SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Transkript

1 Vi skärgårdsbor Nr 1, mars 2019 Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund Läs om Verksamhetsbidraget Stormen Alfrida Plast i skärgården SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

2 Nu kan vi se framåt! Skärgårdarnas Riksförbund har beviljats verksamhetsbidrag för perioden Skärgårdarnas Riksförbund tillhör en liten grupp organisationer som får verksamhetsbidrag från regeringen eller närmare bestämt från Näringsdepartementet. Beslutet om stöd för denna treårs period blev olyckligtvis försenat under sommaren och den utdragna regeringsbildningen gjorde det inte bättre, men nu är det klart och vi kan se fram mot tre nya år med en tryggad grundfinansiering. Det är viktigt att se skillnaden på verksamhetsstöd och projektstöd, årsmötet 2018 godkände en ansökan om stöd som innehöll betydligt mer verksamhet än vad verksamhetsstödet räcker till. Det förutsätts att vi söker projektmedel till en hel del av det vi vill göra. Det finns ingen kritik mot det vi vill göra, det är bara den detaljen att vi får leta finansiering lite här och där men grundverksamheten med våra anställda, styrelsearbetet, representantskapet och årsmötet är tryggat för Vi skall inte överge våra planer men vi måste leta projektfinansiering. Flera av våra medlemsföreningar och arbetsgrupper har varit framgångsrika med detta. Kompetensutveckling i våra medlemsföreningar är en verksamhet som vi måste hitta medel till. Det blir allt mer kunskapsintensivt att vara kust- och skärgårdsbo. Det gäller att ha ordning på sitt mobila bank-id om man inte vill bli akterseglad. För att inte tala om Dropbox och andra finesser. Värdet av riksförbundets verksamhet bestäms till stor del av hur effektivt vi kan berätta om vad vi och våra medlemmar gör. Vilka problem vi angriper och hur vi löser dem. Styrelsen arbetar just nu på hur detta skall ske, förutom i vår tidning så klart. Vi vill kunna använda moderna informationskanaler men vi vill samtidigt att det skall vara enkelt att delta i informationsflödet och vi vill inte bli avlyssnade och utsatta för riktad reklam. Tyvärr har kostnaden för att bedriva näringsverksamhet i kust och skärgård ökat igen, alla yrkesbåtar längre än fem meter skall deklareras och det handlar om sådana båtar och det kostar mellan 2500 till 6000 kronor per båt och år. Det vill säga cirka 20 miljoner kronor per år. Det är inget fel att båtarna uppfyller rimliga krav och att detta intygas av ägarna själva men varför måste det kosta tio gånger mer än att besiktiga en bil? En glädjande nyhet är att vi kan fortsätta att inspireras av Kökar som tillsammans med Öland och Gotland skall bli ledande i miljöomställningen till förnyelsebar energi för Östersjöns del bland totalt 26 öar i Europa. Som boende i kust och skärgård har vi säkert anledning att återkomma till miljöfrågan. Öar är tacksamma testområden beroende på den naturliga avgränsningen. Till slut grattis till SIKO, en av våra medlemsföreningar, som i år fyller 50 år och kan fira detta med att ha fått ett treårigt verksamhetsbidrag från Region Stockholm. Sune Fogelström, Ordförande Vi Skärgårdsbor nr 1, mars 2019 I detta nummer: Framsida: Bästa vinterfordonet på en plogad grusväg, länsväg 690 på Nämdö Foto: Gunilla Söderqvist sid 2 sid 3 sid 4-5 sid 5 sid 6-7 sid 8-9 Nu kan vi se framåt! Verksamhetsbidrag beviljat Färjegruppens möte med Trafikverket Färjerederiet Hur ser den politiska viljan ut för kust och skärgård? SRF besöker landsbygdsministern Kunskapssök i grannland, fiskeprojekt Rindö med två färjeleder sid Besök hos familjen på Hasselö sid Krisberedskap, stormen Alfrida sid 15 sid 16 sid 17 sid 18 sid 19 sid 20 Nordiskt sommarläger planeras till 2020 Digitalt utanförskap Plast i skärgården, strandstädningsdag SIKO fyller 50 år, Museiresa med Söderhamnsföreningen Styrelsen och SRF På gång i SRF Hemsköborna som önskar lugnare dagar framöver SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND Vi Skärgårdsbor Tidningen är producerad av Skärgårdarnas Riksförbund och utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Sune Fogelström, ordf. SRF Redaktion Eva Widlund Postadress Södra Vinön 112, Vinön Redaktionens e-postadress redaktionen@skargardarna.se Foto Om inte annat anges Eva Widlund Förbundets e-postadress info@skargardarna.se Hemsida Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker 2019 ISSN

3 Färjegruppen på möte med Trafikverket Färjerederiet Efter ett långt uppehåll kunde mötena mellan Skärgårdarnas Riksförbunds Färjegrupp och Trafikverket Färjerederiet återupptas i slutet av förra året. Det är trångt i Öregrund kring färjekön till Gräsö, foto: Eva Widlund. Den 19 december träffade SRF:s färjegrupp Trafikverket Färjas rederichef Erik Froste, trafikchef Margus Pöldma och färjesamordnare Emil Fastén på Trafikverkets huvudkontor i Solna. Med på mötet från Färjegruppen var Petter Lämås och Lena Egnell från Holmön, Tord Lindh från Hemsön, Lars Eklund från Vinön och Lena Kjellman från Flatön. Lena Egnell representerade även norr och öst, medan Lena Kjellman representerade väst. Alla parter var nöjda med att detta möte kom till stånd eftersom det gått drygt ett år sedan förra gången vi träffades. Vision 45 Trafikverkets färjesamordnare Emil Fastén började med att berätta om rederiets uppdrag Vision 45 på kurs mot klimatneutrala vägfärjor som kommer att läggas till de funktionella kraven. Så här skriver färjerederiet på sin hemsida: För att klara av klimatmålen måste Trafikverkets färjerederi ställa om energibehovet och finna fossilfria alternativ. Vi är på god väg och arbetar med olika alternativ för att dels nyinvestera men också uppgradera våra fartyg, för långsiktig hållbarhet. På Trafikverkets hemsida kan man även se en film som beskriver arbetet i stora drag fram till Läs mer på Färjerederiets hemsida: Minnesanteckningar Även denna gång låg minnesanteckningarna från föregående möte som grund för våra diskussioner, för att enkelt kunna stämma av hur långt arbetet fortskridit. Några av de frågor som togs upp följer nedan. När minnesanteckningarna från detta möte är klara kommer de att läggas ut på Skärgårdarnas Riksförbunds hemsida i mappen Färjegruppen. Holmöleden Denna gång började vi uppe i norr med Holmöleden, som under 2018 haft stora problem med gods- och persontransporter sedan ledens större färja Capella gick sönder i april 2018 och den mindre färjan Helena Elisabeth endast tar en mindre bil och femtio stycken passagerare. Vi kunde alla konstatera att färjepersonalen gjort ett fantastiskt jobb med de förutsättningar de hade. På mötet fick vi information om att Capella skulle lämna varvet under de närmaste dagarna och påbörja sin resa upp till Holmön för att förhoppningsvis kunna tas i drift igen innan jul. Diskussionerna fortsatte med hur man löser 2019 års vintertrafik till och från Holmön med de beslut färjerederiet tagit att inte pressa färjorna för hårt i samband med isläggningen. Åtgärdsvalsstudie Gräsöleden För alla gräsöbor kan vi meddela att den åtgärdsvalsstudie som genomförts av Trafikverket tillsammans med Östhammars kommun och Region Uppsala med titeln: Bristande anslutning till färjeläget i Öregrund nu är klar och finns att läsa på Trafikverkets hemsida. Vinöleden Hjälmarens låga vattenstånd som både påverkar färjornas möjlighet att trafikera leden och deras möjlighet att ta sig till varv vid behov diskuterades under mötet. I dagsläget saknas belysning på helikopterlandningsplatsen i anslutning till färjeläget på Vinön men en lösning är på gång. Färjegruppen tackar för ett givande möte och riktar ett speciellt tack till Emil Fastén som lämnar sin tjänst som färjesamordnare. Nytt möte är bokat den 11 april 2019 på Trafikverkets huvudkontor i Solna. Färjegruppen Lena Egnell Färjegruppen inom Skärgårdarnas Riksförbund HEM / ARBETSGRUPPER / FÄRJEGRUPPER Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

