VeckoRevyn din bästa vän i vått och torrt?

Transkript

1 Examensarbete 15 hp kandidatnivå Medie- och kommunikationsvetenskap VeckoRevyn din bästa vän i vått och torrt? En kvalitativ undersökning om innehåll och tilltalssätt i VeckoRevyn Mona Sedghi Reklam, grafisk design och visuell kommunikation 180 hp Vårterminen 2010 Handledare: Helena Meldré

2 Abstract Author: Mona Sedghi Title: VeckoRevyn your best friend in good times and bad? Level: BA Thesis in Media and Communication Studies Location: Linnaeus University Language: Swedish Number of pages: 38 VeckoRevyn your best friend in good times and bad? is a BA thesis based on a weekly lifestyle magazine, VeckoRevyn, with a female demographic aged Issues of the magazine, published in 2009 and on, is analyzed and dissected to better understand and be able to get answers for the questions of issue. What is said in the magazine, and how does the message reach the audience? Furthermore, the message, as well as the tone used to convey it, is reviewed as part of the discussion about consequence. The goal of this study is to show how, based on the material analyzed, a woman is spoken to in the magazine, and what kind of consequences this might have. VeckoRevyn claims it desires to be a close friend to its readers, a friend who enlightens and guides. But the fact is that in every case studied, there is an underlying message on how the readers have the chance to reach something better and more desirable based on her looks and appearance. How is this possible when in fact the magazine creates an artificial reality filled with unattainable ideals? This results in more stress in the lives of women, who constantly long to be good enough. The idea of beauty, which is a common theme throughout the issues of the magazine, is unfortunately based on a myth. This in turn results in mental exhaustion, a twisted selfimage, low self esteem, anorexia and bulimia among its young female audience. Keywords: weekly magazine, VeckoRevyn, content, tone, the beauty myth, ideals, consequences

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar och avgränsningar 5 2. Teori och tidigare forskning Kvinnopressens bakgrund Manligt kvinnligt och vad vi förväntas vara Tilltal Tilltal i text Du:et jag:et och vi:et Tilltal i bilder Närhet och distans Kroppsspråk Seendepositioner; blickar och riktningar Retoriska tilltal Skönhetsmyten Kroppsideal Fokus på det yttre Hyperrealiteten i veckopress en konstlad verklighet Den manliga blicken Metod Textanalys Semiotisk analys Denotation och konnotation Kritisk diskursanalys Tillvägagångssätt och urval Validitet och reliabilitet Empiri och analys Reportage: Vill du gifta dig med mig Insändare: kärlek, sex, träning och hälsa Två inslag om att på konstgjord väg göra sig vacker Hejdå, bikiniångest! Innehåll med mannen i fokus Omslag: VeckoRevyn nummer Slutsats och diskussion Förslag till vidare forskning Referenser Litteratur Elektroniska källor Tidsskrifter 41!! "!

4 VeckoRevyn din bästa vän i vått och torrt? - En kvalitativ undersökning om innehåll och tilltalssätt i VeckoRevyn 1. Inledning Varje dag möts vi av dem. Tidningsomslagen som likt påträngande främlingar står på rad och söker vår uppmärksamhet med noga formulerade budskap som vill oss vårt bästa. De vill erbjuda dig knepen till det bästa sexet någonsin, de vill avslöja hur du får en platt mage på fyra veckor och inte minst vill de ge dig nyckeln till lycka, framgång och välbefinnande för endast några kronor. I denna uppsats studeras tjejtidningen VeckoRevyn, där tyngdpunkten ligger på vad som faktiskt sägs i tidningen och på vilket sätt det sägs det vill säga tilltalet gentemot publiken. VeckoRevyn, som grundades 1935, är en svensk tidning som utkommer varannan vecka och riktar sig främst till unga kvinnor i åldern Tidningen behandlar bland annat ämnen som kärlek, sex, relationer, shopping, mode och kändisar. Idag har VeckoRevyn cirka läsare per nummer med en TS-upplaga på år Tidningens chefredaktör heter Louise Bratt och hon beskriver tidningen på följande sätt: Vi vill att VeckoRevyn ska vara Sveriges bästa tjejkompis. Med ett stort hjärta sätter hon alltid sina läsare främst. Hon är rolig, smart, pålitlig och full av nya upptåg. VeckoRevyn beskriver den tänkta läsaren som en årig kvinna som bor i hela landet, i såväl storstäder som i mellanstora orter. Hon är på väg i livet; till det nya jobbet, universitetet, den nya staden eller till nästa förhållande. VeckoRevyns tänka läsare prioriterar sitt sociala nätverk, relationer och familj. Hon älskar smink och skönhetstips och vill alltid vara nummer ett i sin miljö. Hon är alltid nyfiken och söker ständigt nya utmaningar och hon är van vid att göra aktiva val. Slutligen beskriver VeckoRevyn den tänkta läsaren som en tjej som är galen i mode och shopping, men som samtidigt är en medveten konsument med koll.!! #!

5 1.1 Syfte Eftersom VeckoRevyn är Sveriges största tidning för sin målgrupp, har den även ett stort ansvar gentemot sina läsare. Syftet med uppsatsen är därför att analysera vad som sägs i VeckoRevyn och med vilken form av tilltal detta sägs. 1.2 Frågeställningar och avgränsningar Vad karaktäriserar Veckorevyns genomgående innehåll och budskap? Vilken form av tilltal används när innehåll och budskap presenteras? Vad kan resultatet av det faktiskt sagda i tidningen ha för eventuella generella konsekvenser? I uppsatsen undersöks inte andra tidningars tilltal och innehåll och därför jämförs heller inget med VeckoRevyn, eftersom det faller utanför frågeställningarna. Endast tidningar publicerade 2009 och framåt undersöks. Detta eftersom chefredaktörer bytts ut och med det även idéer och ideologi, vilket har en avgörande roll i innehåll och tilltal.!! $!

