TASSTRYCKET. En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2012

Transkript

1 TASSTRYCKET En tidning för oss inom Täby Hundsällskap. Nr 1/2012

2 JUNKERVÄGEN 15, TÄBY Telefon Telefontid 9:00-10:00 vardagar För akuta fall går det bra att ringa även andra tider på vardagar och helger Hembesök göres 2

3 Innehåll Annons: Salong Vacker Tass 2 Annons: Leg Vet Carin Håkansson 2 Info om styrelse och kommittéer 4 Nya klubbmedlemmar och redaktörsinfo 5 Föreläsning Eva Bodfält 5 Domaren förklarar 8 Att göra lite skillnad - hundlivet i Indonesien 9 Protokoll från Årsmöte 14 Läs Tasstrycket på webben 16 3

4 Täby Hundsällskap Hemsida: Postgiro: Tasstrycket Medlemspriser: Medlemsavgift: 150 kr/år Familjemedlem: 50 kr/år Annonspriser: Helår/helsida: 900 kr/år Helår/halvsida: 500 kr/år Enstaka helsida: 250 kr/gång Enstaka halvsida: 150/gång Ordförande Barbro Nätt Vice ordförande Liselott Larsson Sekreterare Christina Palmqvist Kassör Monica Söderholm Klubbmästare Birgitta Fredriksen Valberedning Revisor Kerstin Olsson Gitten Edlind Revisorsuppleant Marita Thorén Ledamot, info sekr Hannelore Volk Suppleant Lill-Britt And Ingela Nilsson Ledamot Petra Andersson Anita Baselius Medaljkommitté Barbro Nätt Liselott Larsson Nöjeskommitté Birgitta Fredriksen Hannelore Volk Mari-Ann Puhringer Redaktion Paulina Johansson Webbmaster Alexander Sahlström Distribution Mari-Ann Puringer Birgitta Fredriksen Stugfogde Bo Töpel Utställning Marita Thoren Cajsa Nedström Utbildning Sofia Petrini Katarina Matisic Lundqvist Lotta Djerf Agility Petra Andersson Ungdom Felicia Nyremo Linn Gerendas Sponsoransvarig Linda Bauer Promotionansvarig Liselott Larsson Omslagsfotograf: Sofia Edlind

5 Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna i klubben: Björn Olsson, Täby Eivor Wiking, Täby Ann Tjörneryd, Täby Pia Ericson, Täby Svante Österman, Norrtälje Görel Thorhuus, Täby Ulrika Westling, Täby Maria Karlsson, Täby Katri Pallard, Täby Linda Persson, Täby Pipa Sjöberg, Täby Vill ni ha Tasstrycket i pappersformat? Hör av er till: Redaktör Paulina Johansson paulina-johansson@live.se Föreläsning med Eva Bodfäldt. Vi hade nöjet att lyssna till Eva Bodfäldt i Åvaskolans aula i november Evas alltid lika underhållande föreläsning hade som rubrik: Fyra vägar till en bra kommunikation Eva började sin utbildning hos Anders Hallgren i början av 1980-talet, en utbildning som var samtida med den THS:s dåvarande blivande instruktörer fick. Hennes filosofi är att grunden till kommunikation med våra hundar är att belöna de beteenden vi vill ha och ignorera oönskade beteenden. Detta är även sättet vi fortfarande tränar inom THS. Vi hundägare vill ha hundar som är fokuserade på oss och lyssnar när vi kallar på dom i alla lägen. Riktigt så enkel ser dock verkligheten inte ut Resultatet blir i många fall att hunden ständigt går kopplad, och det är inte det liv vi önskar att våra hundar ska behöva leva. Inlärning Inlärning sker både medvetet och omedvetet hos hunden när vi förstärker beteenden vi vill ha. Det är grunden som valpar får lära 5 sig på den allra första kursen. Det går fortare att få ett positivt resultat och kontakten förstärks. Positiv förstärkning kräver planering och iakttagelseförmåga för att vi ska kunna fånga rätt beteende, därefter behöver vi höja kraven för att inte bli stillastående i träningen. T ex belöna när hunden är på längre avstånd från oss, efter längre tid och när hunden minst anar det. Oregelbunden förstärkning, kallar Eva det. forts..

