REMISSVAR Rnr Till Näringsdepartementet. Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken N2006/12112/A

Transkript

1 Lilla Nygatan 14 Box STOCKHOLM tel 08/ fax 08/ e-post REMISSVAR Rnr Till Näringsdepartementet Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken N2006/12112/A SACO har följande synpunkter på förslagen i regeringens promemoria Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken: Jobb- och utvecklingsgaranti I regeringens promemoria ges förslag om ett avskaffande av den nuvarande Aktivitetsgarantin och ett införande av en jobb- och utvecklingsgaranti. Med utgångspunkt i att promemorians beskrivning är mycket knapphändig avstår SACO från att ta ställning till förslaget om införandet av en jobb- och utvecklingsgarantin i sin helhet. I det följande kommenteras de delar av förslaget där det i detta skede är möjligt att ha en uppfattning och där SACO i tidigare remissvar inte redan avgivit sin mening. SACO instämmer helt i promemorians beskrivning att den nuvarande aktivitetsgarantin idag inte fyller sin tänkta funktion att bryta rundgången mellan program och arbetslöshet samt att det finns brister när det gäller både kvalitet och effektivitet. SACO anser att en av de största bristerna inom den nuvarande aktivitetsgarantin är att insatserna inte är tillräckligt snabba, träffsäkra och individuellt anpassade. Därför anser SACO att det är glädjande att just individperspektivet tas upp som en central fråga i den annars mycket knapphändiga beskrivningen av jobb- och utvecklingsgarantin. SACO menar att bristerna i den nuvarande aktivitetsgarantin tillsammans med effekterna av de olika förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, som skett och som

2 2 är att vänta, gör att mycket stora kvalitativa krav ställs på arbetsmarknadspolitiken framgent. Snabba, träffsäkra och individuellt anpassade insatser för de arbetslösa är en nödvändig målsättning, men uppgiften är svår. En viktig förutsättning för framgång hänger samman med arbetsmarknadspolitikens förmåga att i ett tidigt skede göra rätt bedömningar om vilka slags insatser som gör bäst nytta för vem. Detta fordrar bl.a. effektiva arbetssätt och metoder, men lika mycket handlar det om att i förmedlingsarbetet ha tillgång till olika slags specialistkompetenser och möjlighet att utnyttja dem. Det kan exempelvis handla om kompetenser om de sökandes yrken och utbildningar, om arbetsgivares behov i olika branscher, vägledning, validering och psykologisk kompetens. SACO har sympati för de utgångspunkter som anges i promemorian, men också stor respekt för hur svårt genomförandet kommer att bli. Det gäller att undvika att resultatet av förslaget i praktiken stannar vid att den nuvarande aktivitetsgarantin byter namn. En viktig erfarenhet från aktivitetsgarantin är att insatserna är kostnadskrävande och att det varit svårt att hävda resurser för kvalificerade matchningsinsatser. Med utgångspunkt i detta undrar SACO hur regeringen kommer att hantera den viktiga resursfrågan. Vidare undrar SACO hur regeringen kommer att säkerställa att fokus verkligen kommer att ligga på tidiga och kvalificerade matchningsinsatser. Rätten att inledningsvis begränsa sitt arbetssökande I regeringens promemoria ges förslag om ett avskaffande av den nuvarande möjligheten att yrkesmässigt och geografiskt begränsa sitt sökområde under de första hundra dagarna. SACO anser att en viktig utgångspunkt måste vara att det finns en rimlig balans mellan snabbhet och kvalitet i arbetssökandet. SACO anser att det är ett samhällsintresse att det som enskilda individer och samhället investerat i utbildning, i så stor utsträckning som möjligt, kommer till nytta inom arbetslivet. En förutsättning för detta är att människor inte bara blir hjälpta att få jobb utan att de också får jobb som är erfarenhets- och utbildningsmässigt relevanta. En första brist med den nuvarande hundradagarsregeln är krav på yrkesmässigrespektive geografisk rörlighet bakats samman fast att det egentligen handlar om mycket olika krav. För många akademiker är det egna yrkesvalet en följd av år av studier, stor möda och ekonomiska uppoffringar. Att avvika från den tänkta yrkesbanan upplevs därför ofta som ett mycket stort offer. När det gäller geografisk rörlighet är situationen ofta en annan, eftersom just geografisk rörlighet ofta redan från studietiden ingår som en naturlig del i den individuella bilden av ett arbetsliv. En konsekvens av detta är att krav på geografisk rörlighet ofta kan upplevas som lättare att bära i förhållande till krav på yrkesmässig rörlighet. En andra brist med hundradagarsregeln är att periodiseringen hundra dagar utifrån ett individperspektiv många gånger saknar logik. För en viss individ med vissa förutsättningar kan det vara naturligt att inte alls begränsa sökområdet samtidigt som det för någon annan kan vara relevant med en tid längre än hundra dagar. En tredje brist är att arbetsförmedlingen, med hänvisningen till hundradagarsregeln, kan skjuta på insatser, kontakter och krav som borde ha kommit tidigare.

