Övervakning av fåglarnas populationsutveckling

Transkript

1

2 NATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKET ÄRENDENNUMMER AVTALSNUMMER PROGRAMOMRÅDE DELPROGRAM NV Landskap Svensk Fågeltaxering Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Rapportförfattare Martin Green, Lunds universitet Fredrik Haas, Lunds universitet Åke Lindström, Lunds universitet Rapporttitel och undertitel Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 8 Utgivare Lunds universitet Postadress Ekologihuset, 6 Lund Telefon Beställare Naturvårdsverket, Avd för analys och forskning 6 8 Stockholm Finansiering Nationell och Regional MÖ Nyckelord för plats Sverige Nyckelord för ämne Fåglar, däggdjur, nattfåglar, monitoring, indikatorer, ökningar, minskningar, trender Tidpunkt för insamling av underlagsdata 7 8 Sammanfattning I denna rapport redovisas populationstrender för svenska fågelarter för olika långa tidsperioder. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 996) men täcker hela Sverige på ett representativt sätt. Nattaktiva fåglar har räknats sedan. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan ) och på nattrutterna. Sedan 5 räknas fåglar i ytterligare två program; Sjöfågelrutterna (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågelövervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom fasta rutor om x km. I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid. Vintern 7/8 räknades 6 fåglar av 5 arter på 9 rutter. Sommaren 8 räknades 7 8 fåglar av 9 arter på punktrutter och 7 fåglar av arter på 5 standardrutter. Totalt 5 nattrutter inventerades vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 8. Sammanlagt inräknades 76 fåglar av arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 5 däggdjur av 7 arter och på nattrutterna sågs 589 däggdjur av arter. På sjöfågelrutterna räknades drygt 66 fågelindivider av utvalda arter, och inom kustfågelövervakningen bokfördes drygt 97 fåglar av 7 utvalda arter. För de senaste åren är det marginellt fler arter på standardrutterna som säkert minskat i antal (9 %) än arter som ökat i antal (7 %). För övriga arter (6 %) går inga säkerställda förändringar att påvisa. Följande tio arter hade de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna: grönfink, ärtsångare, korsnäbb (mindre + större), talltita, gulsparv, grönsiska, gök, svartvit flugsnappare, taltrast och kråka, från -9, % per år hos grönfinken till -,9 % per år hos kråkan. De arter/underarter som ökat mest är fjällripa, sidensvans, sydlig gransångare, steglits, tornfalk, gärdsmyg, storskrake, grågås, kungsfågel och nordlig gransångare. De har ökat med från, % per år hos fjällripa till 5, % per år för nordlig gransångare. Vi redovisar också trender (över år) från sjöfågelrutterna och kustfågelrutorna, två system med vars hjälp vi rejält förstärkt övervakningen av fåglar i blöta miljöer. Det är nu få svenska häckande fågelarter som inte på något sätt täcks av Svensk Fågeltaxerings räkningar.

3 Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 8 Martin Green, Fredrik Haas & Åke Lindström Innehållsförteckning Summary Sammanfattning Inledning Metoder (inkl. Figur ) 5 Resultat och Diskussion (inkl. Figurer ) 9 Artkommentarer (inkl. Figurer ) 6 Tack 7 Tabeller. Antal inventerade rutter Tabeller. Antal observerade fåglar och däggdjur i de olika programmen 9 Figur. Diagram med populationsindex för 9 fågelarter 5 Figur 5. Diagram med populationsindex för 8 fågelarter nattrutterna Figur 6. Diagram med populationsindex för däggdjursarter Appendix. Deltagarlista Svensk Fågeltaxering vintern 7/8 och sommaren Omslagsbild/Cover: Järpe Hazel Grouse Tetrastes bonasia Alla foto/photos: Åke Lindström

4 Summary Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 9. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 8. Department of Biology, Lund University. 9 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 8 include data from: 57 winter point counts in 7/8 ( rd winter), of which 9 were carried out during the Christmas/New Year count, summer point count routes ( th year) and 5 Fixed routes ( rd year). In the programme for covering night-active birds (9 th season), 5 routes were covered on up to three occasions each (March, April and June). In addition, 69 wetland routes ( th season) and archipelago squares ( th season) were surveyed. Population trends were analyzed using TRIM and trends for different bird species are presented, as well as the geographical distributions of the covered routes. Larger mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since and respectively, and we present short-term trends for mammal species based on these two systems. In the Christmas/New Year count 7/8,, individuals of 5 species were counted by observers. On the point count routes in summer 8, 7, birds of 9 species were counted by 6 observers. From the Fixed routes 7, birds of species were reported by 5 persons. The Night routes yielded a little less than, birds of species, counted by observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs. 6. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). More than 7 mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Fallow Deer, European Hare, Wild Boar, Red Fox and Moose. More than 66, birds of selected species were counted in different forms of wet habitats. Within the system for archipelago birds, a little more than 97, birds of 7 selected species were registered in 8. Over the last years, the most pronounced declines are found in Greenfinch, Lesser Whitethroat, crossbills sp, Willow Tit, Yellowhammer, Siskin, Cuckoo, Pied Flycatcher, Song thrush and Hooded Crow. The strongest increases during the same period are found in Ptarmigan, Waxwing, Chiffchaff (spp. collybita), Goldfinch, Kestrel, Wren, Goosander, Greylag Goose, Goldcrest, and Chiffchaff (spp. abietinus). Grönfink är den art i Sverige som minskat kraftigast i Sverige de senaste åren. No other species has declined as rapidly in Sweden the last years as the Greenfinch. We also present trends from the new schemes on wetlands and archipelago birds, through which we can now follow yet more species with systematic counts.

5 Sammanfattning Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 9. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 8. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 9 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för svenska fågelarter för olika långa tidsperioder. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommarrespektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 996) men täcker hela Sverige på ett representativt sätt. Nattaktiva fåglar har räknats sedan. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan ) och på nattrutterna. Sedan 5 räknas fåglar i ytterligare två program; Sjöfågelrutterna (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågelövervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom fasta rutor om x km. I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid. Vintern 7/8 räknades 6 fåglar av 5 arter på 9 rutter. Sommaren 8 räknades 7 8 fåglar av 9 arter på punktrutter och 7 fåglar av arter på 5 standardrutter. Totalt 5 nattrutter inventerades vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 8. Sammanlagt inräknades 76 fåglar av arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 5 däggdjur av 7 arter och på nattrutterna sågs 589 däggdjur av arter. På sjöfågelrutterna räknades drygt 66 fågelindivider av utvalda arter, och inom kustfågelövervakningen bokfördes drygt 97 fåglar av 7 utvalda arter. För de senaste åren är det marginellt fler arter på standardrutterna som säkert minskat i antal (9 %) än arter som ökat i antal (7 %). För övriga arter (6 %) går inga säkerställda förändringar att påvisa. Följande tio arter hade de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna: grönfink, ärtsångare, korsnäbb (mindre + större), talltita, gulsparv, grönsiska, gök, svartvit flugsnappare, taltrast och kråka, från -9, % per år hos grönfinken till -,9 % per år hos kråkan. De arter/underarter som ökat mest är fjällripa, sidensvans, sydlig gransångare, steglits, tornfalk, gärdsmyg, storskrake, grågås, kungsfågel och nordlig gransångare. De har ökat med från, % per år hos fjällripa till 5, % per år för nordlig gransångare. Vi redovisar också trender (över år) från sjöfågelrutterna och kustfågelrutorna, två system med vars hjälp vi rejält förstärkt övervakningen av fåglar i blöta miljöer. Det är nu få svenska häckande fågelarter som inte på något sätt täcks av Svensk Fågeltaxerings räkningar. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för huvuddelen av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal ska upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs numera sju olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Även september- och januariinventeringarna av sjöfåglar i Sverige, med trendberäkningar från 97 och framåt, ingår numera i Svensk Fågeltaxering. Resultaten från dessa delprogram presenteras dock i en separat årsrapport (Haas & Nilsson 8, nedladdningsbar från vår hemsida). Svensk Fågeltaxerings största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under mer än fyra decennier. Trenderna ger viktig information om de svenska fåglarnas status till naturvårdare, forskare och amatörornitologer i Sverige och utomlands. Data används också som underlag för den svenska rödlistan, de svenska miljömålen och inom internationell rapportering om miljötillståndet inom EU. Denna årsrapport omfattar vintern 7/8 och våren/sommaren 8. Det är nu den :e vinter- och :e sommarsäsongen som redovisas sedan punktrutterna startade 975, den :e

6 säsongen för standardrutterna som startade 996 och den nionde för nattrutterna som startade. Sedan 5 löper två nya program som kommer att ge mer detaljerad information om antalsvariationen hos våra kust- och våtmarksfåglar. Dessa är sjöfågelrutterna, som vi driver tillsamman med SOF-BirdLife Sverige och som riktar in sig på våtmarks- och rovfåglar i alla typer av blöta miljöer, och det nationella programmet för kustfågelövervakning som täcker fåglar i skärgårdsmiljö. Utöver arttrenderna så används data från Svensk Fågeltaxering till att skapa så kallade indikatorer, som visar hur det går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika miljöer och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska data i tre olika EU- gemensamma indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Vi har länge haft indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet påverkas av hur riksdagens 6 miljömål efterföljs ( Hela systemet med miljömålsindikatorer gjordes om under 8 och numera ingår våra data som indikatorer för miljömålen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap och Storslagen fjällmiljö. Vi fortsätter dock att presentera de indikatorer för sju miljömål som gällde före 8, eftersom vi fortfarande tycker de har ett stort egenvärde. Vi presenterar även i år några smakprov på trender från sjöfågelrutterna och kustfågelrutorna, våra två nyaste delprogram som startade 5. Detta för att belysa den stora potential vi ser i dessa räkningar, både som ett sätt att följa arter som tidigare inte alls plockats upp inom Svensk Fågeltaxering (till exempel, smådopping, årta, roskarl, kustlabb och skärpiplärka) och för att komplettera våra andra delprogram. Med de nya systemens tillkomst är det nu allt färre arter som vi inte kan följa med systematiska räkningar. Samarbetet med landets länsstyrelser fortsätter att vara av yttersta vikt för flera av våra delprogram och vi är mycket tacksamma för detta. Länsstyrelserna bidrar med regionala och lokala kontakter bland ornitologer och tillför i många fall också resurser i form av ekonomisk och logistisk support på det regionala planet. Likt tidigare år har vi stöttat några länsstyrelser med mer djupgående regionala analyser. Denna rapport går till alla de 6 inventerare som bidragit till Svensk Fågeltaxerings inventeringar under det senaste verksamhetsåret, samt till intresserade privatpersoner, forskare och myndigheter. Vi hoppas rapporten ska väcka intresse och frågor och inte minst sporra till fortsatta inventeringsinsatser runtom i landet. Även de (inter)nationella september- och januariinventeringarna av sjöfåglar i Sverige ingår nu i Svensk Fågeltaxering. Resultaten från dessa delprogram presenteras dock fortfarande i en separat årsrapport. Also the (inter)national September and January counts of waterfowl are now a part of the Swedish Bird Survey, but the results from these schemes (trends since 97) are still reported separately.

7 METODER Inventeringsmetoder Flera olika metoder används för att räkna fåglar på ett mellan åren jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter, nattrutter, punkt- eller linjeräkning vid våtmarker av alla slag, samt individräkningar på och kring de skärgårdsöar som finns i fördefinierade rutor utlagda längs våra kuster. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under 8 framgår av Figur. Punktrutterna. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 975, både sommar och vinter. Standardrutterna. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om x km ). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 5 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 76. Metoden infördes 996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna. Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 5x5 km yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen). Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes men testades i Uppsala län under åren 8 9. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter. Sjöfågelrutterna. Bygger i grunden på samma upplägg som punktrutterna ovan och inventeraren väljer själv var hen ska räkna. Punkterna ska dock ligga invid blöta miljöer av något slag (sjö, mindre våtmark, kust, vattendrag etc.). Antalet punkter per rutt kan variera mellan en enda och upp till. Räkningstiden per punkt är inte fast utan det hela bygger på att man räknar alla individer av aktuella arter som finns inom synhåll tills man är färdig. Inventeraren kan också välja att göra en linjetaxering där man går en förutbestämd runda i anslutning till våta miljöer och räknar alla individer man hör och ser av aktuella arter. Inventeringen genomförs främst under maj månad och varje rutt inventeras vid ett tillfälle per år. Systemet startades 5 och arbetet sker i samarbete med SOF-BirdLife Sverige samt de regionala ornitologiska föreningarna. Sjöfågelrutterna är också tänkt som en enklare inventering som kan passa de flesta fågelintresserade, även de som inte har vana av tidigare inventeringar. Kustfågelrutorna. I detta program inventeras systematiskt utplacerade, x km stora, rutor i skärgårdsmiljö vid ett tillfälle årligen under försommaren. Rutorna är fasta och har fördelats länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns i respektive läns kustområde. Inventeringen genomförs i huvudsak från båt. Inom rutan besöks samtliga öar. Inventeraren färdas runt dessa inom 5 m avstånd från strandlinjen. Vissa öar landstigs inom en frivillig del av delprogrammet. Av de 75 fågelarter som ingår i programmet bokförs samtliga individer, förutom årsungar, som observeras inom rutan. I Västra Götalands län och vid inventeringarna av Karlsöarna (Gotland) används en något annorlunda, men fullt jämförbar metodik. Sedan 7 ingår räkning av ejderungar som en frivillig extrainsats, något som flertalet län anslutit sig till. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med länsstyrelserna i kustlänen samt i flera fall också med de regionala ornitologiska föreningarna inom respektive område. 5

8 6

9 Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror på hur väl materialet motsvarar de antaganden som indexberäkningarna bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data). Med TRIM beräknas för varje art och delprogram ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång, blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med riktningsmässigt stabila trender. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på maximum-likelihoodmetoden med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år ( serial correlation - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. I år har vi beräknat Trim-trenderna med hjälp av en modul, rtrim, som går att köra i programspråket R. Detta underlättar hanteringen av de många beräkningar som görs, men påverkar inte trenderna som sådana. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på Trenddata och årliga index från våra olika delprogram återfinns i Figur 5 och 6. Index i siffror finns i Excel-fil på hemsidan. För de tre längre delprogrammen har vi använt 998 som basår (index = ). Detta år gjordes 66 standardrutter och vi menar att från detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har för de flesta arter ritat kurvorna för vinterpunkt-, sommarpunkt- och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en övergripande bild av hur det går för en art. Så här läser du trendfigurerna, med blåmesen som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 998 satts till. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller vid värdet för basåret 998. I blåmesens fall betyder vinterindexen på ungefär,5 för 975 att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 975 var alltså bara hälften så stor som år 998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför ska man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under. Det viktiga är vilka trender över tid som finns i kurvan. Med TRIM beräknas den mest passande trenden, beskriven som en konstant procentuell förändring per år)..5. Blåmes, Cyanistes caeruleus (,., ***; 9,.8, ***; 95,., ***) Figur. (motstående sida) Antal och fördelning av inventerade rutter inom Svensk Fågeltaxering under vintern 7/8 och vår/sommar 8. Inventeringarna summeras per 5x5 km. För standardrutterna och nattrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. På kartan ned till höger visas vilka x km stora rutor i skärgårdsmiljö som inventerats inom Kustfågelövervakningen. The number and distribution of surveys carried out within the Swedish Bird Survey in the winter of 7/8 and spring/summer of 8. The routes are summarized per 5x5 km. For the Fixed routes (upper right) and night routes (lower left) there is only one route per square. Sjöfågelrutter is a scheme surveying inland and coastal wetlands. Kustrutor is a scheme consisting of squares focusing on marine species in the Swedish archipelago. 7

10 I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunkt-, sommarpunkt- och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerade med semikolon. Det första talet ( för blåmesen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år i Vinterfågelräkningen. Det andra talet (,) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS ( not significant ) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<,5, p<, och p<,. Ju fler stjärnor desto säkrare trend. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 9 blåmesar om året mellan 975 och 8, med en genomsnittlig ökning om,8 % per år, även här med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 95 fåglar setts per år och arten har ökat med, % per år. Notera alltså att de tre trenderna berör olika delprogram och olika tidsperioder! Enskilda års värden ska tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som ses under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige även för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, i form av genomsnittliga trender (s.k. indikatorer) för arter typiska för olika biotoper. Från de ingående arternas TRIM-index beräknas genomsnittliga index för de ingående arterna enligt en metod som bygger på Monte Carlo-simuleringar (Soldaat m.fl. 7, Ecological Indicators 8: 7). Baserat på dessa årliga medelindex beräknas en (log)linjär trend (som för de enskilda arterna) samt en icke-linjär kurva ( LOESS-regression ), båda med 95 % konfidensintervall. Tre av indikatorerna är de EU-anknutna Vanliga jordbruksfåglar ( Common farmland birds ), Vanliga skogsfåglar ( Common woodland birds ) samt Vanliga fåglar ( All common birds ). Av de arter som valts ut i Europa, visar vi i Sverige trender för 5, 6 respektive 7 arter (Fig. 7). Dessa data ingår i de sameuropeiska indikatorer som beräknas för nästan länder (se Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter har sedan 7 också använts som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling inom Sverige, kopplat till de nationella miljömålen. Vi har i tidigare årsrapporter presenterat de sju miljömålsindikatorer som varit aktuella. Under 8 ändrades indikatorsystemet för de svenska miljömålen och antalet indikatorer reducerades. Bara tre fågelindikatorer finns nu kvar, nämligen för Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, och Storslagen fjällmiljö ( I indikatorn för Ett rikt odlingslandskap är arturvalet bytt till det europeiska och den officiella miljömålsindikatorn är alltså numera identisk med den vi redovisar i Figur 7. De andra två indikatorerna är de samma som tidigare (Fig. 8). När det gäller de gamla miljömålsindikatorerna väljer vi att visa samma varianter som tidigare: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 8). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår alla arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från andra miljöer. Den sjunde indikatorn gäller Begränsad klimatpåverkan (Fig. 9). Denna beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom observationer av förbiflyttande arktiska fåglar och ett fåtal rena rariteter. Varje fågelart klassas först efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under april augusti. För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +,8 respektive +5, C. Därefter kan man för varje fågelinventering beräkna medeltemperaturen för de individer som påträffats. Vi kallar denna medeltemperatur för CTI ( Community Temperature Index ). Förändringarna i CTI över tiden visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och arter. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av varma arter, ofta på bekostnad av antalet individer av kalla arter. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir varmare eller kallare. 8

