Navala FBK:s 40-åriga verksamhet

Transkript

1 Navala FBK:s 40-åriga verksamhet Olle Hakala

2 Glimtar och minnesbilder från arbetet åren För en ideell förening är en 40-årig tidsperiod ingen lång tid. Men för en frivillig brandkår innehåller 40 år många timmar och dagar av frivilligt talkoarbete, av övningar och skolning samt självfallet också släcknings- och räddningsuppdrag. För 40-åriga Navala FBK är det tillsvidare fråga om drygt 500 uppdrag. Då kåren 1960 grundades var det främst skogsbränder och andra eldsvådor som dominerade. Med åren har i synnerhet trafikolyckorna men också andra räddningsuppdrag i allt högre utsträckning sysselsatt kåren. Arbetets karaktär har därmed ändrat och kåren är i dag närmast en släcknings- och räddningsenhet och en av de åtta avtalsbrandkårerna i Kyrkslätt. Dessa kompletterar den kommunala räddningscentralen. Strax före kårens 40-års jubileum undertecknades ett avtal, som siktar på att från årsskiftet för en två års prövotid samla räddningsverksamheten i regionen till en gemensam enhet. Utöver Kyrkslätt skulle också Esbo, Grankulla och Vichtis här ingå och tillsammans skulle de kommunala brandverken och de frivilliga brandkårerna på området värna om cirka invånares brandtrygghet och räddningssäkerhet. Vilka förändringar den planerade sammanslagningen av krafterna medför är ännu svårt att förutspå. Tiden får utvisa om - och hur - avtalskårernas roll förändras och utvecklas. Eller om nytänkandet ställer så pass stora krav att de minsta av kårerna inte längre klarar av det nya tempot. Redan nu är ju verksamheten så pass krävande att man inte längre kan tala om ett frivilligt arbete utan om en betydligt mera avancerad sysselsättning på sidan om det dagliga förvärvsarbetet. Kåren startade år 1960 men arbetet långt tidigare Navala frivilliga brandkår höll sitt konstituerande möte i Haapajärvi skola torsdagen den 21 april Elva personer deltog och detta mötet räknas som kårens födelsedag. Redan den 25 januari samma år hade ett första möte hållits, där man kommit överens om att starta kåren, göra upp stadgar och inregistrera den. Egentligen har brandkårsverksamheten på området betydligt längre anor. Redan år 1940 inköptes till trakten en första motorspruta, av Albin Broman och Sven-Erik Malmström. Samtidigt köptes också 150 meter två tums brandslang och 300 meter tre tums slang. I och med att Porkala utarrenderades ( ) flyttades kommunens administrativa centrum från kyrkbyn till Navala. Samtidigt placerades också evakuerade Långvik FBK:s brandbil, en Chevrolet av årsmodell -39, i Navala. Bilen utgjorde en viktig och synlig symbol att sluta upp kring då det brann i lador, sågar, torkar eller i skogen. Efter att den s.k. Porkala-parentesen var över, togs bilen igen i bruk i Långvik. 2

3 "Många som pratar men bara en arbetar" Utan en egen släckningsbil var verksamheten sporadisk i slutet av 50-talet och det talades mycket om att man borde få igång en organiserad brandkårsverksamhet. De två personer som ivrigast drev på dessa planer var handelslagets affärsföreståndare Osvald Ramstedt och överkonstapeln Birger Edvardsson. Osvald Ramstedt minns att man ofta pratade om behovet av en brandkår och att också Birger Edvardsson i mycket kritiska ordalag ondgjorde sig över situationen och var missnöjd med släckningsverksamheten. - Det går så bra när 100-tals ortsbor pratar om saken men det bara är en som arbetar för den, minns han att han då svarade Edvardsson. - Efter det svängde det helt och Birger Edvardsson blev kårens bästa vän och den som bl.a. praktiskt jobbade med att göra upp kårens stadgar, berättar han. Navala eller Haapajärvi frivilliga brandkår? Det konstituerande mötet i skolan öppnades av Ramstedt, som hälsade välkommen och redogjorde för de åtgärder som borde vidtas för att ordna ett effektivt brandvärn i Lappböle, Haapajärvi, Koskis-Navala m.fl. byar. Kårens första ordförande blev Hilding Malmström. Ur det första protokollet framgår att mötet diskuterade vilket namn kåren skulle få. Under diskussionen framkom önskemålet att kårens namn borde vara sådant att namnförväxling med andra kårer på orten inte kan ske, men att namnet samtidigt borde vara kort. - Utöver Navala FBK diskuterades också Haapajärvi FBK, berättar Hilding Malmström om det konstituerande mötet. - Man fastnade för Navala FBK, eftersom Långviks brandbil varit stationerad i Navala gårds elevinternats källare, där Tullens knarkhundskola nu verkar, säger Malmström. Vådlig krock för kårens första egna brandbil Kåren köpte sin första egna bil samma år som verksamheten inleddes, alltså Bilen, en Ford av årsmodell -27 inhandlades från Grankulla och den byggdes om och försågs med flak. Bilen skadades i samband med en utkörning hösten 1961, då kåren gjorde sin dittills längsta utryckning, till Båtvik för att delta i släckningen av en terrängbrand. - Ingen annan ville köra och jag satte mej vid ratten, berättar Osvald Ramstedt om upprinnelsen till olyckan. Speciellt fort gick det inte undan då man körde förbi Vols och genom kyrkbyn, med den röda varningslampan blinkande: 3

