-loggbok. för samarbete med föräldrar i olika service

Transkript

1 -loggbok för samarbete med föräldrar i olika service

2 1 Innehåll FÖRA BARNEN PÅ TAL -ARBETE... 2 Genomförandet i olika situationer... 2 Gemensam förståelse och handling... 2 INBJUDAN TILL FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALET OCH PRESENTATION AV METODEN*... 4 FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALETS FÖRSTA TRÄFF... 5 FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALETS ANDRA TRÄFF... 6 FÖRA BARNEN PÅ TAL -RÅDSLAGET... 8 I VÄNTAN PÅ BABYN SPÄDBARNSÅLDERN (0-1-års åldern) SMÅBARNSÅLDERN (ca 2-3-års åldern) LEKÅLDERNS BARN (ca 3-6 års ålder) SKOLÅLDERN FRAM TILL PUBERTETEN (ca års ålder) PUBERTETS- OCH TONÅRSÅLDERN (ca års ålder) Bilaga Bilaga Bilaga

3 2 FÖRA BARNEN PÅ TAL -ARBETE Föra barnen på tal (FBT) -arbete erbjuds föräldrar och familjer som använder olika sorters service. Erbjudandet utgör en naturlig och normal del av ifrågavarande serviceenhets stödinsats, även inom förskola och skola. FBT -metodens syfte är att vara föräldrar och andra för barn och unga viktiga vuxna till hjälp under olika utvecklingsskeden och livssituationer. Metoden strävar till att stödja barn/ungas gynnsamma utveckling och förebygga möjliga problem genom att skräddarsy vardagen så att den stöder barnets/den ungas unika behov av stöd. Metoden är inte behandling. Ifall ett behov för behandling konstateras hjälper man till att ordna det. Genomförandet i olika situationer Föra barnen på tal -metoden genomförs i en mångfald av olika service och i vitt skilda familjesituationer. Inom rådgivningen funderar föräldrar och familjer på generella frågor i anknytning till barns utveckling medan frågeställningarna är helt andra då familjen söker stöd inom specialsjukvården, på flyktingmottagningarna och inom brottspåföljdsmyndigheten. FBT -samtalets teman i anslutning till barnets vardag är det oaktat de samma men behoven för att fördjupa samtalen skiljer sig åt mellan familjerna. Antal samtal och tidsåtgång kan sålunda variera beroende på behoven. Grundprincipen är ändå att FBT-metodens tre innehållsmässiga helheter behandlas. Oftast behövs det mellan ett till tre samtal. I loggboken beskrivs metoden som ett tvådelat samtal som utmynnar I ett FBT -rådslag. Man kan självfallet på basen av behov fortsätta samtalen om barnen och möjliga rådslag som en del av servicens normala verksamhet Föra barnen på tal -metodens tre innehållsmässiga helheter 1. Att samtala om barnets livssituation, FBT -kartläggningen 2. Att göra en handlingsplan, vid behov genom ett FBT -rådslag 3. Att samtala om familjens gemensamma förståelse, betydelsen av samtal och planering av handling. I detta ingår de förstnämnda helheterna Gemensam förståelse och handling Gemensam handling innebär att föräldrar och barn har en liknande uppfattning om familjens situation. Föräldrarna förstår barnens upplevelser, beteende och känsloreaktioner, barnen får förklaringar till saker som sker i vardagen, till förälderns beteende och handlingar. Förståelse skapar känslor av samhörighet och lägger grunden till gemensam handling och en fungerande vardag. Gemensam förståelse är viktigt i alla familjer. Dess betydelse ökar då det i familjen finns utmaningar som det är svårt att samtala om t ex förälderns utbrändhet, stressrelaterad påfrestning, sjukdom, beroendeproblematik, arbetslöshet, ekonomiska problem, förälderns brottspåföljd etc. Förälderns beteende och familjens vardag förändras på ett sätt som väcker oro, rädsla och osäkerhet hos barnet och de kan ha svårt att veta hur de skall vara i situationen. Gemensam förståelse och handling är en central del av familjers resiliens i situationer av svårigheter. Exempel: Föräldrarna är stressade över familjens ekonomiska situation. De grälar ofta. Barnen vakar långt in på nätterna eftersom de oroar sig för att föräldrarna skall skilja sig. De är

4 3 irriterade och aviga på dagarna. Föräldrarna, som inte ens tänkt tanken på skilsmässa, är i sin tur arga på sina kinkiga barn, delvis som följd av den egna stressbelastningen. Det uppstår en trist spiral. Möjligheten att reda ut skeendena och att gemensamt förstå situationen hjälper alla och sätter stop på den negative spiralen. Föräldrarna förstår barnens beteende, lovar att samtala om situationen på ett mer konstruktivt sätt och berättar, att man nog kommer att få ordning på situationen. Barnen för en förklaring till föräldrarnas konflikter och kan sova lugnt om nätterna. Att skapa gemensam förståelse och handling genom FBT -arbete 1. Föräldrarnas förståelse för barnen byggs upp då man samtalar om barnens situation under FBT -kartläggningen. Samtalsledaren lär sig förstå familjens och barnens situation. 2. Samtalet om förståelsens betydelse och om principerna för samtal med barn ger föräldrarna redskap till att skapa gemensam förståelse och handling inom familjen samt. Förmågan att samtala tillsammans lägger grunden för att kunna hitta gemensamma lösningar i vardagliga situationer. 3. I handlingsplanen konkretiseras den gemensamma förståelsen och handlingar i vardaglig praxis. Föräldrarna skapar gemensam handling genom att ta barnen med genomförandet av handlingsplanen

