Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2016

Transkript

1

2 Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 6 Martin Green, Fredrik Haas & Åke Lindström Innehållsförteckning Summary Sammanfattning Inledning Metoder 5 Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 7) 9 Artkommentarer (inkl. Figurer 8 9) Tack Tabeller. Antal inventerade rutter Tabeller. Antal observerade fåglar och däggdjur i de olika programmen Figur. Diagram med populationsindex för 85 fågelarter 7 Figur. Diagram med populationsindex för 8 fågelarter nattrutterna Figur. Diagram med populationsindex för däggdjursarter Appendix. Deltagarlista Svensk Fågeltaxering vintern 5/6 och sommaren Omslagsbild/Cover: Alfågel Long-tailed Duck Clangula hyemalis Alla foto/photos: Åke Lindström

3 Summary Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 7. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 6. Department of Biology, Lund University. 8 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 6 include data from: 565 winter point counts in 5/6 ( st winter), of which 8 were carried out during the Christmas/New Year count, 9 summer point count routes ( nd year) and 9 Fixed routes ( st year). In the programme for covering night-active birds (7 th season), 8 routes were covered at three occasions each (March, April and June). The new monitoring systems for wetland birds and archipelago birds that were launched in 5 continued in 6. As many as 7 wetland routes and 8 archipelago squares of x km were surveyed. Population trends were analyzed using TRIM and trends for 98 different species are presented. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. ). Larger mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since and, respectively and we can now present short-term trends for mammal species based on these two systems. In the Christmas/New Year count 5/6, about 56, individuals of 9 species were counted by 5 observers. On the point count routes in summer 6, about 85, birds of species were counted by 9 observers. From the Fixed routes 8, birds of species were reported by persons. The Night routes yielded a little more than, birds of 5 species, counted by 6 observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs.. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). More than 6 mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Fallow Deer, European Hare, Wild Boar, Red Fox and Moose. Almost 6, birds of 95 selected species were counted in different forms of wet habitats. Within the system for archipelago birds, more than 95 birds of 66 selected species were registered in 6. Over the last years, the most pronounced declines are found in Ortolan Bunting, Hazel Grouse, Greenfinch, crossbill sp., Black Grouse, Lesser Whitethroat, Pheasant, Yellowhammer and Starling. The strongest Ärtsångaren är en doldis bland Sveriges fåglar som det gått riktigt dåligt för de senaste -5 åren. The Lesser Whitethroat has seen declined strongly in Sweden the last 5 years. increases during the same period are found in Common redpoll (spp. cabaret), Ptarmigan, Chiffchaff (spp. collybita), Kestrel, Goldfinch, Hawfinch, Redshank, Chiffchaff (spp. abietinus), Bullfinch and Whooper Swan. When analyzing trends for groups of species, based on their phylogeny and habitat preferences, the last decade has seen particularly declining numbers in waterfowl, grouse and sparrows, birds of farmland and mountain birch forest.

4 Sammanfattning Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 7. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 6. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 8 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 98 svenska fågelarter för åren Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan ) och på nattrutterna. Sedan 5 räknas ytterligare två program; Sjöfågeltaxeringen (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågelövervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom fasta rutor om x km. I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid. Vintern 5/6 räknades 56 fåglar av 9 arter på 8 rutter. Sommaren 6 räknades 85 fåglar av arter på 9 punktrutter och 8 fåglar av arter på 9 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, inventerades 8 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 6. Totalt inräknades drygt fåglar av 5 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 587 däggdjur av arter och på nattrutterna sågs 89 däggdjur av 8 arter. Inom Sjöfågeltaxeringen räknades knappt 6 fågelindivider av 95 utvalda arter, och inom Kustfågelövervakningen bokfördes totalt drygt 95 fåglar av 69 utvalda arter. Över de senaste åren uppvisar följande tio arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: ortolansparv, järpe, grönfink, mindre och obestämd korsnäbb, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare, från -8, % per år hos ortolansparven till -5, % per år hos staren. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 6, % per år hos sydlig gråsiska till,5 % per år för sångsvan. Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet och habitatval, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, samt fåglarna i jordbrukslandskapet och fjällbjörkskog. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för ungefär fyra femtedelar av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal skall upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs numera sex olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Svensk Fågeltaxerings största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under upp till fyra decennier. Trenderna ger viktig information om de svenska fåglarnas status till naturvårdare och forskare i Sverige och utomlands, samt till amatörornitologer. Data används också som underlag för den svenska rödlistan och inom internationell rapportering om miljötillståndet inom EU. Denna årsrapport omfattar vintern 5/6 och sommaren 6. Det är nu den :e vinteroch :a sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 975, den :e säsongen för standardrutterna som startade 996 och den sjunde för nattrutterna som startade. Sedan 5 löper två nya program som vi hoppas ska ge mer detaljerad information om antalsvariationen hos våra kust- och våtmarksfåglar. Sjöfågeltaxeringen, som vi driver tillsamman med SOF-BirdLife Sverige och som riktar in sig på våtmarksfåglar i alla typer av blöta miljöer, växte ordentligt från det första året och 7 rutter av olika typer inventerades 6.

5 År 5 startades det nationella programmet för kustfågelövervakning och 6 blev således det andra året som inventeringar genomfördes inom ramen för detta program. Inom kustfågelövervakningen räknas sjöfåglar i skärgården inom fasta, x km stora, systematiskt utplacerade rutor. Arbetet genomförs i samarbete med landets kustlänsstyrelser och med regionala ornitologiska föreningar. Under 6 inventerades 8 av de rutorna. Utöver arttrenderna så används data från Svensk Fågeltaxering till att skapa så kallade indikatorer, som visar hur det går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika miljöer och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska data i tre olika EU- gemensamma indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom gör vi indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet påverkas av hur riksdagens olika miljömål efterföljs ( Vi presenterar indikatorer för sju av de 6 delmålen. I årets rapport analyserar vi också hur det totala antalet häckande fågelpar i landet har förändrats under den period som vi har standardruttsdata från, alltså (9 år). Förutom hur det gått för landet i sin helhet undersöker vi hur totalantalet häckande par förändrats i olika naturmiljöer under samma tid. Det framträder en något annorlunda bild av fågelfaunans förändringar när trenderna mäts i miljoner par istället för decimaler av TRIM-index! Samarbetet med landets samtliga länsstyrelser fortgår och utvecklas. Ytterligare län har under 6 fått sina regionala trender analyserade och samtidigt fortsätter samarbetet kring standardrutter, punkt- och nattrutter. Länsstyrelserna är dessutom mycket viktiga partners i den nya Kustfågelövervakningen. Denna rapport går till alla de 6 inventerare som bidragit till Svensk Fågeltaxerings inventeringar under det senaste verksamhetsåret. Rapporten skickas även ut till många intresserade privatpersoner, forskare och myndigheter. Vi hoppas rapporten både skall ge svar och väcka frågor om hur det går för Sveriges fåglar, samt sporra till fortsatta inventeringsinsatser. I årets rapport har vi skattat hur många fågelpar som kommit till, eller försvunnit, i Sverige de senaste 9 åren enligt standardrutterna., både för Sverige i sin helhet och i olika naturmiljöer. Starens minskning har bidragit till att antalet par av arter knutna till jordbruksmark har minskat med ungefär en miljon. This year we have estimated how many bird pairs that have been gained or lost in different habitats in Sweden the last 9 years. The decline of the Starling has contributed to the total loss of about million pairs of birds largely connected to farmland.

6 METODER Inventeringsmetoder Flera olika metoder används för att räkna fåglar på ett mellan åren jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter, nattrutter, punkt- eller linjeräkning vid våtmarker av alla slag, samt individräkningar på de skärgårdsöar som finns i fördefinierade rutor utlagda längs våra kuster. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under 6 framgår av Figur. Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 975, både sommar och vinter. Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om x km ). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 5 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 76. Metoden infördes 996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna. Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 5x5 km yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen). Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes men testades i Uppsala län under åren 8 9. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter. Sjöfågeltaxeringen. Bygger i grunden på samma upplägg som punktrutterna ovan och inventeraren väljer själv var hen ska räkna. Punkterna ska dock ligga invid blöta miljöer av något slag (sjö, mindre våtmark, kust, vattendrag etc.). Antalet punkter per rutt kan variera mellan en enda och upp till. Räkningstiden per punkt är inte fast utan det hela bygger på att man räknar alla individer av aktuella arter som finns inom synhåll tills man är färdig. Inventeraren kan också välja att göra en linjetaxering där man går en förutbestämt runda i anslutning till våta miljöer och räknar alla individer man hör och ser av aktuella arter. Inventeringen genomförs under maj månad och varje rutt inventeras vid ett tillfälle per år. Systemet startades 5 och arbetet sker i samarbete med SOF-Birdlife Sverige samt de regionala ornitologiska föreningarna. Sjöfågeltaxeringen är också tänkt som en enklare inventering som kan passa de flesta fågelintresserade, även de som inte har vana av tidigare inventeringar. Kustfågelövervakningen. I detta program inventeras systematiskt utplacerade, x km stora, rutor i skärgårdsmiljö, vid ett tillfälle årligen under försommaren. Rutorna är fasta och har fördelats länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns i respektive läns kustområde. Inventeringen genomförs i huvudsak från båt. Inom rutan besöks samtliga öar. Inventeraren färdas runt dessa inom 5 m avstånd från strandlinjen. Under pilotåret 5 var landstigning av öar frivilligt, men de som landstegs då ska även göras så fortsättningsvis. Av de 75 fågelarter som ingår i programmet bokförs samtliga individer, förutom årsungar, som observeras inom rutan. I Västra Götalands län och vid inventeringarna av Karlsöarna (Gtl) används en något annorlunda metodik. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med Länsstyrelserna i kustlänen samt i flera fall också med de regionala ornitologiska föreningarna i resp. område. 5

7 6

8 Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data). Med TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, standardrutterna samt nattrutterna så här långt) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med riktningsmässigt stabila trender. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på maximum-likelihoodmetoden med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år ( serial correlation - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i Figur. Index i siffror finns i Excel-filer på hemsidan. För de tre längre inventeringsprogrammen har vi använt 998 som basår (index = ). Anledning är att det detta år gjordes 66 standardrutter och vi menar att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har ritat kurvorna för vinterpunktrutterna, sommarpunktrutterna och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en sammanhållen bild av hur det går för en art. Så här läser du trendfigurerna, med blåmesen som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 998 satts till. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 998. I blåmesens fall betyder vinterindexen på ungefär,5 för 975 att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 975 var alltså bara hälften så stor som år 998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över.5 Blåmes, Parus caeruleus (59,., ***; 896,.9, ***; 9,.6, ***) Figur. (motstående sida) Antal och fördelning av inventerade rutter inom Svensk Fågeltaxering under vintern 5/6 och vår/sommar 6. Inventeringarna summeras per 5 x 5 km. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. På kartan ned till höger visas vilka x km stora rutor i skärgårdsmiljö som inventerats inom Kustfågelövervakningen. The number and distribution of surveys carried out within the Swedish Bird Survey in the winter of 5/6 and spring/summer of 6. The routes are summarized per 5 x 5 km. For the Fixed routes (upper right) and night routes (lower left) there is only one route per square. Sjöfågeltaxeringen is a new scheme surveying inland and coastal wetlands. Kustrutor is a scheme, consisting of squares aimed at marine species in the Swedish archipelago. 7

9 eller under. Det viktiga är vilka trender över tid som finns i kurvan. Med TRIM gör vi en (log)linjär analys, där man beräknar den mest passande (log)linjära trenden (konstant procentuell förändring per år). I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter, sommarpunktrutter och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerade med semikolon. Det första talet ( 59 för blåmesen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år på Vinterfågelräkningen. Det andra talet (,) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Blåmesen har alltså i genomsnitt ökat med, % per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS ( not significant ) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<,5, p<, och p<,. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 896 blåmesar om året mellan 975 och 6, med en genonsnittlig ökning om,9 % per år, även här med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 9 fåglar setts per år och arten har ökat med,6 % per år. Notera alltså att de tre trenderna berör olika delprojekt och olika tidsperioder! Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, beroende på i vilken biotop de påträffas. Tre av dessa är Vanliga jordbruksfåglar ( Common farmland birds ), Vanliga skogsfåglar ( Common woodland birds ) samt Övriga vanliga fåglar ( All other common birds ). Av de arter som valts ut i Europa, visar vi i Sverige trender för, resp. 5 arter (Fig. ). Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter. Medelindex är i detta fall det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art. Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter används även som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling i Sverige, i förhållande till de nationella miljömålen. Efter samma princip som ovan vägs populationsutvecklingen samman hos utvalda fågelarter, vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen. Dessa är: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 5). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från andra miljöer. Det finns även en indikator för målet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 6). Denna beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av förbiflyttande arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under april augusti. För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +,8 respektive +5, C. Därefter kan man för varje fågelinventering beräkna medeltemperaturen för de individer som påträffats. Vi kallar denna medeltemperatur för CTI ( Community Temperature Index ). Sedan kan man följa hur CTI förändras över tiden. Förändringarna visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av varma arter, ofta på bekostnad av antalet individer av kalla arter. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir varmare eller kallare. Indikatorerna för de sju miljömålen presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen ( där det också finns fördjupande texter att läsa. 8

10 RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete 6 Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller de flesta av punkt-, natt- och sjöfågelrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i främst de norra delarna av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som bidragit till den goda täckningen i dessa län. Värmlands län är nya i detta sammanhang och hälsas varmt välkomna i nattruttsfamiljen! Inom Kustfågelövervakningen betalas ersättning ut per ruta genom anslag från Naturvårdsverket, antingen via deltagande länsstyrelser eller via projektet centralt. Totalt deltog 6 personer under året, vilket är 5 fler än året före. Flest nya personer kom med via Sjöfågeltaxeringen. I slutet av rapporten listas samtliga årets deltagare. Där framgår också i vilka av de olika delprogrammen som var och en har deltagit i, samt i vilken omfattning hen har deltagit i dessa (Appendix ). Fria punktrutter Totalt gjordes 565 vinterinventeringar, varav 8 under huvudperioden runt jul och nyår, en minskning med några få protokoll sedan året före (Tabell ). Drygt 6 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Antalet rutter gjorda perioderna, samt har tyvärr minskat stadigt de senare åren, men vårt försök att få fler att inventera period 5 slog väl ut (läs om detta i fjolårets rapport). De 96 rutterna period 5 är en ökning med från året före. Totalt deltog 5 olika personer. Under period räknades 5/6 totalt 56 7 individer av 9 arter (Tabell ). Motsvarande siffror för /5 var 9 individer av arter. Perioderna,, respektive 5 sågs 5 96, 7 58, 67 respektive individer. Brunglada, drillsnäppa och höksångare (!) blev nya arter för Vinterfågelräkningen. Totalt gjordes 9 fria sommarpunktrutter av 9 olika personer (Tabell ). Rapporterna för 6 omfattade 8 9 fågelindivider av arter (Tabell 5). Motsvarande siffror för 5 var fågelindivider av 7 arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i Figur. Vitnackad svärta blev ny art för sommarpunktrutterna under 6. Standardrutterna Totalt inventerades 9 standardrutter under 6, vilket är något fler än året före, men på den nivå runt 5 om året som vi hållit sedan 7 (Fig., Tabell ). Sammanlagt deltog olika personer under 6. Elva rutter har inventerats alla åren och åtta rutter under år. De rutter som inventerats minst antal gånger är inventerade tre gånger (fyra rutter). Sveriges 76 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt, gånger per rutt. På de 9 inventerade standardrutterna sågs 8 fåglar av arter längs linjerna och 55 av 9 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs arter. En lista över antalet En av de sju smådoppingar som sågs på sommarpunktrutterna 6. Hela 6 individer sågs på sjöfågelrutterna, vilket möjliggör framtida trendberäkningar även för denna ganska ovanliga art. As many as 6 Little Grebes were observed in the new scheme for wetland birds, which suggests that we soon will be able to produce population trends also for this scarce breeder. 9