6 Följsamhet En följsam hund är uppmärksam på sin ägare och tar spontan kontakt. Den håller koll på sin matte/ husse så att de slipper tal om nu går vi hit eller dit. Olika raser har olika benägenhet att ta spontan kontakt. T ex tar labradoren inte kontakt lika lätt som en vallhund. För att få en mindre kontaktbenägen hund följsam krävs att varje kontakt förstärks, och att man inte springer efter den utan istället byter riktning, gärna gömmer sig, så att hunden får jobba för att hålla kontakten. Ett tips som Eva gav var att under promenad stanna och stå stilla, när inget händer och hunden tar kontakt, skicka iväg en köttbulle och låta hunden leta efter belöningen. Bjud alltid hunden på lek/godis/ aktivitet när den tar spontan kontakt! Passivitet Passivitet är viktigt vid kloklippning, veterinärbesök och en oändlig massa tillfällen i ett hundliv. I passivitet tränar vi på att hunden inte är aktiv, och att den då inte håller ögonkontakt med husse/matte. Att träna passivitet innebär att man drar ner på korrigeringarna. Vi har en tendens att träna alltför mycket aktivitet, menar Eva. Omedvetet lär vi hunden att förvänta sig aktivitet enbart på vissa platser, t ex på träningsplanen. Hennes råd är att träna passivitet på alla möjliga ställen, det blir också en bra miljöträning om vi lär hunden att vara passiv Tasstrycket fast det är rörigt runt omkring. Om hunden gnäller på teoripasset på kursen och vi ger den uppmärksamhet och försöker få den tyst genom fysisk kontakt uppfattar hunden det som förstärkning av beteendet. Att klappa om hunden för att lugna den när den drar i kopplet, förstärker aktivitet, d v s den fortsätter att dra i kopplet. Tänk på att all ögonkontakt är aktiverande! En metod som Eva förespråkar är den s k ryggsäcken som är bra när man tränar valpar. Man sätter sig på huk med valpen mellan knäna och en hand på valpens bröstkorg. Valpen som vill busa hålls på plats. Vill den bitas håll då i pälsen under hakan så att den inte kommer åt. Inga nej eller fy får förekomma och man förhåller sig helt tyst. Det är viktigt att förmedla trygghet och kärlek i den här situationen. När valpen slutar att streta emot, släpp taget och belöna. Lek Att hundar älskar att leka det vet vi alla som äger hund! Evas tes är lek med din hund, det stärker kontakten, sättet på vilket vi leker beror på vilken ras vi har valt. Kamplekar kan stärka en individ, men vara fel för en annan ras. Osäkra hundar som behöver stärkas kanske uppskattar att få vinna en kamplek med husse/matte, medan en säker, lite kaxig hund behöver lugnare lekar. Kurragömmalekar brukar uppskattas av alla hundar. Smyglekar, där man försöker smyga iväg och när hunden kommer efter blir jätteglad. Du kan 6 inte ta mig är utmärkta lekar för alla i familjen. Dessa minnesanteckningar är mycket komprimerade, men kan kanske ge en liten inblick i konsten att träna hund. Barbro Nätt Helena Filipsson

