionens officiella tidning i går, måste jag informera henne om att kommissionen var tvungen att göra detta för att rätta sig efter den tidsgräns som fastställts i budgetförordningen, och som föreskriver att ansökningar om administrationsbidrag skall vara inlämnade senast den 31 december. Jag vet att hon har ett kraftfullt argument om denna åtgärds rättsliga status. Om hon inte har tid att delta i denna debatt hoppas jag att hon kommer att kunna ta upp ärendet med de berörda enheterna inom kommissionen för att få en tydlig förklaring. jag måste meddela att kommissionen även förkastar ändringsförslag 18. Vad som är viktigare är att jag vill meddela Rühle att skälet till att kommissionen förkastar ändringsförslagen 35, 36 och 37 är att de skulle äventyra ett snabbt antagande av förslaget eftersom enhällighet krävs i rådet. Jag vet att hon instämmer med kommissionen om att förseningar bör undvikas när så är möjligt. Dessutom skulle oundvikligen en lång diskussion uppstå om vilka potentiella bidragsmottagare som skulle tas upp på förteckningen. Med tanke på att förslaget i grunden är av teknisk natur måste kommissionen garantera kontinuiteten för bidrag till befintliga verksamheter, vilka klart saknar rättslig grund. All utvidgning av förslagets tillämpningsområde kan sannolikt komma att äventyra detta mål, som jag vet är ett mål som delas av Heide Rühle. Kommissionen förstår dock tanken bakom ändringsförslaget, och kan komma att ta hänsyn till ändringsförslag 35 när den arbetar fram ett förslag till möjlig utvidgning av programmet. Jag vet att Heide Rühle kommer att utnyttja en sådan möjlighet. Till Christa Prets, som tillsammans med många andra talare i debatten lämnade ett mycket värdefullt bidrag, vill jag säga att en överenskommelse har nåtts med rådet om att vi skulle kunna lägga till en klausul i den rättsliga grunden som tillåter retroaktivitet i finansieringen av administrationsbidrag från och med januari Frågan om öronmärkning, som har tagits upp av flera ledamöter denna morgon, diskuterades vid förra veckans trepartsmöte. Rådet föreslog att bidragsmottagarna bör räknas upp i en förteckning som bifogas varje program för Från och med 2005 kommer offentliga inbjudningar att lämna projektförslag att göras, och dessa kommer att stå öppna för alla organisationer. Kommissionen har beslutat att rätta sig efter detta förslag som en realistisk kompromiss. Detta måste ses i sammanhanget med den allmänna strävan att finna lösningar för samtliga sju förslag. Kommissionen har kompromissat angående programmens löptid, som vi föreslog att begränsa till slutet av Talmannen. Jag förklarar den gemensamma debatten avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag kl I fråga om Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande måste jag tillägga att kommissionen för att uppnå konsekvens också måste förkasta de senare ändringsförslagen: 21, 23, 25, 27, 31 och 32. I fråga om Heide Rühles betänkande är jag rädd att ett tryckfel hade smugit sig in i förteckningen vi fick, och ORDFÖRANDESKAP: COX Talman Meddelande från ordförandeskapet

19 Talmannen. Det är med beklagande jag måste meddela ledamöterna att Istanbul tidigare i morse skakades av en serie explosioner. Flera av målen för attackerna var brittiska institutioner, bland annat brittiska konsulatet. Minst fem personer rapporteras ha omkommit, över 100 har skadats och anställda saknas. På Europaparlamentets vägnar vill jag uttrycka vårt djupa deltagande med offren och deras familjer, vår solidaritet med de turkiska myndigheterna i deras ansträngningar för att gå till botten med problemen och ta itu med dem som utför terrorhandlingar, och vår solidaritet med invånarna i Istanbul en stad som alltid har varit en plats för fredlig samexistens, men som nu tyvärr har blivit en frontlinje för terrorismen. Jag ber er att hålla en tyst minut för att hedra offren. (Ledamöterna reste sig och höll en tyst minut.) ORDFÖRANDESKAP: PODESTÀ Vice talman Talmannen. Jag ger ordet till John Bowis Bowis (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vill för de brittiska parlamentsledamöternas räkning tacka parlamentets talman, via er, för hans deltagande ord, och framföra deltagandet hos mina kolleger och hos kolleger från alla partier från mitt land i parlamentet med tanke på det som har hänt i Istanbul. Vi tror att runt 107 människor drabbats av attentatet; sju dödsoffer har hittills bekräftats och fyra brittiska diplomater saknas. Detta är ett illdåd som kommer att uppröra hela parlamentet och Europeiska unionen. Vi uttrycker naturligtvis vår sympati med alla de som berörts, oavsett om de är britter, turkar eller medborgare i andra delar av Europa. Jag tackar talmannen för hans deltagande. (Applåder) Talmannen. Jag skall se till att ordförandeskapet blir informerat om vad ni sade, Bowis. Jag vill också framföra mitt deltagande med er och era brittiska kolleger. Sorgligt nog påverkas många nationer av denna fruktansvärda terrorvåg för närvarande Välkomsthälsning Talmannen. Mina damer och herrar! För min personliga räkning och på era vägnar skulle jag vilja välkomna ledamöterna från den kirgizistanska parlamentsdelegationen som sitter på hedersläktaren och som deltar i det fjärde mötet med den parlamentariska samarbetskommittén för Europeiska unionen och Republiken Kirgizistan i Strasbourg. Jag hälsar dem varmt välkomna till vår institution. Delegationen består av fyra ledamöter och leds av Sooronbay Jeenbekov, vice talman för Kirgizistans parlament. (Applåder) Vi välkomnar att förbindelserna mellan våra parlament fortsätter att utvecklas, särskilt