Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2010

Transkript

1 Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för Åke Lindström, Martin Green & Richard Ottvall Innehållsförteckning Summary Svensk sammanfattning Inledning Metoder Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 5) 7 Artkommentarer (inkl. Figurer 6 9) 7 Tack 6 Tabell. Antal inventerade punktrutter vintrarna 975/976 9/ 7 Tabell. Antal inventerade punktrutter somrarna Tabell. Antal inventerade standardrutter Tabell. Antal observerade individer på punkrutterna vintrarna 8/9 9/ 8 Tabell 5. Antal observerade individer på punkrutterna somrarna 9 Tabell 6. Antal observerade individer på standardrutterna somrarna 9 Tabell 7. Antal observerade individer på nattfågelrutterna sommaren 6 Tabell 8. Antal observerade däggdjur på nattfågelrutterna sommaren 6 Figur. Diagram som visar populationsindex vintertid, punktrutter 7 Figur. Diagram som visar populationsindex häckningstid, punktrutter och standardrutter Appendix. Deltagarförteckning för punktrutter gjorda på vintern och sommaren 6 Appendix. Deltagarförteckning för standardrutter 9 69 Appendix. Deltagarförteckning för nattrutter 78 Biologiska institutionen, Lunds universitet Lund Omslagsbild/Cover: Svartvit flugsnappare Ficedula hypoleuca Alla bilder/all pictures: Åke Lindström

2 Summary Lindström, Å., Green, M. & Ottvall, R.. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for, Department of Biology, Lund University. 79 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for include data from 6 winter point count routes in 9/ (5 th winter), of which 8 were carried out during the Christmas/New Year count and 6 summer point count routes (6 th year). A third programme is running since 996 with 76 Fixed routes, systematically (semi-randomly) distributed over Sweden (combined line transect and point counts). In total 98 Fixed routes were completed in the summer of (third best year). Trends were analyzed using TRIM. A new programme for covering night-active birds started in (point counts along roads with one route per 5x5 km square of the country). 5 routes were covered at three occasions each (March, April and June) this year. In the Christmas/New Year count 9/, about, individuals of species were counted by observers on 8 different routes (Fig. ). Almost half of the birds were Bramblings. Moderate to strong increases in winter populations over the last decade are present in eleven species. Declines over the same period are prominent in four species (Fig. ). On the point count routes in summer, about birds of species were counted by 6 observers on 6 different routes (Fig. ). From the Fixed routes, birds of species were reported by 5 different persons. Trend graphs for a large number of species are presented in Fig.. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). Over the last years, species have had moderate to strong positive trends, while 8 species show clear negative trends during the same period. Following the hard winter of 9/, the summer population size of cold sensitive species like Grey Heron, Wren and Goldcrest dropped dramatically from the year before. The night routes yielded good data for five owl species and several other night-active birds. In the future we expect to be able to calculate trends for at least ten species that none of the other programmes have covered before. Larger mammals were also counted on the night routes, suggesting that it will be possible to calculate trends for about ten species. Bird indicators were calculated for Sweden based on summer point counts and the species selection and methods of the Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (page ). Farmland birds ( Vanliga jordbruksfåglar, species) show a more than 5% decline since 975. Woodland birds ( Vanliga skogsfåglar, 6 species) have declined with about %, whereas a group of other common birds ( Övriga vanliga fåglar, species) have declined with about %. We also present the corresponding indicators based on the new system with Fixed routes (indices since 998). All but one of six indicators turned downwards during. The birds in Sweden are doing relatively better according to the Fixed routes, but also among them, farmland birds are doing worst. Another set of indicators, official indicators of biodiversity within the national Environmental Objectives set by the Swedish Parliament based on data from the Fixed routes, are presented as well. Four indicators showed positive changes between 9 and (farmland, mountain tundra, mountain birch forest and northern wetlands) while two indicators remained virtually unchanged between the years (forest and a rich diversity of plant and animal life ). The indicators for birds in lakes and streams and for southern wetlands showed lower values compared to 9. Homepage:

3 Svensk sammanfattning Lindström, Å., Green, M. & Ottvall, R.. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 79 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 75 svenska fågelarter för åren 975. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren men täcker hela Sverige. De har räknats sedan 996. Vintern 9/ räknades nästan fåglar av arter på 8 rutter. Sommaren räknades knappt fåglar av arter på 6 punktrutter och fåglar av arter på 98 standardrutter. Mest anmärkningsvärt med säsongen var att den kalla vintern 9/ gick mycket hårt sommarpopulationerna av köldkänsliga arter som häger, gärdsmyg och kungsfågel. Över de senaste 5 åren uppvisar följande arter de mest oroväckande nedgångarna: dalripa, storspov, brushane, gråtrut, tornseglare, spillkråka, sånglärka, hussvala, lappmes, nötkråka, kungsfågel, hämpling, rosenfink, bergfink, ortolansparv och videsparv. Samma period har en påtaglig ökning registrerats för snatterand, grågås, sångsvan, glada, tjäder, järpe, trana, småspov, skogssnäppa, fisktärna, skogsduva, ringduva, tretåig hackspett, kaja, talgoxe, blåmes, nötväcka, dubbeltrast, svarthätta, gransångare (båda raserna), steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt dåligt för fåglarna i jordbrukslandskapet. Nattfågeltaxeringen, ett helt nytt system med inventering av nattaktiva arter startades under. Under året inventerades 5 nattrutter (punktrutter, en rutt per 5x5 km ruta) vid tre tillfällen (mars, april och juni). Detta gav glädjande nog goda data för åtminstone fem ugglearter och ytterligare ett antal nattaktiva fåglar. Vår bedömning är att det med motsvarande inventeringsinsats kommer att vara möjligt framöver att beräkna trender för minst tio arter som inte täckts av redan tidigare pågående system. Dessutom kommer några arter som redan idag kan täckas av punktrutter och standardrutter att täckas bättre av nattrutterna. Även större däggdjur räknades på nattrutterna och totalt observerades 8 arter. INLEDNING Inom Svensk Fågeltaxering övervakas de svenska fågelpopulationernas häckande bestånd så att eventuella oroväckande tendenser kan upptäckas i tid. Bevakningen sker genom årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Denna årsrapport omfattar vintern 9/ och sommaren. Det är nu den 5:e vintersäsongen och den 6:e sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 975 och den 5:e säsongen för standardrutterna som startade 996. I rapporten presenteras populationstrender för ett stort antal svenska fågelarter. Värden för enskilda år skall alltid tolkas försiktigt. Projektets stora värde ligger istället i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under tre och ett halvt decennium. Under det gångna året påbörjades också ett system för övervakning av nattaktiva fåglar. Totalt 5 nattfågelrutter, spridda från Trelleborg i söder till Kiruna i norr, inventerades vid tre tillfällen (mars, april och juni). Några trender kan givetvis inte presenteras efter bara en säsong men en kortare Månen har varit många inventerares sällskap under, det år när de första 5 nattfågelrutterna genomfördes i Svensk Fågeltaxerings regi. The moon has been the company of many census persons in, the year when the first5night routes were carried out.

4 redovisning av verksamheten och insamlade data ingår i denna årsrapport. Även däggdjur räknades, något vi tänker utvidga till att gälla även standardrutterna under. Fåglarnas trender används inte bara för att beskriva hur det går för enskilda arter. Trender för grupper av arter slås också samman till så kallade indikatorer, som visar hur går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika habitat och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska punktruttsdata i tre olika gemensamma EU-indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom bidrar Svensk Fågeltaxering, med hjälp av data från standardrutterna, till att skapa indikatorer för hur riksdagens olika miljömål efterlevs ( I denna rapport presenteras indikatorer för sjö-, våtmarks-, jordbruks-, skogsoch fjällfåglar samt för det övergripande sextonde miljömålet Ett rikt växt- och djurliv. Under året publicerade vi en vetenskaplig uppsats tillsammans med franska och holländska forskare som analyserade hur populationsutvecklingen varit för 6 olika fågelarter i Frankrike, Holland och Sverige (Jiguet m.fl. ). Bird population trends are linearly affected by climate change along species thermal ranges. Proc. R. Soc. Lond. B 77:6 68). Det generella mönstret är att inom en art går det sämst för populationerna i den varmare delen av artens utbredningsområde (normalt längst söderut) men successivt bättre ju närmre man kommer de kallare delarna av utbredningsområdet. Detta tolkas som att de nordliga populationerna är de som gynnas mest när de nordligaste trakterna av utbredningen blir allt varmare. I söder däremot kanske det till och med börjar bli för varmt emellanåt. Klimatuppvärmningen är alltså redan i full gång med att påverka de svenska fåglarnas antal och utbredning. Det goda samarbetet med landets länsstyrelser fortsätter. Under gick även Hallands län med i standardruttsprogrammet. Nu är inte mindre än av landets län officiellt med! Vi hoppas att landets runt 5 inventerare inom Svensk Fågeltaxering, samt övriga intresserade i de svenska fåglarnas väl och ve, skall finna intresseväckande och upplysande information i denna rapport. METODER Inventeringsmetoder Tre huvudmetoder används inom fågelövervakningen för att räkna fåglar på ett jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter samt nattrutter. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på rapporteringsblanketterna och på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under framgår av figur. Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 975 i både Häckfågeltaxeringen och Vinterfågelräkningen. Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om x km). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 5 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 76. Metoden infördes 996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 5x5 km yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen) och den skall vara konstant mellan åren även om

5 inventeraren byts ut. Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes men har testats i Uppsala län under åren 8-9. På nattrutterna räknas även däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter. Däggdjursräkningen är frivillig men 9 % av nattinventerarna har valt att också räkna däggdjur på sina rutter. Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss skall vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM. TRIM (TRends & Indices for Monitoring data) är ett avancerat index som tagits fram av Via nattfågelinventeringen får vi äntligen chans att följa hornugglans populationsutveckling i Sverige. Through the Night routes, the population development of the Long-eared Owl in Sweden can now be tracked. statistiska centralbyrån i Nederländerna. Med hjälp av TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, samt standardrutterna) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. Notera att endast (log)linjära trender beräknas med TRIM. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med långsiktiga stabila trender. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på maximum-likelihoodmetoden med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år ( serial correlation - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). I TRIM räknas de mest sannolika värdena ut för de år en rutt inte inventerats och dessa används sedan tillsammans med de faktiska räkningarna vid den statistiska behandlingen av index. De ifyllda värdena påverkar dock inte index som sådana. När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer sofistikerade detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i figurerna och. Varje års index i siffror finns att tillgå i Excel-filer på hemsidan. För alla de tre inventeringsprogrammen har vi använt 998 som basår (index = ). Anledning till att använda 998 som basår är att det detta år gjordes 66 standardrutter, vilket är % av rutterna och vi tror att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi uteslöt alltså de två första årens standardruttsdata, då för få rutter gjordes. För de två sommarprogrammen har vi valt att rita kurvorna i samma figur för att göra dem direkt jämförbara. Så här läser du Vinterfågelräkningens figurer: Antalet fåglar (och därmed index) har för 998 satts till. En blå linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. I havsörnens fall betyder indexet på ungefär,5 för 975 att det fanns,5 gånger så många individer som basåret, dvs. populationen 975 var bara hälften så stor som år 998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret 5

6 ligger över eller under. Det viktiga är istället vilka trender som finns i kurvan. Den första siffran i parentesen efter artnamnet ( för havsörnen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år. Andra siffran (7), är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorleken. Havsörnen har alltså ökat med i genomsnitt 7 % per år över hela perioden. Parentesen avslutas med en beskrivning av trendens statistiska säkerhet. NS ( not significant ) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<,5, p<, och p<,. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. För sommarräkningarna har data från de två programmen sammanförts, här exemplifierat av talgoxen. Den röda linjen visar punktruttsdata och den svarta streckade linjen visar standardruttsdata. Kurvorna sammanfaller i basåret 998. I den andra rubrikraden återfinns motsvarande.5.5 Talgoxe, Parus major (9, -.7, ***;, 5., ***) Havsörn, Haliaeetus albicilla - (, 7, ***) detaljinformation som för Vinterfågelräkningen, med data från sommarpunktrutterna till vänster och standardrutterna till höger. Det har på sommarpunktrutterna setts i genomsnitt 9 talgoxar per år mellan 975 och. Arten har över denna period minskat med i genomsnitt,7 procent per år, med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna gäller att i genomsnitt fåglar setts per år 998- och arten har under denna period ökat med 5, % per år. Notera alltså skillnaden mellan de två trendsiffrorna de berör olika tidsperioder! Fågelindikatorer Under startade organisationen European Bird Census Council (EBCC) ett projekt för att i förenklad form beskriva hur det går för de vanligaste fåglarna i Europa. Trenderna hos fågelarter typiska för ett visst habitat, till exempel jordbrukslandskapet, summeras till en enda trend. Indikatorerna blir helt enkelt fåglarnas motsvarighet till aktievärldens Dow Jones eller Nasdaq. Under beslutades inom EU att denna indikator skall användas som ett sätt att spegla tillståndet för den biologiska mångfalden inom EU (se Vår Fågelvärld /5). Här presenterar vi motsvarande siffror för Sverige, baserat på de urvals- och beräkningskriterier som används för hela Europa. Det är dessa siffror som ingår i de europeiska indikatorerna. Tre indikatorer har beräknats: Vanliga jordbruksfåglar ( Common farmland birds ), Vanliga skogsfåglar ( Common woodland birds ) samt Övriga vanliga fåglar ( All other common birds ). För Europa har arter valts ut, av vilka, 8 och 6 placerats i respektive grupp. Av dessa ingår i de svenska beräkningarna, resp. 5 arter (Fig. och ). Att färre arter finns med i Sverige beror på att vissa arter inte förekommer i vårt land och att andra är för fåtaliga för att möjliggöra indexering. Grupptillhörighet har bestämts utifrån ett europeiskt perspektiv och speglar i enstaka fall inte förhållandena i Sverige speciellt väl. Vissa arter, likt jordbruksarterna törnskata och gulsparv, förekommer i Sverige även i stor utsträckning på hyggen och i kraftledningsgator. Vi har valt att behålla den europeiska standarden för jämförbarhetens skull. Först har TRIM-index beräknats för varje art. Därefter har ett medelindex beräknats per år för alla arter. Medelindex är det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art. 6

