Energiindikatorer 2004

Transkript

1 Energiindikatorer 24 Uppföljning av Sveriges energipolitiska mål Temaområden: Fjärrvärmemarknaden Naturgasmarknaden

2

3 Energiindikatorer 24 Uppföljning av Sveriges energipolitiska mål Tema: Fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden

4

5 Förord I regeringens proposition 21/2:143, Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning konstateras att det finns ett behov av systematisk uppföljning av de energipolitiska målen med hjälp av indikatorer. Energimyndigheten har i uppdrag att ta fram dessa indikatorer. En första redovisning av indikatorer gjordes för två år sedan, Energiindikatorer 22 för uppföljning av Sveriges energipolitiska mål, rapport ET 24:22. I förra årets Energiindikatorpublikation, ET 19:23, presenterades, förutom uppdaterade grundindikatorer, även ett antal elmarknadsindikatorer. I årets publikation redovisar vi en uppdatering av grundindikatorer samt ett antal nya indikatorer med anknytning till fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden. På uppdrag av Energimyndigheten har Profu i Göteborg AB och Statistiska Centralbyrån tagit fram och uppdaterat indikatorer för uppföljning av de energipolitiska målen. Till projektet har en referensgrupp knutits. I denna har ingått representanter från Energimyndigheten, Näringsdepartementet, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Boverket, Statens institut för kommunikationsanalys, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svenska gasföreningen, Svenska bioenergiföreningen, Svenska petroleuminstitutet, Svenska kraftnät, Konsumentverket, Villaägarnas Riksförbund, HSB Riksförbund, Riksbyggen, Fastighetsägarna Sverige, SABO och Hyresgästföreningen Riksförbundet. Syftet med rapporten är att redovisa resultatet från indikatorarbetet. Publikationen inleds med en kortfattad genomgång av de energipolitiska målen, följt av en redovisning av tidsserier för de nya fjärrvärme- och naturgasmarknadsindikatorerna. Därefter redovisas uppdateringar av de 19 grundindikatorerna. Varje indikator beskrivs med en kommenterande text. Samtidigt som detta arbete skall fungera som ett verktyg för uppföljningen av de energipolitiska målen är det vår förhoppning att det också skall utgöra ett viktigt bidrag till diskussionen kring utvecklingen av det framtida svenska energisystemet. Projektledare har varit Heini-Marja Suvilehto och Therése Karlsson. Eskilstuna i december 24 Thomas Korsfeldt Generaldirektör Zofia Lublin Avdelningschef, Avdelningen för systemanalys

6 Innehåll Den svenska energipolitikens mål Försörjningstrygghet Konkurrenskraft Miljö Val av indikatorer Grundindikatorer Indikatorer för temaområdena fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden Bakgrundsindikatorer Indikatorernas koppling till respektive mål Bakgrundsindikatorer A. Total tillförd energi, fördelad på olika energibärare B. Total slutlig energianvändning, fördelad på olika energibärare C. Total slutlig användning av energi, fördelad på olika sektorer D. Totalt tillförd energi för elproduktion, fördelad på olika energibärare E. Totalt tillförd energi för fjärrvärmeproduktion, fördelad på olika energibärare Tema 24: Fjärrvärme- och gasmarknaderna V1. Energianvändning för uppvärmning V2. Utvecklingen av fjärrvärmevärmepriset i förhållande till några andra viktiga energibärare för uppvärmning G1. Naturgasens andel av totalt tillförd energi i Sverige, respektive för det område där gasen är tillgänglig G2. Naturgasanvändning fördelad per användarsektor Grundindikatorer Andel energi från förnybara källor i förhållande till olika typer av användning Användning av fossila bränslen i förhållande till totalt använd energi Självförsörjningsgrad Kraftvärme Maximalt uppmätt timeffektbehov för el, jämfört med tillgänglig elförsörjningskapacitet Total marknadsandel för de tre största elhandlarna Andel av slutkunderna för el som omförhandlat kontrakt, inklusive de som bytt elhandlare Industrins energianvändning per förädlingsvärde, fördelat på några branscher Industrins elanvändning per förädlingsvärde, fördelat på några branscher Energipriser för industrikunder, inklusive relevanta skatter Energikostnadens andel av de totala rörliga kostnaderna, fördelat på olika industribranscher Energianvändning för uppvärmning samt hushållsel/fastighetsel/driftel per ytenhet för småhus, flerbostadshus och lokaler Energipriser för hushållskunder, inklusive relevanta skatter Hushållens energiutgifter, inklusive drivmedel, i förhållande till hushållens totala utgifter Koldioxidutsläpp, fördelade per sektor Svaveldioxidutsläpp, fördelade per sektor Kväveoxidutsläpp, fördelade per sektor Elpriset på Nord Pools spotmarknad Total marknadsandel för de tre största elproducenterna Källor och kvalitet