5 4 INBJUDAN TILL FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALET OCH PRESENTATION AV METODEN* 1. Föra barnen på tal FBT (FBT) -metodens syfte och process klargörs för föräldrarna. Beroende på situationen bjuds även den andra förälder eller förälders stödperson med a. FBT -metoden erbjuds föräldrar och familjer som använder olika slags service. Samtalet är en normal och naturlig del av serviceutbudet, så även inom småbarnsfostran och skolan. Syftet med metoden är att erbjuda föräldrar och andra för barnen viktiga vuxna hjälp till att stödja barnen i livets olika utvecklingsfaser och livssituationer. b. Det är frivilligt att delta i FBT -samtalet. 2. FBT -kartläggningen. Under samtalet funderar man kring barnets livssituation med hjälp av de åldersrelaterade sidorna, som fokuserar centrala teman för den specifika åldern (ha dem framme). Det är fint ifall föräldrarna före FBT -samtalet har möjlighet att gå genom temana sinsemellan och gärna även med barnen. Barnens synpunkter och perspektiv är välkomna i samtalet. De åldersrelaterade sidorna ger en grund för samtalet, de är ej ett formulär som skall fyllas i. Samtalet kan gott genomföras även ifall föräldrarna inte har bekantat sig med temana på förhand. a. Samtalet om familjens gemensamma förståelse och handling (bilaga 1 och 2) sker under reflektionen kring barnets och familjens livssituation och då planen för handling görs upp. b. Vardagen och dess styrka och sårbarhet innebär något, som fungerar som vanligt. Genom att investera i styrka stöder man familjens handlingskraft. innebär sålunda inte enbart kompetens eller framgångar. är något, som redan nu är ett problem eller något, som kan bli ett problem ifall inget görs åt saken. Att handla i detta läge är att förebygga problem. och sårbarhet uppstår i interaktionen mellan barnet och omgivningen. De relaterar till aktiviteter och handlingar inom familjen och viktiga vuxna utom familjen. Vuxna har sålunda möjlighet att påverka dem. 3. Handlingsplan Föräldrarna funderar på hur styrka kan tillvaratas och befästas samt hur sårbarhet kan lösas och motverkas. Syftet är att konkretisera handlingar som syns i barnets och familjens vardag 4. FBT -rådslaget Ifall genomförandet av handlingsplanen kräver fler aktörer, bjuder man in dem till rådslaget. Genom rådslaget bygger man upp ett omfattande nätverk runt barnet och familjen. 5. Föräldrarna får materialet a. De åldersrelaterade sidorna, metodens nätadress ( och vid behov även loggboken i sin helhet. Möjligheten att sätta sig in i materialet hjälper dem att fatta beslut om att delta i samtalet eller ej. b. Bilagorna 1 och 2 som beskriver gemensam förståelse och principer för samtal med barn.

6 5 c. Ifall föräldrarna är utbrända, har depression eller ångest, beroendeproblematik eller annan psykisk ohälsa uppmuntras de att bekanta sig med handböckerna Hur hjälper jag mitt barn? och Hur tar jag hand om mina barn? (Solantaus & Ringbom). Handböckerna ger föräldrar vägledning i hur man kan samtala med barnen. * Familjernas mångfald ställer krav på benämningen av familjerelationer. Det har varit nödvändigt att förenkla beskrivningarna. Barnets vårdnadshavare kallas här föräldrar oberoende släktskap. Ordet barn inbegriper även familjens ungdomar. Ordet mamma används för den som fungerar i den traditionella mammarollen trots att denna kan vara en ensamstående förälder eller en pappa som lever med en annan man. Lösningarna ger ej familjelivets eller föräldraskapets mångfald rättvisa. Det beklagar jag. FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALETS FÖRSTA TRÄFF 1. Att inleda samtalet Välkomna. Presentation av envar, att samtala kring metodens syfte, dess förlopp och vid behov en repetition av begreppen. Användningen av loggboken beskrivs samt det, hur FBT -metoden dokumenteras i ifrågavarande service. Föräldrarna får ta med sig de åldersrelaterade sidorna med ev. Anteckningar. 2. Familjens läge / situation och FBT -kartläggningen av barnets livssituation. Gå till de åldersrelaterade sidorna. 3. Avslutande av samtalet eller att göra en handlingsplan. Beroende på situationen kan handlingsplanen göras antingen under denna eller nästa träff. Ifall man väljer att nu göra handlingsplanen ger den andra träffen en möjlighet till uppföljning av de planerade handlingarna samt ett tillfälle att reflektera kring gemensam förståelse och handling i samvaron hemma med barnen. a. Handlingsplanen görs nu. Föräldrarna väljer ut styrka och sårbarhet som känns viktig att lägga fokus på i handlingsplanen. Gå till punkt 3 på sid 7 i loggboken (handlingsplanen). b. Handlingsplanen görs under nästa träff. Föräldrarna får en möjlighet att hemma tillsammans och även med barnen samtala om saken och att få barnens perspektiv med i handlingsplanen. Gå till punkt 4 i loggboken (hemuppgift). 4. Hemuppgift a. Föräldrarna uppmanas att välja styrka och sårbarhet som känns viktig att lägga fokus på i handlingsplanen. De uppmuntras att samtala och skapa idéer även med barnen. b. Till stöd för samtalen kan föräldrarna använda bilagorna 1 och 2 i denna loggbok samt de ovannämnda handböckerna (Solantaus & Ringbom). 5. Att avsluta träffen a. Föräldrarnas och samtalsledarens erfarenheter av samtalet b. Tidpunkten för följande träff samt samtalets innehåll