11 RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete 8 Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller de flesta av punkt-, natt- och sjöfågelrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i främst de norra delarna av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som bidragit till den goda täckningen i dessa län. Inom systemet med kustfågelrutor betalas ersättning ut per ruta genom anslag från Naturvårdsverket, antingen via deltagande länsstyrelser eller via projektet centralt. Totalt deltog 6 personer under året, vilket är 7 fler än året före. I slutet av rapporten listas samtliga årets deltagare. Där framgår också i vilka av de olika delprogrammen som var och en har deltagit i, samt i vilken omfattning hen har deltagit i dessa (Appendix ). Punktrutterna Totalt gjordes 57 vinterinventeringar, varav 9 under huvudperioden runt jul och nyår, en liten ökning sedan året före (Tabell ). Drygt 6 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Totalt deltog olika personer. Under period räknades 7/8 totalt 6 individer av 5 arter (Tabell ). Motsvarande siffror för 6/7 var 8 individer av 9 arter. Perioderna,, respektive 5 sågs 5 88, 7, 7 8 respektive 6 8 individer. Kaspisk trut blev en ny art för Vinterpunktrutterna. Totalt gjordes fria sommarpunktrutter av 6 olika personer (Tabell ), åter en minskning från året före. Rapporterna för 8 omfattade 7 8 fågelindivider av 9 arter (Tabell 5). Motsvarande siffror för 7 var fågelindivider av arter. TRIMindex för ett större antal arter redovisas i Figur. Skärsnäppa blev ny art för sommarpunktrutterna under 8. Drygt sidensvansar sågs på vinterpunktrutterna under vintern 7/8. På såväl vinterpunktrutterna som standardrutterna är de långsiktiga trenderna ökande. More than Waxwings were observed during the winter 7/8. Numbers are increasing significantly in winter as well as during summer (based on the Fixed routes). Standardrutterna Totalt inventerades 5 standardrutter under 8, vilket är i nivå med vad som gjorts sedan 8 (Fig., Tabell ). Sammanlagt deltog 5 olika personer. Tio rutter har inventerats alla åren, åtta rutter år och nio rutter gånger. De rutter som inventerats minst antal gånger är inventerade fyra gånger (åtta rutter). Sveriges 76 standardrutter har inventerats i genomsnitt, gånger per rutt. På de 5 inventerade standardrutterna sågs 7 6 fåglar av arter längs linjerna och 88 av 96 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs arter (Tabell 6). Inga nya arter/underarter sågs under året. Totalt har 6 fågelarter setts på standardrutterna. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur. 9

12 På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 85 av de 5 rutterna (57 %). Totalt sågs 5 djur av 7 arter på linjerna. För första gången sågs lodjur på en standardrutt (på en punkt på en rutt i Västergötland). På sju år har nu sammanlagt däggdjursarter setts. De talrikaste arterna var (som vanligt) rådjur, fälthare, dovhjort och älg (Fig., Tabell 7). Det sågs även två brunbjörnar och en fjällräv. Trender för de däggdjur som inräknats i tillräckligt höga antal på standardrutterna finns tillsammans med trender för däggdjur baserade på nattruttsdata i Figur 6. Nattrutterna Summa 5 rutter inventerades av olika personer (Fig. ), det högsta antalet rutter hittills. Totalt rutter (8 %) inventerades vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och rutter (9 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes inventeringar, varav rutter under period (mars), 8 rutter under period (april) och rutter under period (juni). I Tabell 8 och 9 summeras antalet inräknade individer av de arter som nattrutterna fokuserar på. Siffrorna bygger på det maximala antalet individer per art, per punkt och år. Dessa summeras till antalet individer per rutt och år. Trenderna beräknas på dessa summor. På de 5 rutterna (alla inventeringar) registrerades 76 fåglar av arter och 589 däggdjur av arter. Däggdjur registreras både på punkterna och under transportsträckorna mellan punkter, utan dubbelräkning mellan dessa. Vi summerar däggdjursantalen från punkter och transportsträckor till en summa per art (Tabell 9). Trender för fåglar som noterats på nattrutterna återfinns i Figur 5. Trender för däggdjur som inräknats på nattrutterna återfinns tillsammans med trender från standardrutterna i Figur 6.

13 Sjöfågelrutterna Antalet inventerade sjöfågelrutter ökar så sakteligen år från år, vilket är mycket glädjande. Totalt 69 rutter inventerades av 7 personer under 8. I takt med ökat antal inventerade rutter så växer även den geografiska spridningen. I år tillkom fler rutter framför allt i Västmanland och i Närke. Annars är det fortsatt i de landskap där det genomförs mer samordnade insatser genom de regionala ornitologiska föreningarna (Dalarna, Värmland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Gotland och Skåne) som täckningen är allra bäst. Inför kommande säsong upprepar vi önskemålen från tidigare om fler rutter vid riktiga fågelsjöar, andra sjöar samt längs kuststräckor. Samtidigt vill vi också uppmärksamma att det är mycket viktigt att återinventera rutter som inventerats under tidigare år. Det spelar ingen roll om det gått några år emellan, det är lika intressant och värdefullt ändå. Det är också först när en rutt har inventerats under minst två olika år som resultaten kommer till användning i våra trendberäkningar. Vet ni därför med er att ni inventerat en viss rutt vid endast ett tillfälle vill vi hemskt gärna att ni inventerar denna rutt igen, även om ni inte har möjlighet att göra så under varje år. Totalt inräknades 66 9 individer av arter under 8, vilka redovisas i Tabell. De talrikaste arterna 8 blev grågås ( 5), skrattmås ( 56), vitkindad gås (95), storskarv (59) och vigg (55). Ytterligare arter bokfördes med totalt mer än individer. Dessa var gräsand, fiskmås, knipa, knölsvan, skäggdopping, tofsvipa, sothöna, fisktärna, gråtrut, silvertärna och ejder. Likt förra året visar vi även i år några TRIM-figurer från sjöfågelrutterna (Fig. ). Här har vi valt ut åtta arter för att illustrera vilka goda dataunderlag som det här delprogrammet ger för en del arter där inte så många individer bokförs inom de andra delprogrammen, nämligen några doppingar, simänder och rovfåglar. Vi gör fortsatt bedömningen att detta system har en mycket stor potential när det gäller att följa utvecklingen hos fåglar i olika slag av svenska våtmarker. Kustfågelövervakningen Under 8 inventerades samtliga rutor i delprogrammet. Bakom denna fullträff ligger idoga insatser av 58 inventerare. Totalt noterades fåglar av 7 arter (Tabell ), vilket kan jämföras med de knappa 95 som sågs 7. Antalet fåglar som räknades under 8 är det högsta sedan starten 5. Mest talrika arter blev storskarv ( 966 individer), skrattmås ( 875) och silvertärna (8877). Årssumman för ejder (78) är den lägsta hittills. I samband med 7 års inventering infördes möjligheten att registrera antalet ejderungar inom rutorna. Flertalet län har anslutit sig till detta och de regionala skillnaderna i antalet observerade ejderungar per ruta är stora (Fig. ). Under de två år som räkningarna bedrivits sticker Skåne och Blekinge län ut i positiv bemärkelse medan ostkustlänen, Södermanlands län undantaget, sticker ut i negativ riktning. Det är ännu alltför tidigt att dra några generella slutsatser från detta, inte minst då det ännu är oklart i vilken grad regionala skillnader i häckningsfenologi påverkar hur många ungar som räknas in. Liksom för Sjöfågelrutterna har vi valt ut åtta arter för vilka vi presenterar resultatfigurer (Fig. 5) och även här gäller att de redovisade arterna är sådana som inte täcks särskilt väl av övriga delprogram. Kustfågelövervakningen redovisas mer i detalj i en egen rapport som finns att hämta på vår hemsida Figur. Länsvis uppdelning av medelantalet observerade ejderungar per kustfågelruta under 7 och 8. X visar att ingen inventering gjordes (från Haas & Green 8, se Fågeltaxeringens hemsida). The average number of Eider ducklings per census square in different Swedish counties.

14 Gråhakedopping, Podiceps grisegena (individer per år = 6) Smådopping, Tachybaptus ruficollis (individer per år = 57) Svarthakedopping, Podiceps auritus (individer per år = 9) Årta, Anas querquedula (individer per år = ) Snatterand, Anas strepera (individer per år = 77) Skedand, Anas clypeata (individer per år = 59) Fiskgjuse, Pandion haliaetus (individer per år = 69) Brun kärrhök, Circus aeruginosus (individer per år = 5) Figur. Trendkurvor för åtta arter baserade på data från Sjöfågelrutterna 5 8. TRIM-trends for eight species based on data from the system covering wet habitats ( Sjöfågelrutterna )

15 Svärta, Melanitta fusca individer per år = 6 Ejder, Somateria mollissima individer per år = Småskrake, Mergus serrator individer per år = 66 Roskarl, Arenaria interpres individer per år = Kustlabb, Stercorarius parasiticus individer per år = Tordmule, Alca torda individer per år = Tobisgrissla, Cepphus grylle individer per år = 8 Skärpiplärka, Anthus petrosus individer per år = Figur 5. Trendkurvor för åtta arter baserade på data från Kustfågelövervakningen 5 8. TRIM-trends for eight species counted on the survey of breeding coastal birds ( Kustfågelrutorna ).

16 Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa ska inte inkluderas på standardrutterna. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller: Dunungar ska inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns x stycken dunungar. När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon ska dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en () individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst ska inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar. Fågelåret 8 jämfört med 7 Vintern 7/8 Den följande översiktliga informationen är hämtad från SMHIs hemsida. Vintern 7/8 (december februari) blev åter mild, med ett rejält temperaturöverskott i december och januari. Karlshamn hade +,9 C dagen före julafton. Större delen av räkningsperiod var Götaland och södra Sveland snöfria. Dock var februari kall i hela landet, så vintern blev sammantaget den minst milda på fem år. För de 9 arter där årliga index beräknats för period (jul/nyår) så ökade index för 5 arter (55 %) jämfört med 6/7 och för arter (5 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var gråhäger, kricka, bläsand, brunand, sädgås, sångsvan, havsörn, tjäder, järpe, tretåig hackspett, korp, nötkråka, nötväcka, stenknäck, steglits, gråsiska, större korsnäbb och bergfink. Ovanligt låga index för senare tid återfanns hos duvhök, turkduva, kråka, grönfink, gulsparv och pilfink (Fig. ). Sommaren 8 Mars blev mycket kall i hela Sverige och i stort sett hela Sverige var snötäckt hela månaden. Brösarp på Österlen i Skåne hade 5 cm snö den april, vilket är exceptionellt. En bit in i april kom dock vårvärmen och det med raketfart. Redan den april hade Oskarshamn +7, C. Den myckna snön i norr smälte undan i rasande takt under april och inledningen av maj, vilket ledde till stora översvämningar runt om i landet. Maj kom med sommartemperaturer över hela Sverige och hela väderstationer registrerade den högsta månadsmedeltemperaturen någonsin. Uppsala hade värmebölja 6 maj, med mer än +5 C fem dagar i följd. Det var också torrt, men inte rekordtorrt. Få lär

17 glömma den rekordvarma sommaren som följde därpå, med torka och skogsbränder som följd. Juni, när många inventeringar utförs, var mycket varm i sydligaste Sverige och Lund hade den varmaste juni sedan 889. Temperaturöverskottet minskade dock norrut och den övre tredjedelen av Sverige hade faktiskt en relativt kall juni. Hela juli och fram till augusti rådde sedan kraftig värmebölja i Sverige (källa: SMHIs hemsida). För de 5 arter/underarter för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 9 ( %) som ökade sitt index och (68 %) som minskade sitt index från 7 till 8 För de arter/underarter på standardrutterna där vi beräknat en trend för de senaste åren, ökade 8 ( %) och minskade (59 %) från året före. Sett i ett tioårsperspektiv och över båda sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade storlom, grågås, sångsvan, röd glada, kärrsnäppa, nordlig gransångare, steglits, hämpling och sydlig gråsiska ett ovanligt bra år. Ett jämförelsevis dåligt år hade däremot gråhakedopping, alfågel, sjöorre, blå kärrhök, storspov, grönbena, drillsnäppa, brushane, gråtrut, småtärna, tornseglare, tretåig hackspett, göktyta, nötskrika, stjärtmes, entita, stare, grönfink, gulsparv och ortolansparv (Fig. ). Tämligen goda antal med ropande pärlugglor, särskilt tidigt på säsongen, gav en indikation på att gnagarantalen i norr var på väg uppåt under 8. I många delar av landet var dock året ett ganska dåligt uggleår, även om de västra delarna av Svealand också bjöd på goda antal av både pärlugglor och lappugglor. Svealand och södra Norrland framträder alltmer som lappugglans nuvarande utbredningstyngdpunkt i landet. Annars var 8 ett relativt klent år för övriga nattaktiva arter, med förhållandevis låga antal av småfläckig sumphöna, enkelbeckasin, storspov, gök, hornuggla, trädlärka och näktergal. Samtidigt hade rapphöna, vattenrall, rörhöna och Sångsvanen fortsätter att öka i antal i Sverige, såväl sommar som vinter. Här en fågel på sitt bo i Lappland. The Whooper Swan numbers continue to raise in Sweden, in summer as well as winter. Here is a bird on its nest in Swedish Lapland. nattskärra ett bra år. För nattskärran var det näst bästa året hittills under nattrutternas knappt tioåriga historia. Totalt sett var index för 6 fågelarter (9 %) högre än för 7, för 5 arter (6 %) lägre än året före på nattrutterna, vilket ytterligare understryker att 8 inte var något av de bättre åren för nattaktiva fåglar (Fig. 5). Precis som förra året redovisar vi i år trender för ett antal däggdjursarter baserat på data från nattrutter och standardrutter i samma figurer (Fig. 6). Det har gått bra för flera däggdjur under de senaste åtta-nio åren, inte minst fälthare, vildsvin, rådjur och dovhjort. Igelkotten och rödräven däremot har statistiskt säkerställda minskningar i nattruttsmaterialet. Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur inkluderar alla tillgängliga år för standard- och punktrutterna. Nu är serierna så långa att en del av data kan räknas som historiska. Detta är bra nog, men mest intressant är ändå vad som händer nu. Därför analyserar vi numera alltid de senaste årens (9 8) utveckling och vi koncentrerar oss då på standardrutterna. Notera då att detta bara är andra halvan av de år som analyserats ovan så trenderna för de olika perioderna kan mycket väl skilja sig åt. Vi ger här bara en kort sammanfattning av resultaten (Fig. 6) men berör flera av trenderna även i arttexterna. 5

18 Trender det senaste decenniet 9% 7% 8% 6% ÖKNING Ökning Minskning MINSKNING Figur 6. Fördelningen av trender hos svenska fågelarter/underarter under perioden 9 8, baserat på standardrutterna. De mörka färgerna (blå och röd) visar statistiskt säkerställda trender (ökningar respektive minskningar) och de ljusare färgerna visar de icke säkerställda trenderna. De sistnämnda kan även betecknas stabila. The proportion of population trend classes among Swedish breeding bird species/subspecies in 9 8, based on the Fixed Routes. The dark colours (blue and red) indicate statistically significant trends (increases and declines, respectively). The pale colours represent nonsignificant trends. The latter can be referred to as stable. Vi har beräknat -årstrender för arter/underarter (underarterna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare, gransångare respektive gråsiskor). Vad gäller korsnäbbarna har vi bara inkluderat korsnäbb total (alltså summan av alla mindre, större och obestämda korsnäbbar). Att det var ett något sämre fågelår 8 än 7 och att flera arter hade tendenser till trendbrott avspeglas i det övergripande mönstret. För 5 arter (7 %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar säkert i antal. Trenden är positiv för ytterligare 57 arter (8 %), men inte statistiskt säkerställd. För 7 arter (6 %) är trenden negativ, men inte statistiskt säkerställd. Trenden är signifikant negativ för 8 arter (9 %), vilket betyder att de med största sannolikhet minskat i antal. Jämfört med i fjol så är det nu åter en övervikt av säkra minskningar (9 %) mot säkra ökningar (7 %), men sammantaget är det betydligt färre arter nu som har säkra förändringar det senaste decenniet. De övriga arterna kan statistiskt sett kallas stabila (6 %). Den genomsnittliga trenden för alla arter/underarter är en minimal ökning med, % per år. Detta är en viss försämring mot värdet för 8 7 (medeltrend, % per år). Endast arter/underarter har trender med den största statistiska säkerheten (p<,, ***), att jämföra med 5 året före. Denna nivå av statistisk säkerhet sammanfaller oftast (men inte alltid) med att det är arter som setts i relativt stora antal. Av dessa arter är det grönfink, ärtsångare, korsnäbb total, talltita, gulsparv, grönsiska, gök, svartvit flugsnappare, taltrast, kråka och sydlig lövsångare som minskat kraftigast, från -9, % per år hos grönfinken till -,5 % per år hos sydlig lövsångare. De arter/underarter som ökat mest är fjällripa, sidensvans, sydlig gransångare, steglits, tornfalk, gärdsmyg, storskrake, grågås, kungsfågel och nordlig gransångare. De har ökat med från, % per år hos fjällripa till 5, % per år för nordlig gransångare. Det ska dock noteras att fjällripans -års trend inkluderar en kraftig topp på senare år och att antalen nu är relativt låga igen. Göken är en av de arter som minskat tydligt i antal det senaste decenniet. The number of Cuckoos has declined in Sweden over the last years. 6

19 Fågelindikatorer Vi presenterar nedan två grupper av indikatorer baserade på data från Svensk Fågeltaxering (för detaljer, se sid. 8). Först presenteras de indikatorer som har ett europeiskt arturval och som baseras på både punkt- och standardruttsdata. Därefter visas de indikatorer som en gång plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras enbart på standardruttsdata. De europeiska indikatorerna Dessa indikatorer baseras på sommarpunktrutterna respektive standardrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Vanliga fåglar (Fig. 7). Arturvalet är gjort på europeisk nivå och vi har för Sverige inkluderat de arter som finns i Sverige och som är talrika nog att beräkna en trend för i båda delprogrammen. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Indikatorn för Vanliga jordbruksfåglar är samtidigt den officiella indikatorn för det svenska miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Vanliga jordbruksfåglar: tornfalk, tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = 5). Vanliga skogsfåglar: sparvhök, järpe, skogssnäppa, skogsduva, m. hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, halsbandsflugsnappare, trädpiplärka, stenknäck, grönsiska, domherre, videsparv (n = 6). Vanliga fåglar: jordbruksfåglar + skogsfåglar + skäggdopping, gråhäger, gräsand, gravand, knölsvan, ormvråk, brun kärrhök, orre, fasan, trana, rörhöna, sothöna, strandskata, ljungpipare, enkelbeckasin, storspov, grönbena, drillsnäppa, rödbena, gluttsnäppa, skrattmås, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, st. hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, kärrsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, forsärla, grönfink, steglits, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 7). Figur 7. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (975 8, rött) respektive standardrutterna (998 8, svart). Punkterna är årliga index, de tjocka linjerna den anpassade linjen och de tunna linjerna 95 % konfidensintervall runt linjen. Miljöklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Yearly indices and the smoothed trend (including 95% CI) for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (red) or the Fixed routes (black). From the left: Farmland birds, Forest birds and Common birds. 7