7 DEN SVENSKA ENERGIPOLITIKENS MÅL Den svenska energipolitikens mål Målen för den svenska energipolitiken har legat till grund för urvalet av indikatorer. I energipropositionen från våren 21, Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning, inleds kapitlet om energipolitikens mål med följande två meningar: Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Dessa meningar kan sägas sammanfatta målen för energipolitiken. Energipolitikens mål uttrycks mer fullständigt och i större detalj i propositionens efterföljande text. Det finns också redovisningar av ytterligare mål i andra dokument. Den sammanställning av mål som presenteras nedan bygger på följande källor: Budgetpropositionen 23/4:1, Utgiftsområde 21 (Energi) Budgetpropositionen 22/3:1, Utgiftsområde 21 (Energi) Energipropositionen 21/2:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning, från mars 22 Propositionen 2/1:13 Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier, från maj 21 Målen presenteras nedan i punktform, utan inbördes rangordning. Förteckningen av mål har delats in i tre delar: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Detta är ingen entydig uppdelning. Vissa av de identifierade målen för energipolitiken kan passa under mer än en av de tre rubrikerna, och vissa av målen passar dåligt i den valda indelningen. Vi har dock valt att ta upp varje enskilt mål under en rubrik. Försörjningstrygghet Trygga tillgången på el och annan energi. Elförsörjningen ska tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energianvändning. God leveranskvalitet för el skall upprätthållas. Energiförsörjningen skall i ökande utsträckning baseras på förnybar energi. Kärnkraften ska ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik skall sänka kostnaderna för, och under de närmaste tio åren, kraftigt öka el- och värmeproduktion från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Konkurrenskraft Konkurrenskraftiga villkor. Kostnadseffektiv svensk energiförsörjning. Effektiv och hållbar energianvändning. En effektiv elmarknad som genererar en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser. En väl fungerande elmarknad med en sund strukturomvandling och effektivt utnyttjande av resurser vilket leder till en väl fungerande prisbildning. Elleverantörsbyten skall fungera tillfredställande. Konsumenter och små och medelstora företag skall ha tillräcklig information för att kunna agera på den avreglerade elmarknaden. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och för en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Naturgasen är det fördelaktigaste fossila bränslet och det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas. Effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens. Energimarknaderna skall ge en säker tillgång på energi värme, bränslen och drivmedel till rimliga priser. Industrins elanvändning skall inte begränsas av annat än gällande regler inom skatte- och miljölagstiftningen. På värmemarknaden skall transparensen förbättras för att stimulera konkurrens och effektivitet. Harmonisera regler, avgifter och skatter så att energileverantörer oavsett land kan konkurrera på lika villkor. Miljö Energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Beaktande av de svenska miljö- och klimatmålen. 5

8 DEN SVENSKA ENERGIPOLITIKENS MÅL Breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Nationalälvarna och de övriga älvsträckor som riksdagen undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis. Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 21 än år. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska. 6

9 VAL AV INDIKATORER Val av indikatorer En indikator är en mätbar företeelse som visar/indikerar tillståndet i ett större system. Genom att följa indikatorns utveckling får man alltså en uppfattning om hur det större systemet utvecklas. Detta underlättar uppföljningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att indikatorerna varken är mer eller mindre än indikatorer. De är värdefulla för att visa i vilken riktning utvecklingen går och för att antyda orsakssamband, men de kan aldrig ge hela sanningen. Den som vill läsa mer om indikatorer inom energiområdet kan ta del av Energimyndighetens rapport Guide till indikatordjungeln indikatorer inom energiområdet, ER 1:22. I denna rapport presenteras en vägledning för utveckling och bedömning av indikatorer samt en grundlig genomgång av användningen av energiindikatorer i Sverige och inom EU. I årets Energiindikatorpublikation ges inledningsvis en översiktlig beskrivning av energiområdet med ett antal bakgrundindikatorer. Därefter presenteras temaområdena fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden med hjälp av fyra indikatorer. Dessa fokuserar alltså på årets temaområden och kommer inte fortsättningsvis att finnas med i kommande års indikatorpublikationer. Slutligen redovisas de uppdaterade grundindikatorerna som årligen tas fram för att följa upp Sveriges energipolitiska mål. Grundindikatorer Med utgångspunkt från de identifierade energipolitiska målen togs ett antal grundindikatorer fram för 22 års indikatorpublikation. Från 23 års temaområde, elmarknaden, tillförs dessutom två indikatorer. Dessa grundindikatorer, numrerade från 1 till 19, har nu uppdaterats och i några fall vidareutvecklats. Eftersom många av målen är mycket allmänt uttryckta är valet av indikatorer inte självklart. Vid valet av indikatorer har ett antal önskemål fungerat som utgångspunkt. Indikatorerna skall: svara mot ett eller flera mål, det räcker inte att de visar något som är allmänt intressant vara lätta att förstå mäta det som avses bygga på tillförlitligt dataunderlag, helst officiell statistik kunna uttryckas i tidsserier inte vara för många, högst 25 stycken Följande grundindikatorer har valts: 1. Andel energi från förnybara källor i förhållande till: totalt använd energi (inklusive förluster) elanvändning (inklusive förluster) fjärrvärmeanvändning (inklusive förluster) 2. Användningen av fossila bränslen i förhållande till totalt använd energi (inkl. förluster), fördelat på industri transporter bostäder och service elproduktion fjärrvärmeproduktion 3. Självförsörjningsgrad inhemska energibärare i förhållande till total energianvändning (inklusive förluster) inhemsk elproduktion i förhållande till total elanvändning (inklusive förluster) 4. Kraftvärme: Elproduktion i kraftvärmedrift (fjärrvärme och industri) i förhållande till total elanvändning (inklusive förluster) Fjärrvärmeproduktion i kraftvärmedrift i förhållande till total fjärrvärmeanvändning (inklusive förluster) 5. Maximalt uppmätt timeffektbehov för el, jämfört med tillgänglig elförsörjningskapacitet 6. Total marknadsandel för de tre största elhandlarna 7. Andel av slutkunder för el som omförhandlat kontrakt, inklusive de som bytt elhandlare 8. Industrins energianvändning per förädlingsvärde, fördelat på några branscher 9. Industrins elanvändning per förädlingsvärde, fördelat på några branscher 1. Energipriser för industrikunder, inklusive relevanta skatter 11. Energikostnadens andel av de totala rörliga kostnaderna, fördelat på olika industribranscher 7