7 Sedan sommaren 7 används data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter även som officiella indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling inom de nationella miljömålen samt därunder liggande delmål (se Vår Fågelvärld 7/7). Indikatorer för Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv har redan varit med i tidigare rapporter och uppdateras här med data från. Grundtanken är att följa ett urval relativt specialiserade fågelarters populationsutveckling, fåglar vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen och på så sätt få lättbegripliga indikatorer på läget för den biologiska mångfalden. I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från marina miljöer. De sex indikatorerna presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen ( där det också finns fördjupande texter att läsa. Fågeldata från standardrutterna är en av de få indikatorer på biologisk mångfald i Sverige som finns i dagsläget. En mer detaljerad genomgång av tankegångarna bakom arturvalet för miljömålsindikatorerna presenterades i årsrapporten för 7. Bergfinken är en av arterna i fågelindikatorn för miljömålet Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog. The Brambling is one of the species included in the Swedish indicator for A magnificent mountain landscape. RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller nästan samtliga punktrutter såväl sommar som vinter samt nattrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett femtontal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i avlägsna och svårtillgängliga delar av Sverige. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. Totalt deltog under året 58 personer. En förteckning över deltagare återfinns i Appendix (fria punktrutter), Appendix (standardrutter) och Appendix (nattrutter). Är du själv inventerare så kontrollera att dina uppgifter stämmer. Fria punktrutter Antalet inventerade vinterpunktrutter var det lägsta på mycket länge. För huvudperioden runt jul och nyår var det första året sedan 985 som antalet inventeringar var färre än och totalt sett det var det tredje lägsta antalet någonsin. För perioderna och 5 var värdena de absolut lägsta någonsin (Tabell ). Delvis berodde de låga siffrorna på den stränga vintern som hindrade många från att inventera, men trenden är i vilket fall långsiktigt vikande. Antalet sommarpunktrutter sjönk också något jämfört med fjolåret (Tabell ). Punktruttsprogrammet behöver alltså tillskott av nya inventerare. På kort sikt hoppas vi att många av de personer som inventerar de mer krävande standardrutterna även vill starta en egen punktrutt. Det är enkelt att lägga upp och inventera en punktrutt och vore ett mycket viktigt tillskott för att upprätthålla de långa fina tidsserierna. På längre sikt måste nya grupper av inventerare nås. Totalt gjordes 8 vinterpunktrutter av olika personer under huvudräkningsperioden runt jul och nyår (period ). Drygt 8 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Totalt rapporterade 7 7

8 Figur. Antal och fördelning av inventerade vinterpunktrutter (period ), sommarpunktrutter, standardrutter respektive nattfågelrutter per 5 x 5 km yta vintern 9/ och sommaren. För punktrutterna betyder de olikstora symbolerna,,, 5 7 respektive 8 unika rutter per ruta. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. The number and distribution of free point counts per 5 x 5 km squares in winter 9/ (upper left) and summer (upper right). The symbols represent,,, 5 7 and 8 routes per square. For the Fixed routes (lower left) and night routes (lower right) there is one route per square and the white symbols denote those that were counted in. olika personer vinterfågelräkningar. Under period räknades 9/ totalt individer av arter (Tabell ). Motsvarande siffror för 8/9 var 5 57 individer av 6 arter. Perioderna,, respektive 5 sågs 76 9, 57 68, 785 respektive 6 68 individer. TRIMindex och trender för ett stort antal arter (period ) finns i figur. 8

9 Totalt gjordes 6 fria sommarpunktrutter av 6 olika personer. Rapporterna för omfattade 98 8 fågelindivider av arter (Tabell 5). Motsvarande siffror för 9 var 5 fåglar av 8 arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i figur. Standardrutterna Totalt inventerades 98 standardrutter under, det tredje bästa året någonsin (Fig., Tabell ). Sammanlagt deltog 5 olika personer. Sex rutter hade fram till sommaren inventerats endast en gång. Fem av dessa blev inventerade. Den sjätte rutten, 9H7C Marko, kunde inte inventeras. Det första planerade besöket hindrades på grund av renkalvsmärkning i området och det andra besöket fick avbrytas på grund av snöstorm. Sveriges 76 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt 6,9 gånger. Fjorton rutter har inventerats alla 5 åren. På de 98 inventerade standardrutterna sågs 6 fåglar av arter längs linjerna och 6 6 av 99 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs arter. En detaljerad listning över antalet fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Totalt har genom åren 5 arter setts på standardrutterna. Nya arter för året blev svarttärna och bläsgås. TRIM-index för standardrutterna finns i figur. Indexen är beräknade på data från och med 998. Nattrutterna Inom nattfågeltaxeringen inventerades 5 olika rutter, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder, av olika personer (Fig. ). Av dessa täcktes 95 rutter (9 %) vid alla tre tillfällen (mars, april, juni). Samtliga 5 rutter inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes rutter under period (mars), rutter under period (april) och rutter under period (juni). Nattfågeltaxeringar genomfördes i 8 av Sveriges län. Flest rutter inventerades i Uppsala (), Skåne () och Östergötlands län (). I Värmlands, Hallands och Blekinge län gjordes inga nattrutter alls. I Norrland genomfördes rutter, i Svealand rutter och i Götaland 8 rutter. I skrivande stund är samtliga fågelresultat ännu ej slutgiltigt kontrollästa varför vi här redovisar preliminära resultat för 5 utvalda och särskilt intressanta nattaktiva arter som registrerades på rutterna (Tabell 7). För 9 av de 5 redovisade arterna räknades fler individer in än på sommarpunktrutterna och standardrutterna (tabellerna 5 7). Från standardrutterna och de fria punktrutterna vet vi att arter som totalt sett observeras på minst tio rutter och med minst individer går det att beräkna trender med godtagbar statistisk styrka. Vi räknar alltså med att med bibehållen fältinsats (ca rutter) kommer vi kunna beräkna trender för 6 av arterna i tabell 7. Nio av dessa är arter där trender inte har kunnat presenteras baserat på de dagbaserade övervakningssystemen. Resterande är sådana där dataunderlaget förstärks kraftigt med hjälp av nattrutter. Med fler inventerade rutter kommer naturligtvis ytterligare arters populationsutveckling att kunna följas på ett tillfredsställande sätt. Goda antal inräknades även av ytterligare ett antal arter som ej redovisas här (till exempel storlom, sångsvan, trana, storspov, gök, rödhake, rödstjärt, trastar, rörsångare och sävsångare). Dessa är arter som är både dag- och nattaktiva i olika omfattning och för vilka vi idag får in goda data från standard- och punktrutter, men de kan alltså förstärkas med nattdata. Totalt åtta ugglearter observerades under nattfågeltaxeringarna. För sju av dessa (alla utom den till stor del dagaktiva jordugglan) registrerades betydligt fler individer än under standard- och punktrutterna. För fem arter (sparvuggla, kattuggla, slaguggla, hornuggla och pärluggla) är antalet inräknade individer tillräckligt stort för att någorlunda robusta nationella trender ska kunna beräknas framöver. Med ytterligare inventerade rutter kommer troligen även berguv att kunna följas på ett godtagbart sätt. 9

10 Figur. Antalet individer observerade per nattfågelrutt av fem i huvudsak nattaktiva arter. Ingen av dessa arter täcks bra av de övriga programmen inom Svensk Fågeltaxering. The number of individualsof five mainly night-active species observed on the night counts in. The five species are (from upper left to lower right):long-eared Owl, Tawny Owl, Tengmalm s Owl, Nightjar and Corncrake.These species are not covered well by the other schemes within the Swedish Bird Survey. Från nattrutterna begär vi också in uppgifter om antal ungkullar av olika ugglearter. Under inräknades goda antal ungkullar av kattuggla och hornuggla. Ungkullar av pärluggla och berguv inräknades också, men endast en av varje. Förutom uppgifter om antal kullar (som redovisas här) insamlas även data om uppskattat antal ungar per kull. Dessa två uppgifter kommer framöver att

11 kunna användas för att titta närmare på eventuella trender i ungproduktion och häckningsutfall för åtminstone de vanligaste ugglearterna på nationell nivå. Om uggleräkningarna slog väl ut blev de nattsjungande tättingarna något av en besvikelse. Alla de arter som regelbundet förekommer i landet observerades, men endast fem arter i sådana antal att det kan räcka till framtida trendberäkning (tabell 7). Av dessa är det enbart näktergal, gräshoppsångare och kärrsångare där antalet observerade individer är tillräckligt högt för att framtida robusta trender ska kunna beräknas. I samtliga fall är detta dock arter som även täcks av standard- och punktrutterna. Datamängden för alla tre blir dock betydligt större med nattaxeringarna. Detta gäller särskilt för gräshoppsångaren där fyra-sex gånger fler fåglar registrerades på nattrutterna jämfört med standard- och punktrutterna. De ovanligare arterna flod-, vass-, trast- och busksångare noterades bara med enstaka individer och dessa arter är troligen alltför ovanliga i landet för att kunna fångas upp av nattfågeltaxeringen, även om antalet inventerade rutter skulle utökas ordentligt. De delar av landet varifrån flest individer av nämnda arter spontanrapporteras hade dessutom god täckning under. Om resultaten för de egentliga nattsångarna var lite av en besvikelse så var resultaten för övriga nattaktiva arter i juni desto mera glädjande. Tio arter tas upp i tabell 7 varav åtta inräknades i så stora antal att framtida trendberäkning bedöms som rimlig. Fyra av dessa kan vi idag inte följa på ett godtagbart sätt genom standard- eller punktrutter (vaktel, kornknarr, vattenrall och nattskärra) och för övriga fyra (rördrom, morkulla, enkelbeckasin och trädlärka) innebär nattruttsdata en förstärkning av data. Särskilt gäller detta för rördrom och morkulla som idag har svag (rördrom) eller måttlig (morkulla) täckning i standard- och punktrutterna. Nattfågeltaxeringen ger även möjlighet att belysa nattfåglarnas utbredningsmönster och på sikt förändringar i dessa. Önskvärt är då givetvis en bättre geografisk täckning av hela landet än vad som var fallet, men redan idag kan några tydliga mönster ses i de olika arternas utbredning (Fig. ). Däggdjur, större än smågnagare och exklusive fladdermöss, rapporterades (detta var frivilligt) från hela 95 rutter (9 % av genomförda rutter). Från 8 rutter rapporterades däggdjur från alla tre inventeringstillfällena, från 9 rutter vid två tillfällen och i ett fall endast från ett av inventeringstillfällena. Däggdjur rapporterades från 9 rutter i mars, 9 rutter i april och 89 rutter i juni. Totalt inkom data för 8 däggdjursarter från 7 inventeringstillfällen. Antalet inräknade däggdjur visas i sin helhet i tabell 8. Där visas resultaten från punkter och transportsträckor separat samt totalsummor. Totalt rapporterades 5 däggdjursarter från punkterna och lika många från transportsträckorna. Huvuddelen av arterna ( stycken, 67 %) sågs på både punkter och längs transportsträckor. För de flesta arter, stycken (7 %), gav transportsträckorna inte helt oväntat fler inräknade individer än punkterna. För vissa av de talrikare arterna var skillnaden stor, och transportsträckorna stod för 7-88 % av totalantalet individer för fälthare, skogshare, vildkanin, grävling, vildsvin, kronhjort och dovhjort. Skillnaden var mindre för älg och rådjur (59 resp. 5 % av totalantalet individer inräknade på transportsträckorna). Av de talrikare arterna var det endast rödräv som inräknades i högre antal på punkterna (66 % av totalantalet individer). Förklaringen bakom detta är att en stor del av rävarna utgjordes av ropande sådana i mars och april. Rådjur var den art som inräknades i högst antal följt av dovhjort och fälthare. Även rödräv inräknades i tresiffriga antal. Rådjuret toppar även listan över antalet rutter med observationer av arten, före fälthare, rödräv och grävling. Med samma bedömningsgrunder som för fåglarna ovan, att arten ska ha inräknats med minst individer på minst tio rutter, bör det med denna inventeringsinsats framöver gå att beräkna godtagbara trender för fem arter baserat på data från enbart punkterna (fälthare, rödräv, älg, rådjur och dovhjort). Från enbart transportsträckorna bör materialet hålla för nio arter (fälthare, skogshare, vildkanin, rödräv, grävling, vildsvin, älg, rådjur och dovhjort). Tittar vi på det sammanlagda materialet från både punkter och transportsträckor bedöms även igelkott kunna vara en art för vilken data håller för trendberäkning. Räkningen av däggdjur slog så väl ut att vi planerar införa detta även på standardrutterna sommaren.

