TASSTRYCKET. En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 4/2011

Transkript

1 TASSTRYCKET En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 4/2011

2 JUNKERVÄGEN 15, TÄBY Telefon Telefontid 9:00-10:00 vardagar För akuta fall går det bra att ringa även andra tider på vardagar och helger Hembesök göres 2

3 Innehåll Tasstrycket Annons: Salong Vacker Tass 2 Annons: Leg Vet Carin Håkansson 2 Info om styrelse och kommittéer 4 Nya medlemmar 5 Info om kurser 5 Ordförandens rader 6 Saxat 6 Annons: Chang Dobels hundcenter 7 Annons: Hundhus1 7 Bäst i världen men sämst i Norden 8 Ordbok för hundar 9 Sitta, satt, suttit 10 Bie Georgsson, en THS:are med många talanger 12 Bokrecension 13 Vad heter hunden? 14 Vill du agera journalist? Vem är du? Vem är din hund? Vad har ni upplevt? Skicka in ditt bidrag till paulina-johansson@live.se 3

4 Täby Hundsällskap Hemsida: Postgiro: Ordförande Barbro Nätt Vice ordförande Sofia Petrini Sekreterare Cajsa Appelberg Kassör Monica Söderholm Klubbmästare Birgitta Fredriksson Valberedning Christina Palmqvist Katarina Forthmeijer Jennifer Bergström Annika Edlund Revisor Kerstin Olsson Gitten Edlind Revisorsuppleant Christina Palmqvist Marita Thorén Ledamot, info sekr Hannelore Volk Tasstrycket Medlemspriser: Medlemsavgift: 125 kr/år Familjemedlem: 30 kr/år Suppleant Anita Baselius Ingela Nilsson Ledamot Petra Andersson Helena Filipson Medaljkommitté Barbro Nätt Sofia Petrini Nöjeskommitté Birgitta Fredriksen Hannelore Volk Mari-Ann Puhringer Redaktion Paulina Johansson Webbmaster Alexander Sahlström Distribution Birgitta Svedberg Mari-Ann Puringer Birgitta Fredriksson Annonspriser: Helår/helsida: 900 kr/år Helår/halvsida: 500 kr/år Enstaka helsida: 250 kr/gång Enstaka halvsida: 150/gång Stugfogdar Birgitta Svedberg Claes Viotti clas.viotti@swipnet.se Mari-Anne Puhringer Utställning Marita Thoren Helena Filipsson helena_filipson@hotmail.com Utbildning Sofia Petrini sofia.petrini@telia.com Katarina Matisic Lundqvist Lotta Djerf Agility Liselott Larsson liselotte.larsson@tabyfriskola.se Petra Andersson petra.k.andersson@gmail.com Ungdom Annika Edlund annika.edlund@live.se Jennifer Bergström jennifer1691@hotmail.com Carolina Bergström carolina_b@hotmail.com Linn Gerendas mariannegerendas@gmail.com Sponsoransvarig Linda Bauer svanstippen@yahoo.se Promotionansvarig Liselott Larsson liselotte.larsson@tabyfriskola.se Omslagsfotograf: Sofia Edlind

5 Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna i klubben: Linda Berggren, Åkersberga Håkan Nordlander, Täby Birgitta Buki, Täby Mervi Kärki, Vallentuna Sandra Eriksson, Stockholm Mona Elmgren, Täby Maria Lundberg, Täby Birgitta Gustavsson, Täby Maria Kullman, Täby Mia Hammareus, Täby Siv Danielsson, Täby Susanne Engqvist, Vallentuna Margareta Gadré, Täby Anna-Carin Nordlund, Järfälla Ulla Wrange, Djursholm Fido är en finurlig jycke som skapades av Åke Widén, en gång aktiv i THS:s styrelse. Fido var som en maskot och kom ofta med synpunkter om aktuella frågor. Vill ni ha Tasstrycket i pappersformat? Hör av er till: Redaktör Paulina Johansson paulina-johansson@live.se kurser på hemsidan Vårens kurser kommer ut på klubbens hemsida i januari. Du som inte har tillgång till internet och inte kan anmäla via hemsidan, och vill gå kurs, kontakta Barbro Nätt, adress / telefon nedan så skickar hon ett formulär med kursinnehållet för våren, skicka din anmälan till: Barbro Nätt Vallatorpsvägen Täby Tel Ange följande: - Namn - Adress - Telefonnummer - Hundens namn - Hundras - Ålder - Vaccinationer - Vilken kurs du önskar gå - Om du betalt medlemsavgiften

