Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2014

Transkript

1

2 Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för Martin Green & Åke Lindström Innehållsförteckning Summary Sammanfattning Inledning Metoder Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 8) 8 Artkommentarer Tack Tabell. Antal inventerade punktrutter vintrarna 975/976 / Tabell. Antal inventerade punktrutter somrarna 975 Tabell. Antal inventerade standardrutter 996 Tabell. Antal observerade fåglar på punkrutterna vintrarna / / Tabell 5. Antal observerade fåglar på punkrutterna somrarna 5 Tabell 6. Antal observerade fåglar på standardrutterna somrarna 8 Tabell 7. Antal observerade däggdjur på standardrutterna somrarna Tabell 8. Antal observerade fåglar på nattrutterna somrarna Tabell 9. Antal observerade däggdjur på nattrutterna somrarna Figur 9. Diagram med populationsindex för 88 arter Figur. Diagram med populationsindex för 8 arter nattrutterna Appendix. Deltagarförteckning för punktrutter vintern / och sommaren 6 68 Appendix. Deltagarförteckning för standardrutter 76 Appendix. Deltagarförteckning för nattrutter 85 Biologiska institutionen, Lunds universitet Lund 5 Omslagsbild/Cover: Lappmes Siberian Tit Parus cinctus Alla foto/photos: Åke Lindström

3 Summary Green, M. & Lindström, Å. 5. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for, Department of Biology, Lund University. 86 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for include data from: 599 winter point count routes in / (9 th winter), of which 9 were carried out during the Christmas/New Year count, 5 summer point count routes ( th year) and 55 Fixed routes (9 th year). In the programme for covering night-active birds (5 th season), routes were covered at three occasions each (March, April and June). Population trends were analyzed using TRIM and trends for different species are presented. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. ). Large mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since and, respectively. In the Christmas/New Year count /, about 7, individuals of 6 species were counted by 5 observers. On the point count routes in summer, about 97, birds of species were counted by 5 observers. From the Fixed routes 6, birds of species were reported by 5 persons. The Night routes yielded a little more than, birds of species, counted by observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs. 9 and. More graphs and indices can be found on the homepage (address below, new since ). About mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Moose, Red Fox, Fallow Deer and European Hare. Over the last years, the most pronounced declines (at least 5 % per year) are found in Sand Martin, Willow Grouse, Coot, Greenfinch, Greater Black-backed Gull, Starling, Pheasant, Common Eider, Goldeneye and Canada Goose, with declines from -. % per year in Sand Martin to -5. % per year in Canada Goose. The strongest increases the same period are found in Chiffchaff (spp. collybita), Ring Ouzel, Ringed Plover, Goldfinch, Cormorant, Chiffchaff (spp. abietinus), Wryneck, Kestrel, Blackcap and Redshank, with increases from 6.9 % per year in the southern Chiffchaff to 5. % per year in Redshank. When analyzing trends for groups of species, based on their phylogeny, habitat preferences or regional occurrence, the last decade have seen particularly declining numbers in ducks, grouse and sparrows, farmland and montane birds, as well as in birds in western and northern Sweden. A more positive picture can be found in divers/grebes and warblers, as well as in birds from southern and eastern Sweden. Homepage: Antalet svarthättor har ökat stadigt och länge i Sverige. The Blackcap has increased for a long time in Sweden.

4 Sammanfattning Green, M. & Lindström, Å. 5. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 86 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för svenska fågelarter för åren 975. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan. Även större däggdjur räknas på standardrutterna och nattrutterna. Vintern / räknades 68 fåglar av 6 arter på 9 rutter. Sommaren räknades 97 fåglar av arter på 5 punktrutter och 6 fåglar av arter på 55 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, som startades, inventerades rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under. Totalt inräknades drygt fåglar av arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 69 däggdjur av 6 arter och på nattrutternas transportsträckor sågs 9 individer av 6 arter. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare, rödräv, dovhjort och älg. Över de senaste åren uppvisar följande arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: backsvala, dalripa, sothöna, grönfink, havstrut, stare, fasan, ejder, knipa och kanadagås, från -, % per år hos backsvalan till -5, % per år hos kanadagåsen. De arter/raser som ökat mest är sydlig gransångare, ringtrast, större strandpipare, steglits, storskarv, nordlig gransångare, göktyta, tornfalk, svarthätta och rödbena. De har ökat med från 6,9 % per år hos sydlig gransångare till 5, % per år för rödbena. Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet, habitatval eller geografiska region, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, för fåglarna i jordbrukslandskapet och i fjällen, samt för fåglarna i västra och norra Sverige. Det har däremot gått bra för lommar/doppingar och sångare, och för fåglarna i sydöstra Sverige. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för drygt två tredjedelar av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal skall upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs fyra olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Projektets största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under fyra decennier. Trenderna ger viktig information om de svenska fåglarnas status till forskare och naturvårdare i Sverige och utomlands, samt till amatörornitologer. Data används också som underlag för den svenska rödlistan. Årsrapporten omfattar vintern / och våren-sommaren. Det är nu den 9:e vinteroch :e sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 975, den 9:e säsongen för standardrutterna som startade 996 och den femte för nattrutterna som startade. De insamlade siffrorna används inte bara för att beskriva hur det går för enskilda arter. Trender för grupper av arter slås också samman till så kallade indikatorer, som visar hur det går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika habitat och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska data i tre olika gemensamma EU-indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom bidrar Svensk Fågeltaxering, med hjälp av data från standardrutterna, till att skapa indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet påverkas av hur riksdagens olika miljömål efterföljs ( Vi presenterar indikatorer