20 Totalt 5 av de 9 europeiska jordbruksarterna ingår i Vanliga jordbruksfåglar. Motsvarande siffror för Vanliga skogsfåglar är 6 av. Indikatorn Vanliga fåglar innefattar alla arterna i indikatorerna för jordbruksfåglar och skogsfåglar, samt ytterligare 66 arter. Sammanlagt 7 arter ingår av de totalt 68 som finns på den europeiska listan All common birds. Sedan 975 har det på punktrutterna gått sämst för jordbruksfåglarna, mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för vanliga fåglar. De indikatorer som grundar sig på standardrutterna stämmer väl in i bilden från punktrutterna för jordbruksfåglarna, men skiljer sig rejält för skogsfåglarna. Alla sex index sjönk mellan 7 och 8. Svenska miljömålsindikatorer I Figur 8 presenteras de nuvarande officiella indikatorerna för miljömålen Levande skogar och Storslagen fjällmiljö samt de tidigare indikatorerna för Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap (för detaljer, se sid. 8). För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (norr om 6 grader) och en för södra Sverige (söder om 6 grader). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna baseras på de rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla arter som ingår i de övriga miljömålsindikatorerna på denna sida, samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 8). Indikatorerna är beräknade med startår. Valet av startår beror på att från detta år kom antalet inventerade rutter upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning. Fem av åtta indikatorer hade ett högre index 8 än 7, nämligen Levande sjöar och vattendrag, samt båda indikatorerna för Myllrande våtmarker respektive Storslagen fjällmiljö, kalfjäll. För hela perioden finns en del statistiskt säkerställda minskningar (Fig. 8). Indikatorerna för Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog samt Ett rikt växt- och djurliv har alla minskat signifikant sedan starten. Inte någon indikator har en långsiktig ökning. Sett till enbart de senaste åren ser det något ljusare ut, både Levande sjöar och vattendrag och Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog har ökat signifikant åren 9 8. Ingen indikator har minskat signifikant de senaste åren. Sett till de arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen så är det är något fler arter som minskar än som ökar. Av de 7 indikatorarterna är det som minskat signifikant ( %) och 8 arter som ökat signifikant ( %). Knappt hälften av arterna ( arter, %) uppvisar inga statistiskt säkerställda förändringar. Det är två arter fler som ökar nu, jämfört med fjolårets siffror. Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 9) visar att den svenska fågelfaunan successivt blivit bli varmare de senaste 7 åren. Arter med relativt sett varma utbredningsområden har ökat på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. År 8 var CTI ganska högt igen, efter en tid med fallande värden (Fig. 9). Indikatorn för miljömålet Levande sjöar och vattendrag är en av två indikatorer vars index stigit signifikant de senaste åren. I denna sjö häckade storlom, en av arterna som ingår i indikatorn. The indicator for the Environmental Objective for Lakes and Streams increased the last decade. In this lake Blackthroated Divers are breeding. 8

21 Trim Index Trim Index = Ett rikt växt- och djurliv Hela: %/år MINSKNING*** år: +.6%/år NS Myllrande våtmarker, norra Sverige + 5 = 5 Hela:.%/år NS år:.%/år NS Trim Index Trim Index = 7 Levande sjöar och vattendrag Hela: +.%/år NS år: +.%/år ÖKNING* Myllrande våtmarker, södra Sverige + = Hela:.%/år NS år: +.%/år NS Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, röd glada, strandskata, silltrut och havstrut (n = 7) Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = ) Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smaln. simsnäppa (n = ) Södra Sverige: rördrom, kricka, sång-svan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8) 6 Ett rikt odlingslandskap 6 Levande skogar Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = ) Trim Index = 7 Hela:.7%/år MINSKNING*** år: %/år NS Trim Index = 8 5 Hela:.%/år NS år:.%/år NS Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre (n = 6) Trim Index = 5 Storslagen fjällmiljö, kalfjäll Hela:.%/år NS år: +%/år NS Trim Index Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog + = Hela: %/år MINSKNING*** år: +.%/år ÖKNING** Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, stenskvätta, ängspiplärka, lappsparv, snösparv (n = 7) Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, gråsiska, bergfink (n = 7) Figur 8. Indikatorer kopplade till sex svenska miljömål, baserat på standardrutterna 8. Den tjocka linjen visar genomsnittlig kurva (LOESS, se text), tunna linjer är 95 % konfidensintervall. Prickarna är genomsnittligt årligt index. I de små rutorna anges antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). I den stora rutan anges trend för alla år samt de senaste åren (NS = ingen säkerställd förändring). De ingående arterna listas i rutorna till höger: fet svart för arter med statistiskt säkerställd ökning 8 och fet röd för signifikant minskande arter. Notera att sedan 8 är endast indikatorerna för Levande skogar och Storslagen fjällmiljö officiella sådana. Bird indicators connected to Swedish Environmental Objectives: A rich biodiversity (black), Lakes and Streams (upper blue), Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), Farmland (brown), Forest (green), and Mountains (mountain birch forest lower blue, tundra red). Species in bold had significant positive trends 8, species in bold red had significant declines. Numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=). The trend over the full period and the last years are shown in the large box. 9

22 dcti,,5,,5,5, Begränsad klimatpåverkan Figur 9. Indikatorn för miljömål Begränsad klimatpåverkan (dcti, förändring i Community Temperature Index) är ett mått på hur den svenska fågelfaunan är sammansatt. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall. dcti har stigit genom att proportionen sydliga och värmeälskande arter har ökat i landet, på bekostnad av mer nordliga arter (mer detaljinformation i texten). Data är från standardrutterna. The bird indicator (dcti) for the Environmental Objective Reduced Climate Impact. Thin black lines are 95 % CI. The increase in dcti means that the relative proportion of southern and warmth-loving species has increased in Sweden. For more information, see Lindström et al. () in Ecography. Blir det fler eller färre fåglar? Huvudtemat i våra årsrapporter är ju alltid hur antalet fåglar och däggdjur förändras över tiden. Eftersom Svensk fågeltaxerings delprogram bygger på stickprov och inte på att alla fåglar av en art räknas, så beskriver vi förändringarna med hjälp av index och procentuella förändringar i dessa. I årsrapporten 6 analyserade vi istället utvecklingen av det faktiska antalet häckande fågelpar i Sverige (för perioden 998 6). De faktiska antalen är ju något som ofta diskuteras både hos oss internt och med intresserade personer i en vidare krets. Därför tar vi upp ämnet här igen. Vi har denna gång gjort beräkningarna på ett lite annat sätt och lite mer detaljerat. Vi utgår åter igen från de skattningar som finns i boken Fåglarna i Sverige antal och förekomst (Ottosson m.fl. ). I denna presenterats det bedömda antalet par av alla fågelarter som häckar i landet. Bokens siffror avser år 8. Förra gången vi räknade ut om det blivit fler eller färre fåglar i Sverige sedan 998, gjorde vi det enbart genom att använda oss av den årliga förändringstakt som standardrutterna visade. Med hjälp av trenderna, och utgående från skattningarna för 8, så räknade vi fram antalet par av varje art för åren 998 och 6. Sedan summerade vi det totala antalet par av samtliga arter under start- och slutåret för perioden och kunde på så vis besvara frågan om det hade blivit fler eller färre häckande fåglar i landet mellan 998 och 6. Arter som inte uppvisade några statistiskt säkra förändringar enligt standardrutterna bedömdes ha haft oförändrad nationell beståndsstorlek Samma antagande gjordes för arter där standardrutterna inte medgav någon trendberäkning. Detta är givetvis ganska grova förenklingar, men samtidigt bör slutresultaten ändå ha blivit ganska rättvisande. Inte minst eftersom standardrutterna täcker alla talrika arter väl, och det är dessa som i stort styr om det blir fler eller färre fåglar totalt sett. Vi misstror inte de resultat vi kom fram till förra gången, men blev nyfikna på vad ett mer detaljerat upplägg skulle ge. Istället för att använda oss av trendernas årliga förändringstakt använder vi oss denna gång av de årliga indexen, i huvudsak men inte enbart, från standardrutterna. För att begränsa betydelsen av enskilda års index så har vi använt oss av medelvärdet för de tre årens index i anslutning till det år vi är intresserade av. Detta innebär att vi för att få fram ett mer robust index för år 8 har använt oss av medelvärdet av indexen 7 9. Detta framräknade 8-årsindex motsvarar det skattade antalet fågelpar från år 8, det som finns i boken. För att räkna fram antalet fågelpar för 998 har vi sedan använt medelvärdet av indexen för periodens tre första år (998 ) och antalet fågelpar 8. På motsvarande sätt använde vi oss av medelvärdet för de tre avslutande årens index (6 8) och antalet fågelpar 8 för att räkna fram antalet fågelpar för 8. För de fortsatta jämförelserna ledde våra beräkningar och tidigare skattningar fram till antalet fågelpar per art vid tre tidpunkter; 998, 8 och 8.

23 För huvuddelen av arterna har vi använt index från standardrutterna. Men standardrutterna täcker inte alla arter och livsmiljöer lika bra. Det kan handla om arter med huvuddelen av sina svenska bestånd i miljöer som inte täcker särskilt stora ytor eller om arter som har sina aktivitetstoppar under andra delar av året eller dygnet jämfört med när standardrutterna inventeras. Detta är ju en viktig orsak till att vi startat upp nattrutterna, sjöfågelrutterna och kustrutorna. För nattskärra, berguv, sparvuggla, kattuggla, slaguggla, lappuggla, hornuggla och pärluggla använde vi index från nattrutterna. Nattrutterna täcker perioden 8 och vi förenklade beräkningarna genom att anta att bestånden av aktuella arter var desamma 998 som de var. Därför använde vi medelindex för åren som startårsindex och medelindex för åren 6 8 som slutårsindex för dessa arter. För snatterand, skedand, årta, skärfläcka, sydlig kärrsnäppa, roskarl, rödspov och småtärna använde vi data från det gemensamma delprogram som landets länsstyrelser driver när det gäller övervakning av häckande fåglar på strandängar (Ottvall m.fl. in press, Rapport från Länsstyrelserna). Programmet ger nationella trender med startår 988 och här använde vi perioden på samma sätt som för standardrutterna. För kustlabb, skräntärna, fisktärna, silvertärna, tobisgrissla, sillgrissla, tordmule och skärpiplärka använde vi beräknade trender från alla regionala och lokala inventeringar av skärgårdshäckande fåglar som genomförts i länsstyrelsernas och regionala ornitologiska föreningars regi. För nämnda arter fanns trender för perioden 99 6 framräknade i ett mastersarbete vid Lunds universitet (Lund Björnås 7, Population trends of breeding birds along the Swedish coast) och vi använde därifrån uppgifter från perioden Vi antog då att antalen (index) för 8 var detsamma som 6 för dessa arter. Därmed använde vi medelindex för åren 998 som startårsindex och medelindex för åren 6 som slutårsindex för dessa arter. För sillgrissla och tordmule kompletterade vi även med nyligen publicerade uppgifter från Stora Karlsö (Olsson & Hentati Sundberg 7, Ornis Svecica 7: 6 9). Det finns arter där standardrutterna förvisso är det bästa delprogrammet, men där det bara går att beräkna en trend med ett senare startår än 998. För sådana arter använde vi oss av de tre första årens index i serien för att representera index för 998. Vi är medvetna om att ovanstående antaganden innebär en del förenklingar jämfört med det verkliga läget. Å andra sidan bör vi ha kommit lite närmare de sanna antalen än förra gången. De nya skattningarna Ottosson m.fl. () kom fram till att det fanns ungefär 69,9 miljoner fågelpar i Sverige år 8. Om vi endast tar hänsyn till de arter som i våra siffror uppvisar statistiskt säkra förändringar 998 8, finner vi att det bör ha funnits ungefär 6,8 miljoner fågelpar i landet år 998 och att motsvarande siffra för 8 var 7, miljoner fågelpar. Under perioden har det i så fall tillkommit 5,5 miljoner fågelpar på lite drygt år. Väljer vi istället att låta alla arternas svenska populationer förändras på det sätt som index säger, oavsett statistisk säkerhet, så blir motsvarande antal 6,5 miljoner par 998 och 7,7 miljoner par 8, dvs en ökning på ungefär 6, miljoner par under perioden (Fig. ). Först kan vi notera att resultaten ovan är i det närmaste identiska med de vi räknade fram för två år sedan för perioden Då kom vi fram till att det borde ha funnits 65,8 miljoner fågelpar i landet år 998 och 7,8 miljoner par år 6. En ökning med 5, miljoner par Att resultaten är lika är i sig ingen större överraskning, de bygger ju i stort på samma underlag, men kanske hade vi förväntat oss att den något mer detaljerade beräkningen, baserad på index istället för årlig förändringstakt, skulle ge ett resultat som skiljde sig något mer från det förra. En slutsats av detta blir att när det handlar om de riktigt stora mönstren så spelar finliret i beräkningarna mindre roll - slutresultatet blir ungefär det samma. Den uppmärksamme läsaren konstaterar snabbt att det framräknade antalet par för 998 är ganska ordentligt mycket lägre än skattningarna från 8. Det handlar om, 5, miljoner färre

24 Förändring i antal fågelpar i Sverige Skog Odlingslandskap Sjö & Våtmark Kust Fjällen 6 8 Figur. Det uppskattade antalet tillkommande eller förlorade miljoner fågelpar i Sverige perioden 998 8, baserat på trender från i första hand standardrutterna men för några arter även en del andra system (se text) och populationsskattningar i Ottosson m.fl.. Fågelarterna har klumpats efter vilken miljö de huvudsakligen förekommer i. The estimated number (in millions) of breeding pairs lost or gained in Sweden from 998 to 8. The species included have been grouped according to which habitat they mainly occur in. Skog = forest, Odlingslandskap = farmland, Sjö & Våtmark = wetlands, Kust = coast, and Fjällen = mountains. fågelpar 998 jämfört med 8. Skillnaden mellan 8 och 8 är betydligt mindre,,8,9 miljoner fler par år 8 än år 8. Ur detta framträder därför att huvuddelen av ökningen i antalet fågelpar skedde åren 998 8, under periodens första halva. Under periodens andra halva, 8 8, har antalen till synes ökat ganska lite eller rent av varit stabila. Vi tittar lite närmare på detta mot slutet av denna analys. Sett över en längre period än de drygt år vi tittar på här har utvecklingen med största säkerhet varit negativ, att döma av trendkurvorna för sommar- och vinterpunktrutterna perioden Motsvarande populationsminskningar denna period återfinns dessutom i de flesta av de länder i Europa (främst i NV) som hade övervakningssystem för fåglar igång då (se Totalt är det 5 arter/underarter som kommer med i den här analysen. De enda avstegen från att fullt ut använda enbart goda arter är att vi låtit underarten sydlig kärrsnäppa få vara skild från kärrsnäpporna i stort, och att vi istället för att använda de enskilda arterna större och mindre korsnäbb enbart använt den sammanslagna varianten korsnäbb total som består av alla bokförda mindre, större och obestämda korsnäbbar. Vi tycker att detta sätt blir det mest rättvisande för korsnäbbarnas del eftersom det dels råder stora osäkerheter kring artbestämningen av dessa och dels för att det är stora skillnader i hur olika inventerare väljer att bokföra korsnäbbarna. Räknat på detta vis, och om vi enbart inkluderar statistiskt säkra förändringar, så har 66 arter (6 %) ökat i antal och 5 arter ( %) minskat i antal Mer än hälften av arterna ( stycken, 5 %) uppvisar inga signifikanta förändringar i populationsstorlek under perioden. Bortser vi från statistisk säkerhet och använder indexvärdena såsom de ser ut är det arter (9 %) som har ökat i antal och arter ( %) som har minskat i antal. För ett mindre antal arter har vi inga uppgifter om förändringar i antalet par De här siffrorna kan återigen jämföras med motsvarande från den analys vi gjorde för två år sedan. Då fann vi att % av arterna ökat i antal, 8 % hade minskat i antal och 6 % hade oförändrade antal Återigen är resultaten från analyserna 6 och nu lika varandra.

25 Arterna som ökat allra mest i rena antal var i nämnd ordning bofink, talgoxe, svarthätta, rödhake, taltrast, trädpiplärka, grå flugsnappare, blåmes, koltrast och ringduva. Tillsammans ökade dessa arter med 6,5 miljoner par. Både bofink (+, milj.) och talgoxe (+, milj.) ökade med mer än en miljon par Sammantaget kan man säga att gruppen utgörs av trivialarter och generalister som trivs lite varstans, men om något är det också fåglar som har sin huvudförekomst i skogsmiljö. Intressant är också att bland de arter som ökat allra mest i reella antal finns såväl stannfåglar (talgoxe, blåmes, koltrast), kort- och medeldistansflyttare (bofink, svarthätta, rödhake, taltrast, koltrast och ringduva) som långdistansflyttare (svarthätta, trädpiplärka och grå flugsnappare). De arter som istället minskat allra mest antalsmässigt var kungsfågel, gråsiska, stare, lappsparv, bergfink, gulsparv, sånglärka, tornseglare, björktrast och grönfink. Dessa minskade sammantaget med,8 miljoner par. Mest minskade kungsfågeln med drygt,5 miljoner par. I den minskande gruppen återfinns arter från skilda miljöer. Vi ser att jordbrukslandskapet (stare, gulsparv, sånglärka, tornseglare) och nordliga trakter (gråsiska, lappsparv och bergfink) är representerade, men gruppen är inte lika homogen som den med de arter som ökat allra mest. Flyttningsmässigt dominerar arter som flyttar korta eller medellånga avstånd, även om långdistansflyttaren tornseglare också finns med. Det blir exakt samma arter som kommer med som de mest ökande eller minskande även om vi bortser från statistisk säkerhet. I figur har vi delat upp fåglarna efter i vilka av de större miljötyperna fåglarna finns. Likt 6 använder vi den indelning som tidigare använts i Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige (Ottvall m.fl 8, Rapport från Naturvårdsverket). Det handlar om skog, odlingslandskap, sjöar och våtmarker, kusten respektive fjällen. Vi använder exakt samma indelning som vi gjorde 6 vilket innebär att vi har gjort några kompletteringar till den indelning som användes av Ottvall m.fl. (8), när vi funnit detta motiverat. Detta innebär bl.a. att vi till skogens fåglar också har räknat in de rovfåglar och ugglor som hör hemma där. Indelning av arter i kategorier på detta vis är inte helt enkel och en enskild art kan förekomma i mer än en grupp. Likt i beräkningen för 6 är det fågelarter knutna till skog som står för större delen av ökningen av antalet häckande fågelpar under de senaste åren. Antalet par av skogslevande arter ökade med 7, 8, miljoner par. Den lägre siffran gäller ifall vi endast räknar med förändringar hos arter med statistiskt säkra sådana. Den högre ifall vi låter index såsom det ser ut bestämma den skattade populationsutvecklingen för alla arter. Ökat allra mest har i stort sett samma arter som nämns i den totala uppräkningen ovan (ringduvan är här utbytt mot gransångaren). Totalt står dessa tio för en ökning på 6, miljoner par. Utöver dessa generalister och trivialarter så har även en del mer krävande arter ökat i antal. Ottvall m.fl. (8) klassade 5 fågelarter som starkt kopplade till strukturellt komplexa skogar eller till skogar med generellt sett högre miljökvalitet (tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare, entita, talltita, lappmes, tofsmes, trädkrypare, lavskrika och tallbit). Sammantaget ökade antalet par av denna grupp med, miljoner par 998 8, oavsett om vi enbart använder oss av statistiskt säkra förändringar eller summerar utvecklingen för alla arter. Fem av dessa arter (tofsmes, rödstjärt, trädkrypare, tjäder och mindre flugsnappare) har signifikanta ökningar under perioden, medan tre arter (talltita, lappmes, spillkråka) minskat signifikant i antal. Tittar vi enbart på fördelningen av trendriktningarna utan att tänka på om de är statistiskt säkra eller inte så är det jämnt skägg mellan grupperna. Sju arter har till synes en positiv utveckling och sju arter har en negativ utveckling. Den vitryggiga hackspettens utveckling låter vi bli att bedöma då det handlar om så få par i landet. Förändringarna för övriga grupper är betydligt beskedligare (Fig. ), men arter knutna till odlingslandskapet har minskat med ungefär,8 miljoner par Även antalet häckande par av arter knutna till fjällen har minskat, ungefär med,9 miljoner par. För arter knutna till sjöar och våtmarker finns en ökning med,, miljoner par. För de kustanknutna arterna är förändringarna så små totalt sett under de senaste åren (minskningar på fågelpar) att de inte ens syns i figuren.