7 Hunddagis & Kurser/privatträning i Täby Kyrkby Kontakta oss gärna för mer information Katarina & Marie

8 Domaren förklarar vad han EGENTLIGEN menade: Visar sig bättre än i föregående klass.. Jag har kastat om ordningen Skickligt presenterad... Ett bra försök att dölja hundens fel Full av humör.. Förb-t nära att jag blev biten En ny hund som gått i topp.. Ingen talade om att den aldrig vunnit tidigare Något för framtiden. Kom igen nästa år Inte riktigt färdig ännu.. Skulle stannat hemma Behöver stadga sig Varför får den inte motion? Alltid en av mina favoritraser Varför blir jag inte inbjuden oftare? Trevligt döma rasen igen På tiden att jag blir auktoriserad Det gladde mig att se den gå så högt upp i gruppen Under lunchen talade jag om för gruppdomaren hur bra hunden är Rör sig bra bakifrån Den såg ut som en gräddvisp fram Sportsliga ägare.. Kan köras över utan risk för konsekvenser En kvalitativ samling.. Jag önskar att det hade varit fler En självklar vinnare Resten var sopor De främsta kunde lika gärna byta plats Det är möjligt att jag gjorde fel Tar ut stegen rejält Rörde sig så fort att jag inte kunde se något Visar inte sitt bästa jag. Ville inte ens stå upp Bra visad av sin unga handler... Jag tittade på handlern, inte på hunden En mycket populär segrare Ägarens make applåderade En entusiastisk publik Maken hade sin mor med, båda applåderade Fullsatt ringside. Barnen var också med Lovande valp. Jag tänker sätta upp den nästa gång Det var en svår klass att döma Jag kände inte igen en själ Typisk hund från denna välkända kennel De har bra hundar; hoppas det här är en av dem En av mina gamla favoriter Jag satte upp den förra gången men en värdig champion Har sett bättre dagar skulle stannat hemma I dålig päls Som en avbarrad julgran Pälsen är inte i bästa trim.behöver borstas Imponerade på mig vid bordet Såg ingenting ut på marken Trivs inte i ringen Ett darrande vrak Livlig Vildsint Välkroppad Fet som en gris Ur Our Dogs, Frank Jackson (översättning Westie-Nytts red) 8

9 Att göra lite skillnad - Hundlivet i Indonesien För några veckor sedan kom jag tillbaka till Sverige efter en sju veckor lång vistelse i Indonesien, ett land och en del av världen jag aldrig tidigare besökt. Jag har nu kommit hem med fantastiska erfarenheter och vill samtidigt ge mitt stora TACK till Täby Hundsällskap som hjälpte till att sprida information om mitt projekt och samla in bidrag till de två organisationer jag skulle arbeta med! Jag reste till Indonesien för att arbeta med två ideella organisationer; JAAN (Jakarta Animal Aid Network) och Cikananaga Wildlife Rescue Center. Båda arbetar för att på olika sätt hjälpa utsatta djur som farit illa i människors händer. JAAN arbetar med allt från att motverka den omfattande handeln av vilda djur som dagligen pågår på Jakartas gator, till steriliserings-, och adoptionsprojekt av gatukatter och gatuhundar i huvudstaden. Cikananga Wildlife Rescue Center arbetar för att rehabilitera vilda djur för att sedan återföra dem till det vilda. Centret har även idag ett antal djur som av olika anledningar inte kan släppas fria, utan måste tas om hand av de anställda djurskötarna. Under sammanlagt två veckor var jag i Jakarta för att delta i JAANs verksamhet, medan jag kom att tillbringa 5 veckor av min vistelse i Cikananga, den lilla byn uppe i bergen som låg 4-7 timmars bilresa söder om Jakarta på Västra Java. Restiden i Indonesien varierar stort, både beroende på chaufför och vilken tid på dygnet man reser. Den omfattande trafiken är näst intill omöjlig att föreställa sig och trafikvett som vi är vana vid i Sverige är en utopi. Omkörning över heldragen linje, vid uppförsbacke och i kurva (gärna samtidigt!) kändes snarare som regel än undantag. ATT VARA HUND I INDONESIEN I denna artikel kommer jag att dela med mig av min erfarenhet av JAANs arbete med hundar samt mina tankar kring hur hundlivet och hundhållningen i ett land som Indonesien skiljer sig från Sverige. Jakarta är en kontrasternas stad där rikedom och extrem fattigdom existerar sida vid sida och där det sociala skyddsnätet är obefintligt. Korruptionen är utbredd inom alla sektorer och det gäller att överleva genom att skapa sig egna affärsmöjligheter. Överallt står människor och säljer varor eller mat längs de kraftigt trafikerade gatorna. Ett sätt att tjäna sitt levebröd är att sälja hundvalpar som föds upp i s.k valpfabriker. Dessa säljs till välbärgade indoneser och västerlänningar som inte inser vad som krävs för att skapa ett bra liv för sin fyrbente vän. Kunskapen om hundens ursprung och behov är obefintlig, utan, precis som i väst, är det bara mode att ha en liten söt valp. På modet just nu är att ha Alaskan Malamute. i Indonesien, en hundras som 9 är gjord för att dra slädar i ett mer arktiskt klimat. Här förväntas de anpassa sig till en varm och extremt fuktig miljö utan parker, träd eller gröna områden att springa på. Träffade en kvinna som kom till kliniken i anslutning till JAANs kontor med sin nyligen införskaffade valp som hon köpt i en djuraffär. Valpen sov så djupt och jag kunde med all önskvärd tydlighet se att den inte var mer än några veckor gammal. Till min förskräckelse ägde hon redan en valp sedan innan, men hade ändå valt att köpa en till! Jag förklarade för henne vilket stort ansvar och utmaning hon tagit på sig, och att det var oförlåtligt av djuraffären att sälja valpar i den åldern. Mitt hjärta blödde när den lille valpen senare vaknade och började snutta på hundägarens tröja för att bli ammad. Jag blir än mer orolig över vad som kommer att hända när dessa blir unghundar och inte är lika följsamma och lätta att hantera som när de är söta små valpar Många av dessa hundar tvingas då leva i bur hela sina liv utan möjlighet att gå ut eller leva ett normalt hundliv, eller så dumpas de på någon gata i Jakarta. När den mysiga valptiden är över får många klara sig själva i en miljö där djur inte har något värde.. forts..