5 för sju olika delmål: för sjö-, våtmarks-, jordbruks-, skogs- och fjällfåglar, för det övergripande sextonde miljömålet Ett rikt växt- och djurliv, samt för miljömålet om Begränsad klimatpåverkan. Samarbetet med landets samtliga länsstyrelser är fortsatt konstruktivt, stimulerande och produktivt. För flera länsstyrelser har vi på senare tid skrivit eller bidragit till länsspecifika rapporter över regionala fågeltrender, samtidigt som samarbetet med standardrutter, punkt- och nattrutter har fortsatt. Ett annat viktigt samarbete som fortsatt under året är det nordiska, som inleddes med en publikation under av gemensamma trender för fågelarter i fjällkedjan. Samarbetet bygger på, och underlättas av, att de tre länderna har likvärdiga övervakningssystem (motsvarande de svenska standardrutterna). En uppsats har nyligen färdigställts som visar samnordiska trender för de vadare som häckar i de nordliga (boreala och arktiska) delarna av Norge, Sverige och Finland. Dessa trender torde vara de första i sitt slag i världen där nordligt häckande vadare följs under häckningstid över ett så stort område. Vi har under skapat en ny hemsida som också fått ny adress: Gå gärna in och läs mer om projektet, studera de senaste trenderna, se vilka vetenskapliga studier som kommit ut från Svensk Fågeltaxerings data samt få nyheter om fågelövervakning i allmänhet. Vi passade i samband med den nya hemsidan även på att skaffa oss en logotyp, något vi faktiskt inte haft förut inom Svensk Fågeltaxering. De tre fåglarna (pärlugglan, storspoven och sädesärlan) är tänkta att spegla artvariationen i de fåglar vi följer och att alla fåglar räknas! Denna rapport går till alla de ungefär 5 inventerare som bidragit till Svensk Fågeltaxerings inventeringar under senare tid. Vi hoppas rapporten både skall ge svar och väcka frågor om hur det går för Sveriges fåglar, samt sporra till fortsatta inventeringsinsatser. Rapporten skickas dessutom till andra intresserade personer, forskare och myndigheter. METODER Inventeringsmetoder Tre huvudmetoder används för att räkna fåglar på ett jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter samt nattrutter. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på rapporteringsblanketterna och på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under framgår av Figur. Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 975 i både Häckfågeltaxeringen och Vinterfågelräkningen.

6 Figur. Antal och fördelning av inventerade vinterpunktrutter (period ), sommarpunktrutter, standardrutter respektive nattfågelrutter per 5 x 5 km yta vintern / och vår/sommar. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. The number and distribution of free point counts per 5 x 5 km squares in winter / (upper left) and spring/summer (upper right). For the Fixed routes (lower left) and night routes (lower right) there is one route per square and the white symbols denote those that were counted in. 5

7 Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om x km). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 5 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 76. Metoden infördes 996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna. Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 5x5 km yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen) och den skall vara konstant mellan åren även om inventeraren byts ut. Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes men testades i Uppsala län under åren 8 9. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter. Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data). Med hjälp av TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, standardrutterna samt nattrutterna) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med riktningsmässigt stabila trender. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på maximum-likelihoodmetoden med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år ( serial correlation - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i Figur 9 och. Index i siffror finns i Excel-filer på hemsidan. För de tre längre inventeringsprogrammen har vi använt 998 som basår (index = ). Anledning till är att det detta år gjordes 66 standardrutter och vi tror att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har ritat kurvorna för vinterpunktrutterna, sommarpunktrutterna och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en sammanhållen bild av hur det går för en art. Så här läser du trendfigurerna, med blåmesen som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 998 satts till. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 998. I blåmesens fall betyder vinterindexen på ungefär,5 för 975 att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 975 var alltså bara hälften så stor som år 998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och 6