7 6 FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTALETS ANDRA TRÄFF Föra barnen på tal -metodens andra träff byggs upp antingen av att man gör en handlingsplan (se nedan) eller av att man följer upp de handlingar som planerades för vardagen under senaste träff (punkt 8 sid 8). 1. Hur har tankarna gått sedan den senaste träffen? Föräldrar och samtalsledaren 2. Reflektion kring samtalet hemma med barnet/barnen Hade föräldrarna möjlighet till det? Ifall familjen samtalat, hur gick det? Hurdana tanka och förslag lyftes fram? Bilaga 1 och Att göra handlingsplanen a. Börja med den styrka man valt att fokusera. Samtala och anteckna det man skall göra b. Fortsätt genom att lyfta fram sårbarhet som man valt att ta itu med. Samtala och anteckna handlingar 4. Avtala om fortsättningen a. Ifall handlingsplanen och genomförandet av handlingarna kräver utomstående stöd, föreslår man ett FBT -rådslag. Man fortsätter då med att planera rådslaget (punkt 6.) Ifall det inte är möjligt att ordna ett rådslag får föräldrarna information om olika stöd- och servicetjänster. Man kan även ge en remiss. b. Ifall handlingsplanen gjordes under den första träffen och ett FBT -rådslag inte behövs, avtalar man om en uppföljning om ca 3 veckor (FBT -metodens andra träff). Träffens innehåll, se punkt 8 på sid 8. c. Ifall familjen eller föräldern fortsätter sina besök inom denna service, uppmuntras de att även i fortsättningen ta till tals barnens vardag alltid då de så önskar, såväl glädjeämnen som mer sorgesamma saker. Man avtalar även om ifall samtalsledaren kan fråga om barnen ifall familjens situation förändras. 5. Att avsluta träffen a. Föräldrarnas och samtalsledarens erfarenheter av samtalet b. Ett stort tack

8 7 ATT FÖRBEREDA ETT FÖRA BARNEN PÅ TAL -RÅDSLAG 1. Syftet med FBT -rådslaget är att få fler aktörer med i genomförandet av handlingsplanen, man bygger upp ett större nätverk kring barnet och familjen. 2. Rådslagsprocessen beskrivs steg för steg. Man kommer överens om teman dvs. stryka och sårbarhet som skall ligga i fokus. Vidare avtalar man om sådant familjen inte önskar samtala om. a. och sårbarhet som valts, andra teman? b. Avtal om vem som bjuder in vem. 3. Barnets deltagande Det rekommenderas att barnet deltar i rådslaget och då skall träffens genomförande planeras enlighet med FBT -principerna: Träffen skall stärka barnet och barnet skall kunna delta som en fullvärdig deltagare (obs. Barnets ålder och utveckling). Barn kan inte förpliktas att närvara. a. Barnet/barnen kan ge egna förslag på teman för rådslaget och vem de önskar bjuda in. De kan även sända sina önskemål via föräldrarna eller kanske skriva en hälsning, rita en teckning. 4. Avtala datum för rådslaget 5. Avsluta träffen a. Föräldrarna och samtalsledarens upplevelser av samtalet b. Ett stort tack! UPPFÖLJNING AV HANDLINGSPLANEN då handlingsplanen gjordes under FBT -metodens första träff 1. Hur har tankarna gått sedan den senaste träffen? Föräldrar och samtalsledaren 2. Gå genom handlingsplanen och samtala om de planerade handlingarna. Samtala om genomförandet och hur det gick samt om barnens delaktighet. 3. Samtala om betydelsen av handlingarna, ta till tals såväl barnens som föräldrarnas erfarenheter 4. Vid behov kan man göra en kort repetition av centrala teman t ex gemensam förståelse och handling som viktiga skyddsfaktorer för barnet och dess gynnsamma utveckling 5. Vid behov kan en ny handlingsplan göras 6. Avsluta träffen a. Föräldrarna och samtalsledarens upplevelser av samtalet b. Ett stor tack!

9 8 FÖRA BARNEN PÅ TAL -RÅDSLAGET 1. Föräldrarna eller samtalsledaren (ordförande) önskar deltagarna välkomna, alla presenterar sig. 2. Ordföranden berättar kort om träffen och dess process, beskriver hur man har förberett den 3. I enlighet med överenskommelsen berättar familjen eller samtalsledaren om orsakerna till sammankomsten och de behov som ligger i fokus 4. Samtal mellan föräldrarna och de inbjudna. a. Förtydligande frågor och perspektiv b. Idéer om hur man kan gå vidare med de olika temana c. Idéer som konkretiseras till handlingar: vem, vad, när 5. De konkreta handlingarna antecknas ler på ett blädderblock eller i memot (se nedan) som gärna kan reflekteras på väggen via videokanon. Alla får en kopia på memot. a. Medarbetarna är ofta de första som ger sina förslag, därefter familjens närstående/vänner och familjen till sist. Familjen kan sålunda anpassa sina handlingsförslag till helheten. 6. Avtala om fortsättningen. Under uppföljningen samtalar man kortfattat om ifall de planerade handlingarna genomfördes, vad handlingarna lärde envar med tanke på fortsättningen. Ifall fortsatt stöd behövs gör man ett nytt memo i vilket man antecknar de handlingar som man väljer att fortsätta samt ev. nya handlingar. Det rekommenderas alltid att ordna minst en uppföljning för att gemensamt identifiera det man uppnått och om behoven av fortsatt uppföljning. Barnets och familjens situation avgör hur ofta man träffas och hur många uppföljningar som behövs. 7. Avtala tidpunkten för uppföljningen och deltagarna 8. Ordföranden gör ett sammandrag, tackar deltagarna och avslutar träffen Datum Tema 1: Tema 2: Tema 3: Tema 4: Deltagarna Konkreta handlingar: vad och när, dvs. tid och dag Uppföljning