11 fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Nya arter blev stäpphök på rutten E7C och vitryggig hackspett på DH. Totalt har nu 6 fågelarter setts på standardrutterna. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur. På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 9 av de 9 rutterna (59 %). Totalt sågs 587 djur av arter på linjerna. På sex år har sammanlagt däggdjursarter setts. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg (Fig., Tabell 7). Det sågs även järv, utter och fjällräv. Trender för de däggdjur som inräknats i tillräckligt höga antal på standardrutterna finns tillsammans med trender för däggdjur baserade på nattruttsdata i Figur. Figur. Det genomsnittliga antalet individer av tre däggdjursarter sedda på standardrutterna 6. The average number of individuals of three mammal species registered on the Fixed routes in 6. The species are (from left to right): European hare, Roe deer and Eurasian beaver. Nattrutterna Hela 8 rutter inventerades av 6 olika personer (Fig. ). Detta är det hittills högsta antalet inventerade rutter under nattrutternas sjuåriga historia. Bakom ökningen ligger bl.a. att Länsstyrelsen i Värmlands län under året gick med bland de län som använder nattrutterna i den regionala miljöövervakningen. Detta gav ett efterlängtat tillskott av nattrutter i de västra delarna av landet. Totalt rutter (8 %) inventerades vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och rutter (96 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes 9 inventeringar, varav rutter under period (mars), 5 rutter under period (april) och rutter under period (juni). I Tabell 8 summeras antalet inräknade individer av alla arter som nattrutterna fokuserar på. Siffrorna bygger på det maximala antalet individer per art som noterats på varje punkt, vilka sedan har summerats till det maximala antalet individer per rutt och år. På de 8 rutterna registrerades 86 fågelindivider av 5 arter och 89 däggdjurindivider av 8 arter. Däggdjur registreras både under de fem minuterna på punkterna och under transportsträckorna mellan punkter. Sedan 5 summerar vi däggdjursantalen från punkter och transportsträckor till en summa per art (Tabell 9). Vi har också

12 beräknat trender baserat på de sammanlagda resultaten från punkter och transportsträckor. Trender för fåglar som noterats på nattrutterna återfinns i Figur. Trender för däggdjur som inräknats på nattrutterna återfinns tillsammans med trender från standardrutterna i Figur. Sjöfågeltaxeringen Inom Sjöfågeltaxeringen inventerades 7 rutter av minst personer under 6. Antalet medverkande personer är egentligen något fler, men ibland får vi endast information från en samordnande person och saknar då direkt uppgift om vem som faktiskt räknat på vissa platser. En rutt kan vara en punktrutt med allt mellan och punkter, eller en linjetaxering (se Metoder). I ett växande antal landskap ordnades mer samordnade insatser (Värmland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Gotland och Skåne) och även i övrigt ökade den geografiska spridningen jämfört med 5 (se Fig. ). Fortfarande finns dock stora luckor i landet och vi noterar särskilt det låga antalet rutter i klassiska våtmarkslandskap som Närke, Västmanland och Uppland. Här, och även i landet i stort, finns utan tvekan utrymme för fler inventeringsplatser under kommande år. Även när det gäller de miljöer som täcks ökade spridningen något från det första årets insatser, men det är alltjämt så att mindre våtmarker och viltvatten dominerar bland inventeringsplatserna. Regelrätta fågelsjöar är än så länge förvånande få bland de plaster som ingår. Avskräcker de höga fågeltalen på dessa möjligen från inventering? Även när det gäller olika miljöer finns alltså gott om utrymme för ytterligare spridning. Ytterligare rutter vid riktiga fågelsjöar, andra sjöar samt längs kuststräckor är några av önskemålen inför kommande år. Totalt inräknades individer av 95 arter, dessa redovisas i Tabell. Lite drygt rutter har inventerats under både 5 och 6, dvs. är sådana som skulle kunna gå att använda för att analysera förändringar. Vi gör inga sådana analyser här efter endast två år, men vill rikta en påminnelse till alla inventerare därute att inte glömma bort att våtmarksrutterna ska inventeras återkommande för att vara av värde inom fågelövervakningen. Gör man bara det bedömer vi att detta system har en närmast enorm potential när det gäller att följa utvecklingen hos fåglar i svenska våtmarker av alla slag. Kustfågelövervakningen Under 6 inventerades 8 av de fasta rutor som ingår i den nationella övervakningen av häckande kustfåglar. Inventeringsarbetet utfördes av 55 inventerare och ett antal båtförare, som totalt noterade 95 7 fåglar av 69 arter (Tabell ). Skrattmås observerades i högst antal, följd av storskarv och silvertärna. Fiskmås noterades i störst andel rutor (97,8%). Inte mindre än 5 arter sågs i fler än 5 exemplar och arter sågs i fler än rutor. Sammantaget bådar det gott inför framtida trendanalyser. Kustfågelövervakningen presenteras i detalj i en egen rapport. Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa skall på standardrutterna inte inkluderas. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller: Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns x stycken dunungar.

13 När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en () individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar. Fågelåret 6 jämfört med 5 Vintern 5/6 Vintern 5/6 var återigen en mild vinter, den tredje på rad, men dock inte riktigt lika mild som vintern före. Vintervädret 5/6 sammanfattas på SMHIs hemsida så här: Vintern 6 hade inte mindre än tre ansikten. Först en mycket mild och blåsig julmånad med flera nya decemberrekord i den södra halvan. Detta följdes av en abrupt väderomläggning kring nyår med bistert vinterväder under större delen av januari. I slutet av januari ersattes det kalla vädret med milt och odramatiskt väder vilket även kom att prägla februari. På sina håll i södra Sverige var det även en mycket solig vinter. Temperaturavvikelsen för hela vintern blev mellan och grader över det normala i nästan hela Sverige. För de 88 arter där årliga index beräknats för period (jul/nyår) så ökade index för arter (7 %) jämfört med /5 och för 7 arter (5 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var salskrake, sångsvan, kungsörn, ormvråk, fjällvråk, glada, havsörn, tretåig hackspett, kaja, stare, steglits och bofink. Ovanligt låga index för senare tid återfanns hos alfågel, ejder, Det går sedan mycket dåligt för staren som svensk häckfågel, men allt fler blir kvar på vintern enligt Vinterfågelräkningen. The Starling is declining steadily as a breeder in Sweden, but more and more are seen in winter. sparvhök, järpe, turkduva, skata, nötskrika, tofsmes, talltita och grönfink (Fig. ). Sommaren 6 Den milda vintern åtföljdes av en generellt mild vår. Mars var flera grader varmare än normalt, medan april var omväxlande med ett litet temperaturöverskott över hela landet. Runt maj rådde högsommartemperaturer i hela Sverige. Detta åtföljdes av en svalare period, men ytterligare ett par rejäla varmluftsinbrott kom i slutet av maj, alltså vid den tid när fågelinventeringarna tar fart i södra Sverige. Sammanlagt var även maj varmare än normalt och mest så längst i norr och längst i söder. Återigen var juni den relativt sett kallaste månaden under våren/försommaren, med något varmare än normalt i södra Sverige, men kallare än normalt längst i norr. Där var det tidvis också mycket regnigt under bästa inventeringssäsong (källa: SMHIs hemsida). För de 5 arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 66 ( %) som ökade sitt index och 85 (56 %) som minskade sitt index från 5 till 6 (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). För standardrutternas 96 arter/raser ökade (5 %) och minskade 96 (9 %) från året före (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan).

14 Sett i ett tioårsperspektiv och över båda sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade svarthakedopping, både sydlig och nordlig gransångare, stenknäck och sydlig gråsiska ett ovanligt bra år. Ett jämförelsevis dåligt år hade däremot storlom, bläsand, ejder, gravand, orre, tjäder, järpe, fasan, tofsvipa, storspov, sånglärka, hussvala, skata, talltita, rörsångare, grönsångare, sv-v flugsnappare, stare, grönfink, rosenfink, gulsparv och ortolansparv (Fig. ). På ugglefronten var det olika signaler i olika delar av landet 6. I norr var det i allmänhet ett bottenår, vilket illustreras av generellt låga antal pärlugglor och lappugglor på nattrutterna. I södra Sverige var mönstret ett annat och särskilt på Gotland noterades istället ett toppår för pärluggla. Gotland hyser ju inga sorkar så det bör ha varit höga tätheter av möss som ligger bakom den toppen (Fig. ). Som vi beskrivit tidigare innebar ett sämre gnagar- och uggleår i norr att relativt många jordugglor sågs på nattrutterna i andra delar av landet. Eftersom vi så här långt har få nattrutter i de delar där det under gnagarår häckar många jordugglor, speglar index från nattrutterna för denna art snarast det motsatta läget jämfört med de andra nordliga ugglorna. Ytterligare ett tecken på att det inte var någon vidare gnagartillgång i norr var det faktum att inte en enda hökuggla bokfördes på nattrutterna 6. Hos övriga arter som följs genom nattrutterna så var index för 8 arter (56 %) lägre, och för arter ( %) högre än året innan (Fig.). Nytt för i år är att vi redovisar trender för de däggdjursarter där dataunderlaget så tillåter både från natt- och standardrutter i tillsammans i en figur (Fig. ). Än så länge handlar det såklart om mycket korta trender, sju respektive sex år, men en del mönster är ändå ganska tydliga. Det finns ett antal däggdjur tydligt ökat under dessa år, såsom fälthare, vildsvin, rådjur och dovhjort. Samtidigt verkar antalet rödrävar ha minskat något. Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur inkluderar alla tillgängliga år för standard- och punktrutterna. Nu är serierna så långa att en del av data kan räknas som historiska. Detta är bra nog, men intressantast är ändå vad som händer nu. Likt föregående år har vi därför analyserat de senaste åren, nu alltså 7 6, och vi koncentrerar oss på standardrutterna. Notera då att detta bara är andra halvan av de nitton år som analyserats ovan så trenderna för de olika perioderna kan mycket väl skilja sig åt. Vi presenterar här bara en kort sammanfattning av resultaten (Fig. ) men berör flera av trenderna även i arttexterna. Vi har beräknat -årstrender för arter/raser (raserna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare, gransångare respektive gråsiskor). För 5 arter (8 %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar säkert i antal. Trenden är positiv för ytterligare 58 arter (9 %), men inte statistiskt Trender det senaste decenniet 8% 7% 9% 6% ÖKNING Ökning Minskning MINSKNING Figur. Fördelningen av trender hos svenska fågelarter/raser under perioden 7 6, baserat på standardrutterna. De mörka färgerna (blå och röd) visar statistiskt säkerställda trender (ökningar respektive minskningar) och de ljusare färgerna visar de icke säkerställda trenderna. De sistnämnda kan även betecknas stabila. The proportion of population trend classes among Swedish breeding bird species/subspecies in 7 6, based on the Fixed Routes. The dark colours (blue and red) indicate statistically significant trends (increases and declines, respectively). The pale colours represent non-significant trends. The latter can be referred to as stable.

15 säkerställd. För 5 arter (6 %) är trenden negativ, men inte statistiskt säkerställd. Trenden är signifikant negativ för 55 arter (7 %), vilket betyder att de med största sannolikhet minskar i antal. Det är alltså fler arter som säkert minskar (7 %) än vad som säkert ökar (8 %) och skillnaden mellan negativa och positiva trender förstärktes något jämfört med i fjol. De övriga arterna kan statistiskt sett kallas stabila (55 %). Den genomsnittliga trenden för alla arter/raser är en minskning med,6 % per år. Denna genomsnittliga trend är en marginell försämring mot värdet för 6 5 (medeltrend -. % per år). Totalt 9 arter/raser har trender med den största statistiska säkerheten (p<,, ***). Denna nivå av statistisk säkerhet sammanfaller oftast (men inte alltid) med att det är arter som ses (eller setts) i relativt stora antal. Av dessa arter är det ortolansparv, järpe, grönfink, korsnäbbar, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare som minskat kraftigast, från -8, % per år hos ortolansparven till -5, % per år hos staren. Korsnäbbarnas trend påverkas av att det första året 7 var ett riktigt toppår. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 6, % per år hos sydlig gråsiska till,5 % per år för sångsvan. Steglitsen är en av de arter som ökat mest som häckfågel i Sverige, både långsiktigt (ungefär % per år sedan 975) och kortsiktigt (7,9 % per år de senaste åren). Det finns också en sentida tendens till att arten ökat ökning som övervintrare. The Goldfinch is one of the species that has increased most in Sweden as a breeding bird, both in the long term (almost % per year since 975) and short term (7.9 % per year the last decade). There are also recent signs of an increase in winter. Fågelindikatorer Som brukligt presenterar vi två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Först presenteras de indikatorer som baseras helt på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval. Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras på standardruttsdata.