10 VAL AV INDIKATORER 12. Energianvändning för uppvärmning samt hushållsel/fastighetsel/driftel per ytenhet för småhus, flerbostadshus och lokaler 13. Energipriser för hushållskunder, inklusive relevanta skatter 14. Hushållens energiutgifter, inklusive drivmedel, i förhållande till hushållens totala utgifter 15. Koldioxidutsläpp, fördelat per sektor 16. Svaveldioxidutsläpp, fördelat per sektor 17. Kväveoxidutsläpp, fördelat per sektor 18. Elpriset på Nord Pools spotmarknad 19. Total marknadsandel för de tre största elproducenterna Indikatorer för temaområdena fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden Årets indikatorpublikation innehåller, utöver grundindikatorerna, även ett antal kompletterande indikatorer för två aktuella delområden: fjärrvärmemarknaden och naturgasmarknaden. Redan bland de 19 grundindikatorerna finns sådana som följer upp olika aspekter av fjärrvärme- och naturgasmarknaderna, men i årets publikation kompletteras dessa av ytterligare fyra indikatorer, två för fjärrvärmemarknaden och två för naturgasmarknaden. De nya fjärrvärme- och naturgasmarknadsindikatorerna har det dubbla syftet att både fungera som uppföljning av energipolitiska mål och att bidra till förståelsen av marknadernas uppbyggnad och funktion. För temaindikatorerna är kopplingen till de energipolitiska målen i vissa fall svårfunnen, men vi har ändå valt att ta med indikatorerna för att beskriva förhållandena inom det aktuella området. För temaområdet Fjärrvärmemarknaden har följande två indikatorer valts: V1. Energianvändning för uppvärmning V2. Fjärrvärmepriset i förhållande till priset på några andra viktiga energibärare för uppvärmning För temaområdet Naturgasmarknaden har följande två indikatorer valts: G1. Naturgasens andel av totalt tillförd energi för Sverige, respektive för det område där naturgasen är tillgänglig G2. Naturgasanvändning fördelad per användarsektor Bland grundindikatorerna är det främst följande som har en direkt koppling till fjärrvärme- och naturgasmarknadsområdena: 4. Kraftvärme 1. Energipriser för industrikunder, inklusive relevanta skatter 12. Energianvändning för uppvärmning samt hushållsel/fastighetsel/driftel per ytenhet för småhus, flerbostadshus och lokaler 13. Energipriser för hushållskunder, inklusive relevanta skatter De redovisade tidsserierna och de kortfattade texterna syftar till att indikera utvecklingen inom fjärrvärme- och naturgasmarknadsområdena. Syftet med publikationen är alltså inte att ge en fullständig analys av hela ämnesområdet. För den som vill läsa mer om värmemarknaden rekommenderar vi Energimyndighetens publikation Energimarknaden 24 som ger en grundlig genomgång av förhållandena på de svenska marknaderna för ledningsbunden energi. Bakgrundsindikatorer Utöver grundindikatorerna och indikatorerna för temaområdena, som finns med för uppföljning av de energipolitiska målen, redovisas dessutom ett antal bakgrundsindikatorer, vars syfte är att ge en så komplett bild som möjligt av energisystemet. Förhoppningen är att dessa bakgrundsindikatorer skall underlätta för läsaren att sätta in övriga indikatorer i ett större sammanhang. Följande bakgrundsindikatorer har valts: A. Totalt tillförd energi, fördelad på olika energibärare samt energiintensitet i tillförselledet B. Total slutlig energianvändning, fördelad på olika energibärare C. Totalt slutlig energianvändning, fördelad på olika sektorer samt energiintensitet i användarledet D. Totalt tillförd energi för elproduktion, fördelad på olika energibärare E. Totalt tillförd energi för fjärrvärmeproduktion, fördelad på olika energibärare Indikatorernas koppling till respektive mål För att underlätta för läsaren presenterar vi här en förteckning av vilka indikatorer som används för uppföljning av respektive mål. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att indikatorns uppgift är att visa/indikera tillståndet hos ett större system. Indikatorn kan alltså inte visa hela sanningen. 8

11 VAL AV INDIKATORER I förteckningen redovisas listan på energipolitiska mål tillsammans med en uppgift om vilken indikator som är tänkt att följa upp utvecklingen. Observera att en viss indikator kan användas för uppföljning av mer än ett mål. Ett visst mål kan också följas upp med mer än en indikator. Det finns dessutom mål som saknar indikator för uppföljning. Det är antingen mål som inte lämpar sig för uppföljning med indikatorer, alternativt mål där ingen relevant indikator kunnat identifieras. Strävan att begränsa antalet indikatorer sätter också gränser. Varje indikator identifieras med det nummer som utnyttjats i indikatorförteckningen ovan. Mål Indikator Försörjningstrygghet Trygga tillgången på el och annan energi. 3, 5 Elförsörjningen ska tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energianvändning. 1, 3, 4 God leveranskvalitet för el skall upprätthållas. 3, 5 Energiförsörjningen skall i ökande utsträckning baseras på förnybar energi. 1 Kärnkraften ska ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. 1, 4 Satsningen på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik skall sänka kostnaderna för, och under de närmaste tio åren, kraftigt öka el- och värmeproduktion från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. 1 Konkurrenskraft Konkurrenskraftiga villkor. Kostnadseffektiv svensk energiförsörjning. 1, 11, 13, V2 1, 13, V2 Effektiv och hållbar energianvändning. 1, 4, 12 En effektiv elmarknad som genererar en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser. 6, 7, 1, 13, 18, 19 En effektiv elmarknad som genererar en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser. 6, 7, 1, 13, 18, 19 Elleverantörsbyten skall fungera tillfredställande. 7 Konsumenter och små och medelstora företag skall ha tillräcklig information för att kunna agera på den avreglerade elmarknaden. 7 Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. 4, 12 Stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och för en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. 1, 11 Naturgasen är det fördelaktigaste fossila bränslet och det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas. G1, G2 Effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens. 1, 13, G1 Energimarknaderna skall ge en säker tillgång på energi värme, bränslen och drivmedel 3, 5, 8, 9, 1, 11, till rimliga priser. 13, 14, V2 Industrins elanvändning skall inte begränsas av annat än gällande regler inom skatteoch miljölagstiftningen. 5 9

12 VAL AV INDIKATORER Konkurrenskraft fortsättning På värmemarknaden skall transparensen förbättras för att stimulera konkurrens och effektivitet. Harmonisera regler, avgifter och skatter så att energileverantörer oavsett land kan konkurrera på lika villkor. V1, V2 Miljö Energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. 15, 16, 17 Underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. 1 Beaktande av de svenska miljö- och klimatmålen. 15, 16, 17 Breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. 2 Nationalälvarna och de övriga älvsträckor som riksdagen undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis. Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 21 än år. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska. 8, 9, 12, 15, 16, 17 1

13 Bakgrundsindikatorer Dessa bakgrundsindikatorer ska underlätta för läsaren att sätta in övriga indikatorer i ett större sammanhang. Syftet är att ge en så komplett bild som möjligt av energisystemet.

