FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN

Transkript

1 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Robotassisterad laparoskopi jämfört med laparotomi vid primärbehandling med hysterektomi, bilateral SOE och pelvin lymfkörtelutrymning vid corpuscancer Författare: Anna Lindfors, Saskia Eklind, Per Sjöli BBA, Pernilla Dahm Kähler Kontaktperson: Bakgrund Corpuscancer är en vanlig cancer bland kvinnor globalt och incidensen ökar. Innan robotassisterad laparoskopi introducerades var laparotomi den huvudsakliga använda kirurgiska metoden. Majoriteten av kvinnor med corpuscancer är äldre med högt BMI, vilket gör att de har stor nytta av minimalinvasiv kirurgi. Syfte med studien var att jämföra kirurgiska parametrar, patienternas återhämtning, tillfredställelse med vårdtidslängden samt kostnader vid robotassisterad laparoskopi med laparotomi. Metod Kvinnor med corpuscancer som genomgick hysterektomi, bilateral salpingooforektomi (SOE) och pelvin lymfkörtelutrymning inkluderades prospektivt och konsekutivt från september 2010 till december 2012 vid Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) och tre regionenheter i Västra Götalandsregionen. Robotassisterad laparoskopi utfördes på alla kvinnor som primäropererades på SU och laparotomi på regionsjukhusen. Kirurgiska parametrar, återhämtningstid till allmän daglig livsföring (ADL), tillfredställelse med vårdtidslängden och kostnad per patient analyserades. Resultat 40 st kvinnor genomgick robotassisterad laparoskopi och 48 st laparotomi. Inga statistiska skillnader kunde ses mellan grupperna avseende ålder, BMI, histologi eller antal exstirperade lymfkörtlar. Signifikant kortare operationstid, vårdtid och lägre estimerad blödningsmängd visades för robotassisterad laparoskopi och dessa kvinnor återfick normal ADL efter 5 dagar jämfört med 14 dagar i laparotomigruppen. Inga statistiska skillnader kunde ses avseende komplikationer, tillfredställelse med vårdtidslängden eller kostnader. Konklusion Robotassisterad laparoskopi vid kirurgisk primärbehandling av corpuscancer inkluderande pelvin lymfkörtelutrymning innebär fördelar avseende operationstid, vårdtid, blödningsmängd samt snabbare återhämtning jämfört med laparotomi, men inga statistiska skillnader kunde ses avseende komplikationer, kostnad eller antal exstirperade lymfkörtlar.

2 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Robot kirurgi på ett mindre sjukhus kan det vara motiverat? Författare: Christina Rydberg, Janusz Marcickiewicz Kontaktperson: Bakgrund Under senaste tiden har man sett ett ökat krav på införande av en minimal invasiv operationsteknik inklusive robotassisterad laparoskopi inom gynekologisk kirurgi. Tyvärr är tillgänglig evidens vad gäller kostnader och patientnytta mycket sparsam. Vi har jämfört 131 robotassisterade hysterektomier (RLH) med samtliga 148 abdominella (ATH) gjorda under samma tidsperiod på en kvinnoklinik där roboten på sjukhuset används årligen för ungefär 170 operationer. Vi ville besvara frågan om robot kirurgi på en mindre klinik kan vara motiverat, kostnadseffektiv och till fördel för patienten. Metod Vi har prospektivt samlat data från konsekutiva hysterektomier mellan oktober 2010 fram till 31 december Samtliga operationer där uterus patologi var en huvudindikation inkluderades oavsett om indikationen var benign sjukdom (myom, endometrios, menorrhagi etc.) eller malignitet (corpus cancer, tidig cervix cancer) och oavsett om lymfkörtelutrymning eller omentresektion gjordes. Operationstid, vårdtid, komplikationer samt direkta och indirekta kostnader för kirurgi beräknades. Resultat Det var inga skillnader mellan grupper vad gäller interkurrenta sjukdomar och uterus storlek. Patienter i RLH gruppen var något äldre (58.5 vs. 52.4), hade något högre BMI (31 vs. 27) och signifikant flera hade en malignitet som indikation. Operationstiden var 96 min. för RLH (57-184) och 92 min. för TAH (50-179), median tiden för uppstart av kirurgi var 50 min. för RLH (34-88) och 63 min. för TAH (21-95). Peroperativa blödningen var 58 ml i RLH och 245 ml i TAH. Postoperativa komplikationer enligt Clavien-Dindo klassifikation förekom i 4% efter RLH (alla grad I) och i 16.6% efter TAH (7.6% grad I, 4.5% grad II, 4.5% grad IIIb). Vårdtiden visade sig vara sjunkande under studietiden i bägge grupper. Median vårdtid år 2011 var 5.4 dagar för TAH och 3.2 dagar för RLH medan år 2013 respektive tider var 3.4 och 2.2 dagar. Direkt kostnad för RLH beräknades till kronor och för TAH till kronor. När man tar hänsyn till inköps- och avskrivningskostnader ökar kostnaden för RLH med ytterligare kronor. Konklusion Robot assisterad laparoskopisk hysterektomi är bättre än abdominell vad gäller vårdtid, blödning och postoperativa komplikationer. RLH är associerad med en högre kostnad pga. höga inköpsoch avskrivningskostnader vid 170 operationer om året men betyder en stor vinst för en enskild patient. Även på ett relativt litet sjukhus kan robot teknik användas med bibehållen kvalité och lägre komplikationsfrekvens än vid öppen kirurgi.