6 God Jul och Gott Nytt År! Ber att få tillönska alla medlemmar en riktigt trevlig helg även om vi kanske får gå våra hundpromenader utan julesnö. I skrivande stund ser det inte ut att så. Hundarna bryr sig lite om vädret om man inte är Pointer och skall fylla 11 år, då måste det vara fint för att gå lång promenad. Personligen har jag inte glömt den förra vinterns alla vedermödor i pulsande snö så det kan få bli kort vinter i år. Klubben har gått i vintervila men vi jobbar med nästa års planering redan nu. Alla instruktörer skall vara klara med sin kursplanering i början av januari, finns info i tidningen från utbildningskommittén, för att vi skall kunna bli mer informativa när vi kan börja i vår. Hemsidan blir allt mer vår informationskälla, så vänligen titta in lite då och då för senaste nytt. Allas vår Birgitta Svedberg har bestämt sig för att gå i pension efter ca 35 år, kanske fler, som mycket aktiv i klubben, vi är några som ängsligt undrar hur skall det gå? Vem skriver artiklar till tidningen i fortsättningen? Birgittas recept är: ALLA. Så välkommen alla frivilliga med era alster i fortsättningen. Det finns säkert källor att ösa ur från er och era hundar, ja allt som är skoj att förmedla. Kanske en och annan lärorik historia också. Om någon har frågor hur ni skall gå till väga så svarar vår redaktör Paulina Johansson, hon finns presenterad inne i tidningen med egen sida. Tills vi ses på Fyrfotaplan, ha det gott. Barbro Foto: Paulina Johansson. Saxat... Ingen skyddsjakt på varg i Riala Vargarna har under de senaste månaderna attackerat och även dödat flera hundar och varit i närkontakt med människor som promenerat inom revirområdet. Stockholms länsstyrelse ändrade sin uppfattning genom att inte längre säga nej till skyddsjakt och beskrev vargarnas beteende som oacceptabelt. Nu har emellertid Naturvårdsverket beslutat att ingen varg inom Rialareviret får skjutas. Motiveringen är att: Fjolårets valpar har försvunnit från området, alltså innebär skyddsjakt att något föräldradjur skjuts. Eftersom hannen är son till en invandrad varg är han således av stort värde för att inaveln i Sveriges vargstam ska minska. Dessutom finns årets valpar som riskerar att dö om föräldradjuren skjuts. De skador som vargarna orsakat är inte heller tillräckligt stora för att rättfärdiga skyddsjakt. SvD