26 Förändring i antal fågelpar i Sverige Skog Odlingslandskap Sjö & Våtmark Kust Fjällen 6 8 Förändring i antal fågelpar i Sverige 8 8 Skog Odlingslandskap Sjö & Våtmark Kust Fjällen 6 8 Figur. Det uppskattade antalet tillkommande eller förlorade miljoner fågelpar i Sverige perioderna (vänster) och 8 8 (höger), baserat på trender från i första hand standardrutterna men för några arter även en del andra system (se text) och populationsskattningar i Ottosson m.fl.. Fågelarterna har klumpats efter vilken miljö de huvudsakligen förekommer i. The estimated number (in millions) of breeding pairs lost or gained in Sweden from 998 to 8. The species included have been grouped according to which habitat they mainly occur in. Skog = forest, Odlingslandskap = farmland, Sjö & Våtmark = wetlands, Kust = coast, and Fjällen = mountains. Det har alltså gått bäst för skogens fåglar under de senaste åren och sämst för arter knutna till odlingslandskap och fjäll. Inom denna -årsperiod är dock förändringstakten olika. En stor del av ökningen av antalet häckande fåglar Sverige skedde under de första tio åren av denna period, medan de avslutande tio åren bjöd på mer stabila antal eller endast en svagare total ökning (Figur ). Det finns en del intressanta skillnader mellan perioderna och 8 8. Vi lämnar skogens fåglar därhän en stund och fokuserar på övriga miljöer. För odlingslandskapets fåglar är det framförallt de senaste tio åren som stått för en stor del av den negativa utvecklingen. Antalet par knutna till den miljön var faktiskt relativt stabila under åren (±, till, miljoner par). Däremot har minskningen varit betydlig under perioden 8 8 (,6 till,9 miljoner par). Det tål att fundera på vad det är som hänt i odlingslandskapet under de senaste tio åren. Något av det omvända mönstret finns för arter knutna till fjällen. För dessa har negativa mönster (minskningar med,5 till,8 miljoner par), förbytts i ökningar på,7 till,9 miljoner par de senaste tio åren. Även om mönstret att det gått bättre de senaste tio åren är generellt för flera fjällarter, så återfinns en stor del av nämnda förändring hos de två talrika arterna ängspiplärka och gråsiska för vilka en rejäl minskning förbytts i ökning 8 8. För arter knutna till blöta miljöer (sjö, våtmark och kust) är skillnaderna mellan delperioderna små. Så åter till skogens fåglar. Det är för denna grupp som den antalsmässigt stora skillnaden finns mellan delperioderna. De första tio åren ökade totalantalet par av arter knutna till skog med 6, till 7, miljoner par. Ökningen har förvisso fortsatt även under de avslutande tio åren, men betydligt lägre takt. Åren 8 8 ökade antalet par av skogslevande arter med, till, miljoner par. Ett relativt stort antal skogslevande arter som hade en positiv utveckling åren har i stället haft en negativ sådan 8 8. Totalt var det 5 av totalt 76 skogsanknutna arter (7 %) som hade en positiv riktning på utvecklingen Under samma tid hade arter (8 %) en negativ utveckling. Den vitryggiga hackspettens utveckling har vi som sagt inte bedömt i detta sammanhang. Åren 8 8 var motsvarande siffror arter (5 %) med positiv utveckling och arter (5 %) med en negativ utveckling. Kanske blir det hela ännu tydligare när det gäller arterna knutna till strukturellt komplexa skogar (arterna specificerade ovan). Även dessa hade ju en generellt positiv utveckling sett över hela perioden Under den första halvan av denna period så ökade det totala antalet par av dessa arter med drygt, miljoner par. Sett till de senaste tio åren har det istället skett en, förvisso liten men dock, minskning på lite drygt par av arter knutna till strukturellt komplexa skogar. Bakom

27 detta ligger främst sentida nedgångar för några av de mest talrika arterna i skogen, såsom talltita och tjäder. Något förefaller alltså ha hänt i skogen de senaste tio åren. En under en viss tid positiv utveckling har till synes planat ut eller i vissa fall vänts till en nedgång för en del skogslevande fågelarter. Häromåret gjorde vi en analys av hur antalet fåglar i skogen förändrats i relation till hur skogens mängd och kvalitet utvecklats (Ram m.fl. 7, For. Ecol. Manage. 85:77 88). Vi fann inte helt oväntat att detta är komplext och att det sannolikt handlar om många samverkande faktorer som styr hur antalet fåglar i skogen förändras. Högst sannolikt har skogens fåglar gynnats av ökade ytor av uppvuxen skog samt av ökningar av flera skogsfaktorer som med stor sannolikhet är positiva för skogens fåglar och biologiska mångfald. Det handlar exempelvis om mängden sparade träd på hyggen, mängden död ved, flerskiktning och lövinslag. Vi fann också att den positiva utvecklingen både när det gäller skogens fåglar och nämnda skogsfaktorer till synes planade ut någon gång efter 5, helt i linje med resultaten ovan. I ljuset av detta vill vi åter uppmana till att öka på de insatser som genomfördes inom skogsbruket under slutet av 99-talet och början av -talet när det gäller naturhänsyn i stort och mer specifika insatser för att gynna den biologiska mångfalden. Fåglarna är en viktig barometer när det gäller trycket på våra skogsresurser och det finns en hel del som tyder på att utvecklingen i skogen inte gått åt rätt håll för den biologiska mångfalden under senare tid. Samarbete med landets länsstyrelser och föreningar Samtliga länsstyrelser i landet är med och använder standardrutterna för regional övervakning. Länen får på detta sätt ett jämförbart och väletablerat system för sin egen övervakning, samtidigt som det stärker projektet på nationell nivå. Vi är mycket glada för detta samarbete. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län ger ekonomiskt stöd även till nattrutterna. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län, samt med UOF Upplands Fågelskådare. I flera fall har vi ett nära samarbete med de regionala ornitologiska föreningarna kring bemanningen av standard- och nattrutter. På samma sätt är flera regionala ornitologiska föreningar direkt inblandade i den nationella kustfågelövervakningen. Sjöfågelrutterna drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige och regionalföreningarna. Hemsidan Samtliga Sveriges länsstyrelser deltar i delprogrammet med standardrutter och många länsstyrelser är dessutom involverade i delprogrammen med sommarpunktrutter, nattrutter och kustfågelövervakning. All Swedish County Administrative Boards cooperate with the Swedish Bird Survey within the system of Fixed routes, and many are involved also in the other survey programmes. Besök gärna vår hemsida på Där presenterar vi de olika delprojektens trender och du kan hitta de enskilda årens index i sifferform. Projektets historia och metodik finns också utförligt beskrivet, samt de publicerade studier som kommer ut från projektet. Där finns också blanketter och mallar för rapportering. På våren och försommaren kan man också se det aktuella bokningsläget för våra nattrutter och standardrutter. Dessutom rapporterar vi där nyheter från Svensk Fågeltaxering och annan fågelövervakning. 5

28 ARTKOMMENTARER Här följer kommentarer till ett urval arter och grupper av arter, både för fåglar och för däggdjur. I dessa lägger vi i år ganska mycket fokus på att kommentera mönstren under de allra senaste tio åren. Det är dessa som vi sammanfattar i ett stycke tidigare i rapporten, men där vi här ger ytterligare kommentarer till dessa korttidsmönster för en del enskilda arter och artgrupper. Vi ger också en del ytterligare information om utvecklingen i norra resp. södra Sverige. Med norra och södra Sverige menas här norr respektive söder om latitud 6 N. Storlom och Smålom. Mönstren består. Storlommarna har det stabilt nationellt och det finns inte heller några skillnader mellan olika delar av landet. Smålommen ökar i antal och det är norr om 6 N som den ökningen sker. Söder därom finns ingen säker förändring under de senaste åren, Doppingar. Även om tidsperioden är mycket kort så kan vi notera att trenderna för skäggdopping och svarthakedopping från sjöfågelrutterna stämmer väl överens med motsvarande från standardrutterna. Det går till synes bra för skäggdoppingarna och i korttidsperspektivet har antalet svarthakedoppingar i landet varit ganska stabilt. Antalet smådoppingar som ses på vinterpunktrutterna är inte särskilt högt, men räcker till att beräkna en vintertrend för arten. De två senaste vintrarna har bjudit på goda antal och det finns en signifikant positiv vintertrend även för denna vattenart i Sverige. Genom generellt sett mildare vintrar har antalet övervintrande vattenfåglar av de flesta arter ökat i antal i Sverige under de senaste årtiondena. Det tål att upprepa vilka imponerande antal doppingar som registreras på sjöfågelrutterna. År 8 inräknades totalt 8 skäggdoppingar, gråhakedoppingar, svarthakedoppingar, 8 svarthalsade doppingar och 58 smådoppingar (Tabell ). Så här långt fungerar det fint att beräkna trender med årliga index för samtliga doppingarter baserat på sjöfågelrutterna. Lite bättre täckning av den svarthalsade vore bra, men i övrigt är dataunderlagen för doppingar från detta system imponerande. Gråhäger och rördrom. Det finns ingen total överensstämmelse i utvecklingen vare sig mellan de två arterna eller mellan de olika delprogrammens resultat. På en lite mer allmän nivå stämmer det dock väldigt väl överens. Precis som väntat för två arter vars populationsutveckling i alla fall till stor del styrs av vinterns hårdhet. Kalla, isrika vintrar slår hårt mot båda dessa arter. Sett till de allra senaste åren så är båda inne i en återhämtningsperiod efter de kalla vintrarna kring. Änder. Det är fortsatt slående hur många av sommarkurvorna, särskilt från standardrutterna, som visar på negativa mönster för änderna. För hela av 6 arter (75 %) har standardruttstrenden en negativ riktning. För sex arter handlar det om statistiskt säkerställda minskningar Ingen art har en säker ökning under standardruttsperioden. Har det gått så genuint uselt för änderna under de senaste åren, eller finns här andra förklaringar? Kan det vara så att eventuella förändringar i fenologi är en del av förklaringen? Sammanföll inventeringarna i början av standardruttsperioden bättre med den tid då fler änder förekommer i flockar än vad som är fallet idag? En analys av de faktiska antalen per punkt och km-sträcka och av inventeringsdatum skulle kunna sprida mer ljus över detta. Samtidigt kan vi konstatera att det är bra att vi idag har flera delprogram som på sikt kommer att ge oss mycket mer information om populationsutvecklingen hos vattenlevande fåglar, inbegripet våra änder. På tal om den saken kan konstateras att kustfågelövervakningen resulterade i det lägsta antalet inräknade ejdrar hittills, samtidigt som årtan noterades i de högsta antalen hittills på sjöfågelrutterna. Vintertrenderna för änder fortsätter att vara övervägande positiva vilket stämmer väl överens med de mer storskaliga och riktade midvinterinventeringarna av sjöfågel i landet. Grågås. Efter några år där antalet grågäss föreföll ha slutat att öka nåddes under 8 de högsta indexen hittills både i standardrutterna och i sommarpunktrutterna. Därmed finns nu åter en säker ökning av antalet grågäss i Sverige under de senaste tio åren. Det är stor variation mellan åren i sommarsiffrorna, särskilt så för standardrutterna, vilket hänger ihop med i vilken omfattning som stora flockar kommer med eller inte. Mönstret med en på nytt tilltagande ökning av antalet 6

29 grågäss stämmer också väl med de räkningar som genomförs under höstarna. Efter t o m något minskande antal åren 5 har antalen åter ökat under de allra sista åren även i dessa. Sädgås. Få individer ses på standardrutterna, men trenden är tydligt och starkt negativ. Vinterpunktrutterna visar på ett dock stabilt vinterbestånd, vilket stämmer väl med de riktade hösträkningarna av gäss i landet. De vinterräkningar som görs med ambitionen att vara heltäckande visar på en klar ökning av antalet övervintrande sädgäss i landet. I de antalen ingår då både skogs- och tundrasädgäss. I mångt och mycket beror den funna ökningen av antalet övervintrare på generellt sett mildare vintrar på senare tid i jämförelse med när gåsräkningarna startade i slutet av 97-talet. Kanadagås. Alla våra delprogram visar samma sak. Antalet kanadagäss i Sverige har minskat från ungefär 5 och framåt. Och minskningen har skett både i norr och söder. De senaste tio åren finns dock ingen säker förändring. Även dessa mönster stämmer näst intill på pricken med de från de riktade gåsinventeringarna. Även där ökade antalet rastande och övervintrande kanadagäss i Sverige fram ungefär 5, varefter en tydlig nedgång har skett. I en ny rapport från Svenska Jägareförbundet där både jaktstatistik och populationsdata analyseras framförs tanken att den sentida nedgången i kanadagåsbeståndet beror på en mycket hög avskjutning under några år. Huvuddelen av kanadagässen stannar inom landets gränser året runt. Några år kring 5 motsvarade avskjutningen av kanadagäss ungefär eller t o m något mer än hälften av det nationella beståndet (Liljebäck & Bergqvist 8, Avskjutningsdata och populationsdata för grågås, kanadagås och sädgås i Sverige, Rapport från Svenska Jägareförbundet). Knölsvan och Sångsvan. Två storfåglar som det fortsätter att gå bra för. Knölsvanen har ökat i antal i södra Sverige, främst vid kusterna, under standardruttsperioden. Sångsvanen har ökat i antal i hela landet. Sångsvanens ökning har fortsatt även under de senast tio åren och i sommarpunktrutterna var index 8 det högsta hittills. Rovfåglar. Det går allmänt sett bra för våra rovfåglar. Under standardruttsperioden kan vi beräkna trender för totalt 5 arter. Av dessa har fem arter (röd glada, havsörn, brun kärrhök, lärkfalk och tornfalk) ökat signifikant i antal Endast en art (stenfalk) har minskat i antal under samma period. Även pilgrimsfalken har ett klart positivt mönster under -talet men det låga antalet inräknade fåglar gör att mönstret inte är statistiskt säkerställt. Det är vinterpunktrutterna som håller för en trendberäkning för perioden 5 8. I ett längre perspektiv har även ormvråk och fiskgjuse signifikanta ökningar. Det är med andra ord betydligt lättare att vara rovfågel idag än i mitten av 9-talet. Troligen gäller detta både när det handlar om miljögiftsbelastning och ren förföljelse. Båda dessa faktorer spelar sannolikt roll även idag, men i betydligt mindre omfattning än på 9- talet. De senaste tio åren finns statistiskt säkra ökningar för röd glada, fjällvråk och tornfalk. För fjällvråkens del, där antalen styrs starkt av de cykliskt förekommande gnagarna, handlar det dock mest om ett lågt index i början och ett högt sådant i slutet av den korta perioden. Det går generellt bra för vår rovfåglar. Ormvråken har klarat sig bra sedan räkningarna startade 975 och trenden är om något positiv såväl på kort- som lång sikt. The raptors are generally doing well in Sweden at the moment. The Common Buzzard has, if anything, increased in numbers both in the longand short time perspective. 7

30 Jämför vi norra med södra Sverige så finns fortfarande en tendens till att det går bättre för rovfåglarna i söder än i norr. Medelutvecklingen för arter söder om 6 N är en ökning på,7 % per år. Motsvarande för 5 arter norr om 6 N är istället -, % per år. Gör vi samma övning för de arter där det går att beräkna en trend för både södra och norra Sverige för samma art blir skillnaden ännu större. Då blir medelvärdena en ökning på 5,5 % per år för södra Sverige och en minskning på, % per år för norra Sverige. Duvhöken har fortsatt en säkerställd minskning i norra Sverige, samtidigt som ingen säker förändring kan ses i söder. Annars har fyra arter säkra ökningar i söder; röd glada, havsörn, lärkfalk och tornfalk. I norr är det bara tornfalken som ökar signifikant. Dalripa och fjällripa. Det blev endast små förändringar av index för riporna från 7 till 8. Därför finns inte mycket nytt att säga om dessa i långtidsperspektivet, det är oförändrat jämfört med tidigare efter att vi lagt till 8 års data. De senaste åren har antalet dalripor minskat rejält, samtidigt som det inte verkar ha skett någon sådan långsiktig förändring av antalet fjällripor. Skillnaden mellan arterna är i huvudsak att dalripan inte uppvisat någon motsvarande topp till den som fjällripan hade runt 5. Våra siffror visar att antalet dalripor minskat signifikant både inom och nedanför fjällen, men ungefär dubbelt så kraftig nedanför fjällen som i fjällområdet. Under de senaste tio åren finns en signifikant ökning för båda arterna även om dalripans ökning är svag och från en låg nivå. Samstämmiga uppgifter talar om en mycket god häckningssäsong under 8. Om vinteröverlevnaden sen bara är god borde det innebära att det finns goda förutsättningar för höga antal med ripor inför häckningssäsongen 9. Orre, tjäder och järpe. Inte heller för skogshönsen blev det några stora förändringar i index från 7 till 8, men det betyder å andra sidan att det var ytterligare ett relativt bra år. Tjäderindex för vintern 7/8 nådde därtill en ny rekordnivå. Få tjädrar ses på vinterpunktrutterna och möjligen är det höga indexet vintern 7/8 bara en slump. De senaste tio åren har antalet orrar och järpar minskat signifikant medan antalet tjädrar har varit oförändrat. Detta enligt standardrutterna. Uppgifter från sensommaren och hösten 8 talar samstämmigt om mycket god häckningsframgång och skogshönskullar överallt. Åtminstone från norra Svealand och norrut. Uppenbarligen var den torra och heta sommaren gynnsam för hönsfågelkycklingar. Det ska därför bli intressant att se vad kommande inventeringsförsommar kan ge. Om allt går som det ska borde det kunna bli ett lyft för de här arterna, vilket också stämmer väl med att det nu var ungefär tio år sedan den senaste skogshönstoppen. Av inte helt klarlagda anledningar varierar oftast de skandinaviska skogshönspopulationerna i storlek med ungefär tio år mellan topparna. Rapphöna. Arten är inte talrik i något av våra delprogram. Flest fåglar har noterats på vinterpunktrutterna, där långtidstrenden är klart negativ. Under häckningstid kommer arten med hyfsat på nattrutterna, där den 8 hade det högsta indexet hittills (av nio år). I det korta perspektivet har rapphönan möjligen klarat sig ganska väl. Den något längre (men skakiga) tidsserien på standardrutterna pekar likt vinterrutterna tydligt nedåt. I sistnämnda delprogram observeras arten inte längre årligen. Hur skulle rapphönan klara sig i Sverige utan alla de utsättningar av rapphöns som sker? Vaktel. År 8 var ett relativt svagt sådant för vakteln, både enligt standard- och nattrutterna. Variationen mellan år är stor men ingen tydlig förändring av antalet vaktlar över tid kan ses i våra program. Fasan. Resonemanget som förs för rapphönan ovan gäller även för fasanen. Skulle denna klara sig i Sverige utan utsättningar? Notera annars den mycket goda överensstämmelsen mellan de tre delprogrammen samt att index vänt svagt uppåt under de allra sista åren. Trana. Även för tranan har vi flera gånger spekulerat i om inte ökningen nu trots allt avtagit. Svaret verkar vara nej. Index från sommarpunktrutterna 8 var det högsta hittills och standardruttstrenden för de senaste tio åren är fortsatt signifikant positiv. Vattenrall. De två senaste åren har bjudit på de högsta indexen under nattrutternas korta historia. Delprogrammet visar på en signifikant ökning av antalet vattenrallar i Sverige 8. 8