6 2. Teori och tidigare forskning I detta avsnitt behandlas teori och forskning kring bland annat genus, reklam, skönhetsmyten, hyperrealiteten i media och olika former av tilltal. 2.1 Kvinnopressens bakgrund Anja Hirdman är verksam vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet och skrev sin doktorsavhandling Tilltalande bilder (2001) där hon undersöker hur kvinnor och män framställs i två veckotidningar Fib aktuellt riktat till män och VeckoRevyn riktat till kvinnor. Med jämförandet fördjupar hon sig i problematiken kring hur föreställningar om genus produceras och förmedlas beroende på publikriktning. Hon har även tittat på tidningarnas olika innehåll i nedslagsåren 1965, 1970, 1975 och Hirdman (2001) menar att flera av de populära teman vi känner igen i dagens populärpress funnits cirkulerande ända sedan 1800-talet. Resebilder, bilder på celebriteter, krigsbilder, nyhetsbilder och mjukpornografiska bilder är därför ingenting nytt. Under 1800-talet presenterades illustrationer som ett komplement för nyheter och dokumentära material i veckopressen, men associerades sedan alltmer med underhållningspressen. Under mellankrigstiden blev veckopressbranschen större och en mängd nya tidningar etablerades. Så småningom fylldes de med fiktionsmaterial, mode, artiklar om filmstjärnor och hjältebragder. Den fotografiska bilden tog nu allt mer utrymme och kvinnopressen dominerades av unga vackra kvinnliga filmstjärnor. Under 1920-talet förändrades synen på femininitet, maskulinitet och sexualitet. Ett resultat av det kom att bli kvinnans yttre som en symbol för det kvinnliga. Annonserna som marknadsförde kosmetika, schampo och tvål ökade nu därför kraftigt (Hirdman 2001).!! %!

7 Hirdman (2001) beskriver denna utveckling som en professionalisering av kvinnan, vilket medförde högre krav på kvinnans utseende. Tidigare skulle hon endast bry sig om hur hon skulle vara en bra husmor eller maka. Nu fanns det däremot en ny dimension för kvinnan att erövra sminkning, lockelse och förförelse. Det västerländska skönhetsidealet influerades främst av filmindustrin i Hollywood och dåtidens skådespelerskor satte ribban och legitimerade den bild av kvinnan som skulle eftersträvas.!! &!

8 2.2 Manligt, kvinnligt och vad vi förväntas vara Hirdman (2001) menar att mediers definition av världen har blivit alltmer avgörande och formar även vår personliga syn på vår omvärld. Det är i medierna föreställningar om vad som utgör manligt och kvinnligt produceras och hur vi ska förstå dem i förhållande till varandra. Hirdman menar att en stor del av mediautbudet formas utifrån idéer om vad kvinnor och män kan tänkas vilja se, läsa eller höra om. Publiken delas in i kategorier bestämda av deras kön och mediers idéer om vad detta kön innebär. Att ständigt definiera skapar därför en medial produktion av genus, där antaganden styr vad som talas om och hur (Hirdman, 2001). Bilden fastslår hur vi ser ut eller hur vi ska se ut, som om det vore något självklart. Mediebilder kan därmed bekräfta våra värderingar och fördomar som om de vore naturlig fakta. Att analysera hur livsstilsmagasin, reklam och tv-underhållning framställer manligt och kvinnligt är ett sätt att få syn på våra nutida värderingar kring könen (Carlsson och Koppfeldt, 2008:11). Liesbet van Zoonen (1994) menar att det inom genusforskningen är viktigt att skilja på begreppen genus och kön. Med kön menas det biologiska könet, det vill säga det kön vi föddes till. Genus syftar till det sociala könet - att man och kvinna är sociala konstruktioner. Van Zoonen (1994) menar att vi människor redan vid födseln och socialiseringen i samhället skolas in i begreppen manligt och kvinnligt. Vi lär oss de genom symbolisk bestraffning och belöning på basen av vårt beteende. Människor får lära sig tidigt vad som är lämpligt och olämpligt beteende i olika situationer beroende på vilket kön de tillhör. I och med detta lär vi oss också vad som förväntas av oss i liknande situationer och vi lär oss då också vad vi har för given roll (van Zoonen, 1994). Denna socialisering, menar van Zoonen, är en process som sker främst i barndomen men är även en långsiktig process som påverkar oss senare i livet som vuxna människor.!! '!

9 2.3 Tilltal Varje medium har en noga utvald tilltalsform baserat på vilken publik mediet riktar sig till. Medieretorik är de medel ett medium använder sig av för att nå publiken och på så sätt få publiken att uppleva, känna och engagera sig. Detta sker främst genom ord och bild och samspelet mellan dessa. Utmaningen är helt enkelt att hitta ett tilltal där publiken kan känna igen sig i det sagda och också uppleva att innehållet är riktat till just dem (Carlsson och Koppfeldt, 2008) Tilltalet i skriven text Det finns olika sätt för till exempel en tidning att tala sin publik. Utifrån sättet att tala så bestäms förhållandet mellan en tidning och dess läsare. Detta tilltal kan vara olika beroende på sammanhang och kan antingen ses som auktoritär, delaktig, upplysande eller uppmanande (Hirdman, 2001). Hirdman (2001) menar att VeckoRevyn, liksom andra tidningar, formar språket på basen av vilka läsarna är. För att undersöka olika mediers grundläggande ideologier, menar Hirdman, gäller det att söka sig till den tänka målgruppen för att synliggöra ideologier. På basen av målgruppen och vilken form av tilltal man använder sig av bestäms, det Hirdman kallar, det diskursiva gapet mellan tidning och läsare. Varvat med detta så finns en övergripande röst som antingen kan vara formell eller informell. Denna så kallade röst samt innehåll riktat till målgruppen formar tilltalet (Hirdman, 2001) Du:et, jag:et och vi:et Relationen tidning och läsare emellan är i stort sett styrt av vilka typer av pronomen man väljer att använda sig av skriver Hirdman (2001). Det kan ha en stor effekt på om läsaren känner sig delaktig eller utesluten. I dessa pronomen ingår du:et, jag:et och vi:et, där vi:et både kan ha en inneslutande ton eller en uteslutande ton där vi:et blir som en vägg mellan ett tidnings-vi och läsarna därhemma. (Hirdman, 2001). Veckopressen består av en mängd olika tidningstyper och vänder sig även därför till en mängd olika publiker. Men vad som är gemensamt för alla dessa tidningar, menar Hirdman (2001), är det personliga så kallade human-touch perspektivet där privata aspekter av en människas tillvaro lyfts fram. Det personliga i veckopressen är hela tiden uppbyggt kring människans igenkännande med den hon läser av. Första steget i denna process är om det vi ser och läser uppfattas som verkligt. I veckopressens former av verklighet den informativa och känslomässiga används därför bilden framförallt för att etablera band till publiken av igenkännande och trovärdighet. Detta kan till exempel ske i form av att man visar upp och applicerar!! (!