3 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Tar vi hand om våra patienter efter operation? Studie i GynOp alla operationstyper ingår Författare: Mats Löfgren, Birgitta Renström registerkoordinator, Margareta Nilsson sjuksköterska Kontaktperson: Mats.lofgren@obgyn.umu.se Bakgrund Uppföljning efter gynekologisk kirurgi sker ffa via registret med sker med en postoperativ enkät 8 veckor efter operation och svaret går till behandlande klinik. Genomsnittlig svarsfrekvens från patienterna är 80% (GynOp). Hälften av klinikerna ( n=24) har > 90% svarsfrekvens, varför frekvenser under 90% inte beror på patienterna. Resultat I GynOp har redovisats att 75% av de patienter som inte varit på återbesök inte heller önskade kontakt, 15% önskade återbesök och 10% ville bli kontaktade. En viss klinikkorrelation till planerade återbesök finns som varierar från 0 till 50%, medelvärde 12%. Endast patienter som uppger att de ej varit på eller ej är planerade för ett återbesök (ca 30% vet ej) får frågan om de önskar kontakt med kvinnokliniken. Ca 1 av 4 svarar att de önskar kontakt. Enkätsvaret går till behandlande klinik så att behandlande läkare skall kunna bedöma de enkäter där patienten signalerat att något avvikande inträffat (ca 25%). Men 25% av de svaren är ej noterade som bedömda (variation 0-100%) dvs ända upp till att ingen enkät bedömts där patienten rapporterat problem. Endast hälften av de patienter som önskar kontakt blir kontaktade. Vi har inte analyserat frågan på några år och resultaten förvånade oss samtliga inom GynOp, och våra egna kliniker utgör inga undantag. Konklusion I internationella genomlysningar får alltid Sverige höga betyg för medicinsk kvalitet men lägre omdömen avseende patienttillgänglighet. Vår genomgång visar att internationella data stämmer i detta fall. En stor förbättringspotential finns.

4 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Operationsmetoder vid tubargraviditet dess effekter på ovarialfunktionen vid IVF Författare: Elisabet Ödesjö, Christina Bergh, Annika Strandell Kontaktperson: Bakgrund/ Frågeställning Äggledaren är den vanligaste lokalisationen för en ektopisk graviditet. Tubargraviditet behandlas ofta kirurgiskt, antingen med salpingektomi eller salpingotomi. Vid IVF har man befarat att en radikal operation som salpingektomi, för tubargraviditet eller hydrosalpinx, negativt skulle påverka ovarialsvaret vid stimulering. Studierna avseende tubargraviditet är få och inkonklusiva. Frågeställningen är om salpingektomi som behandling av tubargraviditet försämrar blodcirkulation och nervförsörjning till ovariet och därmed resulterar i nedsatt ovarialfunktion, jämfört med den mer konservativa metoden, salpingotomi. Metod Patienter som hade genomgått IVF-behandling mellan 2000 och 2012 efter operation av tubargraviditet identifierades i sjukhusets IVF-databas. Patienternas första IVF-cykel som ledde till ägguttag inkluderades i studien. I databasen inhämtades även uppgifter om patientens ålder och andra bakgrundsvariabler, hormonstimulering samt behandlingsresultat. Data om operationsmetoder hämtades från journalsystemen hos aktuella sjukhus. Primärt utfallsmått var antal oocyter som erhölls vid stimuleringen, vilket speglar ovarialfunktionen, samt är korrelerat till chansen att få barn vid IVF. Statistiska metoder inkluderade Mann-Whitney U-test, Fisher s exakta test, linjär regression och multipel regressionsanalys. Studien hade fått godkännande från Regionala Etikprövningsnämnden vid Göteborgs Universitet. Resultat Av totalt 234 patienter med extrauterin graviditet hade154 patienter med tubargraviditet opererats med unilateral salpingektomi (n=119) eller salpingotomi (n=35). Medelåldern var 32,8 respektive 33,8 år, (p=0,07). Antal oocyter skilde sig inte åt mellan operationsgrupperna (11.72 vs.11.80, p=0,9). Högre gonadotropindos påverkade negativt antal oocyter. Justering för gonadotropindos samt för övriga potentiella confounders som ålder, BMI och rökning ändrade inte huvudresultatet avseende operationsmetodens effekt på antal oocyter. Konklusion Operationsmetod vid tubargraviditet tycks inte påverka ovarialfunktionen, mätt som antal oocyter vid efterföljande IVF-behandling.

5 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Ett års incidens av vaginal blödning, genes, behandlingsregim och effektivitet hos tidigt gravida kvinnor som söker sjukvård i Skarborg Författare: Pasi Bauer, P-G Larsson Kontaktperson: pasi@drquality.se Bakgrund & frågeställning Vaginal blödning i tidig graviditet utgör ett vanligt kliniskt möte på kvinnokliniken, uppdelade på ektopisk graviditet, uteblivet missfall, spontant missfall och i övrigt normal graviditet. Även om mycket är känt i ämnet i form av behandlingsregimer och effektivitet, så är mycket lite publicerat från den kliniska vardagen. Studien har haft som mål att kartlägga hur ofta dessa patienter söker vård, blödningens genes, hur de behandlas och med vilken framgång. Metod Genom en retrospektiv journalgranskning av alla patienter som under ett år sökt vård vid Kvinnokliniken i Skaraborg, med diagnoser associerade till vaginal blödning i tidig graviditet, så har 668 kvinnor med 702 graviditeter identifierats, vilket sammanlagt resulterat i 1425 besök. Dessa har klassificerats och analyserats. Resultat Kvinnorna besöker kliniken i snitt 1,2 ggr vid ektopisk graviditet, 3,0 vid uteblivet missfall, 2,0 vid spontant missfall och 1,5 vid normal graviditet. Med 88% sannolikhet överlever graviditeten om den bedöms viabel vid ett vaginalt ultraljud. Samma siffra är 66% om viabiliteten är oklar. Av 100 graviditeter blöder 22 stycken och 15 går under, och således har 8% av de förlösta även blött i tidig graviditet. Konklusion I jämförelse med en tid då i stort sett alla kvinnor med konstaterat missfall genomgick kirurgi, så är expektans och medicinsk behandling nu de vanligaste primära behandlingsalternativen. Detta paradigmskifte har skett till kostnaden av 1,3 extra mottagningsbesök och med en misslyckandefrekvens på 30%, varvid kirurgi är nödvändigt. Vidare ifrågasätts användandet av icd-koder i sammanhanget som ett verktyg för att mäta vårdtyngd och produktion.