31 Småfläckig sumphöna. Betydligt sämre går det för den småfläckiga sumphönan. Nattruttstrenden är säkerställt och kraftigt negativ och index för de två senaste åren är de lägsta hittills. Vi är mycket nöjda med att det alls går att beräkna en trend för denna art baserat på systematiska räkningar, men fortsätter trenden kan den snart bli svår att följa. Kornknarr. Hade enligt nattrutterna ett av de svagaste åren sedan starten för knappt tio år sedan. Kornknarren hade enligt spontanrapporteringen en positiv utveckling under en period innan vi kom igång med nattrutterna. Den verkar nu helt ha kommit av sig och man kan fråga sig hur det egentligen går för de svenska kornknarrarna. Tofsvipa. Minskar stadigt i antal i de två sommardelprogrammen och på standardrutterna såväl i norr som i söder. Standardruttsindex 8 var det lägsta hittills. Rimligen är de flesta tofsvipor som bokförs på standardrutterna åkerhäckande sådana. Det går dock precis lika dåligt för tofsvipan på strandängar, enligt de sammanställningar som gjorts för länsstyrelsernas räkning. Mindre strandpipare. Är ingen av de arter som vi hittills kunnat följa särskilt noggrant även om en trend kan beräknas baserat på standardruttsdata. Notera därför de synnerligen goda antalen som inräknats de senaste åren på sjöfågelrutterna. Där sågs individer år 7 och 56 individer 8 (Tabell ) vilket ger en fingervisning om att det delprogrammet på sikt bör kunna ge välunderbyggda trender för den svenska populationen. Ljungpipare. Arten förefaller vara en av de mest lätträknade arterna och har för närvarande en av de mest stabila populationerna i landet. Variationen mellan år är helt enkelt förvånande liten i standardruttsmaterialet. Detta gäller i stort, men med mer detaljerade uppdelningar hittas intressanta avvikelser. I Sverige söder om 6 N är mönstret tydligt negativt även om det förhållandevis klena datasetet inte räcker till statistisk säkerhet. Faktum är att det finns en säkerställd minskning för hela området nedom fjällen för perioden 8. Det är alltså det stora fjällhäckande beståndet som är stabilt, medan arten har det svårare i andra delar av landet, inte minst i södra Sverige. Enkelbeckasin. Standardrutterna och nattrutterna, delprogram där det inräknas ungefär lika många enkelbeckasiner per år, visar olika mönster för de senaste tio åren. Enligt standardrutterna har antalet enkelbeckasiner varit stabilt under denna period. Enligt nattrutterna finns en signifikant minskning. Möjligen finns anledningen till detta i skilda geografiska mönster? Standardrutterna visar nämligen på en signifikant minskning i södra Sverige, söder 6 N, där huvuddelen av nattrutterna görs. Norr om denna gräns finns ingen förändring av antalet enkelbeckasiner från och framåt enligt standardrutterna. Varför det går sämre för enkelbeckasinerna i söder är som mycket annat höljt i dunkel. Morkulla. Det har inte skett några säkra antalsförändringar hos morkulla i Sverige, vare sig på lång eller kort sikt. Det är noterbart att morkullan är den mest talrika icke-tättingen på nattrutterna, med 7 8 sedda per år de senaste åren. Storspov. Det går inte bra för storspoven i Sverige. Under 8 nåddes nya lägsta-index såväl på standard- som punktrutterna. Trenden är ordentligt negativ även i nattrutterna. Minskningen har under senare år tagit ny fart efter en period av någorlunda stabilitet i början av -talet. Detta illustreras bl.a. av att trenden för de senaste tio åren är tydligt och signifikant negativ. Storspoven minskar både i norr och i söder, även om minskningstakten är betydligt högre i söder. Figur. Fördelningen av ljungpipare på standardrutterna 8. Den stora populationen i fjällkedjan är stabil, men arten minskar utanför fjällen. The distribution of Golden Plover in Sweden on the Fixed routes 8. The large population in the mountains (in the NW) is stable, but in the rest of Sweden there is a decline. 9

32 Kärrsnäppa. Index för 8 var glädjande nog det högsta hittills under standardruttsperioden. De senaste tio åren har antalet kärrsnäppor ökat signifikant. Då pratar vi om fjällens kärrsnäppor som alltså klarar sig bra, till skillnad från sina akut hotade sydliga släktingar. Brushane. Det blev ett näst intill rekordlågt index för brushane 8. Detta efter några år med en liten men lovande återhämtning. Trots det låga indexet för 8 finns ingen övergripande säkerställd förändring under de senaste tio åren. Med nya varianter av TRIM-analyser går det faktiskt att beräkna trender för fjällen och delarna nedom fjällen separat. Inte i något av dessa områden finns några signifikanta förändringar av antalet brushanar. Trendriktningarna skiljer sig dock ganska rejält. Nedom fjällen är mönstret tydligt negativt. I fjällen är det i stället svagt positivt. I båda fallen handlar det då om perioden 8. Havstrut, silltrut och gråtrut. Skillnaderna i utveckling för vara tre trutar fortsätter att i korttidsperspektivet vara desamma som vi beskrivit tidigare. Havstrut och gråtrut fortsätter att minska i antal medan antalet silltrutar om något ökat. Här handlar det då i första hand om Västkustens intermedius-silltrutar. Östersjöns fuscus-silltrutar täcks dåligt av standardrutterna. Här kommer på sikt våra kustfågelrutor att täppa till den luckan i övervakningen och även sjöfågelrutterna kommer så småningom att ge användbara data för alla våra trutar. Framöver kommer vi kunna beskriva utvecklingen för silltruten såväl längs våra västra som östra kuster. Ringduva. Antalet ringduvor har inte förändrats på något signifikant sätt i landet som helhet under de senaste tio åren. Över en längre period visar dock standardrutterna på en ganska rejäl ökning. Denna ökning har främst skett i södra Sverige, söder om 6 N, medan det faktiskt skett en säkerställd minskning av antalet ringduvor i norr under perioden 8. Gök. Göken är en spännande art att följa. Efter den kraftiga minskningen under 97- och 98-talen ökade antalen något igen en bit in på -talet. Denna ökning verkar helt ha skett i södra Sverige, medan antalen fortsatt att minska i norr. Ungefär sedan har arten åter minskat och det enligt samtliga delprogram. Samstämmigheten mellan standard- och sommarpunktrutterna är för övrigt remarkabel. Berguv. Utsedd till riksinventeringsart av SOF-Birdlife Sverige under åren 9 och. Bakom detta finns uppgifter om att antalet berguvar har minskat och att det finns behov av en samlad bild av nuläget. Senast arten riksinventerades var 9 och resultatet blev då 9 bebodda revir. Enligt nattrutterna är utvecklingen för berguven negativ under perioden 8, men dataunderlaget räcker inte till att statistisk säkerställa denna trend. Sparvuggla. Arten följs bäst med nattrutterna, där trenden är stabil. Det relativt svaga vintermaterialet visar ungefär samma sak, men faktiskt en ökad vinterpopulation i ett längre tidsperspektiv. Hökuggla. Hyfsade gnagarantal i delar av skogslandet gjorde att det blev en del hökugglor på standardrutterna även under 8. Totalt 5 individer bokfördes och index steg marginellt. Under standardruttsperioden syns ingen som helst förändring av antalet hökugglor i Sverige även om antalen naturligtvis varierar ordentligt mellan åren i takt med variationen i gnagare i skogslandet. Ett fåtal hökugglor kom med även på nattrutterna 8. Kattuggla och hornuggla. Hur står det egentligen till med de två av våra ugglearter som är mest förknippade med odlingslandskap och närheten till människor? För båda arterna finns signifikanta minskningar under de senaste knappa tio åren enligt nattrutterna. För hornuggla har också antalet kullar minskat signifikant under samma period och index för antalet hornugglekullar 8 var det lägsta hittills. Mönstret för antalet bokförda kattugglekullar är liknande, index för 8 var bland de lägsta hittills, men minskningen är i detta fall inte statistiskt säkerställd. Slaguggla och lappuggla. Storugglorna klarar sig av nattrutterna att döma bra just nu och till synes bättre än sina mindre släktingar. För ingen av arterna finns några säkerställda förändringar 8. För lappuggla (som ses i små antal) var 8 ett av de bättre åren, i mångt och mycket beroende på noteringar från Svealand och södra Norrland där arten verkar ha sin geografiska tyngdpunkt idag. Mönstret för slagugglan (som är betydligt talrikare i våra räkningar) är svagt negativt och de senaste två åren har bjudit på dålig häckningsframgång i kärnområdet i östra Svealand. Under 8 hördes istället ovanligt många slagugglor längre norrut i landet.

33 Pärluggla. Hyfsade antal med ropande pärlugglor hördes under säsongens inledning från norra och västra Svealand och norrut. I slutänden blev det ett ganska förväntat uppgångsår för arten och det ska bli spännande att se om 9 kan bjuda på den förväntade toppen i de norra delarna av landet. Om inte befästs kanske den tendens till negativt mönster som kan ses för arten. Här ska man dock vara medveten om att toppen (nattrutternas andra år) var en av de största i modern tid när det gäller gnagare, vilket givetvis avspeglade sig även i antalet hörda pärlugglor. Nattskärra. Det fortsätter att gå bra för nattskärran. Index för 8 var nära nog det högsta hittills. Gissningsvis var den varma och torra sommaren också gynnsam för arten, varför vi kan hoppas på ännu högre antal till kommande år. Tornseglare. Vi skrev redan förra året att den långvariga minskningen av antalet tornseglare nu kanske har planat ut. Precis som då kan ingen säker förändring ses under de senaste tio åren. Trots detta går det inte att gå förbi att standardruttsindex för 8 var det lägsta hittills. Hackspettar. För denna grupp är svängningarna i mönster ganska stora mellan olika perioder. Under de senaste tio åren är det bara den mindre hackspetten som har en säker förändring och det är en signifikant minskning som skett under dessa år. Arten ökade i antal under standardruttsperiodens första halva och har sedan minskat lika mycket igen under den andra halvan. Därmed är antalet mindre hackspettar, enligt standardrutterna i alla fall, nu tillbaka på samma nivå som kring millennieskiftet. För övriga arter är mönstret de senaste tio åren negativt för gråspett och tretåig hackspett, positivt för gröngöling och utan tecken på förändring för spillkråka och större hackspett. Göktytan hade under 8 ett anmärkningsvärt lågt index, givet den långsiktiga ökning som arten uppvisat sedan standardrutterna började. Trädlärka. Standard- och sommarpunktrutter är väldigt samstämmiga. Även om antalet bokförda trädlärkor varierar mellan åren så har ingen markant förändring skett de senaste två decennierna. Nattrutterna däremot visar på ett tydligt negativt, om än icke-signifikant, mönster. Vad detta betyder får kommande års inventeringar visa. Kan det handla om förändringar i häckningsfenologi och därmed även i sångaktivitet under försommarnätterna? Sånglärka. Med tanke på de allmänt negativa mönstren för fåglar knutna till odlingslandskapet så är det värt att påpeka att antalet sånglärkor faktiskt inte har minskat de Hackspettarnas antal svänger fram och tillbaka. Den mindre hackspetten är den enda hackspett som har en negativ trend de senaste åren. Här en fågel i fjällbjörkskog. The Lesser Spotted Woodpecker is the only woodpecker in Sweden with a significantly negative trend the last decade. senaste tio åren. Kan vi kanske till och med börja skönja en uppgång? Ladusvala, hussvala och backsvala. På lite längre sikt är det stora skillnader i utvecklingen mellan de tre svalarterna. Ladusvalan har ökat i antal, medan de andra två arterna har minskat kraftigt. Ladusvalans ökning under -talet har enligt standardrutterna helt skett söder om 6 N. Norr därom har antalen varit stabila under samma tid. De senaste tio åren finns inga säkerställda förändringar för någon av de tre arterna, även om mönstret för hussvalan är fortsatt negativt.

34 Sommargylling. Endast få sommargyllingar bokförs i våra delprogram. Även om vi därför inte brukar visa några kurvor för arten, går trender ändå att beräkna. Trenden från sommarpunktrutterna är trots de låga antalen sedda per år, signifikant negativ över de åren. Möjligen har en viss utplaning skett de senaste 5 åren. Standardrutternas fåtaliga data visar på en signifikant minskning under de senaste tio åren och frågan är hur det egentligen går för denna exotiska fågel. Nötkråka. Året gav anmärkningsvärt låga antal med nötkråkor på standardrutterna. De sentida mönstren är trots detta positiva fast nu utan statistisk säkerhet. Den positiva riktningen finns både i söder och i norr och bör därför gälla både tjocknäbbade och smalnäbbade nötkråkor. Nötskrika. Standardrutterna visar på mycket små förändringar av antalet nötskrikor under de senaste åren. Stabiliteten verkar gälla både i norr och i söder. Samtidigt visar såväl vinter- som sommarpunktrutterna på en minskning under samma tid. Speglar detta att det går sämre för nötskrikor i mer tätortsnära delar av landet där trots all huvuddelen av punktrutterna finns? Lavskrika. År 8 blev ett typiskt bottenår för lavskrikan. Möjligen var detta lite överraskande eftersom gnagarantalen bevisligen var på väg uppåt i norr och ökande gnagarantal brukar innebär fler lavskrikor på standardrutterna. Annars ses ingen som helst långsiktig förändring av antalet lavskrikor i landet de senaste åren, om än med stora variationer mellan åren. Stjärtmes. Såsom för flera andra arter var index för stjärtmes 8 väldigt lågt. Gissningsvis är det en tillfällighet beroende på fenologi, väder och liknande under en på många sätt lite märklig försommar. Det låga indexet 8 gör hur som helst att antalet stjärtmesar inte förändrats på något statistiskt säkert sätt under de senaste tio åren. I det dubbla tidsperspektivet finns däremot fortsatt en säkerställd ökning. Talgoxe och blåmes. Efter en lång tid av ökning, både i söder och i norr verkar nu antalet talgoxar och blåmesar ha stabiliserats på en ny högre nivå. De senaste tio åren har inga säkra förändringar skett för någon av de två arterna. Entita och talltita. För dessa två arter gäller lite av det motsatta jämfört med talgoxe och blåmes. Efter att ha minskat stort under en lång tid var antalen relativt stabila under avslutningen på 9-talet och inledningen av -talet. Därefter har minskningen tagit fart på nytt och de senaste tio åren har antalen minskat signifikant igen. Den sentida minskningen verkar ske både i norr och söder. Vi har tidigare spekulerat kring ifall det kunde vara ökad hänsyn i skogsbruket efter införandet av riktlinjerna i den då nya Skogsvårdslagen som trädde i kraft 99, och olika typer av skogscertifiering, som låg bakom att den tidigare minskningsfasen upphörde. I vilket fall sammanföll dessa händelser tidsmässigt och vissa faktorer som vi vet är gynnsamma för dessa arter och för biologisk mångfald i stort hade under en period kring millennieskiftet en positiv utveckling. Vi fann för några år sedan att den utvecklingen verkade ha stannat av (Ram m.fl. 7). Kan det vara detta som gör Både blåmesens och talgoxens populationsökning verkar ha klingat av det senaste decenniet. Entita och talltita går det dåligt för. The last decade have seen stable populations of both Blue and Great Tits, in contrast to earlier increases. Marsh and Willow Tits are doing poorly. att antalet titor nu minskar igen? I vilket fall kan man fråga sig vad som händer i våra skogar just nu. De signaler som hörs handlar inte alls om ökad naturhänsyn utan snarare om det motsatta. En allt annat än lyckad utveckling för vare sig titor eller andra av skogens invånare.

35 Strömstare. Ett mycket lågt sommarindex 8, men långsiktigt verkar strömstaren klara sig fint. Kanske ett kvitto på en generellt god kvalitet på våra rinnande vatten? Gärdsmyg. Det går inte att låta bli att fascineras av den totala samstämmighet som våra olika delprogram visar när det gäller variationen i antalet gärdsmygar. Kort sagt, det spelar ingen roll var, hur och när vi räknar gärdsmygar, resultaten blir ändå de samma! Arten verkar nu helt ha återhämtat sig efter nedgången i samband med de senaste riktigt kalla vintrarna kring. Kanske har det aldrig funnits så många gärdsmygar i Sverige som det gör just nu? Trastar. Det är stora skillnader mellan olika arter. För de senaste decenniet är det bara dubbeltrasten som fortfarande är stadd i ökning. Taltrast, koltrast och ringtrast har haft relativt oförändrade antal, medan björktrast och rödvingetrast minskat. I de två sistnämndas fall tror vi att det finns en koppling till ett varmare klimat. Arterna minskar förvisso i antal över hela landet, men minskningarna är kraftigast i söder och kanske ett tecken på att utbredningen drar sig norrut? Nattrutterna bidrar med goda mängder data för flera av trastarna och kommer att utgöra ett gott komplement till standardrutterna framöver. Mönstren är på ett allmänt plan det samma i detta mera sentida delprogram. Buskskvätta. Index steg något från 7 till 8, men trenden är fortsatt signifikant negativ för de senaste tio åren. Noteras bör att buskskvättan inte har minskat i antal i södra Sverige under - talet. Hela den minskning som skett under dessa år har skett norr om 6 N. Rödstjärt. Den sentida ökningsfasen verkar helt klart vara över för rödstjärten. De senaste tio åren har arten faktiskt minskat signifikant i antal på standardrutterna. Sett till hela -talet har antalen ökat rejält i södra Sverige, medan de har varit oförändrade i den norra delen av landet. Näktergal. Rekordlåga index noterades för näktergalen 8 både på nattrutterna och sommarpunktruterna. Även standardrutterna gav ett förhållandevis lågt index. Signifikant minskande antal ses för de senaste tio åren, samt även i ett längre tidsperspektiv. De särskilt låga antalen 8 kan möjligen ha påverkats av den väldigt tidiga och varma försommaren där näktergalarna enligt många uppgifter tystnade ovanligt tidigt. Om så var fallet generellt så underskattades rimligen antalen. Blåhake. Precis som året innan så var 8 års blåhakeindex ett av de lägre sedan starten av standardrutterna. Trots detta, och trots ett något negativt mönster, finns inga statistiskt säkerställda förändringar av antalet blåhakar i Sverige. Rödhake. Antalet rödhakar verkar ökar i låg men ganska jämn takt. Svaga men signifikanta ökningar finns i standardruttsmaterialet oavsett tidsperiod. Det är i de södra delarna av landet som antalet rödhakar ökat. I norr har antalen i stort varit oförändrade. Buskskvättan fortsätter att minska i antal och främst då i norra Sverige. Här en hona i en typisk nordsvensk miljö ett kalhygge. The Whinchat is declining steadily, mainly in northern Sweden. This female was recorded in a typical north Swedish habitat a forest clearcut.