4 Sveriges Regering Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet Hur ser den politiska viljan ut för kust och skärgård? Nu har vi äntligen en regering på plats och vi har även ett 73-punktsprogram med sakpolitiska ställningstaganden, januariöverenskommelsen. Sedan tidigare finns en 75-punktslista som blev en landsbygdsproposition som riksdagen har fattat beslut om. Vad hittar vi i dessa listor som kan beröra oss i kust och skärgård? Perspektivet i bägge dokumenten utgår från gröna näringar och skogsbruk, kust och skärgård nämns knappt. Många av punkterna är tillämpliga på vårt område. Det är vår sak att föra in kust och skärgård i sammanhanget och det är en av Skärgårdarnas Riksförbunds ständiga arbetsuppgifter. Riksintressen och strandskydd Två principfrågor finns med både i landsbygdspropositionen och i den nya januariöverenskommelsen, översyn av riksintressen och översyn av strandskyddet. I januariöverenskommelsen står att läsa följande: Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen. Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen. Gör det möjligt att leva och bo på landsbygden. Gör det möjligt att leva och bo på landsbygden. Bygg ut fler servicekontor i hela landet. Inga nya myndigheter ska lokaliseras i Stockholm under mandatperioden. Det ska vara betydligt enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden. Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering. Denna ska på allvar ta hänsyn till att tillgång till sjöar och stränder varierar i landet, liksom befolkningstäthet och exploateringstryck. Vi vill vara med i arbetet med dessa översyner, vi har starka åsikter om båda. Svaren är inte enkla och varierar starkt längs kusten och på de stora öarna. Oftast associeras riksintresse med att till exempel bevara orörd natur. Det finns naturligtvis inslag av detta i kust och skärgård men samtidigt handlar det om att bevara levande skärgårds byar och samhällen. Perspektivet att det dagliga livet ska fungera måste få en större tyngd Levande Skärgård. Ur januariöverenskommelsen vill vi speciellt lyfta fram: Värna och stärk den privata äganderätten till skogen. 4 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

5 Värna och stärk den privata äganderätten till skogen. Stärk rättssäkerheten för markägare och företag och säkerställ att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till. Anslagen för ersättningar för skyddad mark ska vara tillräckliga för detta. Skrivningen är starkt inriktad på skogsägande men det finns tydliga paralleller till mark- och vattenägande i kust och skärgård. Bland annat har besöksnäringen stort behov av mark och vatten, våra markägare bör ha samma rätt till ersättning som skogsägaren. Förstärka insatser för den biologiska mångfalden. Förstärka insatser för den biologiska mång falden. För att skydda värdefull natur och värna rödlistade och akut utrotningshotade arter ska naturvården stärkas på ett sätt som bygger på legitimitet hos de människor och verksamheter som berörs. Vi har länge efterlyst en balans mellan bevarandekrafter och respekten för den enskilde näringsidkaren eller markägaren. Fisket finns, förvånande detaljerat, beskrivet i januariöverenskommelsen. Åtgärder för att stötta de fiskare som byter redskap ska kunna införas. Åtgärder för att stötta de fiskare som byter redskap ska kunna införas. Sverige ska vara pådrivande i EU för ett starkare samarbete som anpassar både fångstkvoter och fångstmetoder för att uppnå hållbara fiskbestånd. Ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter införs i Sverige med syfte att minska fisket av den utrotningshotade ålen. Kontrollen för att stoppa illegalt fiske stärks, utan att öka den samlade administrativa bördan för företagen. Försök med kameraövervakning av fiskefartyg för att se till att utkastförbudet efterlevs ska genomföras. Subventioner som leder till överfiske ska fasas ut, samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft värnas. Att svenska fiskare kan bedriva ett långsiktigt och uthålligt fiske är viktigt. Att skapa utrymme för det småskaliga kustnära fisket är något som krävs skyndsamt för verksamhetens överlevnad. Passar väldigt bra in i projektet som Skärgårdarnas Riksförbunds fiskegrupp nu driver. Med lite god vilja kan vi alltså hitta intressanta angreppspunkter och förutsättningar i vårt utvecklingsarbete för kust och skärgård. Sune Fogelström, ordförande Jan-Eric Ericsson, vice ordförande Skärgårdarnas Riksförbund Skärgårdarnas Riksförbund träffade landsbygdsministern Onsdagen den 27 februari träffade Skärgårdarnas Riksförbund tillsammans med organisationerna Hela Sverige ska leva, Småkom och Visita den nya landsbygdsminister Jennie Nilsson. Varje organisation fick under tio minuter presentera sin verksamhet och ta upp aktuella frågor för organisationen. Mycket var gemensamt för de deltagande organisationerna bland annat bredbandsfrågan, besöksnäringen, tillstånd- och tillsynsproblematiken för multiföretagare och strandskyddet. Landsbygdsministern välkomnade en dialog med de inbjudna organisationerna och önskade sig löpande feedback på regeringens landsbygdspolitik, så väl negativ som positiv. Skärgårdarnas Riksförbund påpekade att vi helst vill delta i utredningsarbetet på ett tidigt stadium för att där kunna bidra med vår kompetens om de speciella förhållanden som råder i kust och skärgård. Bra möte som gav nyttiga kontakter med Landsbygdsministern och hennes stab och med de andra organisationerna, tycker Sune Fogelström Skärgårdarnas Riksförbunds ordförande Sune Fogelström i samspråk med landsbygdsminister Jennie Nilsson under ett möte på Näringsdepartementet den 27 februari Mötet avslutades med fika och mingel. Text och foto: Anetté Larm Johansson Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

6 Fiskegruppen Kunskapssök i grannland SRF startar nytt Leaderprojekt SRF:s arbetsgrupp Fiske har under större delen av 2018 arbetat med att rigga och ansöka om att få starta ett Leaderprojekt om det småskaliga fisket hos SydostLeader som har kontor i Emmaboda. Det är i första hand Fiskefonden som kommer att bidra med pengar till projektet. Projektets namn är Kunskapssök i Grannland förkortat KS_GL. Leaderkontoret i Emmaboda har i september 2018 antagit vårt projekt. Detta innebar att vi kunde fortsätta processen att ansöka om att få starta själva projektet. I november 2018 godkände styrelsen för Leaderkontoret vårt projekt. Därmed upplever vi att det kommer att bli ett projekt även om Jordbruksverket i Jönköping skall fastställa beslutet. Jordbruksverket kontrollerar formalia, inte innehållet i projektet. Detta innebär att vi kan börja arbeta med projektet. Ett första kick off-möte hölls i början av december. Vi förväntar oss att Jordbruksverkets beslut kommer i april/maj Projektets syfte Det finns en uppfattning bland yrkesfiskare i Sverige att regelverket är krångligare här än i våra grannländer. Projektets syfte är klarlägga detta förhållande dels inom EU och dels gentemot länder utanför EU. Underlaget sammanställs i en rapport som kommer att användas som diskussionsunderlag på en spridningskonferens, där vi inbjuder representanter för verksamhet inom fiskenäring och turistnäring, politiska plattformar samt statliga myndigheter. Vi kommer även att sprida resultatet av projektet i de kanaler som SRF och yrkesfiskarna använder sig av. Uppfattningen är att Sverige har en annan attityd och att det finns en kulturskillnad hur regler och förordningar tillämpas. Det är en viktig delmängd i projektet att klargöra detta. Samarbete med SLU och ESIN Sveriges Lantbruksuniversitet SLU skall för oss utreda det svenska regelverket om fiske på ett antal punkter som vi definierat. Det är kontoret i Öregrund som utför arbetet. Projektet uppdrar också åt SLU att ytterligare belysa vilka lagrum som är gällande och hur de tolkas i de svenska fiskeföreskrifterna. Vi kommer också att nyttja de ESINkontakter som Skärgårdarnas Riksförbund har. Vi hoppas att på denna väg få fram lämpliga kontaktpersoner i respektive land. Det småskaliga fisket i Sverige löper stor risk att dö ut. Bakgrund Bakgrunden till projektet är att det småskaliga fisket i Sverige löper en stor risk för att dö ut. Detta trots att detta fiske borde ha en god utvecklingspotential eftersom det är uthålligt, det finns en efterfrågan på nyfångad fisk av hög kvalitet och fisket Småskaligt fiske i Blekinge Karl-Erik Karlsson på Aspö. 6 Foto: Dolly Karlsson Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

