Vindarnas tjut över nejden

Transkript

1 Vindarnas tjut över nejden Ingela Johansson

2 Avsnitt 1 Havet rullade in mot stranden och vågorna de blev bara större och större... Den stora båten som Petter och Lovisa har tagit för att resa ut till Skäret går inte längre att se. Hoppas, hoppas de hinner innan den beryktade stormen sätter in, den som de har varnat för så många gånger på både tv och radio. Vad var det nu den hette igen? Tekla tror jag att det var. Tekla var inte en nådig dam precis, om man får tro på alla rapporterna. Bilderna kan man väl inte göra något åt, men de var förödande. Tekla hade tagit med sig mer än man skulle kunna tro I morse talade man om att hon haft i det närmaste orkanstyrka där den gått fram på vissa ställen och nu låg hon tydligen bara några timmar bort från oss. Hoppas, hoppas de hinner fram innan den riktigt är över oss. Ute på Skäret hade väl Nora gjort vad hon kunde där borta men hur skulle det gå för lilla Anna Anna var väl i början på de 80 nu, den snälla lilla gumman. Hon har inte haft det så lätt i sina ungdoms dagar. Hur vad det nu igen Jo, hennes familj som kom från fastlandet hade inte tagits så väl emot av öborna. De hade fått kämpa hårt för sin överlevnad och det fast hennes far var den enda fyrvaktaren på ön. Föregångaren hade visst dött när han föll ner från fyren, ner mot de väntande stenarna som låg där vid strandkanten. Den synen skulle inte jag vilja se Det var visst inte så mycket kvar av den stackaren. 2

3 Vindarna började nu att ta i mer och mer så det är nog bäst att jag drar mig hemåt. Det blåser så mycket att träden nästan viker sig bara de inte går av. Vindstyrkan är så hård att den lilla bilen börjar dansa på vägen, man får parera ganska mycket med ratten. Varför i all världen stod jag kvar så länge vid stranden och tänkte på saker som man ändå inte kunde göra något åt. Hoppas bara att träden inte faller över mig där jag kör fram. När jag kommer in i skogspartierna blir det i alla fall lite lugnare mot de öppna fälten, men riskerna för ett träöverfall ökar för varje minut som går. Undrar hur de på båten har klarat sig har de kommit fram hoppas det för jag vill inte tänka på hur det skulle vara därute på öppna havet. Det sprakade till i min mobil och jag svarar - Hej är det du Petter? - Ja, och Lovisa Vi ville bara meddela dig om att vi har kommit fram till Skäret. Det finns ingen möjlighet att vi kan ta oss in till fastlandet utan får stanna här tills det lugnat ner sig lite. - Förstår det, tjing så länge då. Oh, vad skönt Nu kan man tala om det för dem därhemma. När jag närmar mig mitt hus ser jag brandbilarna med deras sirener på Det månne väl aldrig brinna hos mig snälla nån, inte i det huset. Innan jag kan köra upp mot huset blir jag stoppad av ett trä som faller ner precis framför hjulen på bilen. Det blir ett tvärstopp och baken åker upp i luften jag trodde i ett ögonblick att bilen skulle välta över Hur kunde tallen bara falla sådär? Jag hör ljud från kvistar som knäcks och människor som pratar, de kommer närmare och närmare 3

4 Avsnitt 2 Jag vet inte om jag vågar stanna kvar i bilen eller om det är säkrast att vara där Hur ska jag göra Törstig är man och hungrig, känner jag nu för magen har börjat kurra oroväckande Måste ut - Hej, kom med här så ska vi hjälpa dig - Har jag något val eller? frågar jag en aning hjälplöst och irriterat till den snälle grannen sen två år tillbaka. - Nej. Blev det korta svaret från honom sen skrattade han lite ursäktande i detta kaos som blivit. Om det är någon i huset som vet hur man hanterar kaos är det Dimitri Han har varit i flera oroshärdar där kaoset är en vardag än jag kan räkna så Borde väl känna tacksamhet för att han vill hjälpa till i vårt kaos nu Men gör jag det? Orkar inte tänka på det nu Undrar ändå hur de på Skäret har det Där finns i alla fall inte så många trän som kan blåsa ner menar jag. Så slår det mig, vattnet, det höjs ju nu med stormen det kanske bara blir fyrens tak som sticker upp De måste bli evakuerade därifrån, snälla nån Varför gav de sig iväg? Någon sticker en nål i min arm och jag somnar in. - Varför gjorde du det, Dimitri? - Hon blev för orolig det är därför, men om några timmar vaknar hon. Vi måste ta kontakt med någon ute på Skäret för att höra hur det ligger till därute. Vi får väl 4

5 kanske skicka ut en helikopter senare när det har lugnat sig. - Går det? - Den senaste rapporten säger att Tekla håller på att avta så vi kan bara hoppas på det. Tekla kommer tydligen inte att bli så förödande för oss som för andra där den har gått fram tidigare. Vi har bara fått känna av de yttersta vindarna innan den tydligen klingat av i styrka. Så stormvarningarna kommer att fortsätta några timmar till men droppar av i styrka allt eftersom. Men nu måste vi ta in henne till sjukhuset så nu lägger vi upp henne på båren och ser till att komma iväg - Bara det inte faller ner några trän där vi kör fram - Det får vi bara hoppas på att det inte gör men, om du vill kan du be en bön för oss Fyrhjulingen hoppar över både stockar och sten medan den tar sig stadigt fram centimeter för centimeter mot det provisoriska sjukhuset som Dimitri satt upp för att samla byborna. När morgonen grydde vaknade jag upp till att Tekla hade avstannat helt och man började se över den förödelsen som hon åstadkommit. Strömavbrottet hade man räknat med så det var ingen som förvånade sig över inte heller att vägarna belamrades av kullstjälpta träd och ris. Efterarbetet med att rensa upp vägarna sattes igång och det var många som ville hjälpa till med det. Det man upptäckte var att en och annan gammal bro hade spolats bort och behövdes ersättas. 5

6 Till allas lycka hade de på Skäret lyckas att ta sig över till närmaste större ö, Vindeln. Här hade Tekla inte kunnat åstadkomma så stora skador. Vindeln, en stor stenhög som var full av grottor och berg, en ö utan invånare i alla fall under större delen av året. Här fanns bara några enstaka stugor och fiskebodar. En av stugorna hade tillgång till både bergvärme och vindenergi, då den hade ett mindre kraftverk för att ta tillvara på energin från vindarna som nästan ständigt for över platsen. Det gjorde att de hade värme och tillgång till ett kök så de kunde få något varmt i sig. När jag fick höra det kände man en stor lättnad De här dagarna kommer iallafall inte jag att glömma i första eller andra taget. Utan all den hjälp som kommit från andra och ett samhälle som ställer upp för de sina, oavsett varifrån de kom, hade vi inte klarat oss. Gränser och nationalitet betyder så lite när man kämpar mot en större makt, Vindarnas styrka och den har otroliga krafter. Jag väntar bara på att få se Petter och Lovisa komma tillbaka med båten, kanske har de med sig lilla Anna Författare; Ingela Johansson 6

7 7