Amidosvart. Kriminalteknisk grundutbildning, Kurs Statens Kriminaltekniska Laboratorium. Specialarbete

Transkript

1 Amidosvart En experimentell studie om ett blodspårs ålder har någon betydelse för framkallningsresultatet vid användandet av amidosvart. Kriminalteknisk grundutbildning, Kurs Statens Kriminaltekniska Laboratorium Specialarbete Författare: Ernst Lindberg Tekniska roteln i Stockholms län Stockholm Handledare: Kjell Carlsson Tekniska roteln i Stockholms län SKL ansvarar, som institution åt Polishögskolan, för all kriminalteknisk utbildning inom Polisen.

2 Sammanfattning Vid utredning av brott händer det ibland att brottsplatsen inte är känd i inledningsskedet, varför brottsplatsundersökningen blir genomförd långt efter att brottet ägt rum. Vid dessa tillfällen kan det vara av intresse att veta om de spår som finns på platsen går att framkalla och säkra med gängse kända metoder, eller om tiden påverkat spåren så att de blivit förändrade och att en alternativ säkringsmetod skulle vara att föredra. Att framkalla relativt färska blodspår med framkallningsvätskan amidosvart är en känd kriminalteknisk metod. Trots detta är det ingen kriminaltekniker som jag talat med som bestämt kunnat svara på om denna metod går att använda på spår som åldrats en längre tid. För att ta reda på om ett blodspårs ålder påverkar framkallningsresultatet gjorde jag en experimentell studie där flera blodiga skoavtryck, under en och samma dag, avsattes på ett golvmaterial av plast. Spåren, som fick åldras i rumstemperatur, framkallades därefter i olika tidsintervall mellan en timme och en månad från det att spåren avsattes. Detaljer i spåren som härrör från skador i skosulan jämfördes sedan för att se om någon förändring skett över tiden. Studien visar att ett blodspårs ålder, fram till en månad från att det avsattes, inte påverkade framkallningsresultatet.

3 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Amidosvart Blod Blodproteiners nedbrytning utanför människokroppen Syfte Metod Experimentell studie Material Blod Golvmaterial Skotyp Amidosvart Avsättande av spår Jämförelseavtryck Framkallningsmetod Säkringsmetod Felkällor Resultat Urval av spår Jämförande undersökning 7 5. Analys och diskussion Utvärdering av resultatet Slutsats Begränsningar i undersökningen Förslag till fortsatta studier i ämnet...12 Litteratur & källförteckning...13

4 1 1. Bakgrund Vid utredning av brott händer det ibland att brottsplatsen inte är känd i inledningsskedet, varför en brottsplatsundersökning blir genomförd först långt efter att brottet ägt rum. Vid dessa tillfällen kan det vara av intresse att veta om de spår som finns på platsen går att framkalla och säkra med gängse kända metoder, eller om tiden påverkat spåren så att de blivit förändrade och att en alternativ säkringsmetod skulle vara att föredra. Detta torde gälla alla spår i allmänhet, men biologiska spår i synnerhet. Efter att jag själv varit med och framkallat spår avsatta i blod efter ett misstänkt mord i en lägenhet, så frågade jag mig själv om resultatet blivit detsamma om undersökningen utförts vid ett senare tillfälle. Den aktuella undersökningen, som gällde framkallande av fotspår i blod med framkallningsvätskan amidosvart, utfördes två veckor efter brottstillfället med fullgott resultat. Eftersom ingen av mina mer erfarna kollegor kunde ge ett bestämt svar på min frågeställning, beslöt jag mig för att genomföra en experimentell studie i samband med det specialarbete som skall genomföras vid kriminalteknisk grundutbildning, anordnad av Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Amidosvart Amidosvart är en vätska som används för förstärkning och framkallning av alla typer av spår (t.ex. fingeravtryck, fotspår eller skospår) som avsatts i blod, där vätskan reagerar med proteiner i blodet och infärgar spåret mörkblått. (Manual of fingerprint development techniques, 1998) Huvudingrediensen i blandningen är naftalensvart, ett mörkt färgpigment i pulverform som har sitt huvudsakliga användningsområde i textilindustrin för infärgning av klädesplagg. Vätskan finns framtagen i flera olika recept, baserade på metanol/etanol eller på vatten. Vid spårframkallningen används också en fixeringsvätska, 5-sulfosalicylsyra och avjoniserat vatten, för att fixera spåret vid underlaget. Blodspåret besprutas först med den färglösa fixeringsvätskan, därefter med amidosvartlösningen vilket infärgar spåret mörkblått. I ett av recepten, ett vattenbaserat, har fixeringsvätskan blandats in i amidosvartlösningen så att en enda arbetslösning erhållits. (Bodziak 1990)