16 Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = ). Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = ). Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 5). Figur. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (975 6, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (998 6, orange linje). De tunna linjerna runt index visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators (including 95% CI) for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds). The orange lines are the same indicators, but based on the Fixed routes. De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer baserade på sommarpunktrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Ovan visas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. ), inklusive motsvarande värden för standardrutterna sedan 998. Sedan 975 har det gått sämst för jordbruksfåglarna, mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för övriga vanliga fåglar. De indikatorer som grundar sig på standardrutterna stämmer väl in i bilden, förutom för skogsfåglarna. De klarar sig mycket bättre enligt standardrutterna. Alla index sjönk mellan 5 och 6, förutom jordbruksfåglar och skogsfåglar (standardrutterna). Svenska miljömålsindikatorer I Figur 5 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (norr om 6 grader) och en för södra Sverige (söder om 6 grader). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna 5

17 baseras endast på de rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 5). Indikatorerna är beräknade med startår. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet. På Miljömålsportalen, redovisas även regionala indikatorer för sammanslagningar av län, men här tar vi endast upp de nationella indikatorerna. Generellt var 6 ett något sämre år än 5. Fem av åtta indikatorer uppvisade ett lägre index 6 jämfört med 5. Över hela perioden av 5 år som indikatorerna speglar har relativt få förändringar skett. Indikatorn för Ett rikt odlingslandskap har dock en entydig negativ riktning och fjällfågelindikatorn för fjällbjörkskogen är även den negativ. Inte en enda av indikatorerna har någon statistiskt säkerställd ökning under åren -6 (Fig. 5). Det går fortsatt dåligt för fåglarna knutna till odlingslandskapet. En av många bidragande orsaker är troligen allt mindre ytor av betesmarker med tillhörande viktiga småbiotoper som stenrösen, buskage och vätor. The birds connected to farmland are still the ones doing relatively worst according to our habitat indicators. One reason is probably the general loss of pastures with important small biotopes such as stone walls, bushes and wet areas. Sett till de enskilda arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen så var den samlade bilden redan tidigare att det är en övervikt för minskande jämfört med ökande arter. Den bilden förstärktes något jämfört med förra året. Av de 7 indikatorarterna är det nu arter som minskat signifikant ( %) och arter som ökat signifikant (8 %). Exakt hälften av arterna (7 arter, 5 %) uppvisar inga statistiskt säkerställda förändringar. Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 6) visar att den svenska fågelfaunan successivt blivit bli varmare de senaste 5 åren. Arter med relativt sett varma utbredningsområden ökar på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. Ser vi däremot enbart till de allra senaste åren, från ungefär och framåt, har det dock inte hänt mycket alls med fågelfaunans sammansättning när det gäller fördelningen mellan varma och kalla arter. Om något är det snarast en nedgång i det svenska fågelsamhällets medeltemperatur de senaste åren som vi kan se i Fig. 6. 6

18 Trim Index = 7 Ett rikt växt- och djurliv Trim Index = 9 Levande sjöar och vattendrag Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och röd glada (n = 7) Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = ) Trim Index Myllrande våtmarker, norra Sverige + = Trim Index = Myllrande våtmarker, södra Sverige Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smaln. simsnäppa (n = ) Södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8) Trim Index = 7 Ett rikt odlingslandskap Trim Index = 8 Levande skogar Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = ) Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre (n = 6) Storslagen fjällmiljö, kalfjäll Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog Storslagen fjällmiljö Trim Index = Trim Index = Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7) Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, bergfink, gråsiska (n = 7) Figur 5. Indikatorer för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren 6. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning 6, samt fet röd stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Environmental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest lower blue, tundra red). Species in bold had significant positive trends 6, species in bold red had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=). 7

19 dcti Begränsad klimatpåverkan Figur 6. Indikatorn för miljömål Begränsad klimatpåverkan (dcti, förändring i Community Temperature Index) är ett mått på hur den svenska fågelfaunan är sammansatt. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall. dcti har stigit genom att proportionen sydliga och värmeälskande arter har ökat i landet, på bekostnad av mer nordliga arter (mer detaljinformation i texten). Data är från standardrutterna. The bird indicator (dcti) for the Environmental Objective Reduced Climate Impact. Thin black lines are 95 % CI. The increase in dcti means that the relative proportion of southern and warmth-loving species has increased in Sweden. For more information, see Lindström et al. () in Ecography. Fler eller färre fågelindivider i Sverige 998-6? Alla årsrapporter från SFT handlar om förändringar i fågelantal inom Sveriges gränser. I första hand om antalsförändringar i de häckande bestånden, men även hur antalen övervintrande fåglar förändras. Resultaten redovisas i form av trender som anger den procentuella förändringen över olika tidsintervall. Även om vi regelbundet summerar läget för hela grupper av arter, antingen knutna till vissa miljöer som när det gäller våra indikatorer, eller för olika taxonomiska grupper såsom änder eller sparvar, så redovisar vi inte hur antalet fågelindivider förändrats. Givetvis kan man för en enskild art utläsa att det har blivit fler eller det har blivit färre individer under viss period, men vad detta innebär i faktiska fågelantal är inte uppenbart. Inte minst för oss själva är detta en fråga som dyker upp då och då, men även från en bredare allmänhet frågas allt oftare: Har det blivit fler eller färre fåglar som häckar i Sverige?. Den frågan tänkte vi göra ett försök att svara på här i detta avsnitt. Innan vi kommer in på svaret på frågan måste vi redogöra för hur vi räknat, eftersom det går att göra på flera olika sätt. Steg är att välja ut vilken tidsperiod som vi vill analysera. Här har vi valt den period varifrån vi har goda standardruttsdata, De senaste 9 åren alltså. Anledningen till detta är enkel. Det är den period som vi har data från flest häckande fågelarter och för hela Sverige. Detta innebär att de förändringar vi redovisar nedan endast gäller för denna period. För andra perioder ser mönstren troligen ut på något annat sätt. Steg är att finna siffror för antalet häckande par av samtliga arter i Sverige. De mest genomarbetade och aktuella sådana uppgifter som vi har är de som redovisas i boken Fåglarna i Sverige antal och förekomst (Ottosson m.fl. ) och det är dessa siffror som ligger till grund för de skattningar av totalbestånden 998 och 6 som vi har gjort. Men siffrorna i Ottosson m.fl. () avser år 8. Steg blir därför att räkna om dessa till skattningar av populationsstorleken till åren 998 och 6. Här har vi förenklat beräkningen genom att för alla arter använda oss av standardruttstrender, om sådan finns för arten. För arter som enligt standardrutterna har en statistiskt säkerställd förändring har vi räknat om antalen från 8 med hjälp av den förändringstakt som standardruttstrenden visar, till nya skattningar av antalen för 998 och 6. För arter utan statistiskt säker förändring har vi helt enkelt behållit siffrorna från 8 som skattningar både för 998 och för 6. Även för arter där ingen standardruttstrend kan beräknas har vi antagit ett oförändrat häckande bestånd under hela perioden av samma storlek som anges för 8. Vi kan idag beräkna en standardruttstrend för lite drygt arter. I vissa fall kan trenden inte beräknas med 998 som startår utan data håller för trendanalys först från ett senare år. Detta har vi bortsett från här och har istället använt oss av alla standardruttstrender från så lång tid som möjligt och behandlat dessa som om de gäller för hela perioden På detta vis har vi för varje 8

20 häckande fågelart i landet beräknat en populationsstorlek för 998 och en motsvarande sådan för 6. Det är dessa skattningar som ligger till grund för alla jämförelser nedan. Ovan nämnda beräkningar är givetvis en förenkling av verkligheten. Det är rimligen inte alla arter där standardrutterna bäst beskriver utvecklingen av det svenska beståndet. För arter knutna till mer speciella miljöer, för sådana med små beståndsstorlekar, och för arter med den huvudsakliga aktivitetstoppen under andra delar av dygnet än under morgontimmarna, är det högst rimligt att det finns avvikelser från de trender som standardrutterna resulterar i. På samma sätt är det givetvis inte helt sant att antalen av de ca 5 häckande arter i Sverige som standardrutterna inte håller för att beräkna en trend för har varit helt stabila under de 9 åren. Trender för kortare perioder är inte heller nödvändigtvis desamma som för hela perioden Vi tror dock inte att något av detta egentligen påverkar de generella resultaten eller slutsatserna nedan. Detta eftersom huvuddelen av de arter som hamnar i någon av de grupper som vi vet att vi har behandlat väldigt förenklat, i regel inte är särskilt talrika. Inte ens väldigt stora procentuella förändringar av beståndet hos en fåtalig art påverkar totalantalet fåglar på något betydande vis. De stora förändringarna i de reella antalen är självklart de som är kopplade till talrikare arter. I Ottosson m.fl. () anges antalet häckande fågelpar i Sverige år 8 till ca 7 miljoner. Genom att räkna på det sätt vi anger ovan hade vi ca 66 miljoner häckande fågelpar i landet år 998. Under de därpå följande 9 åren har antalet häckande fågelpar i Sverige ökat till nästan 7 miljoner. Vi har med andra ord idag ca fem miljoner fler häckande fågelpar i landet än vad vi hade för knappt år sedan. Det sammanfattande svaret på frågan ovan är därmed att vi har fler häckande fåglar i Sverige idag än vad vi hade år 998! Notera här då återigen att detta endast gäller för just denna period. Över längre eller kortare perioder har mönstren med största sannolikhet varit andra. Vi kan exempelvis bara genom att bläddra igenom trendfigurerna från punktrutterna i denna rapport få en fingervisning om att utvecklingen under de senaste dryga åren (975 6) inte alls har varit lika positiv. På samma sätt finns tecken på att under de allra senaste tio åren har det inte heller gått lika bra för landets fåglar som just under perioden Av de 5 arter vi låtit ingå i analysen är det 57 ( %) som hade ett större häckande bestånd i Sverige 6 jämfört med 998, och 5 (8 %) Talgoxen är en av de arter som genom sin sentida populationsökning har bidragit till att antalet fågelpar i Sverige ökat med flera miljoner de senaste 9 åren. The Great Tit has contributed to the estimated increase of several million bird pairs in Sweden the last 9 years. som hade ett mindre häckande bestånd 6 än 998. För resterande 5 arter (6 %), de utan säkerställd förändring i trend och de utan beräknad trend alls, har vi alltså antagit oförändrade bestånd mellan 998 och 6. De tio arter som ökat allra mest i reella antal i Sverige var i nämnd ordning: talgoxe, bofink, svarthätta, taltrast, rödhake, trädpiplärka, grå flugsnappare, blåmes, ringduva och rödstjärt. Tillsammans stod dessa för en total ökning med drygt åtta miljoner fågelpar. De arter som minskat allra mest i rena antal under denna period var kungsfågel, bergfink, stare, dalripa, björktrast, gulsparv, grönfink, sånglärka, gråsiska och tornseglare. Det sammanlagda antalet fågelpar av dessa arter som försvunnit från Sverige under de senaste knappa åren var nästan fem miljoner. Som synes handlar det i samtliga av dessa fall om talrika arter. I ett ytterligare steg delade vi upp arterna i grupper knutna till olika naturmiljöer (Fig. 7). Här använde vi den indelning som tidigare använts i Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige (Ottvall m.fl. 8, Rapport från Naturvårdsverket). Vi tittar här närmare på fåglar knutna till 9

21 skog, odlingslandskap, sjöar och våtmarker, kusten, respektive fjällen. Vi har gjort några kompletteringar till den indelning som användes av Ottvall m.fl. (8), i fall där vi funnit detta motiverat, men tilläggen är i regel relativt få och påverkar enligt vår bedömning inte de samlade mönstren. Den största förändringen är att vi till skogens fåglar också har räknat in de rovfåglar och ugglor som hör hemma i den miljön. För flertalet av dessa arter ger standardrutterna dock ingen signifikant förändring 998 6, dvs. inkluderandet av dessa art påverkar generellt sett inte resultaten. Indelning av arter i kategorier på detta vis är inte helt enkel och en enskild art kan förekomma i mer än en grupp. Våra miljömålsindikatorer (Fig. 5) visar på att det generellt har gått sämre för fåglar knutna till odlingslandskap och fjällbjörkskog, medan fåglar knutna till andra miljöer klarat sig relativt sett bättre under ungefär samma period som analyseras här. Består detta mönster även när vi tittar på det faktiska antalet fågelpar? För det första kan vi konstatera att för fyra av de fem analyserade grupperna har det totala antalet häckande fågelpar (av alla arter inom gruppen) minskat från 998 till 6. För fåglar knutna till våta miljöer ( sjö och våtmark respektive kust ) är förändringarna små, i Odlingslandskap Förändring i antal fågelpar i Sverige från 998 till 6 Skog Sjö & Våtmark Kust Fjällen 6 8 Miljoner par Figur 7. Det uppskattade antalet tillkommande eller förlorade fågelpar i Sverige perioden 998 till 6, baserat på trender från standardrutterna och populationsskattningar i Ottosson m.fl.. Fågelarterna har klumpats efter vilket habitat de huvudsakligen förekommer i. The estimated number of breeding pairs lost or gained in Sweden from 998 to 6. The species included have been grouped according to which habitat they mainly occur in. Skog = forest, Odlingslandskap = farmland, Sjö & Våtmark = wetlands, Kust = coast, and Fjällen = mountains. båda fallen under en halv miljon fågelpar. Dessutom är detta de grupper av fåglar där standardruttstrenderna kanske är de minst säkra. Vi diskuterar därför inte dessa siffror vidare. Kraftiga minskningar har skett bland fjällens och odlingslandskapets fåglar, helt i linje med vad indikatorerna säger. Nämnas bör här att i båda fallen handlar det om antal, och i bakgrunden trender, i hela landet och inte enbart om antal och trender i just fjällområdet eller i odlingslandskap som så. Vi har alltså inte tagit hänsyn till att för vissa arter så häckar större eller mindre delar av det nationella beståndet även i andra miljöer. Återigen tror vi att detta spelar mindre roll i detta fall. Antalet häckande fågelpar bland arter med en stor andel av den svenska populationen i fjällmiljö var 6 nästan en miljon lägre än 998. De antalsmässigt största minskningarna stod dalripa, gråsiska, ängspiplärka, brushane och lappsparv för. Sammanlagt försvann ganska exakt miljon par av dessa arter från Sverige och huvuddelen av dessa då från fjällområdet. Vi har inga säkra förklaringar till varför det synes gå mindre bra för fjällens fåglar, men vi kan konstatera att det till viss del sammanfaller med förväntade minskningar av arter med nordliga utbredningsområden i spåren av pågående global uppvärmning. Samtidigt finns studier i Ammarnäs som indikerar att över en betydligt längre tidsperiod har det gått relativt bra för fjällens fåglar (Svensson & Andersson, Ornis Svecica :8 7). Ännu sämre har det av allt att döma gått för fågelarter knutna till odlingslandskapet i Sverige. För denna grupp har närmare,8 miljoner fågelpar försvunnit De som minskat allra mest i antal är stare, gulsparv, grönfink, sånglärka och tornseglare. Det gemensamma tappet för dessa arter är lika stort som den totala minskningen av antalet jordbruksfåglar under den aktuella perioden. Detta

22 är också den grupp där störst andel av de ingående arterna (7 stycken eller %) har en lägre beståndsstorlek 6 jämfört med 998. Mycket har skrivits om just jordbruksfåglarnas långvariga tillbakagång. Både intensifiering av odlingen och det rent motsatta, nedläggning av jordbruk, har med största sannolikhet spelat roll och fortsätter att spela roll här. I dagens Sverige tror vi att sistnämnda tillsammans med en alltför liten variation i vad och hur man odlar över större områden är de faktorer som är viktigast bakom den fortsatta kräftgången för landets jordbruksfåglar. Men så finns det en grupp fåglar som det under den här tidsperioden har gått riktigt bra för: Skogens fåglar! Vår analys indikerar att det totalt sett under de senaste knappa åren har blivit drygt 8 miljoner fler häckande fågelpar av de arter som på något sätt är knutna till skog. Hur kan detta hänga ihop med de ganska kraftiga varningssignaler som hörs från naturvårdens företrädare om tillståndet för den biologiska mångfalden i skogen? Här gäller det att tänka till ordentligt och att vara tydlig med vad som är vad. Att det har blivit fler fåglar av de arter som är knutna till skog är för det första inte samma sak som att allt är så bra det kan bli när det gäller den biologiska mångfalden i skogen, men mer om det avslutningsvis. Låt oss börja med att titta på vilka arter det är som vi idag fått flest nya par av i skogen (jmf med 9 år sedan). Tio-i-topplistan när det gäller ökningar i antal par är talgoxe, bofink, svarthätta, taltrast, rödhake, trädpiplärka, grå flugsnappare, blåmes, rödstjärt och koltrast. Tillsammans står dessa arter för i princip hela den stora ökningen av antalet fågelpar i skogsmiljö som skett under perioden. Samtliga är vad vi emellanåt kallar för trivialarter, dvs. fåglar utan större krav på skogarnas struktur och sammansättning. Den mest sannolika förklaringen bakom ökningen av dessa arter är att totala mängden (ytan) av medelålders och avverkningsmogen skog har ökat i landet under den här aktuella perioden enligt data från Riksskogstaxeringen. Det betyder att det ökade antalet häckande fågelpar i skogen egentligen säger väldigt lite om skogens kvalitet utan mest om dess kvantitet. Men en närmare titt på resultaten visar att här finns Figur 7. Svarthättan är en av de arter som mer information. Gruppen med arter knutna till skogsmiljö är även den som har den allra högsta andelen arter bidragit mest till att vi fått ungefär 8 miljoner fler par skogsfåglar i Sverige sedan 998. The Blackcap is one of the species contributing som har ökat i antal från 998 till 6. Totalt arter most to the estimated increase of about 8 mill. ( % av de utvalda) har ökat i antal under de senaste pairs of forest birds in Sweden since 998. knappa åren. Bland ökande arter återfinns inte enbart trivialarter utan även en del sådana som vi brukar förknippa med strukturellt komplexa skogar eller med generellt sett högre miljökvalitet i skogen. Ottvall m.fl. (8) klassade 5 skogsfågelarter såsom sådana knutna till just strukturellt komplexa skogar. Dessa är tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare, entita, talltita, lappmes, tofsmes, trädkrypare, lavskrika och tallbit. Tittar vi på den samlade utvecklingen för just dessa arter finner vi att fem arter har ökat i antal, två har minskat i antal och åtta arter har haft oförändrade svenska bestånd under perioden. Totalt sett har vi under perioden fått ungefär,7 miljoner fler par av dessa arter i landet Ungefär motsvarande bild framträder om vi enbart tittar på de 6 arter som är utvalda som miljömålsindikatorarter för just skogen. Här finns ett visst överlapp med ovanstående men det är inte totalt. Ingår här gör skogsduva, gröngöling, järpe, stjärtmes, svartmes, nötkråka och domherre som inte är med ovan, medan spillkråka, vitryggig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare och tallbit inte är med i det urvalet. För de 6 miljömålsarterna har de svenska bestånden ökat för sju arter och minskat för en art. Sammanlagt fanns lite drygt,5 miljoner fler par av de här