sedan partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Kirgizistan trädde i kraft 1999, liksom de framsteg som landet har gjort när det gäller att bekämpa fattigdom och befästa demokratin. Jag är säker på att arbetet i den fjärde parlamentariska samarbetskommittén kommer att bli ett nytt och viktigt steg som förstärker samarbetet mellan de båda parterna. Vi vägleds av samma demokratiska värderingar och fäster båda stor vikt vid rättsstatens krav. (Applåder) *** Muscardini (UEN). (IT) Herr talman! Versionerna av det gemensamma uttalandet från toppmötet EU Ryssland stämmer inte överens eftersom översättningarna skiljer sig från varandra den officiella versionen är den engelska, i vilken det står ordföranden i Europeiska rådet, men i de franska och portugisiska versionerna står det italienska rådsordföranden. Dessutom kan ju de andra versionerna antas innehålla samma fel ça va sans dire och de två definitionerna gör åtgärderna efter det tidigare nämnda stycket meningslösa. Mot bakgrund av detta skulle jag vilja fråga om det skulle vara möjligt att få alla versionerna avstämda innan vi går till omröstning eller om i annat fall omröstningen om denna resolution kan skjutas upp till nästa sammanträdesperiod i Bryssel Talmannen. Som ni sade, Muscardini, är det den engelska texten som gäller. Berörda organ kommer att informeras om frågan och jag kan berätta för er att ni kommer att kunna få texten på alla språk före omröstningen Muscardini (UEN). (IT) Herr talman! Jag skulle bara vilja veta vilken version som pressen kommer att få. Den korrekta? Eller har pressen redan fått den felaktiga versionen? Vi kan inte fortsätta att bedriva nationell politik från Europaparlamentets kammare! Talmannen. Fru Muscardini, jag kan inte svara på er fråga. Om ni vill inleda en formell undersökning kan ni göra det. I annat fall går vi vidare med omröstningen. Vi skall nu genomföra omröstningen Omröstning Förslag från ordförandekonferensen till sammansättning av en tillfällig kommitté för förbättrad sjösäkerhet

20 (Parlamentet antog förslaget.) *** Begäran om samråd med Ekonomiska och sociala kommittén angående kulturens sociala dimension (artikel 52) (Parlamentet godkände begäran.) *** Förenklat förfarande Betänkande (A5-0398/2003) av Carlos Coelho för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (2003/2180(INI)) (Parlamentet antog resolutionen.) *** Betänkande (A5-0364/2003) av Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster (PE-CONS 3670/2003 C5-0461/ /0047(COD)) Före omröstningen Imbeni (PSE). (IT) Herr talman! Denna omröstning bottnar i ett beslut som jag fattade: en del ser det som en förtjänst och andra som ett felsteg. Problemet är att Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén var delad i två läger: sju för och sju emot. Jag kunde ha fattat ett politiskt beslut och följt gruppens linje. I så fall skulle lagstiftningsförfarandet inte ha resulterat i någon åtgärd, det vill säga inget direktiv. I stället grundade jag mitt beslut på ett institutionellt behov: i och med att delegationen var delad i två läger tänkte jag som ordförande att beslutet borde överlåtas till plenum och svarade nej på frågan Är det rätt att ett lagstiftningsförfarande skall leda till att en åtgärd avslås med en så liten marginal när delegationen är delad i två läger?. Det är bättre att parlamentet fattar beslut på ett öppet sätt. Det kan mycket väl hända att detta beslut som jag kan försäkra er var svårt att fatta är fel, men jag ville berätta för er varför jag agerade som jag gjorde. Herr talman! Jag skulle vilja tillägga att jag kommer att avstå i dag, i konsekvens med denna institutionella omröstning. Slutligen skulle jag vilja tacka Europaparlamentets delegation för dess driftiga och mycket skarpsinniga arbete i förlikningskommittén. (Applåder) Jarzembowski (PPE-DE), föredragande. (DE) Herr talman! I egenskap av föredragande vill jag tacka vice talman Renzo Imbeni för ett mycket gott samarbete. Det finns olika åsikter om huruvida resultatet är mycket bra eller mycket dåligt, men jag är tacksam mot vice talmannen. Tillsammans försökte vi komma fram till det bästa för parlamentet (Parlamentet avvisade den gemensamma texten.) *** Betänkande (A5-0396/2003) av Rodi Kratsa- Tsagaropoulou för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer som på europeisk nivå verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män (KOM(2003) 279 C5-0261/ /0109(COD)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Betänkande (A5-0390/2003) av Hannes Swoboda för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1080/2000 av den 22 maj 2000 om stödet till Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK) och den höge representantens kansli i Bosnien och Hercegovina (OHR) (KOM(2003) 389 C5-0325/ /0143(CNS)) Före omröstningen Swoboda (PSE), föredragande. (DE) Herr talman! Mot bakgrund av kommissionens uttalande i går kväll, i vilket man i stort sett gick parlamentet till mötes i denna fråga, vill även jag rekommendera att vi håller en fullständig omröstning, alltså även om lagstiftningsförslaget (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Betänkande (A5-0384/2003) av Lennart Sacrédeus för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik om förslaget till rådets beslut om upprättande av ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för organ som främjar den ömsesidiga förståelsen av förbindelserna mellan Europeiska unionen och vissa ickeindustrialiserade regioner i världen (KOM(2003) 280 C5-0350/ /0110(CNS)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.)