8 därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under. Det viktiga är vilka trender som finns i kurvan. Med TRIM gör vi en (log)linjär analys, där man beräknar den mest passande (log)linjära trenden (konstant procentuell förändring per år). I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter, sommarpunktrutter och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerade med semikolon. Det första talet ( 9 för blåmesen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år på Vinterfågelräkningen. Det andra talet (,) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Blåmesen har alltså ökat med, % per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS ( not significant ) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd,.5 Blåmes, Parus caeruleus (9,,, ***; 88,, ***; 869,,9, ***) motsvarande p<,5, p<, och p<,. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 88 blåmesar om året mellan 975 och, med en genonsnittlig ökning om, % per år, även här med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 869 fåglar setts per år 998 och arten har ökat med,9 % per år. Notera alltså skillnaden mellan de tre trenderna de berör olika delprojekt och olika tidsperioder! Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, beroende på i vilken biotop de påträffas. Tre av dessa är Vanliga jordbruksfåglar ( Common farmland birds ), Vanliga skogsfåglar ( Common woodland birds ) samt Övriga vanliga fåglar ( All other common birds ). Av de mer än hundra arter som valts ut i Europa, finns det i Sverige tillräckligt med data för, resp. 5 arter (Fig. 6). Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter. Medelindex är i detta fall det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art. Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter används även som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling i Sverige, i förhållande till de nationella miljömålen. Efter samma princip som ovan vägs populationsutvecklingen samman hos utvalda fågelarter, vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen. Dessa är: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 7). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från marina miljöer. Sedan några år tillbaka finns även en indikator för målet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 8). Denna indikator beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av 7

9 förbiflyttande arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under häckningstid (april augusti). För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +,8 respektive +5, C. Därefter kan man för varje individuell fågelinventering beräkna medeltemperaturen för de fågelindivider som påträffats. Vi kallar denna medeltemperatur för CTI ( Community Temperature Index ). Sedan kan man följa hur CTI förändras i Sverige med tiden. Förändringar i indikatorn visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av varma arter, ofta på bekostnad av antalet individer av kalla arter och vice versa. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir varmare eller kallare. Indikatorerna för de sju miljömålen presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen ( där det också finns fördjupande texter att läsa. RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller nästan samtliga punktrutter såväl sommar som vinter samt nattrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i norra delarna av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor och Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands och Dalarnas län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som starkt bidragit till den goda täckningen i dessa län. Totalt deltog under året 89 personer, vilket är något lägre än förra året. En förteckning över deltagare återfinns i Appendix (fria punktrutter), Appendix (standardrutter) och Appendix (nattrutter). Fria punktrutter Totalt gjordes 9 vinterpunktrutter under huvudräkningsperioden runt jul och nyår (period, Tab. ). Knappt 8 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Totalt rapporterade 5 olika personer vinterfågelräkningar. Under period räknades / totalt 68 7 individer av 6 arter (Tab. ). Motsvarande siffror för / var individer av 8 arter. Perioderna,, respektive 5 sågs 6 56, 6 6, respektive 555 individer. Totalt gjordes 5 fria sommarpunktrutter av 5 olika personer (Tab. ). Rapporterna för omfattade 97 8 fågelindivider av arter (Tab. 5). Motsvarande siffror för var fåglar av arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i Figur 9. Standardrutterna Totalt inventerades 55 standardrutter under, det tredje bästa året hittills och en liten ökning gentemot året före (Fig., Tab. ). Sammanlagt deltog 5 olika personer. Tolv rutter har inventerats alla 9 åren och nio rutter under 8 år. En rutt har inventerats endast två gånger. Sveriges 76 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt 9,6 gånger per rutt. På de 55 inventerade standardrutterna sågs 6 fåglar av arter längs linjerna och av 8 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs 7 arter. En detaljerad listning över antalet 8

10 fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Totalt har genom åren 58 arter setts på standardrutterna. Ny art för året blev sillgrissla som sågs på rutten 8AH. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur 9. På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 7 av de 55 rutterna (55 %). Totalt sågs 7 djur av 6 arter på linjerna. På fyra år har sammanlagt däggdjursarter setts. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare och älg (Fig., Tab. 7). Det sågs även vardera tre exemplar av björn och järv. Figur. Det genomsnittliga antalet individer av tre däggdjursarter sedda på standardrutterna. The average number of individuals of three mammal species registered on the Fixed routes in. The species are (from left to right): European Hare, Wolverine and Roe Deer. Nattrutterna Inom nattfågeltaxeringen inventerades olika rutter av olika personer (Fig. ). Av dessa täcktes rutter (8 %) vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och 7 rutter (97 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes 9 inventeringar, varav 8 rutter under period (mars), rutter under period (april) och rutter under period (juni). I Tabell 8 summeras antalet inräknade individer av samtliga av de arter som nattrutterna fokuserar på. För att få siffrorna i Tabell 8 har vi först noterat det maximala antalet registrerade individer per inventerad punkt, vilka sedan summerats till det maximala antalet individer per rutt och år. På de rutterna registrerades totalt 95 individer av arter (av de arterna i tabell 8). Nämnvärt är att 987 uggleindivider av nio arter bokfördes. Till detta ska också läggas 8 ugglekullar av fyra arter. Nattrutterna har nu körts i fem år och för första gången ger vi i år en mer fullständig redovisning av huvuddelen av de arter för vilka det går att beräkna trender baserat på detta material. Trendberäkningarna baseras maxantalen som nämns ovan. Årliga index och trender kan beräknas för av de arter som redovisas i Tabell 8. Trendfigurer för 8 av dessa visas i Figur. Eventuella 9

