En handlingsorienterad samtalsmetod som stöder utvecklingen hos barn och ungdomar inom småbarnsfostran och i skolan:

Transkript

1 En handlingsorienterad samtalsmetod som stöder utvecklingen hos barn och ungdomar inom småbarnsfostran och i skolan: BAKGRUND OCH TEORI FÖR FÖRA BARNEN PÅ TAL -SAMTAL Tytti Solantaus 2013

2 1 INNEHÅLL 1. FÖRA BARNEN PÅ TAL BAKGRUND TILL SAMTALET Föra barnen på tal - samtal Metodfamiljen inom Familj och barn i samspel (Toimiva lapsi & perhe, TLP) FÖRA BARNEN PÅ TAL UTGÅNGSPUNKTER FÖR SAMTALET Utvecklingsmiljöer, samspel i vardagen och barnets utveckling Förebyggande av svårigheter hos barn Stöd för rehabilitering av barn Styrkor och sårbarheter Plan för handling BARN OCH PROBLEM HOS FÖRÄLDRARNA Behov av barnskydd Faktorer som stöder barnet då man har det svårt i livet LOGGBÖCKER FÖR FÖRA BARNEN PÅ TAL- SAMTALET, Bilagor

3 2 1. FÖRA BARNEN PÅ TAL BAKGRUND TILL SAMTALET Denna manual ger en teoretisk plattform för arbetet med metoden Föra barnen på tal (FBT) inom småbarnsfostran, lågstadiet och högstadiet. Barnen och ungdomarna som är i centrum för samtalen kan vara i väldigt olika åldrar. För att underlätta läsandet av manualen används be- greppet barn för att beskriva ett eller flere barn ur samma familj men även för att omtala barn i olika åldrar (småbarnsålder och tonåringar). För att göra texten mer lättläst används även ordet förälder eller föräldrar för att beskriva den/de vuxna som fungerar som barnets vårdnadshava- re t ex även en styvförälder. 1.1 Föra barnen på tal -samtal Målet med ett FBT- samtal är att stöda barnets välbefinnande och utveckling, förebygga eventuel- la svårigheter och stöda dess rehabilitering i situationer då det har det besvärligt eller då det finns belastningar i omgivningen. Det är lätt hänt att problem i hemmet, inom småbarnsfostran, i skolan och i kamratkretsen återspeglar sig på barnet, men det finns också saker som man kan göra för att stöda en gynnsam utveckling. Ett FBT- samtal syftar till att identifiera de faktorer som stöder barnets utveckling i hemmet, inom dagvården och i skolan. Under samtalet gör man till- sammans en plan för handling i vardagen med fokus på styrkor, sårbarheter och eventuella pro- blem. FBT är sålunda inte endast en kartläggning av barnets/ungdomens situation utan samtalet syftar till en konkret plan för handling. FBT- metoden är avsedd att användas såväl inom social- och hälsovården för vuxna och barn som inom småbarnsfostran och i skolan. Medarbetarens/samtalsledarens utbildning och arbetsupp- gift kan variera, och genomförandet av samtalet förutsätter inte utbildning inom psykiatri eller psykologi. FBT- samtalet är en lågtröskelmetod som öppnar dörren för andra metoder och stöd- insatser som eventuellt behövs. Föra barnen på tal inom social- och hälsovården för vuxna. Allvarliga sjukdomar och andra pro- blem hos de vuxna återspeglar sig på familjen och barnen. Barnskyddslagen och hälso- och sjuk- vårdslagen förpliktar den instans som vårdar en vuxen att beakta behovet av vård och stöd hos den vuxnes barn (Barnskyddslagen1 kap. 10, Hälso- och sjukvårdslagen 70 ). Med ett FBT- sam- tal kan en medarbetare på ett konstruktivt sätt samtala om barnet med respekt för föräldrarna och barnen. Ett mål med FBT- samtalet är att såväl föräldern som samtalsledaren efter samtalet, om det finns behov för eller en önskan om det, kan återkomma till barnets situation i såväl gläd- jeämnen som bekymmer. Samtalen om barnet och föräldraskapet blir i bästa fall en naturlig del av förälderns kanske långvariga behandlingsprocess eller kontakt med medarbetaren, oberoende av om det handlar om fysisk eller psykisk sjukdom, missbruksproblem eller behov av utkomst- stöd eller andra socialvårdens för vuxna. Föra barnen på tal inom barnets utvecklingsmiljöer och inom service för barn. Syftet med FBT är att skapa en stödjande vardag för barnet i hemmet, men även inom småbarnsfostran och i skolan. Vid ett samtal mellan föräldrarna och medarbetaren inom småbarnsfostran eller läraren i skolan närvarar två aktörer som känner barnet och som båda två har en egen uppgift och plats i barnets