10 en personlighet som får berätta en historia, vilket är lika med trovärdighet (Hirdman, 2001). Det personliga tilltalet sker alltså inte bara genom bilderna vi ser men också vilka personer som visas i sammanhangen. Vilka personer som lyfts fram är inte bara viktig för tidningens trovärdighet, utan även för tidningens profilering. Vi får ofta lära känna personer och följa med i deras privata tragedier eller framgångar. Det är just genom denna form av igenkännande som det personliga tilltalet appliceras i tidningar och på så sätt sker även en nära kontakt med publiken, menar Hirdman (2001). Hur publiken tar till sig det faktiskt sagda beror helt på läsarens tidigare erfarenheter (Hirdman, 2001). Hirdman menar att veckopress riktad till kvinnor hela tiden producerar intima rum av gemenskap. Denna intima ton bygger på skapandet av ett vi mellan tidningen och läsaren. Detta stärks just i samband med att man diskuterar intima ämnen så som sex och samlevnad, något som man egentligen bara gör med en nära vän (Ekman, 1998).!! )!

11 2.3.3 Tilltal i bilder Hirdman (2001) tar upp bildens betydelse i tilltalsformen, då hon menar att bilder, likt den skrivna texten, innehåller olika retoriska komponenter så som färger, ansiktsuttryck, gester och blickar som hjälper läsaren att förstå det som ses och skapar samtidigt en relation mellan betraktaren och bilden Närhet och distans Hirdman (2001) tar upp delar i bildretoriken som har en avgörande roll för hur vi ser och tolkar en bild. Avståndet till motivet i bilden kan delas in i långdistans, medeldistans, närbild och extrem närbild. Dessa avstånd visar olika former av formalitet och tilltal. En närbild innebär till exempel ett intimt eller personligt tilltal där den som ser bilden får komma motivet nära. Det är även den typen av bilder som vill förmedla en känsla eller reaktion (Hirdman, 2001). Hirdman (2001) understryker att sammanhanget är en avgörande del i bildens tilltal. Ett exempel på detta, nämner Hirdman, är tillfällen då man visar en kvinnas kropp i helfigur. I detta sammanhang, menar Hirdman, att bilden kan framkalla ett personligare tilltal mellan betraktaren och den betraktade på bilden, då kvinnan i helfigur på bilden är i en sårbar och blottad situation och betraktaren har tillträde att granska den betraktade från topp till tå Kroppsspråk Även gester och poser har stor betydelse för vilken status den avporträtterade ges och vilket tilltal bilden har, där känslor, tillstånd och stämning ingår. Hirdman (2001) tar bland annat upp handrörelser som visas i bilder och menar att olika handrörelser syftar till olika uttryck. Det kan till exempel röra sig om att man kan läsa av engagemang, kraft eller kontroll hos personen på bilden genom just handrörelserna. En återkommande konvention när kvinnor avbildas är i sin tur leendet, vilket traditionsenligt framställer den avbildade som mer lättillgänglig och oproblematisk (Hirdman, 2001:49). Vidare med detta i åtanke menar Hirdman att leendets funktion är att skapa band och ett nära förhållande mellan betraktaren och subjektet. Leendet likställer Hirdman med en typ av välkomnande hos subjektet, som uttrycker en längtan efter att känna sig medräknad och omtyckt (Hirdman, 2001).!! *+!

12 2.3.6 Seendepositioner; blickar och riktningar Hur vi ser bilder är helt beroende på hur betraktaren bjuds in att se ett fotografi. Denna blick är likställt med fotografiets vinkel, utsnitt, subjektets position. En voyeuristisk seendeposition, som Hirdman kallar det, innebär att objektet fritt undersöks och granskas. En narcissistisk seendeposition innebär i sin tur anspela på närhet som innebär att den som betraktar bjuds in att identifiera sig med och känna igen sig hos den betraktade (Hirdman 2001). Logiskt sett så är ett ömsesidigt utbyte av blickar i medier inte möjlig poängterar Hirdman (2001). Därför menar Hirdman att det också är lätthänt att all typ av uppvisande av händelser och situationer i bilder blir voyeuristiska. Även här är sammanhanget avgörande för hur vi läser av och tolkar en bild (Hirdman, 2001).!! **!

13 2.4 Retoriska tilltal Det retoriska tilltalet hittar vi överallt. Det innebär vilka medel en talare eller en författare använder sig av för att nå sin publik genom att förklara, övertyga och övertala. Aristoteles menade att det finns tre tilltal att ha i åtanke när man förmedlar en text, nämligen logos, etos och patos (Wærn, Pettersson, Svensson 2004). Logos syftar till förnuftet i det faktiskt sagda, det vill säga att avsändaren formar det sagda på basen av förnuftet och bilden om hur världen är. Vill man använda ett förnuftsargument i ett sammanhang är det därför viktigt att ta reda på hur mottagaren ser världen, så att vi kan skräddarsy argumentet för att övertala och övertyga vår mottagare på ett sätt anpassat för dennes kunskaper och erfarenheter (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Etos ligger i hur talaren eller författaren visar vem han eller hon är och i samband med det inkluderas automatiskt trovärdigheten i det sagda. Givetvis är det viktigaste vad mottagaren själv kan. Kan vi som mottagare mycket inom ett ämne så är det också lättare för oss att analysera och ifrågasätta det som talats till oss, och på så sätt kan vi bilda oss en uppfattning om talarens eller författarens kunskap och auktoritet inom området (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Patos är det i ett tilltal som berör oss känslomässigt. Många menar att bilder huvudsakligen tilltalar oss genom patos alltså att det är känslan som rörs genom en bild, mer än förnuftet eller värderingen av sändaren (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004).!! *"!

14 2.5 Skönhetsmyten Naomi Wolf har skrivit boken Skönhetsmyten (1991). I boken menar hon att myten om skönhet funnits lika länge som patriarkatet och att den bild vi har av skönhet bygger på en lögn. Kvinnor måste vilja förverkliga den och män måste vilja äga en kvinna som gör det, skriver Wolf. I och med den industriella revolutionen har denna myt om skönhet trappats upp. Wolf (1991) menar att Kvinnor före den industriella revolutionen knappast hade samma föreställning kring skönhet som vi faktiskt har idag. Skönhet var förr inget krav för till exempel giftermål. Förr värderades kvinnan på basen av hennes arbetsförmåga, sparsamhet och fruktsamhet (Wolf, 1991). I samband med den industriella revolutionen började familjer som produktionsenhet att upplösas. Mannen begav sig ut och jobbade och blev på så sätt familjeförsörjare, samtidigt som kvinnan tillbringade mesta delen av sin tid i hemmet. Det var under denna tid som den moderna myten om skönhet växte fram (Wolf, 1991). Det finns inga historiska eller biologiska faktorer som rättfärdigar skönhetsmyten. Det den utsätter vår tids kvinnor för är följden av att dagens maktstruktur, ekonomi och kultur anser sig behöva föra en motoffensiv mot kvinnorna. Märkvärdigare än så är det inte (Wolf 1991:11). Kvinnors dåliga självbild är ett direkt resultat av skönhetsmyten, menar Wolf (1991). Det som saknats är leken. Vidare menar hon att skönhetsmyten är allvarlig, skadlig och pompös, eftersom för mycket hänger på den (Wolf, 1991) Kroppsideal Cortese (2004) skriver i sin bok om begreppet Provocateur som påminner om Wolfs teori kring myten om skönhet. Den så kallade provocateuren representerar föreställningen och idén av vad vi tycker att en kvinna bör vara. Cortese liksom Wolf (1991) menar att den ultimata bilden av kvinnan inte är sann då den endast kan uppnås på konstgjord väg. Provocateuren är alltså bara en fasad. Inte ens modeller på bilder ser ut sådär i verkliga livet som de gör i de efterbehandlade bilderna, menar Cortese (2004). The provocateur is not a human; rather she is a form or hollow shell representing a female figure. Accepted attractiveness is her only attribute. She is slender, typically tall and long-legged (Cortese 2004:53)!! *#!