7 kan skapa sysselsättning och inkomster i glesbygd. Det småskaliga fisket utnyttjar en lokal resurs och kan vara ett komplement till annan verksamhet. Att bedriva fiske som näringsverksamhet är omgärdat av ett otal regler som många gånger uppfattas som krångliga och onödiga. En småskalig yrkesfiskare har att förhålla sig till hundratals olika regler som härrör från EU men även till stor del är av nationell art. Det omfattande och många gånger krångliga regelverket är en av flera orsaker som gör att fiskare upphör med sin verksamhet i förtid och förhindrar någon annan att ta över och fortsätta fisket. Familjeföretag Mycket av det småskaliga yrkesfisket har tidigare bedrivits som familjeföretag och fisket har många gånger varit en del av det mångsyssleri som har präglat sysselsättningen i skärgården och längs kusten. Det småskaliga fisket har då berett sysselsättning även åt de kvinnor som har arbetat i företagen. Det finns fortfarande många fastigheter i skärgården och vid kusten som har egen fiskerätt. Det handlar då om lantbruksfastigheter där man skulle kunna skapa ytterligare sysselsättning genom att utnyttja fastigheternas fiskerätter för att bedriva ett småskaligt fiske och därigenom skapa inkomster och sysselsättning även åt kvinnor som är verksamma i företagen. Licenssystemets regler är tyvärr sådana att de oftast lägger hinder i vägen för en skärgårdsföretagare att använda sitt egna vatten för yrkesmässigt småskaligt fiske. Regelverken som styr och ger fiskemöjligheter härrör från EU och dessa regler implementeras i medlemsstaternas fiskeregler. Det finns också nationella regler som har starkt inflytande över rätten och möjligheterna att bedriva fiske. Se över fiskereglerna! Eftersom det finns en allmänt utbredd uppfattning om att fiskereglerna är alltför omfattande och krångliga är det nödvändigt att se över om och i så fall hur reglerna kan ändras och bättre anpassas till de verkliga förutsättningar som det småskaliga fisket verkar under. Svenska politiker och myndigheter har flera gånger uttryckt farhågor för att det småskaliga fisket håller på att dö ut och man har påtalat behovet av förenklingar men ingenting har ännu hänt på detta område. Trots att man uttrycker goda ambitioner går utvecklingen i motsatt riktning eftersom det hela tiden tillkommer nya regler som ytterligare försvårar situationen. Fisket i våra grannländer Det verkar som att man, om man vill få till stånd en förändring, måste undersöka och lyfta fram sådana goda exempel som skulle kunna finnas i andra länders regelverk. Det förekommer småskaligt fiske och det finns också enskild fiskerätt i andra länder i Sveriges närområde. Ett Östersjöland har, vid jämförelse med Sverige, en mindre folkmängd, en kortare kuststräcka och ett färre antal fiskarter som kan vara målarter vid fisket. Trots detta har landet ifråga ett större antal småskaliga fiskare än det finns i Sverige. Det är inte vetenskapligt klarlagt vad som skiljer de angränsande ländernas regelverk vid en jämförelse med de svenska reglerna. Det är också intressant och värdefullt att jämföra med reglerna i länder utanför EU. Skapa nätverk Projektet skulle, som en positiv bieffekt, komma att skapa nätverk mellan småskaliga fiskare i Sverige och de länder som kommer att besökas i projektarbetet. Det skulle härigenom skapas värdefulla kontakter som gemensamt skulle kunna arbeta för att förbättra det småskaliga fiskets villkor i samtliga berörda länder. Genomförande Projektets genomförande innebär att medlemmar ur vår arbetsgrupp kommer att genomföra fem studieresor till några av våra grannländer. Dessa länder är Åland, Finland, Estland, Danmark och Norge. Vi kommer där att ha förberedda möten med lokala fiskare som bedriver ett småskaligt kustnära fiske och representanter för fiskeorganisationer. Bobo Rousson på Skaftö sätter sina kräftburar. Foto: Janni Olsson Med hjälp av underlaget från SLU skall vi formulera relevanta frågor och samma frågor till alla. Mötena skall dokumenteras och tas hem för att arbetas in i en folder där alla besöken sammanställs. Första resan är planerad 2019 till Åland och sista resan går till Norge i april Projektet innehåller också en spridningskonferens dit vi bjuder in intressanta personer för att delge dem våra resultat och diskutera om nya slutsatser kan dras av den presenterade informationen. Projektets mål Målet med detta projekt är att vi skall få ökad och faktabaserad kunskap om vilka regler och förordningar som gäller i Sverige och i några av våra grannländer. Vi ser det även som viktigt att ha en egen dokumentation inom det aktuella ämnesområdet som vi kan delge och dela ut till intresserade person vid lämpliga tillfällen. Förhoppningsvis kan vi bli intressanta deltagare i olika fiskekonferenser både som deltagare och med presentationer. Möjlighet att knyta kontakter både i Sverige och i våra grannländer. Både med aktiva fiskare, personer i deras föreningar och inför den akademiska världen. Jan-Eric Ericsson, Grundsund Karl-Erik Karlsson, Aspö Fiskegruppen, Skärgårdarnas Riksförbund Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

8 Rindö med sina två färjeförbindelser Vaxholm Rindö Oxdjupet Värmdö Rindö är en ö utanför Vaxholm i Stockholms skärgård med två färjeförbindelser, en i väster och en i öster. Ön är cirka 5 kilometer lång och 1,2 kilometer bred och har en yta av 4,46 kvadratkilometer. Skarpö är en lite mindre ö som ligger norr om Rindö. Dessa båda öar har tillsammans cirka 1500 invånare. Färjan Nina i trafik mellan Vaxholm och Rindö, foto: Björn Sjöblom Över Rindö leder länsväg 274, med vägfärjeförbindelser till Vaxholm i väster (Vaxholmsleden) och till Värmdö (Oxdjupsleden) i öster. En busslinje (SL) går tvärs över ön och förbinder färjelägena. Vissa bussar går till/från centrala Vaxholm och kör således ombord på Vaxholmsfärjan. Broförbindelse finns mellan Rindö och Skarpö. Vaxholmsleden Färjeledens längd mellan Vaxholm och Rindö är 970 meter och överfarten tar cirka sex minuter. Leden går från Rindö västra, söder om Vaxholms kastell och en bit förbi Vax- holm med Hamngatan och Söderhamnen. Färjeläget i Vaxholm ligger i Västerhamnen. Leden trafikeras idag med två färjor, Castella och Nina. Castella är 77 meter lång och 13,77 meter bred. Hon tar 398 passagerare och 50 personbilar. Nina är lite kortare men har samma kapacitet som Castella vad gäller antal personbilar men tar 298 passagerare. Vår tidigare färja Vaxholmen, numera omdöpt till M/S Merkurius, var hela 83 meter lång och tog 60 personbilar. Hon flyttades från Vaxholmsleden 2011 för reparation och kom aldrig mer tillbaka. Detta upprörde många boende på Rindö och Skarpö. Färjan flyttades efter underhåll till linjen mellan Slagsta och Ekerö samt till Tyska Botten. Efter en tid lades turerna till Tyska Botten ner, men Vaxholmen kom aldrig tillbaka utan flyttades upp till Gräsö döptes hon om till M/S Merkurius. Oxdjupsleden Oxdjupsleden som går mellan Oscar Fredriksborg och Värmdö är omkring 500 meter och överfarten tar cirka tre minuter. Oxdjupsleden utgör tillsammans med Vaxholmsleden, som förbinder Rindö med Vaxholm, en nord-sydlig vägförbindelse genom skärgården och utgör en del av Länsväg 274. Fragancia är den färja som används på Oxdjupsleden. Hon är 74 meter lång och 11,8 meter bred och tar max 36 bilar men nästan 250 passagerare. Båda lederna är allmänna färjeleder i Stockholms skärgård som trafikeras av Trafikverkets färjerederi*. Att åka med bil eller följa med som passagerare är avgiftsfritt. Färjan Fragancia går mellan Rindö och Värmdö, foto: Björn Sjöblom 8 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