4 - Kanske 40 kilometer i timmen, i nedförsbackorna, uppskattar Ramstedt och noterar att allting gick bra tills man kom till Båtviks-avtaget och där skulle svänga av till vänster: - Då kom det en lastbil emot på backkrönet och den hann inte bromsa i tid utan träffade brandbilen i sidan. Brandbilen välte och blev liggande med hjulen i vädret... Allting gick så snabbt att Ramstedt inte hann uppfatta vad som skedde. Själv fick han ett krossat skulderblad och några brutna revben medan Helge Malmberg, som blev i kläm under bilen, skadades svårast och bl.a. fick höften krossad. Den nuvarande bilen kunde tas i bruk 1996 Efter utkörningen försökte man reparera den skadade bilen men den blev aldrig riktigt bra och togs ur bruk och skrotades efter några år. Kåren var en tid utan egen släckningsbil, innan man 1966 köpte en -56-års Austin lastbil med manskapshytt. Den byggdes om till en släckningsbil med tank och användes senare vid oljebekämpning. År 1973 fick Navala FBK sin första nya bil, en Fargo med alla där till hörande moderna finesser. År 1983 är det dags för kårens första manskapsbil. En sex år gammal Volkswagen LT paketbil inköptes och den byggdes om till manskapsbil. Samtidigt togs Austinbrandbilen ur bruk och efter at den stått oanvänd i många år såldes den år Invigning av den nuvarande släckningsbilen,

5 Våren 1996 kunde den nuvarande släckningsbilen tas i bruk. Då hade sammanlagt över talkotimmar under ledning av Bror-Erik Lindgren satts ner på den Volvo FL7, av årsmodell -87, som inköpts några år tidigare. Bilens underrede försågs med påbyggnad från den ordinarie brandkårens gamla släckningsbil, som grundrenoverats och moderniserats. I samband med Kyrkslättsdagarna den 31 augusti 1996 donerades på initiativ av kommunens dåvarande brandchef Kaj Nurmi den gamla Fargon till Killingi- Nömme i Estland. Första depån byggdes på församlingens mark Under sina fyra årtionden har Navala FBK haft två branddepåer. Den första byggdes på talko på mark som arrenderats av församlingen och den stod klar Här hade ortsborna donerat pengar och byggnadsmateriel och hundratals talkotimmar sattes ner innan depån för två bilar var klar. Gamla branddepån, Inledningen av depåbygget var förknippad med en viss portion dramatik. Ordföranden Hilding Malmström höll på sin gård tillsammans med sin vice kårchef - kårens nuvarande ordförande - Torsten Bäckström på och sågade de stockar som donerats till bygget då de över slätten såg att det brann vid Bäckströms tröskhus och lador! 5