4 liv. Föräldrarna känner sina barn bäst och bidrar med sin sakkunnighet till samtalet, medan med- arbetaren inom småbarnsfostran eller läraren är experter på barnet i dagvården och i skolan. FBT inom småbarnsfostran och i skolan innebär sålunda ett samtal mellan två sakkunniga. Målet är ett så gott samarbete som möjligt, ett samarbete som bygger på ömsesidig respekt. Barnet kan under vissa förutsättningar även delta i samtalet. Inom mödra- och barnrådgivningen, skolhälsovården och i elevvården är barnet utgångspunkten för allt arbetet. FBT- samtalet erbjuder ett redskap för att identifiera barnets och familjens styr- kor samt eventuella sårbarheter och för att ta till tals eventuella belastningar hos föräldrarna och i barnets liv. Härtill erbjuder samtalet en grund för att gemensamt kunna göra upp en plan för att stöda barnet, föräldrarna och medarbetaren inom småbarnsfostran och läraren i skolan. Det är möjligt och det rekommenderas, att FBT före skolåldern genomförs i samarbete mellan föräld- rarna och medarbetarna inom småbarnsfostran och rådgivningen. Då barnet är i skolåldern får medarbetaren från skolhälsovården eller elevvården också gärna delta Metodfamiljen inom Familj och barn i samspel (Toimiva lapsi & perhe, TLP) FBT- samtalet hör till Familj och barn i samspel - arbetets metodfamilj. Metoderna har samma mål och de grundar sig på gemensamma principer. De övriga metoder som ingår i "metodfamil- jen" är FBT- familjeinterventionen, Vertti- kurserna för familjer, Vertti- grupperna för barn och föräldrar samt FBT- grupper vid psykiatriska sjukhus för patientföräldrar. Härtill ingår en nät- verksmetod, FBT- rådslaget. Metoden syftar till att bygga upp ett stöd kring barnet och familjen genom att aktivera familjens eget nätverk och professionella från olika verksamheter och planera stödet utifrån de behov som framkommit i FBT- samtalet. Metoderna och modellerna utvecklas i och med att erfarenheterna ökar. De olika metoderna grundar sig på erfarenheter av arbetet med såväl familjer som stödgrupper (kamratstöd), finländsk och internationell forskning samt på den familjeintervention som utveck- lats av professor William Beardslee. I Finland går familjeintervention under namnet Föra barnen på tal - familjeintervention, tidigare kallades den för Beardslee familjeintervention. Beardslee och kolleger använder idag namnet Family Talk Intervention för denna metod. I olika länder an- vänds namn som lämpar sig för kontexten i fråga. 2. FÖRA BARNEN PÅ TAL UTGÅNGSPUNKTER FÖR SAMTALET 2.1 Utvecklingsmiljöer, samspel i vardagen och barnets utveckling 1. Utvecklingsmiljöerna, som utgörs av hemmet, småbarnsfostran/dagvården, skolan och fri- tidsmiljöerna, påverkar alla barnets välbefinnande och utveckling.