14 BAKGRUNDSINDIKATORER A. Total tillförd energi, fördelad på olika energibärare Sedan början av 197-talet har den totala tillförda energin ökat med drygt 39 %. Under år 197 uppgick energitillförseln till 442 TWh och år 22 uppgick den till 616 TWh 1. Som tydligt kan ses i figur A.1 har sammansättningen i energitillförseln förändrats avsevärt under de senaste 3 åren. År 197 utgjordes 76 % av den totala tillförseln av råolja och oljeprodukter, vilket kan jämföras med 39 % år 1984 och 34 % 22. Från och med början av 198 talet har alltså den tillförda energin från oljeprodukter varit relativt konstant, 2 TWh år 1984 och 21 TWh år 22. Kärnkraft och biobränslen har till stor del ersatt oljan under de senaste 3 åren, och utbyggnaden av kärnkraften syns tydligt i figur A.1. Kärnkraften bidrog under år 22 med 21 TWh (68 TWh el). Vad gäller biobränslen 2 har tillförseln fördubblats sedan 197 och utgjorde drygt 16 % av den totala tillförda energin år 22. Vattenkraften bidrog med ca 67 TWh år 22 och år 197 med 41 TWh, vilket motsvarar 11 respektive 9 % av den totala energitillförseln. Vindkraften har ökat kraftigt under de senaste åren, men utgör endast en liten del av den totala energitillförseln, ca,6 TWh år 22. Från 198 har fjärrvärme från värmepumpar ökat mycket och utgör idag ca 8 TWh, eller drygt 1 %, av den totala energitillförseln. Den tillförda energin från kol och koks har i stort sett varit konstant under denna period medan naturgas- och stadsgastillförseln vuxit sedan Från mitten av 199-talet sjunker energiintensiteten i tillförselledet, d.v.s. bruttotillförseln per bruttonationalprodukt, BNP. BNP har alltså ökat snabbare än totalt tillförd energi. Om detta är ett tecken på en varaktig förändring, med ekonomisk tillväxt utan ökad energitillförsel, är fortfarande inte helt säkert, eftersom de aktuella åren präglas av stor vattenkrafttillgång och därmed litet behov av bränslebaserad elproduktion. A:1. Totalt tillförd energi fördelad på olika energibärare TWh Kärnkraft Vattenkraft inkl vind Fjärrvärme från värmepumpar Biobränsle Oljeprodukter inkl råolja Naturgas och stadsgas Kol och koks A:2. Energiintensitet, totalt tillförd energi samt BNP Index 198= Redovisad enligt den internationella metoden, dvs. omvandlingsförlusterna 2 i kärnkraften ingår. 2 Under rubriken biobränslen ingår massaindustrins lutar och övriga biprodukter, sågverksindustrins biprodukter, trädbränslen, torv, tallbeckolja, avfall, m.m Totalt tillförd energi / BNP Totalt tillförd energi BNP

15 BAKGRUNDSINDIKATORER B. Total slutlig energianvändning fördelad på olika energibärare B. Total slutlig energianvändning, fördelad på olika energibärare. TWh Elenergi Fjärrvärme Natur- och stadsgas Oljeprodukter Biobränslen Kol och koks 2 22 Den totala slutliga energianvändningen har sedan 1973 ökat med 3 %, från 381 TWh till 396 TWh år 22. Användningen av alla energibärare, förutom oljeprodukter, har ökat. Oljeanvändningen i Sverige har minskat från 243 TWh till 133 TWh mellan 1973 och 22, eller med 45 %. Efter oljekriserna på 197-talet har den svenska energipolitiken inriktats på att minska användningen av eldningsoljor stod användningen av olja för 64 % av total slutlig användning och år 22 var andelen knappt 34 %. Istället har el och fjärrvärme för uppvärmning ersatt oljan. Elanvändningen har ökat från 69 TWh år 1973 till 131 TWh år 22, vilket motsvarar 18 % respektive 33 % av total slutlig användning. Fjärrvärmeanvändningen har under samma period ökat från 16 TWh till 46 TWh. C:1. Total slutlig energianvändning fördelad på olika sektorer C. Total slutlig användning av energi, fördelad på olika sektorer. TWh Om vi ser på den totala slutliga användningen, fördelad på olika sektorer kan vi se att inom transportsektorn har energianvändningen ökat under de senaste 3 åren (+61% mellan åren 197 och 22 och +19% mellan åren 1985 och 22). Användningen inom industrin minskade mellan 197 och 1982 för att sedan öka fram till 22. Före 1983 finns bara konsistenta data hopslaget för byggsektorn, jordbruk, skogsbruk och fiske, service och bostäder. Efter 1983 har energianvändningen inom dessa sektorer varit relativt konstant. Under kallåren 1985, 1986, 1987 och 1996 syns dock, i figur C:1, att energianvändningen gick upp inom bostadssektorn, beroende på att den största delen av energianvändningen inom bostäderna är för uppvärmning. Industri Transporter Byggsektorn Jordbruk, skogsbruk och fiske Service Bostäder 13