6 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Behandling av bakteriell vaginos under tidig graviditet i Skaraborg och effekten på prematur förlossning Författare: Georgios Poutakidis, Georgios Charonis, Pasi Bauer, Ann-Sofie Adolfsson universitetslektor, Per-Göran Larsson Kontaktperson: georgios.poutakidis@vgregion.se Bakgrund Bakteriell vaginos (BV ) är en känd riskfaktor för prematur förlossning. Denna studie genomfördes i ett försök att undersöka om behandling av bakteriell vaginos under tidig graviditet kan minska risken för tidig födsel. Material och metoder Kvinnor screenades för BV under de första besöken på mödrahälsovård enhet med en vaginal prov som togs av barnmorskan själv. Därefter lufttorkades det och skickades till den gynekologiska avdelningen,var det undersöktes med hjälp av Ison /Hay klassificering. De kvinnor som inkluderades var de som hade bott i Skaraborg och blev förlösta på Skaraborg sjukhus. Resultat Under totalt 5466 kvinnor screenades för BV och 10% hade BV. Överlevnadsanalys visar att kvinnor med BV fortfarande förlöstes betydligt tidigare än kvinnor med normala laktobacillfloran. Under samma år kvinnor förlöstes vid Skaraborgs sjukhus som inte screenades för BV. Dessa kvinnor förlöstes signifikant tidigare än de screenade kvinnor. Konklusion Även om patienter med BV behandlades med klindamycin,hade de fortfarande en ökad risk för prematur förlossning, jämfört med kvinnor med normal laktobacillflora. Skillnaden mellan de screenade kvinnor och de inte screenade kvinnor kunde bero på den positiva effekten av behandlingen med klindamycin.

7 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Pregnancy outcome after in vitro fertilization (IVF) in women with solid organ transplantation Författare: Emma Norrman, Ulla-Britt Wennerholm, Christina Bergh Kontaktperson: Background/objective There are several studies on obstetric outcome after organ transplantation and on obstetric outcome after IVF. However, there are only a few case reports on deliveries after IVF in women with organ transplantation. Our aims were to study obstetric outcomes in 1: transplant recipients conceived after IVF and 2: transplant recipients after spontaneous conception (SC). Methods We cross-linked the Swedish IVF Register with the Medical Birth Register, the Patient Register and the Cause of Death Register. Study group 1 consisted of women with organ transplantation and deliveries after IVF. Study group 2 consisted of women with organ transplantation and singleton deliveries after SC. The control group (to study group 2) consisted of 4800 matched women without organ transplantation and IVF. The study period was Results Seven singletons and one set of twins were born after organ transplantation and IVF. Among singletons, two (28.6%) were preterm births (PTB), one (14.3%) had very low birthweight (VLBW) (672g) and one (14.3%) was small for gestational age (SGA). Two infants had minor malformations. One woman developed preeclampsia (14.3%). There were 240 singletons born after organ transplantation and SC. High frequencies of preeclampsia (22.5%), PTB (46%), LBW (40.8%) and SGA (19.4%) were found. No significant increase in malformations was seen. Conclusions Overall, obstetric outcome after organ transplantation and IVF was favourable and comparable with outcome after organ transplantation and SC. However, they may represent a small group of selected patients. Outcome after organ transplantation and SC was in agreement with literature.

8 FRIA FÖREDRAG GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Forcerad dilatation laparoskopisk operation för att skapa en neovagina, hur har det gått? Författare: Lotta Wassén, Mats Brännström, Eva Källqvist-Liden barnmorska, Sandra Danell kurator Kontaktperson: Introduktion 1 på 4500 flickor, föds med Mayer-Rokitanski-Küster-Hauser syndrom, MRKH. Missbildningen innebär att man saknar större delen av vagina och uterus. Kromosomuppsättningen hos MRKHpatienter är XX varför både äggstockar och hormonproduktion fungerar normalt. MRKH diagnosticeras vanligtvis i tonåren pga primär amenorre. De två största problemen för kvinnor med MRKH är att det är svårt att ha vaginala samlag och att man inte själv kan föda biologiska barn. Det finns flera metoder för att förlänga vagina, självdilatation, hud, tarm och forcerad dilation. Metod Sedan 2008 gör vi i Göteborg en forcerad dilatation av vagina med hjälp av laparoskopisk teknik. Vid operationen dras den vaginalgrop patienten har från initialt 2-3 cm till en längd av cm under en veckas tid. Resultat Sedan 2008 har vi opererat 16 patienter. Resultaten för de första 6 patienterna presenterades under SFOG-veckan Sedan dess har vi opererat ytterligare 10 patienter. Det tar ca 10 mån innan den nya vaginan läkt helt. Resultaten efter 12 mån visar en vaginallängd på cm. Patienterna har varit mycket nöjda med resultatet och majoriteten är sexuellt aktiva. Vi har inte haft några svåra komplikationer. Konklusion Forcerad dilatation via laparoskop är en mycket effektiv operationsmetod för patienter med vaginalagenesi och ett bättre alternativ än övriga operationsmetoder. Självdilatation bör alltid vara förstahandsalternativ men vår operationsmetod fungerar utmärkt när självdilatation misslyckas.

9 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Risk of placental dysfunction disorders after prior miscarriages; a population based study Författare: Johanna Gunnarsdottir, Olof Stephansson, Sven Cnattingius, Helena Åkerud, Anna-Karin Wikström Kontaktperson: johagun@gmail.com Objective To study the association between prior miscarriages and risks of placental dysfunction disorders, including preeclampsia, stillbirth, birth of a small for gestational age (SGA) infant, placental abruption and spontaneous preterm birth. Study design In a population-based cohort study including 619,587 primiparous women we estimated risks of placental dysfunction disorders for women with one (n = 68,185), two (n = 11,410) and three or more (n = 3,823) self-reported prior miscarriages. Risks were calculated as odds ratios by unconditional logistic regression analysis and adjustments were made for maternal age, early pregnancy body-mass index, height, smoking habits, country of birth, years of formal education, in vitro fertilization, chronic hypertension, pre-gestational diabetes, hypothyroidism, systemic lupus erythematosis, fetal sex and year of childbirth. Results Compared to women with no prior miscarriage, women with one prior miscarriage had almost no increased risks. Women with two prior miscarriages had increased risks of spontaneous preterm birth, preterm (<37 weeks) SGA infant, and placental abruption. The rates of all disorders were higher for women with three or more prior miscarriages compared with women without prior miscarriages; preeclampsia: 5.83% vs. 4.27%; stillbirth: 0.69% vs. 0.33%, SGA infant: 5.09% vs. 3.22%, placental abruption: 0.81% vs. 0.41% and spontaneous preterm birth 6.45% vs. 4.40%. The adjusted odds ratios for preterm (< 37 weeks) disorders in women with three prior miscarriages were around two. Conclusion History of two or more miscarriages is associated with increased risk of placental dysfunction disorders and should be regarded as a risk factor in antenatal care.