12 Vi önskar givetvis att ännu fler nattrutter kan inventeras under kommande år och nya inventerare är varmt välkomna. Som synes i figur är det önskvärt med ökad täckning (fler rutter) i västra Götaland och Svealand samt i hela Norrland, men utrymme för fler gjorda rutter finns i de flesta län. Datarevision: Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Den ökade informationen i samband med detta har uppenbarligen haft effekt, för endast få rapporter kom under in som inkluderade dunungar. Dessa skall på standardrutterna inte rapporteras. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller: Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns x stycken dunungar. När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en () individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar. Under året har en större revision gjorts av äldre punktruttsdata, bland annat genom att en stor mängd detaljerade punktdata införts. De första åren av dataläggning var minnesbristen på datorerna ett stort problem och därför datalades fram till 99 bara ruttsummorna. Fågelåret jämfört med 9 Vintern 9/ För de 8 arter där årliga index beräknats för period (jul/nyår), var det 5 arter ( %) där index ökade jämfört med 8/9 och 8 arter (58 %) där index minskade (alla årsindex finns i en excel-fil på hemsidan). För arter ökade index med så mycket som 5 % eller mer. Av dessa kan nämnas salskrake, ringduva, björktrast, koltrast, stare, grönsiska, bofink och bergfink. Lägg därtill den fantastiska mängden rödvingetrastar, något vi redan belyst i Fågelåret 9. För sju arter minskade index med mer än 5 % mellan åren, nämligen brunand, alfågel, blå kärrhök, sparvuggla, gröngöling, ängspiplärka och varfågel. Som vanligt följdes alltså en generellt bra vinter av en sämre. Sommaren Av arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 6 arter (6 %) vars index ökade jämfört med sommaren 9 och 76 arter (5 %) där index minskade (alla årsindex

13 finns i en excel-fil på hemsidan). För sju arter var siffrorna 5 % bättre än föregående år nämligen sångsvan, gluttsnäppa, silltrut, backsvala, gråsiska, domherre och ob korsnäbb. För brunand och gärdsmyg minskade index med mer än 5 %. Därtill kan läggas att inte en enda videsparv sågs på punktrutterna. Det är första gången sedan startåret 975 som detta händer. För standardrutterna var motsvarande siffror för 8 arter/raser att 95 ökade (5 %) och 87 minskade (8 %, alla årsindex finns i en excel-fil på hemsidan). Bland de arter som ökade med mer än 5 % kan nämnas: fjällvråk, bivråk, fjällripa, fjällpipare, småspov, kärrsnäppa, brushane, backsvala, ringtrast, blåhake, steglits och rosenfink. För arter i kursivt var detta speciellt glädjande då de har långsiktigt vikande trender i våra serier. Bland de 9 arter som minskade med mer än 5 % fanns dvärgmås, gråspett, gärdsmyg, sidensvans och större korsnäbb. För de 7 arter/raser som registrerades i tillräcklig mängd i båda sommarprogrammen var det 9 (69 %) som hade förändringar i samma riktning (båda upp eller båda ner) och ( %) som hade förändringar i olika riktning. För de vanligaste arterna/raserna (påträffade i genomsnitt i mer än exemplar på de fria punktrutterna) var mellanårsförändringarna den samma hos en ännu större andel arter, 79 % (9 arter). Bland de 98 arter som i genomsnitt noterats i mer än exemplar på punktrutterna var det bara backsvala och domherre som ökade med mer än % i båda sommarprogrammen och storskarv, häger, sothöna, gärdsmyg och kungsfågel som minskade med mer än % i båda delprogrammen. I alla fall fyra av de fem sistnämnda arterna är kända för sin stora känslighet för vinterkyla. Deras kraftiga minskning var alltså att förvänta efter den stränga vintern 9/. Fågelindikatorer Nedan presenteras två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Det finns flera anledningar att det plockas fram många olika indikatorer. Viktigaste orsaken är att de bakomliggande syftena har varit olika, såsom att belysa utvecklingen i olika geografiska regioner eller i olika miljöer. Därmed kommer både arturval och tidsperioder att bli olika. Först presenteras de indikatorer som baseras helt Svenska fågelindikatorer på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval...8 Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de.6 Övriga svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat. arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras dessutom.. på standardruttsdata. De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer för svenska fåglar grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Till höger sammanfattas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. ). På nästa sida visas varje indikator för sig (Fig. ). Där presenteras också motsvarande värden baserat på standardrutterna. Trim index Skog Jordbruk Figur. De tre fågelindikatorer för svenska fåglar som ingår i EUs officiella biodiversitetsindikator (mer detaljinformation i Fig. ). The three bird indicators that are included in the EU bird indicators (more details are presented in Fig. )

14 Vanliga jordbruksfåglar Vanliga skogsfåglar Övriga vanliga fåglar Trim index Trim index Trim index Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = ). Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = ). Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 5). Figur. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (975-, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (998-, orange linje). De tunna linjerna runt punktruttsindex visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds, including 95% CI). The orange thin lines are the same indicators, but based on the Fixed routes. Det är viktigt att tänka på att indikatorerna innefattar våra vanligaste fåglar. Många av de mest kräsna arterna, till exempel de som föredrar äldre och mer orörd skog (lappmes, lavskrika, vissa hackspettar och ugglor), är relativt ovanliga och kommer därför inte med i beräkningarna. De representeras därför inte nödvändigtvis av dessa indikatorer. Långsiktigt har det generellt gått sämst för jordbruksfåglarna, något mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för övriga arter. Det är noterbart att trenderna det senaste decenniet är betydligt mer positiva enligt standardruttsdata. Orsakerna till trendskillnaderna mellan punkt- och standardrutter, som fortfarande är delvis oförklarade, diskuterades i rapporten för 6. Grupperna sinsemellan är det dock fortfarande jordbruksfåglarna som det går sämst för. Vid årets uppdatering var det dock endast jordbruksfågelindikatorn baserad på standardrutterna som gick upp, övriga fem indikatorer gick ned. Svenska miljömålsindikatorer I figur 5 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (Norrland+Dalarna) och en för södra Sverige (Götaland+Svealand, exkl. Dalarna). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna baseras endast på de rutter som ligger i fjällkedjan.

15 Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 5). Indikatorerna är beräknade med startår, vilket innebär att det är endast är korttidstrender över nio år som redovisas. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet (här visas dock endast de nationella indikatorerna, regionala indikatorer visas på Miljömålsportalen). Arturvalen för de europeiska indikatorerna (sid ) respektive miljömålsindikatorerna för jordbruks- och skogsfåglar överlappar självfallet en del men inte helt. Urvalet av skogsfåglar för miljömålsindikatorn är mer specifikt än motsvarande för den europeiska indikatorn. Trots detta kommer inte alla av de mest krävande arterna, som ofta finns i låga tätheter och därmed fångas upp dåligt av standardrutterna, med i miljömålsindikatorn. Fyra indikatorer (Rikt odlingslandskap, båda indikatorerna för Storslagen fjällmiljö samt Myllrande våtmarker i norra Sverige) uppvisade ett högre index jämfört med 9. Mest ökade indikatorn för kalfjällsfåglar (+5 %) och den för våtmarksfåglar i norra Sverige (+ %). Indikatorerna för Levande sjöar och vattendrag samt Lavskrikan är en av arterna i miljömålsindikatorn för Levande skogar. Siberian Jay, one of the species included in the Swedish indicator for Living forests. för Myllrande våtmarker i södra Sverige visar ett lägre index för jämfört med 9 (- resp. -8 %). Indikatorerna för Levande skogar och för Ett rikt växt- och djurliv var i princip desamma som 9 (inom ± %). Ingen av indikatorernas index för var signifikant skiljt från startårets () värde. Flertalet av de mönster som vi har anat under tidigare år tenderade att försvagas i och med tillägget av års data. Tidigare minskningar försköts mot oförändrade index, ökningar förbyttes i minskningar och totalt sett så kan läget sammanfattas med att förändringarna över de nio åren är ganska små. För fåglar i sjöar och vattendrag och våtmarker i söder kan års låga index sannolikt till viss del förklaras av den hårda vintern 9- som innebar att flera arter som övervintrar i norra och västra Europa minskade i antal. Samma minskning fanns inte för fåglar knutna till våtmarker i norra Sverige. Många vadararter inräknades i höga antal under vilket är en stor del av förklaringen till det skilda mönstret mellan de blöta indikatorerna. Indikatorn för norra Sveriges våtmarker bygger till större del än den för Sydsverige på vadararter med mer sydliga övervintringsområden, som troligen inte drabbats så hårt av den gångna vintern. Från och med i år har vi inkluderat information om hur många av de ingående indikatorarter som ökar eller minskar i antal. Trots de relativt stabila mönster som indikatorerna uppvisar, så är det en övervikt av minskande arter. Av totalt 75 arter som ingår i indikatorn för Ett rikt växt och djurliv ökade (9 %) signifikant i antal under perioden - och arter ( %) minskade signifikant i antal. För resterande 8 arter finns inga signifikanta förändringar i index -. Mönstren skiljer sig mellan olika indikatorer men nämnas kan att bland arterna för Ett rikt odlingslandskap så minskade hela sju arter signifikant - (tofsvipa, storspov, sånglärka, buskskvätta, stare, hämpling och gulsparv) medan bara tre arter ökade signifikant i antal under samma period (ladusvala, sydlig gulärla och pilfink). Även i fjällen överväger antalet minskande arter (sex stycken, dalripa, fjällripa, ängspiplärka, rödvingetrast, lövsångare och bergfink). Bara fjällabben ökar. För övriga indikatorer är ökningar och minskningar mera jämnt fördelade och antalet ökande arter är fler än antalet minskande inom Levande skogar, Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker i södra Sverige. Detta mönster tolkar vi som att det, precis som vi uppmärksammat tidigare och ovan, främst är odlingslandskapets fåglar som det går fortsatt dåligt för. Fjällens fåglar kräver också fortsatt uppmärksamhet även om bilden efter inte ser lika negativ ut som efter 9. Att bilden kan ändras så snabbt redan när bara ett eller två nya år tillkommer är typiskt för korta tidsserier. 5

16 Trim Index = 8 Ett rikt växt- och djurliv Trim Index = 8 Levande sjöar och vattendrag Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och glada (n = 75) Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = ) Trim Index Myllrande våtmarker, norra Sverige + = Trim Index Myllrande våtmarker, södra Sverige + = Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa (n = ) Södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8) = 7 Ett rikt odlingslandskap = Levande skogar Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, buskskvätta, stenskvätta utanför fjällen, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = ) Trim Index Trim Index Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, stjärtmes, svartmes, tofsmes, entita, talltita, lappmes, trädkrypare, domherre, nötkråka, lavskrika (n = 6) Trim Index = Storslagen fjällmiljö, kalfjäll Trim Index Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog + = Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7) Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, svartvit flugsnappare, bergfink, gråsiska (n = 8) Figur 5. Indikatorer för åtta grupper av fåglar utvalda för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren -. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning -, samt kursiv fet stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Enviromental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest lower blue, tundra red). Species in bold text had significant positive trends -, species in bold italics had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=). 6