16 BAKGRUNDSINDIKATORER Energiintensiteten i användarledet, dvs. slutlig användning per BNP, har under hela perioden minskat. Minskningen beror på att BNP har ökat medan den totala slutliga energianvändningen i stort sett varit konstant. Dock skall vi komma ihåg att under samma period har oljeanvändningen för uppvärmning byts ut mot användning av el-, och fjärrvärme. Det innebär att energiomvandlingsförluster flyttats från slutanvändarsektorn till energiomvandlingssektorn. För ett givet uppvärmningsbehov minskar därmed energianvändningen i slutanvändarledet. C:2. Energiintensitet, total slutlig energianvändning samt BNP Index 198= Tot slutlig energianvändning / BNP BNP Total slutlig energianvändning D. Totalt tillförd energi för elproduktion, fördelad på olika energibärare. D. Totalt tillförd energi för elproduktion fördelad på olika energibärare Sammansättningen av den tillförda energin för elproduktion har förändrats under de senaste 3 åren. Den totala tillförda energin för elproduktion har sedan 197 ökat från 89 TWh till 282 TWh år 22. Vattenkraften och fossilbränslebaserade kondenskraften stod för den största delen av elproduktionen i Sverige i början av 197-talet, 41 TWh respektive 48 TWh år 197. Efter omläggningen av den svenska energipolitiken, med omfattande kärnkraftsutbyggnad, har oljans användning för elproduktion minskat kraftigt och under år 22 används ca 3 TWh olja för att producera el i Sverige. År 1996 var ett torrt och kallt år i Sverige vilket gjorde att reservkondenskraften användes i relativt stor utsträckning. Samma år utnyttjades även kärnkraften i stor grad, tillfört kärnbränsle uppgick till 224 TWh (74 TWh el). Biobränsleanvändningen för att producera el har stigit sedan 197-talet, men utgör endast en liten del i elproduktionen. Vad gäller naturgas och stadsgas för samma ändamål, har den användningen också stigit sedan början av 199-talet. Vindkraften har ökat kraftigt sedan År 1993 stod vindkraften för,5 TWh och år 22, ca,6 TWh. TWh Kärnbränsle Vattenkraft Oljeprodukter Biobränslen Kol och koks Naturgas och stadsgas Vindkraft 2 14

17 BAKGRUNDSINDIKATORER E. Totalt tillförd energi för fjärrvärmeproduktion fördelad på olika energibärare E. Totalt tillförd energi för fjärrvärmeproduktion, fördelad på olika energibärare. TWh Spillvärme Värmepumpar Elenergi Oljeprodukter Biobränslen Kol och koks Naturgas och stadsgas 2 I början av 197-talet användes i stort sett uteslutande olja för produktion av fjärrvärme, 14 TWh år 197. Trots oljekriserna på 197-talet tog det en bit in på 198-talet innan oljeanvändningen för produktionen av fjärrvärme minskade. Samtidigt som oljan fasades ut på allvar i början av 198-talet, ökade användningen av kol och koks för fjärrvärmeproduktion. Men under 199-talet har detta minskat rejält, år 1982 var kolanvändnigen för fjärrvärmeproduktion 6 TWh, år TWh och år 22 var samma siffra 2 TWh. Samtidigt som oljan minskade ökade den tillförda energin för produktion av fjärrvärme från elpannor, värmepumpar och spillvärme från industrin. Biobränsleanvändningen för produktion av fjärrvärme har funnits sedan början av 197-talet, men under 199-talet har biobränslet ökat dramatiskt, och ersatt oljan till stor del. Under år 22 var den tillförda energin från biobränslen för fjärrvärmeproduktion 29 TWh, under år 197 var samma siffra 1 TWh. Under de kalla åren 1985, 1986, 1987 och 1996 syns en ökad oljeanvändning för fjärrvärmeproduktion. Orsaken till den stora användningen av just olja under dessa år är att oljan vanligtvis används för topplastproduktion. 15

18 Tema 24: Fjärrvärme- och naturgasmarknaderna Årets tema är marknaderna för fjärrvärme och naturgas. De beskrivs med fyra indikatorer. Dessa marknader finns även belysta bland grundindikatorerna.

19 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V1. V1. Energianvändning för uppvärmning Fjärrvärme är den helt dominerande energibäraren för uppvärmning av flerbostadshus och lokaler i tätort. I småhus dominerar istället elvärme. Den tydligaste förändringen under den studerade perioden är den minskande användningen av olja för uppvärmning. Energipolitiska mål Energianvändningen för uppvärmning av bostäder och lokaler utgör en stor del av den svenska energianvändningen. Därför är det värdefullt att följa upp utvecklingen på värmemarknaden. Även om det inte finns några specifika mål för vilka energibärare som bör utnyttjas för uppvärmning, är denna sammansättning betydelsefull för möjligheterna att uppfylla andra energipolitiska mål. Fjärrvärme är en energibärare som kan bidra till ett effektivt och hållbart energisystem. Det är därför intressant att beskriva var fjärrvärmen används och vilka förutsättningar för expansion den har. Trender Fjärrvärme är den dominerande energibäraren för uppvärmning av flerbostadshus och lokaler i tätort. Dominansen är särskilt tydlig för flerbostadshusen. Utanför tätorterna är det istället olja och el som dominerar för uppvärmning av denna bebyggelse. Andelen av uppvärmningsmarknaden för flerbostadshus och lokaler som ligger utanför tätorterna är dock mycket liten, mindre än 5 % av den totala uppvärmningsmarknaden för flerbostadshus och lokaler. I småhus används däremot fjärrvärme i mindre utsträckning. Här dominerar istället el. I tätorter är olja näst största energibärare för uppvärmning av småhus, medan biobränsle är näst största energibärare i glesbygd. Förändringar av energibärare för uppvärmning av bostäder och lokaler är till stor del en långsam process. I småhusens kombipannor finns dock möjlighet att snabbt byta mellan olika energibärare (olja, el, ved). Eftersom vi betraktar en jämförelsevis kort tidsperiod är förändringarna måttliga. Den tydligaste förändringen under den studerade perioden är den minskade användningen av olja för uppvärmning. Av den fjärrvärme som levereras i Sverige går ungefär hälften till uppvärmning av flerbostadshus. Näst största mottagare av fjärrvärme är lokaler, med ca 1/3 av fjärrvärmeleveranserna. Industri och småhus tar vardera emot ca 1 % av fjärrvärmen. Fjärrvärmeleveranserna har ökat långsamt under den studerade perioden. Snabbast ökningstakt uppvisar småhusen. De normalårskorrigerade totala fjärrvärmeleveranserna har under de studerade åren i genomsnitt ökat med ca 1 TWh per år. Orsaker och samband Fjärrvärme karaktäriseras av förhållandevis höga fasta kostnader och låga rörliga kostnader. En stor del av den fasta kostnaden utgörs av kostnaderna för det rörledningssystem som utnyttjas för att distribuera fjärrvärmen. Fjärrvärme blir därmed mest konkurrenskraftig i områden med hög värmetäthet, det vill säga områden med stort energibehov per exploaterad markyta. Detta är den främsta orsaken till varför fjärrvärme har en stor andel av energitillförseln för uppvärmning av flerbostadshus och lokaler, men en förhållandevis liten del av uppvärmningsbehovet för småhus. Inom flerbostadshusen står fjärrvärme för en klart dominerande andel av värmeförsörjningen. Här finns inte särskilt mycket olja och el att ersätta genom konvertering, men i samband med nyproduktion av bostäder är fjärrvärme naturligtvis en möjlighet. Även om fjärrvärmeandelen i lokaler också är relativt stor finns här en större potential för konvertering från olja och el. Begreppet övriga uppvärmningssätt är en restpost som bland annat innehåller annan panncentral och närvärme. Dessa kan ses som fjärrvärme i liten skala. Om man skulle räkna in övriga uppvärmningssätt under fjärrvärme ökar fjärrvärmens dominans ytterligare i flerbostadshus och lokaler. Störst potential för konvertering från olja och el till fjärrvärme finns bland småhusen. Där är också ökningstakten störst. Problemet med småhus är de jämförelsevis höga kostnaderna för anslutning av husen till fjärrvärme. För småhusen med direktverkande elvärme blir kostnaderna särskilt höga, eftersom det då även krävs ett nytt värmedistributionssystem i huset. Av den redovisade statistiken framgår tydligt tätorternas stora dominans i samband med värmeförsörjningen. Detta är föga förvånande eftersom nästan 85 % av svenskarna bor i 17