3 3 Hundradagarsregeln riskerar att få en passiviserande effekt på arbetsförmedlingen under de hundra första dagarna. Samtidigt som hundradagarsregeln har uppenbara brister, så har den, inte minst för många akademiker, ändå inneburit en möjlighet att under en begränsad tid söka arbeten inom det egna yrkesområdet. Viktigt är också att nämna att ILO:s expertkommitté har betonat att det kan ifrågasättas om det är förenligt med konventionen att dra in arbetslöshetsersättningen för personer som vägrar att acceptera arbete som inte motsvarar personens yrkeskunskaper; kvalifikationer, erhållen erfarenhet och längd av tjänstgöring i tidigare yrken. Expertkommittén har tidigare uppmanat Norge till att åtminstone upprätthålla konventionen under arbetslöshetsperiodens inledande period, dvs under de första 26 veckorna. SACO anser att det bör ställas högre krav på att arbetsförmedlingen presterar snabba, träffsäkra och individuellt anpassade insatser, om hundradagarsregeln tas bort. Vidare anser SACO att det bör ställas krav på att det finns en möjlighet för den enskilde arbetssökande att tillsammans med sin arbetsförmedlare komma fram till förutsättningarna för arbetssökandet. I en sådan diskussion om förutsättningarna bör bl.a. individens behov, dennes bundenhet till orten samt möjligheterna att få jobb lokalt vägas in i bedömningen. Mot bakgrund av ovan nämnda samhällsekonomiska argument, ILO:s expertkommittés tidigare uttalanden samt det faktum att krav på sökande utanför det egna yrket ofta upplevs som hårdare än krav på geografisk rörlighet anser SACO att huvudregeln bör vara att en sökande under ett inledningsskede i vart fall ges rätt att avgränsa sitt sökande yrkesmässigt. För en enskild individ skulle en diskussion av detta slag exempelvis kunna resultera i att det i den individuella handlingsplanen skrivs in att den sökande under de första hundra dagarna ska söka jobb inom sitt eget yrkesområde, men i alla delar av landet. SACO har ingen uppfattning om SACOs förslag om individuellt anpassade förutsättningar för arbetssökandet förutsätter justeringar i lag eller föreskrifter, avseende vad som är s.k. lämpligt arbete. SACO anser för övrigt att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som idag har uppgiften att utfärda regler med utgångspunkt i lag och förarbeten, gör detta på ett föredömligt sätt. Med utgångspunkt i detta förutsätter SACO att IAF får fortsätta sitt svåra men viktiga arbete. SACO har i olika sammanhang betonat vikten av att universitet, högskolor och gymnasier har bättre kontakter och samarbete med yrkesföreträdare och arbetsgivare. Idag är det ett stort problem att många som kommer ut på arbetsmarknaden efter en lång utbildning ofta saknar grundläggande kunskaper om vad som krävs för att finna en försörjning inom yrket. SACO och SACO-förbunden lägger ner stora resurser på att underlätta övergången mellan akademisk utbildning och yrkesutövning, men mer kan också göras genom t.ex. praktikutbyte och lyhördhet för vad arbetsmarknaden behöver. Om universitet och högskolor lade större resurser på detta område, skulle mycket vara vunnet.

