Sammanfattning av Diskussionsseminarium Agenda kulturarv

Transkript

1 Diskussionsseminarium Stockholm 24 september 2003 Sammanfattning av Diskussionsseminarium Agenda kulturarv

2 Inledning Den 24 september hölls inom ramen för Agenda kulturarv ett diskussionsseminarium i Stockholm. Inbjudna var representanter från samtliga län och Riksantikvarieämbetet, och syftet med dagen var att göra en avstämning i arbetet med att skriva Agenda kulturarvs programförklaring. Seminariet syftade dessutom till att förbereda för höstens remissrunda då ett förslag på programförklaring skickas ut i landet för synpunkter. Mötet tog sin utgångspunkt i programförklaringens disposition som skickats ut till deltagarna inför mötet. Dagens huvudmoment var en presentation av denna disposition där deltagarna fick möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter och förslag. Denna sammanfattning läses enklast parallellt med dispositionen, bilaga 1.

3 Mötet inleds av Maria Jansén Projektledare, Agenda kulturarv Genomgång av vad som hänt sedan Majmötet, maj 2003 Vi står nu mitt i arbetet med att skriva programförklaringen. De synpunkter på dokumentet Historiebruk med människan i centrum som framkom vid Majmötet har bearbetats. Programförklaringen är ännu inte färdig, men den disposition som presenteras idag är resultatet av detta arbete. Syfte med dagens möte Dagens möte syftar dels till att fungera som en förberedelse inför remissrundan med möjlighet att ställa frågor till skribenterna om materialet. Detta som en förberedelse på sådana frågor som kan tänkas komma upp på hemmaplan. Dagens möte fungerar dessutom som en avstämning för skribenterna där de kan försäkra sig om att de är på rätt väg, och lyssna av eventuella synpunkter på disposition och innehåll. Remiss Efter dagens möte går arbetet med programförklaringen vidare. I vecka 41 går programförklaringen ut på remiss. Den kommer då att följas av ett antal frågor ställda till materialet. Ytterligare information om hur remisshanteringen ska gå till kommer att skickas ut tillsammans med förslaget på programförklaring. Synpunkter från deltagarna: Det vore bra att även få formen på remiss. Detta eftersom det kan vara svårt att bedöma programförklaringen utan att få en bild av hur innehåll och form samverkar. Samordningsgruppens svar: Vi tar med oss frågan om huruvida en formremiss ska göras, och funderar på hur en sådan i så fall skulle kunna genomföras rent praktiskt. Vad händer med alla de mer konkreta åtgärdsförslag som diskuteras inom ramen för Agenda kulturarv? Blir den idébank det tidigare talats om av? Samordningsgruppens svar: Arbetet med att sammanställa denna idébank pågår. Tanken är att publicera den på Agenda kulturarvs hemsida, och att göra det före december.

4 Presentation av programförklaringens disposition av Birgitta Johansen, Karin Lindvall och Lennart Edlund Programförklaringsskribenter och medlemmar i Agenda kulturarvs samordningsgrupp. Skribenternas roll Skribenterna Birgitta Johansen, Karin Lindvall och Lennart Edlund ingår i och arbetar på mandat av Agenda kulturarvs samordningsgrupp. Samordningsgruppen arbetar på ett mandat från Agenda kulturarvs projektbärande organisationer. Vilken typ av dokument Programförklaringen vänder sig i första hand till de projektbärande organisationerna och andra som varit engagerade i projektet Agenda kulturarv. Begreppet vi syftar i dokumentet på alla som deltagit i projektet. Programförklaringen ska dock vara läsbar och intressant även för övriga aktörer som adresseras i texten. Deltagarnas synpunkter på typen av dokument: Programförklaringen saknar, som den ser ut nu, politisk slagkraft, och ställningstaganden som kan vara relevanta för andra. Detta dokument är inte tydligt nog att lägga i händerna på någon utan att det förklaras ytterligare. Förslag: Om programförklaringen ska kunna fungera som ett påtryckningsmedel mot dessa andra aktörer måste, framför allt, det första blocket (se vidare om blocken på sid. 7) skrivas på ett sätt som tydliggör historias och kulturarvs betydelse i samhället för medborgare. Det finns en risk att många aktörer som varit med kan känna sig bortglömda eller förbisedda. Det måste göras tydligt att man tar hänsyn till allt det arbete som gjorts där vi bjudit in brett, och hur andra aktörer blir en del av det framtida kulturarvsarbetet.