7 Hunddagis & Kurser/privatträning i Täby Kyrkby Kontakta oss gärna för mer information Katarina & Marie

8 Bäst i Världen Tasstrycket men sämst i Norden Tia och jag har varit iväg på ännu en resa. Den här gången till Herning, Danmark för att tävla nordiska mästerskapen i lydnad. Tyvärr fick vi ingen medalj med oss hem men däremot massa nya erfarenheter och fina upplevelser, glada skratt, tankar och funderingar. Även denna resa började med samling för hela laget. Den här gången träffades vi och tränade i Göteborgs hundarena. En mycket fin ny hall. Vi hade alla bra träning med våra hundar. Det är härlig sammanhållning i gruppen och alla hjälper och peppar varandra. Vi kände oss alla laddade. Resan till Danmark gick bra och vi bodde på ett trevligt vandrarhem med fina promenadmöjligheter. På fredagen fick vi våra få minuters träning för att känna på underlaget i ringen. Mattan var verkligen glashal. Perfekt fäste för våra skor, men hundarna halkade runt som Bambi på hal is. Jag och Tia tränade mest koncentration, men testade även lite fart. Medan vi var ute och åt middag bröt min rumskamrats hund sig in i min väska och åt upp allt Tias träningsgodis. Marvin är dock en riktig gentleman som förmodlig lät Tia äta några påsar, för på kvällen var hon riktigt dålig i magen och under natten var hon även ute och kräktes. Inte så rolig uppladdning.. Lördagen inleddes med platsliggning. De andra momenten var zätat, rutan, hopp och fjärrdirigering. Tia kändes lugn och koncentrerad och utförde alla skiften fint i zätat. Rutan började jättebra. Jag var lite orolig över om hon skulle slira genom rutan pga den hala mattan, så jag ropade stå precis då hon var genom konerna. Hon tvärnitade men trasslade dessvärre in sig i kantbandet samtidigt som hon vände upp. Svårt för mig att se huruvida hon var innanför eller inte, så jag tog det säkra före det osäkra och backade henne vilket kostade några poäng. Trots att vi båda blev lite skärrade utförde hon hoppet och fjärren fint. De flesta svenska hundar hade några missar här och där och när lördagen var över låg Sverige på en andra plats, men 30 poäng efter Finland. Under söndagen var momenten fritt följ, inkallning med stå och ligg, dirigeringsapportering, vittring och det hela skulle avslutas med sitt i grupp. Jag hade blivit lottad startnummer 28, sist av alla. Det blev en lång väntan och jag fick se några tråkiga missar av mina lagkamrater. 8 Tia gick ett helt okej fritt följ. I inkallningen tog hon i för kung och fosterland men kom ingen vart på den hala mattan. Hon blev frustrerad och ljudade. Väldigt dyrt på mästerskap! Samma sak då hon försökte ta sig från kon till apport. Annars är jag väldigt nöjd med Tias insats, hon försöker alltid göra sitt bästa. Sverige fick alltså den tråkiga fjärde placeringen, 0,75p efter Danmark. Finskorna var helt outstanding i detta mästerskap, både lagguld och individuellt guld. Så är det ibland och vi är trots allt bäst i världen, även om vi är sämst i norden. Sofia Edlind

9 ORDBOK FÖR HUNDAR BAD: Detta är en process där människorna blöter ner golv, väggar och dem själva. Du kan hjälpa dem genom att skaka dig mycket och ofta. DREGLA: Är vad du gör när dina personer har mat och du inte har det. För att göra detta på rätt sätt måste du sitta så nära dem du bara kan, se ledsen ut och låta dreglet droppa ner på mattan, eller ännu bättre, i deras knän. DÖVHET: Detta är en sjukdom som drabbar hundar då deras personer vill att de ska komma in, men vi vill stanna ute. Ett vanligt symptom är ett meningslöst stirrande på personen, och sedan springa i den motsatta riktningen. HUNDSÄNG: Vilken mjuk och ren yta som helst. Exempel är de vita sängkläderna i gästrummet eller de nypuffade kuddarna i vardagsrummets soffa. ÅSKA: Detta är en signal om att världen är på väg att gå under. Människor brukar konstigt nog behålla sitt lugn under dessa åskväder, så det är av största vikt att varna dem genom att darra okontrollerat, flämta och flåsa, rulla med ögonen och följa dem i hälarna. SNIFFA: En social vana som du använder dig av då du möter andra hundar. Placera din nos så nära den andra hundens bakdel du kan och andas in djupt och länge. Upprepa ett flertal gånger, eller tills din person får dig att sluta. SOFFA: Är för hundar vad servetter är för människor. Sedan du ätit färdigt är det artigt att springa fram och tillbaka framför soffan och torka av dina morrhår. SOPTUNNA: En behållare som dina grannar ställer ut en gång i veckan för att testa dig. Du måste stå på bakbenen och försöka få av locket med din nos. Om du gör detta helt korrekt belönas du med margarinpaket att slita sönder, köttben att gnaga på och mögliga brödbitar att gräva ner i rosenrabatten. PAPPERSKORG: Detta är en hundleksak med papper, kuvert och gamla godisförpackningar. Då du är uttråkad, vänd papperskorgen upp och ner och sprid samtliga papper över hela huset eller lägenheten tills din person kommer hem. KOPPEL: En rem som fästs i ditt halsband, som gör det möjligt att föra din person varthän du vill att han/hon ska gå. 9