17 Samarbete med landets länsstyrelser Det goda samarbetet med landets länsstyrelser fortsatte under och inför året gick även Hallands län med. De deltagande länen är nu AB, AC, BD, C, D, E, F, G, H, K, M, N, O, S, T, U, W, X, Y och Z län. Hemsidan På Svensk Fågeltaxerings hemsida: kan du läsa om Historik, Metoder, Resultat, Indikatorer och Publicerade arbeten, Länkar till andra hemsidor, Koordinatörer (namn på viktiga regionala kontaktpersoner) samt finna Blanketter (inventeringsprotokoll). För sommar- och vinterpunktrutter, standardrutterna, samt för nattrutterna finns excel-filer som kan användas för rapportering (fylls i på egen dator och skickas bifogad till ett ). ARTKOMMENTARER Här följer korta kommentarer till ett urval arter. Det är få arter som det bedrivits tillräcklig god forskning på för att säkert kunna fastställa orsaker till populationsförändringar. Däremot finns det ibland rimliga förklaringar. Kommentarerna skall i de flesta fall ses som kvalificerade gissningar. För några arter finns en kod (t.ex. V+, SP-, STD+) som visar att det senaste årets index för arten inom respektive program (vintern V, sommarpunktrutterna SP och standardrutterna STD) varit det hittills högsta (+) eller lägsta (-). Dessa rekord bör tolkas med försiktighet. Om ett sådant värde ingår i en trend av ökande eller minskande värden utgör det en bekräftelse av denna trend. Om värdet däremot avviker kraftigt från de tidigare värdena bör det behandlas med reservation. Det gäller särskilt extremt kraftiga ökningar. En beståndsnedgång kan teoretiskt vara hur stor som helst, medan en ökning måste vara biologiskt rimlig, dvs. inte större än ungproduktionen föregående år, minskad med dödligheten under det passerade året (gäller dock ej invasionsarter). I samband med arbetet med årsrapporten har vi för standardrutterna analyserat trender separat för södra respektive norra Sverige. Vi drog då gränsen ungefär vid Limes Norrlandicus, genom att låta Dalarnas län och Norrlandslänen bilda norra Sverige. Övriga Svealandslän bildar tillsammans med Götaland södra Sverige. De detaljerade analyserna visas inte här (med ett undantag), men vi hänvisar till dem i en del arttexter. Information om populationsförändringar i Danmark har hämtats från Heldbjerg och Eskilsen (, Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark DOF), och för Europa från EBCCs hemsida ( För Sveriges del refereras också till sträckräkningarna vid Falsterbo (Nils Kjellén, ringmärkningen vid Ottenby fågelstation ( de internationella sjöfågelräkningarna (Nilsson, L & Månsson, J. ). Inventering av sjöfågel, gäss och tranor i Sverige. Årsrapport 9/. Biologiska institutionen, Lunds Universitet, ) samt LUVRE-projektet i Ammarnäs ( Referenserna SOF 9 och SOF syftar på Fågelåret 8 respektive Fågelåret 9. Storlom (STD-). Långsiktigt har arten ökat enligt punktrutterna. De senaste 5 åren verkar dock beståndet ha varit stabilt även om standardrutterna gav det lägsta indexet hittills sedan starten. Arten har på standardrutterna ökat signifikant i södra Sverige 998- medan mönstret i norra Sverige varit svagt negativt. 7

18 Smålom. Index varierar starkt mellan åren på standardrutterna, dock utan tydlig trend. Även för denna art finns det dock intressanta skillnader mellan norra och södra Sverige. Smålommen ökar signifikant i norra Sverige medan tendensen i söder är den omvända. Detta stämmer väl överens med tidigare signaler från Projekt Lom. Punktruttsmaterialet som domineras av södra Sverige visar förvisso på en långsiktig ökning men underlaget är klent. Skäggdopping. Både punktrutts- och standardruttsindex minskade rejält från 9 till, vilket är helt naturligt efter den bistra vintern. Den positiva trend som standardrutterna visade tidigare försvann därmed. Storskarv. Båda sommarindex sjönk, möjligen en effekt av den kalla vintern 9/. Generellt verkar ökningen nu ha stannat av. Dansk Ornitologisk Forening rapporterade nyligen den största minskningen som hittills noterats mellan två enskilda år just mellan 9 och, sannolikt som en följd av den kalla vintern. Häger (STD-). Hägerns låga index i standardrutterna kom inte som någon överraskning efter den kalla vintern 9/. Hägern är mycket känslig för kalla vintrar och sådana har påverkat populationsstorleken mer eller mindre omedelbart även tidigare. Index i punktrutterna sjönk följaktligen till det lägsta värdet sedan 98-talets kalla vintrar. Rördrom (STD-). Ett direkt parallellfall till hägern. Även här föll punktruttsindex ner till 98-talets låga nivåer, rimligen med samma bakomliggande förklaring en kall vinter i Nordvästeuropa. Snatterand (STD+). För första gången presenterar vi en trend för snatterand. Även om materialet är klent är bilden entydig, arten har ökat starkt i antal under de senaste sex åren, vilket stämmer väl överens med annan fågelrapportering (SOF 9, ). Antalet hägrar i Sverige sjönk Bläsand (STD-). Notera att den kurva från punktrutterna som var med i dramatiskt mellan 9 och, mest troligt beroende fjolårets rapport var felaktig! Index var det lägsta under på den mellanliggande standardruttsperioden och den negativa trenden är nu statistiskt mycket bistra vintern. säkerställd. Även punktrutterna, som sannolikt också innehåller The Grey Heron numbers rastande fåglar på väg mot okända häckningsplatser, visar på en dropped dramatically from negativ trend. Vi har tidigare ställt frågan hur det egentligen går för 9 to, most probably because of the very cold Sveriges häckande bläsänder och den känns nu än mer motiverad. winter inbetween. Materialet är trots allt begränsat och vi kan bara konstatera att vi inte vet så mycket. Förbryllande i sammanhanget är att den i Västeuropa övervintrande, och huvudsakligen i Ryssland häckande, bläsandspopulationen har ökat kraftigt i antal under en längre period. Vigg. Index steg något från 9 till men trots detta finns en signifikant negativ trend i standardruttsmaterialet. Vid närmare analys av denna visar det sig att viggen minskat kraftigt i Göta- och Svealand under de senaste dryga tio åren medan ingen signifikant förändring skett i norra Sverige under samma tid. Detta stämmer bara delvis med mönstret på punktrutterna. Sentida inventeringar av olika skärgårdsområden samt exempelvis Mälaren stöder dock att en minskning skett i södra Sverige. Ejder. Punktrutterna visar på en minskning de senaste två decennierna medan standardrutterna inte ger någon enhetlig bild. Ejdern var mycket i blickfånget under då kraftiga minskningar noterades i vissa skärgårdar under året, samtidigt som rapporter om väldigt dålig ungproduktion fått stort utrymme i media. Som nämnts i tidigare rapporter täcks inte kusthäckande och ofta grupplevande fåglar likt ejdern speciellt bra av våra räkningar. En detaljerad sammanställning av kustfågelinventeringar runt hela landet efter års säsong gav stöd för bilden av kraftiga minskningar under senare år och möjligen finns det nu ca % färre svenska ejdrar än vad som fanns 975. Däremellan ökade ejdern kraftigt fram till mitten av 99-talet varefter antalen har minskat kontinuerligt. Särskilt kraftig har minskningen varit under de allra senaste åren. Anledningarna bakom ejderns uppgång och fall är troligen många och komplexa. Sannolikt är 8

19 det kopplat till övergödningsproblematik med åtföljande förändringar i födoförhållanden både under vinter och sommar. Ökande bestånd av predatorer såsom havsörn nämns från Finland som en sannolik orsak till ejderns tillbakagång där. Därtill kommer sentida rapporter om sjukdomar och vitaminbrist. Salskrake (V+). Salskrakens vinterindex fortsätter att stiga oförtrutet. Tidigare förklaringar om att detta är kopplat till mildare vintrar och en omfördelning av fåglar inom övervintringsområdet gäller möjligen fortfarande, trots den kalla vintern 9/, men samtidigt måste man undra om det inte även finns någon koppling till reella ökningar av beståndet, så även i Sverige Grågås (STD+). Arten verkar fortsätta att öka utan tecken till avmattning. När nås taket? Sångsvan (SP+). Det fortsätter gå bra för sångsvanen. Punktruttskurvan tog ett rejält skutt uppåt beroende på att det på flera rutter sågs de högsta antalen någonsin, bland annat med flera större flockar i månadsskiftet maj/juni. Om detta var en tillfällighet för denna säsong får framtiden utvisa. Fjällvråk (STD+). Från bottenår till toppår! Så kan man kort och enkelt sammanfatta utvecklingen från 9 till. En del lämmel fanns i fjällvärlden och index ökade mycket riktigt på fjällrutterna. En ännu större ökning fanns dock i skogslandet nedanför fjällkedjan, precis som var fallet vid den förra toppen i materialet. Vid Falsterbo inräknades under hösten den högsta årssumman sedan 98 och möjligen kan man hoppas att den långsiktiga minskning som pågått sedan 98-talet har vänt. Notera att trots det låga antalet registrerade individer så är årsvariationen näst intill identisk med jordugglans och hökugglans kurvor; två andra gnagarspecialister i norr. Duvhök (STD-). Trenden utifrån standardrutterna är negativ, om än inte statistiskt säkerställd. Det gångna året gav det hittills lägsta indexet och frågan är hur det går för Sveriges duvhökar totalt sett. Det något mer omfattande, men fortfarande tunna, vintermaterialet visar inte på några större förändringar i långtidsperspektivet. I de danska räkningarna har arten minskat markant de senaste 5 åren. Lärkfalk. Ännu en art som vi här för första gången presenterar en trendkurva för, med som startår. Få lärkfalkar inräknas årligen på standardrutterna men materialet visar på en signifikant ökning. Detta ska självklart tolkas med försiktighet men vi kan samtidigt notera att det åtminstone stämmer överens med vissa lokala inventeringar samt med sträckräkningarna i Falsterbo under samma period. Långtidstrenden i Falsterbo sedan 975 visar dock inte på några förändringar. Stenfalk. Inte heller stenfalken inräknas i några högre antal på standardrutterna men trenden ser bekymmersam ut. I Falsterbo har stenfalken förvisso visat på vikande siffror under de senaste sex åren, men för hela standardruttsperioden finns inget klart mönster i sträcksiffrorna. Sett i ett längre perspektiv har antalet sträckande stenfalkar i Falsterbo ökat. Dalripa (STD-). Dalripeindex faller som en gråsten sedan. Mönstret är närmast identiskt i både fjällvärlden och i skogslandet nedanför, vilket kan synas lite märkligt då övriga hönsfåglar i den delen av landet (orre, tjäder och järpe) faktiskt har ökat i antal under samma period. Siffrorna antyder att vi under inledningen av förra sommaren hade knappt hälften så många dalripor i landet som vi hade för tio år sedan. Rykten finns om god häckningsframgång under hos de få ripor som fanns och det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen. Dalripan minskar kontinuerligt på standardrutterna och hade sitt sämsta år, för tredje året i rad. The Willow Grouse in had its poorest year the third year in a row. 9

20 Fjällripa. Även om det övergripande mönstret är negativt även för fjällripan så steg index något från 9 till. Sammantaget är dock bilden i stort sett lika negativ som för dalripan. Orre, tjäder och järpe. Alla tre arterna ökar signifikant enligt standardrutterna. Intressant nog visar en uppdelning av standardruttsmaterialet att orre och tjäder har ökat både i söder och i norr under de senaste åren. Även för järpe är mönstret likartat i norra och södra Sverige, positivt i båda, men det är bara ökningen i Norrland som är statistiskt säkerställd. Fasan (SP-). Fasanen minskar långsiktigt trots den stora mängden utplanterade fåglar varje år. Punktruttsindex var det lägsta hittills. Mönstret följder det för flera andra fåglar som är knutna till jordbrukslandskapet. Tofsvipa. Standardrutterna visar en signifikant ökning som främst beror på en stark ökning i norra Sverige. I Götaoch Svealand har beståndet varit stabilt under den perioden, vilket även stöds av att punktruttskurvan visar på mycket små förändringar under samma tid. Över de senaste 6 åren har antalet vipor halverats, en minskning som främst skedde I Danmark har arten minskat mer eller mindre konstant under 5 år. Artens utbredning på standardrutterna framgår av figur 6. Ljungpipare. Varken punkt- eller standardrutter visar på några säkra förändringar under de perioder som de olika systemen täcker. Bakom detta till synes status quo döljer sig i standardrutterna en mycket kraftig minskning för det lilla beståndet i Göta- och Svealand och en ökning i norra Sverige. Kan man tänka sig att vi här ser resultatet av igenväxande mossar i söder samtidigt som förhållandena i norr har förbättrats, kanske framförallt på fjällheden? Eller har förhållanden förbättrats längs flyttningsstråken och i vinterkvarteren? Ljungpiparen befinner sig utanför häckningstid i det moderna jordbrukslandskapet där den faktiskt verkar klara sig bra (Lindström m.fl.. J. Avian Biol. :5 6). Enkelbeckasin. Standardrutternas signifikanta ökning härstammar främst från de norra delarna av landet. I södra Sverige finns inga säkra förändringar under de senaste åren vilket stämmer väl med punktruttsresultaten under samma period. Storspov. Vi skrev i tidigare rapporter att den negativa trenden i standardruttsmaterialet antyder att det numera inte endast är i jordbrukslandskapet i söder som det går dåligt för storspoven. Årets mer detaljerade analys visar på en kraftig nedgång i Göta- och Svealand, med bara en tendens till minskning i norra delen av landet (Fig. 7). Det skulle vara mycket intressant att veta om det är någon skillnad mellan utvecklingen i olika miljöer, exempelvis mellan myrar och odlingsmark i norra Sverige. TRIMIndex Figur 6. Tofsvipans fördelning i Sverige 996 enligt standardrutterna. Punkternas färg anger hur många fåglar som setts i genomsnitt per rutt och år. The distribution of Lapwing in Sweden 996 according to the Fixed Routes. The colour of the dots shows the average number of individuals seen per route and year. Storspov Fig. 7. Populationsutvecklingen för storspov enligt standardrutterna i olika delar av landet. Norra Sverige är Norrland samt Dalarna, södra Sverige är resten av Svealand samt Götaland. The Curlew declines more rapidly in southern ( söder ) than in northern ( norr ) Sweden. norr söder