15 Vi strävar alltså hela tiden efter något som inte är realistiskt och uppnåeligt. Wolf (1991) nämner att idén kring hur den kvinnliga kroppen bör se ut sprids genom modetidningar och reklam, och att även bantning sker i samma sammanhang. Detta leder till att västerländska kvinnor anser sig själva vara tjocka, trots det faktum att vi är normalviktiga, menar Wolf. Vidare understryker Ekman (1998) att spridning av ett ideal, hela tiden påminner kvinnor om att de har möjligheten och chansen att uppnå någonting bättre. Vad som anses vara vackert är någonting som hela tiden ändras beroende på tidsandan. I takt med samhälleliga förändringar ändras även synen på skönhet. Denna förändring sker också i samband med att gränser tänjs, menar Ekman (1998). Reklammakares främsta vapen är att chockera och få uppmärksamhet, vilket resulterar i att man hela tiden måste ta saker steget längre för att få samma önskade effekt som innan, menar Ekman. Detta ständiga tänjande kommer slutligen att resultera i psykisk utmattning, skulkänslor och allvarliga sjukdomar bland kvinnor (Wolf 1991) Fokus på det yttre Ekman (1998) skriver i sin bok mycket kring pressen på kvinnan och kravet på ett vackert yttre, och understryker att kvinnor tillåts vara att fåtal saker medan män tillåts vara så många olika. Ekman menar att kvinnor hela tiden tvingas stressa för att känna att de duger då de till skillnad från män är helt utlämnade åt sitt utseende. En man får pondus genom att bara vara man - en kvinna måste också vara vacker (Ekman 1998:58). Kvinnor får inte för en sekund glömma bort vad de bör sträva efter, menar Ekman (1998). Ekman tar bland annat upp det faktum att det i veckotidningar skrivs om tips till kvinnor om vad man kan göra under sin lediga dag utan förpliktelser. Inte ens under sådana dagar är kvinnan fri från förpliktelser då hon inte kommer undan det viktigaste åtagandet av dem alla, nämligen underhållet av den egna kroppen, skriver Ekman (1998), där hon vidare understryker att media kanske mer än någonting annat idag har makten att forma och sätta regler på vad vi människor ska prioritera och anse som viktiga.!! *$!

16 2.6 Hyperrealiteten i veckopress en konstlad verklighet Ekman (1998) berättar i sin bok lite kort om sina egna erfarenheter då hon som osäker tonåring bläddrade igenom tjejtidningar. De slutsatser hon idag kan dra, på basen av egna erfarenheter, är att tjejtidningar ofta får en att tro att man funnit nyckeln till existentiell lycka vilket sätts synonymt med ytlig skönhet. Något Ekman finner motsägelsefullt är det faktum att tjejtidningar erbjuder nyckeln till lycka samtidigt som de erbjuder någon sorts verklighetsflykt i den konstlade verkligheten. Slutligen poängterar Ekman att en tidning som har en stor upplaga och har ambitionen att spegla attityder och tillgodose behov också har makten att skapa och forma dessa behov.!! *%!

17 2.7 Den manliga blicken När man vänder sig till en kvinnlig publik är språket mer eller mindre mjukpornografiskt. ( ) Rent logiskt borde ju kvinnor tända på män. Men kvinnor lär sig tidigt genom media och resten av samhället att bygga upp sin självbild utifrån en manlig norm, i vilken kvinnan som objekt naturligtvis är självklar. Att budskapet har en så stark genomslagskraft bygger på ett slags begär att begäras. (sagt av Anja Hirdman i en intervju av Ekman, 1998:52) Även van Zoonen (1994) formulerar detta fenomen, där hon menar att kvinnor ser sig själva bli sedda och iakttagna. Iakttagaren i kvinnan liknas vid en man, vilket styr hur kvinnan ser sig själv och andra kvinnor. Detta resulterar, som Hirdman (Ekman, 1998) nämner, att kvinnan objektifierar sig själv. Vad hela detta kan likas med, menar Ekman (1998), är en spegel av samhällets maktstrukturer som råder och som vårt samhälle är uppbyggt kring. Men act and women appear. Men look at women. Women watch themselves being looked at ( ) The surveyor of woman in herself is male: the surveyed female. Thus she turns herself into an object and most particularly an object of vision: a sight (van Zoonen, 1994:87)!! *&!

18 3. Metod 3.1 Textanalys Begreppet text gäller inte, som vi är vana med att uppfatta det, bara den skrivna texten. Bilder, ljud, grafisk design och andra medieuttryck faller alla in i kategorin texter och är alla uppbyggda av betydelsebärande och tolkningsbara tecken. Sammanfattat är detta vad vi idag kallar ett vidgat textbegrepp (Carlsson och Koppfeldt, 2008). Textanalys är den övergripande beteckningen för ett kvalitativt sätt att analysera en text. En analys innebär att man ställer frågor för att sedan försöka hitta svaren. För att kunna hitta exakta och fullständiga svar krävs en analytisk process som kallas just textanalytisk metod. Olika teoritraditioner ryms i det textanalytiska metodrummet, vilka kan vara till exempel genreteori, diskursteori och retorik (Ostbye, Knapskog, Helland, Larsen, 2008). 3.2 Semiotisk analys Semiotik innebär kort och gott läran om tecken och symboler läran om bildens innehåll. Med hjälp av den semiotiska analysen kan man undersöka vad som sägs i själva bilden (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Saussure menar att all kommunikation sker med hjälp av tecken och han liknar språket vid ett språksystem som innehåller mångskiftande ting, med individuella och sociala aspekter som måste brytas ner för att helheten skall förstås (Kjørup, 2004). Denna metod används när man undersöker en text och man strävar att med hjälp av metoden uppnå förståelse genom tolkning. I undersökningsprocessen utgår man ifrån att bilden fungerar i relation till den ideologiska strukturen som styr betydelsen. Det handlar helt enkelt om att bryta ner ett textinnehåll till dess beståndsdelar för att sedan relatera detta till bredare diskurser (Kjørup, 2004).!! *'!