10 Sitta, satt, suttit Alla hundar kan sätta sig ner på rumpan redan i tidig valpålder. De flesta valpar/hundar sätter sig spontant i förväntan över något (t ex att få en godbit vi håller i handen). Oftast är sättandet bekvämare för hunden än att stå i samma situation, eftersom ståendet belastar framdelen mer. När har man nytta av att hunden kan sätta sig på signalen sitt? Som stoppsignal när hunden är på väg till något man hellre vill att den ska undvika (t ex en annan hund eller ett lerigt dike). Som i många fall en effektivare signal än en inkallning: Ett sitt kan rytas i en riktigt akut situation det kan inte ett hit (då vill ju hunden definitivt inte komma...). Som ett säkrare kommando än ett stanna då ett väl inlärt sitt ger större chans att hunden stannar på sin plats istället för att ta flera steg framåt. Som en hjälp vid en inkallning då hunden inte lyder; ett sitt först för att få hundens uppmärksamhet och koncentration, för att sedan kunna ropa ett hit som hunden faktist lyssnar på. Istället för att tjata ett hit som hunden ändå inte hörsammar. Som extra kontroll när man möter bekanta på promenaden som hunden inte ska hälsa på utan tillåtelse, när man böjer sig ned för att knyta skosnöret eller ska ta upp efter hunden. Dvs i situationer när man under en kort stund har fokus på annat. Som förberedelse inför många andra övningar med hunden (t ex gömma godis eller leksak, vissa cirkuskonster osv). Där är det ofta väldigt smidigt om hunden har sitt som grundkunskap. Som kontrollredskap inomhus t ex om hunden blir alltför uppspelt när den ska gå ut, i syfte att hålla sig lugn när det ringer på dörren osv. Hur lär man då in sitt? Kom ihåg att alltid börja i en så störningsfri miljö/situation som möjligt gärna hemma inomhus! 10 Antingen hjälper man hunden... Håll en godbit precis ovanför hundens nos och för sedan handen långsamt över hundens huvud. När hundens rumpa når marken/ golvet, ge då godbiten utan att säga något (varken bra, varsågod eller något annat). Att börja prata alldeles i början av inlärningen stör oftast hundens fokus. Lägg godbiten i fickan eller lägg den på ett bord. Gör om ovanstående steg ett par gånger precis som förut, men nu alltså utan att ha godbiten att locka, visa bara med handen. Sätter sig hunden, ta då snabbt fram godbiten (helst innan hunden hunnit ställa sig upp) och belöna. Om hunden inte sätter sig prova att locka med godbit

11 i handen ytterligare ca 5 gånger gånger innan du testar igen. Om detta tillvägagångssätt fungerar, börja att säga sitt precis när hundens rumpa når marken/golvet. Repetera alla ovanstående steg på olika platser tills det flyter ordentligt och du märker på hunden att polletten trillat ned. Nu ska du utan att hålla en godbit i handen - säga sitt när hunden står upp och se om hunden har förstått vad det hela går ut på. Ta fram och ge godbiten om hunden verkligen sätter sig. Gör om den här övningen på olika platser tills det alltid eller nästan alltid fungerar. Hunden måste bli säker på sin sak! Vid problem i situationer du märker är lite svårare för hunden är det lämpligt att börja om helt och ha en godbit i handen några gånger för att hjälpa hunden fokusera på uppgiften. Sedan brukar det oftast gå bra att försvåra lite snabbare. bakom dig. Lär hunden att sätta sig på avstånd ifrån dig, successivt längre och längre ifrån. Kasta då gärna godbiten över hundens huvud som belöning istället för att gå fram själv. Pröva att säga sitt när hunden går bredvid eller strax före dig på promenad. Lycka till! Text och foto: Helena Filipson Cavalieren Cirrus agerar sittmodell Vad menas med att hunden kan sitt? Att den alltid sätter sig när man säger sitt! Att den alltid genast sätter sig när man säger sitt! Att den inte t ex lägger sig när man säger sitt! Att den sitter kvar tills den får besked om annat! Att den kan sätta sig på avstånd! Ovanstående övningar handlar enbart om grundträning av sitt. Sedan ska ju hunden sitta kvar också om det liksom ska vara någon vits med det hela. Lär in ett frikommando ( varsågod / ledig / fri ) för att lösgöra hunden från sittandet. Utveckla övningarna Sätt dig ner på huk och säg sitt. Se upp i luften och säg sitt Gå in i ett annat rum och säg sitt Ha inte alltid hunden framför eller snett framför dig, säg istället sitt när hunden befinner sig vid din högra eller vänstra sida eller 11