21 Småspov och skogssnäppa (STD+). Båda arterna nådde sitt hittills högsta index i standardruttserien och har ökat rejält i landet under de senaste dryga tio åren. I inget av fallen har vi någon bra förklaring till varför det går så bra. Notabelt är att skogssnäppan ökar både i norr och söder enligt standardrutterna, även om ökningstakten är högre i norr. Även punktrutterna visar på ett positivt mönster för skogssnäppan under perioden med standardrutter, men sedan 975 har beståndet inte ändrats. Rödbena (STD+). Långsiktigt minskande enligt punktrutterna och ingen förändring enligt standardrutterna. Detta går väl ihop med en signifikant minskning i Göta-Svealand och en signifikant ökning i norra Sverige om man delar upp materialet från standardrutterna. Minskningarna i söder är väl kända från strandängsmiljön där de flesta vadare under en längre tid varit hårt trängda av högt predationstryck på ägg och ungar. Om detta gäller även i andra miljöer i söder är mer oklart, men tecken finns på minskningar även i exempelvis skärgårdsmiljö. Varför norra Sveriges rödbenor för närvarande ökar i antal är okänt, men sentida studier i fjällmiljö har visat att bopredationen i dessa delar är betydligt lägre än vad den varit på strandängar i söder under en lång följd av år. Kärrsnäppa (STD+). För kärrsnäppan kan vi nu för första gången presentera en rikstrend, med år som startpunkt. Arten ses nästan uteslutande på standardrutter i fjällen varför trenden speglar den nordliga populationens utveckling. Inga påtagliga förändringar kan ses under den senaste tioårsperioden. Detaljerade studier i Ammarnäs visar att häckningsframgången är god. Brushane. Fortsatt en av de arter som minskar allra kraftigast i Sverige även om index stigit något både 9 och. Smalnäbbad simsnäppa. Även för den smalnäbbade simsnäppan går det nu att presentera en trend. Underlaget är ungefär lika stort som för kärrsnäppan och inga tydliga förändringar kan ses från och framåt. Gråtrut. Tillsammans med ejdern en art som har fått stort utrymme i media under senare tid i samband med diskussioner om havens allmänna hälsotillstånd. Båda sommarsystemen visar på säkerställda minskningar Kärrsnäppan har nu en egen trend, framräknad från standardrutterna. The Dunlin for the first time has its own breeding period trend. utgående från 975 respektive 998. Standardrutterna säger dessutom att det går precis lika illa för gråtruten i norr som i söder. Tidigare sammanställningar av kustfågelinventeringar har visat att minskningarna varit som kraftigast i södra Sverige men kanske måste denna bild nu revideras. En brasklapp måste dock läggas in då standardrutterna inte täcker kust- och skärgårdsmiljön särskilt väl. I vilket fall pekar samstämmiga uppgifter på att det nationella beståndet av gråtrut är vikande. En fullständig förklaring till varför gråtruten minskar i antal saknas men möjliga faktorer är förändrat fiske och sophantering, sjukdomar och vitaminbrist. Det är i sammanhanget något förvånande att gråtruten ökar stadigt i Danmark. Dvärgmås (STD-). Ännu en art som vi nu kan presentera en trend för. Enligt standardrutterna har dvärgmåsen minskat i antal sedan. En klumpad förekomst i miljöer som inte täcks särskilt väl av standardrutterna, samt ett ganska klent dataunderlag, gör att inga stora växlar ska dras på detta resultat. Den relativt samstämmiga bilden från den allmänna fågelrapporteringen visar tvärtom på en fortsatt ökning, åtminstone fram till 8 (SOF 9, ). Ringduva (STD+). Ökningen bara fortsätter enligt standardrutterna. Skillnaden gentemot punktrutterna kan dock inte förklaras av det skulle gå bättre i norr (som för tofsvipa, enkelbeckasin och bofink). På standardrutterna ökar ringduvan nämligen lika kraftigt i norr som i söder! Den ökar även i Danmark.

22 Hökuggla och jorduggla. Nya trender sedan respektive. Bara sju fåglar har setts i genomsnitt per år och art, men mellanårsvariationen är distinkt och likartad mellan arterna. Även med så få observerade individer framkommer en bild av gnagarnas treårscykler. Det var klart höga värden hos båda arterna, 5 och 8 och tydliga dippar, 6 och 9. Jordugglan har dock en tendens att ha två bra år per treårscykel (likt fjällvråken), hökugglan har bara ett. Tornseglare (SP-, STD-). Ett av de stora sorgebarnen bland Sveriges fåglar just nu. Trots att arten fortfarande är vanligt förekommande är minskningstakten alarmerande och oförklarad. Minskar lika kraftigt i både norra och södra Sverige. Det går utför även i Danmark. Gröngöling (SP-). En svårtolkad art. Den negativa långtidstrenden från punktrutterna förstärktes och trenden matchar väl den fallande kurvan i Danmark. Ingen minskning finns dock i det svenska vintermaterialet och inte heller standardrutterna visar på någon minskning under de senaste åren. Gråspett. Bara få gråspettar ses vilket ger utrymme för stora variationer mellan åren. I år sågs bara ex på standardrutterna, jämfört med 5 ex året före, vilket var det bästa året någonsin. Spillkråka (STD-). Punkt- och standardruttsmaterialet är Hökuggla (och jorduggla) ses bara fåtaligt på standardrutterna, men deras trender visar tydligt hur antalen påverkas av gnagarförekomsten i Sverige. Despite being based on few birds only, the Hawk Owl trend clearly follows the rodent cycles. samstämmiga vad gäller utvecklingen från sent 99-tal och framåt. Antalet spillkråkor har av okänd anledning minskat under denna period. Standardrutterna visar också att det just nu går sämre för arten i södra jämfört med norra Sverige. Minskar svagt även i Danmark. Göktyta. Att göktytans minskning vänts till en ökning verkar nu stå utom allt tvivel. Separata analyser av standardruttsdata visar att den sentida ökningen varit kraftigast i norra Sverige. Tendensen är dock positiv även i söder. En schweizisk studie visade nyligen att arten är starkt beroende både av mängden tillgängliga bohål (i studien = holkar) samt öppna sandiga marker med myror (Coudrain m.fl. J. Orn. 5:867 88). För den som bor nära sandiga marker kan det alltså vara extra lönt att sätta upp göktyteholkar. Hussvala (SP-, STD-). Det fortsätter att gå utför med hussvalan och årets index är de lägsta i båda serierna. Tillsammans med tornseglaren och några jordbruksarter är detta den art som det går sämst för i Sverige. Arten minskar lika kraftigt både i norra och södra Sverige och frågan är om förklaringen till nedgången finns här hos oss eller utanför Sveriges gränser. Något förvånande ökar arten i antal i Danmark, vilket möjligen talar för att vi har ett problem i Sverige. Korp. Att korpens totala ökning i landet har kommit av sig är inget nytt men årets mer detaljerade analys av utvecklingen i norra resp. södra Sverige i standardruttsmaterialet visar att arten faktiskt minskat signifikant i de norra delarna av landet sedan 998. I Göta- och Svealand fortgår ökningen. Vinterpunktrutterna visar om något på en minskning under samma tid, men långtidsmönstret är positivt. Minskningen i norr är inte särskilt stor men likväl förvånande. Ökande bestånd av stora rovdjur, och därmed av bytesrester från dessa, i de norrländska skogarna borde rimligen ha gynnat korpen. Kråka (V-, SP-). Inga dramatiska minskningar, men de två lägsta-värdena speglar ändå att kråkan är en art det inte går bra för. Den har nästan upphört helt att flytta ut vid Falsterbo och i Danmark övervintrar allt färre. Kaja (STD+). Ökningen fortsätter enligt standardrutterna och ökningstakten är lika hög i norr som i söder. Skata (V-). De två senaste åren har det gått dåligt för skatan, men på lång sikt har arten varit stabil.

23 Nötskrika (SP-). Fortsätter att minska i antal enligt sommarpunktrutterna medan standardrutterna ger en ökning. Mönstret kan inte förklaras av det skulle gå bättre i norra än i södra Sverige då standardrutternas ökning helt och hållet förklaras av en positiv trend i Göta- och Svealand medan mönstret i norr tenderar till att vara negativt. Svartmes (SP-). En av flera skogsmesar med oroväckande populationsutveckling. Standardrutterna ger dock visst hopp eftersom de indikerar en stabil population det senaste dryga decenniet. På standardrutterna går det något bättre i norr. Lappmes. Det är få lappmesar som registreras på standardrutterna och allt färre blir de. Detta är mycket oroande. Fram till standardrutternas start fanns mycket lite kvantitativa data på artens populationsutveckling, men lokala ornitologer har varit övertygade om att arten minskat långsiktigt. Våra siffror tyder på att en sådan minskning fortsätter. Entita. Läget känns för tillfället någorlunda stabilt för entitan. I Danmark har en långsiktig minskning sedan vänt och kurvan går nu uppåt. En snarlik utveckling den i Sverige alltså. Talltita (V-, SP-). Under det gångna året nådde talltitan nya bottennivåer i båda punktruttssystemen och hade ett relativt lågt index även i standardrutterna. Det är alltså fortsatt skakigt även om det inte ser lika dåligt ut på standardrutterna. Intressant nog skiljer sig inte trenden mellan norra och södra Sverige på standardrutterna. Dubbeltrast (STD+), taltrast och koltrast (V+, STD+). Dessa tre trastarter ökar tämligen entydigt enligt båda sommarprogrammen och ökningarna sker enligt standardrutterna både i norr och i söder. För taltrast och koltrast är ökningarna kraftigast i norr. Koltrastens höga vinterindex hänger sannolikt även ihop med en snö- och bärrik jul- och nyårsperiod som förde in fler fåglar till människors närhet. Björktrast (SP-) och rödvingetrast. Dessa två trastar har mycket likartade trendkurvor under senare år med en uppgång under -talets första år följt av en omfattande nedgång därefter. I båda fallen finns dessa mönster både i norr och i söder. Det statistiska utfallet skiljer sig en del mellan landsändarna samtidigt som det finns klara likheter arterna emellan. Sedan 998 har båda arterna minskat signifikant i södra Sverige. Rödvingetrasten har under denna period ökat i norr medan björktrastens antal där inte har förändrats sett över hela perioden. Populationsutvecklingen arterna emellan är så likartad att det rimligen är samma faktor(er) som påverkar arternas numerär. Rödvingetrastens makalösa uppträdande i Sverige under vintern 9/ finns beskrivet i SOFs Fågelåret 9 (SOF ). Ringtrast (STD+). Index tog ett rejält skutt uppåt och även om det bygger på relativt få fåglar så har vi hört från många personer som rörde sig i fjällvärlden den gångna sommaren att det var mycket gott om ringtrast. Rödstjärt (STD+). Högsta index på länge i punktrutterna samt det allra högsta hittills i standardrutterna. Efter den stora nedgången arbetar sig rödstjärten så sakta uppåt igen. Ökar i antal i norr men ännu mer i söder. Den ökar kraftigt även i Danmark. Rörsångare (SP-). Vad händer egentligen med rörsångarna? Ser vi här resultaten av allt bättre vattenrening och våtmarksrestaurering, och därmed minskande mängder bladvass, eller är det något annat på gång? Standardrutterna ger dock en något bättre bild än punktrutterna. Härmsångare (STD+). En av flera långflyttande sångare med positiva trender enligt standardrutterna. Ökar både i norr och i söder. Är det förhållandena här hos oss som har förbättrats eller har något hänt i Afrika som gör att fler klarar vintern och/eller flyttningen? Svarthätta (SP+, STD+) och gransångare (sydlig, SP+, STD+). Dessa båda arters/rasers makalösa ökning bara fortsätter! Även för vår nordliga gransångare har det gått bra i sen tid. Rödstjärt, en vinnare, inte inte minst i södra Sverige. The Common Redstart increases, not least in southern Sweden.