23 arterna 6 jämfört med 998. Så även för mer krävande skogsfåglar är bilden sammantaget relativt positiv för perioden Vi har i en nyutkommen artikel (Ram m.fl. 6, Forest Ecology and Management 85:77 88) tittat närmare på förändringar hos skogens fåglar i förhållande till hur olika strukturer i skogslandskapet förändrats under den tid som standardrutterna har funnits. Resultaten där ger i grova drag samma bild som återges här. Det har generellt gått ganska bra för skogens fåglar i Sverige under denna period. En viktig anledning vi nämner är den ökning av ytan medelålders och avverkningsmogen skog i landet som skett i landet under samma period. Denna har antagligen påverkat även de något mer krävande skogsfågelarterna positivt. Samtidigt har det skett vissa ökningar av mängden död ved, gammal skog, lövinslag i barrskogarna och flerskiktad skog under de här årtiondena. I samtliga fall sådant som vi vet är gynnsamt för både skogens fåglar och biologisk mångfald i skog i allmänhet. Bakom denna förändring står sannolikt till viss del förbättringar i skogsskötseln genom den senaste skogsvårdslagen från mitten av 99-talet, miljöcertifiering och liknande. Man kan också tänka sig att pågående global uppvärmning i vissa stycken kan ha verkat positivt på åtminstone vissa av skogens fåglar. Sammantaget finns därmed många möjliga förklaringar bakom varför just skogens fåglar klarat sig ganska bra under just sista delen av 9-talet och första delen av -talet. Vi vill slutligen trycka på att de resultat vi här återger för perioden 998 6, inte på något sätt är detsamma som att allt är frid och fröjd med vare sig skogens fåglar eller den biologiska mångfalden i skogen totalt sett. Det finns tecken på att delar av den positiva utvecklingen som vi såg, både när det gäller fåglar och vissa komponenter i skogslandskapet, har avstannat under de allra senaste åren. Vi ser också vissa tecken på att trenderna för vissa fågelarter knutna till skog, såsom talltita och entita, faktiskt har vänt nedåt igen under de senaste tio åren (se annan plats i denna rapport). Det är också så att i ett längre tidsperspektiv är förändringarna av antalet fåglar i skogen sannolikt betydligt mer negativa än de som visas här. Vi vill därmed ge en kraftfull uppmaning till att fortsätta det arbete som inleddes under 99- talet med att förbättra skogsskötseln på ett sätt som möjliggör både en gynnsam bevarandestatus för den biologiska mångfalden i skogen och ett hållbart nyttjande av skogens resurser. Många av de insatser som gjorts för att förbättra läget för fåglar och annat i skogslandslandskapet förefaller fungera. Vår förhoppning är att man från skogsbrukets sida inte slår sig till ro med det man har åstadkommit så här långt, utan ser möjligheterna för att förbättra läget ytterligare. Samarbete med landets länsstyrelser Samtliga länsstyrelser i landet är med och använder standardrutterna för regional övervakning. Länen får på detta sätt ett jämförbart och väletablerat system för sin egen övervakning, samtidigt som det stärker projektet på nationell nivå. Vi är mycket glada för detta samarbete. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län ger ekonomiskt stöd även till nattfågeltaxeringen. Dessutom har Norrbottens och Västmanlands län var sitt punktruttssystem som ingår i det nationella systemet. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Hemsidan Titta gärna in på vår hemsida på Där presenterar vi de olika delprojektens trender och du kan hitta de enskilda årens index i sifferform. Projektets historia och metodik finns också utförligt beskrivet, samt de publicerade studier som kommer ut från projektet. Där finns också blanketter och mallar för rapportering. På våren och försommaren kan man också se det aktuella bokningsläget för våra nattrutter och standardrutter. Dessutom rapporterar vi nu mer frekvent nyheter från Svensk Fågeltaxering och annan fågelövervakning.

24 ARTKOMMENTARER Här följer kommentarer till ett urval arter och grupper av arter. Nytt för i år är att vi även skrivit något kort om de däggdjurstrender vi kan beräkna. Det är få fågelarter som det bedrivits tillräcklig god forskning på för att säkert kunna fastställa orsaker till populationsförändringar. Däremot finns det ibland rimliga förklaringar. När vi nedan diskuterar orsaker till förändringar skall det alltså i de flesta fall ses som kvalificerade gissningar. Information om populationsutvecklingen i Danmark har hämtats från Fenger m.fl. (6, Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 975 5, DOF). Norska uppgifter har hämtats från Kålås m.fl. (, Bestandsvarisjoner for terrestriske fugler i Norge 996, NOF). För Europa i sin helhet från The Pan-European Common Bird Montoring Scheme ( Vi gör också några jämförelser med sträckräkningarna i Falsterbo (Nils Kjellén, För svenska populationsstorlekar under häckningstid använder vi data från Fåglarna i Sverige (Ottosson m.fl., SOF). Med norra och södra Sverige menas norr respektive söder om latitud 6 N. Storlom och Smålom. De senaste tio åren har bestånden varit stabila i Sverige som helhet och över längre tid visar våra system på ökningar både sedan 975 och 998 (enbart smålom). För smålommen går det betydligt bättre i norr än i söder. Doppingar. Vi skrev det redan förra året, men kan inte låta bli att upprepa informationen här. Sjöfågeltaxeringen har under de två första åren gett mycket fina totalsiffror för fyra av våra fem doppingarter. Notera de smått imponerande 6 skäggdoppingar, 8 gråhakedoppingar, 77 svarthakedoppingar och 6 smådoppingar som inräknades under 6 (Tabell )! Rördrom och häger. Index för dessa mycket vinterkänsliga arter fortsätter sega sig uppåt efter de kalla vintrarna 9/ och /, även om index för rördrommen på nattrutterna minskade något 6. Denna känslighet för kalla vintrar delar dessa två stora och långbenta varelser med den lilla gärdsmygen. Till höger visas trenderna från sommarpunktrutterna för häger och gärdsmyg i samma figur. Utöver deras känslighet för vinterns hårdhet har dessa två arter inte mycket gemensamt i sin ekologi. Kurvorna visar på ett unikt starkt beroende av en enda omvärldsvariabel för arternas populationsreglering i Sverige de senaste åren. Grågås, kanadagås och sädgås. Som vi rapporterade i förra årsrapporten går det dåligt för många andfåglar i Sverige just nu. Grågåsen och kanadagåsen ökade kraftigt som häckfåglar i Sverige under andra halvan av 9-talet. I båda fallen synes ökningarna nu ha stannat av Fig. 8. Populationsindex från sommarpunktrutterna för häger och gärdsmyg. Röda trianglar visar vilka vintrar som i Sverige var kallare än medelvärdet för Population index from the summer point counts for Grey Heron and Wren. The red triangles denote winters colder than the average for Grågåsens index har inte förändrats signifikant de senaste åren, vare sig på standardrutterna eller på punktrutterna. Kanadagåsen visar tydligt minskande trender samma period, med en minskning senaste decenniet på,7 % per år. Den betydligt sällsyntare sädgåsen går det enligt standardrutterna mycket dåligt för, med en minskningstakt på 9,8 % per år sedan 998 och hela 8, % per år de senaste åren! Under 6 sågs bara individer och index är det lägsta hittills. Läget synes alarmerande för de svenska sädgässen, där populationen redan 8 beräknades vara så liten som 85 par (Ottosson m.fl. ).5 Häger Gärdsmyg Kall vinter

25 Glada. Artens ökning och spridning norrut i landet fortsätter. Arten sågs på fyra nya standardrutter under 6, alla norr om artens starka fäste i Skåne. Ökningen vid Falsterbo fortsätter också med till synes oförminskad styrka. I Vinterfågelräkningen är antalsökningen speciellt kraftig, vilket tyder på att proportionen fåglar som övervintrar också ökar. Dalripa och fjällripa. Fjällripans återhämtning de senaste åren befästes med ytterligare ett år med högt index, även om det sjönk något från året före. Hos dalripan finns inte någon motsvarande återhämtning. Visserligen har index stigit de tre senaste åren, men den eventuella återhämtning som detta tyder på går i så fall mycket långsamt. Sedan 998 har det i genomsnitt setts ungefär,5 dalripa per sedd fjällripa, men de senaste tre åren har det faktiskt setts fler eller lika många fjällripor som dalripor. Orre, tjäder och järpe. Trendkurvorna för de tre arterna följer varandra väl, med en uppgång i antal från 998 till 8 och en nedgång därefter. Alla tre arterna uppvisar statistiskt säkerställda minskningar under de senaste tio åren, på respektive 6,5,, och 9,8 % per år. Orre och tjäder minskade båda i Norge under 6. Arterna är kända för att samvariera i antal och i en studie i Finland förslogs att detta berodde på gemensam känslighet för väder samt spridning av individer mellan närliggande populationer (Lindström m.fl. 996, Oikos 7: 7). Arterna beskrivs också ofta som cykliska och framtiden får utvisa om kurvorna snart vänder uppåt igen. Brushane. Denna art har varit ett sorgebarn länge men sedan bottenåret 8 har standardruttskurvan pekat stadigt uppåt. Visserligen är antalet fåglar sedda fortfarande litet, men trenden är tydlig. Även på rastplatser i Holland har en kraftig nedgång vänt något uppåt de senaste åren. Kanske finns det ännu hopp för arten! Havstrut och gråtrut. Att gråtruten minskat som svensk häckfågel under mycket lång tid har uppmärksammats och diskuterats från och till och relaterats till minskat kustnära fiske, att öppna deponier av sopor nästan helt försvunnit, och den så kallade trutdöden. Havstruten har långsiktigt hållit ställningarna bättre än gråtruten, men det bör noteras att under standardruttsperioden är minskningstakten lika hög som för gråtruten, -,6 respektive -,7 % per år. Denna minskning syns även i såväl vinter- som sommarpunktruttsdata. Dvärgmås. De senaste åren har det räknats några tiotal dvärgmåsar per år på sommarpunkt- och standardrutterna. På de förstnämnda är trenden utan klar riktning sedan mitten av 99-talet och på standardrutterna är trenden signifikant vikande, även om trenden beror mycket på ett högt värde startåret. Artens utpräglat nordliga utbredning framgår tydligt i standardruttsdata, trots det låga antalet observerade fåglar. För den kusthäckande delen av populationen kommer den nya kustfågelinventeringen ge fina resultat framöver. Hela 5 resp. 9 fåglar räknades där de första två åren. Ugglor. Nattrutterna har nu funnits i sju år och även om detta än så länge är en mycket kort period kan vi notera att det samlade mönstret för våra ugglor är negativt. För alla ugglearter, förutom jorduggla, är trendens riktning negativ över denna period. Förvisso inföll en av de allra största gnagartopparna i sen tid precis periodens början (), och förvisso var det senaste året ett dåligt gnagarår, men det är ändå nästan förvånande och möjligen en aning oroande att det samlade mönstret är så entydigt negativt under -talet. Berguv, kattuggla, hornuggla och pärluggla uppvisar alla signifikanta minskningar så här långt under -talet. Vi ska som sagt kanske ännu inte dra några alltför stora växlar på detta, men det är onekligen ett mönster som är värt att hålla ögonen på framöver. Dvärgmåsens nordliga utbredning i Sverige framgår tydligt av data från standardrutterna The Little Gull has the largest part of its population in northern Sweden, where it is regularly seen on the Fixed routes.