36 Sångare. När det gäller småfågeltrender så gäller det att hänga med i svängarna för utvecklingen kan byta riktning snabbt. Sedan starten av sommarpunktrutterna har flera arter och underarter av sångare säkerställda minskningar, till exempel gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, ärtsångare, sydlig lövsångare, nordlig gransångare och grönsångare. Antalet ökande arter under denna period är relativt få; kärrsångare, svarthätta och sydlig gransångare. Under -talet ökade sedan en majoritet av arterna/underarterna i antal, såsom härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, törnsångare, sydlig lövsångare och båda gransångarna. Bara rörsångare, ärtsångare och nordlig lövsångare har minskat i antal under de senaste åren. Men sett till enbart de allra senaste tio åren så överväger åter minskningarna. Dessa svängningar fram och åter beror säkerligen på en mängd olika faktorer här hos oss, men kanske också i hög grad längs flyttningsvägar och i övervintringsområden. Sångarna får med all önskvärd tydlighet illustrera vikten av att vara tydlig med för vilken period en viss trend gäller. Till slut måste vi också poängtera att den sydliga gransångarens kurva gjorde en mycket tydlig knyck nedåt, i skarp kontrast till den ganska monotont ökande trend för arten vi sett sedan 975 i sommarpunktrutterna och 998 i standardrutterna. Ett första tecken på ett trendbrott? Kungsfågel. En annan art med kraftiga svängningar över tid är kungsfågeln. Den blev listad som Sårbar (VU) i den Svenska Rödlistan 5 efter en längre tids minskning. De senaste tio åren är kungsfågeln istället en av de arter som ökat allra mest i landet. Sett i lite längre perspektiv kvarstår dock de säkra minskningarna. Detta gäller både för punkrutterna sedan 975 och för hela standardruttsperioden. Denna härmsångare får representera sångarna, en artgrupp vars populationstrender ofta bytt riktning i våra räkningar. This Icterine Warbler here represents warblers, a group of species where the direction of population trends has changed repeatedly in our counts. Brandkronad kungsfågel. Antalet brandkronade kungsfåglar fortsatte inte uppåt efter rekordåret 7, men siffrorna för 8 med fyra fåglar på standardrutterna och tre på sommarpunktrutterna är ändå höga siffror och tecken på att arten nu etablerat sig på riktigt i landet. Mindre flugsnappare. Arten hade åter ett ganska bra år 8 och den signifikanta ökningen kvarstår. Det är ganska få fåglar som ses totalt, men mönstret och trenden för punkt- respektive standardrutter är trots det anmärkningsvärt lika varandra. Trädpiplärka. En av de arter där skillnaden i trendriktning mellan punkt- och standardrutter är som mest markant. I förstnämnda minskar arten medan den ökar i sistnämnda. Kanske beror det på att punktrutterna oftare görs tätortsnära och det är främst där som arten minskat? Det är mindre sannolikt att det beror på skillnader mellan norra (få punktrutter) och södra Sverige (flest punktrutter). Enligt standardrutterna har antalet trädpiplärkor varit oförändrat i norra Sverige under -talet, samtidigt som antalen ökat i söder. Forsärla. Efter ett flertal tämligen milda vintrar är antalet forsärlor i landet nu sannolikt rekordstort. Sidensvans. Antalen fåglar under häckningstid varierar kraftigt mellan åren, men signalen är tydlig. Antalet häckande sidensvansar i Sverige har ökat under de senaste åren. Handlar det om en generellt utökad utbredning västerut av denna tajgaart? År 8 blev däremot inget av de bättre sidensvansåren. Stare. För staren så bara fortsätter minskningen. Årets sommarindex blev det lägsta (punktrutterna) eller bland de lägsta (standardrutterna) hittills. Sträckräkningarna i Falsterbo visar vissa tecken på återhämtning under senare år, men några sådana tecken finns inte alls i inventeringarna under häckningstid. Grönfink. Signaler om att det blivit lite fler grönfinkar lokalt i vissa områden når oss nu då och då. Efter några år med tecken på att minskningen i alla fall avtagit i styrka dök index för 7/8 i alla tre delprogrammen ner till nya lägstanivåer. Orsaken bakom minskningarna, utbrottet av sjukdomen gulknopp, verkar alltså ännu inte vara över.

37 Figur. Det genomsnittliga antalet steglitser sedda på standardrutterna och 8. Arten har ökat i antal över hela utbredningsområdet. Notera också att steglitser under den senare perioden börjat ses i Värmland och allt längre upp längs Norrlandskusten. The distribution of Goldfinch in Sweden on the Fixed routes and 8. The species has increased strongly over its entire range and is also spreading northwestwards. Steglits. Segertåget över landet fortsätter (Fig. ) och 8 års index blev de högsta eller näst högsta hittills. Det är förunderligt hur olika utvecklingen kan vara för relativt närbesläktade arter. Jämför gärna med grönfinken och för den delen hämplingen. Steglitsen är en sydlig art och möjligen speciellt gynnad av ett varmare klimat. På senare år har även vinterindex börjat stiga markant, vilket pekar i samma riktning. Hämpling. Arten har fortsatt en säkerställd ökning under de senaste tio åren i standardrutterna. Även punktruttskurvan verkar vända uppåt så smått. Gråsiska. Vintern 7/8 var den bästa gråsiskevintern på mycket länge, men den långsiktiga trenden är fortsatt negativ. Vår sydliga gråsiska verkar det gå bra för just nu, samtidigt som ingen säker förändring har skett av antalet artfränder i norr under de senaste tio åren. Vinterhämpling. Vintertrenden är den enda vi har för att följa vinterhämplingens utveckling. Sannolikt handlar det till större delen om fåglar som häckar i Norge, men ändå. Vi ser stora variationer mellan åren, men ingen säker förändring över hela perioden från 975 och framåt. Rosenfink. Sedan raset började i slutet av 99-talet har punkt- och standardruttskurvorna visat på stor överensstämmelse. Under 8 blev det en ny lägstanotering i punktruttskurvan, men det finns ingen säker förändring de senaste tio åren i standardrutterna. Bergfink. Den minskning vi sett av antalet häckande bergfinkar under -talet verkar nu vara bruten. De senaste tio åren finns en svag men signifikant ökning i standardruttsmaterialet. Stora mängder med bergfinkar övervintrade i Sverige vintern 7/8, framförallt i de sydöstligaste delarna av landet där det var gott om bokollon. Sparvar. Det går inte bra för våra sparvar. Små positiva halmstrån finns i form av att vare sig videsparv eller sävsparv har en signifikant negativ trendriktning under de senaste tio åren och av att index för snösparv tog ett skutt uppåt 8. I övrig är det fortsatt negativt över hela linjen. Ortolansparven kommer snart inte längre att observeras årligen i våra program. År 8 sågs fem fåglar på sommarpunktrutterna och tre fåglar på standardrutterna. 5

38 Däggdjur. Likt tidigare redovisar vi trender för däggdjur baserat på nattrutter och standardrutter i gemensamma figurer. Serierna är fortfarande relativt korta, nio år ( 8) från nattrutterna och åtta år från standardrutterna ( 8) och de framträdande mönstren ska inte tolkas alltför hårt. Vi har även i år valt att visa trenderna för de tolv däggdjursarter där det inräknats minst tio individer i genomsnitt per år i något av de två systemen (Fig. 6). Nedan följer några korta kommentarer till ett urval av däggdjuren. Igelkott. Index steg svagt från 7 till 8, men trenden är fortsatt signifikant negativ. Antalet igelkottar i landet tycks alltså minska. Trots detta pågår också en spridning norrut och en utökning av utbredningsområdet. Som ett tecken på detta kan nämnas att det under 8 sågs en igelkott på en standardrutt så långt norrut som i Malmberget, Norrbottens län. Imponerande att igelkottar klarar den långa vintern så långt norrut. Annars är det bara nattrutterna som ger tillräckligt mycket data för att någon trend ska kunna beräknas för igelkotten. Ekorre. Förhållandevis många ekorrar, i genomsnitt 8 per år, ses på standardrutterna. Antalen har varit relativt stabila under de åtta åren. Fälthare. De båda delprogrammen är väldigt samstämmiga. Antalet fältharar har ökat i Sverige de senaste tio åren. Skogshare. För skogsharen är mönstret ett annat. Det finns tecken på minskning men dessa är inte statistiskt säkerställda. Lo. Tre lodjur bokfördes på nattrutterna 8, två i Uppland och ett i Blekinge. Det skulle gå att beräkna en trend även för lo baserat på nattrutterna men vi har så här långt låtit bli. Ett fåtal djur bokförs nästan varje år. Det första lodjuret på standardrutterna sågs 8 på en rutt i Västra Götaland. Varg. Även 8 noterades varg på en nattrutt. Denna gång blev minst två vargar hörda på en ny nattrutt i västra delarna av Västmanland (Örebro län). Vargar har hörts eller setts på enstaka nattrutter under sju av de nio åren. Rödräv. Lägsta indexet hittills på nattrutterna kom för 8 och där syns en fortsatt signifikant minskning. Standardrutterna, där betydligt färre rödrävar ses, visar dock inte på någon förändring under samma tid. Brunbjörn. Två björnar sågs på en och samma standardrutt i Härjedalen 8. Vildsvin. Nytt högstaindex i nattrutterna 8 och en signifikant ökning de senaste knappa tio åren i det delprogrammet. På standardrutterna finns en antydd ökning på senare år, men någon säkerställd trendriktning finns inte. Älg. Inga signifikanta förändringar av antalet älgar kan ses i våra delprogram efter denna korta tid. Nattruttsindex varierar mycket mellan åren, medan standardruttstrenden är mer entydigt negativ. Rådjur och Dovhjort. Index sjönk något för båda arterna och i båda delprogrammen mellan 7 och 8, men detta förändrar ändå inte den övergripande bilden. Antalet rådjur och dovhjortar har ökat i Sverige från och framåt. Kronhjort. Nattrutterna visar på väldigt stabila antal 8, medan standardrutterna antyder en ökning som dock inte är statistiskt säkerställd. För de av oss som varit verksamma i Svealand under lång tid börjar det bli alltmer uppenbart att i vissa miljöer så ser man idag knappt några älgar, men allt mer regelbundet kronhjortar. 6

39 TACK Det är många personer som är oumbärliga för att Svensk fågeltaxering ska kunna fungera som ett framgångsrikt och meningsfullt nationellt övervakningsprojekt av fåglar och däggdjur. Viktigast är självklart de många hundra inventerare som räknar fåglar inom våra många delprogram. Utan deras insatser vore Svensk fågeltaxering inget och vi hoppas att de tack och den feedback vi försöker ge, inte minst i form av denna årsrapport, ska sporra till fortsatta insatser. Sammanlagt kom det in hela 6 protokoll från vintern 7/8 och våren/sommaren 8. Det betyder att lika många gånger har en svensk ornitolog gett sig av i gryningen eller förberett sig för en sen kväll, därefter spanat och lyssnat koncentrerat efter fåglar i några timmar och sedan fyllt i ett protokoll och skickat till oss. Tack! Länsstyrelsernas stöd och medverkan i flera av inventeringssystemen är enormt viktigt och mycket uppskattat. Ett stort tack till följande personer på och utanför länsstyrelserna som fungerat som koordinatorer och kontaktpersoner: Therese Stenholm Asp, Susanne Backe, Tomas Bergström, Ulf Edberg, Louise Ellman-Kareld, Lars-Åke Flodin, Per Flodin, Lars Gezelius, Urban Gunnarsson, Marielle Gustafsson, Peder Hedberg Fält, Per Hedenbo, Thomas M. Johansson, Tomas I. Johansson, Olle Kellner, Ulf Kolmodin, Ulrik Lötberg, Dan Mangsbo, Kristian Nilsson, Frans Olofsson, Erik Owuso-Ansah, Helena Rygne, Peter Schmidt, Lars Sjögren, Mats Thuresson, Erika Tollebäck och Tomas Viktor. Johan Bäckman, Paul Caplat och Martin Stjernman har varit oumbärliga för utvecklandet av analysverktyg för de mycket stora datamängder som projektet har. Per Andell har svarat för snabb och noggrann inmatning av data och Annika Lindström och Cecilia Hjort har hjälpt till med kontrolläsning av dataläggningen. Sist men inte minst ett stort tack till Ola Inghe och David Schönberg-Alm, våra handläggare på Naturvårdsverket. Svensk Fågeltaxering finansieras huvudsakligen genom Naturvårdsverkets miljöövervakning, tema Landskap. Tack för alla fantastiska insatser! 7

40 Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under vintrarna 975/76 7/8. The number of free point count routes during winter in 975/76 7/8. Vinter Per Per Per Per Per 5 Vinter Per Per Per Per Per 5 975/ / / / / / / / /8 5 / /8 9 7 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under häckningstid åren The number of free point count routes during summer in År N År N År N År N År N Tabell. Antal inventerade standardrutter The number of Fixed routes censused in År N År N År N

41 Tabell. Totala antalet fåglar registrerade under vintern på punktrutterna 7/8 ( 7 i tabellhuvudet), jämfört med 6/7 ( 6 i tabellhuvudet). Endast data från period är medtagna. Det gjordes 87 rutter under 6/7 och 9 rutter under 7/8. The total number of birds registered in mid-winter 7/8 on the free point count routes, with data for 6/7 as comparison. Registrerade individer = recorded individuals, Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 87 (6/7) and 9 (7/8). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom 7 7 Svartnäbbad islom Skäggdopping Gråhakedopping Smådopping Havssula Storskarv Toppskarv 6 Gråhäger Rördrom Vit stork Gräsand 86 Kricka 8 6 Snatterand Bläsand Stjärtand 5 Skedand 5 Bergand Vigg Brunand Knipa Alfågel 8 5 Svärta 8 5 Sjöorre Ejder Småskrake Storskrake Salskrake Gravand Grågås Sädgås Spetsbergsgås 5 Bläsgås Stripgås Kanadagås Vitkindad gås Prutgås Knölsvan Registrerade individer Antal rutter med arten Art Sångsvan Mindre sångsvan Kungsörn 9 Ormvråk Fjällvråk 6 6 Sparvhök 9 5 Duvhök 8 5 Röd glada 7 7 Havsörn Blå kärrhök 5 Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk Orre 67 6 Tjäder 9 9 Järpe 7 9 Rapphöna 5 Fasan 7 9 Trana Vattenrall Rörhöna Sothöna 7 Tofsvipa 6 Ljungpipare Enkelbeckasin Morkulla Storspov Skärsnäppa Bredstjärtad labb Havstrut 9 9 Gråtrut Kaspisk trut Fiskmås Skrattmås Tretåig mås Tordmule Sillgrissla Tobisgrissla Tamduva

42 Tabell. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Skogsduva 6 Ringduva Turkduva 7 Hökuggla 8 Sparvuggla Kattuggla 5 5 Slaguggla Pärluggla Kungsfiskare Gröngöling 6 9 Gråspett 5 5 Större hackspett Mindre hackspett 9 9 Tretåig hackspett Spillkråka 85 6 Sånglärka 8 5 Berglärka 7 Korp Kråka Svartkråka Råka Kaja Skata Nötkråka Nötskrika Lavskrika 8 Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Lappmes Entita Talltita Nötväcka Trädkrypare Strömstare Registrerade individer Antal rutter med arten Art Gärdsmyg 8 9 Dubbeltrast 5 Björktrast Taltrast Rödvingetrast 7 Koltrast Rödhake Skäggmes 7 6 Gransångare Kungsfågel Järnsparv Ängspiplärka 5 Skärpiplärka Forsärla 6 5 Sidensvans Varfågel Stare Stenknäck Grönfink Steglits Grönsiska Gråsiska 6 78 Snösiska 5 Vinterhämpling 7 Domherre Tallbit 7 6 Mindre korsnäbb Större korsnäbb Korsnäbb ob. 5 5 Bändelkorsnäbb 5 Bofink Bergfink Gulsparv Sävsparv 6 Snösparv Gråsparv Pilfink

43 Tabell 5. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på punktrutterna 8, jämfört med 7. Det gjordes 9 rutter under 7 och rutter under 8. The total number of birds registered in summer 8 on the free point count routes, with data for 7 as comparison. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 9 (7) and (8). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopping Smådopping Storskarv Gråhäger Ägretthäger Rördrom 8 9 Vit stork Gräsand Kricka Årta 6 Snatterand Bläsand 6 6 Stjärtand 8 Skedand Bergand 6 Vigg Brunand Knipa Alfågel Svärta 58 Sjöorre 6 Ejder Småskrake Storskrake Salskrake Gravand Grågås Sädgås 75 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 55 Knölsvan Sångsvan Större skrikörn Ormvråk Fjällvråk Registrerade individer Antal rutter med arten Art Sparvhök Duvhök 8 6 Röd glada 9 Brun glada Havsörn 6 9 Bivråk Brun kärrhök Blå kärrhök Stäpphök Ängshök Fiskgjuse Lärkfalk 8 7 Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk 7 Orre Tjäder Järpe 7 8 Vaktel Fasan Trana Vattenrall 6 Kornknarr 6 Rörhöna Sothöna Strandskata 6 9 Tofsvipa Större strandpipare 6 8 Mindre strandpipare 7 Fjällpipare Kustpipare Ljungpipare Enkelbeckasin Morkulla 5 Storspov Småspov 6 Myrspov 5 Skogssnäppa Grönbena 57 6 Drillsnäppa 6 9 9