10 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Placentaperfusionsmätning med magnetkamera för bedömning av placentainsufficiens Författare: Sara Sohlberg, Ajlana Mulic-Lutvica, Matts Olovsson, Jan Weis, Ove Axelsson, Johan Wikström, Anna-Karin Wikström Kontaktperson: Bakgrund Intrauterintillväxthämning (IUGR) är en av de vanligaste orsakerna till perinatal sjukdom och död. Den vanligaste orsaken till IUGR är placentainsufficiens, en process som kännetecknas av en progressiv försämring av placentafunktionen. Det föreligger ett stort behov av bra metoder för att kunna diagnostisera och utvärdera graden av placentainsufficiens vid IUGR. Huvudsyftet med vår studie var att undersöka om perfusionen i placenta, mätt med MR-teknik, har potential att bli en ny klinisk markör för graden av placentainsufficiens vid IUGR. Metod Studiepopulationen bestod av 35 kvinnor. Gestationslängd vid undersökning var 22+5 till 40+1 veckor. Kvinnor med normala graviditeter, IUGR och preeklampsi med eller utan IUGR inkluderades. Inom 24 timmar genomgick deltagarna magnetkameraundersökning vid 1,5 T, inklusive en diffusionsviktad sekvens från vilken perfusionsfraktionen beräknades, venös blodprovstagning, ultraljudsbedömning av fostertillväxt, fostervattenindex och dopplerblodflöden i maternella, umbilikala och fetala kärl. Associationen mellan perfusionsfraktionen och ultraljudsparametrar, dopplerflöden respektive maternella placentafunktionsmarkörer i plasma beräknades med linjär regression. Resultat Placentaperfusionen var associerad med fostertillväxt (p=0,008), fostervattenindex (p=0,042) samt pulsatiltindex i arteria uterina, umbilicalis, cerebri media och ductus venosus (p=0,013; p=0,004; p=0,019 och p=0,002). Placentaperfusionen var associerad med maternella placentafunktionsmarkörer i plasma; endoglin, myostatin, pentraxin-3 and soluble fms-like tyrosine kinase 1 (p=0,024; p=0,003; p=0,010 och p=0,031). Konklusion Vi har visat att perfusionsfraktionen i placenta är tydligt associerad med fostertillväxt och med dopplerflöden i maternella, umbilikala och fetala kärl. Mätning av perfusionsfraktionen i placenta kan bidra till den kliniska bedömningen av patienter med IUGR genom att ge ett direkt mått på graden av placentainsufficiens.

11 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Preeclampsia and possible CNS effects Författare: Lina Bergman, Anna-Karin Wikström, Tansim Akhter, Johan Wikström, Tord Naessen, Helena Åkerud Kontaktperson: Background S100B is supposed to be a peripheral biomarker of central nervous system (CNS) injury. The purpose of this study was to compare levels of S100B in women with preeclampsia with levels in healthy pregnant control subjects and furthermore to analyze levels of S100B in relation to possible CNS effects. Methods A cross-sectional case control study in antenatal care centers in Uppsala, Sweden, was performed. Fifty-three women with preeclampsia and 58 healthy pregnant women were recruited at similar gestational length; women with preeclampsia were recruited at time of diagnosis, and control subjects were recruited during their routine visit to an antenatal clinic. Plasma samples were collected, and levels of S100B were analyzed with an enzyme-linked immunosorbent assay. Information about demographic and clinical characteristics, including symptoms related to CNS affection, was collected from the medical records. The main outcome measures were plasma levels of S100B and possible CNS effects. Results Levels of S100B were significantly higher among women with preeclampsia than among control subjects (0.12 µg/l vs µg/l; P < 0.001). In preeclampsia, there was a significant association between high levels of S100B and visual disturbances (P < 0.05). Conclusions S100B is increased among women with preeclampsia, and high levels of S100B associate with visual disturbances, which might reflect CNS affection in women with preeclampsia.

12 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK AFL-test, ett nytt hjälpmedel vid oxytocinstimulering Författare: Eva Wiberg-Itzel, Margareta Norman, Anna-Carin Wihlbäck, Irene Hoesli, Andrea Pembe Kontaktperson: Bakgrund/Frågeställning Oxytocin är obstetrikens vanligast förekommande drog. Tidigare studier har visat att laktatvärdet i fostervatten (AFL) ger viktig information om livmoderns aktuella metabola status. Ett AFL-värde> 10,1 mmol/l definieras som patologiskt, och associerar till en operativ förlossning och/eller komplikationer för mamman och fostret. Syftet med denna studie var att analysera om mätning av AFL-värdet när oxytocinstimulering startas, kan vara ett nytt hjälpmedel vid handläggande av förlossning. Metod I denna multicenterstudie inkluderades 2881 förstföderskors förlossningar från Sverige, Schweiz, Frankrike och Tanzania. Samtliga hade en normal graviditet med en spontan förlossningsstart. Ett AFL-prov insamlades av ansvarig barnmorska 1) vid den första vaginalundersökningen efter vattenavgång 2) Innan oxytocinstimulering 3) och vid förlossning. AFL-värdet analyserades blindat på förlossningsrummet, och aktuella förlossningsdata inhämtades från kvinnornas journaler. Resultat Oxytocin användes vid 66% av förlossningarna. 44% av förlossningarna med en normal progress stimulerades, 19.5% av dem med en konstaterad värksvaghet stimulerades inte. Ett AFL värde <10,1 mmol/l uppmättes i 87% av fallen när stimuleringen startade, 91% av dessa kvinnor förlöstes vaginalt. Ett AFL värde > 10,1 mmol/l uppmättes i 13% av fallen när stimuleringen startades, 39% av dessa kvinnor kejsarsnittades pga utebliven progress (p<0,001). Konklusion Normala nivåer av AFL korrelerar till en lyckad vaginal förlossning efter användande av oxytocin enligt riktlinjer. Höga nivåer av AFL korrelerar till en ökad risk för operativt intervention, även om oxytocin används enligt gällande riktlinjer. Vi spekulerar att AFL-testet är ett nytt och användbart verktyg vid oxytocinstimulering.