6 - Torsten Bäckström sprang raka vägen hem över åkern och jag ringde efter brandkåren. Men det räckte länge innan kåren fick vattnet att komma så byggnaderna brann ner, berättar Malmström. Han han dock med hjälp av sin traktor rädda ett tröskverk, en såningsmaskin och en elektrisk motor ur byggnaderna innan de var helt övertända; en skördetröska vid tröskhuset kunde man inte trots goda försök få undan lågorna i tid. Nuvarande branddepån hjärtat i verksamheten Den nuvarande depån, eller Brankis, lyser efter den nyligen slutförda yttre målning vackert gul i sommargrönskan. Utrymmena kunde i sin nuvarande tillbyggda form invigas i augusti 1985 och den tilldragelsen betecknas som en av milstolparna i kårens historia. Byggnaden hade inköpts av Vihdinseudun osuusliike den 31 januari 1977 och det var i samma affärshus som Osvald Ramstedt fungerat som affärsföreståndare. Han hade dock inget finger med i den affären, eftersom han redan 1961 flyttat till Degerby, där han fortfarande bor, nu 73 år gammal. Genom köpet av det gamla handelslaget fick kåren egna utrymmen för möten och sammankomster - bland annat för bingo. Just bingospelet var den modefluga, som drog sådana spelarskaror att utrymmena inte förslog och man måste satsa på ett tillbygge. Under dåvarande ordföranden Folke Malmströms ledning kunde tillbyggnadsarbetet förverkligas; grunden grävdes i egen regi och här sprängdes 100 kubikmeter berg som forslades bort. Övriga arbeten gjordes med utomstående krafter, vilket betydde att kåren inte bara måste samla in pengar och virke utan också uppta ett banklån för att klara av tillbygget. Totalt räknade man med egna talkotimmar innan utrymmena var klara, med sina nuvarande stora samlingsutrymmen och ett välförsett kök. Bingoflugan kom och den stannade kvar Berit Nyman och Benita Rönnberg har varit de ivrigaste bingoarbetsmyrorna och spelet har - egentligen ganska överraskande - bevarat sin popularitet genom åren. Nu samlas här på söndagskvällarna fortfarande regelbundet spelbitna bingospelare. Mycket just tack vare intäkterna från bingospelet kunde kåren 1988 betala bort den sista raten av sitt banklån. I övrigt har understöd erhållits av såväl Kyrkslätts kommun som också Brandskyddsfonden. Sedan 1969 har kåren haft en egen damklubb och dess första ordförande var Siv Blomberg. Sedan 1988 fungerar Berit Lehtinen som ordförande och hon konstaterar att klubbmedlemmarna hjälper till vid bingon, sköter bespisning då sådan behövs vid utryckningar och samlar in pengar bl.a. genom lotteri. 6

7 Hedersordförande och hederskårchef Vid sitt senaste årsmöte kallade Navala FBK Hilding Malmström, 85, till hedersordförande och Karl Wikström, 64, tilldelades titeln hederskårchef. Karl Wikström, liksom mången annan inom kåren, har varit en verklig mångsysslare eftersom han inte bara fungerat som kårchef utan också varit ordförande och sekreterare för kåren. - Det är alltid svårt när det kommer så litet folk, och alltid samma personer, till möten och till talkoarbete, säger han som förklaring till sina många egna engagemang. Ett föga motiverande arbetsuppdrag var den insamling av olja som frivilligkårerna i Kyrkslätt deltog i. Wikström minns utan saknad dagarna, då man ute i skärgården med spade samlade in olja i fat och ämbar. Hederstiteln kom som en total, och positiv, överraskning för honom. Då han i tiden flyttade till Haapajärvi var det för honom helt naturligt att gå med i brandkårsverksamheten, eftersom han också hos sin arbetsgivare i Esbo, Lindholms såg, varit med i sågsbrandkåren. Rökdykarna är i dag kårens stolthet Sedan 1987 har Harry Sederholm fungerat som kårchef. Det han och de övriga i kårens styrelse i dag är mest tillfreds med är att kåren har hela nio rökdykare att kasta i elden. - Vi har just nu så många i den rätta åldern, säger han som förklaring till den exceptionellt goda rökdykarsituationen. Juniorer i slutet av 1970-talet 7

8 De unga som kommit med redan som 10-åringar har hållits kvar i rullorna och man har systematiskt byggt upp verksamheten och också lyckats motivera dem så att de ska vara klara att träda till när de växt till sig. - Vi har försökt motivera dem, inte stressa och piska på dem, säger kårchefen som förklaring till dagens situation, där redan den första av kårmedlemmarna satsat på brandmannayrket. - Nu är kåren starkast i en situation då vi får en utryckning till en husbrand på kvällstid då alla de som förvärvsarbetar annanstans är hemma. Då kan vi göra en rökdykning med en minimisstyrka på fyra rökdykare och i princip på egen hand släcka branden, säger Sederholm. Kyrkbrand är kårens verkliga mardröm I praktiken är det numera rätt sällan utryckningarna gäller klassiska eldsvådor. Men mardrömmen här är att Haapajärvi gamla träkyrka, som är 12 meter hög, börjar brinna. Eller att en eldsvåda bryter ut i ungdomsföreningshuset Furuhed. Som fnöske brinner också gamla villor med pärttak under den nuvarande takbeläggningen samt med sågspånsfyllning i mellantaken. I dylika situationer finns det inte mycket man kan göra fastän man kommer först till platsen, t.ex minuter före brandverket i Esbo. För Haapajärvi kyrkas del (byggd 1823) har man faktiskt haft ett brandtillbud. Hilding Malmström minns inte med säkerhet vilket år det var men från Maula hade man observerat att det brann i taket, som då var av pärtor. Man lyckades dock släcka branden innan den hann sprida sig. - Sannolikt var det gnistor från kaminen i kyrkan som förorsakade branden, tror Malmström. Själv råkade han ut för en eldsvåda på hemgården år 1947, då hans tork brann ner till grunden. Den gången hade man ingen nytta av Långviks brandbil, eftersom den inte gick att starta. Ackumulatorn hade just då avlägsnats från den för att användas för helt andra ändamål i Eriksgård! - Då fick vi vänta tills Evitskog FBK sent om sider anlände, minns Hilding Malmström. Ordförande hoppas på intimare samarbete Ordföranden Torsten Bäckström tycker att Navala FBK i dag har det rätt bra ställt. Mest gläder han sig åt de många rökdykarna men han tycker också att kåren har en hyfsad utrustning och därför kan fungera effektivt. Högst på ordförandens önskelista står en ny manskapsbil och också en terrängkrypare. En s.k. mönkijä behövs främst i samband med skogsbränder då det ofta är svårt att transportera ut materiel och utrustning i terrängen. En bidragsansökan för vardera anskaffningen kommer sannolikt att lämnas in i höst. 8