9 Vägnummer 274, Vaxholm-Rindö-Stenslätten Vaxholmsleden: 970 meter, går mellan Vaxholm och Rindö. Överfartstid: 7 minuter. Oxdjupsleden: 500 meter, går mellan Rindö och Värmdö. Överfartstid: 5 minuter Lederna trafikeras av frigående färja. KÄLLA: TRAFIKVERKET Det finns SL-bussförbindelser på både Rindö- och Värmdösidorna. Turtätheten på Värmdösidan är däremot glesare. Hög belastning Under rusningstrafik går båda färjorna på Vaxholmsleden var tionde minut. Under dagen oftast var 20:e minut men om det behövs extraturer brukar personalen alltid ställa upp och köra. Föreningen Rindöborna har aktivt försökt påverka både kommunen samt färjerederiet för att få en utökad turtäthet. Det är ofta fulla färjor och bilar som blir kvar både på Vaxholms- och Rindösidan. Dessutom har det de senaste fem åren byggts och expanderats väldigt mycket nere i Rindö Hamn vid Oscar Fredriksborg vilket innebär fler bilar och ett ännu större tryck på färjelederna. För ett par år sedan fick ön 20-minuters trafiken utökad till på Vaxholmsleden. Rindö fick även utökad helgtrafik till 20-minuters trafik under dagen i stället för 30-minuters trafik. Trots detta räcker inte kapaciteten utan öborna ser att det behövs 15-minuters trafik under dagen, vilket i sin tur kräver att man kör båda färjorna, vilket i sin tur leder till utökad personalstyrka. Det leder till en ökad kostnad både för personal men även för extra slitage och bruk av färjorna. Tills sist handlar det om hur budgeten ska fördelas. Det är inte bara dessa två linjer som är hårt trafikerade, utan även på västkusten och upp i Norrland finns hårt belastade leder. Rindö trafikeras även av väldigt mycket tung trafik som använder Vaxholm Rindö Värmdö som en genomfartsled i stället för att åka över Essingeleden eller andra alternativ. Vi ser också att vi påverkas av den pågående ombyggnaden av Slussen. Vissa turer från Vaxholm och Värmdö är anpassade till att hinna med färjan som går nere vid Oxdjupet eller vid Rindö Västra. Detta plus all tung trafik leder ofta till stor irritation och frustration över att många kör alldeles för fort över ön samt att det blir väldigt många last- och personbilar som kör tvärs över ön. Turerna på Oxdjupsleden är under rusningstrafik var 20:e min och sedan lite glesare. Oxdjupsleden upphör vid 23-tiden medan Vaxholmsleden går dygnet om. Nattetid går den endast en gång i timmen med ett lite längre uppehåll mellan och Färjepersonalen har dock alltid jour och finns tillgänglig om något skulle inträffa på Rindö, Skarpö eller Tynningö till exempel vid en brand eller ett sjukdomsfall. En sak som alla passagerare kan vara glada över är att Castella och Nina har en toalett som är öppen. Detta är något som vissa andra leder saknar. Linfärjan Vaxholmen Sedan två år har vi också färjetrafik med en liten gul linfärja döpt till Vaxholmen (lustigt nog). Den går vår - sommar - höst mellan Vaxholm och Vaxholms Kastell. Denna trafik är i första hand avsedd för besökare till Kastellet samt lättare transporter och är avgiftsbelagd. Text: Åsa Blanc och Jan-Evert Jäderlund Föreningen Rindöborna Foto: Björn Sjöblom *Trafikverket Färjerederiet är en affärsenhet inom Trafikverket som skapades 1992 för att driva vägfärjetrafik inom Sverige. Innan dess låg ansvaret på de olika produktions en heterna inom Vägverket. Fram till 31 mars 2010 hette rederiet Vägverket Färjerederiet. Trafikverket Färje rederiet har sitt säte i Vaxholm. Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

10 Skärgårdarnas Riksförbund Familjer i skärgården Lina och Johan med familjen på Hasselö i Tjust skärgård I vår rundresa till familjer som valt ett liv i skärgården har vi nu kommit till Småland där vi besöker en familj med många bollar i luften, familjen som tog sin början i Kalmar men som till slut bor närmaste granne med mor och far i ena huset och bror med familj i andra huset. Vilka ingår i familjen? Det är jag, Lina, min sambo Johan och våra två barn Edith som snart blir 7 år och Herbert som snart blir 9 år. Grannar med oss bor också min mamma Anneth och pappa Evert, samt min bror Andreas, hans fru Caroline och deras två barn Elsa som är snart 15 år och Esther som snart är 10 år. Var bor ni? Vi bor på Hasselö i Tjust skärgård, utanför Västervik och Loftahammar. Hur kom det sig att ni hamnade här? Jag är uppvuxen här på Hasselö men flyttade hemifrån när jag började på gymnasiet. Efter att ha bott på lite olika platser, bland annat i Mariefred, Uppsala och Kalmar, och träffat Johan när vi pluggade i Kalmar, så ville vi flytta till Hasselö. Vi fick möjlighet att köpa en tomt på ön och bygga ett hus och 2009 flyttade vi in. Året efter föddes vår son Herbert. Hur ser er vardag ut? Väldigt olika vid olika årstider och olika veckor. Johan är sjöman i grunden men jobbar nu som lots i Södertälje och är där en vecka och sedan hemma en vecka. Jag jobbar tillsammans med min mamma och kollega Anneth med vårt företag Hasselö Skärgårdsupplevelse, som bland annat har ett åretruntöppet vandrarhem på ön, en sommaröppen affär med kafé, gästhamn och cykeluthyrning. Familjen som stärker familjebanden genom att bo grannar på Hasselö. Pappa Johan och barnen Herbert och Edith åker ofta egen båt. Här kommer de hem till ön och cyklarna är med i båten. Det finns gott om ridvägar på Hasselö, kusinerna Elsa och Esther tar med Edith på ridtur i skogen. 10 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

11 Vårt företag Hasselö Skärgårdsupplevelser har en sommaröppen affär, vandrarhem, cykeluthyrning med mera. Mamma Anneth har kommit för att öppna affären. Fyrhjulingarna står beredda och ta emot en turistbåt för att guida en grupp på ön. Bland annat producerar vi också en skärgårdsbroschyr för hela Tjust skärgård. Sommartid är det fullt fokus på verksamheten medan jag under höst och vinter jobbar mycket hemifrån kontoret, med marknadsföring och planering inför kommande säsong. Och så jobbar jag även som frilansskribent och med ett projektarbete på Västerviks Museum, med mera. Barnen åker skolbåt från Hasselö Sand vid 7-tiden på morgonen. Båtresan tar minuter, de åker via Solidö och hämtar upp flera barn och landar sedan vid Gränsö kanal där de får åka taxi från bryggan till skolan. Efter skolan har de fritids en stund, medan de väntar in de äldre skärgårdsbarnen som har lite längre skoldagar. Oftast kommer de hem vid 15-tiden. Just nu åker de svävare till fastlandet. Själv åker jag till fastlandet en till två dagar i veckan, för jobb, möten av olika slag, handla och göra ärenden. Men det är lite olika. Vi åker oftast egen båt mellan Hasselö och fastlandet. Det tar minuter från vår brygga till Gränsö kanal där vi har bilen parkerad. Jag försöker åka kommunalt och med skolskjutsen så mycket jag kan men dessvärre passar tiderna oftast inte ihop så bra med mina behov. Vad är bra med att bo här? Det är så fantastiskt vackert och jag blir lycklig bara jag tittar ut genom fönstret och ser skärgårdslandskapet. Hasselö är också en lite lagom stor ö och vi har en bra sammanhållning bland oss bofasta. Det betyder också mycket. Jag kan inte tänka mig en bättre plats att bo på. Saknar ni något? Vi har nyligen fått bredband via fiber till den här delen av skärgården, vilket ger otroliga möjligheter. Men det jag kanske saknar lite är väl annars att kunna gå på bio snabbt och enkelt, fast det för det mesta går väldigt bra att åka in till stan (Västervik). Ännu bättre kommunikationer med möjlighet att arbetspendla till fastlandet kollektivt vill man ju alltid ha! Hur ser ni på framtiden? Väldigt positivt. På Hasselö har vi faktiskt blivit fler och fler bofasta under de senaste åren och jag tror och hoppas att fler kommer att flytta ut. Men samtidigt gäller det att hela tiden kämpa för bättre kommunikationer och att det ska vara bra och roligt att bo här, avslutar Lina när hon berättar om sin familj och sin ö Hasselö. Vilken familj blir det nästa gång? Skärgårdarnas Riksförbunds rundresa fortsätter till nya familjer i andra skärgårdar. Ni som vill vara med på vår SURF-resa hör av er till oss. Snart dags för nästa tidning! Lina och Johan trivs lika bra alla årstider på sin ö i sin skärgård. Foton: Lina och Johan med familj SURF, Skärgårdens Unga Vuxna Skärgårdarnas Riksförbund janni@skargardarna.se redaktionen@skargardarna.se Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