11 förändringar under dessa fem år ska givetvis tolkas mycket försiktigt med tanke på den korta period de gäller. Samtliga index och trender återfinns på hemsidan. På nattrutterna registrerades även däggdjur av olika arter på punkterna samt 9 däggdjur av 6 arter på transportsträckorna mellan punkter. Totalt noterades däggdjursarter på nattrutterna under. På samma sätt som för fåglarna ger vi i år för första gången en mer fullständig redovisning av trenderna för de flesta av de större däggdjur som räknas på nattrutterna. Totalt kan korttidstrender beräknas för tolv däggdjursarter. Trenderna för tio av dessa visas i Figur. Här har vi valt att redovisa trenderna för det material, punkt eller transportsträcka, som gett högst antal noterade individer i genomsnitt per år. I samtliga fall utom för rödräv innebär det att det är trenderna från transportsträckorna som redovisas. Samtliga inräknade däggdjur på nattrutterna redovisas i tabell 9 tillsammans med motsvarande värden från. Samtliga index och trender för däggdjuren återfinns på hemsidan. Björn, varg och lodjur noterades återigen på nattrutterna med ett fåtal individer. Täckningen av landet när det gäller nattrutterna är fortfarande i princip densamma som varit sedan starten (se Fig. ). Genom engagemanget från några av länen i främst östra Svealand (Uppsala, Västmanland och Dalarna) är täckningen av den delen av landet mycket god. Samtidigt är täckningen av de västra delarna av Göta- och Svealand synnerligen gles. Vi önskar fortfarande att ännu fler nattrutter kan inventeras under kommande år och hälsar alla nya inventerare är varmt välkomna. Ökad täckning (fler rutter) i västra Götaland och Svealand samt i hela Norrland står högst upp på önskelistan, men utrymme för fler gjorda rutter finns i de flesta län. Varför inte starta upp nattrutter i den regionala eller lokala föreningens regi? Nattinventering kan med fördel utföras av flera personer tillsammans och bör fungera utmärkt som en föreningsaktivitet. Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa skall på standardrutterna inte inkluderas. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller: Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns x stycken dunungar. När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en () individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar.

12 Fågelåret jämfört med Vintern / Vintern / vara generellt mycket mild. Det var milt i november och i december var det mycket varmare än normalt i hela landet. Även januari var mild och i efterföljande februari var det mycket milt igen över hela landet (källa: SMHI). Den relativt varma senhösten och vintern bidrog säkert till de relativt höga indexen vintern /. För de 8 arter där årliga index beräknats för period (jul/nyår) så ökade index för 5 arter (6 %) jämfört med / och för arter (9 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var gräsand, vigg, salskrake, röd glada, havsörn, tamduva, råka, kaja, svartmes, nötväcka och domherre. Ovanligt låga index för senare tid återfanns hos bläsand, alfågel, kungsörn, tornfalk, fasan, havstrut, mindre hackspett och grönfink (Fig. 9). Sommaren Våren var ovanligt varm, faktiskt bland de varmaste någonsin. Den kom tidigt till hela landet förutom fjällkedjan där den anlände ungefär enligt tidtabell. Inledningen på maj var kall, men sedan kom värmen och den meteorologiska sommaren hade nått i princip hela Sverige innan maj månads utgång. Inledningen på juni, när de allra flesta gör sina inventeringsrutter, blev mycket fin. Däremot kommer ingen som inventerade norrut i Sverige under perioden före och runt midsommar glömma det mycket kyliga och blåsiga väder som rådde då (källa: SMHI). För de arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 7 (5 %) som ökade sitt index och 68 (9 %) som minskade sitt index från till (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). För standardrutternas 9 arter/raser ökade 8 (56 %) och minskade 85 ( %) från året före (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). Sett över båda Svartmes sågs i höga antal vintern / och har tillsammans med flera andra mesar blivit något vanligare i Sverige på senare tid. The Coal Tit was observed in high numbers in the winter of /. It has being doing well in Sweden the last decade, as have many other tit species. sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade, sett i ett tioårsperspektiv, svarthätta och såväl sydlig som nordlig gransångare ett ovanligt bra år. Ett riktig dåligt är hade däremot gråtrut, tornseglare, backsvala, kråka, skata, sv-v flugsnappare, grönfink, gulsparv, ortolansparv och sävsparv (Fig. 9). Efter de svaga gnagar- och därmed uggleåren, så gav tecken på en klar uppgång i gnagarbestånden. Index för samtliga talrikare ugglearter och även för lappuggla steg jämfört med. Även antalet inräknade ugglekullar ökade (Fig. ). Bland ugglorna var det endast berguv och jorduggla som uppvisade ett lägre index jämfört med året innan. Hos övriga arter som följs genom nattrutterna så ökade (7 %) och minskade nio (7 %) från föregående år (Fig.). Främst var det kort- och medeldistansflyttande arter som hade ett relativt bra år, medan flertalet tropikflyttande nattsångare hade ett lite sämre år än. Även hos däggdjuren övervägde de positiva förändringarna mellan och (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan).