12 Bie Georgsson, en THS:are med många talanger Bie hör också till den grupp eldsjälar, som varit med i THS sedan ungdomsåren på grund av sitt hundintresse. Redan före THS-tiden hade Bie och några hundtokiga hundkompisar startat en SBKU-avdelning (Svenska Brukshundklubben Ungdom) på 70-talet i Vallentuna, fast själva moderklubben SBK inte fanns där. Klubben fick till slut avvecklas och pengarna i kassan donerades till någon ideell hundverksamhet. Därefter blev Bie tipsad om THS av en kamrat i gymnasiet och Bie gick sin första kurs med en labrador för Helena Rosin. Detta var tidigt 80-tal. Efter kursen med labradoren fortsatte Bie med att skaffa två korthårscollie, båda tikar, och gå kurser med dem. En del lydnadstävlingar och utställningar blev det också med dem. I den vevan blev hon själv kallad till instruktörsutbildning och på den tiden gick det till så att instruktören kom till oss i THS och undervisade. Så följde egna valp- och unghundskurser, kompletterade av dragkurser med pulka. Alla Bies jyckar har även fått prova på viltspår och eftersök. Den jaktliga inriktningen kom sig av att Bies far var inbiten jägare och hade en jakttax. När den taxen var 10 år tog Bie sig för att lära den lydnad och när taxeman var 13 år kunde den alla moment i lydnadsklass 1. UTOM att ligga på magen vid platsliggning, benen ville liksom inte anpassa sig, så det blev till att ligga i sidoläge. Inte så långt efter att ha lärt sig detta gick taxen till de sälla jaktmarkerna. Det går alltså att lära gamla hundar sitta medan Bies insats måste ha krävt oceaner av tid och tålamod. Senare i livet har Bie haft ännu en labrador och en petit basset griffon vendéen. Dessa fick tyvärr lämna familjen då Bies dotter blivit allergisk. Dock vågade de prova portugisisk vattenhund, som anses vara en av de raser som en allergiker kan leva med och det har fungerat med portisen. Så nu lever hanen Icko och tiken Dessi hos Bie och hennes familj. Hanen blev kastrerad p g a hypotyreos, vilket var sorgligt då han var mycket lovande och var tänkt att gå i avel. Bie har under 14 år arbetat på försäkringsbolaget Agria. Idag jobbar hon halvtid som studieassistent på Studieförbundet Vuxenskolan, ordnar bl a kurser för personer med funktionshinder. Resten av tiden förstår vi fylls ut utan problem då familjen bor på en underbar gård, där de har 4 hästar av rasen mini-shetland, 15 får, 2 hundar av rasen portugisisk vattenhund, 15 höns plus en MY- CKET arg tupp, 2 myskankor och några kaniner. Så Bie ställer ut, kör pulka, tränar aktivering, tar långa promenader, kör häst och vagn, skördar hö, klipper får, hämtar ägg (trots mycket arg tupp) och pysslar om 12 om man samt son och dotter. Detta, märkte jag vid mitt besök, är det helt perfekta livet för Bie! Underbart! För Bie har tagit ja, jag säger time out från THS efter att ha varit med i styrelsen från 1986 och innehaft poster i så gott som varenda kommitée, i utställningskommittéen, i valberedningen, i utbildningskommittéen. Tillsammans Annika Hammar var hon även stugfogde och de städade och städade, vilket bl a på den tiden före gräsets tid då vi hade samma plan som hästarna från VIRK, innebar att man fick plocka hästbajs ur sanden, igen och igen och igen. Vice ordförande och ordförandeskapet var de sista posterna Bie innehade för att nu vara hedersmedlem, som ni förstår en mycket välförtjänt utmärkelse! Birgitta Svedberg