44 Tabell 5. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Rödbena 9 5 Svartsnäppa Gluttsnäppa Skärsnäppa Mosnäppa Myrsnäppa Brushane Skärfläcka 6 Smaln. simsnäppa Kustlabb Havstrut 7 6 Silltrut 8 Gråtrut Fiskmås Dvärgmås Skrattmås Svarttärna 6 Skräntärna Fisktärna Silvertärna 7 58 Småtärna Kentsk tärna Tobisgrissla Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva 5 7 Gök Hökuggla Sparvuggla 5 Kattuggla 8 8 Hornuggla Jorduggla 6 5 Tornseglare Kungsfiskare Gröngöling 7 56 Gråspett 9 6 Större hackspett Vitryggig hackspett Mindre hackspett Tretåig hackspett Spillkråka Göktyta Trädlärka Sånglärka Ladusvala Registrerade individer Antal rutter med arten Art Hussvala Backsvala 7 6 Sommargylling 5 Korp 8 7 Kråka Råka Kaja Skata Nötkråka Nötskrika Lavskrika Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Entita Talltita Nötväcka 7 Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Ringtrast 9 Koltrast Stenskvätta Buskskvätta Svart rödstjärt Rödstjärt 8 Näktergal Blåhake 6 5 Rödhake Gräshoppsångare 9 9 Flodsångare Busksångare Trastsångare 7 Rörsångare 5 6 Kärrsångare Sävsångare Härmsångare Svarthätta Trädgårdssångare Törnsångare

45 Tabell 5. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare Lundsångare Brandkr. kungsfågel Kungsfågel Grå flugsnappare Sv-v flugsnappare Halsb.flugsnappare 9 Mindre flugsnappare Järnsparv 8 9 Ängspiplärka 97 9 Fältpiplärka Trädpiplärka Rödstrupig piplärka Skärpiplärka Sädesärla Forsärla Gulärla 55 Sidensvans 7 Varfågel Törnskata Stare Stenknäck Grönfink Steglits Grönsiska Registrerade individer Antal rutter med arten Art Hämpling Gråsiska Vinterhämpling Gulhämpling 5 Domherre Rosenfink Mindre korsnäbb Större korsnäbb Korsnäbb ob Bofink Bergfink Gulsparv Ortolansparv 5 5 Videsparv Dvärgsparv Sävsparv Lappsparv 7 Gråsparv Pilfink Gulsparv Ortolansparv 5 8 Videsparv Dvärgsparv Sävsparv Lappsparv 7 Gråsparv Pilfink

46 Tabell 6. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på standardrutterna 8, jämfört med 7. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutterna är listade. Det gjordes 5 rutter under 7 och 5 rutter under 8. The total number of birds registered in summer 8 on the Fixed routes, with data for 7 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 5 (7) and 5 (8). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom Svartnäbbad islom Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopping 6 6 Svarthalsad dopping Smådopping Storskarv Gråhäger Rördrom Vit stork Gräsand Kricka 6 5 Årta Snatterand Bläsand 9 Stjärtand Skedand 6 Bergand 6 Vigg 6 5 Knipa Alfågel 6 5 Svärta Sjöorre Ejder Småskrake Storskrake Salskrake Gravand Grågås 8 87 Sädgås Bläsgås Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 78 Knölsvan 6 7 Sångsvan Kungsörn 9 8 Ormvråk Registrerade individer Antal rutter med arten Art Fjällvråk 9 Sparvhök Duvhök Röd glada 6 66 Havsörn 6 9 Bivråk 9 Brun kärrhök Blå kärrhök 6 5 Fiskgjuse Lärkfalk 9 6 Pilgrimsfalk Jaktfalk Stenfalk 9 9 Tornfalk Dalripa Fjällripa Orre Tjäder Järpe Rapphöna 6 Vaktel 7 7 Fasan Trana Vattenrall Kornknarr 5 Rörhöna 7 6 Sothöna Strandskata Tofsvipa Större strandpipare Mindre strandpipare 6 Fjällpipare Ljungpipare Roskarl Enkelbeckasin Dubbelbeckasin 8 Dvärgbeckasin 6 Morkulla Storspov Småspov 8 6 6

47 Tabell 6. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Myrspov Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Rödbena Svartsnäppa Gluttsnäppa Skärsnäppa 6 5 Mosnäppa Kärrsnäppa Myrsnäppa 5 Brushane Skärfläcka Smaln. simsnäppa Fjällabb 78 Kustlabb Havstrut Silltrut Gråtrut Fiskmås 98 5 Dvärgmås 6 6 Skrattmås Fisktärna Silvertärna Småtärna 6 Kentsk tärna Tordmule Sillgrissla Tobisgrissla Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva 5 7 Gök 8 8 Berguv Hökuggla 5 8 Sparvuggla Kattuggla Slaguggla Lappuggla 7 5 Hornuggla Jorduggla Pärluggla Nattskärra 6 Tornseglare Kungsfiskare Registrerade individer Antal rutter med arten Art Härfågel Gröngöling Gråspett 9 5 Större hackspett Vitryggig hackspett Mindre hackspett 8 8 Tretåig hackspett 8 5 Spillkråka Göktyta Trädlärka Sånglärka Ladusvala Hussvala Backsvala 57 Sommargylling Korp Kråka Svartkråka Råka 9 Kaja 6 5 Skata Nötkråka Nötskrika Lavskrika Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Lappmes Entita Talltita Nötväcka Trädkrypare Strömstare 9 Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast 57 5 Taltrast Rödvingetrast Ringtrast 7 7 Koltrast Stenskvätta 77 8 Buskskvätta Vitg. buskskvätta Svart rödstjärt 5

48 Tabell 6. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Rödstjärt Näktergal 85 5 Blåhake Rödhake Skäggmes Gräshoppsångare 9 Flodsångare Vassångare Busksångare Trastsångare 6 Rörsångare 98 6 Kärrsångare 5 87 Sävsångare 6 6 Härmsångare Svarthätta Höksångare Trädgårdssångare 97 7 Törnsångare Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare Lundsångare Brandkr. kungsfågel 6 Kungsfågel Grå flugsnappare Sv-v flugsnappare 85 7 Halsb.flugsnappare 6 Mindre flugsnappare 9 8 Järnsparv Ängspiplärka Trädpiplärka Skärpiplärka Registrerade individer Antal rutter med arten Art Sädesärla Forsärla Gulärla Sidensvans Varfågel Törnskata Stare Stenknäck Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling Gråsiska Snösiska Vinterhämpling Domherre 8 Rosenfink 5 5 Tallbit Mindre korsnäbb 67 9 Större korsnäbb Korsnäbb ob Bändelkorsnäbb 5 Bofink Bergfink Gulsparv Ortolansparv 7 6 Videsparv Sävsparv Lappsparv Snösparv 78 9 Gråsparv Pilfink

49 Tabell 7. Det totala antalet däggdjur registrerade på standardrutterna 8, jämfört med 7. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 5 rutter under 7 och 5 rutter 8. The total number of mammals registered in summer 8 on the Fixed routes, with data for 7 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 5 (7) and 5 (8). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Vetenskapligt namn Igelkott Erinaceus europaeus Ekorre Sciurus vulgaris 7 8 Bäver Castor fiber Fälthare Lepus europaeus 6 98 Skogshare Lepus timidus 9 Vildkanin Oryctolagus cuniculus 6 Rödräv Vulpes vulpes 7 Brunbjörn Ursus arctos Småvessla Mustela nivalis 5 Mink Mustela vison Mård Martes martes Grävling Meles meles 8 8 Vildsvin Sus scrofa Älg Alces alces Rådjur Capreolus capreolus Kronhjort Cervus elaphus Dovhjort Dama dama 6 Fjällräv Vulpes lagopus 7

50 Tabell 8. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 5 nattrutter 8, jämfört med antalet individer av samma arter på 7 nattrutter 7. Individer anger summan av det högsta antalet adulta individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt under säsongen. För kullar anges antalet kullar, inte antalet ungar. The number of individuals of selected species registered on the 5 night routes in 8 and the 7 night routes in 7. Rutter = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom Rördrom Sångsvan Rapphöna Vaktel 59 7 Trana Vattenrall 69 7 Småfl. sumphöna Kornknarr Rörhöna 9 5 Enkelbeckasin Dvärgbeckasin Morkulla Storspov Småspov 8 7 Gök Berguv 5 Hökuggla Hökuggla kullar Sparvuggla Kattuggla Kattuggla kullar 5 6 Slaguggla Slaguggla kullar Registrerade individer Antal rutter med arten Art Lappuggla 8 Hornuggla Hornuggla kullar 6 Jorduggla 6 5 Pärluggla Pärluggla kullar Nattskärra Trädlärka 9 7 Dubbeltrast Taltrast Rödvingetrast Koltrast 8 7 Buskskvätta Rödstjärt Näktergal Rödhake Gräshoppsångare Flodsångare Vassångare Trastsångare 5 Rörsångare Kärrsångare Busksångare Sävsångare

51 Tabell 9. Antalet däggdjur registrerade på 5 nattrutter 8, i jämförelse med antalet däggdjur noterade på 7 nattrutter 7. Antalen anger summan av det högsta antalet individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt och per transportsträcka sammanräknat. The number of individuals of larger mammals registered on the 5 night routes in 8 and the 7 night routes in 7. Registrerade individer = registered individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Species Igelkott Erinaceus europaeus Ekorre Sciurus vulgaris 5 5 Bäver Castor fiber Fälthare Lepus europaeus Skogshare Lepus timidus Vildkanin Oryctolagus cuniculus 8 5 Lo Lynx lynx 5 Varg Canis lupus Rödräv Vulpes vulpes Björn Ursos arctos Mink Mustela vison Småvessla Mustela nivalis Iller Mustela putorius Mård Martes martes Grävling Meles meles Vildsvin Sus scrofa Älg Alces alces Rådjur Capreolus capreolus Kronhjort Cervus elaphus Dovhjort Dama dama Bisamråtta Ondatra zibethicus Mufflon Ovis orientalis Kronhjort ses regelbundet på nattrutterna. Under 8 sågs 8 individer på 9 rutter. För perioden 8 finns ingen statistiskt säkerställd förändring av antalet kronhjortar (Fig. 6). Red Deer is seen regularly on the Night routes. In 8, 8 individuals were observed on 9 routes. For the period 8 there is no statistically significant change in the number of observed red deer (Fig.6). 9

52 Tabell. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 69 sjöfågelrutter 8, i jämförelse med motsvarande data från 5 rutter 7. The number of individuals of selected species registered on the 69 wetland routes in 8 in comparison with the number of individuals counted on the 5 wetland routes in 7. Registrerade individer = registered individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom 9 Smålom Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopp. 9 7 Svarthals. dopp. 8 8 Smådopping Storskarv Gråhäger Ägretthäger Rördrom Vit stork Gräsand Kricka 78 9 Årta Snatterand Bläsand 9 9 Stjärtand Skedand Bergand Vigg Brunand 66 Knipa Alfågel 7 8 Svärta Sjöorre Ejder Småskrake 97 8 Storskrake Salskrake 6 Gravand Grågås Fjällgås 5 Sädgås Bläsgås Spetsbergsgås 5 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås Knölsvan Sångsvan 6 85 Kungsörn Registrerade individer Antal rutter med arten Art Ormvråk Sparvhök Duvhök 5 5 Röd glada 69 7 Brunglada Havsörn Bivråk Brun kärrhök Ängshök Fiskgjuse Lärkfalk 6 8 Pilgrimsfalk Stenfalk Aftonfalk Tornfalk 5 Trana Vattenrall 6 7 Småfl. sumphöna Rörhöna Sothöna Strandskata Tofsvipa St. strandpip. 7 9 M. strandpip Fjällpipare 9 Ljungpipare 9 7 Kustpipare Roskarl Enkelbeckasin Dubbelbeckasin Storspov Småspov Rödspov Myrspov Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Rödbena Svartsnäppa 6 Gluttsnäppa 5 7 Mosnäppa Kärrsnäppa 6 6 5

53 Tabell. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Myrsnäppa Kustsnäppa Brushane 6 Skärfläcka Smaln. simsnäppa 5 Fjällabb 5 Kustlabb Havstrut 5 7 Silltrut Gråtrut Kaspisk trut Fiskmås Dvärgmås 8 Skrattmås Svarttärna Skräntärna Fisktärna 6 69 Silvertärna Småtärna 7 5 Kentsk tärna Tobisgrissla 8 Kungsfiskare Strömstare Hela 56 mindre strandpipare sågs på Sjöfågelrutterna 8. Många gånger fler mindre strandpipare ses i detta delprogram än på sommarpunktrutterna och standardrutterna tillsammans, vilket visar det stora värdet av Sjöfågelrutterna för denna art. As many as 56 Lesser Ringed Plovers were counted in the Wetland survey in 8. This is considerably more than the total number seen on the Summer point count routes and the Fixed routes. 5

54 Tabell. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade under 7 och 8 i de x km stora kustfågelrutorna. Sammanlagt räknades fåglar i 97 rutor 7 och rutor 8. The number of individuals of selected species registered in the x km large, archipelago squares in 7 (97 squares) and 8 (). Registrerade individer = registered individuals and Antal rutor med arten = number of squares with the species. Registrerade individer Antal rutor med arten Art Storlom 7 Smålom Skäggdopping Gråhakedopping 7 Svarthakedopping Storskarv Toppskarv 6 7 Gråhäger Ägretthäger Gräsand Kricka Årta Snatterand 6 Bläsand Stjärtand 6 Skedand 8 7 Bergand 5 Vigg Brunand 8 Knipa Alfågel 6 5 Svärta Sjöorre 9 6 Ejder Småskrake Storskrake Salskrake 6 Gravand Grågås Kanadagås Vitkindad gås Knölsvan Sångsvan Havsörn Fiskgjuse Trana Sothöna 65 6 Registrerade individer Antal rutor med arten Art Strandskata Tofsvipa St. strandpipare 8 5 M. strandpipare Roskarl 97 9 Enkelbeckasin Storspov Småspov Rödspov 5 Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Rödbena Gluttsnäppa 9 9 Mosnäppa 5 Kärrsnäppa 6 6 Brushane Skärfläcka 58 5 Kustlabb Havstrut Silltrut Gråtrut Fiskmås Dvärgmås Skrattmås 875 Skräntärna 6 5 Fisktärna Silvertärna Småtärna 6 5 Kentsk tärna 57 6 Tordmule Sillgrissla Tobisgrissla Korp 5 8 Kråka Skärpiplärka

55 Figur. Beståndsindex för 9 arter enligt vinterpunktrutterna (blå kurva), sommarpunktrutterna (röd kurva) och standardrutterna (svart kurva). Beståndsnivån är satt till för 998. Under artnamnet visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Dessa siffror redovisas i ordningen vinter, sommar och standardrutter, åtskilda med semikolon. Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 9 species based on free point counts (blue: winter, red: summer) and Fixed routes (black curve). The population level in 998 is set at. The figures within brackets are the mean no. of birds observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance, for the three datasets respectively (separated by ;). Individual index figures can be found on the homepage.. Storlom, Gavia arctica (-, -, -; 9,.7, NS; 7, -., NS). Smålom, Gavia stellata (-, -, -; 7, 5.5, **; 67,, **) Skäggdopping, Podiceps cristatus (-, -, -; 89, -., NS; 79,.8, **). Gråhakedopping, Podiceps grisegena (-, -, -;,.6, NS; 6, -.8, NS) Svarthakedopping, Podiceps auritus (-, -, -; 6, -.6, ***; 9,.6, NS) Smådopping, Tachybaptus ruficollis (,.7, **; -, -, -; -, -, -) Storskarv, Phalacrocorax carbo (99,.8, ***; 5, 8, ***; -, -, -) Storskarv, Phalacrocorax carbo (-, -, -; -, -, -; 667,., ***)

56 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Gråhäger, Ardea cinerea (,.7, ***;,., **; 7, -.9, NS). Rördrom, Botaurus stellaris (-, -, -;, -., NS; 8,., NS) Gräsand, Anas platyrhynchos (8,., ***; 99,.6, *; 9,.6, NS) 6 Kricka, Anas crecca (67,, NS; -, -, -; -, -, -) Kricka, Anas crecca (-, -, -; 88, -., NS; 9, -.5, ***) 7 Snatterand, Anas strepera (-, -, -; 9,., NS; 9, 9., NS) Bläsand, Anas penelope (56,., NS; 5, -.7, *; 5, -5.9, ***) Skedand, Anas clypeata (-, -, -; 6,., NS; 7, -.9, NS) Vigg, Aythya fuligula (98,.9, ***; 8, -.7, **; 7, -., NS) 6 Brunand, Aythya ferina (,.7, *; 8, -5., **; -, -, -)

57 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Knipa, Bucephala clangula (7,., ***; 78, -., NS; 95, -., **) 5 Alfågel, Clangula hyemalis (58, -.5, *; -, -, -; 9, -.7, NS) Svärta, Melanitta fusca (-, -, -; -, -, -;, -.8, NS).5 Sjöorre, Melanitta nigra (-, -, -; -, -, -; 7, -., NS) Ejder, Somateria mollissima (778,., *;, -.5, ***; 9, -.6, *) Småskrake, Mergus serrator (96,, NS; 78, -., NS; 7, -.9, *) Storskrake, Mergus merganser (6,.7, ***;,.6, NS;,., NS). Salskrake, Mergellus albellus (76, 8.6, ***; -, -, -; 5, -, NS) Gravand, Tadorna tadorna (-, -, -; 78, -., *; 87, -, *) Grågås, Anser anser (-, -, -; 6, 5.9, ***; 88, 8, ***)

58 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). 5 Sädgås, Anser fabalis (57,.8, NS; -, -, -; -, -, -) Sädgås, Anser fabalis (-, -, -; -, -, -;, -8., **) Kanadagås, Branta canadensis (5, 7.7, ***; 55, 5, ***;, -., *).5 Knölsvan, Cygnus olor (7,., ***; 9,., **;,.6, NS) Sångsvan, Cygnus cygnus (9,., ***; 7, 6., ***;,., ***) Kungsörn, Aquila chrysaetos (7,., NS; -, -, -; 6, -.8, NS) Ormvråk, Buteo buteo (7,., *;,.7, *; 8,., NS). Fjällvråk, Buteo lagopus (, -.8, NS; -, -, -; 9, -.5, NS) Sparvhök, Accipiter nisus (55, -.9, ***;,, NS;,, NS). Duvhök, Accipiter gentilis (8, -, **; 8, -., NS; 5, -.7, NS)

59 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). 7 6 Röd glada, Milvus milvus (6,.7, ***;, 5., ***;, 9., ***) 7 6 Havsörn, Haliaeetus albicilla (56, 7., ***; -, -, -;,., **) Bivråk, Pernis apivorus (-, -, -;, -.9, *;,., NS). Brun kärrhök, Circus aeruginosus (-, -, -;,., ***;,.5, *) Blå kärrhök, Circus cyaneus (, -., NS; -, -, -;, -.8, NS). Fiskgjuse, Pandion haliaetus (-, -, -;,.9, **; 5,., NS) Lärkfalk, Falco subbuteo (-, -, -;,.6, *; 8,.7, **). Pilgrimsfalk, Falco peregrinus (6,, NS; -, -, -; -, -, -) Stenfalk, Falco columbarius (-, -, -; -, -, -;, -5., ***). Tornfalk, Falco tinnunculus (5, -., ***; 7,., ***; 8,., ***)