5 Blod En människa som väger 70 kg. har 5-6 liter blod, vilket motsvarar 6-9 procent av kroppsvikten. Blodet är en vävnad, vars celler (blodkroppar) flyter fritt omkring i en vätskeformig blodplasma. Dess uppgift är att bl.a. transportera syre och näringsämnen ut till cellerna, och på vägen ta upp avfallsprodukter som sedan utskiljs med utandningsluften via lungorna och med urinen via njurarna. Blodkropparna, som utgör c:a 45% av blodvolymen, är av tre typer: röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Blodplasman (blodvätskan) är gulaktig och består till c:a 90% av vatten, till 7-8% av proteiner och till c:a 1% av salter. Flertalet av blodproteinerna bildas i levern och är nödvändiga för cellernas livsprocess. (Bra Böckers Lexikon, 1983) Blodproteiners nedbrytning utanför människokroppen Proteiner är molekyler uppbyggda av aminosyror till långa kedjor, sammanbundna med svavelbryggor. I blodet ligger proteinkedjorna ihoprullade som nystan i en kemisk stabil miljö. Utanför kroppen är den kemiska miljön föränderlig. Där börjar bakterier att äta upp aminosyrorna i proteinkedjorna och nedbrytningen av blodproteinerna påbörjas. De till nystan ihoprullade proteinkedjorna börjar att vecklas ut och brista, varvid kedjorna blir kortare. Trots att halten av protein successivt minskar allteftersom proteinkedjorna tuggas sönder så kommer det en längre tid att finnas kortare och längre proteindelar kvar. Dessa har kvar kemiska egenskaper lämpade för proteininfärgning. Nedbrytningsprocessen påskyndas väsentligt av högre luftfuktighet eftersom bakterier trivs bäst i fuktig miljö. Kombinationen av hög luftfuktighet och hög temperatur är mycket gynnsam för nedbrytningsprocessen. Den tid det tar för bakterierna att bryta ned blodproteinerna beror också på mängden blod. En mindre blodmängd bryts ner på kortare tid. (Weine Drotz och Jan Andrasko)

6 3 2. Syfte Syftet med undersökningen är att försöka avgöra om ett blodspårs ålder har någon betydelse för framkallningsresultatet vid användandet av framkallningsvätskan amidosvart. 3. Metod 3.1. Experimentell studie Under en och samma dag avsattes skoavtryck från en blodbesudlad skosula på fem stycken likadana tillskurna mattremsor av plast. Blodspåren, som torkats/åldrats i rumstemperatur, har sedan framkallats med amidosvart vid fem olika tidpunkter, en mattremsa vid varje framkallningstillfälle, enligt följande: 1 timme 8 timmar 24 timmar 1 vecka 1 månad Studien påbörjades den 16 oktober 2000, och har pågått under en månad i tekniska rotelns lokaler i Stockholm Material Blod 1 liter fryst grisblod inköptes den 11 november 2000 i charkuteributiken Latinamerikanska Livsmedel, Hötorget 5 i Stockholm. Före påbörjandet av studien upptinades det frysta blodet under 15 timmar i kylskåp. En timme innan spåren avsattes förvarades blodet i rumstemperatur. Valet av grisblod har gjorts med hänsyn till att studien krävde en större mängd blod. Enligt uppgift har inget koagulationshämmande medel tillsatts i blodet före nerfrysning. Humant blod och blod från gris skiljer sig inte mycket åt i blodproteinuppbyggnad. Proteinmolekylerna är likvärdiga, och endast enstaka byggstenar skiljer dem åt. Proteinuppbyggnaden i människokroppen skiljer sig också mellan olika individer eftersom proteiner bildas och byggs upp genom avläsning av den enskilda individens DNA-kod. (Weine Drotz)