10 9

11 10 I VÄNTAN PÅ BABYN Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen och väntan på babyn. Har ni samtalat om saken sinsemellan (än med de övriga barnen?)? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Åldersteman 1. Mammas upplevelser av väntan på babyn Den andra förälderns upplevelser 2. Graviditeten hur har den varit 3. Mammas tankar om det kommande föräldraskapet Den andra förälderns tankar 4. De äldre barnen (enligt familjens situation) Barnens mående, hälsa, sinnesstämning och beteende Barnens relationer, lek, interaktion Familjens gemensamma stunder och aktiviteter 5. Att ha omsorg om barnen, att sköta hemmet Föräldraskap (enligt familjens situation) Arbetsfördelningen Tillräcklig vila 6. Den gravida mamma ork (coping) Den andra förälderns ork (coping)

12 11 7. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 8. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 9. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 10. Finns det ännu något ni önskar diskutera? Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen I väntan på en ny familjemedlem är föräldrarnas sinne sensitivt och den gravida mammans fysiska ork utmanas. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Att fördela hemsysslorna mellan makarna 4. Tillräcklig vila 5. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt att förhandla svåra saker 6. Vänner och släktingar som en källa till glädje 7. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 8. Mod och förmåga att söka hjälp vid behov 9. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp

13 12 SPÄDBARNSÅLDERN (0-1-års åldern) Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen, babyn och ev. andra barnet/barnen. Har ni samtalat om saken sinsemellan (än med de äldre barnen)? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Åldersteman 1. Vad vill ni berätta om er baby? Hurdan är hon/han? 2. Mammas mående och hälsa. Återhämtning efter förlossningen 3. Babyns och mammas samvaro och umgänge Finns det något som ni speciellt tycker om? 4. Babyn och den andra förälderns samvaro och umgänge Finns det något som ni speciellt tycker om? 5. Hur känns det att vara förälder till babyn? Mamma/Pappa Andra föräldern 6. Hur förhåller sig ev. syskonen till babyn och den nya familjesituationen

14 13 7. De dagliga rutinerna och deras flyt Matsituationerna och ätandet Blöjbyte På- och avklädningsstunderna Badandet Sömn och sömnrytmen 8. Babyns sinnelag och beteende Tillfreds, anpassar sig väl drar sig undan, är frånvarande gråtig, krävande 9. Mammas ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck? 10. Andra förälderns ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck? 11. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 12. Att ha omsorg om barnet/barnen, att sköta hemmet Arbetsfördelningen Tillräcklig vila 13. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 14. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 15. Finns det ännu något ni önskar diskutera?

15 14 Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen Babytiden är å ena sidan en givande tid i samvaro med en ny människa, å andra sidan en tung tid med vakande på nätter etc. Återhämtningen efter förlossningen kan även den ta sin tid. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Att fördela hemsysslorna och föräldraskapet mellan makarna 4. Möjlighet till utomstående stöd vid behov 5. Att dagliga rutiner fungerar i positiv anda 6. Tillräcklig vila 7. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt förhandla om svåra saker 8. Vänner och släktingar som en källa till glädje 9. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 10. Mod och förmåga att söka hjälp vid behov 11. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp

16 15 SMÅBARNSÅLDERN (ca 2-3-års åldern) Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen och barnet/barnen. Har ni samtalat om saken sinsemellan? Än med barnet/barnen angående saker som berör det/dem? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Åldersteman I Barnet hemma 1. Vad vill ni berätta om barnet? En hurdan flicka/pojke är det? 2. Samspel, samvaro och umgänge med föräldrarna Finns det något ni speciellt tycker om? 3. Samvaro och lek med ev. syskon? Finns det något som de speciellt tycker om? 4. Barnets känsloläge och sinnelag, humör etc. : sinnet är huvudsakligen positivet, känslouttrycket rikt. Barnet kan reglera sina starka känslor med hjälp av de vuxna : barnet är nedstämt, irriterat och gråtigt. Starka känslor kan ta övertaget och de vuxnas hjälp hjälper ej. 5. Barnets beteende och aktivitet : barnet njuter av att leka och av delade aktiviteter, prövar sin egen vilja men är flexibelt, hon/han kommer över besvikelser : barnet drar sig undan, får ofta utbrott av ilska, har svårt att koncentrera sig under lekar, prövar på sin egen vilja, har svårt att vara flexibel