60 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Dalripa, Lagopus lagopus (-, -, -; -, -, -;, -5.5, ***). Fjällripa, Lagopus muta (-, -, -; -, -, -; 5,, NS) Orre, Lyrurus tetrix (6, -., **;, -., ***; 5,., NS) Tjäder, Tetrao urogallus (,., *; -, -, -; -, -, -) Tjäder, Tetrao urogallus (-, -, -;,, NS; 68,.9, *).5 Järpe, Tetrastes bonasia (, -., NS;, -.6, *; 55, -.8, NS) Rapphöna, Perdix perdix (9, -.8, **; -, -, -; -, -, -) Rapphöna, Perdix perdix (-, -, -; -, -, -; 5, -., NS) Vaktel, Coturnix coturnix (-, -, -; -, -, -; 5, -, NS). Fasan, Phasianus colchicus (6, -, ***; 5, -.7, ***; 76, -., ***)

61 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.)...5. Trana, Grus grus (-, -, -; 65, 5., ***; 6,., ***) Rörhöna, Gallinula chloropus (-, -, -;, -.9, *;,.7, NS) Sothöna, Fulica atra (8,, NS; 89, -, **;,., NS). Strandskata, Haematopus ostralegus (-, -, -; 9, -., ***; 6, -.7, NS) Tofsvipa, Vanellus vanellus (-, -, -; 7, -, ***; 6, -, ***). Större strandpipare, Charadrius hiaticula (-, -, -; 8,., NS; 9,., *) Mindre strandpipare, Charadrius dubius (-, -, -; -, -, -; 5,, NS) Fjällpipare, Charadrius morinellus (-, -, -; -, -, -;,.6, NS) Ljungpipare, Pluvialis apricaria (-, -, -; 86, -.8, NS; 9,.6, NS). Enkelbeckasin, Gallinago gallinago (-, -, -;, -, ***; 9,.8, *)

62 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.)..5 Morkulla, Scolopax rusticola (-, -, -; 5,.9, NS; 59,, NS).5 Storspov, Numenius arquata (-, -, -; 9, -.7, ***; 59, -.6, ***) Småspov, Numenius phaeopus (-, -, -; -, -, -; 9,., NS). Skogssnäppa, Tringa ochropus (-, -, -; 98,., NS; 85,.8, ***) Grönbena, Tringa glareola (-, -, -; 7, -.6, NS; 5,., NS).5 Drillsnäppa, Actitis hypoleucos (-, -, -;, -., ***; 57, -, **) Rödbena, Tringa totanus (-, -, -;, -., ***; 5,.7, ***) Svartsnäppa, Tringa erythropus (-, -, -; -, -, -;, -., *) Gluttsnäppa, Tringa nebularia (-, -, -;,.8, NS; 58,., NS).5 Skärsnäppa, Calidris maritima (-, -, -; -, -, -;,, NS)

63 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Mosnäppa, Calidris temminckii (-, -, -; -, -, -;, -., NS) Kärrsnäppa, Calidris alpina (-, -, -; -, -, -; 6,., NS) Myrsnäppa, Calidris falcinellus (-, -, -; -, -, -; 5, -.5, NS) Brushane, Calidris pugnax (-, -, -; -, -, -;, -5.5, **) Smalnäbbad simsnäppa, Phalaropus lobatus (-, -, -; -, -, -;, -., NS).5 Fjällabb, Stercorarius longicaudus (-, -, -; -, -, -; 66,.7, NS) Havstrut, Larus marinus (6, -., ***; 8, -., **; 5, -.6, ***) 5 Silltrut, Larus fuscus (-, -, -; 6, -., *; 5,.9, NS) Gråtrut, Larus argentatus (55,., ***; 7, -.8, ***; 77, -.5, ***) Fiskmås, Larus canus (,.6, ***; 78, -., ***; 6, -., NS)

64 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Dvärgmås, Hydrocoloeus minutus (-, -, -; 97,.8, NS; 6, -, NS) Skrattmås, Chroicocephalus ridibundus (8, -., ***; 95, -.5, ***;, -., ***) Fisktärna, Sterna hirundo (-, -, -; 68,., NS;,, *) Silvertärna, Sterna paradisaea (-, -, -; 88,., NS; 6, -.8, NS) Småtärna, Sternula albifrons (-, -, -;,, NS; 8, -., NS). Tamduva, Columba livia (domest.) (57,., ***; 7,, NS; 7,, NS) Skogsduva, Columba oenas (-, -, -; 7, -., ***;,., **).5 Ringduva, Columba palumbus (957,., ***; 9, -., NS; 8,, ***) Turkduva, Streptopelia decaocto (, -., ***; 9,.5, *;, -, NS) Gök, Cuculus canorus (-, -, -; 77, -.8, ***;,.7, ***)

65 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Hökuggla, Surnia ulula (-, -, -; -, -, -;,.8, NS). Sparvuggla, Glaucidium passerinum (8,.5, **; -, -, -;, -9., NS) Jorduggla, Asio flammeus (-, -, -; -, -, -; 8, -., NS).5 Tornseglare, Apus apus (-, -, -; 5, -, ***;, -., ***) Gröngöling, Picus viridis (7, -., NS; 78, -., ***;, -., NS) 5 Gråspett, Picus canus (8, 6.9, ***; -, -, -; 6, -.6, NS) Större hackspett, Dendrocopos major (8,., NS; 8, -., NS; 8,., ***) Mindre hackspett, Dendrocopos minor (,., NS; 7,.7, NS;,.6, NS) Tretåig hackspett, Picoides tridactylus (6, 7.8, ***; -, -, -; 8,.8, NS). Spillkråka, Dryocopus martius (8,., NS; 7, -.8, **; 5, -.7, ***)

66 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). 5 Göktyta, Jynx torquilla (-, -, -; 8, -, ***; 7,.8, ***). Trädlärka, Lullula arborea (-, -, -;,.8, ***; 6, -.6, NS) Sånglärka, Alauda arvensis (-, -, -; 55, -., ***;, -., ***). Ladusvala, Hirundo rustica (-, -, -;,., NS; 986,.9, **) Hussvala, Delichon urbicum (-, -, -; 79, -.8, ***; 8, -., ***) 5 Backsvala, Riparia riparia (-, -, -; 77, -., ***; 5, -.5, ***) Sommargylling, Oriolus oriolus (-, -, -; 5, -.6, *; -, -, -) Korp, Corvus corax (,.6, ***;,.6, ***;, -., NS) Kråka, Corvus corone (9865, -., ***; 9, -.8, ***; 55, -., ***) Råka, Corvus frugilegus (7,., ***; 8,.9, NS; 5, -.9, *)

67 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.)..5 Kaja, Corvus monedula (,., ***; 696,., NS; 9,.8, ***) Skata, Pica pica (7, -, ***; 8, -., NS; 59, -., NS) Nötkråka, Nucifraga caryocatactes (, -., ***;, -., **;,.9, NS). Nötskrika, Garrulus glandarius (89, -, ***; 7, -., ***; 68,, NS) Lavskrika, Perisoreus infaustus (-, -, -; -, -, -; 5,.7, NS). Stjärtmes, Aegithalos caudatus (7,, NS; 5,.7, NS; 88,.9, **) Talgoxe, Parus major (59,., ***;, -.7, ***; 955,.9, ***).5 Blåmes, Cyanistes caeruleus (,., ***; 9,.8, ***; 95,., ***) Svartmes, Periparus ater (56, -.8, ***; 86, -., ***; 9,, NS). Tofsmes, Lophophanes cristatus (5, -.7, ***; 8, -., **; 6,.7, ***)

68 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Lappmes, Poecile cinctus (-, -, -; -, -, -; 9, -6., **) Entita, Poecile palustris (8, -., ***; 5, -.9, ***;, -., NS) Talltita, Poecile montanus (769, -.9, ***; 6, -.9, ***; 556, -.8, *).5 Nötväcka, Sitta europaea (,, ***; 5,, ***;,.9, ***) Trädkrypare, Certhia familiaris (, -., ***;, -.8, ***;,., ***).5 Strömstare, Cinclus cinclus (79, -., NS; -, -, -; 6,, NS) Gärdsmyg, Troglodytes troglodytes (5,.8, ***; 96,.5, ***; 5,.6, ***) Dubbeltrast, Turdus viscivorus (-, -, -; 8,., ***; 5,., ***) Björktrast, Turdus pilaris (957,, NS; 87, -.6, ***;, -.5, ***). Taltrast, Turdus philomelos (-, -, -;,., NS; 97,, ***)

69 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.).. Rödvingetrast, Turdus iliacus (-, -, -; 868, -.8, ***; 86, -., ***). Ringtrast, Turdus torquatus (-, -, -; -, -, -; 7,.8, *) Koltrast, Turdus merula (9,, ***; 58,.6, ***; 58,.7, ***).5 Stenskvätta, Oenanthe oenanthe (-, -, -;, -., ***; 75, -.6, NS) Buskskvätta, Saxicola rubetra (-, -, -; 9, -.6, ***; 5, -., ***). Rödstjärt, Phoenicurus phoenicurus (-, -, -;,, NS;,, ***) Näktergal, Luscinia luscinia (-, -, -; 87, -.5, ***; 88, -., **). Blåhake, Luscinia svecica (-, -, -; -, -, -; 6, -., NS) Rödhake, Erithacus rubecula (7,.6, ***; 7, -.6, ***; 98,.9, ***). Gräshoppsångare, Locustella naevia (-, -, -; 7, -., ***; 5, -., NS)

70 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Rörsångare, Acrocephalus scirpaceus (-, -, -; 8, -., ***;, -., *). Kärrsångare, Acrocephalus palustris (-, -, -; 65,., **; 65,.6, NS) Sävsångare, Acrocephalus schoenobaenus (-, -, -; 96, -., ***; 88,, NS). Härmsångare, Hippolais icterina (-, -, -; 9, -., NS; 56,.9, ***) Svarthätta, Sylvia atricapilla (-, -, -; 97,.6, ***; 57,.5, ***) Trädgårdssångare, Sylvia borin (-, -, -; 67, -., NS; 6,.8, ***) Törnsångare, Sylvia communis (-, -, -; 55,., NS; 77,, ***).5 Ärtsångare, Sylvia curruca (-, -, -;, -.6, **;, -., ***) Lövsångare (S), Ph. t. trochilus (-, -, -; 9, -., ***; 5,, ***) Lövsångare (N), Ph. t. acredula (-, -, -; 967, -.6, NS; 558, -., ***)

71 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). Gransångare (S), Ph. c. collybita (-, -, -;, 9., ***; 6,.9, ***) 5 Gransångare (N), Ph. c. abietinus (-, -, -; 88, -, *; 8, 5, ***) Grönsångare, Phylloscopus sibilatrix (-, -, -;, -, *; 5, -., NS). Kungsfågel, Regulus regulus (6, -.7, ***; 86, -., ***; 789, -., ***) Grå flugsnappare, Muscicapa striata (-, -, -; 9, -., ***; 796,.7, ***) Svartvit flugsnappare, Ficedula hypoleuca (-, -, -; 85, -., ***;,, NS) Halsbandsflugsnappare, Ficedula albicollis (-, -, -;,, NS; 9,., NS). Mindre flugsnappare, Ficedula parva (-, -, -;,., NS; 6, 5.5, *) Järnsparv, Prunella modularis (-, -, -; 97, -.6, ***; 8,., ***) Ängspiplärka, Anthus pratensis (,, NS; 7, -.7, **;, -.6, *)

72 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.).. Trädpiplärka, Anthus trivialis (-, -, -; 9, -.6, ***; 99,., ***) Sädesärla, Motacilla alba (-, -, -; 86, -., ***; 79, -.6, *) Forsärla, Motacilla cinerea (-, -, -;,., NS;, 5.5, **) 5 Gulärla (S), Motacilla f. flava (-, -, -; 6, -.5, **; 58, 5., ***) Gulärla (N), Motacilla f. thunbergi (-, -, -; 99, -.6, ***; 5, -, NS) Sidensvans, Bombycilla garrulus (77,.9, ***; -, -, -;, 7, ***) Varfågel, Lanius excubitor (, -, NS; -, -, -;,., NS). Törnskata, Lanius collurio (-, -, -; 95, -.7, ***;, -., NS) Stare, Sturnus vulgaris (,., **; -, -, -; -, -, -).5. Stare, Sturnus vulgaris (-, -, -; 68, -.7, ***; 77, -., ***)

73 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). 8 Stenknäck, Coccothraustes coccothraustes (,., ***; -, -, -; -, -, -) 6 Stenknäck, Coccothraustes coccothraustes (-, -, -; 5,.7, NS; 55,, ***) Grönfink, Chloris chloris (697, -.9, ***; 7, -., **; 85, -.8, ***) Steglits, Carduelis carduelis (8,., ***; 6, 9., ***; 8, 9.6, ***) Grönsiska, Spinus spinus (98, -, ***; 7, -.7, **; 58,.9, ***). Hämpling, Linaria cannabina (-, -, -; 97, -.6, ***; 97, -., NS) Gråsiska, Acanthis flammea (96, -, ***; -, -, -; -, -, -) 7 Gråsiska (S), Acanthis f. cabaret (-, -, -;,., ***;, 6., **) Gråsiska (N), Acanthis f. flammea (-, -, -; 8, -., *; 89, -.6, **) Vinterhämpling, Linaria flavirostris (86, -, NS; -, -, -; -, -, -)

74 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.).. Domherre, Pyrrhula pyrrhula (85, -.8, ***;, -., ***; 5,.6, ***). Rosenfink, Carpodacus erythrinus (-, -, -; 8, -., NS; 8, -.8, ***) Tallbit, Pinicola enucleator (, -, NS; -, -, -;, -.7, NS) Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra (8,, ***; 69, 5., **; 9,., ***) Större korsnäbb, Loxia pytyopsittacus (,., NS; -, -, -;,.9, **) Korsnäbb obestämd, Loxia sp (59, -.8, ***; 57, -., *; 99,.9, ***) Korsnäbb total, Loxia total (77, -., NS; 577,.8, NS; 87,.7, ***) 5 5 Bändelkorsnäbb, Loxia bifasciata (-, -, -; -, -, -; 6,., NS) Bofink, Fringilla coelebs (5, -., NS; -, -, -; -, -, -) Bofink, Fringilla coelebs (-, -, -; 655, -.6, ***; 967,.7, ***)

75 Figur. forts. Populationstrender för 9 arter. Species indices (cont.). 5 Bergfink, Fringilla montifringilla (9, -.9, NS; -, -, -; -, -, -) Bergfink, Fringilla montifringilla (-, -, -; 7, -., ***; 86, -, ***) Gulsparv, Emberiza citrinella (76, -., ***;, -.9, ***; 59, -., ***).5 Ortolansparv, Emberiza hortulana (-, -, -; 8, -6., ***; 8, -9., ***) Videsparv, Emberiza rustica (-, -, -; 5, -, ***; 59, -, ***) Sävsparv, Emberiza schoeniclus (6, -.6, *; 7, -.5, ***; 78, -., ***) Lappsparv, Calcarius lapponicus (-, -, -; -, -, -;, -.6, ***) Snösparv, Plectrophenax nivalis (-, -, -; -, -, -; 6, -.7, NS) Gråsparv, Passer domesticus (, -., ***; 6, -.7, ***; 68,., NS). Pilfink, Passer montanus (997, -, ***; 8, -., NS; 58,.8, NS)

76 Figur 5. Beståndsindex för 8 fågelarter enligt nattrutterna 8. Beståndsnivån är satt till för. Efter artnamnet visas medelantalet individer räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 8 bird species based on the night routes 8. The population level in is set at. The figures within brackets are the mean no. of individuals observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance. Individual index figures can be found on the homepage.. Rördrom, Botaurus stellaris - (56,,, *). Rapphöna, Perdix perdix - (7, 7,6, NS) Vaktel, Coturnix coturnix - (57,,8, NS). Vattenrall, Rallus aquaticus - (7, 5,, *) Småfl. sumphöna, Porzana porzana - (, -,8, ***).. Kornknarr, Crex crex - (86, -,9, NS) Rörhöna, Gallinula chloropus - (7, -,7, NS) Enkelbeckasin, Gallinago gallinago - (5, -,, ***)

77 Figur 5. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.). Morkulla, Scolopax rusticola - (65,,7, NS) Storspov, Numenius arquata - (5, -8,8, ***) Gök, Cuculus canorus - (88, -,, *) Berguv, Bubo bubo - (5, -,6, NS) Sparvuggla, Glauc. passerinum - (5, -,, NS) Kattuggla, Strix aluco - (55, -, ***) Kattuggla kullar, Strix aluco - (6, -,5, NS) Slaguggla, Strix uralensis - (68, -,7, NS) Lappuggla, Strix nebulosa - (8, 5,9, NS) Hornuggla, Asio otus - (97, -5,, ***)

78 Figur 5. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.). Hornuggla kullar, Asio otus - (, -, ***) 6 Jorduggla, Asio flammeus - (8, 7,5, NS) Pärluggla, Aegolius funereus - (, -,6, NS). Nattskärra, Caprim. europaeus - (6, 5,5, ***) Trädlärka, Lullula arborea - (6, -5,7, NS) Dubbeltrast, Turdus viscivorus - (8,,6, NS) Taltrast, Turdus philomelos - (9, -,8, ***) Rödvingetrast, Turdus iliacus - (69, -,6, NS) Koltrast, Turdus merula - (5,,6, NS) Buskskvätta, Saxicola rubetra - (, -,9, NS)

79 Figur 5. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.). Rödstjärt, Phoen. phoenicurus - (5,,9, NS) Näktergal, Luscinia luscinia - (5, -,9, **) Rödhake, Erithacus rubecula - (,, NS) Gräshoppsångare, Locustella naevia - (76,,6, NS) Flodsångare, Locustella fluviatilis - (,,7, NS).5 Trastsångare, Acroc. arundinaceus - (6,,6, NS) Rörsångare, Acroc. scirpaceus - (, -,5, NS) Kärrsångare, Acroc. palustris - (89, -, NS) Sävsångare, Acroc. schoenobaenus - (7, -, NS) Busksångare, Acrocephalus dumetorum - (5, 6,, NS)

80 Figur 6. Beståndsindex för däggdjursarter enligt nattrutterna 8 (brun linje) och standardrutterna 8 (svart linje). Beståndsnivån är satt till för. Dessutom visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen), i ordning nattrutter och standardrutter, åtskilda med semikolon. Breeding period indices for mammal species based on the night routes 8 (brown line) and Fixed routes 8 (black line). The population level in is set at. The figures within brackets are the mean no. of animals observed per year, the average trend (% change per year), and level of statistical significance, for the two datasets (separated by ;). Igelkott, Erinaceus europaeus (7, -9, **; -, -, - ) Ekorre, Sciurus vulgaris (-, -, - ; 8,., NS) Fälthare, Lepus europaeus (786,.9, ***;, 7.7, ***) Skogshare, Lepus timidus (7, -, NS;, -.9, NS) Vildkanin, Oryctolagus cuniculus (68,., NS;, 7., NS) Rödräv, Vulpes vulpes (, -.9, ***; 8,., NS) Grävling, Meles meles (96, -., NS;, 8.5, NS) Vildsvin, Sus scrofa (,., ***; 6,., NS)