26 Tornseglare. Kanske, kanske, har den långvariga minskningen hos arten börjat plana ut? Minskningen har ju pågått sedan starten 975, men nu går det faktiskt att ana en period om 6 7 år utan klar minskning. Både i Sverige och i andra länder pågår detaljerade studier av artens flyttningsbeteende och bland annat svenska studier har kunnat påvisa att de flesta tornseglare förmodligen inte landar en enda gång under de tio månader av året de inte häckar (Hedenström et al. 6, Current Biology 6:66 7) och att de koncentreras i vissa delar av Afrika för att äta sig feta inför flyttningen. Kanske kan sådana studier ge oss bättre möjligheter att bedöma var och hur tornseglarna har problem under året. Mindre hackspett. Alla tre räkningssystemen indikerar en ökning av antalet mindre hackspettar de senaste 5 åren, även om alla kurvorna bygger på ett litet antal fåglar (runt 5 fåglar per år). I diagrammet (Figur 9) här bredvid visas kurvan för vinterperiod 5 (mars). Som vi nämnde i förra årets rapport är de mindre hackspettarna speciellt lätta att upptäcka denna period. Även denna period bygger på ett litet antal fåglar, men kurvan sänder en otvetydig signal om att det i alla fall inte gått dåligt för mindre hackspetten de senaste två decennierna (jmf. standardruttskurvan i Fig. ). Tretåig hackspett. Den tretåiga hackspettens kurva från standardrutterna har börjat peka uppåt igen och sedan 998 är trenden nu åter (svagt) signifikant positiv. Även vinterkurvan är långsiktigt positiv men bygger på väldigt få fåglar. Vad gäller den abrupta ökningen i vinterkurvan M. hackspett, Dendrocopos minor - (,,, ***) mellan vintrarna /5 och 5/6 så ser det mest ut som något gått fel vid figurritningen, men den stämmer faktiskt. Den abrupta ökningen beror enkom på att några få vinterrutter råkar ligga helt eller delvis i det stora brandområdet i Västmanland, där antalet tretåiga ökade explosionsartat efter branden. Trädlärka. Även om arten är betydligt vanligare nu än under 97- och 98-talen, så är tendensen negativ på senare tid. Antalsförändringarna över år är för övrigt likartade vid Falsterbo, med en klar sentida minskning. Ladusvala. Detta är en av få småfåglar knutna till jordbrukslandskapet som det faktiskt går bra för i Sverige. Preliminära analyser tyder på att det kan vara den ökande mängden hästar i Sverige som bidragit till detta. Ladusvalan trivs i stallmiljö. Kråkfåglar. Det är många av oss som då och då får höra att antalet kråkor ökar och att det finns för mycket. Det sistnämnda vill vi inte uttala oss om, där ligger sanningen i betraktarens ögon, men trenderna går att syna närmare. Enligt standardrutterna, som täcker hela Sverige bäst, är trenderna i huvudsak negativa de senaste åren (7 6). Korp, kråka, skata och nötskrika har minskat signifikant med mellan,5 och,6 % per år. I rena siffror har råkan minskat mest, med -, % per år, men trenden är inte signifikant. Råkan uppträder ju starkt klumpat och i främst ett litet område av sydligaste Sverige, så trenden blir därför mer känslig för tillfälligheter. Antalet kajor har dock inte långsiktigt ändrats de senaste åren. Intressant nog är det två av våra ovanligare och mer diskreta kråkfåglar som det gått bäst för på sistone. Nötkråkan har ökat de senaste åren med, % per år. Det är fortfarande få fåglar som ses per år, men trenden är otvetydig. Lavskrikans trend är +,8 % per år. Med tanke på att antalet fåglar varierar starkt mellan åren, vilket lätt påverkar lutningen på en såpass kort trend, skall man inte dra för stora växlar på siffran som sådan, men läget verkar i alla fall stabilt. Fig. 9. Mindre hackspettens populationsutveckling i Sverige sedan 975 enligt vinterperiod 5 (- mars). The population curve for Lesser Spotted Woodpecker in Sweden since 975, according to the winter point counts from March. 5

27 Lappmes. Fjolårets 8 lappmesar på rutter byttes mot 8 fåglar på 5 rutter under 6. Det trendbrott vi anat de senaste åren har möjligen kommit av sig. Entita och Talltita. Dessa båda systerarter var länge sorgebarnen bland skogens välkända fåglar, med kraftiga populationsminskningar inte minst under 97- och 98-talet. Från millennieskiftet och en period framöver var läget ljusare. De senaste åren har dock båda arterna minskat signifikant i antal såväl på standardrutterna (med, resp. 5, % per år) som i båda punktruttssystemen (sommar och vinter). Hos talltitan är minskningen något större i södra Sverige. I Danmark klarar sig entitan något bättre och har ökat svagt i antal sedan millennieskiftet. Gärdsmyg. Efter djupdykningen och är arten uppe i historiskt höga nivåer. Läs gärna mer om artens vinterkänslighet under arttexten för häger (!). Nötväcka. Det har gått riktigt bra för nötväckan de senaste åren, den ökar i alla räkningssystemen. På standardrutterna är ökningen +,7 % per år sedan 998 och ökningen är starkast i södra Sverige. Rödvingetrast. Det går dåligt för rödvingetrasten i Sverige och det vi ser är i en art som dessutom drar sig tillbaka norrut. Kartan till höger visar hur antalet observerade rödvingar förändrats på de enskilda standardrutterna mellan perioderna och 9 6. Röda symboler visar på en genomsnittlig minskning och ju mörkare röd desto större minskning. På motsvarande sätt visar blå färg på en genomsnittlig ökning. Notera att nästan alla punkter i sydöstra Sverige är röda. Arten minskar i hela landet, men minskningen är tre gånger starkare i söder. Ringtrast. Denna vår doldis bland trastarna ses tämligen regelbundet på fjällens standardrutter, de senaste åren med 5 individer per år. Trenden är helt klart ökande och det samma verkar gälla för i Norge. Ligger förklaringen i häckningsområdena eller i västra medelhavsområdet där arten övervintrar? Buskskvätta. Med små variationer mellan åren har arten minskat stadigt i båda sommarprogrammen. Minskningen syns dessutom redan i nattruttstrenden. Vi vet inte vad minskningen beror på. Arten förekommer över nästan hela Sverige och i många olika typer av öppna marker, såsom jordbruksmark, myr och kalhygge. Hur väl häckningen lyckas i de olika habitaten vet vi visserligen inte Både entita (bilden) och talltita verkar åter ha det besvärligt i de svenska skogarna. The Marsh Tit (photo) and the Willow Tit are both declining again after a long period of relative stability. Till vänster visas rödvingetrastens nuvarande (9 6) utbredning enligt standardrutterna och till höger hur antalen förändrats per rutt sedan Notera de många röda cirklarna i sydöstra Sverige som indikerar minskningar i bestånden där. Längre norrut är det en jämnare fördelning mellan minskande och ökande (blå) förekomster. The left map shows the present distribution of Redwing according to the Fixed routes. The right map shows the general change in numbers since The large population increase has been accompanied by a distribution shift towards the NW. 6

28 mycket om, och en hel del öppna habitat har försvunnit genom igenväxning, men att brist på öppna habitat skulle förklara hela minskningen känns osannolikt. Kanske finns problemen i vinterkvarteren? För många långdistansflyttare arter känner vi dåligt till hur förhållandena i Afrika påverkar de häckande populationernas storlek, men för just buskskvätta finns faktiskt god sentida information från detaljerade studier i Nigeria. Engelska forskare har där konstaterat att fåglarna ofta stannar på en plats hela vintern, att de i mycket hög grad återvänder till samma vinterrevir och, inte minst, att nästan inga fåglar verkar dö under vintern (Blackburn & Cresswell 6, Ibis 58:9 5). Författarna föreslår att buskskvättans populationskurva styrs av faktorer som verkar på häckningsplatserna eller under flyttningen. Svarthakad buskskvätta. I motsats till den vanliga buskskvättan går det mycket bra för denna art i Sverige. Förvisso är antalet kända par i Sverige ännu väldigt få men under 6 registrerades flera tiotals par runt om i landet. Bara tre svarthakade buskskvättor har setts inom Svensk Fågeltaxerings inventeringar, alla på vintern (en vardera under perioderna, och ). Fortsätter artens expansion kanske den första observationen på en standard- eller sommarpunktrutt redan under 7? Rödhaken. Rödhaken är en av de mest stabila arterna vad gäller det häckande beståndets storlek. Däremot har den ökat stadigt som övervintrare, i alla fall efter de kalla vintrarna i mitten av 98- talet. Det beror med all sannolikhet på de allt varmare vintrarna i Sverige sedan dess. Om det är i Sverige häckande fåglar som också övervintrar här, eller om de kommer längre österifrån, är oss veterligen inte känt. Svarthätta. Denna art har ökat i antal i princip sedan Svensk Fågeltaxerings räkningar började 975, men nu visar siffrorna allt tydligare att denna ökning avstannat. Standardruttstrenden för 7 6 är förvisso signifikant ökande, men bara med, % per år och de senaste sju åren har inte mycket hänt. Sommarpunktrutterna visar samma sak. Kartan till höger (9 6) visar hur knuten denna art är till södra Sverige. Kanske är Sydsverige nu fullt och Norrlands barrskogar inte tillräckligt attraktiva för arten? Även i Norge har ökning avstannat, men de fortsätter med oförminskad styrka i Danmark. Man skall komma ihåg att svarthättan hade en period utan ökning i Sverige även runt , så kanske kommer vi få se ytterligare expandering längre fram. Gransångare. Den sydliga rasen av gransångare bara ökar och ökar. På sommarpunkrutterna har den ökat med 9, % per år sedan 975 (!) och på standardrutterna med 5, % per år sedan 998. Den rumsliga utbredningen ändras dock inte lika dramatiskt utan det är fortfarande i Skåne och på Västkusten som arten har sitt särklassigt bästa tillhåll. I Danmark ökar den fortfarande men helt tydligt med en lägre takt. Den nordliga rasen ökar också stadigt i Sverige, om än inte lika kraftigt. Där är förändringen i utbredningsområde tydligare, med expansion å väster och norr. Vi har fortfarande ingen bra förklaring till dessa kraftiga ökningar, men det är svårt att tro att det bara beror på habitat- och klimatförändringar. En vild spekulation är att det finns sjukdomar och parasiter med i bilden. Om en art som grönfinken kan minska kraftigt på kort tid på grund av en parasit, bör ju en art också kunna expandera kraftigt när den på något sätt blir av med en parasit eller en sjukdom. Antalet svarthättor sedda per standardrutt under 9 6. Arten är främst knuten till lummiga lövskogar och har ännu inte på allvar lyckats etablera sig i Norrland. The average number of Blackcaps seen per Fixed route in 9 6. The distribution largely follows the distribution of deciduous forests in Sweden. 7

29 Rör-, kärr- och sävsångare. Dessa tre närbesläktade arter är de vanligaste representanterna för släktet Acrocephalus i Sverige. Kärr- och sävsångarna har varit anmärkningsvärt stabila i antal sedan mitten på 98-talet, medan det gått tydligt utför för rörsångaren på sistone. Mönstret är likartat i Danmark. Brandkronad kungsfågel. Denna nykomling i den svenska fågelfaunan hade ett fantastiskt år i Sverige under 6, med stora mängder observerade under häckningstid inte minst i Skåne. Detta avspeglade sig också på standardrutterna. Hela fem individer sågs (varav en enbart på en punkt). Detta skall jämföras med de fyra som setts totalt alla tidigare år. Av dessa sågs dessutom tre under perioden 5 så tendensen är klar. Det dröjer kanske inte alltför många år innan vi kan börja producera en trend för arten? Grönfink. Det nästan fria fallet sedan 6, orsakat av parasiten gulknopp, bromsades möjligen upp något under 6. Om det är trendbrott eller inte återstår att se. Steglits. Denna färggranna fink är en av de småfåglar som ökat kraftigast i Sverige på senare tid och ökningen har minst pågått sedan mitten av 98-talet. Den ökade länge även i Danmark, men upphörde ökningen redan runt millennieskiftet. Under standardruttsperioden har trenden i Europa i stort varit svagt negativ, så kanske är det helt enkelt det faktum att artens nordgräns flyttar norrut som avspeglar sig i Sverige? Mindre och större korsnäbb. Att skilja på mindre och större korsnäbb är inte helt lätt och därför är detta artpar det enda där vi tillåter rapport av icke artbestämda fåglar, nämligen obestämd korsnäbb. Allt fler korsnäbbar bestäms dock numera till art. Detta är naturligtvis bra, men trenderna för mindre och större korsnäbb blir svårtolkade när en ökning kan bero både på att fåglarna blivit fler och att fler bestäms till art. Vi har i år infört en trend för vad vi kallar Korsnäbb total, där vi lagt ihop alla mindre, större och obestämda korsnäbbar. Enligt Ottosson m.fl. () är den mindre korsnäbben ungefär 6 gånger vanligare än den större. Följaktligen blir trenden för Korsnäbb total mest lik den för den mindre arten. I vilket fall så har sammanlagda antalet mindre och större korsnäbbar minskat svagt på Vinterfågelräkningen sedan 975/976. På Till vänster visas steglitsens nuvarande (9 6) utbredning enligt standardrutterna och till höger hur antalen förändrats per rutt sedan Notera den generella spridningen norrut och västerut i Sverige (de blå cirklarna visat ökande lokala bestånd). The left map shows the present distribution of Goldfinch according to the Fixed routes. The right map shows the general change in numbers since The large population increase has been accompanied by a distribution shift towards the NW (blue dots show a positive change in numbers). sommarpunktrutterna har inte mycket hänt under samma period (mer än stor variation mellan år!), medan standardrutterna visar på en tydlig ökning sedan 998. Dock skall noteras att det senaste decenniet uppvisat en stark minskning. Mönstret är likartat på sommarpunktrutterna. Dock var startåret för det senaste decenniet (7) ett riktigt toppår, vilket påverkar trendberäkningen. 8

30 Bändelkorsnäbb. Den tredje korsnäbbsarten i Sverige, bändelkorsnäbben, ses regelbundet på standardrutterna, men endast i små antal (i genomsnitt 7 per år). Som väntat för en nomad och fröspecialist som denna varierar antalen starkt mellan åren och ingen tydlig trend över tid kan skönjas. Gulsparv. Den negativa trenden fortsätter oförminskat. I Danmark är trenden mycket lik den svenska och i hela Europa har artens antal ungefär halverats sedan 98. I Sverige har minskningen i norr varit dubbelt så snabbt som i söder. Även om arten inte bara finns i jordbruksbygd så kan man anta att den långsiktiga och ständigt pågående omvandlingen av jordbruksmark till skog och bebyggelse påverkat gulsparven negativt. Minskningen av åkerareal har varit störst i norra Sverige, där så mycket som % av jordbruksmarken försvunnit sedan 975. Bändelkorsnäbben är vår ovanligaste korsnäbbsart och påträffas endast sparsamt på rutterna längt i norr. The Two-barred Crossbill is the rarest of the Swedish crossbills and are only seen in low numbers in the far h Däggdjur. För första gången har vi i år valt att redovisa trenderna för däggdjur baserat på nattrutter och standardrutter i gemensamma figurer. I båda systemen handlar det om korttidsserier, sju år (- 6) från nattrutterna och sex år från standardrutterna (-6) och därmed ska vi vara försiktiga med alltför långtgående tolkningar av de mönster som framträder. Mest av allt vill vi peka på de möjligheter som kommer att finnas framöver när det gäller att beskriva nationella antalsförändringar hos större däggdjursarter, på samma sätt som vi gör med fåglarna. Vi har valt att visa trenderna för de tolv däggdjursarter där det inräknats minst tio individer i genomsnitt per år i något av de två systemen. Dessa trender återfinns i Figur. Trender går att beräkna för ytterligare ett antal arter men det är i första hand för dessa tolv som vi bedömer att underlaget, i nuvarande omfattning, håller för mer meningsfulla analyser. Nattrutterna ger generellt ett större underlag i form av fler inräknade däggdjursindivider än vad standardrutterna gör. Detta är inte direkt förvånande eftersom flertalet däggdjur är mer aktiva kring skymningen samt under dygnets mörka timmar, dvs. under den tid då nattrutterna genomförs. Samtidigt har standardrutterna den oslagbara styrkan av att vara helt systematiskt spridda över landet, även om inte varje enskild rutt inventeras varje år (vilket dock inte påverkar trenderna som sådana). Nattrutterna har inte en jämn fördelning över landet, men vi hoppas kunna nå dit framöver. Istället finns än så länge en geografisk slagsida mot öster vilket innebär att de trender som vi kan beräkna givetvis främst speglar de delar av landet där det finns nattrutter. Om det av någon anledning skulle vara så att populationsutvecklingen i de inventerade delarna skiljer sig från de delar där vi inte har några nattrutter, blir i så fall nattresultaten mindre representativa för landet som helhet, på samma sätt som det ligger till med de fria punktrutterna i jämförelse med standardrutterna. Vi ser framför oss att med fler års däggdjursdata i bagaget kommer det att finnas intressanta möjligheter att göra jämförelser med exempelvis avskjutningsstatistik för jaktbara arter och även eventuellt med andra datakällor. Här ser vi goda möjligheter till framtida samarbeten med jägarorganisationer och myndigheter. Möjligen skulle man försöka sig på även ett utökat samarbete 9