20 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V1. tätorter. Eftersom gränsen för tätort är 2 personer och mindre än 2 meter mellan husen är dock en andel av tätorterna små och fjärrvärme kan här vara jämförelsevis dyr att etablera. Den el som redovisas som tillförd energi för uppvärmning används både som elvärme (direktel, vattenburen elvärme och el i kombipannor) och som drivenergi för värmepumpar. Den resulterande produktionen av nyttig värme kommer då att påverkas av fördelningen mellan dessa uppvärmningsformer. År 21 gick enligt den officiella energistatistiken,5 TWh el till värmepumpar i småhus, vilket motsvarar en värmeproduktion på 1 1,5 TWh. Detta är med stor sannolikhet en underskattning. För värmepumpar är det svårt att få in tillförlitliga uppgifter. Försäljningsstatistik pekar på frekventare användning av värmepumpar. FAKTA En värmepump fångar värme av låg temperatur från berg, jord, luft eller vatten och transformerar den till högre temperatur till husets värmesystem. El utnyttjas som drivenergi. Värmepumpen kan avge mellan 2 3 gånger mer energi än den drivenergi som tillförs. V1:1. Flerbostadshus i tätort tillförd energi för uppvärmning V1:2. Flerbostadshus i glesbygd tillförd energi för uppvärmning TWh 25 TWh El Olja Fjärrvärme Gas Övriga uppvärmningssätt El Olja Fjärrvärme Övriga uppvärmningssätt Källa: SM-serie EN16: Energistatistik i småhus, Energistatistik i flerbostadshus och Energistatistik i lokaler. Normalårskorrigerade fjärrvärmeleveranser från Svensk Fjärrvärme. 18

21 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V1. V1:3. Lokaler i tätort tillförd energi för uppvärmning V1:4. Lokaler i glesbygd tillförd energi för uppvärmning TWh 25 TWh El Olja Fjärrvärme Gas Övriga uppvärmningssätt El Olja Fjärrvärme Övriga uppvärmningssätt V1:5. Småhus i tätort tillförd energi för uppvärmning V1:6. Småhus i glesbygd tillförd energi för uppvärmning TWh 25 TWh El Olja Fjärrvärme Biobränsle Gas El Olja Biobränsle Figurnot: Fjärrvärme och naturgas för småhus redovisas endast för 21 och 22 eftersom statistiken först då innehåller dessa alternativ. 19

22 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V1. V1:7. Andel yta med fjärrvärme av total yta V1:8. Fjärrvärmeanvändningen fördelad på användarkategorier Procent 9 TWh Småhus Flerbostadshus Lokaler Småhus Flerbostadshus Lokaler Industri 2