12 Krisberedskap Alfrida årets första storm som tidvis nådde orkanstyrka Mycket har redan skrivits om årets första storm som drabbade Stockholms och Upplands läns landsbygd, kust och skärgård extra hårt och som fick namnet Alfrida, en namngivningstradition på senare tid hämtad från USA. Det fornordiska kvinnonamnet Alfrida kommer ursprungligen från Alfridh och är sammansatt av orden alf och frid (som betyder vacker och skön). Enligt Wikipedia kan namnet också härstamma från tyska Elfriede (ädel och fred). Det var väl knappast en fridfull, ädel eller för den delen skön upplevelse när stormen brakade in över Roslagskusten och kulminerade på årets andra dag. Blidö-Frötuna Skärgårdsförening har redan skrivit om Alfrida i sitt medlemsblad och tidningen Skärgården har också flitigt rapporterat om stormens konsekvenser. Om man googlar på stormen Alfrida så radar nätartiklarna upp sig. Värsta stormen i mannaminne Mindre bodar vällte helt enkelt över ända, båtar blåste av sina pallningsbockar, en mängd träd fälldes eller knäcktes på mitten under det stormiga dygnet både på fastlandet från Uppland, ut mot Roslagskusten och söderut. Även på skärgårdsöarna föll träden som plockepinn. Hade man turen att klara sina hus och båtar från fallande träd så drabbades en stor del av landsbygds- och skärgårdsbefolkningen ändå av det längsta elavbrottet på mycket länge. På senaste tiden har vårt beroende av el gjort sig påmind på flera sätt. Inte bara rent konkret vid de senaste elavbrotten som drabbat hela samhällen på olika håll i landet. Det visar också hur sårbara vi är vid en kris, särskilt om hela samhällen eller till och med hela landet drabbas. Det kan man följa i TV-programmet Nedsläckt land som går i sex avsnitt på SVT Play. Vad kan du göra själv? Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB har på sin hemsida korta filmer om krishantering på individnivå att ta del av, enkla råd att följa. Gör det i tid bara, när elavbrottet är ett faktum kan det vara så dags att hålla sig informerad via internet. Då är det batteriradio eller vevradio som gäller istället. Knäckta tallar fanns det gott om. Foto: Nilla Vedskjul som vällt. Foto: Nilla MSB:s folder Om krisen eller kriget kommer är högst aktuell att studera, om det inte redan är gjort. Där finns bland annat bra checklistor vad man bör ha hemma när samhällets resurser fallerar och ansvaret att klara sig hamnar på individnivå. 12 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

13 På nätet finns även en liknande folder som Energimyndigheten i samarbete med Civilförsvarsförbundet gav ut för flera år sedan: Elavbrott vad gör jag nu? Råd till privatpersoner. Ladda gärna hem den och läs på, det är enkla råd man har stor nytta av vid en större kris. Som man också kan läsa i denna äldre folder har ju mänskligheten faktiskt varit utan el i större delen av sin existens. Och det har ju gått rätt bra, men med dagens bekvämlighetskrav var det förstås ett mer arbetsamt sätt att leva på. Efter stormen Alfrida kan man ändå dra lärdom av luttrade bofasta i skärgårdar och på landsbygden som sett till att ha alternativa värmekällor, handpumpar för att få upp vatten (särskilt om man har djurbesättningar), batteribackuper och till och med elverk. Med ett elverk kan det elektrifierade livet i princip fortsätta som vanligt, om än lite bullrigare, så länge man har tillgång till drivmedel förstås. Lokala linjevakter På Nämdö testades, efter bofastas engagemang, under flera år ett system med lokala linjevakter, samma personer som för övrigt ingick i det lokala räddningsvärnet. Vattenfall, som var elleverantör, nappade på idén och arrangerade återkommande träffar för att hålla linjevakterna uppdaterade. Ett enkelt kartsystem togs fram och vid elavbrott patrullerades luftledningarna snabbt av efter ett uppgjort schema och rapporterades direkt till driftcentralen. Nu behövde inte Vattenfalls drifttekniker leta, när de väl var på plats för att åtgärda det som orsakat elavbrottet. Men detta utmärkta samarbete upphörde när Vattenfall upphandlade en underentreprenör för driften. Efter det har vi på Nämdö med kringliggande öar haft onödigt långa elavbrott och på den vägen är det. Efter stormen Alfridas framfart förstod vi dock att det inte hade hjälpt enbart med lokala linjevakter då även stora delar av fastlandet var utan el och det behövde åtgärdas först. Det var dessutom mycket värre i den norra delen av skärgården så där krävdes betydligt större insatser och elavbrotten var också betydligt längre där, flera veckor upp till en månad. Åland, som också drabbades mycket hårt av stormen, begärde till och med hjälp från både Sverige och Finland. Det ställdes alltså höga krav på samhällets resurser även länderna emellan. Utan telefon är ett bekymmer Nåväl, det finns trots allt alternativ till elen som man kan ordna med själv. Det man däremot inte kan göra något åt i dagens moderna samhälle är telefonin. Visst, man kan ordna med batteribackup eller elverk så att mobiltelefoner och vanliga telefoner fungerar hemma men det hjälper tyvärr inte långt då det på skärgårdsöarna är långt mellan mobilmasterna. Mobiloperatörerna har ännu inte samma krav som elleverantörerna att ha reservbackuper även om Post- och telestyrelsen PTS nyligen flaggat för skadeståndskrav även för dem. Här kan man som enskild individ inte göra någonting. Mobiloperatörerna behöver inte heller rapportera om det blir driftstörningar under 24 timmar samt om det drabbar färre än 2000 abonnenter?!? Eget ansvar Som samhällsmedborgare har man, ett eget ansvar att klara sig själv, särskilt om man är vid god vigör så att myndigheter till att börja med kan fokusera på att undsätta och/eller hjälpa de som inte har möjligheten att klara sig själva. Att klara sig själv är faktiskt inte så svårt om man tar del av de enkla råd som finns. Vad man däremot som samhällsmedborgare önskar sig av stat och kommuner är att det finns en beredskap där vi som enskilda medborgare kan vara med och hjälpa till för att få fart på infrastrukturen så fort som möjligt igen. Elleverantörerna har redan kravet att betala ut skadestånd till sina abonnenter vid längre elavbrott. Det är bra, men handen på hjärtat, man vill ju hellre ha tillbaka elen så fort som möjligt än att få tillbaka pengar (även om det är bra med ersättningen som betalas ut automatiskt). Fredagsöl, väl påpälsade framför brasan i en kylslagen hembygdsgård. Foto: Nilla Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