10 Inser vad duktiga och ansvarsfulla de flesta av våra hundägare är i Sverige och vilket viktigt arbete alla hundklubbar gör för att sprida kunskap och förståelse för människans bästa vän. I Indonesien finns det fortfarande mycket att göra I valpfabriker tvingas tikar föda kull efter kull för att sedan dumpas när de inte längre tjänar sitt syfte. Amore är med största sannolikhet en sådan rottweilertik som hamnade hos JAAN efter att ha blivit räddad från ungdomar som jagade den utmärglade och sjuka tiken på Jakartas gator. 10 SYNEN PÅ HUNDAR Synen på hundar skiljer sig mycket beroende på var i Indonesien du befinner dig och vilken samhällsklass du tillhör. I en storstad som Jakarta ser de mer välbärgade och utbildade stadsborna hundvalpar som en statussymbol, medan fattiga och folk på landsbygden uppfattar hunden som ett smutsigt djur som absolut inte ska beröras. På vissa öar, som Sulawesi, är det inte heller ovanligt att äta hund. Tikar är mer ovälkomna och råkar oftast värre ut än hanarna då byborna anser att de, utöver att vara smutsiga, även drar till sig hanhundar från kringliggande områden. I byn Cikananga fanns två hanhundar som ägdes av två personer i byn. Hundarnas enda funktion var att hålla sig i närheten av sina ägares hus om nätterna för att skrämma eventuella rovdjur som kunde ta sig in i hönshusen. I övrigt fyllde de ingen annan funktion för sina ägare. De fick aldrig beröring och än mindre vara inomhus utan schasades bryskt iväg om de kom för nära inpå. De matades med ris och sprang lösa i byn på dagarna. Trots detta har dessa hundar ett relativt bra liv i förhållande till hundarna i Jakarta. De var fria och levde på något sätt i harmoni med naturen och övriga djur. Hundarna blev dock väldigt tillgivna när de väl fick uppmärksamhet, beröring och kärlek och det slutade med att jag hade lille Blackie och den lilla valpen Dessie (som plötsligt dök upp i byn), vid min sida under större delen av min vistelsen i Cikananga.