23 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V2. V2. Utvecklingen av fjärrvärmevärmepriset i förhållande till några andra viktiga energibärare för uppvärmning Fjärrvärmepriset har under senare år ökat i långsammare takt än priset på el och priset på de fossila bränslena olja, naturgas och kol. Fjärrvärmepriset följer dock samma trend, vilket är en indikation på att fjärrvärme prissätts i förhållande till kostnaden för alternativen. Energipolitiska mål Den svenska energipolitiken betonar vikten av att energimarknaderna skall ge en säker tillgång på energi, bland annat värme, till rimliga priser. Energipolitiken poängterar också att transparensen på värmemarknaden skall förbättras för att stimulera konkurrens och effektivitet. I detta sammanhang är det intressant att se på prisutvecklingen för fjärrvärme i förhållande till priserna på andra energibärare. De andra energibärarna kan både ses som exempel på alternativ som fjärrvärmen tävlar med på värmemarknaderna och som exempel på de energislag som utnyttjas i fjärrvärmeproduktionen. Trender Indikatorn visar prisutvecklingen för ett antal energibärare från 1996 till 24. Priserna innehåller skatter och redovisas i löpande priser. Samtliga energibärare har för år 1996 givits index 1 och indikatorn visar alltså hur priserna ändrats i förhållande till 1996 års pris. Sett över den studerade perioden uppvisar alla energibärarna ökande priser. Störst är prisökningen för el och för de fossila bränslena olja, naturgas och kol. Minst prisökning uppvisar skogsflis och fjärrvärme. V2. Prisutveckling på fjärrvärme i förhållande till andra energibärare Index Kol Skogsflis Elenergi, villa med elvärme Naturgas, 3489 kwh Eldningsolja, småhuskunder Fjärrvärmepris, flerbostadshus Figurnot: Statistiken för priserna på skogsflis och kol sträcker sig endast fram till 23 Källa: Fjärrvärmepriserna har hämtats från SCB:s prisstatistik och tillhör Sveriges officiella statistik. Priserna på el, olja och naturgas har hämtats från Sveriges rapportering till Eurostat, där el- och naturgaspriserna ingår i den officiella statistiken. Priserna för kol och skogsflis har hämtats från Energimyndighetens Energiläget 23, samt kompletterande uppgifter år 23 från Energimyndigheten. Källorna bedöms vara mycket tillförlitliga. Orsaker och samband Alla energibärare uppvisar alltså prisökningar sett över den studerade perioden. För flera av energibärarna kan prisökningarna i slutet av perioden i stor utsträckning kopplas samman med den gröna skatteväxlingen, med ökade koldioxid- och elskatter. Sedan 1996 råder fri prissättning på fjärrvärme. Då infördes undantag från de kommunala likställighets- och självkostnadsprinciperna. Såväl riksdagen som regeringen har konsta- 21

24 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR V2. terat att den fria prissättningen, kombinerat med förekomsten av naturliga monopol innebär risker för oskäliga prishöjningar för fjärrvärmekonsumenter. En utredning, Fjärrvärmeutredningen, har tillsatts för att bland annat se över dessa frågor. Priset på fjärrvärme har ökat långsammare jämfört med utvecklingen för olja, el och naturgas. Trenden är dock densamma. Detta indikerar att fjärrvärme prissätts efter vad alternativen på värmemarknaderna kostar. När priset på alternativen stiger kan även fjärrvärmepriset ökas. Kostnaderna för de energibärare som utnyttjas för fjärrvärmeproduktionen har också stigit. Det kan invändas att skogsflis, som är det enskilt största bränslet för fjärrvärmeproduktion, uppvisar långsammare prisutveckling och att kostnaderna för fjärrvärmeproduktionen därmed borde ha ökat långsammare. Å andra sidan har fjärrvärmeföretagen genomfört investeringar i nya pannor för att möjliggöra utnyttjandet av billigare energibärare, som t.ex. skogsflis. En lägre rörlig kostnad byts således mot en högre fast kostnad. Dessa investeringar måste finansieras av fjärrvärmepriset. Inom fjärrvärmebranschen pågår en strukturomvandling där det kommunala ägandet minskar, medan privat och statligt ägande ökar. Denna utveckling kan vara en delförklaring till prisutvecklingen. I den aktuella indikatorn har vi utnyttjat fjärrvärmepriser från den officiella svenska statistiken. Annan statistik, t.ex. den som redovisas i Energimyndighetens publikation Värme i Sverige 22 och Avgiftsgruppens Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige en avgiftsstudie för år 23 visar på mindre prisökningar för fjärrvärme. Dessa två uppföljningar av priser på fjärrvärme har ambitionen att vara totalundersökningar vilket bör ge ett välunderbyggt resultat. Uppföljningarna fokuserar på specifika kundstorlekar, medan den officiella statistiken, som är en urvalsundersökning, avser all fjärrvärme för de valda företagen. 22

25 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR G1. G1. Naturgasens andel av totalt tillförd energi i Sverige, respektive för det område där naturgasen är tillgänglig Naturgasen är endast tillgänglig i en mindre del av landet. I den region där naturgasen finns tillgänglig utgör den drygt 8 % av den totalt tillförda energin. Naturgasens andel av Sveriges totalt tillförda energi är endast 1,5 %. Energipolitiska mål Ett mål för den svenska energipolitiken är att användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå, men det finns samtidigt ett mål som anger att naturgas är det fördelaktigaste av de fossila bränslena och att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas. Eftersom naturgasen endast är tillgänglig inom en begränsad del av landet kan det därför vara intressant att se vilken andel av den totalt tillförda energin som naturgasen uppnått där och jämföra detta med den andel naturgasen utgör nationellt. Trender Från det att naturgasen introducerades i Sverige ökade dess andel av den totalt tillförda energin relativt kontinuerligt fram till år Då hade naturgasen nått upp till 8 TWh, vilket motsvarade ca 1,5 % av den totalt tillförda energi i Sverige. Under de följande tio åren ökade användningen mycket långsamt och andelen av den totalt tillförda energin har i princip legat stilla på 1,5 %. Naturgasen är enkelt uttryckt tillgänglig i västra Skåne och längs Västkusten upp till och med Stenungsund. Regionala energibalanser finns endast tillgängliga för några få år. Därför finns endast naturgasens andel av totalt tillförd energi inom den region där naturgasen finns tillgänglig redovisad för fyra år. År 199 uppgick andelen naturgas inom naturgasområdet till 6 %. Fem år senare hade andelen ökat till 7 %. Ytterligare fem år senare, år 2, hade andelen inom naturgasområdet ökat till 8 %. År 21 års nivå antyder att andelen stabiliserats på denna nivån. G1. Naturgasens andel av totalt tillförd energi i Sverige, respektive för det område där naturgasen är tillgänglig Procent Andel naturgas, totalt riket Andel naturgas, naturgasregionen Källa: Naturgasstatistiken och Kommunala energibalanser. Naturgasstatistiken tillhör Sveriges officiella statistik. De kommunala energibalanserna tillhör inte den officiella statistiken, men den bygger på officiell statistik, t.ex. den årliga statistiken över industrins energianvändning, årlig el-, naturgas- och fjärrvärmestatistik samt oljeleveranser kommunvis redovisning. 22 Orsaker och samband Det geografiska område som i indikatorn betraktas som naturgasområdet är de kommuner där naturgas för vart och ett av de analyserade åren varit tillgänglig. Områdets storlek har alltså 23