14 Går inte ens att larma 112 Det är väl just de abonnenterna som behöver bra mobiltäckning då det sällan finns alternativa mobilmaster i närheten och backupen i bästa fall är några timmar, ofta kortare tid. Mobiltäckningen kan alltså utebli helt vid större elavbrott och det allvarliga är att det inte ens går att larma 112. Något som drabbade skärgårdsöarna efter stormen Alfrida och till och med en så stor ö som Gotland. Här skulle man önska att mobiloperatörerna ser till att det finns reservkraft till mobilmasterna för längre elavbrott och inte bara batteribackuper som inte håller måttet. Jag är också rätt säker på att en bofast befolkning, typ räddningsvärnet, gärna ställer upp för att fylla på bränsle eller vara behjälplig på annat sätt för att hålla liv i mobilmasterna. Ett exempel på det är de lokala bredbandsföreningarna som kan statueras som goda exempel, dels genom att ha bättre batteribackup, typ 9-10 timmar, och därefter koppla på manuell drift i form av elverk. Här måste abonnenterna i bredbandsnätet dock tänka på elförsörjningen hemmavid i form av batterilösningar eller elverk för att bredbandsomvandlaren ska fungera, men då kan man i alla fall larma eller kontakta oroliga nära och kära. Sociala medier visade sig också användbart. Här kunde vi på ön lägga ut rapporter hur läget var vilket uppskattades av de som befanns sig på fastlandet och inte hade möjlighet att ta sig ut till det strömlösa. Intressanta lösningar I Nämdöområdet, där avbrottet varade i fyra till sju dygn och där jag själv bor, fanns intressanta lösningar på urladdade mobiler. Har du en båt med mobilladdningsutrustning kan du starta båten och ladda där. Några turade med Waxholmsbåten som fungerade utmärkt som värmestuga samtidigt som de fick powerbank respektive mobilerna laddade. En mobiltelefon fick till och med tura själv med Waxholmsbåten då mobilägaren hellre stannade hemma och eldade i spisen för att hålla igång stugvärmen. De som hade elverk igång bistod förstås med laddningsstationer. I vårt område fungerade den mobila täckningen mycket ojämnt. På hög höjd eller rätt sida av öarna gick det så småningom att få kontakt med andra mer avlägsna master i takt med att elen kopplades på. Men efter någon dags elavbrott kördes ett elverk ut av Tele2 för att serva Nämdö vilket gjorde att Tele2- och Telenorabonnenter fick mobiltäckning snabbare än brukligt. Tack för det! Helgen efter att elen kommit tillbaka, en strålande vacker vinterdag, var det många som passade på att åka ut över dan för att kolla av sitt landställe. Det rådde en smått äventyrlig och uppsluppen stämning ombord på båten och det var lika fullt med passagerare som en varm sommardag mitt under högsäsong. Avslutningsvis verkar det som ö-befolkningen klarar sig alldeles utmärkt vid längre elavbrott. Men de flesta av oss vill ju förstås att elen, mobilen och internet ska fungera som vanligt. Precis som en fastlandsbo. Nilla Söderqvist för Blåljusgruppen Skärgårdarnas Riksförbund Vad kan man då göra i ett litet ö-samhälle med erfarenheter efter stormen Alfrida? Kartlägg resurserna för just ditt ö-område, börja gärna med räddningsvärnet (om det finns). Vilka är sjukvårdskunniga, har VHF, vilka har elverk, handpumpar för vatten, dass med flera nyttiga resurser? Upprätta en kontaktkedja för att kolla av grannarna när den mobila telefonin inte fungerar, det är inte ovanligt med ensamhushåll på enskilda öar. Försök upprätta kontakter med distributörerna av el, mobiltelefoni samt bredband. Kan man hitta ett samarbete för att elavbrott ska hållas så korta som möjligt i framtiden? 14 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

15 Nordiskt ungdomsläger planeras sommaren 2020 Det var ett vitt Åbo som tog emot nattfärjan från Stockholm. Nu skulle jag bara hitta till bussen som skulle ta mig ut till Pargas för vidare transport till Nagu. Platser som jag har besökt tidigare och där de flesta har svenska som modersmål. Men det visade sig att här i Åbo några mil från Pargas så var varken min svenska eller engelska särskilt gångbara. Under en paus i arbetet med att diskutera projektansökan till ett nordiskt ungdomsläger blev gruppen fotograferad i det vackra vintervädret. Foto: privat Men det var just det här som var en av anledningarna till att jag befann mig i Finland så här i början av det nya året. Det var nu som vi skulle sätta oss ner och titta på möjligheterna att arrangera ett nordiskt ungdomsläger för barn och ungdomar från öar i Danmark, Finland och Sverige. Med fokus på det nordiska språket och kulturen, där vi är så lika men ändå olika. Ö-Kiva läger Under ett antal år har Skärgårdarnas Riksförbunds systerorganisation i Finland FÖSS arrangerat läger för svensk- och finskspråkiga barn, så kallade Ö-Kiva läger, med stor framgång. Med denna erfarenhet i bagaget satte vi oss nu alltså ner för att diskutera fram ett förslag om hur vi tre ö-organisationer från Finland, Sverige och Danmark, skulle kunna arrangera liknande läger för våra ungdomar som bor på öar i våra länder, med fokus på språk och kultur. Det var Pia och Carmela från FÖSS, Finlands öar rf Suomen saaret ry, Lise och Dorthe från Sammenslutningen af Danske Småøer och jag, Anetté från Skärgårdarnas Riksförbund som nu träffades för att diskutera en projektansökan till ett nordiskt ungdomsläger. Skärgårdshavets skola Vi passade också på att besöka Skärgårdscentrumet i Korpoström. Ett besökscentrum för vetenskap, natur, konst och kultur. Här finns även en marinbiologisk forskningsstation för Åbo Akademi och huset är även basen för Skärgårdshavets Nationalpark. Efter detta besök åkte vi vidare till Skärgårdshavets skola i Korpo. Där ligger den svenska och finska skolan sida vid sida. Två skolor med var sin rektor men i samma skolbyggnad. Här blev vi guidade av elever i årskurs nio i den svenska skolan med en liten avrundning i klassrummet där det kunde konstateras att det ser lite olika ut i de olika länderna. I Sverige och Finland ter det sig relativt lika ut. Men den danska skoldagen är en timma längre varje dag, de har tio skoldagar mer om året så sommarlovet börjar inte förrän i juli och de måste ha matsäck med sig till skolan eftersom det inte serveras någon skollunch. Något som fick eleverna att ställa många frågor. Dagarna i Finland resulterade i att en ansökan nu är inskickad till Nordplus för att genomföra ett första gemensamt barn och ungdomsläger i Finland sommaren Vi hoppas nu på ett positivt resultat på ansökan Text och foto: Anetté Larm Johansson Vid besöket i Skärgårdshavets skola blev vi guidade av elever i årskurs nio i den svenska skolan. På Skärgårdscentrumet fick vi syn på en bekant bok. På en hylla i det lilla biblioteket fanns ett exemplar av Skärgårdsbarnens geografibok. Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