4 4 Ersättningsperiodens längd I regeringens promemoria ges förslag om att arbetslöshetsersättning ska lämnas under högst 300 ersättningsdagar. Vidare ges förslag om att arbetslöshetsersättning, till föräldrar med barn under 18 år, ska lämnas under högst 450 dagar. Den nuvarande ordningen där en ersättningsperiod kan förlängas med ytterligare en ersättningsperiod är inte bra. SACO anser därför att det är riktigt att införa en tydlig gräns för ersättningsperiodens slut. I tidigare remissvar har SACO ställt sig tveksamt till förslaget att införa en särskild periodisering för föräldrar med barn under 18 år. SACO anser att arbetslöshetsförsäkringen i första hand ska vara en inkomstbortfallsförsäkring, där det finns en tydlig koppling mellan ersättning och premie. Olika periodisering innebär ett frånsteg från denna princip, som även regeringen i andra sammanhang sagt sig stödja. SACO inser att regeringens syfte med förslaget är att kompensera för den försörjningsbörda det innebär att ha barn under 18 år, men anser att problem av det slaget bör lösas inom familjepolitikens ram. SACO anser vidare att förslaget sänder en märklig signal om det arbetsmarknadspolitiska programmet Jobb- och utvecklingsgarantin, som regeringen lämnat förslag om i samma promemoria. Frågan är om förslaget om ersättningsperiodens längd ska tolkas som att föräldrar till barn under 18 år får en särskilt förmånlig behandling genom att de får vänta 150 dagar extra på att få ingå i programmet? Under förutsättning att förslaget om olika periodisering för personer med och utan barn under 18 år blir verklighet har SACO följande synpunkt: SACO anser att det då är rimligt att föräldrar till barn under 18 år redan efter 300 dagar, precis som alla andra, går över till Jobb- och utvecklingsgarantin, men att de under de första 150 dagarna inom denna erhåller 70 procent av tidigare lön. Samordning med dagar med aktivitetsstöd I regeringens promemoria föreslås att tid då sökande får aktivitetsstöd ska jämställas med tid då sökande får arbetslöshetsersättning. Arbetsmarknadspolitiken är fylld av intressekonflikter, och SACO inser att det är svårt att hitta balansen mellan olika krav. Ett argument för förslaget är att utan denna ändring så kommer sökande som inte fått möjligheten att delta i någon aktivitet som berättigar till aktivitetsstöd få sin ersättningsnivå sänkt tidigare än dem som deltagit i en sådan aktivitet. Förslaget neutraliserar denna skillnad. Men viktigt är samtidigt att peka på att personer som exempelvis avslutar en arbetsmarknadsutbildning i slutet av sin ersättningsperiod kan känna sig tvingade att ta vilka försörjningsjobb som helst pga att ersättningsnivån sänks. En följd av detta skulle kunna bli att nyttan av den utbildningssatsning samhället gjort inte blir av den omfattning som är önskvärt. Om regeringen väljer att gå vidare med förslaget anser SACO att argumenten för tidiga insatser stärks ytterligare. SACO anser vidare att det kommer bli än viktigare att inleda jobbsökaraktiviteter redan under den tid arbetssökande deltar i program.