11 Blackie tittar på när jag skapar aktiveringsleksaker åt björnarna och Urangutangerna Varje morgon välkomnades jag av Blackie (till höger) och lilla Dessie (till vänster). Givetvis blev den en svår balansgång med hundarna i Cikananga, då jag visste att jag skulle resa hem igen och lämna kvar dessa underbara varelser som troget stått vid min sida under flera veckor. Innan jag reste kontaktade jag dock Blackies ägare i byn. Han kunde till min lättnad tänka sig att även ta hand om valpen Dessie. Några dagar innan jag resta införskaffade jag mat, halsband, tuggben m.m. och såg samtidigt till att de endast fick mat vid Dessis nya 11 ägares hem allt för att de skulle hitta någon form av trygghet hos sin nya familj (även om ägarna totalvägrade att röra eller befatta sig märkvärt med hundarna. Hundarna hade i alla fall varandra ). Jag kan nu bara hoppas att allt går bra. I Jakarta kunde jag kategorisera 2 typer av hundar: Gatuhundarna som måste överleva på gatan och husdjuret som lever ett liv i överflöd av mat. Så, precis som människorna i Jakarta, lever hundarna i extremt olika förhållanden. Inte en enda golden retriever eller labrador jag träffade på var normalviktig! Kombinationen av för lite motion (det finns ju inga parker eller öppna ytor för hundar att röra sig på) och för mycket mat har skapat husdjur som mer liknar vietnamesiska hängbukssvin. Kontrasten är såklart de många hundar som JAAN försöker hitta hem åt. Vissa av dem var utmärglade, sjuka och tyvärr alltför ofta misshandlade. Mina dagar i Jakarta var fylld av hundträning och aktivering! Tjejerna Mirjam och Marni blev mina trogna följeslagare som aldrig tidigare tränat hund. Marni från Sulawesi hade överhuvudtaget aldrig rört en hund, så en ny värld öppnade sig för henne när jag inbjöd henne att delta, och Mirjam var en katt-tjej som nu verkar ha i tankarna att utbilda sig till hundinstruktör.. De fick lära sig allt om klickerträning och hundens behov av aktivering. Under en dag promenerade och klickerträn

12 och hundens behov av aktivering. Under en dag promenerade och klickertränade vi 16 hundar! Mina nyfunna instruktörskollegor var så stolta och glada över sina erfarenheter att de ville fortsätta hundaktiviteterna även dagen efter. Från att vara osäker och lite rädd för hundar, utvecklas Marni på en dag till att bli en stolt hundtränare som börjat bli riktigt haj på att promenera hundar! Kunde stundtals bli lite trixigt att promenera tre hundar som aldrig lärt sig gå i koppel. Delar av bidragen som jag fått från Sverige använde jag bl.a till att införskaffa aktiveringsleksaker, koppel, tuggben och badtunnor. Hundar som JAAN inte kunnat placera, tillbringade sin tid i en inhängnad som JAAN hade möjlighet att låna. Dock hade hundarna inte så mycket att göra om dagarna, utan väntade egentligen bara på att få bli adopterade. Jag tillbringade därför en hel dag med att träna och aktivera dessa hundar och visade mina nyfunna vänner hur man på ett enkelt sätt kan skapa aktiveringsleksaker. I början förstod hundarna inte riktigt vad leksakerna gick ut på, men efter ett tag var t.o.m. den mest tillbakadragne hunden i full färd med att slita och riva upp aktiveringspaketen som var fyllda med bl.a tuggben, kycklingben och lever. Vilken fest! Lämnade Jakarta med en känsla av att verkligen ha gjort skillnad, både för hundar och människor. Jag hoppas kunna återvända på nytt för att vara delaktig i att skapa bättre förhållanden för människans bästa vän i en del av världen där djuren inte har någon talan. 12