7 Golvmaterial En ny och oanvänd ljusfärgad plastmatta av fabrikat Tarkett Granit, vars ytskikt består av polyuretan (0,5% av mattans totala innehåll), erhölls från byggföretaget NCC, den 12 september Mattan har skurits till i fem stycken 150 cm långa och 25 cm breda längder Skotyp Till experimentet valdes en två år gammal och använd vinterkänga av fabrikat Ten Points, försedd med en gummisula i vilken man kunde urskilja vissa förslitningsskador. För att lättare kunna kvalitetsbedöma framkallningsresultatet och för att göra resultatet mer åskådligt för betraktaren, tillfogades skador i form av repor och mindre urgröpningar i sulan med en skalpell. De tillfogade skadorna motsvarar typiska slumpmässigt uppkomna skador i en skosula som trampat på vassa föremål såsom glasskärvor, spik e.d Amidosvart (framkallningsvätska) Receptet är hämtat ur William Bodziaks bok Footwear Impression Evidence (1990), och tillblandat den 12 oktober 2000 vid tekniska roteln i Stockholm: 2 gram naftalensvart 12B. 20 gram 5-sulfosalicylsyra. 1 liter destillerat vatten I detta vattenbaserade recept är fixeringsvätskan (5-sulfosalicylsyra) inblandad i arbetslösningen, och valet av just detta recept har gjorts med hänsyn till: Den personliga hälsan och miljön. Eftersom vätskan är vattenbaserad torde den vara betydligt minde hälsovådlig samt mycket skonsammare för miljön än de receptblandningar som är baserade på metanol. Den vattenbaserade lösningen har inte samma benägenhet att infärga/missfärga underlaget som de metanolbaserade receptlösningarna. (Anna Grönros, 1994) Receptet är bättre anpassat för fältmässigt bruk, eftersom fixeringsvätskan är inblandad i arbetslösningen och man endast behöver ta med sig en färdig blandning ut på brottsplatsen. Om spåren som skall framkallas/förstärkas är mycket tunna, och innehåller endast lite blod, kan det dock vara en fördel att använda fixeringsvätskan separat, skild från arbetslösningen, så att man inte riskerar att skölja bort spåret innan det fixerats ordentligt mot underlaget. (Göran Hjerpe)

8 Avsättande av spår För att få skosulan jämnt infärgad med blod, hälldes 3 dl blod ut på en ny och oanvänd c:a 3 mm tjock textilremsa som lagts på golvet. Den främre delen av skosulan trampades därefter en gång i blodansamlingen under gångrörelse framåt. För att avlägsna överskottet av blod på sulan, gjordes först två avtramp på en dagstidning. Utan att tillföra mer blod på sulan avsattes därefter nio stycken avtryck på en av de tillskurna mattremsorna. Det först avsatta spåret på mattan kommer således att innehålla mest blod, och blodmängden på skosulan kommer successivt att minska med antalet avsatta spår. Samtliga spår har avsatts under normal gångrörelse framåt. Proceduren upprepades fyra gånger så att fem identiska mattremsor med spår erhölls. Efter att spåren avsatts fick mattorna ligga kvar, plant på golvet, för att torka i rumstemperatur Jämförelseavtryck För att kunna jämföra vilka detaljer i skoavtrycken som är synliga efter spårframkallning, så krävs ett jämförelseavtryck. Aktuell skosula infärgades (med gummiroller) med infärgningspastan Black Gel, varefter flera spår avsattes på vita A-4 papper under gångrörelse framåt. Det spår som avtecknades bäst, med hänsyn till kontrast, detaljer och skador, valdes ut som jämförelseavtryck Framkallningsmetod Den tillblandade framkallningsvätskan sprayades med en tunn duschstråle över skospåren från c:a 30 cm avstånd. Vätskan fick verka på spåren i två minuter innan den sköljdes bort med vatten (kranvatten). Under hela framkallningsprocessen låg mattremsorna plant på golvet. Vätskorna, framkallningsvätskan och vattnet, sprutades på spåren med en s.k. blomspruta med ställbart munstycke.

