Kapitel 1 I planet. Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk,

Transkript

1 Ön Meriel shahid

2 Kapitel 1 I planet Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk, Så jag måste åka till Frankrike. Jag är i flygplanet nu och jag börjar få panik. Jag hör att mitt hjärta börjar att dunka. Solen skiner in i mina ögon jag drar ned gardinerna på fönstret. Nu är jag nästan en timme från Frankrike tror jag. Planet börja skaka. En gammal man bredvid mig säger att det var säkert inget stort. Jag drar upp gardinerna och ser att det åskar. Jag hinner bara blinka och flygplanet ändrar riktning skarp ner. Jag tror att den kraschar, men jag vill inte tro det. Flygvärdinnan kommer och säger: -Vi kommer att klara oss. Folk får panik då ser jag vi kommer att krascha. Det börjar lukta rök. Alla börjar skrika. Jag slår i huvudet i stolen min mun börjar smaka blod och jag slår i huvudet igen och jag svimmar.

3

4 Kapitel 2 På ön Jag vaknar och jag blöder på armen jag river en bit av min jacka och lindar den runt min arm. Jag sitter och tänker: -Är alla på flygplanet döda? Överlevde bara jag? Jag ser inte bra jag har tappat bort mina glasögon. Jag börjar gå och hitta ett ställe att bo på. Jag vill inte dö här, jag är bara 20. Jag har inte gift mig och jag skulle börja på ett nytt jobb. Jag fortsätter att gå. Jag känner lukten av lera. Jag börjar bli hungrig. Jag ser bananer! Jag är så hungrig. Det smakar bra. Jag börjar höra ljud det låter som ett lejon jag springer därifrån. Vad har jag i fickan? En kompass det kan vara bra att ha. Jag hittar en grotta. Grottan kommer till användning som boplats. Jag måste fixa vatten. Hur ska jag göra det. Det är varmt så jag tar ett palmlöv med vatten och låter den vara under solen. Jag ser en apa och Börjar följa apan. Och där är planet jag springer dit ingen är där bara redskap. Jag hittar en skål, kniv, filt kudde, vatten och mat. Med allt jag kan bära går till grottan. På vägen ser jag en lian. Den tar jag tag i och ser att det är en orm den öppnar munnen framför mig jag står stilla för jag får panik och ormen slingrar iväg. Jag rusar till grottan. Det är så kallt men jag har en filt och kudde. Efter en stund så somnar.

5

6 Kapitel 3 Huset Jag vaknar av ett ljus, men det är inte solen. Jag springer dit. -E.e...e.ett hus! skriker jag. Jag springer närmare och knackar på dörren. En gammal man öppnar dörren. -Vem är du och hur kom du till mitt hem! skriker mannen. -Flygolycka. säger jag lite rädd. -Vilket sorts plan, säger han med en mörk röst. -Em Airbus. -De är dumma där ta dem andra istället nästa gång, sa mannen och suckade. - Skulle jag kunna sova här? frågar jag -Nej! skriker han och stänger dörren. Jag väntar utanför dörren och väntar och väntar, tills han säger: -Ok snabbt bare tre nätter och sen sparkade jag ut dig ur mitt hem. -Tack så mycket!! säger jag. -Mmmm tacka inte mig tacka leoparderna dem kommer att äta upp dig. -Le.le..leoparder! skriker jag och går in i huset. Jag äter bär och säger: -Var ska jag sova? Frågar jag. -På soffan och gå inte in i mitt rum om du gör det så, jag menar uppfattat. säger han. Jag nickar och går till går till soffan den är lerig jag lägger mig ner och hör typ leoparder som hissar bakom dörren. Jag tjuter till lite och somnar.

7

8 Kapitel 4 Mannen Jag vaknar av något kallt på min hals. Det är en kniv, jag får panik. -Jag vet att du gick in i mitt rum igår kväll! skriker han. -Va nej om du tar bort kniven kan vi prata om det här! säger jag med darrande röst. Jag puttar bort hans hand och springer ut. Nej det här är en dröm säger jag för mig själv. Jag blir kall om händerna. Jag stannar för att vila då ser jag att han springer efter mig. Jag börjar springa. Han kommer närmare och närmare till sist fångar och slår mig i huvet så att jag svimmar. Jag tror han drar mig till huset. När jag vaknar är jag i hans rum. Jag börjar gråta och skrika och så ser jag skelett då tänker jag att jag kommer att dö. Jag ser ett fönster men han har spikat trä plankor för. Jag tittar runt i rummet sen ser jag bilder på honom med en kvinna och en liten pojke. -Hallå är du här?! ropar jag skräckslaget. -Vad vill du mig, fräser han. Jag sväljer och fortsätter. -Har du förlorat din familj i flygkraschen? -Nej det var jag som dödade dem, skrattar han Nu vet jag att jag kommer dö på en ö. -Snälla släpp ut mig! Då hör jag att han vässar en kniv. Jag ser en stol. Jag bär upp stolen och kastar den mot träet till slut går den sönder. -Vart ska du? skriker mannen. Då ser jag ett pass jag tar den så snabbt som möjligt sen hoppar jag ut ur fönstret. -Spring spring det är en stor ö med lite gömställen. Då stannar jag och jag kan inte röra mig av glädje och chock. Är det här sant. Hur.

9

10 Kapitel 5 Räddningen Det är en helikopter! Jag ser mannen springa efter mig. Med snabba steg börjar jag röra mig till helikoptern. Jag hoppar in i helikoptern han släpper in mig. Piloten frågar om jag mår bra jag nickar. -Hur hittade du mig? frågar jag tveksamt. -Ja mitt mål i livet är att jag ska åka runt världen i min helicopter nån dag, sen ser jag en ö sen en liten prick springa så jag tänkte fråga hur du mår eller om du behöver hjälp. säger helicopter föraren. -Du är säkert hungrig jag har lite mat över i kylen. -Förresten jag heter Joakim. - Liam, säger jag. Jag somnar på en soffa. När jag vaknar då är vi i Sverige. Det första jag gör är att gå hem. Jag knackar. Det går knappt en sekund innan Madelen öppnar dörren. Hon kramar mig och säger: -Du lever och du stinker?! -Ja jag lever, säger jag -Alla tror du är död, du är på nyheterna, radion, tidningar, videos allt! Säger Madelen snabbt. -Va?säger jag förvånat -Vi måste till polisstationen, säger jag Efter att förklarat allt söker de efter mannen på ön. -Daniel Kristoffersson en mördare han har varit på psyket, 2011 försvann han. Död står det här vi ska skicka poliser till ön som du var på vilka koordinater? säger polisen. -Ring Joakim Danielsson han som hittade mig. -Ok på direkten. Efter veckor av letande hittade de mannen på ön. Nu är han fängslad Jag brukar fortfarande drömma om ön månader. Jag är inte längre fast på ön men mina minnen är. Jag brukar se en siluett bakom fönstret varje natt.

11

12 Slut

13