13 Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur 9 inkluderar alla tillgängliga år för standard- och punktrutterna. Nu är serierna så långa att en del av data kan räknas som historiska. Detta är bra nog, men intressantast är ändå vad som händer nu. Vi har därför, likt föregående år, valt att analyserade senaste åren, alltså perioden 5 och vi koncentrerar oss på standardrutterna. Notera då att detta är en kortare period än de sjutton år som analyserats ovan och både övergripande mönster och artspecifika trender kommer att skilja sig åt från de längre trenderna. Vi presenterar här bara en kort sammanfattning av resultaten (Fig. ) men berör flera av trenderna även i arttexterna. En excel-fil med samtliga trender lägger vi på hemsidan. Vi kan beräkna -årstrender för 9 arter/raser (raserna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare respektive gransångare). För arter ( %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar säkert i antal. Trenden är positiv för ytterligare 7 arter ( %), men inte statistiskt säkerställd. För 5 arter (7 %) är trenden negativ, men inte statistiskt säkerställd. Trenden är statistiskt negativ för 5 arter (8 %), vilket betyder att de med största sannolikhet minskar i antal. Det är alltså fler arter som säkert minskar (8 %) än vad som säkert ökar ( %). De övriga 99 arterna kan statistiskt sett kallas stabila (5 %). Den genomsnittliga trenden för alla 9 arter/raser är en minskning med,9 % per år. Generellt är resultaten en marginell förbättring mot förra årets värden. Totalt 6 arter/raser har trender med den största statistiska säkerheten (p<,, ***). Denna nivå av statistisk säkerhet sammanfaller oftast med att det är arter som ses i relativt stora antal. Av dessa arter är det backsvala, dalripa, sothöna, grönfink, havstrut, stare, fasan, ejder, knipa och kanadagås som minskat kraftigast, från -, % per år hos backsvalan till -5, % per år hos kanadagåsen. De arter/raser som ökat mest är sydlig gransångare, ringtrast, större strandpipare, steglits, storskarv, nordlig gransångare, göktyta, tornfalk, svarthätta och rödbena. De har ökat med från 6,9 % per år hos sydlig gransångare till 5, % per år för rödbena. Samtliga värden presenteras alltså i en excelfil på hemsidan. Ser man till olika systematiska grupper dyker det upp en del spännande mönster. Riktigt dåligt de senaste åren har det gått för hönsfåglarna, där den genomsnittliga minskningstakten bland de sju arterna är,8 % per år. Bara fjällripan har en positiv, om än icke-signifikant trend. Andfåglarna har minskat med i snitt % per år ( arter) och måsar och tärnor med,8 % per år ( arter). Mest framåt har det gått för lommar och doppingar (+, % per år, 5 arter) och vadare (+, % per år, arter). Den stora gruppen tättingar har ökat i snitt med, % per år (95 arter). Inom gruppen tättingar har det gått allra bäst för sångarna som ökat med,9 % per år (7 arter/raser) och allra sämst har det gått för sparvarna, som minskat med, % per år (åtta arter). Trender det senaste decenniet % 8% % 7% ÖKNING Ökning Minskning MINSKNING Figur. Fördelningen av trender hos 9 svenska fågelarter/raser under perioden 5, baserat på standardrutterna. De mörka färgerna (blå och röd) visar statistiskt säkerställda trender (ökningar respektive minskningar) och de ljusare färgerna visar de icke säkerställda trenderna. De sistnämnda kan även betecknas stabila. The proportion of population trend classes among 9 Swedish breeding bird species/subspecies in 5, based on the Fixed Routes. The dark colours (blue and red) indicate statistically significant trends (increases and declines, respectively). The pale colours represent non-significant trends. The latter can be referred to as stable.