31 när det gäller själva datainsamlingen. I så fall sannolikt med rena däggdjursrutter, systematiskt sprida över landet som ett naturligt nästa steg. Här följer några korta kommentarer till de mest talrika arterna Igelkott. En trend kan endast beräknas baserat på nattruttsdata. Antalet igelkottar har varierat mellan åren, men det generella mönstret 6 är negativt om än inte statistiskt säkerställt. Fälthare. Både natt- och standardruttstrenderna är signifikant ökande i detta korttidsperspektiv. Ett resultat av generellt milda vintrar under aktuell period? Vintern före det allra första nattinventeringsåret (9 ) var kall och möjligen mäter vi därför en återhämtning från en förhållandevis låg nivå? Möjligen skulle även en vikande rävstam under perioden kunnat ha gynnat fältharen de senaste åren. Skogshare. Inga signifikanta förändringar under perioden. Standardrutterna visar på ett negativt mönster medan nattrutternas resultat mer antyder ett cykliskt förlopp med de högsta indexen under de två goda gnagaråren och 5. Vildkanin. Generellt positiva mönster, om än med rejäl variation mellan åren. Signifikant ökning i standardruttsmaterialet. Rödräv. En signifikant minskning ses i nattruttsmaterialet 6, men ingen sådan kan ses i det betydligt mindre standardruttsunderlaget. Möjligen påverkas trenden här av att det utan tvekan bästa gnagaråret i serien inföll, precis i början av den period vi har data för. God gnagartillgång bör ha gynnat rödräven. Fältharen har ökat i antal i Sverige enligt både nattoch standardrutter. The European Hare has increase in numbers in Sweden the last seven years according to both the Night routes and Fixed routes. Grävling. Index från nattrutterna har i stort hållit sig på en stabil nivå under -talet, men med en viss nedgång under 6. Standardruttskurvan ger en annan bild, men det underlaget är betydligt mindre. Vildsvin. Att det går bra för vildsvinen kommer inte som någon nyhet. Populationen växer och sprider sig, till glädje för några men till förtret för andra. Nattrutternas signifikanta ökning, trots att perioden är kort, överraskar inte. Snarast förvånas man över att standardrutterna än så länge inte fångat upp samma signal. Index för 6 var dock det näst högsta hittills och helt olika är de två kurvorna kanske trots allt inte. Älg. Det förefaller inte ha skett några dramatiska förändringar av antalet älgar i Sverige under - talet. De båda systemens korta trender ger en bild av relativ stabilitet. Notabelt är att ungefär lika många älgar setts i genomsnitt årligen på både natt- och standardrutterna. Rådjur och Dovhjort. Våra visar på ökande populationer av båda arterna under -talet. Tre av fyra trender är dessutom statistiskt säkerställda; båda för rådjur och nattruttstrenden för dovhjort. Även för dessa kan man gissa att generellt milda vintrar under senare år har varit positiva för arterna. Åtminstone för rådjur antar vi även att det, precis som för fältharen, skulle kunna finnas en effekt av minskande antal rävar under samma period. Kronhjort. En art där de två systemen faktiskt ger lite olika bilder så här i korttidsperspektivet. Det större materialet från nattrutterna är signifikant minskande, men denna minskning hänger i princip helt och hållet på ett mycket lågt index år 6. Standardrutterna ger däremot ett klart positivt mönster, om än inte statistiskt säkerställt.

32 TACK Vi är ytterst tacksamma för all de insatser som görs runt om i landet för att bidra till Svensk Fågeltaxering verksamhet. Först och främst står vi och faller med de många hundra inventerare runt om i landet som genom sina räkningar i de olika programmen bidrar till övervakningen av den svenska fågelfaunan. Bokningen av natt- och standardrutter pågår i skrivande stund för fullt. Det är med stor glädje vi läser alla mail och där bokningen ofta medföljs av ord som gärna, med största nöje och jag ser fram emot. Även om hela verksamheten har ett allvarlig och viktigt syfte r det naturligtvis skönt att veta att så många också tycker det är riktigt kul att inventera fåglar. Länsstyrelsernas stöd och medverkan i flera av inventeringssystemen är enormt viktigt och mycket uppskattat. Ett stort tack till följande personer på och utanför länsstyrelserna som fungerat som koordinatorer och kontaktpersoner: Therese Stenholm Asp, Susanne Backe, Tomas Bergström, Ulf Edberg, Louise Ellman-Kareld, Lars-Åke Flodin, Per Flodin, Lars Gezelius, Urban Gunnarsson, Marielle Gustafsson, Peder Hedberg Fält, Per Hedenbo, Thomas M. Johansson, Tomas I. Johansson, Olle Kellner, Ulf Kolmodin, Ulrik Lötberg, Dan Mangsbo, Kristian Nilsson, Elisabeth Odhult, Frans Olofsson, Erik Owuso-Ansah, Helena Rygne, Peter Schmidt, Lars Sjögren, Lars Stibe, Mats Thuresson och Tomas Viktor. Johan Bäckman, Paul Caplat, Henrik Dahl, och Martin Stjernman har varit oumbärliga för utvecklandet av analysverktyg för de mycket stora datamängder som projektet har. Per Andell har svarat för snabb och noggrann inmatning av data och Annika Lindström, Dafne Ram och Siri Schmiterlöw har hjälpt till med kontrolläsning av dataläggningen. Sist men inte minst ett stort tack till Ola Inghe och David Schönberg-Alm på Naturvårdsverket. Svensk Fågeltaxering finansieras huvudsakligen genom Naturvårdsverkets miljöövervakning, tema Landskap. Tack för alla fantastiska insatser!

33 Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under vintrarna 975/76 5/6. The number of free point count routes during winter in 975/76 5/6. Vinter Per Per Per Per Per 5 Vinter Per Per Per Per Per 5 975/ / / / / / / / /8 6 / /8 9 7 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / Tabell. Antal inventerade fria punktrutter under häckningstid åren The number of free point count routes during summer in År N År N År N År N År N Tabell. Antal inventerade standardrutter The number of Fixed routes censused in År N År N År N

34 Tabell. Totala antalet fåglar registrerade under vintern på de fria punktrutterna 5/6 ( 5 i tabellhuvudet), jämfört med /5 ( i tabellhuvudet). Endast data från period är medtagna. Det gjordes 9 rutter under /5 och 8 rutter under 5/6. The total number of birds registered in mid-winter 5/6 on the free point count routes, with data for /5 as comparison. Registrerade individer = recorded individuals, Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 9 (/5) and 8 (5/6). Registrerade individer Antal rutter med arten Art 5 5 Storlom Smålom 8 Skäggdopping 5 7 Gråhakedopping Svarthakedopping Smådopping Stormfågel Havssula 5 5 Storskarv Toppskarv 6 Gråhäger 9 7 Vit stork Gräsand Kricka Snatterand 8 Bläsand Stjärtand 6 5 Bergand 5 Vigg Brunand Knipa Alfågel 6 5 Svärta 7 8 Sjöorre 5 Ejder 87 5 Småskrake Storskrake Salskrake Gravand Grågås Bläsgås 67 Sädgås Spetsbergsgås 5 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 7 Knölsvan Sångsvan Mindre sångsvan 5 Registrerade individer Antal rutter med arten Art 5 5 Kungsörn 5 7 Ormvråk 6 98 Fjällvråk 9 57 Sparvhök Duvhök Röd glada Brun glada Havsörn Blå kärrhök Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk 6 5 Orre Tjäder Järpe 5 9 Rapphöna 9 Fasan 8 5 Trana Vattenrall Rörhöna Sothöna Tofsvipa 6 Enkelbeckasin Morkulla Storspov 6 8 Drillsnäppa Rödbena 9 Kärrsnäppa Havstrut Gråtrut Fiskmås Skrattmås Tretåmås Tordmule Sillgrissla 8 Tamduva Skogsduva 5 5 Ringduva Turkduva 7 8 9

35 Tabell. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art 5 5 Sparvuggla Kattuggla Slaguggla Pärluggla Kungsfiskare 9 8 Gröngöling Gråspett 6 8 Större hackspett Mindre hackspett 7 5 Tretåig hackspett Spillkråka 8 69 Sånglärka 8 8 Korp 85 7 Kråka Råka 65 Kaja Skata Nötkråka 9 8 Nötskrika Lavskrika Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Entita 6 7 Talltita Nötväcka Trädkrypare 6 68 Strömstare Gärdsmyg Dubbeltrast 6 Björktrast Taltrast Rödvingetrast 9 6 Koltrast Registrerade individer Antal rutter med arten Art 5 5 Svart rödstjärt Rödhake Skäggmes Svarthätta Höksångare Gransångare Kungsfågel Järnsparv 7 Ängspiplärka Skärpiplärka 6 Forsärla Sidensvans Varfågel 7 8 Stare Stenknäck 5 9 Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling 5 Gråsiska Snösiska Vinterhämpling 69 Domherre Tallbit 8 9 Mindre korsnäbb 9 58 Större korsnäbb Korsnäbb ob Bändelkorsnäbb Bofink Bergfink Gulsparv Sävsparv 7 6 Lappsparv Snösparv 75 Gråsparv Pilfink

36 Tabell 5. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på de fria punktrutterna 6, jämfört med 5. Det gjordes 5 rutter under 5 och 9 rutter under 6. The total number of birds registered in summer 6 on the free point count routes, with data for 5 as comparison. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of routes the two years were 5 (5) and 9 (6). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom 5 5 Skäggdopping 5 5 Gråhakedopping 9 8 Svarthakedopping Smådopping Storskarv Gråhäger Ägretthäger Vit stork 5 Rördrom 7 5 Gräsand Kricka 8 8 Årta Snatterand 9 8 Bläsand 9 Stjärtand Skedand 7 7 Vigg Brunand Knipa Alfågel Svärta 5 5 Vitnackad svärta Sjöorre 8 Ejder Småskrake Storskrake Salskrake Gravand Grågås Sädgås 7 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 5 8 Knölsvan Sångsvan Kungsörn Ormvråk Fjällvråk 8 Registrerade individer Antal rutter med arten Art Sparvhök Duvhök Röd glada Havsörn 8 5 Bivråk 8 5 Brun kärrhök Blå kärrhök Fiskgjuse Lärkfalk 8 7 Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk Orre Tjäder 5 9 Järpe 5 7 Rapphöna Vaktel Fasan Trana Vattenrall 5 Kornknarr Rörhöna Sothöna Strandskata Tofsvipa Större strandpipare Mindre strandpipare Fjällpipare 58 Ljungpipare Roskarl Enkelbeckasin Morkulla 5 7 Storspov Småspov 7 Rödspov Myrspov 6 9 Skogssnäppa Grönbena 5 Drillsnäppa Rödbena

37 Tabell 5. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Svartsnäppa Gluttsnäppa Mosnäppa Kärrsnäppa Brushane Skärfläcka 5 5 Smaln. simsnäppa Havstrut 87 9 Silltrut 69 Gråtrut Fiskmås 77 7 Dvärgmås 8 6 Skrattmås Svarttärna 6 Skräntärna 6 Fisktärna Silvertärna 95 9 Småtärna 8 Sillgrissla 8 Tobisgrissla Tamduva 8 6 Skogsduva Ringduva Turturduva Turkduva 8 8 Gök Sparvuggla 5 Kattuggla 5 6 Slaguggla Lappuggla Hornuggla Jorduggla Pärluggla Nattskärra Tornseglare Kungsfiskare 6 Härfågel Gröngöling Gråspett Större hackspett Mindre hackspett 9 7 Tretåig hackspett 6 Spillkråka Göktyta Trädlärka Sånglärka Registrerade individer Antal rutter med arten Art Ladusvala Hussvala Backsvala Sommargylling 8 Korp Kråka Råka Kaja Skata Nötkråka 7 9 Nötskrika Stjärtmes Talgoxe Blåmes Svartmes Tofsmes Entita Talltita Nötväcka Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Ringtrast Koltrast Stenskvätta Buskskvätta 9 Svart rödstjärt 5 Rödstjärt 7 9 Näktergal Blåhake 6 6 Rödhake Gräshoppsångare 8 Flodsångare Trastsångare 9 5 Rörsångare Kärrsångare Sävsångare Härmsångare Svarthätta Trädgårdssångare Törnsångare Ärtsångare

38 Tabell 5. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Lövsångare Gransångare 98 5 Grönsångare Lundsångare 5 Kungsfågel Brandkr. kungsfågel Grå flugsnappare Sv-v flugsnappare Halsb.flugsnappare Mindre flugsnappare 8 Järnsparv Ängspiplärka Fältpiplärka Trädpiplärka Rödstr. piplärka Skärpiplärka Sädesärla Forsärla Gulärla Citronärla Sidensvans Varfågel Törnskata 5 9 Registrerade individer Antal rutter med arten Art Stare Stenknäck Grönfink Steglits 6 56 Grönsiska Hämpling Gråsiska Gulhämpling Domherre Rosenfink Mindre korsnäbb Större korsnäbb 6 6 Korsnäbb ob Bändelkorsnäbb Bofink Bergfink 5 Gulsparv Ortolansparv 9 8 Videsparv Sävsparv Lappsparv Gråsparv Pilfink Det sågs 66 rosenfinkar på sommarpunktrutterna och 8 stycken på standardrutteerna under 6. Arten har minskat stadigt i antal sedan mitten av 99-talet. In total 66 Scarlet Rosefinches were seen on the summer point count routes and 8 on the Fixed routes in 6. The species has declined in numbers sin the mid 99s. 7

39 Tabell 6. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på standardrutterna 6, jämfört med 5. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 8 rutter under 5 och 9 rutter under 6. The total number of birds registered in summer 6 on the Fixed routes, with data for 5 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 8 (5) and 9 (6). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom Skäggdopping 6 Gråhakedopping 5 8 Svarthakedopping Svarthalsdopping Smådopping Storskarv Toppskarv Stormfågel Häger Rördrom Gräsand Kricka Årta Snatterand Bläsand 8 9 Stjärtand Skedand 7 Bergand 7 Vigg 87 8 Brunand 5 Knipa Alfågel 7 Svärta 6 8 Sjöorre 6 5 Ejder Småskrake Storskrake Salskrake Gravand 8 7 Grågås Sädgås 5 Kanadagås Vitkindad gås Prutgås 8 Knölsvan 68 8 Sångsvan Kungsörn 8 Ormvråk 8 9 Registrerade individer Antal rutter med arten Art Fjällvråk 6 Sparvhök 7 Duvhök Glada Havsörn 7 8 Bivråk Brun kärrhök 9 8 Blå kärrhök Stäpphök Ängshök Fiskgjuse 6 9 Lärkfalk 6 6 Pilgrimsfalk Jaktfalk Stenfalk 9 Tornfalk Dalripa Fjällripa 8 Orre 5 Tjäder Järpe 5 6 Rapphöna Vaktel 9 7 Fasan Trana Vattenrall 6 6 Småfl. sumphöna Kornknarr Rörhöna Sothöna 5 Strandskata 5 7 Tofsvipa Större strandpipare Mindre strandpipare Fjällpipare 5 Ljungpipare Roskarl Enkelbeckasin Dubbelbeckasin Dvärgbeckasin 8 8