5 5 Bisyssla I regeringens promemoria ges förslag om att reglerna om bisyssla ändras. Förslaget innebär att det för att ett arbete ska kunna räknas som bisyssla krävs att det utförts under minst 12 månader före arbetslöshetens inträde vid sidan av ett heltidsarbete. Godkännande av arbete som bisyssla innebär, med vissa restriktioner för inkomstens storlek, att ersättningen från bisysslan kan erhållas vid sidan av kassaersättningen. SACO har i tidigare remissvar varit kritisk till förslaget om att beräkna normalarbetstid utifrån en 12-månadersperiod. Motsvarande kritik drabbar förslaget om ändrade regler avseende bisyssla. Förslaget innebär bl.a. att färre än idag kommer att kunna behålla sin bisyssla. Många bisysslor, som annars hade kunnat utvecklas till företag, kommer därmed inte bli möjliga. Givet att normalarbetstid beräknas enligt tidigare förslag om en 12-månadersperiod anser SACO dock att förslaget om bisyssla följer som en konsekvens. Bakgrunden till detta ställningstagande är framför allt att regelverket, utan denna ändring, skulle bli alltför invecklat och svårbegripligt. Lämpligt arbete I regeringens promemoria föreslås att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som krävs av en arbetssökande för att han eller hon ska anses aktivt söka lämpligt arbete. SACO instämmer i promemorians syn att det är viktigt med tydlighet avseende vad som menas med att en arbetssökande är aktivt arbetssökande. SACOs mening är att bra och lättfattliga regler underlättar arbetsförmedlarnas arbete och dessutom gör det lättare för sökande att begripa vad som gäller. SACO anser dock att gällande regler om lämpligt arbete i huvudsak uppfyller alla dessa krav. SACO känner inte igen att oklarheter om vad det innebär att vara aktivt arbetssökande inneburit ett väsentligt problem. SACO anser att problemet snarare är att gällande regler om lämpligt arbete inte tillämpas eller tillämpas fel av arbetsförmedlingen. SACO anser att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som idag har uppgiften att utfärda regler med utgångspunkt i lag och förarbeten, gör detta på ett föredömligt sätt. Med utgångspunkt i detta förutsätter SACO att IAF får fortsätta sitt svåra men viktiga arbete. Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats I regeringens promemoria ges förslag om att den nuvarande skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen ska upphöra. Anmälningsplikten innebär att arbetsförmedlingen och de sökande har tillgång till en stor mängd arbeten över hela landet. Anmälningsplikten har därmed inte minst betydelse för den som är ny på arbetsmarknaden, exempelvis invandrare och ny-

6 6 examinerade. SACO motsätter sig att denna skyldighet, som gynnat rörlighet, öppenhet och meritokrati tas bort. SACO vill påminna om att ett viktigt skäl till att den allmänna platsanmälan en gång infördes var att den offentliga arbetsförmedlingen skulle kunna erbjuda bättre service till tjänstemän och akademiker. SACO anser vidare att skyldigheten är en förutsättning för arbetsförmedlingens viktiga arbete med att både stödja och kontrollera de sökandes insatser för att få arbete; ett avskaffande skulle i praktiken innebära att det blev svårare för arbetsförmedlingen att anvisa lämpliga arbeten. Mot bakgrund av andra förslag ställer krav på ökad effektivitet och högre kvalitet i arbetsförmedlingen samt en striktare tillämning av regelverket förefaller förslaget om ett avskaffande av nämnda skyldighet märkligt. SACO anser inte att det faktum att skyldigheten aldrig har efterlevts fullt ut är ett tillräckligt argument för avskaffande. SACO menar att det istället för ett avskaffande är angeläget med insatser för att förbättra efterlevnaden. SACO anser att det då framförallt handlar om att göra det mer attraktivt och därmed värt besväret för arbetsgivare att använda sig av arbetsförmedlingens tjänster. Remissvar från SACOs förbund Jusek, Sveriges Läkarförbund, Lärarnas Riksförbund samt SULF bilägges. SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION Gunnar Wetterberg Ossian Wennström