14 Trender i olika delar av landet I förra årets rapport redovisade vi de olika regionala miljömålsindikatorerna (se nedan) för att belysa de skillnader som finns i hur det går för fåglar i olika miljöer i skilda delar av Sverige. I Fågelåret (SOF ) drev vi denna tanke vidare genom att visa hur det gått för samtliga arter i olika delar av landet under senare år. De skillnader som vi då fann var stora och närmast uppseendeväckande. Därför har vi uppdaterad siffrorna till denna rapport och här redovisar vi det allra senaste läget. Om något kan man säga att de skillnader mellan olika landsändar vi beskrev i Fågelåret har förstärkts! Denna analys bygger på standardruttsmaterialet och trender från och framåt, dvs. för de senaste åren (tre år längre än i stycket ovan). Att det är just den perioden som använts beror på att det är detta startår som vi använder inom miljömålsindikatorerna (se nedan). Vi tittar här närmare på andelen arter med statistiskt säkerställda förändringar (ökningar/minskningar) samt andelen arter med positiv eller negativ riktning på trenden utan att denna är statistiskt signifikant. De senare grupperna av arter kan även benämnas såsom stabila (ingen säkerställd förändring). I landet som helhet är det en svag övervikt för säkert minskande arter (9 %) jämfört med säkert ökande sådana ( %). Närmare hälften av de 89 arter/raserna som det går att beräkna en trend för har ingen säkerställd förändring, men 5 % har en negativ riktning och % har en positiv riktning på trenden (Fig. ). Delar vi landet tvärs av längs breddgraden 6 N, från Norduppland till norska gränsen i mellersta Värmland, i en biogeografiskt nordlig respektive sydlig del finner vi redan där de första skillnaderna. I söder går det generellt bra och % av arterna ökade signifikant i antal under perioden, medan % har minskat signifikant. De stabila arterna fördelar sig jämnt med % med både positiv och negativ riktning. I de norra två tredjedelarna av landet är bilden betydligt mer negativ. Där har hela 7 % av arterna säkert minskat i antal samtidigt som endast 8 % har ökat under de senaste åren. Också bland de ej säkerställda förändringarna överväger den negativa riktningen, % jämfört med % i positiv riktning. Räknar vi ihop samtliga arter med negativ riktning på trenden oavsett signifikansnivå blir det hela 68 %, drygt / av alla arter i norra Sverige (Fig. ). Allra sämst har det i norra Sverige gått för dvärgmås, backsvala, lappmes, dalripa, hussvala, skrattmås, grönfink, tornseglare, gråsparv och duvhök som alla minskat med mellan 7 och % per år under. Arter det gått bra för i norra Sverige under samma period, för det finns ju sådana också, är skogsduva, smålom, ringtrast, härmsångare, svarthätta, skogssnäppa, tofsmes, rödbena, större strandpipare och dubbeltrast med ökningar på mellan 5 och 8 % per år. I södra Sverige är det sydlig gransångare, steglits, storskarv, lärkfalk, glada, rödstjärt, mindre korsnäbb, göktyta, sydlig gulärla och skäggdopping som har ökat allra mest, i samtliga fall med mellan 7 och 6 % per år. Arterna med kraftigast minskning i söder under perioden är häger, rosenfink, stare, fasan, storspov, järpe, björktrast, backsvala och rödvingetrast. Kikar vi på fåglarna i fjällen, i detta fall alla fågelarter som det kan beräknas en trend för baserat på de standardrutter som ligger i fjällkedjan, finner vi att bilden där inte är fullt lika negativ som i norra Sverige i stort. I fjällen har % av arterna minskat signifikant i antal -, samtidigt som 6 % har ökat. De ej säkerställda förändringarna fördelar sig jämnt med % med positiv riktning och % med negativ riktning (Fig. ). Bland de minskande arterna i fjällområdet märks framförallt en grupp med arter som i fjällen kan klassas som typiska fjällbjörkskogsfåglar, såsom dalripa, björktrast, rödvingetrast, lövsångare, gråsiska och bergfink. Men även sparvarna som är knutna till fjällhed och kalfjäll, dvs. lapp- och snösparv har minskat i antal under perioden. Bland arter som det gått bra för i fjällområdet under denna period finns framförallt flera vadare, några simfåglar, ringtrast samt generalisterna talgoxe och bofink. Bakgrunden till det övergripande negativa mönstret i norra Sverige ligger alltså inte i att det skulle gå särskilt dåligt för just fåglarna i fjällområdet. Snarare verkar resultaten från fjällen antyda att det är i delarna nedanför dessa som det gått extra mycket utför under de senaste åren. Denna bild stärks också av listan på arter som det gått allra sämst för under perioden. Av dessa är det endast dalripan som kan ses som en fågel med en större andel av utbredningen inom fjällområdet.