9 Säkringsmetod Jämförelseavtrycket och ett skospår från varje mattremsa, ett av de kvalitetsmässigt bästa, säkrades genom fotografering. För ändamålet användes en stativmonterad småbildskamera av fabrikat Canon EOS 500, försedd med ett 50 mm objektiv. Spåren fotograferades med svartvit film, Ilford Delta Professional (ISO 100/21), som sedan framkallades vid tekniska rotelns fotoenhet i Stockholm. Efter fotografering har spåren scannats in i detta dokument med en flatbäddscanner av fabrikat Hewlett Packard, Scan Jet 6200C. Bilderna är därefter sparade i.png-format Felkällor Följande faktorer skulle kunna påverka kvaliteten på spåren när de avsattes: Skosulans beskaffenhet och dess förmåga att ta upp blodet. Skobärarens kroppsvikt och mängden blod som fastnar på skosulan. Golvunderlagets ytbeskaffenhet (även smuts och eventuella skador) och dess förmåga att ta upp blodet. 4. Resultat 4.1. Urval av spår Efter att samtliga skospår framkallats/förstärkts, jämfördes de nio spåren på respektive mattremsa mot varandra för att se vilket som var det kvalitetsmässigt bästa för en presentation i denna uppsats. Efter en okulär jämförande granskning konstaterades att det i ordningen fjärde avsatta spåret på respektive mattremsa var det som tecknade sig bäst. Vid jämförelse av dessa spår sinsemellan kunde man se små skillnader i färgkontrast, vilket sannolikt beror på att blodmängden i respektive spår varierat vid avsättandet och inte på att spåren förändrats under studiens gång. För att betraktaren ska få en så tydlig bild som möjligt av spåret vid den efterföljande jämförelseundersökningen är urvalet av spår, det i ordningen fjärde avsatta på respektive mattremsa, gjort i första hand med hänsyn till spårets kontrast mot underlaget.

10 7 Det är möjligt att en erfaren skospårsgranskare hade valt ett tunnare spår, ett spår som inte innehöll så mycket blod, vid en jämförelseundersökning mot en omstridd sko. En sådan granskare hade säkert också använt sig av en för ändamålet speciell belysning och avancerad fotograferingsteknik vid säkring av spåret Jämförande undersökning I jämförelseavtrycket har några av de synliga skadorna i skosulan valts ut. Dessa har markerats med pilar och numrerats med siffrorna 1-4, enligt följande: 1. En 11 mm lång och c:a 0,5 mm bred lodrät rispa i skomönstret. 2. En 3 mm i diameter stor och c:a 0,5 mm djup urgröpning i mönsterlinje. 3. En c:a 3 mm bred V-formad skada i en av skomönstrets gumminabbar. 4. En 34 mm lång och c:a 0,5 mm bred diagonal rispa i skomönstret. Syftet med den jämförande undersökningen är att se om de skador som markerats i jämförelseavtrycket går att återfinna i de utvalda spåren som har åldrats olika länge före framkallning/förstärkning med amidosvart och om de i så fall är lika tydligt tecknade genom hela studien Bild 1. Jämförelseavtryck. De utvalda skadorna i skosulan är numrerade och markerade med pilar.

11 Bild 2. Spår som framkallats efter 1 timme. De synliga skadorna är markerade med pilar. 1 2 Bild Spår som framkallats efter 8 timmar De synliga skadorna är markerade med pilar.