40 Tabell 6. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Morkulla Storspov Småspov Myrspov Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Rödbena 5 5 Svartsnäppa 8 7 Gluttsnäppa Skärsnäppa Mosnäppa Kärrsnäppa Myrsnäppa 7 Brushane Skärfläcka Smaln. simsnäppa Fjällabb Havstrut 8 8 Silltrut 6 5 Gråtrut Fiskmås Dvärgmås 7 7 Skrattmås Fisktärna Silvertärna Småtärna 9 Tobisgrissla 56 Tamduva 8 6 Skogsduva Ringduva Turkduva Gök Berguv Hökuggla Sparvuggla Kattuggla 9 9 Slaguggla Lappuggla Hornuggla Jorduggla 7 Pärluggla Nattskärra 7 6 Tornseglare Kungsfiskare Gröngöling Registrerade individer Antal rutter med arten Art Gråspett 5 5 Större hackspett Vitryggspett Mindre hackspett 7 8 Tretåspett 7 9 Spillkråka 6 8 Göktyta Trädlärka 7 9 Sånglärka Ladusvala Hussvala Backsvala Sommargylling Korp Kråka Råka Kaja Skata Nötkråka 8 Nötskrika Lavskrika Stjärtmes 9 5 Talgoxe Blåmes 6 Svartmes Tofsmes Lappmes Entita 6 7 Talltita Nötväcka Trädkrypare Strömstare Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Ringtrast 5 Koltrast Stenskvätta Buskskvätta Svart rödstjärt Rödstjärt Näktergal 7 85 Blåhake Rödhake

41 Tabell 6. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Skäggmes Gräshoppsångare 7 8 Flodsångare Trastsångare Rörsångare Kärrsångare 6 8 Busksångare Sävsångare Härmsångare Svarthätta Höksångare Trädgårdssångare Törnsångare Ärtsångare Lövsångare Gransångare Grönsångare 7 58 Lundsångare Nordsångare Kungsfågel Brandkr. kungsfågel Grå flugsnappare Sv-v flugsnappare Halsb.lugsnappare 8 6 Mindre flugsnappare Järnsparv Ängspiplärka Trädpiplärka 796 Skärpiplärka 9 Sädesärla Forsärla 7 5 Registrerade individer Antal rutter med arten Art Gulärla Sidensvans Varfågel 8 5 Törnskata Stare Stenknäck Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling Gråsiska Snösiska Vinterhämpling 6 8 Domherre Rosenfink Tallbit Mindre korsnäbb Större korsnäbb Korsnäbb obestämd Bändelkorsnäbb Bofink Bergfink Gulsparv Ortolansparv 5 Videsparv Dvärgsparv Sävsparv Lappsparv 5 85 Snösparv 6 5 Gråsparv Pilfink

42 Tabell 7. Det totala antalet däggdjur registrerade på standardrutterna 6, jämfört med 5. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 8 rutter under 5 och 9 rutter 6. The total number of mammals registered in summer 6 on the Fixed routes, with data for 5 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. Registrerade individer = recorded individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 8 (5) and 9 (6). Registrerade individer Antal rutter med arten Art Vetenskapligt namn Igelkott Erinaceus europaeus Ekorre Sciurus vulgaris Bäver Castor fiber 9 9 Fälthare Lepus europaeus Skogshare Lepus timidus Vildkanin Oryctolagus cuniculus 7 8 Rödräv Vulpes vulpes Hermelin Mustela erminea Småvessla Mustela nivalis 5 Mård Martes martes Järv Gulo gulo Utter Lutra lutra Grävling Meles meles 7 9 Vildsvin Sus scrofa 7 9 Älg Alces alces Rådjur Capreolus capreolus Kronhjort Cervus elaphus 5 6 Dovhjort Dama dama 7 Fjällräv Aloplex lagopus Knubbsäl Phoca vitulina

43 Tabell 8. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 8 nattrutter 6, jämfört med antalet individer av samma arter på 8 nattrutter 5. Individer anger summan av det högsta antalet adulta individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt under säsongen. För kullar anges antalet kullar, inte antalet ungar. The number of individuals of selected species registered on the 8 night routes in 6 and the 8 night routes in 5. Rutter = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom 6 6 Rördrom Sångsvan Rapphöna 8 9 Vaktel Trana Vattenrall Småfl. sumphöna Kornknarr 5 Rörhöna Enkelbeckasin Dvärgbeckasin Morkulla Storspov Småspov 8 5 Gök Berguv 8 Hökuggla 7 Sparvuggla Kattuggla Kattuggla kullar Slaguggla Registrerade individer Antal rutter med arten Art Lappuggla 8 Hornuggla Hornuggla kullar 5 Jorduggla 5 Pärluggla Nattskärra 6 6 Trädlärka 9 6 Dubbeltrast 6 5 Taltrast 97 8 Rödvingetrast Koltrast Buskskvätta Rödstjärt Näktergal Rödhake Gräshoppsångare Flodsångare 7 7 Vassångare Trastsångare 8 6 Rörsångare Kärrsångare Busksångare Sävsångare

44 Tabell 9. Antalet däggdjur registrerade på 8 nattrutter 6, i jämförelse med antalet däggdjur noterade på 8 nattrutter 5. Antalen anger summan av det högsta antalet individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt och per transportsträcka (dessa summeras från och med 5). The number of individuals of larger mammals registered on the 8 night routes in 6 and the 8night routes in 5. Registrerade individer = registered individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Species Igelkott Erinaceus europaeus 6 Ekorre Sciurus vulgaris Bäver Castor fiber 9 8 Fälthare Lepus europaeus Skogshare Lepus timidus Vildkanin Oryctolagus cuniculus Lodjur Lynx lynx Varg Canis lupus 9 Rödräv Vulpes vulpes Mink Mustela vison Småvessla Mustela nivalis Hermelin Mustela erminea Iller Mustela putorius Mård Martes martes Utter Lutra lutra Grävling Meles meles Vildsvin Sus scrofa Älg Alces alces Rådjur Capreolus capreolus 9 Kronhjort Cervus elaphus 8 9 Dovhjort Dama dama 76 9 Bisamråtta Ondatra zibethicus

45 Tabell. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 7 sjöfågeltaxeringsrutter 6 i jämförelse med motsvarande från 6 rutter 5. The number of individuals of selected species registered on the 7 wetland routes in 6 in comparison with the number of individuals counted on the 6 wetland routes in 5. Registrerade individer = registered individuals and Antal rutter med arten = number of routes with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom Smålom 7 5 Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopp Svarthals. dopp. 8 Smådopping Storskarv Gråhäger Ägretthäger 5 Vit stork Rördrom 6 Gräsand 5 5 Kricka Årta 9 6 Snatterand Bläsand 76 Stjärtand 6 8 Skedand Vigg Brunand 6 7 Knipa Alfågel 8 Svärta Sjöorre 9 5 Ejder Småskrake Storskrake Salskrake 8 5 Gravand 79 Grågås Sädgås 8 Bläsgås Kanadagås Vitkindad gås Knölsvan Sångsvan Kungsörn Ormvråk Fjällvråk Sparvhök Duvhök Registrerade individer Antal rutter med arten Art Röd glada 6 9 Brunglada Havsörn Bivråk Brun kärrhök Ängshök Fiskgjuse 7 9 Lärkfalk Pilgrimsfalk Stenfalk Tornfalk 5 Trana Vattenrall 7 5 Småfl. sumphöna Rörhöna 9 8 Sothöna Strandskata Tofsvipa St. strandpip. 8 9 M. strandpip. 7 Ljungpipare Kustpipare Roskarl Enkelbeckasin Storspov Småspov 5 7 Rödspov 9 7 Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa 7 9 Rödbena Svartsnäppa Gluttsnäppa 5 Mosnäppa 5 7 Kärrsnäppa 9 5 Kustsnäppa Myrsnäppa Brushane Skärfläcka 99 Smaln. simsn. Kustlabb 8 8 Havstrut

46 Tabell. forts. (cont.) Registrerade individer Antal rutter med arten Art Fiskmås Dvärgmås 7 Skrattmås Svarthuv. mås Svarttärna 5 5 Skräntärna 78 Fisktärna Silvertärna Småtärna 5 9 Kentsk tärna Tobisgrissla Kungsfiskare Det sågs bara 8 respektive rörhöns på sommarpunkt- respektive standardrutterna under 6. Däremot sågs individer inom Sjöfågelinventeringen, som alltså verkar bli den övervakningsform som bäst täcker arten framöver. Only few Moorhens were seen on the Fixed routes ( ind) and in the Summer point counts (8 ind) in 6, but in the new scheme for wetland birds, as many as were recorded. 5

47 Tabell. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade under 5 och 6 på de x km stora kustfågelrutorna. Sammanlagt räknades fåglar i 96 rutor 5 och 8 rutor 6. The number of individuals of selected species registered in the x km large, archipelago squares in 5 (96 squares) and 6 (8). Registrerade individer = registered individuals and Antal rutor med arten = number of squares with the species. Registrerade individer Antal rutter med arten Art Storlom 6 6 Smålom 9 Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopp Storskarv Toppskarv 8 Gråhäger Gräsand Kricka Årta Snatterand 9 9 Bläsand Stjärtand 5 Skedand Bergand Vigg Brunand 5 Knipa Alfågel 8 Svärta Sjöorre 5 Ejder 7 8 Småskrake Storskrake Salskrake 7 6 Gravand 8 7 Grågås Kanadagås Vitkindad gås Knölsvan 6 7 Sångsvan Havsörn Fiskgjuse 8 Trana 5 Registrerade individer Antal rutter med arten Art Sothöna 5 7 Strandskata Roskarl 6 Enkelbeckasin Storspov Småspov Rödspov Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Rödbena Gluttsnäppa Mosnäppa 5 Kärrsnäppa 5 Brushane Skärfläcka Kustlabb 7 8 Havstrut Silltrut Gråtrut Fiskmås Dvärgmås Skrattmås Skräntärna 99 9 Fisktärna Silvertärna Småtärna Kentsk tärna Tordmule Sillgrissla Tobisgrissla Korp Kråka 6 8 Skärpiplärka 8 6 6

48 Figur. Beståndsindex för 85 arter enligt vinterpunktrutterna (blå kurva), sommarpunktrutterna (röd kurva) och standardrutterna (svart kurva). Beståndsnivån är satt till för 998. Under artnamnet visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Dessa siffror redovisas i ordningen vinter, sommar och standardrutter, åtskilda med semikolon. Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 85 species based on free point counts (blue: winter, red: summer) and Fixed routes (black curve). The population level in 998 is set at. The figures within brackets are the mean no. of birds observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance, for the three datasets respectively (separated by ;). Individual index figures can be found on the homepage. Storlom, Gavia arctica (-, -, -; 95,.9, NS; 7,., NS) Smålom, Gavia stellata (-, -, -; 7, 5.7, *; 6,., **) Skäggdopping, Podiceps cristatus (-, -, -; 85, -., NS; 76,.7, **). Gråhakedopping, Podiceps grisegena (-, -, -;,.8, NS; 7,.9, NS).5 Svarthakedopping, Podiceps auritus (-, -, -; 6, -.8, ***; 9, 7., NS) Storskarv, Phalacrocorax carbo (955,.6, ***; 56, 8.5, ***; 68,.5, ***) Häger, Ardea cinerea (6,.5, ***;,, **; 68, -, *). Rördrom, Botaurus stellaris (-, -, -;, -.5, NS; 8,., NS).5 7

49 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Gräsand, Anas platyrhynchos (,., ***; 99,.7, **; 75,.7, NS) 6 Kricka, Anas crecca (-, -, -; 8, -., NS;, -., **) Snatterand, Anas strepera (-, -, -; 9,., NS; 9, 9., NS) 6 5 Bläsand, Anas penelope (58,.5, NS; 5, -., *; 6, -6., ***) Skedand, Anas clypeata (-, -, -; 5,., NS; 7, -6., NS) Vigg, Aythya fuligula (9,., ***; 88, -., *; 66, -., NS) 6 Brunand, Aythya ferina (,., NS; 9, -5., **; -, -, -) Knipa, Bucephala clangula (,, ***; 78, -., NS; 9, -, ***) 5 5 Alfågel, Clangula hyemalis (579, -.5, *; -, -, -;, -.7, NS).5 Svärta, Melanitta fusca (-, -, -; -, -, -;, -, NS) 8

50 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Sjöorre, Melanitta nigra (-, -, -; -, -, -; 6, -.7, NS) 8 Ejder, Somateria mollissima (77,., *; 5, -.6, ***; 9, -, *) 6 Småskrake, Mergus serrator (9,., NS; 77, -., NS; 7, -.8, NS).5 Storskrake, Mergus merganser (,.8, ***; 9,, NS;, -., NS). Salskrake, Mergus albellus (7, 8.8, ***; -, -, -; -, -, -) Gravand, Tadorna tadorna (-, -, -; 8, -, *; 87, -., *).5 5 Grågås, Anser anser (-, -, -;, 6., ***; 85, 8.5, ***) Sädgås, Anser fabalis (588,, NS; -, -, -;, -9.8, **) 5 Kanadagås, Branta canadensis (565, 8.7, ***; 5, 5.6, ***; 8, -., *).5 Knölsvan, Cygnus olor (79,, ***; 97,., **; 98,., NS) 9

51 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). 8 Sångsvan, Cygnus cygnus (79,., ***; 9, 7.9, ***; 89,., ***) Kungsörn, Aquila chrysaetos (7,., NS; -, -, -; 6, -.5, NS) 6 Ormvråk, Buteo buteo (69,., *;,.7, *; 79,., NS). Fjällvråk, Buteo lagopus (, -.6, NS; -, -, -; 9, -., *).5. Sparvhök, Accipiter nisus (56, -.7, ***;, -., NS;,., NS) Duvhök, Accipiter gentilis (8, -., *; 8, -, NS; 5, -.9, NS).5 8 Glada, Milvus milvus (58, 6., ***;, 5.7, ***;, 9.6, ***) 7 6 Havsörn, Haliaeetus albicilla (5, 7., ***; -, -, -; 9,.7, **) Bivråk, Pernis apivorus (-, -, -;, -.7, NS;,, NS) Brun kärrhök, Circus aeruginosus (-, -, -;,.8, ***;,.6, *) 6 5

52 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Blå kärrhök, Circus cyaneus (,, NS; -, -, -;, -, NS) Fiskgjuse, Pandion haliaetus (-, -, -;,, **; 5,.7, NS) 6 Lärkfalk, Falco subbuteo (-, -, -;,., NS; 7, 5.7, **) Stenfalk, Falco columbarius (-, -, -; -, -, -;, -6., ***) 5. Tornfalk, Falco tinnunculus (5, -., ***; 6,., ***; 5,., ***) Dalripa, Lagopus lagopus (-, -, -; -, -, -;, -6., ***).5 Fjällripa, Lagopus mutus (-, -, -; -, -, -; 7,.8, NS) 5 Orre, Tetrao tetrix (5, -.8, ***; 6, -., ***; 5,., NS).5 Tjäder, Tetrao urogallus (,., NS;, -., NS; 6,.7, NS).5 Järpe, Bonasa bonasia (, -., NS;, -., NS; 5, -.9, NS) 5