15 Hela Sverige (89) Norra Sverige () % 5% % 5% % 5% % 5% % ÖKNING ökning minskning MINSKNING % 5% % 5% % 5% % 5% % ÖKNING ökning minskning MINSKNING Fjällen (75) Södra Sverige () % 5% % 5% % 5% % 5% % ÖKNING ökning minskning MINSKNING % 5% % 5% % 5% % 5% % ÖKNING ökning minskning MINSKNING Figur. Fördelningen av antalsförändringar hos vanliga svenska häckfåglar perioden. Arterna är grupperade efter antalsförändringarnas riktning respektive statistiska säkerhet: säkerställd ökning ( ÖKNING, mörkblå stapel), ej säkerställd ökning ( ökning, ljusblå stapel) eller minskning ( minskning, ljusröd stapel) samt säkerställd minskning ( MINSKNING, röd stapel). Trenderna för arterna i de två mittre staplarna skulle också kunna kallas stabila. Siffran inom parentes i rubriken anger antalet ingående arter (det finns ungefär 5 häckande arter i Sverige). De två vänstra figurerna visar hur det går i hela Sverige respektive i fjällen. Till höger är Sverige uppdelat i två delar, med gränsen dragen vid 6 N, vilket är i höjd med Uppsala och södra Dalarna. Huvudelen av arterna i södra Sverige har ökat i antal och huvudandelen av arterna i norra Sverige har minskat i antal. The bars show the proportion of species with different trends in Sweden in. The groups are: statistically significant increase ( ÖKNING, dark blue), non-significant inrease ( ökning, pale blue) or decrease ( minskning, pale red) and statistically significant decrease ( MINSKNING, red). The number of species included is in the graph heading. The two left graphs are Sweden as a whole and the mountain region, respectively, and the graphs to the right are Sweden divided into north and south at 6 N. Vi vet inte varför det är så stora skillnader mellan södra och norra Sverige under denna period, men mönstret är mycket klart och tydligt. En möjlig faktor som vi trots allt vet är något som påverkar våra fågelsamhällen är klimatförändringar och i just norra Sverige har avvikelserna från normalvärdena varit som störst, genom att det varit genomgående varmare än normalt, i alla fall sett på årsbasis Normalvärdena är i det här sammanhanget medelvärdet från perioden ( De fördjupande analyser som vi och andra gjort visar också att det under senare tid relativt sett gått bättre för generalistarter och arter med sydlig tyngdpunkt i utbredningen och relativt sett gått sämre för specialistarter och sådana som har en nordlig tyngdpunkt i utbredningen. En mer detaljerad uppdelning av landet i de sex olika storregioner som vi använder inom miljömålsindikatorerna (se och Fig. 5) ger ytterligare detaljer. Det har gått generellt bra i sydöstra Sverige. Det är en klar övervikt av ökande arter i Södra Götaland, Östra Götaland samt Östra Svealand.

16 Figur 5. Fördelningen av antalsförändringar hos vanliga svenska häckfåglar perioden, i sex olika regioner av Sverige. Information om hur diagrammen skall tolkas finns i Figur. The proportion of species with different trends in six regions of Sweden in. For more information on how to read the graphs, see Figure. 5

17 Allra bäst har det under de senaste åren gått längst i söder där hela 9 % av arterna har haft en signifikant ökning och enbart 9 % har minskat i antal (Fig. 5). Kraftigast ökningar i denna del av landet uppvisas av sydlig gulärla, sydlig gransångare, silltrut, rödstjärt, stjärtmes, nötväcka, steglits, talltita, stenknäck och trana med ökningar på mellan knappt tio och hela % per år. Notera inslaget av lövskogsanknutna fåglar. Utökas listan till de arter som ökat mest kommer än fler lövskogsarter med såsom entita, trädkrypare och blåmes. Men det är inte enbart skogens fåglar som det gått bra för längst i söder. Det har också gått bra för flera av arterna knutna till odlingslandskapet såsom ladusvala, hämpling och pilfink. Till denna grupp hör även gulärlan ovan. Negativ övervikt, med fler minskande än ökande arter är det i Västra Göta- och Svealand, Södra Norrland och Norra Norrland. Allra sämst har det gått i Västra Göta- och Svealand, dvs. i Västra Götalands och Värmlands län. Där har hela 7 % av arterna minskat signifikant i antal medan endast åtta % har ökat i antal (Fig. 5). De arter som minskat kraftigast i antal i den regionen under perioden är storspov, näktergal, skogsduva, rödvingetrast, gulärla, stare, skrattmås, tofsvipa, fasan och kungsfågel med minskningar från sju till % per år. En viss övervikt för arter som på något sätt är knutna till jordbruksmark finns i denna grupp, men inbegriper vi samtliga minskande arter så finns bland dessa arter från i princip alla olika miljöer. När det gäller denna skillnad mellan västra och östra delarna av södra Sverige står vi än mer och famlar efter förklaringar. Vi vet från andra analyser att för just ovan nämnda jordbruksfåglar går det allra sämst just nu i Västra Göta- och Svealand samt i Norrland. I dessa delar av landet är jordbruket många gånger småskaligt och allt större ytor tas ur drift varav en hel del tidigare odlingsmark istället planteras med skog. Kanske kan detta vara en del i förklaringen? Det håller dock inte fullt ut. Västra Götaland innehåller ju även storskaligt odlingslandskap i form av Västgötaslätten där jordbruket inte direkt hotas av nedläggning. Dessutom går det även knackigt för flera av skogens fåglar i just de här delarna av landet. Kan Antalet små jordbruk i skogsbygden har minskat sedan länge, vilket varit en bidragande orsak till att det gått dåligt för jordbruksfåglarna där. The number of small farms in more forested regions of Sweden has declined, and with them the number of farmland birds. Stjärtmesen är en av många lövskogsanknutna arter som det gått bra för i sydligaste Sverige på senare tid. The Long-tailed Tit is one of many species connected to deciduous forest that has increased strongly in southernmost Sweden in recent years. klimatförändringar vara inblandade här också? Några tydliga tecken på det har vi inte utan vi får helt enkelt invänta fördjupade analyser och under tiden fortsätta att övervaka vad som händer. 6