17 16 6. De dagliga rutinernas, deras fungerande och känslostämning På- och avklädningssituationerna Blöjbyte och pottbestyren Matsituationerna och ätandet Utevistelse Rutinerna kring läggdags, sömn och uppvaknande 7. Konflikter med barnet Vad orsakar konflikterna? Hur hanterar man dem? Har det hänt att man tagit i barnet hårt, gått till handgripligheter? II Barnet inom småbarnsfostran / klubb, samspel med andra barn 1. Barnets avfärd till daghemmet och barnets trivsel där 2. Lek och samspel med andra barn Inom småbarnsfostran/i barnklubb Hemma i samspel med andra barn 3. Hur rutinerna på daghemmet fungerar 4. De vuxnas relation och samspel med barnet 5. Samspelet mellan föräldrarna och medarbetarna inom småbarnsfostran/klubben III Föräldraskap och skötseln om hemmet 1. Skötseln om hemmet och omsorgen om barnen Samspelet som föräldrar Arbetsfördelningen i skötseln av hemmet Tillräcklig vila 2. Hur är det att vara föräldern, hur känns det? Mamma/Pappa Andra föräldern 3. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 4. Mammas/pappas ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck? 5. Andra förälderns ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck?

18 17 6. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 7. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 8. Finns det ännu något ni önskar diskutera? Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen Glädjen det lilla barnet känner över att kunna gå omkring och upptäcka världen får även andra att småle. Samtidigt kan den nyupptäckta egna viljan utgöra en överraskande utmaning för den övriga familjen. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Att de dagliga rutinerna flyter på i god anda 4. Föräldrarnas samspel i skötseln av hemmet och i föräldraskapet 5. Att vid behov ta emot utomstående hjälp 6. Tillräcklig vila 7. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt att förhandla svåra saker 8. Vänner och släktingar som en källa till glädje 9. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 10. Speciellt viktigt då föräldern ensam ansvar över barnet 11. Mod och förmåga att söka hjälp vid be 12. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp

19 18 LEKÅLDERNS BARN (ca 3-6 års ålder). Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen och barnet/barnen. Har ni samtalat om saken sinsemellan? Än med barnet/barnen angående saker som berör det/dem? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Åldersteman I Barnet hemma 1. Vad vill ni berätta om barnet? En hurdan flicka/pojke är det? 2. Samspel, samvaro och umgänge med föräldrarna Finns det något ni speciellt tycker om? 3. Samvaro och lek med ev. syskon? Finns det något som de speciellt tycker om? 4. Barnets känsloläge och sinnelag, humör : sinnet är huvudsakligen positivet, känslouttrycket rikt. Barnet har en egen vilja men kan även vara flexibelt, tar emot tröst : barnet är nedstämt, irriterat och gråtigt. Känslomässigt väldigt växlande, känsloreglering svårt, den egna viljan leder lätt till konflikter.

20 19 5. Barnets beteende och aktivitet : barnet blir ivrig inför nya saker, njuter av lek och gemensam aktivitet, prövar sin egen vilja, får ibland små raseriutbrott men är flexibel : barnet drar sig undan, blir lätt utanför, separationer är svåra. Barnet har svårt att samspela med andra, stör/söndrar lekar behöver mycket hjälpa av vuxna 6. De dagliga rutinernas, deras fungerande och känslostämning På- och avklädningssituationerna Toalettbestyren Matsituationerna och ätandet Utevistelse Rutinerna kring läggdags, sömn och uppvaknande 7. Konflikter med barnet Vad orsakar konflikterna? Hur hanterar man dem? Har det hänt att man tagit i barnet hårt, gått till handgripligheter? II Barnet inom småbarnsfostran / klubb, samspel med andra barn 1. Barnets avfärd till daghemmet och barnets trivsel där 2. Lek och samspel med andra barn Inom småbarnsfostran/i barnklubb Hemma i samspel med andra barn 3. Hur rutinerna på daghemmet fungerar 4. De vuxnas relation och samspel med barnet 5. Samspelet mellan föräldrarna och medarbetarna inom småbarnsfostran/klubben III Föräldraskap och skötseln om hemmet 1. Skötseln om hemmet och omsorgen om barnen Samspelet som föräldrar Arbetsfördelningen i skötseln av hemmet Tillräcklig vila 2. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 3. Mammas/Pappas ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck?

21 20 4. Andra förälderns ork och krafter (coping) Hur tar sig ev. kraftlöshet uttryck? 5. Hur är det att vara föräldern, hur känns det? Mamma/Pappa Den andra föräldern 6. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 7. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 8. Finns det ännu något ni önskar diskutera? Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen Lekåldern är en sprudlande tid i barnets utveckling men barnet i denna ålder är även sensitivt på familjens känslomässiga atmosfär och olika händelser. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Föräldrarnas samspel i skötseln av hemmet och i föräldraskapet 4. Att de dagliga rutinerna flyter på i god anda 5. Tillräcklig vila 6. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt att förhandla svåra saker 7. Barnets positiva erfarenhet av småbarnsfostran/barnklubben och känslan av tillhörighet till gruppen 8. Barnets egna vänner och hobbyer 9. Familjens vänner och släktingar som en källa till glädje 10. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 11. Att vid behov ta emot utomstående hjälp 12. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp

22 21 SKOLÅLDERN FRAM TILL PUBERTETEN (ca års ålder) Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen och barnet/barnen. Har ni samtalat om saken sinsemellan? Än med barnet/barnen? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Åldersteman I Barnet hemma 1. Vad vill ni berätta om barnet? En hurdan flicka/pojke är det? 2. Barnets och föräldrarnas relationer, samspel och umgänge Finns det något ni speciellt tycker om? 3. Samvaro och lek med ev. syskon? Finns det något som de speciellt tycker om? 4. Barnets känsloläge och sinnelag 5. Barnets beteende och aktivitet 6. De dagliga rutinernas, deras fungerande och känslostämning Morgonrutinerna Matsituationerna och ätandet Utevistelse Rutinerna kring läggdags, sömn och uppvaknande

23 22 7. Konflikter med barnet Vad orsakar konflikterna? Hur hanterar man dem? Har det hänt att man tagit i barnet hårt, gått till handgripligheter? II Barnet i skolan och på fritiden 1. Barnets trivsel i skolan Något som barnet tycker speciellt mycket om? 2. Inlärningen och hur det fungerar 3. Hur fungerar skolrutinerna Att gå till skolan och att ta sig hem Lektioner Skolbespisningen /skolmaten Rasterna 4. Barnets och lärarens relation 5. Samspelet mellan föräldrarna och läraren 6. Umgänget och samvaron med skolkompisarna 7. Fritiden och aktivitet utanför skoltid Vänner, konstruktiv aktivitet, hobbyer Tillvaron på nätet, elektroniska spel och social media 8. Berättar barnet var hon/han är, med vem hon/han är och vad hon/han gör III Föräldraskap och skötseln om hemmet 1. Skötseln om hemmet och omsorgen om barnen Samspelet som föräldrar Arbetsfördelningen i skötseln av hemmet 2. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 3. Mammas/Pappas ork och krafter (coping) 4. Andra förälderns ork och krafter (coping) 5. Hur är det att vara förälder just till detta barn? Mamma/Pappa Den andra föräldern

24 23 6. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 7. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 8. Finns det ännu något ni önskar diskutera? Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen Att börja skolan öppnar för barnet upp en helt ny värld. Fastän föräldrarna inte ständig finns till hands är deras stöd oerhört viktigt, oumbärligt, för att skolan skall få en god start. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Att de dagliga rutinerna flyter på i god anda 4. Föräldrarnas samspel och barnens deltagande i skötseln av hemmet 5. Föräldrarnas samspel i föräldraskapet 6. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt att förhandla svåra saker 7. Barnets positiva erfarenhet av skolan och känslan av tillhörighet till sin klass/gruppen 8. Barnets egna vänner, konstruktiv aktivitet och hobbyer 9. Familjens vänner och släktingar som en källa till glädje 10. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 11. Att vid behov be om hjälp och ta emot utomstående hjälp 12. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp

25 24 PUBERTETS- OCH TONÅRSÅLDERN. (ca års ålder) Hur har ni det? Att bekanta sig med varandra, ifall familjen och samtalsledaren inte känner varandra. Vad vill föräldrarna berätta om familjen? Hur har familjen det? Ifall familjen har sökt sig till en service som följd av något problem, samtalar man om svårighetens betydelse för familjen och barnet/barnen. Har ni samtalat om saken sinsemellan? Än med barnet/den unga och familjens övriga barn? Lyft fram om värdet av gemensam förståelse och betydelsen av att samtala med barnen ifall det är aktuellt. Än hur är det, finns det (andra) saker som oroar, belastningar som tär på krafterna? Familjelivet kan belastas av en mångfald av bekymmer t ex spänningar mellan föräldrarna/i parrelationen, att få ny-familjers vardag att fungera, bekymmer kring boende, ekonomi, arbetsliv, föräldrars krafter och ork, utbrändhet eller en familjemedlems insjuknande (fysiskt eller psykiskt), beroendeproblematik, brottspåföljder eller andra saker. Gå så till de åldersrelaterade temana. Lyssna in och uppmärksamma förändringar som uppstått. Fråga mer om när förändringarna uppstod och hur föräldrarna förstår orsakerna till förändringarna. Ålderstemana I Tonåringen hemma 1. Vad vill ni berätta om tonåringen? En hurdan flicka/pojke är et? 2. Tonåringens och föräldrarnas relationer, samspel och umgänge Finns det något ni speciellt tycker om? 3. Samvaro och aktivitet med ev. syskon? Finns det något som de speciellt tycker om? 4. De dagliga rutinernas, deras fungerande och känslostämning Morgonrutinerna Påklädning och klädval Matsituationerna och ätandet Utevistelse Rutinerna kring läggdags, sömn och uppvaknande 5. Tonåringens känsloläge och sinnelag 6. Tonåringens beteende och aktivitet