19 3.2.1 Denotation och konnotation. Denotation och konnotation är inom semiotiken två begrepp som syftar till de två delarna som ingår i den process som aktiveras vid all form av intag av information. Med denotation menas det vi konkret ser, utan någon som helst associering eller tolkning (Gripsrud, 2002). Det är helt enkelt det uppenbara (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Den konnotativa aspekten är den indirekta betydelsen. den underliggande. Konnotationer är kulturellt etablerade och kodifierade (Gripsrud, 2002). Vid konnotation analyserar vi vilka idéer och värden som uttrycks genom det som representeras och på vilket sätt detta är representerat (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Denotation och konnotation sker i princip samtidigt hos oss när vi avläser till exempel en bild (Gripsrud, 2002).!! *(!

20 3.3 Kritisk diskursanalys Ordet diskurs innebär ett specifikt bestämt sätt att tala om och förstå världen inom just den diskursiva ramen som är tillåten och allmän. Olika platser och sammanhang har olika diskurser, som man mer förenklat kan beskriva som ett ramverk av tal och handling baserat på sunt förnuft (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Kritisk diskursanalys syftar till en teori om hur verkligheten är socialt konstruerad inom kultur och samhälle och förståelsen kring detta. Kritisk diskursanalys bygger på frågan om det är diskursen eller verkligheten som konstruerar den sociala världen vilket vi inte helt säkert kan veta (Winther et al., 2000). En metod som lämpar sig när det gäller medier och kommunikation är Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Det Fairclough menar är att textanalys ensamt är otillräcklig som diskursanalys då den inte visar banden mellan en text och samhällets och kulturens processer och struktur. Därför, menar Fairclough, behövs ett tvärvetenskapligt perspektiv där man ser över både texten och gör en social analys för att se sambanden dem emellan. Analyserar man sambandet kommer man att komma till kärnan om hur sociala praktiker formas på basen av sociala strukturer och maktrelationer i samhället en process som Fairclough menar att många inte är medvetna om. (Fairclogh, 1992, i Winther et al., 2000). Modellen av Fairclough för kritisk diskursanalys byggs upp av tre dimensioner; text, diskursiv praktik och social praktik. Fairloughs tredimensionella modell för diskursanalys (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:74).!! *)!

21 Modellen är alltså en analytisk ram som används vid empirisk forskning om kommunikation och samhälle. Alla tre dimensionerna skall tas i beaktande vid en kommunikativ händelse (Winther et al., 2000). Först och främst ska man se på textens egenskaper (1). Här räknas in, som vi tog upp i teoridelen, vokabulär, grammatik, och sammanhang som alla formar tilltalet. Vidare ska man titta på de produktions- och konsumtionsprocesser som råder - det vill säga diskursiv praktik (2), som innebär hur textförfattare, i detta fall redaktörer på Veckorevyn, bygger på redan existerande diskurser och genrer för att skapa en text. Här spelar även textmottagaren, som i detta fall är VeckoRevyns läsare, en viktig roll. Textmottagaren använder dessa diskurser och genrer i sin tolkning av texten. Slutligen har vi den bredare sociala praktik (3) som den kommunikativa händelsen är en del av. Det är alltså genom diskursiv praktik som texter formar och formas av social praktik och dessa fungerar hela tiden som ett växelspel dem emellan (Winther et al., 2000). De tre dimensionerna kommer att vara bärande verktyg för att besvara frågeställningarna i uppsatsen. Texten, i detta fall, är Veckorevyn (1). Vad som sägs och med vilket tilltal är den diskursiva praktiken (2) och vad detta har för samhälleliga generella konsekvenser är den sociala praktiken (3).!! "+!

22 3.4 Tillvägagångssätt och urval Ett grundläggande val jag gjorde gällande urvalet till min analys var att inte analysera tidningar publicerade innan år Detta för att jag ville komma fram till ett så aktuellt och giltigt resultat som möjligt då chefredaktörer bytts ut och med det även idéer och ideologi, vilket har en avgörande roll i VeckoRevyns innehåll och tilltal. Om vi ska välja ut ett litet antal enheter, till exempel tidningar där vi vill undersöka redaktionernas arbetssätt, får vi oftast bättre resultat genom att göra ett strategiskt urval av enheter än genom ett statistiskt urval. ( ) Genom att dra ett slumpmässigt urval riskerar vi att få betydligt sämre möjligheter att generalisera resultaten (Östbye, H, Knapskog, K, Helland, K, Larsen, L 2004:242) För att kunna genomföra en analys tittade jag på praktiskt taget all form av innehåll i VeckoRevyn - intervjuer, reportage, bilder och samspelet mellan dessa. På så sätt kunde jag studera det som faktiskt sägs i tidningen och den genomgående tilltalstonen. Jag använde mig alltså av ett strategiskt urval - ett fåtal enheter som fick representera en övergripande helhetsbild av innehållet och tilltalet i VeckoRevyn. Detta innebar givetvis ett ansvar över att ge en neutral bild som inte är vinklad eller påverkad av egna åsikter eller fördomar. I spannet augusti 2009 till maj 2010 tittade jag igenom totalt 19 nummer av VeckoRevyn. Jag började med att noga läsa igenom tidningarna för att få en uppfattning över vad som skrevs, samtidigt som jag antecknade specifika texter som kunde vara till nytta för en analys. Vidare gick jag igenom tidningarna en ny omgång för att jämföra liknande texter med varandra och se likheter och olikheter i innehåll och tilltal. Med liknande texter menar jag kategoriserande teman som till exempel texter om vikt och hälsa. Målet var att plocka ut ett så mångsidigt och heltäckande material som möjligt som, kopplat till mina teorier, skulle kunna ge en trovärdig och betydelsefull analys.!! "*!