13 Min erfarenhet som hundinstruktör har gjort mig än mer övertygad om att det handlar om att arbeta med människor, för att göra livet bättre för våra fyrbenta vänner. Ju mer jag lägger fokus på att utbilda och inspirera människor, desto bättre blir förutsättningar för att skapa en bättre värld för våra djur. Maria Wiklund Täby Hundsällskap Med lite fantasi kan man göra mycket! Hundarna får prova på agility på egenhändigt byggt hinder! 13

14 Täby Hundsällskap Art: Årsmöte Plats: Föreningsgården, Täby Centrum Tid: Kl Tasstrycket Protokoll Sammanträdesdatum Närvarande: Marie-Anne Pühringer, Kerstin Olsson, Helena Filipson, Barbro Nätt, Christina Palmqvist, Lotta Djerf, Katarina Forthmeijer, Gitten Edlind, Birgitta Fredriksen, Ruth Rosén Larsson, Hannelore Volk, Anita Baselius, Lill-Britt And, Linn Gerendas, Monica Degenne, Christina Näslund, Clas Viotti, Paulina Johansson, Felicia Nyremo, Petra Andersson 1 Mötets öppnande Ordförande Barbro Nätt hälsade alla välkomna och förklarade mötet öppnat. 2 Val av ordf.& sekr. Till ordförande valdes Barbro Nätt och till sekreterare för mötet valdes Christina Palmqvist. 3 Val av justeringsmän Till justeringsmän valdes Helena Filipsson och Hannelore Volk. 4 Fråga om mötets behöriga kungörelse Årsmötet ansågs vara utlyst i stadgeenlig ordning. 5 Styrelse & revisorernas berättelser Ordförande föredrog verksamhetsberättelsen och revisor Gitten Edlind läste upp revisionsberättelsen. 6 Styrelsens ansvarsfrihet Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året. 7 Årsavgift Årsavgiften höjdes till 200 kr för år 2013 samt 50 kr för familjemedlem. 8 Val av ordförande Barbro Nätt 9 Val av styrelse-ledamöter och komittéer Till ordinarie styrelseledamöter valdes: Liselott Larsson Vice ordförande Christina Palmqvist sekreterare Monica Söderholm kassör Birgitta Fredriksen klubbmäst. Hannelore Volk ledamot,info-sekr. Petra Andersson ledamot Anita Baselius ledamot Lill-Britt And suppleant Ingela Nilsson suppleant 14

15 10 Val av revisorer och suppleanter Kerstin Olsson Gitten Edlind Marita Thorén revisor revisor suppleant 11 Val av valberedning Årsmötet upplät till nya styrelsen att utse ny valberedning. 12 Komittéer: Medalj: Nöjes: Redaktion: Utbildning: Distribution: Stugfogdar: Utställning: Agility: Ungdom: Sponsoransvarig: Promotionsansvarig: Webbmaster: Ordförande och vice ordförande Birgitta Fredriksen, Marie-Anne Pühringer och Hannelore Volk Paulina Johansson Lotta Djerf, Sofia Petrini och Katarina Matisic Lundqvist Marie-Anne Pühringer och Birgitta Fredriksen Bo Töpel Marita Thorén och Annika Klingvall Petra Andersson Felicia Nyremo och Linn Gerendas Linda Bauer Liselott Larsson Alexander Sahlström 13 Ev ärenden Medaljkommittén överlämnade guldmedaljer till Helena Filipsson och Monica Söderholm. Brons medaljer fick Birgitta Fredrikssen och Hannelore Volk. Clas Viotti avtackades med en blombukett. 14 Motioner Inga motioner har inkommit.. 15 Årsmötets avslutas Barbro Nätt förklarade mötet avslutat. Efter årsmötet bjöds det på smörgåstårta, kaffe och kaka. Vid protokollet: Christina Palmqvist Barbro Nätt Justeras: Helena Filipsson Hannelore Volk 15

16 Vill du läsa tidningen online? Kanske bläddra igenom ett gammalt nummer som du missat? Gå in på Manusstopp: 1 mars 1 juni 24 september 25 november TASSTRYCKETNr 1