12 Bild 4. Spår som framkallats efter 24 timmar. De synliga skadorna är markerade med pilar Bild 5. Spår som framkallats efter 1 vecka. De synliga skadorna är markerade med pilar.

13 Bild 6. Spår som framkallats efter 1 månad. De synliga skadorna är markerade med pilar. Undersökningen visar att alla skador som markerats i jämförelseavtrycket har gått att återfinna lika tydligt i samtliga utvalda spår. Skador och detaljer i det sist framkallade spåret har framträtt minst lika tydligt som i det först framkallade spåret. Eftersom en mindre blodmängd bryts ner på kortare tid borde sannolikheten att se förändringar över tiden vara större i de spår som innehåller endast lite blod. Därför jämförde jag även dessa spår, de tunnare spåren, mot varandra i första hand med avseende på eventuella skillnader i färgkontrast (ej redovisat med fotografier). Men inte heller där kunde jag se någon märkbar skillnad, vare sig i kontrast eller några förändringar av skador/detaljer i spåren.

14 11 5. Analys och diskussion 5.1. Utvärdering av resultatet Amidosvartlösningen har reagerat med blodproteinerna och infärgat samtliga spår, även det spår som åldrats längst (en månad). De skador i skosulan som i studien markerats och numrerats 1-4 i jämförelseavtrycket, har gått att återfinna lika tydligt tecknade i samtliga framkallade spår som presenterats i studien. Detaljer i det sist framkallade spåret (en månad) har framträtt minst lika tydligt som i det först framkallade spåret (en timme). Det finns även andra skador i skosulan, både slumpmässigt uppkomna och förslitningsskador, som går att identifiera genom hela studien. Man kan inte se någon större skillnad i färgkontrast mellan spåren, inte ens mellan de tunnaste spåren som innehåller minst blod, vilket skulle kunna vara fallet om mängden blodprotein kraftigt minskat i takt med spårets ålder. Sammantaget tyder detta på att nedbrytningen av blodproteinerna har varit långsam, eller att det i vart fall funnits tillräckligt mycket protein kvar i spåren som kunnat reagera med amidosvartlösningen 5.2. Slutsats Studien visar att åldern på ett blodspår, som åldrats i rumstemperatur fram till en månad från att det avsattes, inte påverkar framkallningsresultatet vid användandet av amidosvart Begränsningar i undersökningen Den experimentella studien har pågått under en månads tid och genomförts i rumstemperatur med en för årstiden (oktober-november) normal luftfuktighet. Eftersom bakterier trivs bäst i fuktig och varm miljö, är det troligt att resultatet blivit ett annat om studien genomförts i högre luftfuktighet under högre temperatur. Sannolikt har nedbrytningsprocessen av blodproteinet då gått fortare, vilket i sin tur kanske påverkat framkallningsresultatet.

15 Förslag till fortsatta studier i ämnet Eftersom miljön sannolikt har en avgörande betydelse för nedbrytningsprocessen av ett blodspår och därigenom också det efterföljande framkallningsresultatet, skulle det vara intressant att se en liknande experimentell studie som i större utsträckning tar hänsyn till luftfuktighet och temperatur.

16 13 Litteratur & källförteckning Skriftliga: Bodziak, William. J. Footwear Impression Evidence, 1990, New York, Elsevier Science Publishing Co. Bra Böckers Lexikon. Om blod, 1983, tredje omarbetade upplagan. Grönros, Anna. Att framkalla blodspår med amidosvart, Ett specialarbete vid polishögskolan, Gk 2. Manual of fingerprint development techniques, 1998, 2 nd edition. Police Scientific Development Branch. Sandridge. Muntliga: Andrasko, Jan. Laborator vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Drotz, Weine. Forensisk biologe vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) Hjerpe, Göran. F.d. kriminalinspektör vid tekniska rotelns fingeravtrycksenhet i Stockholms län