13 Bokrecension Tasstrycket Bra relation - om samspelet mellan hund och människa Under min sista kursträff i Rally Lydnad så visade Barbro oss deltagare en bok som hon fann mycket intressant. Den heter Bra relation -Om samspelet mellan hund och människa med TSB-modellen av författaren Kenth Svartberg. Barbro undrade om någon var intresserad av att läsa boken. Jag räckte upp handen eftersom jag hört talas om författaren i ett annat sammanhang och att jag gärna kunde läsa den. Som i alla hundkurser så förväntar man sig förbättringar från hunden och förstås även från föraren. Alltså kom Barbros motprestation till mig och det var att jag fick läsa boken om jag gjorde en recension av den. Sagt och gjort, så fick det bli. Jag vill därför beskriva hur jag uppfattar boken. Kenth Svartberg skriver inledningsvis att denna bok kanske inte ska läsas från blad till blad utan mer ses som en idébok eller kokbok för hundägare. För mig känns boken läsvärd eftersom den ger ett helhetstänkande i både praktiska och teoretiska frågor. Bokens teman bygger på en relationsmodell som tar upp förhållandet mellan Samarbete, Bestämmande och Trygghet. Modellen ger dig tillgång till tre sk.verktygslådor. Du finner många exempel på hur du ska använda dom de olika verktygen på ett för hunden förståeligt sätt. Boken är mycket pedagogiskt uppbyggd med färgmarkeringar som avser de olika kapitlen och de olika modellerna. De tjänar också syftet att hjälpa läsaren att hitta de olika avsnitten lite snabbare. Författarens inställning till ledarskapet är mycket väl beskrivet med många praktiska exempel. Bitvis kan jag dock uppleva innehållet väl teoretiskt upplagt eftersom de olika metoderna samarbete, bestämmande och trygghet blir svåra att hålla isär. Det är en bok som vänder sig både till den nyblivne hundägaren och den som har större vana. Alla kan få sin behållning av boken, men jag tror att den mer erfarne hundägaren har lättare att förstå hur han resonerar kring sina teorier kring samspelet mellan hund och människa. Efter att ha läst boken och förstått lite mer om hur man bäst kan hjälpa sin hund och få en bra relation så känner jag en viss oro över att inte ha kunnat leva upp till den pedagogiska färdighet som han förespråkar. Men som oftast så gör husse och matte sitt bästa och i de flesta fall så blir hunden förvånansvärt trevlig ändå. Inledningsvis i boken så finns ett formulär att fylla i för att skaffa sig en bild om var man själv står tillsammans med sin hund. Hur ser vårt samarbete ut och hur ser de olika rollerna ut hos oss? Det kan vara informativt att få hjälp med den insikten eftersom allt inte är som ägaren tror. 13 De olika rollerna som symboliseras med de tre färgerna blått, grönt och rött kan ibland kännas lite övermäktigt att läsa när metoder, känslor, resultat och pedagogik blandas. Men författaren känns ändå sympatisk. När han sedan uppmanar läsaren att inte överskrida sina egna etiska och moraliska värderingar när man möts av instruktörer som vill implementera nya uppfostringsmetoder så känns det förtroendeingivande. Jag kommer fortsättningsvis att ta fram boken som ett uppslagsverk när jag kört fast. Det är den mest ingående och välskrivna hundbok jag läst och den har berikat mig mycket. Tänk om vi i THS kunde engagera denna författare att komma och besöka oss och hålla ett föredrag. Vilken upplevelse det skulle vara för många i hundklubben. Boken skulle också kunna användas som underlag i en diskussionsgrupp i vår hundklubb. Tack Barbro för att du lät mig låna boken som sommarläsning. Jag har förstås införskaffat ett eget exemplar för vidare självstudier. Anita Baselius