5 Förslag: De aktörer som medverkat måste nämnas så att deras betydelse tydliggörs. Andra aktörer (kommuner, hembygdsförbund m fl.) bör därför adresseras på olika ställen i programförklaringen. Förslag: Tryck ytterligare på att programförklaringen inte är ett avslut, utan en start på en förändringsprocess. Förslag: Det måste tydliggöras att arbetet bör brytas ner regionalt och lokalt och att det i dessa dokument är enklare att omfatta de aktörer man möter på hemmaplan. Programförklaringen är viktigt för arbetet inom kulturarvssektorn, men det bör också nämnas att den ska vara ett viktigt redskap för tvärsektoriellt arbete med t ex miljömål och regionala tillväxtavtal. Det är därför strategiskt vikigt att visa på hur andra processer hänger samman med programförklaringen. Först då kan programförklaringen användas som argument för regional utveckling och regionala tillväxtavtal. Förslag: Synliggör hur andra processer t ex miljömålsarbetet hänger samman med programförklaringens budskap om det framtida arbetet. Hur lång livslängd är det tänkt att programförklaringen ska ha? Det bästa vore väl om den låg på en nivå som gör att den håller i 10 år. Samordningsgruppens svar: En variant är att man ser möjligheten att revidera dokumentet med jämna mellanrum då man känner att man nått ett steg längre i de målsättningar som beskrivs.

6 Texternas karaktär Texterna är resonerande. Detta för att på ett logiskt sätt beskriva orsaker till och konsekvenser av det man kommit fram till och enats om inom Agenda kulturarv. Ambitionen är att tydligt koppla ihop teori och praktik i olika resonemang. För att undvika att det uppstår ett glapp mellan den retoriska och den praktiska nivån återkommer somliga textavsnitt därför på flera ställen i texten. Varje textavsnitt avslutas med en alltså-ruta. Dessa rutor sammanfattar avsnittens innehåll och beskriver konsekvenser av det som sägs. Slutsatserna formuleras som påståenden, viljeyttringar, statements etc. Vad gäller de konkreta insatser som föreslås har dessa tre nivåer: - viljeriktningar (påståenden och statements) - verksamhetsplanering (hur vi ska jobba) - operativ nivå (konkreta avgränsade förslag i form av goda exempel i löptexten). Deltagarnas synpunkter på textens karaktär: De ställningstaganden som ligger bakom inriktningsförslagen saknas i texten. Det måste göras tydligare vad ett visst ställningstagande innebär att vi inte ska göra. Ex. Kulturarv och historia är viktiga i samhället eftersom de betyder något för människor. Vi väljer därför att sätta människan i centrum istället för objekten. Förslag: Lyft upp motsatserna och de resonemang som ligger bakom valen. Förslag: Tydliggör vilka konsekvenser de olika ställningstagandena medför.

7 Struktur Programförklaringens innehåll kan delas upp i två block. Det första är det som återfinns under rubriken Människan i centrum och det andra det som kommer efter rubriken Kulturarvsarbetet mitt i samhället. Block 1 handlar om kulturarv och historia i samhället. Om hur historia och kulturarv används, varför historia och kulturarv är vikigt, och om professionella förhållningssätt till arbete med historia och kulturarv. Block 2 handlar om konsekvenser för arbete med kulturarv och historia. Om hur arbetet bör bedrivas och vad som bör förändras med utgångspunkt i det som beskrivs i block 1. Deltagarnas synpunkter på strukturen: Innehållet i det första blocket (fram till avsnitten om de professionella rollerna och bevarandearbetet) har en allmänintressant inriktningskaraktär och kan fungera utåtriktat. Övrig text handlar mer om det inomprofessionella och om inomsektoriella överenskommelser, och är intressant främst för oss själva. Programförklaringens uppbyggnad skulle kunna ses som: - ideologi (block 1 fram till avsnitten om de professionella rollerna och bevarandearbetet) - förhållningssätt (avsnitten om de professionella rollerna och bevarandearbetet) - arbetsmetoder (block 2). Det kan vara klokt att flytta ner en del ur block 1 till block 2 för att undvika upprepningar.

8 Människan i centrum (block 1) Deltagarnas synpunkter på kapitlet Det förflutna, minne, historia och kulturarv : Kapitlet är svårt att förstå och måste bli tydligare. Om syftet med kapitlet är att det ska förklara och tydliggöra begreppen måste texten vara enkel att ta till sig. Definitionen av begreppet kulturarv är särskilt svår att förstå. Förslag: Förtydliga vad det betyder att något kan vara fint och värdefullt just för att det är gammalt, det vill säga det faktum att tingen berör oss även om de saknar en tydlig historia. Förtydliga att berättelsen inte alltid måste frigöras, utan att värdet kan vara att det finns information att frigöra. Förslag: Förtydliga vem som väljer (historia och kulturarv) i olika sammanhang och att valet ofta är omedvetet. Ta bort begreppet historien som förekommer oförklarat på ett flertal ställen.