23 3.5 Validitet och reliabilitet Hur pass relevant data och är i förhållande till problemformuleringen kommer att bestämma graden av validitet giltigheten. I stort sett handlar det om att man mäter det man avser att mäta. I begreppet validitet ryms också därför reliabilitet som betyder tillförlitlighet. Reliabilitet gäller kvaliteten i insamling, bearbetning och analys av data. Validitet tillsammans med reliabilitet avgör i slutändan hur pass bra analysen blir i slutändan som helhet (Östbye, Knapskog, Helland, Larsen, 2004). I denna uppsats kring Veckorevyns innehåll och tilltal är det därför av största vikt att välja ut relevanta artiklar som representerar en helhet gällande tidningens innehåll. Har rätt artiklar valts för att täcka och återberätta en helhet i en mindre skala kommer validiteten att vara hög. Hur man sedan valt att gå vidare med dessa artiklar, det vill säga hur de analyseras och bearbetas kommer att ha direkt effekt på reliabiliteten. Om jag som författare av denna uppsats är partisk i min analys genom att vinkla urval och bearbetningen av de insamlade artiklarna, kommer reliabiliteten att vara låg.!! ""!

24 4. Empiri och analys I detta avsnitt presenteras det empiriska materialet. Analyser varvas in mellan varje empirisk text och kopplas på så sätt ihop med tidigare nämnda teorier. De tidsskrifter som använts är några av de senaste utgivna nummer, som i dess innehåll representerar en övergripande helhetsbild av innehållet och tilltalet i VeckoRevyn. Vill du gifta dig med mig VeckoRevyn 2010:07 24 sidig sex- och samlevnadsbilaga VeckoRevyn 2010:08 Fina (fejkade) fransar fort VeckoRevyn 2010:11 Så lyckas du med BUS:andet VeckoRevyn 2010:11 Hejdå, bikiniångest VeckoRevyn 2010:09 40 killar avslöjar: det här tänder vi på VeckoRevyn 2010:09 Omslag: Tyra Sjöstedt VeckoRevyn 2010: Reportage: Vill du gifta dig med mig VeckoRevyn träffar tre tjejer som alla friat till sina killar I ett fyrasidigt reportage får vi i löpande text läsa tre tjejers historier där de berättar hur de träffade sina killar och hur de tillslut också friat till dem. Utöver det får vi även som läsare ta del av ett par privata bilder från parets fotoalbum. Bilderna är tagna på privata resor, upplevelser och deras bröllop. Den löpande texten innehåller inte frågor eller svar, utan tjejerna berättar fritt och öppet som i ett samtal med läsarna. På bilderna i reportaget kan man se att det första paret har iscensatt ett frieri där tjejen står på knä och håller killens hand med en ring på killens finger. Båda tittar in mot kameran och ler. Det andra paret står sida vid sida med armarna om varandra och tittar in i kameran och ler. Det tredje paret står pussasandes och har ögonen stängda. Läsaren möts inte av deras blickar. Det är även det paret som inte ännu gift sig. Den första tjejen Anna, 26 år, berättar om att hon träffade sin kille Björn för åtta år sedan i en pub. Hon berättar att de efter fyra års förhållande genomgick en förhållandekris. Krisen klarade de sig igenom och de hittade så småningom tillbaka till varandra och var då starkare än någonsin tillsammans. Vidare berättar Anna att det var efter förhållandekrisen som hon insåg att Björn var den rätte för henne och att hon ville leva tillsammans med honom för resten av sitt liv. Hon berättar att hon inte ville gifta sig för förhållandets skull, utan för att fira att de älskar varandra. Vad Anna inte visste var att Björn hade tänkt samma tankar om att fria till Anna, något som kom fram i förbifarten hemma i soffan. De hade båda tittar på ringar!! "#!

25 samtidigt och hade båda tänkt fria till den andra på deras kommande resa till Kina. Anna berättar att de efter vetskapen om att båda ville gifta sig bestämde sig för att välja ut ringar ihop, något som underlättade en hel del då båda slapp vara nervösa. Anna berättar avslutningsvis att det var hon som fick fria till Björn på kinesiska muren 15 augusti 2009 och att allting kändes helt rätt. Den andra tjejen Camilla, 26 år, berättar sin historia om sin pojkvän Daniel. Camilla berättar utförligt om hur de träffades i en godisaffär i ett köpcentrum i Norrköping. De började flörta i smyg då båda hade sina respektive som de efter en tid gjorde slut med. Efter tre veckor tillsammans flyttade de ihop, och förlovade sig sedan på deras ettårsdag. Själva bröllopet var då inte bestämt, men efter tre år som förlovat par berättar Camilla att det fick räcka med all väntan - så hon bestämde sig för att fria på nyårsafton vid tolvslaget. Bröllopet ägde rum sju månader senare den 28 juli Den tredje och sista tjejen Katja, 28 år, berättar om hur hon träffade sin pojkvän Simon på krogen då de pratade med varandra hela kvällen. Katja berättar vidare att de bytte nummer och träffade varandra många gånger efter det. Rakt på sak berättar Katja att de nu varit ihop i fyra år, att de har två barn ihop och att de i sommar ska gifta sig. Tankar om frierierna kom då vännerna började gifta sig en efter en. Själva frieriet berättar Katja senare om, då Simon en dag satt framför datorn en hel dag. Katja hade först och främst ordnat en barnvakt, sedan hade hon lagt en papperspåse utanför dörren innehållande en karta som ledde till en park nära deras hus. Katja berättar att hon bad en granne plinga på dörren då hon sedan själv åkte till parken dit kartan skulle föra Simon. I parken friade Katja till Simon. Avslutningsvis berättar Katja att paret nu planerar sitt bröllop som kommer att äga rum i sommar.!! "$!