18 Fågelindikatorer Nedan presenteras två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Först presenteras de indikatorer som baseras helt på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval. Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras på standardruttsdata. De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer baserade på sommarpunktrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Nedan visas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. 6), inklusive motsvarande värden för standardrutterna sedan 998. Långsiktigt har det generellt gått sämst för jordbruksfåglarna, något mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för övriga arter. Bilden från standardrutterna är samstämmig, förutom att skogens fåglar klarar sig betydligt bättre på standardrutterna. Alla index steg mellan och, förutom jordbruksindikatorn baserad på standardrutterna. Trim index Vanliga jordbruksfåglar,8,6,,,,8,6,,, Trim index Vanliga skogsfåglar,8,6,,,,8,6,,, Trim index Övriga vanliga fåglar,8,6,,,,8,6,,, Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = ). Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = ). Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 5). Figur 6. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (975-, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (998-, orange linje). De tunna linjerna runt punktruttsindex visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds, including 95% CI). The orange thin lines are the same indicators, but based on the Fixed routes. 7

19 Svenska miljömålsindikatorer I Figur 7 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (norr om 6 grader) och en för södra Sverige (söder om 6 grader). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna baseras endast på de rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 7). Indikatorerna är beräknade med startår. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet. På Miljömålsportalen, redovisas även regionala indikatorer för sammanslagningar av län (se Fig. 5 för regionsindelning), men här tar vi endast upp de nationella indikatorerna. Sju av åtta indikatorer uppvisade ett högre index jämfört med. Indikatorn för Ett rikt odlingslandskap sjönk dock och denna indikator verkar långsamt men stadigt minska och följer därmed i samma riktning som de båda EU-indikatorerna för jordbrukslandskapet (Fig. 6). Annars är det de båda fjällfågelindikatorerna som är mest negativa. Man kan också titta på utvecklingen för de enskilda arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen. Av dessa 75 arter finns en övervikt för statistiskt säkra minskningar. Det är dubbelt så många arter som minskar signifikant ( arter, 7 %) än arter som ökar signifikant (6 arter, 5 %). Ungefär hälften av arterna (6 arter, 8 %) uppvisar inga säkra förändringar. Jordbrukslandskapet och fjällbjörkskogen är två svenska naturtyper där det gått dåligt för fåglarna i senare tid. The farmland and the mountain birch forest of the north are two nature types in Sweden where the birds in general have been doing poorly recently. 8

20 Trim Index,8,6,,,8,6,, + = 6 6 Ett rikt växt- och djurliv Trim Index,8,6,,,8,6,, + = 8 Levande sjöar och vattendrag Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och glada (n = 75) Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = ) Trim Index ,8,6,,,8,6,, Myllrande våtmarker, norra Sverige + = Trim Index,8,6,,,8,6,, + = 6 Myllrande våtmarker, södra Sverige Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa (n = ) Södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8),8,6,, + = 6 Ett rikt odlingslandskap,8,6,, + = 8 Levande skogar Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = ) Trim Index,8,6,, Trim Index,8,6,, Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre (n = 6),8,6, + = Storslagen fjällmiljö, kalfjäll,8,6, Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog + = 5 Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7) Trim Index,,8,6,, Trim Index,,8,6,, Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, svartvit flugsnappare, bergfink, gråsiska (n = 8) Figur 7. Indikatorer för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning, samt kursiv fet stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Environmental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest lower blue, tundra red). Species in bold had significant positive trends -, species in bold italics had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=). 9