13 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Failed vacuum extraction and associated neonatal complications in term newborn infants Författare: Mia Ahlberg barnmorska, Anna Hejlmstedt barnmorska, Mikael Norman, Cecilia Ekéus barnmorska Kontaktperson: Background This study addresses two important clinical questions: 1) Which obstetric risk factors can predict failure with VE? And 2) does failed VE followed by CS or forceps increase the risk for intracranial severe neonatal complications such as: intracranial hemorrhages, convulsions of newborn, subgaleal hemorrhages and low Apgar scores? Methods The study population was retrieved from the SMBR and included all women (and their newborn infants) with singleton pregnancy who gave birth at term (gestational age >37 completed weeks) by VE (n=83 671) or by failed VE (n=4747) in Sweden between 1999 and Failed VE was defined as VE followed by an emergency CS or by foceps. All births with other modes of delivery were excluded. We further excluded stillborn deliveries, multiple births, and births in breech presentation. Results The rate of failed VE increased gradually from 4.7% in 1999 to 5.2% in 2010 among all VEassisted deliveries. The chance of successful VE gradually decreased with increasing birth weight. Risk factors for being delivered with sequential instruments were primiparas, women who were induced, gestational length 42 weeks, use of EDA, women without perineotomy. VE because of prolonged labor increased the risk of failure compared with extractions with no indication or fetal distress as indication. Failed VE occurred more often in women who were short compared with tall women. Compared with successful VE, failed VE significantly increased the risk of neonatal convulsions, subgaleal hemorrhages and low Apgar score, but was not statistically significant related to ICH. Conclusions The rate of failed VE has increased significantly during the past decade. Failed VE is associated with adverse neonatal outcomes. With regard to the safety of the child the best way to deliver after VE seems to be to convert to an acute cesarean section.

14 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Postpartum blödning och postpartum depression. Ge adekvat blodsubstitution och pyskologiskt stöd på BB Författare: Patricia Eckerdal, Natasa Kollia statistiker, Johanna Löfblad med stud, Linnea Karlsson, Anna-Karin Wikström, Ulf Högberg, Alkistis Skalkidou Kontaktperson: Bakgrund En av de vanligaste obstetriska komplikationerna är stor blödning i samband med förlossningen (PPH). Detta kan vara en traumatisk upplevelse för kvinnan, likväl som blödningen kan orsaka en anemi som i sig kan leda till trötthet och depressionsutveckling. Studiens syfte var att analysera associationen mellan PPH och PPD med hänsyn till kvinnans mentala hälsa, förlossningsupplevelse och postpartum anemi. Material och metod Denna fall-kontroll studie (n=512) baseras på två populationsbaserade studier om kvinnors mående peripartum (n=2240, n= 2318). Datainsamlingen har gjorts via journaler och enkäter. I den aktuella substudien inkluderades alla kvinnor med PPH (>1000 ml, n=211)som fall. Som kontroll definierades kvinnor med blödning mindre än 600 ml (n=294). Logistisk regressionsanalys gjordes med PPH som exponering och självskattad depression baserad på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) sex veckor postpartum som utfall. Analyserna inkluderade också möjliga störfaktorer. Vidare användes path-analys (Hosmer-Lemeshow) för att beräkna om antenatalt psykiskt mående, anemi och förlossningsrelaterade parametrar påverkade associationen mellan PPH och förekomsten av depressionssymptom sex veckor postpartum. Resultat Ingen direkt association mellan PPH och PPD kunde påvisas. Däremot noterades signifikanta associationer mellan PPD och anemi vid utskrivningen från sjukhuset (OR 2,05 CI 95 %), dåligt mående under graviditeten (OR 2,97 CI 95%) och negativ förlossningsupplevelse (OR 2,35 CI 95%) vilket även bekräftades i path-analysen. Konklusion Uppkomsten av postpartumdepression är en komplex företeelse där postpartumblödning endast indirekt är bidragande med anemi och dålig förlossningsupplevelse. Adekvat blodsubstitution och psykologiskt stöd innan utskrivning från BB rekommenderas.

15 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Suboptimal care and maternal mortality among foreign-born women in Sweden Författare: Annika Esscher, Pauline Binder-Finnema, Birgit Bødker, Ulf Högberg, Ajlana Mulic-Lutvica, Birgitta Essén Kontaktperson: Background Several European countries report differences in risk of maternal mortality between immigrants from low- and middle-income countries and host country women. We identified suboptimal factors related to care-seeking, accessibility, and quality of care for maternal deaths that occurred in Sweden from Methods A subset of maternal death records (n = 75) among foreign-born women from low- and middleincome countries and Swedish-born women were audited using structured implicit review. One case of foreign-born maternal death was matched with two native born Swedish cases of maternal death. An assessment protocol was developed that applied both the migration three delays framework and a modified version of the Confidential Enquiry from the UK. The main outcomes were major and minor suboptimal factors associated with maternal death in the Swedish context. Results Major and minor suboptimal factors were associated with a majority of maternal deaths and significantly more often to foreign-born women (p = 0.01). The main delay to care-seeking was non-compliance. Communication barriers restricted the accessibility to health care among thirteen foreign-born women. Factors related to quality of care were common among both Swedish- and foreign-born, although more common among foreign-born (p = 0.03). Conclusions Suboptimal care factors, major and minor, were present in more than 2/3 of maternal deaths in this high-income setting. Those related to migration were associated to miscommunication, lack of professional interpreters, and limited knowledge about rare diseases and pregnancy complications. Increased insight into a migration perspective is advocated for maternity clinicians who provide care to foreign-born women.

16 FRIA FÖREDRAG OBSTETRIK Second victim Posttraumatiska stressreaktioner hos obstetriker och barnmorskor Författare: Åsa Wahlberg, Magna Andreen Sachs, Gunilla Hallberg, Maria Jonsson, Kerstin Bergh Johanesson, Agneta Skoog Svanberg, Ulf Högberg Kontaktperson: Bakgrund/frågeställning Begreppet "second victim" innefattar psykologiska stressreaktioner hos personal efter allvarliga händelser i yrket som kan medföra posttraumatiskt stresssyndrom och utbrändhet. Förekomst i förlossningsvården har inte studerats. Syftet med studien var att hos läkare och barnmorskor analysera förekomst av posttraumatiska stressreaktioner efter allvarliga händelser i förlossningsvården Metod Designen var tvärsnittstudie med enkät adapterad efter SQ-PTSD. Samtliga medlemmar med adresser i SFOG (N:1571) och Barnmorskeförbundet (N:3972) tillfrågades om deltagande I webb-enkät, jan-feb Svarsfrekvens var 47% respektive 43%. Resultat Av de svarande läkarna och barnmorskorna hade 87% respektive 60% varit exponerade för en eller flera allvarliga händelser i förlossningsvården som mödra-, perinatal död, svår asfyxi eller annat som hot mm. Vid den händelse man mindes som svårast var det 4 av 10 som hade känt sig intensivt rädd, hjälplös, panikslagen eller hotad i sin yrkesidentitet. Posttraumatiska stressreaktioner som indikerade partiell PTSD eller PTSD hade 13,5% av läkarna och 9,6% av barnmorskorna. Svarande som hade haft partiell PTSD och PTSD uttryckte oftare att de hade haft otillräckligt stöd från sina chefer och kollegor jämfört med de som inte utvecklat långvariga besvär. Professionellt stöd hade erhållits hos 9,9% av läkarna och 10,5 % av barnmorskorna. Konklusion Läkare och barnmorskor kan bli second victim på grund av traumatiska händelser I förlossningsvården och lida av långvariga posttraumatiska stressreaktioner. Fortsatta studier om förebyggande faktorer för PTSD pågår, strukturerat program för sekundär prevention är angeläget.