26 Analys: Vill du gifta dig med mig Givetvis förekommer även andra typer av reportage i VeckoRevyn, såsom intervjuer med kändisar och reportage om resor och nöjen som är rätt neutrala och informativa. Men just denna form av reportage hittades i alla nummer och är därför ett medvetet val för att beskriva ett heltäckande och vanligt förekommande innehåll i VeckoRevyn. Här bjuds läsaren in att ta del av någon annans berättelser och historier från privata och självupplevda erfarenheter något som förekommer per regel i alla undersökta nummer. Det som karaktäriserar och får detta reportage att sticka ut är att vi per tradition lärt oss att mannen är den som friar till kvinnan. Allting annat är något som går emot normen och upplevs som annorlunda vare sig det är i positiv eller negativ bemärkelse. Det är just detta fenomen som van Zoonen (1994) tar upp, då hon menar att vi människor redan vid födseln och socialiseringen i samhället skolas in vad som är manligt, kvinnligt och med det också handlingar som hör de olika könen till. Van Zoonen menar att vi lärt oss vad som är normalt och inte normalt genom belöning och bestraffning och i och med det växer ett agerande fram hos oss som baserar sig på förväntningar. Detta reportage är just vad det anspelar på - en mönsterbrytare något som helt enkelt kan anses som intressant läsning eftersom det i vårt samhälle inte är så vanligt förekommande att det är kvinnan som friar till mannen. Vidare kan vi konstatera att själva texten i sitt tilltal är inbjudande då vi får följa med verkliga människor in på deras privata historier. Detta är det som Hirdman (2001) tar upp som begreppet human-touch, då läsaren får ta del av privata aspekter från en människas liv och tillvaro. Vidare kan vi även här se det som Hirdman tar upp gällande igenkännandet då en av tjejerna beskriver en förhållandekris - något som många också kan känna igen sig i. Just detta gällande igenkännandet, pekar Hirdman (2001) på att det som första steg i ett igenkännande krävs att innehållet skall kännas verkligt och trovärdigt. Vi får i reportaget ta del av privata bilder från parets tid tillsammans, något som för tidning och läsare närmare varandra och läsaren uppfattar innehållet som trovärdigt. Läsaren får lära känna personerna i reportaget då verkliga människor och personligheter applicerats i en historia. Allt detta resulterar i en nära kontakt med publiken (Hirdman, 2001). Det är just dessa intima rum, som Hirdman nämner, som veckopressen bygger upp sitt material och innehåll kring. Även blickarna ut mot läsaren och leendena från paren på bilderna bjuder in läsaren att ta del av parens historier (Hirdman, 2001). Denna intima ton som vi fått ta del av i detta reportage bygger på ett inbjudande vi mellan tidning och läsare. Ett verktyg att späda på denna vi -känsla är att läsaren får ta del av privata historier gällande just förhållande och samlevnad, något Ekman (1998) menar är något man oftast bara diskuterar med nära vänner.!! "%!

27 4.2 Insändare: kärlek, sex, träning och hälsa. I varje nummer av VeckoRevyn finns en sektion som heter dina sidor. På drygt tio sidor har läsarna chansen att ställa frågor kring temat sex och samlevnad samt träning och hälsa. Varje kategori har egna experter som svarar på läsarfrågorna. På sex- och samlevnadsfrågorna hittar vi VeckoRevyns egna sex- och samlevnadsredaktör Hannah Arnhög som svarar på frågor kring ämnet. Vidare har läsarna chansen att ställa samma typ av frågor till en manlig sex- och samlevnadsexpert, Per Lernström, som ger svaren ur en, som VeckoRevyn själva uttrycker det, mans synvinkel. Detta följs sedan av en insändarsida gällande träning och hälsa där den personliga tränaren Frida Nordstrand svarar på frågor kring kroppen, hälsa, mat och träning. Bilaga Sex och samlevnad I det åttonde numret av VeckoRevyn utgivet 31 mars 2010, får läsarna en 24-sidig bilaga i form av ett häfte med insända frågor från läsare där experter svarar på frågorna. Frågorna berör ämnet sex, samlevnad och relationer där tjejer ställer frågor till VeckoRevyns sex- och samlevnadsredaktör Hannah Arnhög. Hon presenterar i början av häftet kort vad innehållet kommer att röra sig kring och avslutar presentationen med en handskriven namnunderskrift. I den senare delen av häftet ställs även frågor till killexperten Pär Lernström. Han presenteras kort i mitten på häftet där det står att han är programledare på både TV och radio och agerar killexpert i varje nummer av VeckoRevyn där han ger svar på läsarfrågor ur en mans synvinkel. Frågorna som ställs till Hannah Arnhög är frågor som till exempel får man större bröst av p-piller?, hur vet jag om jag har ägglossning och kan jag få klamydia i halsen. Typen av frågor som ställs till Pär Lernström är bland till exempel frågor som Har bara slampor kondomer i väskan, Hur vet jag om han är seriös och tycker killar det är oseriöst med one night stands. De så kallade experterna ger korta och koncisa svar som egentligen aldrig går på djupet. Svaren och tipsen är främst baserade på sunt förnuft och experternas egna åsikter. Frågesidorna varvas med bilder på par som är intima med varandra. Bilderna har oftast men inte alltid en koppling till frågorna som ställs i just det uppslaget.. På en bild ser man en kvinna som ligger ovanpå en man. Båda syns i halvbild och har nakna överkroppar. Båda blundar på bilden och paret skall i nästa ögonblick kyssas. Vi som läsare står som betraktare och iakttar situationen då personerna på bilden inte tittar in i kameran. Häftet avslutas därefter utan varken efterord eller tankar från experterna.!! "&!

28 Analys: Insändare och sex- och samlevnadshäftet (bilaga) Återigen stöter vi på ett personligt tilltal i form av en dialog läsare och tidning emellan, där läsare och tidning blir ett enhets-vi som skapar gemenskaps- och samhörighetskänsla bland läsarna (Hirdman, 2001). Läsarna har här alltså en chans att skriva in och formulera åsikter och tankar kring tidningen och specifika ämnen som VeckoRevyn ger utrymme för. Vad man dock måste komma ihåg är att dessa insändare är noga utvalda och gallrade av redaktörerna och att negativ kritik gentemot VeckoRevyn aldrig förkommer i de undersökta numren av tidningen. Om vi börjar med att undersöka fenomenet kring insändarna läsarnas chans att få ställa frågor till experter är det här den så kallade konstlade verkligheten växer fram, som bland annat Ekman (1998) tar upp. Dels väljs insändarna noga ut, vilket i sig är att skräddarsy vad som visas utåt. Precis som Ekman nämner har en tidning med ambitionen att spegla attityder och tillgodose behov också makten att skapa och forma behov och attityder. Insändare med så kallade experter som svarar på frågor är ett verktyg där VeckoRevyn som tidning har chansen att påverka läsarnas åsikter om till exempel specifika aspekter kring sex, samlevnad, träning och hälsa. Här spelar de retoriska tilltalen in som Wærn, Pettersson och Svensson (2004) tar upp. Redaktörerna som blivit tillskrivna titeln expert förväntas också ha kunskap inom området. En expert kan tänkas, baserat på titel, ha ett trovärdigt etos, liksom en man som ska berätta männens syn på läsarnas frågor, tillskrivs trovärdighet på basen av att han är man och vet vad han talar om. Hur experterna svarar och vad de säger logos - är det som skräddarsytts för läsarna att förstå inom ramarna av kunskap läsarna redan kan och känner till (Wærn, Pettersson, Svensson, 2004). Om vi analyserar det 24-sidiga sex- och samlevnadshäftet som följde med som bilaga kan man även där understryka experternas tilltal som upplysande och auktoritär. Bilderna som varvades mellan sidorna i häftet är väldigt intima närbilder på par som ligger i intima positioner. Denna typ av bilder spelar sin roll genom att de är utvalda för att förmedla en känsla och en reaktion i sammanhanget (Hirdman 2001) och förstärker på så sätt också stämningen kring det intima ämnet sex, där läsaren inbjuds till en voyeuristisk insyn på bland annat paret som ligger nakna i sängen.!! "'!