24 Kungsfågel (SP-, STD-). Kungsfågeln är som bekant känslig för kalla vintrar vilket understryks av att tappet från 9 till är likartat i båda sommarräkningarna. Den pågående minskningen sker över hela Sverige och kan, sett i ett längre perspektiv, inte förklaras av kallt vinterväder. Minskar även i Danmark. Svartvit flugsnappare. Den ökning som ses i standardrutterna bygger främst på en ökning i Götaoch Svealand. I Norrland har inga förändringar skett under perioden. Järnsparv. Ökar kraftigt i norra Sverige enligt standardrutterna medan ökningen endast är marginell i söder. Ängspiplärka. En art med skilda mönster i norr och i söder just nu. Medan ängspiplärkan faktiskt ökar signifikant i Göta- och Svealand så finns en antydd minskning i norr enligt standardrutterna. Detta stämmer väl med lokala inventeringar på fjällhed i Ammarnäs, Västerbotten där arten minskat under senare år men där inga tydliga mönster finns sett över längre tid. Sydsveriges ökning är i linje med en ökning i Danmark. Trädpiplärka (STD+). Ökar både i norr och i söder enligt standardrutterna. Gulärla. Bakom standardrutternas oförändrade antal totalt sett döljer sig en antydd ökning i södra Sverige samtidigt som Norrlands gulärlor minskat signifikant under de senaste åren. Detta är något förvånande med tanke på punktruttskurvans utseende, men skulle möjligen kunna förklaras av att det går bättre för gulärlor i ren åkermark i söder jämfört med de på ängsmark, och om den senare miljön täcks bättre av punktrutterna än den förra. Flera strandängsinventeringar i södra Sverige visar nämligen att antalet gulärlor på ängsmark är vikande. Varfågel (V-). Vintersiffrorna är de lägsta hittills men det skrala sommarmaterialet tyder inte på några större förändringar under senare år. Givet artens stora utbredningsområde ses förvånande få individer på standardrutterna. Här pratar vi om en av de verkliga doldisarna bland svenska häckfåglar och vi vet onekligen väldigt lite om hur det går för arten i Sverige. Artens utbredning på standardrutterna visas i figur 8. Törnskata (SP-). Efter några år med vikande siffror i standardrutterna samt nu med nytt bottenrekord i punktrutterna ser det ut som om törnskatorna tydligt minskar i Sverige igen. Antalet förbiflyttare vid Ottenby minskar också. Stare (STD-). Starens trend är nu säkerställt negativ även i standardruttsssytemet och följer därmed flera andra jordbruksfåglars utveckling. Minskningen sker i nuläget främst i södra Sverige medan oförändrade antal har noterats i Norrland under standardruttsperioden. Steglits (SP+, STD+). En av få jordbruksanknutna arter som det går bra för! Grönsiska. Ännu ett bra år för grönsiskan. Skilda mönster finns i norr och i söder med ökande bestånd i norr och minskande dito i söder enligt standardrutterna. Mindre korsnäbb (STD+). Har ökat lika kraftigt i norr som i söder under standardruttsperioden. Punktrutterna visar, om man tittar på obestämd korsnäbb som till stor del troligen representerar just mindre korsnäbb, att beståndet var nere på en låg nivå just när standardrutterna påbörjades. Punktrutterna säger även att trots den markanta ökningen under -talet så ligger vi idag en bra bit under 98- och 99-talets toppår. Figur 8. Varfågelns fördelning i Sverige 996 enligt standardrutterna. Punkternas färg anger hur många fåglar som setts i genomsnitt per rutt och år. The distribution of Great Grey Shrike in Sweden 996 according to the Fixed Routes. The colour of the dots shows the average number of individuals seen per route and year.

25 Bofink (STD+). Intressant nog skilda mönster enligt de två sommarsystemen. Till viss del kan skillnaden förklaras av att ökningstakten är betydligt högre i Norrland, men detta är inte hela sanningen. Standardrutterna visar på en signifikant men svag ökning även i Göta- och Svealand medan punktruttsindex där är vikande under samma period. Bergfink (V+). Ett gott bokollonår i södra Sverige är den stora förklaringen bakom det mycket höga vinterindexet. Det häckande beståndet fortsätter dock att minska i storlek. Av kartorna i figur 9 framgår bo- och bergfinkens spännande inbördes fördelning i landet. Gulsparv (V-, SP-, STD-). De lägsta siffrorna hittills i alla tre systemen och gulsparven faller tyvärr alltför väl in i Figur 9. Bergfinkens och bofinkens fördelning i Sverige 996 enligt standardrutterna. Punkternas färg anger hur många fåglar som setts i genomsnitt per rutt och år. The distribution of Brambling (left) and Chaffinch (right) in Sweden 996 according to the Fixed Routes. The colour of the dots shows the average number of individuals seen per route and year. mönstret för jordbruksanknutna fåglar som det inte går bra för. Ortolansparv (SP-, STD-). Man kan undra om vi får ha kvar ortolansparven som svensk häckfågel så värst länge till. Att läget är prekärt i södra Sverige har varit känt länge men standardruttskurvan antyder att även norra Sveriges ortolansparvar tenderar att minska i antal. Videsparv (SP-). Inte en enda videsparv sågs på sommarpunktrutterna detta år, vilket är första gången hittills och något som understryker den negativa långtidstrenden. Över hundra videsparvar inräknades dock på standardrutterna men då ska man ha i åtanke att antalet inventerade rutter i norr var högt. Det höga antalet inräknade fåglar fick förvisso index att stiga något men förändrade inte den entydiga minskning som pågår. Om problemen ligger här i häckningsområdet eller någon annanstans är inte känt, men med tanke på den snabba exploatering av naturresurser som sker i övervintringsområdet i Kina kanske förklaringen finns där. Gråsparv (SP-, STD-). Nya lägstanoteringar i sommarsystemen och ett lågt index även på vinterpunktrutterna förstärker bilden av att gråsparvarna fortsätter att minska, åtminstone i anslutning till punktrutterna. Notera dock att standardrutterna trots allt antyder ett oförändrat bestånd de senaste åren. 5

26 TACK Svensk Fågeltaxerings verksamhet bygger nästan uteslutande på den stora grupp hängivna inventerare som varje år till ringa eller bara symbolisk ersättning räknar fåglar på punkt-, standardoch nattrutter. Därtill kommer ett antal personer som mot arvodering gör standardrutter som annars inte skulle bli gjorda, inte minst i Norrlands inland och fjälltrakter. Vi vill framföra vårt stora och varmt kända tack till landets alla inventerare för den enormt värdefulla insats ni gör för övervakningen av den svenska fågelfaunan. Stort tack också till följande personer som fungerat som koordinatorer och kontaktpersoner för standard-, punkt- och nattrutter på lokal och regional nivå: Therese Asp, Leon Axelsson, Susanne Backe, Tomas Bergström, Henrick Blank, Per Ekerholm, Therese Ericsson, Lars Gezelius, Urban Grenmyr, Per Gustafsson, Per Hedenbo, Karl Ingvarsson, Leif Johansson, Thomas Johansson, Olle Kellner, Ulf Kolmodin, Kristian Nilsson, Peter Nilsson, Elisabeth Odhult, Frans Olofsson, Erik Owuso-Ansah, Stefan Persson, Helena Rygne, Peter Schmidt, Lars Schütt, Anna Stenström, Lars Stibe, Mats Thuresson och Tomas Viktor. Ola Olsson, Anders Larsson och Henrik Dahl har varit oumbärliga för utvecklandet av analysverktyg för de mycket stora datamängder som projektet har. Per Andell har i många år svarat för snabb och noggrann inmatning av data och Daniela Figueroa har hjälpt till med kontrolläsning av dataläggningen. Samarbetet med Sveriges Ornitologiska Förening vad gäller exponering av inventeringsresultat och därmed rekrytering av nya inventerare är mycket uppskattat. Svensk Fågeltaxering finansieras genom Naturvårdsverkets miljöövervakning, tema Landskap, under ledning av Maria Sjö. Ett stort och varmt tack till er alla! 6

27 Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under vintrarna 975/76 9/. The number of free point count routes during winter in 975/76 9/ for the five different count periods. Vinter Per Per Per Per Per 5 Vinter Per Per Per Per Per 5 975/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under häckningstid åren 975. The number of free point count routes during summer in 975. År N År N År N År N År N Tabell. Antal inventerade standardrutter 996. The number of Fixed routes censused in 996. År N

28 Tabell. Totala antalet fåglar observerade under vintern på de fria punktrutterna 9/ ( 9 i tabellhuvudet), jämfört med 8/9 ( 8 i tabellhuvudet). Endast data från period är medtagna. Antal gjorda rutter var 6 (8/9) och 8 (9/). The total number of birds observed in mid-winter 9/ on the free point count routes, with data for 8/9 as comparison. Sedda individer = observed individuals, Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 6 (8/9) and 8 (9/). Antal rutter Sedda individer med arten Art Storlom Smålom Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopping Smådopping 5 6 Havssula 5 Storskarv Toppskarv 9 Häger 6 65 Vit stork Rördrom Gräsand 6 9 Kricka 5 6 Snatterand 6 Bläsand Stjärtand Skedand Bergand 8 9 Vigg 87 8 Brunand Knipa Alfågel 66 7 Svärta 56 5 Sjöorre 56 Ejder Småskrake 65 5 Storskrake Salskrake Gravand Grågås Bläsgås Spetsbergsgås 6 Sädgås Stripgås Kanadagås Vitkindad gås Knölsvan Sångsvan Antal rutter Sedda individer med arten Art Mindre sångsvan 6 Kungsörn 8 Ormvråk Fjällvråk 7 5 Sparvhök Duvhök 7 Glada 5 7 Havsörn Blå kärrhök Pilgrimsfalk 9 9 Jaktfalk Tornfalk 8 9 Orre Tjäder Järpe Rapphöna 5 6 Fasan 5 8 Vattenrall Rörhöna 8 Sothöna 55 Tofsvipa 8 Ljungpipare Enkelbeckasin Morkulla 8 5 Storspov 7 Rödbena 5 Skärsnäppa Kärrsnäppa Havstrut Silltrut Gråtrut Fiskmås 7 Skrattmås 99 8 Sillgrissla 5 Tobisgrissla Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva

29 Tabell. forts. (cont.) Antal rutter Sedda individer med arten Art Sparvuggla 5 Kattuggla 6 5 Slaguggla Jorduggla Kungsfiskare Gröngöling 9 87 Gråspett 8 7 Större hackspett Mindre hackspett Tretåspett 9 9 Spillkråka Sånglärka 5 Korp Kråka Råka Kaja Skata 7 76 Nötkråka Nötskrika Lavskrika 5 Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Entita 6 7 Talltita Nötväcka Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg 9 97 Dubbeltrast 65 Björktrast Taltrast Antal rutter Sedda individer med arten Art Rödvingetrast Koltrast Rödhake Skäggmes 8 7 Kungsfågel Järnsparv Ängspiplärka 57 7 Skärpiplärka 7 Forsärla Sidensvans 55 7 Varfågel 9 6 Stare Stenknäck 7 Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling Gråsiska Snösiska Vinterhämpling 7 9 Domherre Tallbit 7 Mindre korsnäbb Större korsnäbb Korsnäbb ob Bändelkorsnäbb Bofink 99 6 Bergfink Gulsparv Sävsparv 8 5 Snösparv 6 8 Gråsparv Pilfink

30 Tabell 5. Totala antalet fåglar observerade under sommaren på de fria punktrutterna, jämfört med 9. Antal gjorda rutter var 7 (9) och 6 (). The total number of birds observed in summer on the free point count routes, with data for 9 as comparison. Sedda individer = observed individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 7 (9) and 6 (). Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Storlom 7 9 Smålom 5 5 Skäggdopping Gråhakedopping 7 5 Svarthakedopping Smådopping 5 Storskarv Häger Rördrom 6 7 Vit stork Gräsand Kricka 66 6 Årta Snatterand 5 Bläsand Stjärtand Skedand 5 7 Vigg 7 Brunand Knipa Alfågel 8 Svärta 5 Sjöorre 8 Ejder 9 7 Småskrake 6 5 Storskrake Salskrake Gravand Grågås Sädgås 8 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 6 Knölsvan Sångsvan Kungsörn 6 Ormvråk Fjällvråk Sparvhök 8 5 Duvhök 5 5 Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Glada Brunglada Havsörn Bivråk Brun kärrhök Blå kärrhök 6 Ängshök Fiskgjuse 7 5 Lärkfalk 9 Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk 6 9 Orre Tjäder Järpe 9 7 Rapphöna Vaktel Fasan Trana Vattenrall Småfl. sumphöna Kornknarr 7 5 Rörhöna 9 Sothöna Strandskata Tofsvipa 8 Större strandpipare 7 Mindre strandpipare 7 6 Ljungpipare 9 Enkelbeckasin Dvärgbeckasin Morkulla Storspov Småspov Rödspov 5 Myrspov 6 Skogssnäppa Grönbena 9 6 Drillsnäppa Rödbena 89

31 Tabell 5. forts. (cont.) Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Svartsnäppa Gluttsnäppa 5 7 Mosnäppa 7 Kärrsnäppa 6 Brushane Skärfläcka 6 9 Labb Havstrut 9 Silltrut 98 Gråtrut Fiskmås Dvärgmås Skrattmås Svarthuvad mås Svarttärna 6 Vitvingad tärna 9 Skräntärna 6 Fisktärna Silvertärna Småtärna Kentsk tärna Tordmule 7 Tobisgrissla Tamduva Skogsduva Ringduva Turkduva 5 5 Gök Berguv Sparvuggla Kattuggla Slaguggla Lappuggla Hornuggla Jorduggla 7 5 Pärluggla 7 5 Nattskärra Tornseglare Kungsfiskare Gröngöling Gråspett 6 Större hackspett Mindre hackspett Tretåspett Spillkråka Göktyta Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Trädlärka 5 Sånglärka 7 Ladusvala Hussvala Backsvala 5 9 Sommargylling 9 Korp Kråka 9 6 Råka Kaja Skata Nötkråka 9 6 Nötskrika Lavskrika 7 Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Entita Talltita Nötväcka Pungmes Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Ringtrast Koltrast 89 Stenskvätta Buskskvätta 8 9 Svart rödstjärt Rödstjärt Näktergal Blåhake Rödhake Skäggmes Gräshoppsångare 9 6 Trastsångare Rörsångare Kärrsångare 78 7 Busksångare Sävsångare 9 9

32 Tabell 5. forts. (cont.) Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Härmsångare Svarthätta Höksångare Trädgårdssångare 8 89 Törnsångare Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare Lundsångare Kungsfågel Grå flugsnappare 5 97 Sv-v flugsnappare 68 6 Halsb.flugsnappare 6 Mindre flugsnappare Järnsparv 7 9 Ängspiplärka Fältpiplärka Trädpiplärka Skärpiplärka Sädesärla Forsärla 6 5 Gulärla Sidensvans Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Varfågel Törnskata Stare Stenknäck Grönfink 95 7 Steglits Grönsiska Hämpling Gråsiska 8 6 Gulhämpling Domherre Rosenfink Mindre korsnäbb Större korsnäbb 8 5 Korsnäbb ob Bofink Bergfink Gulsparv Ortolansparv Videsparv Dvärgsparv Sävsparv 5 6 Gråsparv Pilfink Blåhaken hade ett bra år på standardrutterna och hjälpte därmed till att höja indikatorn för fåglar i fjällbjörkskog. Här en diskret färgad hona. The Bluethroat had a good year on the Fixed routes, which helped to raise the indicator for Subalpine Birch forest. Here a discretely coloured female.