5 2. Den dagliga aktivitet och interaktion som uppstår i utvecklingsmiljön påverkar barnets ut- veckling genom att antingen stöda den eller genom att orsaka belastningar och problem. Även barnet själv påverkar tillvaron i och samspelet som uppstår i utvecklingsmiljön. 3. Den första uppgiften för Utvecklingsmiljöerna är att delta i barnets utveckling, dvs. att "genere- ra" utveckling. Arten av och kvaliteten på den aktivitet och interaktion som uppkommer i hemmet, inom småbarnsfostran, i skolan, i samvaro med vänner och under fritiden får bety- delsefull för barnets utveckling. Med utvecklingsmiljö avses en både psykisk och fysisk miljö i vilken barnet är delaktigt och som har en självständig betydelse för barnets utveckling. Utvecklingsmiljöns psykiska och fysiska egenskaper påverkar samspelet och dess kvalitet. Dessa egenskaper påverkas å sin sida av sam- hällssituationen i stort och de förutsättningar och resurser som utvecklingsmiljöerna tilldelats. Exemplen nedan belyser tankegången konkret. Att en familj med tre barn lever i en tvåa i ett våningshus leder till andra förutsättningar och handlingsalternativ samt utvecklar andra förmågor hos barnet i jämförelse med om familjen lev- de i ett egnahemshus med en egen liten gård. En god vänkrets och ett lugnt grannskap stöder barnets sociala utveckling, medan en problembelastad vänkrets och ett rastlöst grannskap kan föra barnet på avvägar eller ut på hal is. En lugn barngrupp inom småbarnsfostran stöder ett liv- ligt barn, medan en rastlös barngrupp kan leda till att barnet också blir rastlöst. En välskött, triv- sam skolmiljö stöder ett positivt socialt beteende, medan en nedgången och dåligt skött miljö ac- centuerar ett asocialt beteende. De dagliga aktiviteter och det samspel som uppkommer i utvecklingsmiljön påverkar barnets utveckling genom att antingen stöda utvecklingen eller genom att leda till problem. I vardagliga återkommande situationer utvecklas barnets förmågor, färdigheter och handlingsmodeller sam- tidigt som självbilden och uppfattningen om de egna handlingsmöjligheterna byggs upp. Av detta skäl fördjupar man sig under FBT - samtalet i barnets vardag och dess förlopp och strävar efter att avpassa vardagen enligt barnets s behov. Syftet med att upp en plan för handling för vardagen är att hitta väldigt konkreta handlingar som varje deltagare, inom ramen för sin roll, kan utföra. Det handlar inte om terapi eller terapeutiska åtaganden. Varken medarbetarna inom småbarnsfost- ran eller skolans lärare görs till terapeuter. Samarbetet mellan utvecklingsmiljöerna har också en stor betydelse för barnets välbefinnande. Barnet rör sig varje dag mellan de olika miljöerna - hemmet, småbarnsfostran, skolan och fritids- arenorna - och bär med sig alla sina erfarenheter av dessa. Ett gott samarbete innebär ömsesidigt stöd, gemensam reflektion och problemlösning med olika slag av handlingsmöjligheter samt även delad glädje över barnets välbefinnande. Det grundar sig på förståelse och respekt för var och ens situation och perspektiv. Betydelsen av ett gott samarbete framkommer speciellt då barnet har det besvärligt eller får svårigheter. I FBT- samtalet kommer hemmet och dagvården/skolan samman för att gemensamt fundera på hur barnets vardag fungerar och hur barnets välbefin- nande kan stödas. Genom ett FBT- rådslag byggs vid behov ett ännu bredare samarbete. 4