14 Vad heter hunden? Många av er har säkert hört någon variant av den gamla historien om skolpojken som på promenad med familjens hund träffar på sin engelsklärare. Artigt frågar läraren vad heter hunden? Och får svaret the dog Fullt så mycket respekt har väl inte dagens elever för sina lärare, men det är en helt annan historia. Men, med handen på hjärtat lystrar hunden verkligen till sitt namn och hur vill vi att den uppfattar det? Vad ska namnet innebära för hunden? Först och främst måste man själv bestämma sig för vad namnet ska betyda för hunden: Ska det fungera som ett lystringsord för att ge kontakt och koncentration på husse/matte titta på mig för vidare direktiv eller som en inkallning vänd om och kom så fort som möjligt till mig. Det jag tänkte tipsa om här är just att hunden omedelbart ska flytta fokus till mig i förväntan på vad jag vill härnäst, inte att han ska komma sättandes så fort han hör Cirrus. Han ska alltså titta upp på mig och fortsätta göra det tills jag ger direktiv om något annat. Detta vare sig han står helt nära mig, måhända fastnaglad vid en luktfläck/ spanandes på närmsta koltrast(= drömbytet) eller många meter bort och jag t ex ser en annan hund närma sig. Kanske också när han är på väg i full galopp ifrån mig (grannens katt kan ge upphov till sånt!) för att då få honom att stanna och vända sig om. Vad är då vitsen med ett speciellt lystringsord? Varför räcker det då inte med alla andra kommandon/handtecken/ visslingar som jag med mycket möda och stort besvär har försökt lära hunden? Kallar jag in min hund har jag ju kontroll på den, ropar jag stanna likaså, säga nej fungerar osv. Själv tycker jag att hundens namn som lystringssignal verkar som en ytterligare hjälp för att få alla hit, stanna och nej och annat att åtlydas. I en svår situation då jag behöver kalla in Cirrus har jag ett betydligt bättre utgångsläge om han redan tittar på mig (har jag fått hunden att vända både kropp och knopp mot mig har jag inkallningen nästan som i en liten ask, även på riktigt långa avstånd). Man delar s a s upp inkallningen i två delar i svårare situationer. Att ropa stanna när Cirrus springer efter en katt kan 14 vara lönlöst, och skulle han ändå stanna och katten sedan sätter fart igen, är jag ganska säker på att jakten fortsätter. Då kan Cirrus för att få honom att stanna och vända sig om och sedan ett stanna fungera betydligt bättre. Då har jag också tid att gå fram till honom för ytterligare bättre kontroll. Att säga nej blir lätt väldigt tjatigt, tänk t ex luktfläckssituationen, det kan bli många nej på en promenad och man riskerar att hunden slutar lyssna helt och hållet och själv blir man irriterad. Att istället säga Cirrus med glad röst och när han tittar upp gå vidare några steg och belöna med en godisbit och slippa den lilla konflikt som det ändå blir gör även en promenad kantad av löptiksfläckar betydligt angenämare. Om man som jag tycker det är lite kul, praktiskt och skärper hundens uppmärksamhet att även använda handtecken för sitt, hit och diverse cirkuskonster ger lystringen många gyllene tillfällen att träna dessa, speciellt när man ska träna Cirrus