33 Tabell 6. Totala antalet fåglar observerade under sommaren på standardrutterna, jämfört med 9. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Antal inventerade rutter var 59 (9) och 98 (). The total number of birds observed in summer on the Fixed routes, with data for 9 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. Sedda individer = observed individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 59 (9) and 98 (). Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Storlom Smålom Skäggdopping 6 Gråhakedopping 6 7 Svarthakedopping 8 6 Smådopping 5 Storskarv 55 7 Toppskarv Häger Rördrom 5 Gräsand Kricka 9 5 Årta Snatterand Bläsand Stjärtand 9 Skedand 6 Bergand 7 Vigg 9 8 Brunand Knipa Alfågel 7 5 Svärta Sjöorre 7 9 Ejder Småskrake Storskrake 6 5 Salskrake 6 5 Gravand 9 86 Grågås Sädgås Bläsgås Kanadagås 8 5 Vitkindad gås Knölsvan Sångsvan Kungsörn Ormvråk 7 Fjällvråk Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Sparvhök Duvhök Glada 5 7 Havsörn Bivråk 9 Brun kärrhök Blå kärrhök Fiskgjuse Lärkfalk 6 8 Pilgrimsfalk Stenfalk 7 Tornfalk 6 7 Dalripa Fjällripa 9 5 Orre Tjäder Järpe Rapphöna Vaktel Fasan Trana Vattenrall Kornknarr Rörhöna Sothöna Strandskata Tofsvipa 78 7 Större strandpipare 79 6 Mindre strandpipare Fjällpipare 7 Ljungpipare Roskarl 6 Enkelbeckasin 9 76 Dubbelbeckasin Dvärgbeckasin Morkulla Storspov Småspov Myrspov 6

34 Tabell 6. forts. (cont.) Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Skogssnäppa 5 8 Grönbena Drillsnäppa 8 6 Rödbena 5 8 Svartsnäppa Gluttsnäppa Skärsnäppa Mosnäppa 7 Kärrsnäppa Myrsnäppa 5 Brushane 5 8 Skärfläcka Smaln. simsnäppa 8 7 Fjällabb Labb Havstrut Silltrut 5 Gråtrut Fiskmås Dvärgmås Skrattmås Svarttärna Skräntärna Fisktärna Silvertärna 8 69 Småtärna 9 Kentsk tärna Tordmule Tobisgrissla 6 7 Tamduva 5 69 Skogsduva Ringduva Turkduva 7 7 Gök Berguv Hökuggla 5 5 Sparvuggla 8 8 Kattuggla 9 9 Slaguggla Hornuggla Jorduggla 7 7 Pärluggla Nattskärra 6 Tornseglare 5 6 Kungsfiskare Gröngöling Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Gråspett 5 Större hackspett 88 Mindre hackspett 5 Tretåspett Spillkråka Göktyta Trädlärka 5 Sånglärka Ladusvala Hussvala Backsvala 69 9 Sommargylling Korp Kråka 86 5 Råka 599 Kaja Skata Nötkråka Nötskrika Lavskrika Stjärtmes 98 9 Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes 7 Lappmes Entita Talltita Nötväcka 5 9 Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg 6 9 Dubbeltrast Björktrast 55 6 Taltrast Rödvingetrast Ringtrast Koltrast Stenskvätta Buskskvätta Svart rödstjärt Rödstjärt Näktergal Blåhake Rödhake 8 6 Gräshoppsångare 5 6

35 Tabell 6. forts. (cont.) Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Flodsångare Trastsångare 9 5 Rörsångare 8 Kärrsångare Sävsångare 95 7 Härmsångare Svarthätta Höksångare 6 Trädgårdssångare Törnsångare Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare Lundsångare Nordsångare Kungsfågel Grå flugsnappare 7 76 Sv-v flugsnappare 56 9 Halsb.flugsnappare Mindre flugsnappare Järnsparv 5 Ängspiplärka 5 78 Trädpiplärka Rödstrupig piplärka Skärpiplärka 6 Sädesärla Forsärla 9 7 Gulärla Antal rutter Sedda individer med arten Art 9 9 Sidensvans Varfågel 9 5 Törnskata Stare 7 7 Stenknäck Grönfink Steglits 6 8 Grönsiska Hämpling Gråsiska Snösiska 5 Domherre 5 55 Rosenfink 6 Tallbit Mindre korsnäbb Större korsnäbb Korsnäbb ob Bändelkorsnäbb Bofink Bergfink 57 9 Gulsparv Ortolansparv 9 9 Videsparv 6 6 Dvärgsparv Sävsparv Lappsparv 7 6 Snösparv Gråsparv Pilfink

36 Tabell 7. Antalet individer av utvalda fågelarter observerade på 5 nattrutter. Individer anger summan av det högsta antalet adulta individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per rutt under säsongen. För kullar anges antalet kullar, inte antal ungar. The number of individuals ( Individer ) of selected species observed on the 5 night routes in. Rutter = number of routes with the species. Art Individer Rutter Art Individer Rutter Rördrom 5 Pärluggla 7 8 Rapphöna 7 7 Pärluggla kull Vaktel 7 Hornuggla* 5 Kornknarr 58 Hornuggla kullar 7 Vattenrall 8 6 Jorduggla Småfläckig sumphöna 7 6 Nattskärra 9 5 Morkulla 9 Trädlärka 7 6 Enkelbeckasin 7 Näktergal 7 56 Berguv 5 Gräshoppsångare 7 Berguv kull Flodsångare 5 Sparvuggla 9 5 Vassångare Kattuggla 6 8 Trastsångare 5 5 Kattuggla kullar 5 5 Kärrsångare 78 9 Slaguggla 9 Busksångare Lappuggla 5 * För hornuggla visas dock summan av det högsta antalet adulta individer och kullar per rutt eftersom det på flera rutter endast observerades ungkullar. En ungkull har i de fallen räknats som en adult individ. Tabell 8. Antalet däggdjur observerade på 5 nattrutter, observerade på punkter respektive transportsträckor, samt det sammanlagda antalet. Antalen anger summan av det högsta antalet individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per rutt under säsongen. The number of individuals of larger mammals observed on the night routes in for point counts (punkt) and during transport between points (transport). Antal individer = observed individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. Art Antal individer punkt Antal rutter punkt Antal individer transport Antal rutter transport Totalt antal individer Totalt antal rutter Igelkott 7 Bisam Ekorre Bäver Fälthare Skogshare Vildkanin Lodjur Rödräv Iller Mård Utter Grävling Vildsvin Älg 8 56 Rådjur Kronhjort Dovhjort

37 Figur. Beståndsindex för vintern för 68 arter baserat på de fria punktrutterna. Data för period (jul/nyår) har använts. Index är beräknat med TRIM (se Metoder). Indexvärdena anger beståndsnivån i förhållande till år 998, som satts till. Talen i parentes efter artnamnet är medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt nivån på statistisk signifikans (se Metoddelen). Data i siffror för dessa och fler arter på hemsidan. TRIM-indices for 68 species based on winter point count routes. Only data from Period (Christmas/New Year) were used. Index is the population level in 998. The figures within brackets after the species name are the average no. of birds observed per year, the average trend in numbers (% per year), and level of statistical significance. Indices for these and other species can be found on the homepage. Häger, Ardea cinerea - (9, 6, ***).5 Gräsand, Anas platyrhynchos - (995,, ***) Bläsand, Anas penelope - (5,., NS) Vigg, Aythya fuligula - (98,.6, ***) Knipa, Bucephala clangula - (95,.5, ***) Salskrake, Mergus albellus - (8, 9., ***) Knölsvan, Cygnus olor - (7,.9, ***) Sångsvan, Cygnus cygnus - (,.5, ***)

38 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.)..5 Kungsörn, Aquila chrysaetos - (7,.7, NS).5 Ormvråk, Buteo buteo - (67,.6, **) Fjällvråk, Buteo lagopus - (, -., NS) Sparvhök, Accipiter nisus - (59, -., **) Duvhök, Accipiter gentilis - (9, -, NS) 8 Glada, Milvus milvus - (, 7.9, ***) Havsörn, Haliaeetus albicilla - (, 7, ***) Orre, Tetrao tetrix - (8, -.9, ***) Blå kärrhök, Circus cyaneus - (,., NS) Tjäder, Tetrao urogallus - (,.5, NS)

39 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.) Järpe, Bonasa bonasia - (,, NS) Sothöna, Fulica atra - (78,.6, **) Havstrut, Larus marinus - (78, -.5, NS).5 Gråtrut, Larus argentatus - (566,.7, ***) Fiskmås, Larus canus - (99,.9, ***) Ringduva, Columba palumbus - (857,.7, *) Skrattmås, Larus ridibundus - (79, -, ***) Turkduva, Strept. decaocto - (, -.5, ***) Sparvuggla, Glauc. passerinum - (9, 5.7, ***).5 Gröngöling, Picus viridis - (,., NS)

40 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.)..5.5 Gråspett, Picus canus - (7, 8., ***) St. hackspett, Dendrocopos major - (85,., NS) M. hackspett, Dendrocopos minor - (5,., NS).5.5 Spillkråka, Dryocopus martius - (,.6, *) Korp, Corvus corax - (9,.8, ***) Kråka, Corvus corone cornix - (5, -., ***) Råka, Corvus frugilegus - (89, 5.7, ***).5 Kaja, Corvus monedula - (96,.9, ***) Skata, Pica pica - (675,., NS) Nötkråka, Nucif. caryocatactes - (6, -.6, ***)

41 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.). Nötskrika, Garrulus glandarius - (89, -.7, ***).5 Stjärtmes, Aegithalos caudatus - (5,., NS) Talgoxe, Parus major - (675,., ***) Blåmes, Parus caeruleus - (8,.6, ***) Svartmes, Parus ater - (88, -., NS).5 Tofsmes, Parus cristatus - (67, -., NS) Entita, Parus palustris - (96, -.7, ***) Talltita, Parus montanus - (86, -.7, ***) Nötväcka, Sitta europaea - (,.5, ***) Trädkrypare, Certhia familiaris - (5, -., ***)

42 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.). Strömstare, Cinclus cinclus - (86,., NS) Gärdsmyg, Trogl. troglodytes - (,.5, ***) Björktrast, Turdus pilaris - (8,., NS) Koltrast, Turdus merula - (,.5, ***) Rödhake, Erithacus rubecula - (6, 5, ***) Kungsfågel, Regulus regulus - (86, -, ***) Sidensvans, Bombycilla garrulus - (8,., ***) Varfågel, Lanius excubitor - (, -.7, NS) Stenknäck, Cocc. coccothraustes - (7, 5.5, ***) Grönfink, Carduelis chloris - (,., ***)

43 Figur. forts. Beståndsindex för vintern. Winter point count indices (cont.) Steglits, Carduelis carduelis - (,., NS) Gråsiska, Carduelis flammea - (7, -.5, ***) Grönsiska, Carduelis spinus - (, -, ***) Domherre, Pyrrhula pyrrhula - (95, -, ***) Korsnäbb ob., Loxia species - (69, -., ***) 8 Bofink, Fringilla coelebs - (65, -.5, NS) Bergfink, Fringilla montifringilla - (9, -.9, NS) Gulsparv, Emberiza citrinella - (87, -., ***) Gråsparv, Passer domesticus - (, -., ***) *Index för skall ökas med ca., enheter Pilfink, Passer montanus - (, -.9, ***) *Index för skall ökas med ca., enheter