17 1 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Novel platelet based method for early ovarian cancer diagnosis Författare: Marta Lomnytska, Susanne Becker, Ulla Engström, Sonja Gustavsson, Christina Björklund, Elisabeth Epstein, Bo Franzén, Gert Auer Kontaktperson: Early diagnosis is essential to increase the survival in patients with ovarian cancer. The currently used combination of physical examination, transvaginal ultrasound and biomarker CA125 has limitations in sensitivity and specificity,while diagnosis by biopsy is contraindicated due to the risk of dissemination. Identification of diagnostic biomarkers in plasma is known to be a huge challenge due to the complexity and wide dynamic range. Platelets are an attractive source for biomarkers since cancer is characterised by an increased platelet count and is associated with the high risk for thrombosis. Changes in the platelet proteome suggest the presence of potential diagnostic markers related to cancer induced activation. We have analysed the platelet proteome from patients with early and advanced ovarian cancer and gynaecologic benign conditions including healthy volunteers. Large scale two dimensional gel electrophoresis combined with mass spectrometry (2D-MS) was used to analyse platelet protein expression differences in platelets from cancer patients and controls. A number of biomarker candidates were identified and multivariate modelling of data indicated high sensitivity and specificity. In addition, preliminary evaluation of the prediction model using an independent data set representing early ovarian cancer showed high prediction. Antibodies corresponding to a selection of the most predictive biomarker candidates have been identified for validation. Multivariate modelling of results from the biomarker validation study is done to provide the scientific basis for development of a novel In Vitro Diagnostic Multiple Index Assay (IVDMIA), which is expected to be used for early and improved ovarian cancer diagnosis. This work was supported by grants from The Cancer Research Foundations of Radiumhemmet, FoU HMT 2014 and NeoProteomics AB.

18 2 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Postoperativa komplikationer vid hysterektomi vari består skillnaden när patienten anser sig drabbad men läkaren anser det komplikationsfritt? Författare: Marielle Sandström med stud, Mats Löfgren Kontaktperson: Syfte Att undersöka de fall där patienterna upplevt sig drabbade av allvarliga komplikationer eller besvär men där läkarna bedömt att dessa patienter var komplikationsfria. Återrapportern finns att läsa i sin helhet på Återrapportering/Återrapporter. Metod I GynOp besvarar patienter en enkät 8 veckor efter operationen om det postoperativa förloppet. Opererande klinik, vanligtvis ansvarig läkare, erhåller enkätsvaret och bedömer det. I registret finns kvinnor som genomgått hysterektomi på benign indikation, av dem har 2641 markerat att de drabbats av allvarliga komplikationer eller besvär. Av dessa bedömdes 705 av läkare som komplikationsfria. Dessa 705 enkätsvar granskades och analyserades i studien. Resultat Vid vår granskning av enkätsvaren bedömdes 10% av patienterna ha haft allvarliga komplikationer, 22% ha haft lindriga komplikationer, 41% bedömdes som komplikationsfria men hade tagit längre tid på sig att återhämta sig efter operationen, fått förlängda sjukskrivningar, blivit återinlagda på sjukhus, reopererade eller behövt använda smärtstillande länge. 27% bedömdes komplikationsfria och utan påtaglig orsak till att ha markerat att de drabbats av en allvarlig komplikation eller allvarligt besvär. Patienterna rapporterade ofta flera olika symptom, de mest frekventa var smärta, trötthet, tarm- eller miktionsrelaterade problem. Antalet patienter var få som uttryckte missnöje med bemötande från sjukvårdspersonal, postoperativ vård eller vårdkontakter. Konklusion Det stora antalet komplikationer talar för att det förekommit negligering och/eller felregistreringar vid läkarbedömningarna. Patienternas rapportering bör tas på stort allvar. Antalet patienter utan uttalade postoperativa besvär var också betydande. Sjukvården bör kontakta patienter som rapporterar allvarliga postoperativa problem och ber om kontakt.

19 3 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Corpuspolyper: Riskfaktorer för malignitet och selektionskriterier för hysteroskopi Författare: Stefan Zacharias, Mats Löfgren Kontaktperson: Bakgrund Polypoperationer utgör majoriteten av hysteroskopiska ingrepp inom Gyno Registret. Vi ville belysa vilka fynd vid hysteroskopiska polypoperationer registrerats i Gynop och hur det överenstmmer med tidigare publikationer. Hur blir PAD utfallet, hur vanliga är atypier och maligniteter bland polyper, vilka slutsatser kan dras? Metod Samtliga hysteroskopiska operationer som registrerades som polypoperation i registret t.o.m analyserades. Resultat Vid 1934 hysteroskopiska operationer kunde man identifiera polyper. När operationsindikationen var corpuspolyp stämde det överens med operationsfynd i 86,6% av fallen. Bland alla polyper där PAD fanns registrerad hittade man 30 maligniteter och 41 dysplasier motsvarande 1,8% och 2,5%. Benigna fynd visade 95,7%. Enbart en cancerpatient var yngre än 52 år. 29 cancerpatienter var 52 år eller äldre (p<0,001) Bland patienter med dysplasi var 29% (n=12) yngre än 52 år. (p<0,07) Alla cancerpatienter som var 52 år eller äldre hade postmenopausala blödningar. Den 45 åriga cancerpatienten besvärades av behandlingsresistenta blödningar. BMI var riskfaktor för att en polyp skulle vara avvikande i PAD (p=0,014) med hänsyn till ålder som confounding factor. De vanligaste rapporterade symptomen vid polyp är postmenopausal blödning, blödningsrubbning, smärta och infertilitet. De flesta patienter (82%) som svarar på enkäten har förbättrats i sina besvär ett år efter operationen, få (0,8%) upplever sitt tillstånd försämrad. Slutsats: Polypmisstanke hos postmenopausala kvinnor med blödning bör vara en absolut hysteroskopisk operationsindikation. Utifrån studiens resultat skulle man kunna rekommendera att vara återhållsam med hysteroskopi vid asymptomatiska polyper i premenopausal ålder. Patientens BMI ska vägas in i bedömningen.