16 Digitalt utanförskap Digitalt utanförskap, är det motsatsen till för mycket skärmtid? Nej, digitalt utanförskap är att inte kunna eller vilja delta i den utveckling av tjänster som erbjuds via digitala medier. I ett digitalt utanförskap är inte Mina sidor mina! Enligt statistiken finns cirka en miljon människor i Sverige i dag som inte använder internet och alltså inte kan komma åt allt det som finns där. Ja, det finns mycket där som man inte varken vill ha eller behöver men det finns även sådant som är både kul och nödvändigt. Kontakta myndigheter, få läkarhjälp, betala räkningar, boka resor och biljetter, titta på tv och film. Listan är hur lång som helst och vi som redan är inne i denna värld tänker inte på hur det skulle vara att stå utanför. Många Mina sidor Mina sidor används mer och mer av myndigheter, tjänsteleverantörer, researrangörer med flera. Ofta innehåller de bra information och är ett enkelt sätt att kommunicera eller beställa saker. För att kunna använda Mina sidor krävs oftast e-legitimation i form av BankID, som är lätt att installera om man är delaktig i den digitala världen. Med digitalt utanförskap får man ofta hålla till godo med mer tidskrävande och krångligare sätt att få service eller uträtta det man vill. Att inte ha Mobilt BankID är ett typiskt digitalt utanförskap. Undvika digitalt utanförskap Vi måste hjälpas åt att undvika digitalt utanförskap i kust och skärgård! Som boende och verksam i kust och skärgård har man ovanligt många myndighetskontakter som bäst sköts via nätet. Skatteverkets Mina sidor är ett exempel på en typiskt nyttig nättjänst, spar mycket tid i telefon. Många säger att digitalt utanförskap är en åldersfråga men det finns många mitt i livet som inte haft möjlighet att bekanta sig med paddor eller datorer och som nu halkar efter i utvecklingen till exempel för man inte har Mobilt BankID. Tillgång till internet behövs samt motivation och kunskap Förutsättningar behövs Tillgången till internet är naturligtvis en grundförutsättning som kan vara lite si och så med i kust och skärgård, en fråga som sedan länge drivs av Skärgårdarnas Riksförbund, SRF. Men det finns en rad andra parametrar som vi som skärgårdsföreningar faktiskt kan ta tag i. Motivation och kunskap är sådana. Själv fick jag chansen att hjälpa grannen med att installera Mobilt BankID, vilket gav honom möjlighet att kolla vilka servitut som fanns på hans fastighet. Detta tog honom till en helt ny nivå av förståelse av vad man kan ha en padda till. Det är lätt att tro att alla kan. På min ö är det fortfarande många bruna kuvert i gula brevlådan vid månadsskiftet. Man kan naturligtvis ha valt bruna kuvert som ett sätt att sköta sina betalningar, men det skall inte bero på digitalt utanförskap. Kan detta vara ett lämpligt ämne för vinterns studiecirklar/kurser? Sune Fogelström, ordförande SRF Utbildningar på gång Post och Telestyrelsen, PTS, har avsatt pengar till utbildningar för att undvika digitalt utanförskap. Stockholms Län och Telia har i samarbete fått 3 miljoner kronor för att driva utbildningar i Stockholms skärgårdskommuner. SRF:s medlemsförening SIKO har begärt att få medverka så att genomförandet verkligen blir på öarna. 16 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

17 Plast i skärgården? Gemensam strandstädningsdag Under 2018 har Miljö och Energigruppen haft två möten och diskuterat en Strategiplan för Miljö & Energi. Vi har i Vi skärgårdsbor rapporterat och lagt ut ett förslag. En synpunkt som kom in var att mikroplastproblemet inte tagits upp. Nu är det åtgärdat. Strategiplanen kommer att tryckas upp och den presenteras vid SRF:s årsstämma i april. Efter stämman finns den också på hemsidan. En gemensam strandstädningsdag är också en punkt på årsstämman. Plasten finns överallt, ibland inte så synlig, gömd bland stenar och ibland fullt synlig, som här på bilden. Vattnet tar med plastföremål upp på land överallt utmed våra kuster. Foto: Rikard Widlund I nummer rapporterades det om Avfall och Cirkulär ekonomi, där också plastens påverkan på miljön nämns i förbigående. Idag är det många organisationer som jobbar med strand- och kuststädning, där plastprodukter är den stora volymen. Håll Sverige Rent är en organisation som försöker ena alla organisationer till strandstädning en gemensam dag. De har föreslagit en helg i början på maj, men jag tycker att man bör vänta till någon dag i juli, då de flesta fritidsboende finns i skärgården. De är säkert intresserade av att få hjälpa till med strandstädning. Kan SRF satsa på gemensam strandstädningsdag? Hur stort intresse är det bland våra medlemsföreningar att ta itu med plastproblemet? Ta gärna upp detta på era årsmöten, som nu borde vara i faggorna de närmaste månaderna. Så kanske SRF:s årsstämma kan ta ställning till en gemensam dag. Organisationen Finlands öar RF, FÖSS har tagit ett principbeslut att satsa på strandstädning. De har fått inspiration av den skotska ön Arran. Där startade man i februari 2018 ett projekt Tänk om plast-arran. De har samlat kommunen, företag och olika organisationer för att minimera mängden engångsplaster som används. Arran tar emot besökare per år och det sätter naturligtvis sina spår. Vi tycker att vi är duktiga i Sverige på att återvinna olika material. Trots allt återvinner vi bara 40 procent av alla plastförpackningar. Det beror dels på att det är så enorma mängder, samtidigt går det inte att återvinna all plast. Färgad plast, framförallt svart plast och plast med mycket text på klarar inte optiska maskiner att sortera. En stor del av all plast förbränns därför. På många av våra öar finns heller inte någon plaståtervinning utan plasten hamnar i osorterat. Några positiva satsningar En ny stor sorteringsanläggning tas i bruk under våren i Motala. Den klarar av att sortera ton plast per år. Den drivs av Plastkretsen som ingår i FTI, Förpacknings- och tidningsinsamlingen. I Borås öppnades också en ny anläggning för sortering av plastprodukter, den drivs av ett holländskt företag tillsammans med två svenska företag. Den anläggningen klarar av cirka ton per år. I Vetlanda startar också en ny återvinningsanläggning som specialiserat sig på plast från lantbruket. Det svenska lantbruket använder sig av ton plast varje år. Bakom satsningen står LRF, Entreprenör Invest, och Recycling i Sverige AB. Kanske vi trots allt kan se ljust på tillvaron, att vi kommer att kunna komma tillrätta med att all plast inte på något sätt skall hamna i naturen, eller ute i våra vattendrag, sjöar och hav. Om inte, ser det mörkt ut. I framtiden kan det bli mer plast i havet än fisk! Men så får det inte bli! Upp till kamp! Ut och plocka plast! Miljö & Energi Lennart Andersson Miljö & Energigruppen inom Skärgårdarnas Riksförbund Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

18 SIKO 50-års jubilerar februari 2019 höll SIKO årsmöte, för 50 år sedan startades föreningen. Brita Gunnarsson och Anne Forslund som var starka krafter bakom föreningens bildande, medverkade. Fyra tidigare SIKOordföranden berättade om frågor som drivits allt från motstånd mot det fria handredskapsfisket till fraktstöd och bredband. Många frågor är eviga, lika aktuella nu som då. Det var imponerande och gav inspiration att få inblick i hur kraftfullt SIKO agerat, till exempel när ett 70-tal båtar från skärgården åkte in till Stockholm med demonstrationsplakat. Även en framtidsspaning gjordes, kanske får vi en ny grön våg. Påståendet dyker upp i fler och fler sammanhang. Rural urbanisation - man vill ha landsbygdens livskvalité och miljö, inte minst för uppväxande barn, samtidigt som man vill ha tillgång till sociala mötesplatser, kultur och övrigt som förknippas med städernas utbud. Miljösmarta öar finns också i framtiden. Främst i Danmark finns exempel på koldioxidneutrala öar solceller, vindkraftverk, smart teknik och en förankrad viljeinriktning minimerar miljöavtrycken på öarna. Fiskedemonstration på 70-talet. Lokala utvecklingsbolag (ofta SVB bolag Särskild Vinst Begränsning) bildas redan nu för att bryta negativa trender i landsorten och istället få fart på utvecklingen (bostadsbyggande, äldreboende, butiker med mera), gärna i samarbete med kommunerna. På årsmötet omvaldes Ulf Westerberg som ordförande och ett tiotal av totalt femton medlemsföreningar är representerade i styrelsen. Sammanfattningsvis Valmöjligheten att vara skärgårdsbo ska finnas i framtiden också ett sätt att formulera vad SIKO arbetar för. Ulf Westerberg omvaldes till ordförande, Anne Forslund var med och startade SIKO, Britt Fogelström omvaldes till sekreterare. Foto: Björn Sjöblom Britt och Nilla, SIKO:s arbetsutskott Stockholms Skärgårds Intresseförening Kontaktorganisation ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Kust- och Museiresa i juni Söderhamns Kust- och skärgårdsförening ordnar den juni en bussresa från Söderhamn till Holmöarna. På vägen upp besöker man Peckas tomatodling i Härnösand, den största odlingen i Europa som inkluderar en fiskodling på land som försörjer tomatodlingen med energi. Man besöker också Hemsö fästning. På Holmöarna besöker man Båtmuseét som är ett av de bästa muséer i landet som ger en bild av fisket och levnadsmiljön för skärgårdsbor förr i tiden. På tillbakaresan besöker man Norrbyskär, en gång i tiden ett av de största sågverken i Europa. Resan kostar 2700:- Information och anmälningsblankett finns på Söderhamns Kust- och skärgårdsförenings hemsida 18 Vi Skärgårdsbor nr 1 mars 2019