26 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR G1. förändrats under den studerade perioden, i takt med att naturgasledningen byggts ut. I början av perioden ökar naturgasens andel både nationellt och för naturgasområdet. Mot slutet av perioden ökar dock andelen naturgas i naturgasområdet trots att totalt tillförd naturgas och naturgasens andel av totalt tillförd energi i Sverige i princip ligger stilla. Naturgasens ökade andel inom naturgasområdet kan förklaras med att tillförseln av övrig energi minskat inom det aktuella området. En viktig förklaring är här stängningen av den ena reaktorn i Barsebäck år 2. Detta har lett till en tydlig minskning av tillförd energi i form av kärnbränsle. Tillförd energi till elproduktion i kärnkraftverk är mycket stor i den aktuella regionen. Inom naturgasområdet återfinns både Barsebäck och Ringhals. Detta motsvarar 5 av de 11 reaktorer som idag är i drift i Sverige (före år 2: 6 av 12 reaktorer). Med en mindre andel kärnkraft inom naturgasområdet skulle naturgasens andel av energitillförseln varit större. Om man istället ser på naturgasens andel av den totala energianvändningen inom naturgasområdet uppgår denna till 2 %. Andelen 8 % naturgas av totalt tillförd energi inom naturgasområdet skall inte ses som någon övre gräns för naturgasens andel. Exempelvis kan ändrade skattevillkor för kraftvärme baserad på fossila bränslen leda till ökad naturgasanvändning för kraftvärmeproduktion. Naturgasens andel av energitillförseln inom naturgasområdet kan också ses som en indikation på det utrymme naturgas skulle få om naturgasen byggs ut till andra delar av landet. Av skäl som diskuterats ovan (stor produktion av kärnkraft i nuvarande naturgasområde samt ändrade skattevillkor) är dock detta förmodligen en underskattning av naturgasens troliga andel av energitillförseln i andra delar av landet. 24

27 TEMA FJÄRRVÄRME- OCH NATURGASMARKNADERNA INDIKATOR G2. G2. Naturgasanvändning fördelad per användarsektor Naturgas i det svenska energisystemet används främst inom industrin och i sektorn el-, naturgas- och värmeverk. Inom vardera av dessa områden används ca 4 % av den totala naturgasmängden. För närvarande utnyttjas ungefär en tredjedel av stamnätets kapacitet. Energipolitiska mål Den svenska energipolitiken anger att användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå, men att naturgas är det fördelaktigaste av de fossila bränslena och att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas. Naturgasmarknadsreformen bör vidareutvecklas så att en effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan uppnås. Med tanke på detta är det intressant att lyfta fram var naturgasen används idag. Detta indikerar var naturgasen hittills visat sig vara mest konkurrenskraftig. Trender Naturgasen introducerades i Sverige i mitten av 198-talet och inledningsvis ökade användningen snabbt. Ökningstakten avtog i början av 199-talet och från mitten av 199-talet har användningen ökat mycket långsamt. I nuläget används drygt 9 TWh/år. Under 198-talet användes de största mängderna naturgas inom industrin. Under 199-talet gick sektorn el-, naturgas- och värmeverk (främst fjärrvärmeproduktion, inklusive elproduktion i kraftvärmeverk) förbi som största användarsektor och i nuläget används ca 4 % av naturgasen inom vardera av dessa båda användarsektorer. Övriga användarsektorer uppvisar i huvudsak ökande naturgasanvändning, men nivåerna är blygsamma i förhållande till de båda dominerande användarsektorerna. G2. Naturgasanvändningen per användarsektor TWh Transporter Byggsektorn Jordbruk, skogsbruk och fiske Service Bostäder Industri El-, gas- och värmeverk Källa: Naturgasstatistiken från Sveriges officiella statistik. För stamnätets kapacitet: Nova Naturgas. Orsaker och samband 22 års naturgasanvändning, drygt 9 TWh/år, motsvarar ungefär en tredjedel av kapaciteten för det svenska stamnätet. Stamnätet kan idag transportera 22 TWh/år och om nätet kompletteras med kompressorstationer skulle kapaciteten för rörledningen kunna ökas till 3 TWh/år. I förhållande till målet att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas finns alltså utrymme för avsevärt större naturgasanvändning. Ett par förhållanden karaktäriserar naturgasens roll i det svenska energisystemet. Naturgasen har tillkommit som ett tillgängligt bränslealternativ relativt sent. Dessutom är naturgasen endast tillgänglig i en relativt liten del av landet. Detta har delvis präglat naturgasanvändningens utveckling. Naturgasen har t.ex. inte fått någon framträdande roll för uppvärmning av bostäder och lokaler, som den har i vissa andra länder. Andra energibärare har tagit denna roll i Sverige. I den energitäta bebyggelsen används i stor utsträckning fjärrvärme. Andra viktiga energibärare för uppvärmning är el och olja. Naturgasanvändningen har istället expanderat inom fjärrvärmeproduktionen och inom industrin. I stor utsträckning har naturgasen då ersatt olja. Detta ligger därmed i linje med den svenska energipolitiken. Naturgas är ett bränsle som erbjuder möjlighet till högt elutbyte i kraftvärmedrift. Detta har dock inte utnyttjats i någon större utsträckning i Sverige. Det finns flera skäl till detta, t.ex. jämförelsevis låga elpriser och oförmånlig beskattning av kraftvärme baserad på fossila bränslen. Från och med 24 har kraftvärmebeskattningen lindrats vilket lett till att nya naturgaseldade kraftvärmeanläggningar planeras. Ett exempel är Rya-anläggningen i Göteborg som när den tas i drift ensam ökar den svenska naturgasanvändningen med ca 3 TWh/år. 25