9 Deltagarnas synpunkter på kapitlet Det goda samhället : Det är för mycket tyngdpunkt på god livsmiljö utan historia. Även när man jobbar med den goda livsmiljön måste man lyfta fram och ta utgångspunkt i historia. Programförklaringen måste beskriva detta så att man förstår att det inte handlar om två olika verksamheter. Historia ska ju genomsyra all vår verksamhet. Med nuvarande uppdelning finns det en risk att det låter som om arbetet med den goda livsmiljön inte tar sin utgångspunkt i historia. Förslag: Det måste göras tydligt att det handlar om historia och kulturarv för förståelse, och om historia och kulturarv för god livsmiljö. Ett led i ett sådant förtydligande vore att stryka sista meningen i första stycket under God livsmiljö ( Det vi brukar kalla kulturarv och kulturmiljöer kan därför vara viktiga i nutiden och för framtiden utan sin historia ). Förslag: Skrivningarna måste ändras så att det blir tydligt att det historiska perspektivet är kulturarvssektorns bidrag även i en god livsmiljö. Förslag: God livsmiljö ska inte tas bort men det måste göras tydligare att det inte bara handlar om estetik. Samordningsguppens svar: Det är tydligt att begreppet livsmiljö på ett olyckligt sätt kopplas till en yrkesroll. Detta måste ändras och vi måste hitta ett annat ord än livsmiljö.

10 Deltagarnas synpunkter på kapitlen De professionella rollerna och Det professionella bevarandearbetet : Uppdelning av de professionella rollerna i berättaren och rådgivaren fungerar dåligt. Med den uppdelningen riskerar vi att hamna i en situation där man ser två skilda yrken snarare än två sidor i samma yrkesroll. Det måste göras tydligt att vi tänker förvalta resultatet av diskussionen inom Agenda kulturarv, och den ökade dialog som är en av målsättningarna i programförklaringen (intresse, engagemang etc.). Då räcker inte heller berättaren och rådgivaren. Vi måste också vara lyssnare, lotsar etc. Förslag: Vi bör inte peka ut olika roller, utan resonera kring olika förhållningssätt. (Berättaren måste ju, likaväl som rådgivaren, till exempel vara lyhörd och lyssna.) Förslag: Vi bör frångå de två huvudspåren (rådgivaren och berättaren) och istället tydliggöra de förhållningssätt vi vill ska genomsyra vårt arbete. Det är en viktig uppgift att kunna lotsa dem som efterfrågar rätt (till rätt expertis etc.), och att lotsa vidare till andra. Förslag: Lyft fram lotsfunktionen. Förslag: Tryck på att andra kompetenser inte ska ses som konkurrenter utan komplement till den egna. Beskriv tydligt att vi har ett viktigt uppdrag i att ta hand om de ickeattraktiva berättelserna.

11 Texten handlar mycket om bevarande, och tenderar att luta sig tillbaka på en traditionell syn där bevarandet är i sig självt nog. Resonemangen om bevarande förvaltning förändring bör därför utvecklas. Förslag: Resonemangen kring bevarande bör balanseras mer åt förvaltningshållet, det vill säga mot vikten av ett dynamiskt förvaltningsarbetet för att säkra värden. Texten under rubriken De nu levande människornas behov går före är lätt att tolka fel. Samordningsgruppens svar: Förtydliga följande; Det är viktigt att visa att vi bara kan ta ansvar för det vi gör idag. Problemet uppstår när vi försöker arbeta enbart för en okänd framtid. Om vi är med i den demokratiska processen och i det samhälle som finns idag skapar vi förutsättningar för engagemang, medvetenhet och bevarande. Denna tyngdpunktsförskjutning är vad vi är ute efter. Förslag på skrivning: Berika människors liv idag och i framtiden. Kulturarvarbete mitt i samhället (block 2) Synpunkter från deltagarna: Texten under rubriken Att arbeta med ett samhällsangeläget innehåll kan tolkas fel. Förslag: Förtydliga att våra frågor ska vara av den typen som ger perspektiv på och tillför något till samhället. Vi ska utgå från det som är samhällsangeläget, och där bidra med ett historiskt perspektiv. Avsnittet Ansvar och roller i kulturarvsarbetet, som handlar om hur vi ska rigga våra organisationer för att klara av att göra det vi uttrycker att vi vill göra, måste bli tydligare.

12 Respekt för varandras kunskap och att kraftsamla regionalt är viktigare (får större effekter för den människa vi vill sätta i fokus) än att strida i läns- och landsantikvarieföreningarna om roll- och ansvarsfördelning. Förslag: Lyft fram att vi måste se oss som en helhet och dela på arbetsuppgifterna. Vi kan själva bidra till att skapa: - tydlighet i våra roller, - öppenhet och jämlikhet i våra relationer till varandra, - kompetens- och erfarenhetsutbyte samt verksamhetsinformation sinsemellan och - diskussion kring prioritering och fördelning av arbetsuppgifterna. Ansvaret för roll- och ansvarsfördelning ligger inte bara hos oss. Det måste till en diskussion om detta där KUR och andra aktörer är med. Förslag: Under rubriken Nästa steg måste vi skriva att vi efterfrågar en sådan process i vilken organisationen ses över. Rubriken den kreativa arbetsplatsen är missvisande. Den fångar inte på ett tydligt sätt upp allt det viktiga som står därunder. Samordningsgruppens svar: Denna rubrik bör därför bytas ut.