26 25 7. Finns det något speciellt som oroar er? T ex ifall den unga har oroväckande tankar, tal, känsloreaktioner eller ifall hon/han beter sig på ett sätt, som väcker oro, har hon/han självskadebeteende, vålds- eller drogbeundran, missbruk av alkohol/droger 8. Konflikter med tonåringen Vad orsakar konflikterna? Hur hanterar man dem? Har det hänt att man tagit i barnet hårt, gått till handgripligheter? II Tonåringen i skolan och på fritiden Ifall ungdomen har börjat jobba efter grundskolan, gå till punkt 7. Ifall ungdomen jobbar vis sidan av skolan, börja vid punkt Tonåringens trivsel i skolan Något som hon/han tycker speciellt om? 2. Inlärningen och hur det fungerar Hemläxorna Frånvaro och förseningar 3. Hur fungerar skolrutinerna Att gå till skolan och att ta sig hem Lektioner Skolbespisningen /skolmaten Rasterna 4. Tonåringens och lärarens/lärarnas relation 5. Samspelet mellan föräldrarna och läraren 6. Tonåringens arbete/jobb och hur det fungerar Trivs hon/han med sitt jobb, vad speciellt verkar vara skoj? Har hon/han haft tillräckligt med jobb? 7. Rutinerna på arbetet Att gå till arbetet och att avsluta arbetsdagen 8. Umgänget och samvaron med skol-/arbetskompisarna 9. Fritiden och aktivitet utanför skoltid/arbetstid Vänner, konstruktiv aktivitet, hobbyer Tillvaron på nätet, elektroniska spel och social media 10. Berättar tonåringen var hon/han är, med vem hon/han är och vad hon/han gör 11. Har tonåringen framtidsplaner?

27 26 III Föräldraskap och skötseln om hemmet 1. Skötseln om hemmet och omsorgen om barnen Samspelet som föräldrar Arbetsfördelningen i skötseln av hemmet 2. Parrelationen Glädje, trivsam samvaro Ömsesidigt stöd 3. Mammas/Pappas ork och krafter (coping) 4. Andra förälderns ork och krafter (coping) 5. Hur är det att vara förälder just till detta barn som är i tonåren? Mamma/Pappa Den andra föräldern 6. Socialt umgänge, vänner och släktingar Glädje och samvaro Tillgång till konkret hjälp 7. Har man behövt hjälp? Har man fått hjälp? Hjälp av det egna nätverket och/eller via service/myndigheter : man har sökt och fått hjälp : behovet av hjälp kvarstår 8. Finns det ännu något ni önskar diskutera? Särskilda frågor i anslutning till handlingsplanen Under tonårstiden puberteten händer det mycket och det är en utmanande tid för såväl den unga själv som för de som finns i närheten. Sensitiviteten och medvetenheten om det egna jaget och världen utvecklas samtidigt som känslostormar och den egna viljans ständiga svängar påverkar familjens vardag. Eventuella familjebekymmer t ex osäkerhet kring jobb och ekonomi, oro angående de egna krafterna, psykisk ohälsa, missbruk samt barnens sjukdomar och problem kan kännas särskilt tunga och orsaka sårbarhet. Följande saker är viktiga för alla men de får en alldeles särskild betydelse för resiliensen, då det finns svårigheter inom familjen: 1. Gemensam förståelse och handling speciellt angående familjens utmaningar 2. Även små stunder av glädje och trivsam samvaro såväl mellan makar som inom hela familjen 3. Att de dagliga rutinerna flyter på i god anda 4. Föräldrarnas samspel och den ungas deltagande i skötseln av hemmet 5. Föräldrarnas samspel i föräldraskapet 6. Föräldrarnas förmåga att på ett konstruktivt sätt att förhandla svåra saker 7. Den ungas positiva erfarenhet av skolan och känslan av tillhörighet till sin klass/gruppen 8. Regelbunden dygnsrytm och tillräckligt med sömn

28 9. Den ungas egna vänner, konstruktiv aktivitet och hobbyer 10. Familjens vänner och släktingar som en källa till glädje 11. Vänner och släktingar som erbjuder stöd och konkret hjälp 12. Att den unga och föräldrarna vid behov vågar och har förmågan att be om utomstående hjälp 13. Service som förhåller sig förstående, som sätter sig in i bekymren och vars hjälp är till hjälp 27

29 28 Bilaga 1 FBT -loggboken Ó Tytti Solantaus GEMENSAM FÖRSTÅELSE OCH HANDLING INOM FAMILJEN Perspektiv för föräldrarna Gemensam förståelse innebär det, att föräldrar och barn har en likartad och -riktad uppfattning om familjens situation. Föräldrarna förstår sina barns erfarenheter, känslor och beteende och barnen får förklaringar till skeenden inom familjen, till förälderns beteende och handlingar. Förståelse skapar känslor av samhörighet och lägger grunden för gemensam handling och en vardag som fungerar. Gemensam förståelse är viktig inom alla familjer men dess betydelse väser då det finns belastningar och problem som är svåra att samtala om. Dessa är t ex förälderns utbrändhet, överspändhet som följd av stress, ohälsa, beroendeproblematik och missbruk, arbetslöshet, ekonomiska problem etc. Förälderns beteende och familjelivet tenderar att förändras på ett sätt som ofta väcker osäkerhet, oro och rädsla hos barnen, och de kan ha svårt att veta hur de skall vara i situationen. Gemensam förståelse och handling är en viktig del av familjens resiliens då det i vardagen finns problem. Exempel: Föräldrarna är stressade över familjens ekonomiska situation. De grälar ofta. Barnen vakar långt in på nätterna eftersom de oroar sig för att föräldrarna skall skilja sig. De är irriterade och aviga på dagarna. Föräldrarna, som inte ens tänkt tanken på skilsmässa, är i sin tur arga på sina kinkiga barn, delvis som följd av den egna stressbelastningen. Det uppstår en trist spiral. Möjligheten att reda ut skeendena och att gemensamt förstå situationen hjälper alla och sätter stop på den negativa spiralen. Föräldrarna förstår barnens beteende, lovar att samtala om situationen på ett mer konstruktivt sätt och berättar, att man nog kommer att få ordning på situationen. Barnen för en förklaring till föräldrarnas konflikter och kan sova lugnt om nätterna.