20 4 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Män och kvinnors evaluering av patientcentrerad vårdkvalitet under IVF behandling Författare: Herborg Holter barnmorska, Ann-Kristin Sandin Bojö barnmorska, Ann-Louise Gejervall barnmorska, Matts Wikland, Bodil Wilde-Larsson, Christina Bergh Kontaktperson: Syfte Att undersöka om bedömning och upplevelse av patientcentrerad vårdkvalitet under IVF behandling skiljer sig mellan män och kvinnor Metod: Studien pågick mellan september 2011 och maj 2012 på Reproduktionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Fertilitetscentrum, Göteborg. Män och kvinnor evaluerade patientcentrerad vårdkvalitet under IVF behandling genom att besvara den webbaserade (KUPP-IVF) enkäten (Kvalitet ur patientens perspektiv av IVF behandling) inom två veckor efter behandling. Varje enskilt fråga i enkäten bedöms på två sätt; dels upplevd realitet som speglar den faktiska upplevelsen av aspekter av vårdkvalitet ( så här var det för mig ) och dels subjektiv betydelse, d.v.s. hur viktigt olika vårdaspekter värderas ( så här betydelsefullt var det för mig ). Ett åtgärdsindex blev utformat utifrån upplevd realitet och subjektiv betydelse och ger en sammanvägd bild på gruppnivå. Ett åtgärdsindex identifierar frågor att arbeta med i ett kvalitetsarbete och vilka frågor som bör prioriteras i förbättringsarbetet på de olika klinikerna. Resultat Generellt värderade kvinnor alla vårdaspekterna signifikant viktigare än män medan evalueringen av upplevd realitet var likartad för kvinnor och män. Åtgärdsindexet signalerade att vårdaspekter rörande kontinuitet, delaktighet och ansvarig läkare under behandling måste förbättras. Både män och kvinnor gav bemötande från personalen den bästa evalueringen. Konklusion Trots att kvinnor värderade den subjektiva betydelsen av de flesta vårdaspekter signifikant högre än män, graderade män och kvinnor vårdaspekternas betydelse i ett liknande mönster. Den faktiska upplevelsen av de olika vårdaspekterna var likartad mellan kvinnor och män.

21 5 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Spiralinsättning och ultraljud införande av två metoder på ungdomsmottagningen i Linköping Författare: Gabriella Falk, Åsa Vahlberg Sax med kand, Lotta Thyrén barnmorska, Ingejärd Jansson barnmorska, Anette Nyberg barnmorska, Gunnel Törnstrand barnmorska och Theresa Arnell barnmorska Kontaktperson: gabriella.falk@lio.se Bakgrund/Frågeställning För att förbättrad tillgänglighet till alla preventivmetoder infördes spiralinsättning på unga kvinnor som ej fött barn på ungdomsmottagningen i Linköping. Önskemål fanns att samtidigt kunna erbjuda ultraljudskontroll av spiralläge av både läkare och barnmorskor när detta bedömdes ingå i handläggningen av olika typer av besvär. Metod Hösten 2012 genomfördes en halv utbildningsdag om spiralinsättning och ultraljudsbedömningar. Riktlinjer från ISUOG följdes med teoretisk ultraljudsutbildning följt av praktisk träning i samband med spiralinsättningar.start februari 2013 och utvärdering april Spiral-fundus måttet valdes för bedömning av spiralläge. Smärtupplevelsen skattades med VAS-skala. Fem unga kvinnor intervjuades våren 2014 (ÅVS) med semistrukturerade frågor som analyserades kvalitativt. Resultat Insättning gjordes av 98 spiraler, 78% av barnmorska och 12% av läkare. Insättningarna var okomplicerade i 86%, ultraljudsbedömningarna av spiralläget var ua i 88%. VAS-skattningen vid spiralinsättningen var 7 i medeltal. Intervjuerna visade att smärtan vid insättningen var kortvarig, att personalens bemötande ansågs bra, men smärtupplevelsen var psykiskt påfrestande. Osäkerhet framkom också om vilken spiraltyp man fått. Extra besök pga besvär gjordes i 13% och till återbesöket kom 90%. Konklusion Införandet av spiralinsättning på ungdomsmottagningen gick bra. Personalen uppfattade de unga kvinnornas smärtskattning vid insättningen men underskattade möjligen upplevelsen av smärtan och noggrann information om smärta före insättning behövs. De unga kvinnorna uttryckte osäkerhet angående vilken spiraltyp de fått insatt. Barnmorskornas ultraljudsbedömningar av spiralläge var bra och med tiden minskade behovet av gemensam bedömning med läkare. Vid spiralinsättning bedöms ej ultraljudsbedömningar som nödvändigt rutinmässigt men bedömning av spiralläge med ultraljud bör kunna erbjudas snabbt vid besvär.