9 - För framtiden hoppas jag att det ordinarie manskapet och avtalskårerna mera kunde arbeta tillsammans. Så sker inte alltid nu. Jag tror inte att kommunen har råd att sköta räddningsarbetet utan de frivilliga kårerna och jag utgår nog ifrån att de har uppgifter för många år framåt, eller åtminstone så länge det finns intresse för det frivilliga brandkårsarbetet ute i byarna, säger Bäckström. Han har uppfattat att lokalbefolkning uppskattat det arbete som gjorts på FBKhåll. Framtiden för med sig många frågetecken Det är med en viss försiktighet som kårchefen Harry Sederholm försöker blicka in i framtiden och det regionala räddningsväsende, som är högaktuellt för Esbo, Grankulla, Kyrkslätt och Vichtis från ingången av år 2001: - Ännu är det svårt att säga vad det för med sig. - Kommer vi i fortsättningen att få lika många utryckningar som hittills? - Hur går det när släcknings- eller räddningsarbetet leds av ett jourhavande befäl, som kommer från Esbo eller från Vichtis? Har dessa den lokalkunskap som behövs och känner de avtalskårerna? - Får också de små kårerna i fortsättningen tillräckligt med materiel? Eller kommer detta i framtiden också att koncentreras till de kårer, t.ex. Veikkola och Kyrkslätt, som har de flesta utryckningarna? Sederholm tycker att man hittills lyckats hålla motivationen uppe i den egna kåren då man själv skaffat den utrustning som behövs för arbetet. Den nuvarande släckningsbilen, Volvo FL7 årsmodell -87 9

10 Kårens grundande medlemmar Osvald Ramstedt, affärsföreståndare, Haapajärvi Carl-Gustaf Myhrberg, folkskollärare, Haapajärvi Ruben Malmström, hemmansägare, Skinnars gård i Haapajärvi Åke Lukander, diversearbetare, Haapajärvi Eino Malmberg, elektrisk montör, Haapajärvi Per-Olof Malmström, hemmansägare, Maula gård i Haapajärvi Erik Nyman, traktorförare, Eriksgård i Koskis-Navala Albin Broman, skogstekniker, Eriksgård i Koskis-Navala Hilding Malmström, hemmansägare, Malmgård i Haapajärvi Karl-Valter Malmström, hemmansägare, Tallkulla i Haapajärvi Sven-Erik Malmström, Pussila gård i Haapajärvi Ordförande Hilding Malmström Karl-Valter Malmström Folke Malmström Helmer Hampf Börje Pihlström Folke Malmström Karl Wikström Torsten Bäckström Sekreterare Carl-Gustaf Myhrberg 1962 Albin Broman Erik Sikström Bengt Malmström Åke Blomberg Karl Wikström Bror-Erik Lindgren Håkan Gestrin 10

11 Kårchefer Osvald Ramstedt 1962 Torsten Bäckström Kaj Blomberg Erik Sarin Erling Sandström 1972 Åke Blomberg Kaj Blomberg Karl Wikström 1987 Harry Sederholm Damklubbens ordförande Siv Blomberg Margit Laakso 1977 Berit Nyman Ella Laakso Margareta Lindroth 1987 Margit Saurén Berit Lehtinen Styrelse och befäl år 2000 Ordförande: Torsten Bäckström Kårchef: Harry Sederholm Vice kårchef: Håkan Gestrin 2. vice kårchef: Jari Sederholm Styrelse: Niklas Christensen Bror-Erik Lindgren Joakim Hedberg Sebastian Christensen Suppleanter: Fredrik Lindgren Johan Malmström Sekreterare: Håkan Gestrin (utanför styrelsen) 11