29 4.3 Två inslag om att på konstgjord väg göra sig vacker I alla nitton nummer av Veckorevyn som undersöktes, fanns en till två inslag och artiklar i varje nummer om hur man som läsare kan förbättra sitt utseende. Det handlar till exempel om tips på hur man flätar in hårförlängningar, hur man fort och enkelt applicerar på lösnaglar, tips på hur man bleker sina tänder etc. Detta är alltså ett oerhört vanligt inslag som förekommer i VeckoRevyn och är därför värt att analyseras. Fina (fejkade) fransar fort I detta inslag ger VeckoRevyn sina läsare tips om hur man på 60 sekunder kan få fina fransar. Dessa fransar syftar VeckoRevyn till lösögonfransar som appliceras med lim. Med hjälp av extrema närbilder på en kvinna som instruerar läsarna om hur detta skall gå till, får läsaren sex instruktionssteg som visar hur man applicerar lösögonfransarna. Syftet med detta är som VeckoRevyn skriver att få en superglammig look på nolltid. Så lyckas du med BUS:andet BUS står för brun utan sol. I detta inslag ger VeckoRevyn läsarna instruktioner på hur man snabbast och enklast får solbränna utan att sola. På följande sida har VeckoRevyn testat sammanlagt nio brun-utan-sol produkter för att kunna betygsätta dem och på så sätt tipsa läsarna om den bästa produkten. Analys: två inslag om att på konstgjord väg göra sig vacker Denna form av inslag i VeckoRevyn är en av de mest förekommande inslagen som syftar på att förbättra och göra kvinnan vackrare. Här kan vi dra paralleller med det Ekman (1998) pekar på nämligen det faktum att kvinnan ständigt blir påmind om att hon har chansen att sträva efter någonting bättre, snyggare och mer åtråvärt. I dessa två fall rör det sig om lösögonfransar och en brunbränna som kan fås på konstgjord väg. Gemensamt för dessa två är att man ej kan uppnå ett önskat resultat utan att köpa produkter som kommer att ge läsaren det önskade resultatet. Strävan här är återigen att se ut som ett ideal ett skönhetsideal som kretsar kring en myt skönhetsmyten (Wolf 1991). Myten pekar på att en kvinna är vacker om hon bland annat har långa ögonfransar, vackra naglar och en brunbränd hud, vilket liknas med Corteses teori kring begreppet Provocateur (Cortese 2004). Precis som VeckoRevyn vill vägleda oss till att se ut på ett sätt som anses vara vackert, menar Cortese här att den bilden vi har av vad som är vackert bara är en idé av hur en kvinna borde se ut. Den bilden, eller rättare sagt det idealet, har ingenting med verkligheten att göra då resultatet, precis som VeckoRevyn bevisar, oftast endast går att uppnå på!! "(!

30 konstgjord väg (Cortese 2004) vare sig det gäller lösögonfransar eller efterbearbetning i ett bildredigeringsprogram. Genom det upplysande och intima tilltalet i det intima rum som Hirdman (2001) nämner, vill tidningen upplysa läsaren om hur man skall se ut på ett visst sätt, som anses vara vackert (Ekman, 1998). Liksom Carlsson och Koppfeldt (2008) nämner så får läsaren även se bilder på hur vi ska och borde se ut. I detta fall kan vi dra en parallell till kändisbilder i VeckoRevyn samt bilder på hur det färdiga resultatet när ögonfransarna är påsatta ska se ut. Dessa bilder står och bekräftar våra värderingar som om de vore naturlig fakta (Carlsson och Koppfeldt, 2008).!! ")!

31 4.4 Hejdå, bikiniångest! Peppa dig själv inför beach 2010! Något som är värt att lyfta fram och analysera är VeckoRevyns val att också belysa det naturliga och mänskliga mer korrekt uttryckt; det allmänna och vanligast förekommande. I detta femsidiga inslag får vi ta del av en mer - kan tyckas - realistisk bild av kvinnan och verkligheten. Temat är bikiniångest och inslaget inleds med ett uppslag innehållande sammanställningar av enkätfrågor taget från VeckoRevyns hemsida. I procentenheter presenteras bland annat vad läsarna har mest ångest över gällande sina kroppar. Vidare redovisas svaren på frågor som till exempel vilken kändis tycker du är snyggast i bikini. Genom inslaget får vi sammanlagt se fyra tjejer som upptar hela sidor i helkroppsutsnitt. Tjejerna är inte det minsta retuscherade och de står stolta och visar upp sina kroppar i bikini. Alla fyra tjejer ler eller skrattar och ser glada ut, utan desto medvetna eller planerade poser. På andra uppslaget intervjuas VeckoRevyns sex- och relationsrådgivare Hannah Arnhög. Konkreta frågor ställs och följs sedan av lite längre utförligare svar från rådgivaren. Arnhög tar bland annat upp det faktum att tjejer känner sig osäkra på grund av att man ständigt söker perfektion. Nyckeln till att slippa bikiniångesten, menar Arnhög, är att man som människa ska ha en acceptans för att man helt enkelt inte kan vara perfekt. Vidare spekulerar Arnhög i att tjejer inte har mer bikiniångest nu än för tio år sedan, då strävan genom tiderna alltid handlat om ett ideal. Därefter frågas Arnhög om hur hon själv tänker inför bikinisäsongen då hon svarar att allting är individuellt och att hon tänker på hur just hon kan komma i rätt form på basen av de förutsättningar hon har, där hon poängterar att hon inte är smal men att det handlar om att vara bekväm i sin kropp. Hon understryker att man ska tänka på sin hälsa och sin kropp och strunta i andras definition av vad som är att vara i form. Efter intervjun får läsarna en manual för hur de i fem steg skall slippa bikiniångesten och jobba på den egna självkänslan. Detta schema skall inledas med att läsarna ska byta ut negativa tankar om sig själva där en tom lista skall fyllas i med komplimanger och positiva tankar kring sig själv. Steg två i schemat är att framhäva sina egna kroppsstyrkor där läsarna uppmanas att återigen fylla i en tom lista med sina kroppsstyrkor i form av vilka kroppsdelar de tycker är sexigast, snyggast och vackrast. Tanken med detta enligt VeckoRevyn är att läsarna skall titta på denna lista när självkänslan sviktar. Det tredje steget i VeckoRevyns självkänslohöjare är att kroppspeppa med tjejkompisarna. Här skall en lista, liksom de två föregående listorna, fyllas i denna!! #+!