22 6 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Identifiera allvarliga komplikationer/vårdskador via Gynop-registret för analys Författare: Ban Al Tameemi, Margareta Nilsson registeranalytiker, Birgitta Renström registerkoordinator, Sara Larsson analysledare, Mats Löfgren Kontaktperson: Övergripande budskap De som anmäler en vårdrelaterad skada och får ersättning via Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) är en delmängd av de verkligt drabbade. En rimlig andel av misstänkta ej anmälda vårdrelaterade skador kan identifieras via registret för att lokalt genomföra analys syftande till kvalitetsförbättring. Bakgrund Inledning: I Nationella kvalitetsregistret inom gynekologisk kirurgi (GynOp) registreras all större gynekologisk benign kirurgi. Vi kan tack vare den systematiska enkätuppföljningen i Gynopregistret fånga de flesta komplikationer som uppkommer. Enligt litteraturen förekommer allvarliga komplikationer, i cirka 3-4%. De går inte att följa som kvalitetsindikator, då slumpmässiga fall förskjuter resultaten alltför mycket. Det krävs minst 10% på 100 studerade fall för att en förändring i skillnader mellan kliniker ska bli påvisbar och vara möjlig att följa i ett förbättringsarbete. Då allvarliga komplikationer är sällsynta handlar det om att göra en (händelse)analys av enskilda fall för att spåra om något kunnat göras annorlunda. Svårigheten är att få fram de aktuella patienterna på ett smidigt sätt för att kunna göra dessa analyser. LÖF bedömer och ersätter vårdrelaterade skador varför deras beslut kan utgöra en mall för en vårdskada. Syfte Att definiera vilka allvarliga komplikationer som skall betecknas som misstänkta vårdskador och som bör utredas samt att undersöka om data i GynOp är ett tillräckligt effektivt instrument för att hitta dessa vårdskador. Metod En samkörning med data från LÖF avseende ersatta gynekologiska vårdskador år gjordes med GynOps databas, 85% av fallen fanns i GynOp. Olika kombinationer av registerdata analyserades, framför allt komplikationsregistrering, för att identifiera LÖF-fallen och ta fram en komplikationsprofil, utan att alltför många ej ersatta med motsvarande besvär/komplikationer skulle komma med. För att se att rätt patienter faller ut har en journalgenomgång utförts för de patienter som togs fram via komplikationsprofilen och som ej fått ersättning, Resultat Vid genomgång av de patienter vi fått fram via komplikationsprofilen vid kvinnoklinikerna inom Västerbottens läns landsting (VLL) fann vi allvarliga avvikelser/medicinska komplikationer där ställningstagande till utredning med händelseanalys borde göras. I hysterektomigruppen borde 70% (28/40) av fallen utredas, 17% (7/40) var ej aktuella för genomgång. Det fanns även fyra avlidna patienter samt en patient med sekretess de fem senare gjordes ingen genomgång av. I gruppen prolapsopererade var 70% (14/20) aktuella för ställningstagande till om händelseanalys borde göras, och 30% (6/20) inte aktuella för utredning. Avseende inkontinensoperationer fanns endast fyra fall och samtliga var aktuella för händelseanalys. Under våren 2014 arbetas med att få komplikationsprofilen validerad dvs motsvarande journalgenomgång utförda på andra sjukhus. Detta har utförts/pågår vid Sundsvalls och Danderyds sjukhus. Betydelse Kan vi på ett enkelt sätt ta fram patienter som har råkat ut för en allvarlig händelse och med en genomgång av det individuella fallet analysera händelseförloppet, i syfte att se om något av detta skulle kunna förebyggas, har en klar kvalitetsförbättring uppnåtts. Konklusion Genom att använda GynOp förefaller vi på ett smidigt sätt kunna identifiera de som fått en misstänkt vårdskada i samband med gynekologisk operation. Med ovanstående metod finns möjlighet att redan inom 8 veckor efter operation fånga dessa, kontakta patienten, utreda händelsen, samt förhoppningsvis hitta undvikbara risker för framtida patienter.

23 7 POSTERS GYNEKOLOGI & REPRODUKTIONSMEDICIN Robotassisterad laparoskopisk gynekologisk kirurgi Författare: Magnus Garell, Maud Ankardal Kontaktperson: Bakgrund Robotassisterad laparoskopi vinner mark inom kirurgin generellt, och inte minst inom gynekologin. Bättre ergonomi för operatören, färre komplikationer och kortare konvalescenstid är argument som används för tekniken, medan ökade kostnader och långa operationstider finns bland nackdelarna. I Sverige har robotassistans inom kirurgin funnits i snart 10 år. Uteslutande används ett system kallat 'da Vinci ' från det Kalifornienbaserade företaget Intuitive Surgical. Bland annat i Lund har en centralisering skett avseende avancerad tumörkirurgi. Men hur det ser ut i övriga delen av landet har inte kartlagts tidigare, och vilka typer av operationer är det som utförs med hjälp av robotassisterad kirurgi? Hur är utfallet vid operationerna? Material och metod Studien utgick från Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk kirurgi GynOp som täcker in större delen av de opererande klinikerna i Sverige, samt data från GKR (Gynekologiskt Kvalitetsregister - använt bland annat i Stockholmsregionen) som hade importerats vid tiden för uttaget. Data begränsades från september 2008 fram till operationer återfanns som var registrerade som robotassisterade. 189 parametrar analyserades. Operationerna delades upp i benign respektive malign kirurgi baserat på preoperativ bedömning. Grupperna analyserades med frekvensanalys och beskrivande statistik avseende material och utvalda parametrar avseende utfall. Uppföljning från registret görs efter 8 veckor samt 1 år för patienter opererade på benign indikation. Detta sker ej för den maligna gruppen, där ingen får någon 1-årsenkät. Resultat 8 stycken kliniker återfanns i registret och av dessa hade endast 3 kliniker rapporterat in fler än 35 operationer. Kirurgerna visade sig vara en homogen grupp där endast 11 operatörer stod för 88 % av alla ingrepp. Något fler operationer var gjorda på benign indikation jämfört med malign. Komplikationer bedömdes som allvarliga för ett 15-tal ingrepp men lindriga för ca 55 operationer. Patienterna var generellt sett nöjda vid uppföljningen efter 1 år. Operation på benign indikation Vanligast var myom och blödningsrelaterade operationer. Medelålder 46 år, BMI 26, operationstid 120 min, postoperativ vårdtid 2,0 dygn. Sjukskrivningstid understiger vanligtvis en månad. Operation på malign indikation Corpuscancer dominerade, därefter cervixcancer och ovarialcancer. Medelålder 60 år, BMI 28, operationstid 160 minuter. Postoperativ vårdtid 2,5 dygn. Konklusion Studien visar på en snedfördelad fördelning av operationsresurser där man i de flesta landsting inte har tillgång till robotassisterad laparoskopi. Parametrarna som analyserades överensstämmer med vad man funnit i andra studier med en längre operationstid och generellt sett kort vårdtid. Om detta kan uppväga nackdelarna med ökade kostnader måste vidare analyseras. Jämförelser med andra operationstekniker gjordes inte inom ramen för denna studie men detta är planerat i en uppföljning avseende benign kirurgi.