53 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.).. Fasan, Phasianus colchicus (6, -., ***; 55, -.7, ***; 76, -.7, ***). Trana, Grus grus (-, -, -; 65, 5., ***; 57,.6, ***) Rörhöna, Gallinula chloropus (-, -, -;, -.9, *; -, -, -) Sothöna, Fulica atra (,.8, NS; 9, -, *; 9,.5, NS) Strandskata, Haemat. ostralegus (-, -, -; 7, -., ***;, -., NS) Tofsvipa, Vanellus vanellus (-, -, -; 79, -., ***; 6, -.9, *). St. strandpipare, Charadrius hiaticula (-, -, -; 8,.5, NS; 6,.5, *) Fjällpipare, Charadrius morinellus (-, -, -; -, -, -; 8,., NS).5 5 Ljungpipare, Pluvialis apricaria (-, -, -; 77, -., NS; 78,.9, NS)..5 5 Enkelbeckasin, Gallinago gallinago (-, -, -;, -., ***;,., **)

54 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Morkulla, Scolopax rusticola (-, -, -; 6,., NS; 57,., NS).5 Storspov, Numenius arquata (-, -, -; 76, -.6, ***; 6, -., ***).5 Småspov, Numenius phaeopus (-, -, -; -, -, -; 7,.9, **) Skogssnäppa, Tringa ochropus (-, -, -; 98,., NS; 75,.5, ***) 5 Grönbena, Tringa glareola (-, -, -; 7, -, NS; 5,.7, *).5 Drillsnäppa, Actitis hypoleucos (-, -, -;, -, ***; 56, -., **) Rödbena, Tringa totanus (-, -, -; 5, -., ***;,., ***) Svartsnäppa, Tringa erythropus (-, -, -; -, -, -;, -., NS).5 Gluttsnäppa, Tringa nebularia (-, -, -;,., NS; 5,, NS).5 Skärsnäppa, Calidris maritima (-, -, -; -, -, -;, 5.6, NS) 5

55 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Mosnäppa, Calidris temminckii (-, -, -; -, -, -;, -., NS) Kärrsnäppa, Calidris alpina (-, -, -; -, -, -;,.9, NS) 8 6 Brushane, Philomachus pugnax (-, -, -; -, -, -;, -., *) 6 Smaln. simsnäppa, Phalaropus lobatus (-, -, -; -, -, -;, -, NS) 5.5 Fjällabb, Sterc. longicaudus (-, -, -; -, -, -; 6,.6, NS). Havstrut, Larus marinus (6, -., ***; 9, -.8, *; 9, -.6, ***).5 5 Silltrut, Larus fuscus (-, -, -; 6, -.9, NS; 85,, NS) 8 Gråtrut, Larus argentatus (5588,., ***; 56, -.9, ***; 78, -.7, ***) 6 Fiskmås, Larus canus (77,.9, ***; 8, -., ***; 559, -., NS) Dvärgmås, Larus minutus (-, -, -; 86, -., NS; 56, -9, **) 5

56 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Skrattmås, Larus ridibundus (789, -., ***; 98, -.6, ***;, -, ***) Fisktärna, Sterna hirundo (-, -, -; 66,., NS;,., ***) Silvertärna, Sterna paradisaea (-, -, -; 5,., NS; 6, -.9, NS) 8 6 Småtärna, Sterna albifrons (-, -, -;,.6, NS; 9, -., NS) Tamduva, Columba livia (,., ***; 7,, NS; 6,.8, NS) Skogsduva, Columba oenas (-, -, -; 7, -.6, ***; 7,.5, ***).5 Ringduva, Columba palumbus (9,., ***;, -., NS; 7,., ***) Turkduva, Strept. decaocto (, -., ***; 9,.7, *;, -.9, NS).5 Gök, Cuculus canorus (-, -, -; 79, -.9, ***; 89,, ***) Hökuggla, Surnia ulula (-, -, -; -, -, -;, -., NS) 55

57 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.) Jorduggla, Asio flammeus (-, -, -; -, -, -; 8, -.8, NS).5 Tornseglare, Apus apus (-, -, -; 9, -.9, ***;, -., ***). Gröngöling, Picus viridis (7, -., NS; 8, -., ***;, -., NS) 5 Gråspett, Picus canus (8, 7., ***; -, -, -; 6, -., NS).5..5 St. hackspett, Dendrocopos major (85,., *; 8, -., NS; 85,.8, ***) 8 M. hackspett, Dendrocopos minor (5,., NS; 7,.6, NS;,., NS) 6 5 Tretåspett, Picoides tridactylus (6, 7.9, ***; -, -, -; 8,., *) Spillkråka, Dryocopus martius (8,., NS; 7, -.8, **; 5, -.9, ***) 5 Göktyta, Jynx torquilla (-, -, -; 8, -., ***; 7,, ***) Trädlärka, Lullula arborea (-, -, -;,.9, ***; 5, -., NS) 56

58 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Sånglärka, Alauda arvensis (-, -, -; 69, -., ***; 96, -.7, ***) Ladusvala, Hirundo rustica (-, -, -;,., NS; 967,., ***) Hussvala, Delichon urbica (-, -, -; 8, -.8, ***; 87, -., ***) 5 Backsvala, Riparia riparia (-, -, -; 8, -., ***; 7, -.6, ***) Korp, Corvus corax (,.6, ***; 9,.7, ***;, -., NS) Kråka, Corvus corone cornix (, -., ***; 8, -.8, ***; 59, -., ***) Råka, Corvus frugilegus (5,., ***;,, NS;, -., *).5 Kaja, Corvus monedula (6,., ***; 69,., NS; 5,, ***) Skata, Pica pica (5, -., ***; 8, -., NS; 585, -., NS).5 Nötkråka, Nucif. caryocatactes (, -.5, ***;, -.8, **;,.9, NS) 57

59 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Nötskrika, Garrulus glandarius (86, -.9, ***; 5, -., ***; 6, -, NS) Lavskrika, Perisoreus infaustus (-, -, -; -, -, -; 5,.8, *).5 Stjärtmes, Aegithalos caudatus (7,., NS;,.9, NS; 86,, ***) Talgoxe, Parus major (596,., ***;, -.7, ***; 857,., ***).5 Blåmes, Parus caeruleus (59,., ***; 896,.9, ***; 9,.6, ***).5 Svartmes, Parus ater (6, -.8, ***; 89, -., ***; 8, -., NS). Tofsmes, Parus cristatus (9, -.6, ***; 8, -., **;,.9, ***) Lappmes, Parus cinctus (-, -, -; -, -, -;, -5.8, **).5 Entita, Parus palustris (86, -.5, ***; 7, -.9, ***;,., NS) Talltita, Parus montanus (79, -.8, ***; 67, -.9, ***; 555, -., NS) 58

60 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Nötväcka, Sitta europaea (,, ***;,., ***; 6,.7, ***) Trädkrypare, Certhia familiaris (, -., ***;, -.7, ***; 98,., ***).5 Strömstare, Cinclus cinclus (8, -., NS; -, -, -; 5,., NS). Gärdsmyg, Trogl. troglodytes (7,.6, ***; 8,.5, ***; 9,.8, ***).5. Dubbeltrast, Turdus viscivorus (-, -, -; 5,., ***; 85,., ***) Björktrast, Turdus pilaris (976, -., NS; 8, -, ***; 58, -.5, ***).5 Taltrast, Turdus philomelos (-, -, -; 9,., NS; 87,., ***). Rödvingetrast, Turdus iliacus (-, -, -; 868, -.7, ***; 857, -, ***).5 Ringtrast, Turdus torquatus (-, -, -; -, -, -; 6,.8, *) Koltrast, Turdus merula (,.6, ***; 57,.7, ***;,.9, ***) 59

61 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Stenskvätta, Oenanthe oenanthe (-, -, -;, -., ***; 6, -.8, NS) Buskskvätta, Saxicola rubetra (-, -, -; 9, -.8, ***; 5, -.6, ***) Rödstjärt, Phoen. phoenicurus (-, -, -; 8, -., NS; 86,.8, ***) Näktergal, Luscinia luscinia (-, -, -; 9, -.5, ***; 88, -., **) Blåhake, Luscinia svecica (-, -, -; -, -, -; 7, -., NS) 6 Rödhake, Erithacus rubecula (69,.7, ***; 8, -, ***; 6,, ***) 5 Gräshoppsångare, Locustella naevia (-, -, -; 7, -.5, ***; 5, -.8, NS) Rörsångare, Acroc. scirpaceus (-, -, -; 8, -, ***;, -.9, NS) Kärrsångare, Acroc. palustris (-, -, -; 65,., **; 6,, NS) 5 Sävsångare, Acroc. schoenobaenus (-, -, -; 97, -., ***; 85,.8, NS) 6

62 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Härmsångare, Hippolais icterina (-, -, -; 9, -., NS; 5,., ***). Svarthätta, Sylvia atricapilla (-, -, -; 8,.7, ***; 995, 5., ***).5 Trädgårdssångare, Sylvia borin (-, -, -; 69, -., NS; 58,.9, ***) Törnsångare, Sylvia communis (-, -, -; 5,., NS; 79,., ***).5 Ärtsångare, Sylvia curruca (-, -, -;, -.6, **;, -., ***) Lövsångare (S), Ph. t. trochilus (-, -, -; 57, -, ***; 6,.8, ***) Lövsångare (N), Ph. t. acredula (-, -, -; 957, -, NS; 568, -., ***) Gransångare (S), Ph. c. collybita (-, -, -;, 9., ***;, 5., ***) Gransångare (N), Ph. c. abietinus (-, -, -; 87, -., *; 6, 5., ***) Grönsångare, Phylloscopus sibilatrix (-, -, -; 8, -., NS;, -., NS) 6

63 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Kungsfågel, Regulus regulus (66, -.6, ***; 9, -., ***; 7, -.6, ***) Grå flugsnappare, Muscicapa striata (-, -, -; 9, -., ***; 77,., ***) Sv-v flugsnappare, Ficed. hypoleuca (-, -, -; 9, -., ***;,, NS) Halsb.flugsnappare, Ficedula albicollis (-, -, -;,., NS; 9,., NS).5 M. flugsnappare, Ficedula parva (-, -, -; -, -, -; 5, 5., NS). Järnsparv, Prunella modularis (-, -, -;, -.7, ***; 787,, ***).5 Ängspiplärka, Anthus pratensis (,.8, NS; 75, -.9, **; 5, -.9, **) Trädpiplärka, Anthus trivialis (-, -, -;, -.6, ***; 798,., ***) Sädesärla, Motacilla alba (-, -, -; 87, -., ***; 76, -., NS) 5 Forsärla, Motacilla cinerea (-, -, -;,., NS;,.8, *) 6

64 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). 5 Gulärla (S), M. f. flava (-, -, -; 6, -.8, ***; 5, 5., ***) Gulärla (N), M. f. thunbergi (-, -, -; 9, -., ***; 5, -, NS) Sidensvans, Bombycilla garrulus (5,.8, ***; -, -, -; 88, 6., ***) Varfågel, Lanius excubitor (, -, NS; -, -, -;,., NS) 8 6 Törnskata, Lanius collurio (-, -, -; 95, -.9, ***;, -., NS) 5 Stare, Sturnus vulgaris (9,., ***; -, -, -; -, -, -) Stare, Sturnus vulgaris (-, -, -; 7, -.5, ***; 759, -., ***) 8 Stenknäck, Cocc. coccothraustes (6,.8, ***; 5,.7, NS; 5,., ***) 6 Grönfink, Carduelis chloris (85, -., *; 95,, NS; 869, -, ***) 8 6 Steglits, Carduelis carduelis (6,., NS; 5, 9., ***; 7, 9.6, ***) 6

65 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Grönsiska, Carduelis spinus (, -., ***;, -, *;,, ***). Hämpling, Carduelis cannabina (-, -, -; 98, -.7, ***; 89, -, NS).5.5 Gråsiska, Carduelis flammea (, -.8, ***; -, -, -; -, -, -) Gråsiska (S), C. f. cabaret (-, -, -; 9,.6, ***; 7,., *) 8 Gråsiska (N), C. f. flammea (-, -, -; 8, -., *; 777, -.5, ***). Domherre, Pyrrhula pyrrhula (8, -.9, ***;, -.5, ***;,., **) 6.5 Rosenfink, Carpodacus erythrinus (-, -, -; 8,., NS; 8, -., ***) Tallbit, Pinicola enucleator (8, -., NS; -, -, -;, -, NS) 8 6 Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra (75,.8, ***; 8, 9., ***; 6,.6, ***) Större korsnäbb, Loxia pytyopsittacus (, -., NS; -, -, -; 8,., **) 8 6 6

66 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.). Korsnäbb ob., Loxia species (67, -.5, ***; 7, -., NS;,.6, ***) Korsnäbb total, Loxia c.+p. (758, -., *; 586,., NS; 7,.5, ***) Bändelkorsnäbb, Loxia leucoptera (-, -, -; -, -, -; 7,.7, NS) Bofink, Fringilla coelebs (57,., NS; -, -, -; -, -, -) 5 5 Bofink, Fringilla coelebs (-, -, -; 66, -.6, ***; 68,.8, ***) 7 Bergfink, Fringilla montifringilla (775, -., NS; -, -, -; -, -, -) 6 5 Bergfink, Fringilla montifringilla (-, -, -; 8, -.5, ***; 79, -, ***).5 Gulsparv, Emberiza citrinella (76, -., ***;, -.8, ***; 7, -., ***).5 Ortolansparv, Emberiza hortulana (-, -, -; 9, -5.5, ***; 9, -8., ***) 8 6 Videsparv, Emberiza rustica (-, -, -; 6, -.6, ***; 6, -.6, ***) 65

67 Figur. forts. Populationstrender för 85 arter. Species indices (cont.)..5 Sävsparv, Emberiza schoeniclus (-, -, -;, -.5, ***; 69, -, ***) Lappsparv, Calcarius lapponicus (-, -, -; -, -, -; 9, -, ***) Snösparv, Plectrophenax nivalis (-, -, -; -, -, -;, -.8, NS). Gråsparv, Passer domesticus (9, -., ***;, -.6, ***; 6,., NS).5 Pilfink, Passer montanus (, -.9, ***; 87, -., NS; 56,, NS) 66

68 Figur. Beståndsindex för 8 fågelarter enligt nattrutterna 6. Beståndsnivån är satt till för. Efter artnamnet visas medelantalet individer räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 8 bird species based on the night routes 6. The population level in is set at. The figures within brackets are the mean no. of individuals observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance. Individual index figures can be found on the homepage. Rördrom, Botaurus stellaris - (5, 8,5, **) Rapphöna, Perdix perdix - (6, -,8, NS) Vaktel, Coturnix coturnix - (59, 6,, NS) Vattenrall, Rallus aquaticus - (,,6, NS) Småfl. sumphöna, Porzana porzana - (6, -,, NS).5 Kornknarr, Crex crex - (9, 7,8, **) Rörhöna, Gallinula chloropus - (7, -,, NS) Enkelbeckasin, Gallinago gallinago - (5, -,, ***)

69 Figur. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.). Morkulla, Scolopax rusticola - (69,,8, **) Storspov, Numenius arquata - (, -, ***) Gök, Cuculus canorus - (89, -,6, NS) Berguv, Bubo bubo - (5, -,, *) Sparvuggla, Glauc. passerinum - (8, -,6, NS) Kattuggla, Strix aluco - (55, -,9, ***) Kattuggla kullar, Strix aluco - (,,, NS) Slaguggla, Strix uralensis - (6, -, NS) Lappuggla, Strix nebulosa - (7, -6,, NS) Hornuggla, Asio otus - (, -5,7, **)