19 Fortsatt verksamhetsbidrag för SRF Den 14 februari i år beslutade regeringen att ge fortsatt verksamhetsbidrag under tre år till Skärgårdarnas Riksförbund. Förbundet har sedan tidigare utarbetade riktlinjer för verksamheten. Hur tänker styrelsen i början av 2019 inför denna treårsperiod, vad är angeläget att arbeta med nu? Sune Fogelström Förbundsordförande Sune bor på Möja i Stockholms skärgård. Han har arbetat med skärgårdens frågor i många år inom såväl SRF som SIKO, Stockholms skärgårds regionala förening. Bredbandsutbyggnaden till öarna är en av de frågor som Sune har engagerat sig mycket i. Sune är också styrelsens kontaktperson för Bredbandsgruppen. Viktigaste frågorna för SRF nu är att skapa uthållig befolkningstillväxt i kust- och skärgårdssamhällen med allt vad det innebär. Skola, boende och kommunikationer kommer alltid att stå i fokus. Sveriges kust är lång och förhållandena varierar väldigt längs kusten. Jag hoppas att vi genom våra arbetsgrupper och på annat sätt skall kunna göra skillnad. Det finns ingen lösning som fungerar överallt men överallt finns det förbättringar att kämpa för så vardagen fungerar bättre. Jan-Eric Ericsson Vice ordförande Jan-Eric från Skaftö i Bohuslän har med stort engagemang drivit kust- och skärgårdsbornas frågor i Bohuslän, där han sedan länge är ordförande i Bohusläns Skärgårdsråd, BSR. Jan-Eric är ansvarig för arbetsgrupperna i SRF och är styrelsens kontaktperson för såväl Boendegruppen som Fiskegruppen. Jag vill arbeta med och vidareutveckla alla våra arbetsgrupper. Allt arbete nedlagt i grupperna är en breddning av vår verksamhet och ger SRF muskler. Begreppet Kust och Skärgård måste sättas på kartan. Vid beskrivningar av landsbygd i olika sammanhang skall även kust och skärgård finnas med. Exempelvis har vi de 73 punkterna som regeringen skall regera landet efter. Här nämndes landsbygd med syftning mot skogs- och jordbruksbygd mycket frekvent men inte ett ord om kust och skärgård. Lennart Andersson Lennart från Söderhamn är riksförbundets miljöexpert. Han har under flera års tid här i tidningen presenterat nyheter inom olika miljöfrågor. Det har handlat om vatten, avlopp, solenergi, sophämtning och återvinning. Lennart är styrelsens kontaktperson och ledare för Miljö & Energigruppen. Viktigast för SRF nu är, att arbetsgruppen tar ställning till förslaget om SRF:s strategi om Miljö och Energi. Därefter hoppas vi att Representantskapet fattar beslut om denna inriktning. Ett ordspråk som är aktuell i dessa tider är Mark Twains. Många människor ger sina bekymmer simundervisning, istället för att låta dem sjunka till botten. Sten-Åke Persson Sten-Åke bor på Hven, den danska ön i Sverige, som han brukar säga. Sten-Åke är SRF:s representant i ESIN, den europeiska ö-organisationen för små öar. Han är också den som har ett extra öga på relevanta EU-fördrag och svenska förordningar. Sten-Åke är styrelsens kontaktperson för två arbetsgrupper, Blåljusgruppen och Skärgårdsbönder. Viktigaste frågan är för SRF och majoriteten av medlemmarna, nu och alltid, färjan! En annan viktig fråga är vilka effekter EU:s direktiv och förordningars genomförande har på den nationella ö-nivån och att det från offentligt håll, många gånger, är möjligt att vara betydligt generösare mot öarna, utan att bryta mot EU:s lagar och förordningar. Lena Egnell Lena är läraren som bor på Holmön. Hon har varit med om både stängning och återöppnande av ö-skolan. Nu får hon och barnen dock pendla till en skola på fastlandet. Att pendla från Holmön till fastlandet kan många gånger vara svårt när färjetrafiken inte fungerar. Det är kanske därför som Lena har engagerat sig extra mycket i färjefrågorna och hon är både styrelsens kontaktperson och ledare för Färjegruppen. Viktigaste frågorna nu är: * Pålitliga Kommunikationer (gods, person och data) till och från öarna under hela året som är anpassade efter dagens och morgondagens krav. Detta är grunden för hållbara samhällen på våra öar. * Underlätta för yngre familjer att flytta ut genom att hitta flexibla lösningar på barnomsorg och skola i närmiljön. * Ta vara på de goda exempel som finns runt omkring på våra öar och sprida dem vidare. Bengt Svensson Bengt från Visingsö representerar de öbor som bor i en större insjö. Som ordförande i Visingsörådet är han väl insatt i många av de frågor som är lika för öbor oavsett om ön ligger i kustbandet eller i en större sjö. Bengt är den som är nyast i styrelsen i SRF. Viktigaste frågorna för SRF som berör alla öar och skärgård är förmodligen urbaniseringen. För att hejda detta måste vi underlätta för bostadsbyggande på landsbygd och stimulera näringslivet att etablera företag på landsbygd. Janni Olsson Janni bor med sin familj på Skaftö. Familjen jobbar med fiske och för Janni är de frågor som rör barnfamiljer det som hon engageras mest av. Janni har, trots att hon är den yngsta i styrelsen, varit med i många år och är både styrelsens kontaktperson och ledare för SURF, skärgårdens unga vuxna. Jag vill fortsätta att knyta kontakter med familjer på öar i Sverige och jag ser fram emot ESIN-mötet på Hven i september. Det ska bli väldigt intressant att få träffa ö-bor från andra länder, få ny kunskap om ö-livet i Europa. Vi Skärgårdsbor nr 1 mars

20 Skärgårdarnas Riksförbund Nothaga gård, Södra Vinön VINÖN På gång i Riksförbundet Nytt år med nya satsningar. Tre år är tryggade med ett verksamhetsbidrag till förbundets grundverksamhet. Alla arbetsgrupper jobbar på och olika möten kommer att hållas under året. Som alltid svarar även riksförbundet löpande på remisser som rör kust och skärgård. Fyra tidningar ska ges ut och detta är nummer Möten under 2019 några möten som redan nu är inbokade mars Styrelsemöte i Stockholm Styrelsen träffas för planering utifrån beviljat verksamhetsbidrag april SRF:s årsstämma i Söderhamn Skärgårdarnas Riksförbund har representantskapsmöte med årsstämma maj Nätverksträff för skärgårdsskolorna på Visingsö Redovisning av det aktuella Fyrprojektet, studiebesök på Kumlabyskolan, erfarenhetsutbyten, förslag på elevsamverkan med mera september ESIN:s årsmöte I slutet av september arrangerar Skärgårdarnas Riksförbund ett årsmöte på Hven för den europeiska ö-organisationen ESIN. September Skärgårdskonferens i Luleå skärgård Det är nu tredje gången som skärgårdsutvecklare bjuds in till en träff. Denna gång med teman om det kustnära fisket, turism som skärgårds - utveckling och bredband. SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND De bofasta skärgårdsbornas riksorganisation Våra medlemsföreningar Bohusläns Skärgårdsråd Hvens Byalag Blekinge Kust- och Skärgårdsförening Smålandskustens Skärgårdsförening Östergötlands Skärgårdsförening Visingsörådet Vinöns Kultur- och Hembygdsförening Sörmlands Skärgårds Intresseförening SIKO Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation (Stockholm) Gräsö Skärgårdsråd Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening Hemsö Skärgårdsförening Holmöns Utvecklingsforum Luleå Skärgårdsförening SURF Skärgårdens Ungas Riksförening Läs mer om våra föreningar på hemsidan Hemsköborna Originalserie av Anders Persson /Copyright som önskar er lugnare dagar framöver! En stilla eftermiddag i januari förvandlades helt plötsligt till en historisk..