30 29 Bilaga 2 FBT -loggboken Ó Tytti Solantaus ATT SAMTALA MED BARNEN OM FAMILJENS SVÅRIGHETER Perspektiv för föräldrarna Öppna och konstruktiva samtal 1. Hjälper föräldrarna att förstå barnen, barnens erfarenheter och beteende 2. Hjälper barn att förstå sin familjs situation, sina föräldrar och föräldrarnas beteende och handlingar a. Olika, kanske skrämmande, händelser får förklaringar 3. Hjälper barn och föräldrar att söka lösningar tillsammans a. Barnet kan uppleva sig vara en viktig familjemedlem och får strategier för att handla i olika situationer 4. Öppnar för barnet upp en möjlighet att fråga om saker och ting och ger barnet en möjlighet att ty sig till sin förälder vid behov 5. Underlättar föräldrar och stöder familjerelationer, då man ej mer behöver dölja saker för sina barn En öppen konstruktiv kommunikation och gemensamma lösningar till vardagliga situationer skapar känslor av samhörighet och ger kraft och stärker känslor av hopp då man möter svårigheter. Principer för samtalen med barn 1. Samtalet kan man öppna genom att hänvisa till något som nyligen skett eller genom att ta till tals hur förälderns problem påverkar hennes/hans beteende och erbjuda en förklaring till det. Jag blev väldigt arg på dig i morse, det var nog inte ditt fel, det berodde nog inte på dig utan på mig själv, jag har inte mått så bra Har du märkt, att jag har varit ganska tystlåten den senaste tiden knappt orkat säga något alls? Har du hört talas om depression? Föräldern / föräldrarna kan först sinsemellan fundera på vad barnet kan ha lagt märket till i vardagen och sedan välja en sak, som man initialt tar till tals. 2. Det är fråga om en dialog, ett samtal, inte om att ge information. Fråga vad barnet har tänkt om saken. Åsidosätt inte barnets tankar som barnsliga eller felaktiga. De berättar om dess sätt att förstå sina upplevelser. Det kan även gå så, att barnet inte säger något helt okay även det. Samtala på ett sätt som barnet förstår. Ifall möjligt, använd ord och uttryck som är bekanta för barnet. Med yngre barn kan t ex trötthet i samband med utbrändhet beskrivas som sömn- eller sovjuka, irritation som raserisjuka. 3. Barn behöver förklaringar till det som de sett, hört, upplevt, tänkt eller oroat sig för. Barnets fantasi fyller ut de tomrum som uppstår ifall en förälder, som ständigt gråter i sitt rum, förnekar att hon är ledsen och säger: Det är inget. Skolbarnet kan känna ångest och kan ej koncentrera sig på

31 30 sina läxor. Ifall föräldern skulle säga, att mormor har insjuknat allvarligt, skulle det kanhända vara en svår nyhet för barnet men oron är delad, gemensam och barnet skulle kunna få tröst. Det skulle kanske även få höra att mormor är på sjukhus och får vård, att man kommer att besöka henne snart. 4. Alltid, då barnet får höra om svåra saker, måste man berätta hur man går vidare i frågan. Det är bra att berätta att föräldrarna tagit tag i saken: Jag har insjuknat men får vård och tar mina mediciner. Även till ett litet barn kan man ömsint berätta: Mammas sinne är nu rätt dystert, jag småler inte så ofta som förr men jag får hjälp. Det är också bra att fundera på, vad familjen kan göra i situationen. Det är värdefullt att göra barnen delaktiga i att lösa de problem som uppstått i vardagen speciellt i frågor som även berör dem. Du vill ha de fina joggingtossorna jag förstår det men du, nu har vi inge pengar till det. Hur tänker du att vi kunde handla, har du idéer? Ifall man inom familjen kan skapa en sorts talkoanda stärks känslan av samhörighet, ingen blir lämnad ensam. 5. Att skapa gemensam förståelse är en lång process i vardagen. Det första samtalet är bara början. Ta saken till tals alltid då situationen förändras eller då barnet förefaller att fundera på det. Säg till henne/honom, att hon/han alltid kan komma och samtala om saken. 6. I Handboken Hur hjälper jag mitt barn (Solantaus & Ringbom, finns tips för hur man kan samtala med barnen.

32 31 Bilaga 3 FBT -loggboken Ó Tytti Solantaus ATT SÄTTA ORD PÅ FAMILJERELATIONER Familjernas mångfald ställer krav på benämningen av familjerelationer. Det har varit nödvändigt att förenkla beskrivningarna. Barnets vårdnadshavare kallas här föräldrar oberoende släktskap. Ordet barn inbegriper även familjens ungdomar. Istället för ordet mamma används mamma/pappa -uttrycket, eftersom en pappa kan vara en ensamstående förälder eller en pappa som grundat familj med en man. Uttrycket den andra föräldern kan innebära en pappa, familjens andra mamma eller andra pappa. Föräldrarna kan själva välja vem som är mamma/pappa och vem som är den andra föräldern. Benämningarna har ingen värdeladdning. Multipelfamiljernas familjerelationer har ej kunnat beaktas men föräldrarna kan själva i FBT -samtalet lyfta fram sin familjs helhet och betydelse.