44 Figur. Beståndsindex för häckningstiden för 68 arter enligt fria punktrutter (röd kurva) och standardrutter (streckad kurva). Beståndsnivån är satt till för 998. Siffrorna under artnamnet visar medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Siffrorna till vänster gäller punktrutterna 975-, de till höger gäller standardrutterna Data i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 68 species based on free point counts (red curve) and Fixed routes (black curve). The population level in 998 is set at. The figures within brackets are the mean no. of birds observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance, for the two datasets respectively. Individual index figures can be found on the homepage. Storlom, Gavia arctica (9,.6, **; 5, -., NS) Smålom, Gavia stellata (5, 7, *; 55,.6, NS) Skäggdopping, Podiceps cristatus (9,, NS; 6,, NS) Storskarv, Phalacrocorax carbo (6,, ***; 8, 5.7, ***) Rördrom, Botaurus stellaris (9, -.5, NS; 8,., NS) Svarthakedopping, Podiceps auritus (, -6., ***; 8,., NS) Häger, Ardea cinerea (8,.7, **; 65, -., NS) Gräsand, Anas platyrhynchos (95,, ***;,., ***)

45 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). 5 Kricka, Anas crecca (7, -., *; 6, -., NS) Bläsand, Anas penelope (56, -.5, NS; 8, -5.9, *) Knipa, Bucephala clangula (65,., NS; 87, -., NS) Svärta, Melanitta fusca (-, -, ; 5,.6, NS) Ejder, Somateria mollissima (, -., ***; 97, -., NS) Snatterand, Anas strepera (-, -, ; 7, 6, NS) Vigg, Aythya fuligula (86, -., NS; 9, -5, **) Alfågel, Clangula hyemalis (-, -, ; 7, -.7, NS) Sjöorre, Melanitta nigra (-, -, ;, -5.7, NS) Småskrake, Mergus serrator (76,., NS; 67, -., NS)

46 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Storskrake, Mergus merganser (87,, NS; 9, -., NS).5 Gravand, Tadorna tadorna (67, -.7, NS; 87, -.6, NS) Grågås, Anser anser (9, 6.5, ***; 7, 9., ***) Knölsvan, Cygnus olor (8,.7, **; 85,.9, NS) Ormvråk, Buteo buteo (,.8, *; 7,., NS) Sparvhök, Accipiter nisus (,.8, NS; 9,, NS) Kanadagås, Branta canadensis (5, 7.9, ***; 9, -., NS) Sångsvan, Cygnus cygnus (7, 8.6, ***; 57,.5, **) Fjällvråk, Buteo lagopus (-, -, ; 7, -7., *) Duvhök, Accipiter gentilis (-, -, ; 5, -.9, NS)

47 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Glada, Milvus milvus (5, 6., ***;,.7, ***) Bivråk, Pernis apivorus (, -., NS;,., NS) Brun kärrhök, Circus aeruginosus (9, 6.7, ***; 9,.6, NS) Lärkfalk, Falco subbuteo (-, -, ; 5, 9.9, *) Fiskgjuse, Pandion haliaetus (,.8, **;,., NS) Stenfalk, Falco columbarius (-, -, ;, -6, *) Tornfalk, Falco tinnunculus (,, NS; 5, -., NS) Fjällripa, Lagopus mutus (-, -, ; 8, -.8, NS) Dalripa, Lagopus lagopus (-, -, ; 6, -7., ***) Orre, Tetrao tetrix (6, -, ***; 7, 5., ***)

48 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.)..5.5 Tjäder, Tetrao urogallus (, -.5, NS; 5,.9, ***) Fasan, Phasianus colchicus (6, -, ***; 9, -.8, NS) Sothöna, Fulica atra (97, -., NS; 9,., ***) Tofsvipa, Vanellus vanellus (679, -, ***; 6,, **) Fjällpipare, Charadrius morinellus (-, -, ;, -5.9, NS) Järpe, Bonasa bonasia (, -, ***; 55,.9, *) Trana, Grus grus (7, 6., ***; 7, 6.8, ***) Strandskata, Haemat. ostralegus (9, -.8, NS; 5,., NS) St. strandpipare, Charadrius hiaticula (6,., NS;,.9, NS) Ljungpipare, Pluvialis apricaria (66,., NS; 8,., NS)

49 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Enkelbeckasin, Gallinago gallinago (98, -., ***;,., ***) Storspov, Numenius arquata (99, -.8, ***; 6, -.8, ***) Skogssnäppa, Tringa ochropus (9,., NS;,.5, ***) Drillsnäppa, Actitis hypoleucos (9, -.9, ***;, -.5, NS) Svartsnäppa, Tringa erythropus (-, -, ;, -.9, NS) Morkulla, Scolopax rusticola (5,, *; 5,., NS) Småspov, Numenius phaeopus (-, -, ;, 5.7, ***) Grönbena, Tringa glareola (59, -., NS;, -.7, NS) Rödbena, Tringa totanus (7, -., **; 96,., NS) Gluttsnäppa, Tringa nebularia (,., NS;, -.5, NS)

50 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.)..5 Kärrsnäppa, Calidris alpina (-, -, ;,.8, NS).5 Brushane, Philomachus pugnax (-, -, ; 8, -.6, ***) Smaln. simsnäppa, Phalaropus lobatus (-, -, ;, 5, NS) Havstrut, Larus marinus (67, -.5, NS; 8, -., NS) Gråtrut, Larus argentatus (75, -5., ***; 755, -6., ***) Dvärgmås, Larus minutus (-, -, ; 67, -6., **) Fjällabb, Sterc. longicaudus (-, -, ; 5,., NS) Silltrut, Larus fuscus (8, -., NS;, -.9, NS) Fiskmås, Larus canus (9, -.9, ***; 56,.6, NS) Skrattmås, Larus ridibundus (977, -, ***; 98, -.7, **)

51 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Fisktärna, Sterna hirundo (7,.5, NS; 9,., ***) Skogsduva, Columba oenas (67, -., ***; 7, 6., ***) Turkduva, Strept. decaocto (8,.7, *;,, NS) Hökuggla, Surnia ulula (-, -, ; 7, -8.6, NS) Jorduggla, Asio flammeus (-, -, ; 7, -6.5, NS) Silvertärna, Sterna paradisaea (6,.7, NS; 7, -., NS) Ringduva, Columba palumbus (89, -., NS; 956,.7, ***) Gök, Cuculus canorus (666, -., ***; 99,., ***) Kattuggla, Strix aluco (-, -, ; 5, 7.5, NS) Tornseglare, Apus apus (, -.8, ***;, -5, ***)

52 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Gröngöling, Picus viridis (9, -., ***;,., NS) St. hackspett, Dendrocopos major (6, -., NS; 7,., ***) M. hackspett, Dendrocopos minor (6,, NS;, 7.5, NS) Tretåspett, Picoides tridactylus (-, -, ; 7, 8.5, **) Spillkråka, Dryocopus martius (8,., NS; 5, -., ***) Trädlärka, Lullula arborea (8,.5, ***;, -., NS) Ladusvala, Hirundo rustica (95,., NS; 866,., *) Göktyta, Jynx torquilla (87, -.6, ***; 6, 5.5, ***) Sånglärka, Alauda arvensis (56, -., ***; 58, -.9, ***) Hussvala, Delichon urbica (86, -.6, ***; 5, -., ***)

53 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). 5 Backsvala, Riparia riparia (85, -, ***; 6, -5., *) Kråka, Corvus corone cornix (, -.9, ***; 5, -., NS) Kaja, Corvus monedula (5,., NS; 69,.8, ***) Nötkråka, Nucif. caryocatactes (, -.9, **; 9, -.5, NS) Lavskrika, Perisoreus infaustus (-, -, ; 6, -., NS) Korp, Corvus corax (98,.8, ***;,, NS) Råka, Corvus frugilegus (56,., NS;, -.6, NS) Skata, Pica pica (8,, NS; 56,., *) Nötskrika, Garrulus glandarius (55, -, ***;,., *) Stjärtmes, Aegithalos caudatus (,., NS; 7, 7., ***)

54 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.)..5.5 Talgoxe, Parus major (9, -.7, ***;, 5., ***) Svartmes, Parus ater (9, -.7, ***; 9, -., NS) Lappmes, Parus cinctus (-, -, ;, -.9, NS) Talltita, Parus montanus (8, -5, ***; 57,., NS) Trädkrypare, Certhia familiaris (9, -., ***; 5, -., NS) Blåmes, Parus caeruleus (85,., ***; 79, 5.9, ***) Tofsmes, Parus cristatus (78, -, *; 85,., ***) Entita, Parus palustris (7, -.5, ***; 6,., NS) Nötväcka, Sitta europaea (89,.9, **; 65, 5., ***) Gärdsmyg, Trogl. troglodytes (6,., ***; 7,.6, ***)

55 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Dubbeltrast, Turdus viscivorus (,.5, ***;, 6., ***) Björktrast, Turdus pilaris (5, -., ***; 8, -., ***) Taltrast, Turdus philomelos (6,., **; 55,., ***) Ringtrast, Turdus torquatus (-, -, ; 7,.8, NS) Stenskvätta, Oenanthe oenanthe (, -., ***; 5, -.6, NS) Rödstjärt, Phoen. phoenicurus (, -., ***; 89,.9, ***) Rödvingetrast, Turdus iliacus (857, -., NS; 89,.8, ***) Koltrast, Turdus merula (67,., ***; 86,.9, ***) Buskskvätta, Saxicola rubetra (8, -.5, ***; 5, -.6, NS) Näktergal, Luscinia luscinia (79, -.6, ***; 8, -., NS)

56 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Blåhake, Luscinia svecica (-, -, ; 8,, NS) Rödhake, Erithacus rubecula (8, -., *; 9,.9, ***) Gräshoppsångare, Locustella naevia (7, -., ***;, -., NS) Kärrsångare, Acroc. palustris (6,.7, **; 6,.9, *) Härmsångare, Hippolais icterina (, -., NS; 9,., ***) Trädgårdssångare, Sylvia borin (, -., NS; 8,., ***) Rörsångare, Acroc. scirpaceus (8, -.5, NS; 99,., NS) Sävsångare, Acroc. schoenobaenus (9, -.6, ***; 79,.7, NS) Svarthätta, Sylvia atricapilla (96,.7, ***; 595, 7.6, ***) Törnsångare, Sylvia communis (75,., NS; 65,.8, ***)

57 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.) Ärtsångare, Sylvia curruca (, -., NS; 8,., ***) Lövsångare (N), Ph. t. acredula (878,., NS; 57, -.5, NS) Gransångare (N), Ph. c. abietinus (8, -., ***; 99,.7, ***) Kungsfågel, Regulus regulus (55, -.6, ***; 6, -.9, ***) Sv-v flugsnappare, Ficed. hypoleuca (8, -.9, ***; 6,., ***) Lövsångare (S), Ph. t. trochilus (56, -.7, ***; 9589,.7, ***) Gransångare (S), Ph. c. collybita (7, 9.7, ***; 75, 5.6, ***) Grönsångare, Phylloscopus sibilatrix (,., NS;,.9, NS) Grå flugsnappare, Muscicapa striata (8, -., ***; 68,., ***) Järnsparv, Prunella modularis (, -.9, ***; 77,.8, ***)

58 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Ängspiplärka, Anthus pratensis (7, -, *; 99, -.6, NS) Sädesärla, Motacilla alba (867, -., ***; 7,.7, ***) Gulärla, Motacilla flava (, -.5, ***; 87, -, NS) Varfågel, Lanius excubitor (-, -, ; 8,., NS) Stare, Sturnus vulgaris (7, -., ***; 99, -, **) Trädpiplärka, Anthus trivialis (9, -.7, ***; 9,, ***) Forsärla, Motacilla cinerea (5,., *;, 6., NS) Sidensvans, Bombycilla garrulus (-, -, ; 85,.9, ***) Törnskata, Lanius collurio (95, -., ***;, -.5, NS) Stenknäck, Cocc. coccothraustes (,.8, NS;,.7, NS)

59 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.). Grönfink, Carduelis chloris (7,, ***; 99,.5, ***) 8 Steglits, Carduelis carduelis (8,., ***; 8,.6, ***) Grönsiska, Carduelis spinus (, -., NS; 87,, *) Hämpling, Carduelis cannabina (96, -.8, ***; 75, -., ***) Gråsiska, Carduelis flammea (9, 8., *; 769, -., NS) Domherre, Pyrrhula pyrrhula (5, -., ***;, -.9, NS) Rosenfink, Carpodacus erythrinus (8,.9, *; 5, -5., ***) Större korsnäbb, Loxia pytyopsittacus (-, -, ; 9,.5, NS) Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra (-, -, ; 88,, ***) Korsnäbb ob., Loxia species (59,.8, NS; 5,.8, ***)

60 Figur. forts. Beståndsindex för häckningstiden. Summer count indices (cont.)..5 Bofink, Fringilla coelebs (659, -., ***; 68,.9, ***) 5 Bergfink, Fringilla montifringilla (76, -6., ***; 77, -.9, ***) Gulsparv, Emberiza citrinella (69, -., ***; 59,., NS) Videsparv, Emberiza rustica (7, -, ***; 57, -.9, **) Lappsparv, Calcarius lapponicus (-, -, ; 5, -.7, NS) Gråsparv, Passer domesticus (8, -.8, ***; 5, -.7, NS) Ortolansparv, Emberiza hortulana (, -.9, ***;, -., NS) Sävsparv, Emberiza schoeniclus (, -.9, ***; 55,., NS) Snösparv, Plectrophenax nivalis (-, -, ; 6, -.9, NS) Pilfink, Passer montanus (, -., NS; 7,., NS)