15 träna på längre avstånd och hunden är upptagen med annat. Vilket i sin tur är väldigt bra för att allmänt träna upp kontakten, som är nyckeln i vår relation med hunden. Vill man ha hundens namn som ren inkallningssignal, antingen i betydelsen följ med eller kom så pass nära att jag kan koppla upp dig om jag skulle behöva (praktiskt när man har många hundar t ex) bör man ändå ha en speciell lystringsignal såsom en busvissling eller genom att man tjoar till. Visselpipa är bra, men en sådan har man inte alltid med sig ut på promenad. Hur får man då hunden att lystra till sitt namn? Alternativ 1: 1) Börja gärna inomhus, alternativt utomhus när hunden är på träningshumör och nästan tigger om att få aktiveras. På promenader pendlar min vovve mellan att vara nästan jobbigt träningssugen via jag vill ha mig en tik! till KOLTRAST, KOLTRAST, KOL- TRAST!!! Hundens uppmärksamhet ska vara riktad mot dig, säg hundens namn och belöna med en godisbit eller lek en stund med favoritleksaken. Gör detta några gånger tills du ser att hunden liksom ryster till när den hör sitt namn. Gör om den här övningen flera gånger under ett par dagar. Varje träningspass ska bara ta någon minut eller två. 2) Fortsätt i samma lugna miljö och med hundens uppmärksamhet riktad från dig säger du namnet och belönar på lämpligt sätt. Du ska få samma reaktion Tasstrycket från hunden som vid övning 1. Öva flera gånger under ett par dagar. 3) När hunden ser upp mot dig en lite längre stund (upp till ca 15 sekunder), säg hundens namn och belöna. Variera gärna mellan olika belöningar, det håller hundens intresse för övningen uppe. Träna också detta flera gånger under ett par dagar. Dags att introducera störningar dvs sånt i omgivningen sånt gör hunden mer eller mindre okoncentrerad. Åsynen av andra hundar, joggare, cyklister, vilt osv. I början helst sådana du själv har kontroll över, t ex att du avtalat med folk att hjälpa till vid en viss plats/tid. Koppel eller lina är också bra att ha i början så att hunden inte får tillfälle att belöna sig själv genom att smita iväg. Du vet själv bäst vilken störning som är lättast respektive svårast. Min Cirrus t ex är helt ointresserad av joggare, cyklister, fotbollspel, inte överdrivet intresserad av andra hundar, dock kan löptikar och någon enstaka antagonist ställa till det. Däremot blir han helt galen om han får syn på katter och som sagt koltrastar. Upprepa övning 1-3 ovan för varje ny störning du introducerar. Vet du med dig att störningen egentligen är lite för svår, se till att ha extra gott godis, fler godisbitar, ta fram favoritleksaken osv. Använder du dig av kamplek med hunden, lek en längre stund osv. Allt för att ge dig störst chans att lyckas! Om jag som tränare inte lyckas förmedla det jag vill till hunden, sjunker min motivation 15 för att träna högst betydligt och utan träning, inget resultat. Alternativ 2: En annan variant är att säga hundens namn när den spontant ser upp på dig, antingen inomhus eller utomhus och sen belöna på lämpligt sätt. Detta kanske händer i er lek tillsammans (då blir ju den fortatta leken belöningen det är ju vad hunden vill ha där och då. Eller ute på promenad med hunden lös och den stannar och vänder sig om för att kontrollera att husse/matte hänger med. Förstärk då beteendet blixtsnabbt genom att kasta godis (köttbullar är stora, tunga och flyger bra) alternativt en boll eller annan kastvänlig leksak förbi hunden. Det är viktigt att belöningen hamnar bakom hunden så att den lär sig att det roliga kommer till den, annars får man gärna någon slags tveksam inkallning. Fortsätt sedan med störningsträningen som ovan. Om hunden inte lystrar till när man säger dess namn utan glatt fortsätter med den den höll på med upprepa då inte namnet och ge heller ingen belöning. Låtsas som om du aldrig sagt något, även om hunden ett par sekunder senare tittar upp på dig. Blir du ofta arg på hunden för att den inte lystrar (känslan är förståelig), kan effekten bli att den försöker hålla sig undan dig på promenader både när den springer lös och går kopplad. Då har vi verkligen ett problem. Fundera istället på varför det hela inte fungerade och tänk över vilken förändring du skulle kunna göra till nästa gång.

16 Kortare avstånd mellan dig och hunden, att hunden ska befinna sig längre ifrån själva störningen, kanske hunden ska vara hungrigare/mer leksugen osv. Har ni det väldigt svårt med vissa störningar, träna då på så sätt att i början räcker ett öronvift från hundens sida för att den ska få belöning, sedan en tendens till att den lyfter huvudet från t ex en luktfläck (nosen lämnar marken), sedan tendens till huvudvridning och till slut ska hunden titta rakt upp på dig för att få belöning. Alltså ett sätt att forma fram önskat beteende. Saker att tänka på: Att inte enbart använda hundens namn för att hindra den från att springa fram till andra hundar. Det kommer att resultera i att du till slut får en hund som ser upp kort på dig för att sedan börja spana efter något spännande eller ännu värre blir ännu snabbare på att sticka iväg. Får hunden aldrig nosa kan den lätt suga sig fast ännu mer om du ständigt avbryter den. Men du ska kunna avbryta när det verkligen behövs! Säg lika ofta hundens namn för att erbjuda något roligt, även när det inte behövs. Inomhus t ex innan ni ska ut på promenad, innan hunden får sin mat, utomhus för att du omärkligt slängt ut några godisbitar i gräset och nu vill göra hunden uppmärksam på fyndet, eller ropa bara för ropandets skull och belöna. Ropa - gör en kul övning, ropa - säg sitt och släng en godbit över hundens huvud. Övriga tips: Innan du ger hunden en godisbit eller leksak kan du ropa namnet i det tonfall du skulle använda på promenad för att ytterligare befästa. När hunden börjar bli riktigt duktig kan du prova att ibland viska namnet för att skärpa uppmärksamheten. Lycka till! Helena Filipson Manusstopp: 1 mars 1 juni 24 september 25 november TASSTRYCKET Nr 4