6 5 2.2 Förebyggande av svårigheter hos barn 1) Den andra uppgiften för utvecklingsmiljöerna är att delta i förebyggandet av problem. 2) Svårigheter som uppstår utvecklingsmiljöerna har betydelse för barnen. Till exempel ekono- miska svårigheter i hemmet innebär ofta bekymmer och påfrestningar för föräldrarna på samma sätt som nedskärningar i resurserna leder till påfrestningar för personalen inom små- barnsfostran och i skolan. 3) Det är lätt hänt att belastningar och svårigheter hos de vuxna återspeglar sig på samspelet och agerandet med barnet, och i förlängningen på barnets känsloliv, beteende, relationer, skolframgång och i svåra situationer även på framtida möjligheter. 4) Om det finns problem i en utvecklingsmiljö, kan de andra miljöerna stöda barnet och aktivt förebygga uppkomsten av svårigheter. När det finns problem i hemmet, kan småbarnsfostran och skolan samt fritidsverksamheten stöda barnet och vice versa. Samarbete mellan utvecklingsmiljöerna är i en nyckelroll. 5) Förståelse för saker som påverkar den egna vardagen och möjligheten att, enligt egna förmå- gor, vara delaktig i att lösa problemen stöder barns och även vuxnas förutsättningar att klara sig väl. dvs. utvecklingen av resiliens. Det händer och sker alltmöjligt i livet, utmaningar och svårigheter är inte något främmande i vuxnas liv, varken i hemmet eller inom småbarnsfostran eller i skolan. Barn lägger ofta märke till även små förändringar i de vuxnas sinnesstämningar och agerande, mycket lättare än de vuxna ofta tror. De vuxnas svårigheter tar sig ofta uttryck som irritation, undandragande eller humör- svängningar och barnet, i sin tur, reagerar i situationen på sitt egna sätt. Någon kan reagera med att lätt orsaka konflikter, en annan blir nedstämt eller drar sig undan, en tredje trivs inte längre inom småbarnsfostran eller i skolan, en fjärde blir beroende av den vuxnas sällskap osv. De vux- na kring barnet bryr sig inte alltid om de små begynnande förändringarna i barnet varande och beteende. Redan i detta skede är det möjligt att stöda barnets välbefinnande genom att skapa en vardag som innefattar förståelse och stöd. Syftet med FBT- samtalet är att genast kunna vara till hjälp, då de vuxna möter svårigheter av olika slag som kan återspegla sig på deras fungerande och samspelande i vardagen. Det är sålun- da önskvärt att föräldrarna så tidigt som möjligt, redan innan barnet har problem, berättar om även mindre svårigheter. På så sätt kan småbarnsfostran/skolan skapa en vardag som stöder barnet i denna situation redan innan egentliga problem uppkommit. Samma gäller för småbarnsfostran och skolan. I dagvården eller skolan kan det uppstå påfrest- ningar som återspeglar sig på barnets sinnesstämning och beteende i hemmet. Föräldrarna skall få information om sådana saker. Om samarbetet mellan hemmet och småbarnsfostran eller sko- lan fungerar väl och är förtroligt, kan man samtala om situationen utan att det uppstår motsätt-

7 ningar mellan hemmet och dagvården/skolan. I sådana fall kan föräldrarna förstå och stöda sitt barn. Ibland uppstår en dålig ekvation mellan barnet och en utvecklingsmiljö. Omställningarna i ut- vecklingsmiljön kan vara så små att de flesta barnen inte nämnvärt påverkas av dem. För vissa barn kan förändringarna orsaka problem. Ett exempel på detta är en elev för vilken det är svårt att skapa kompisrelationer. Med hjälp av en insiktsfull lärare har eleven lyckats fungera i grup- pen, skapa fungerande relationer till klasskamrater. Det har gått bra eleven. Läraren insjuknar och är borta för en längre tid. Hon ersätts av ett flertal vikarier, som inte har kännedom om eller förståelse för barnets särdrag. Barnet blir småningom allt mer ensamt igen med en risk för att uteslutas ur klassgemenskapen. Barnet är nedstämt i hemmet och det är svårt för honom att komma iväg till skolan. Föräldrarna är förvirrade. Ett annat exempel kan vara ett livligt och energiskt barn. Föräldrarna får problem i sitt förhållan- de och börjar bråka, vilket tär på deras krafter. Föräldrarna har inte längre tålamod med det livli- ga barnet. Barnet reagerar genom att trotsa, vilket även syns inom småbarnsfostran. Dagvårda- ren är förbryllad. Om man i dessa exempel skulle använda sig av ett FBT- samtal, kunde föräldrarna i det första ex- emplet be om ett samtal så fort de lägger märke till förändringar hos barnet. I det andra exemplet kunde dagvårdaren göra samma sak. Vid samtalet kunde man fundera på situationen och bägge parter kunde ge konkreta förslag på sätt på vilka de kunde stöda barnet. I det första exemplet kunde syftet med samtalet vara att förebygga en eventuell ond cirkel av depression och skolfrån- varo, i det andra exemplet en möjlighet att förebygga en ond cirkel av beteendeproblem. När man drabbas av svårigheter är det viktigt för alla, även för barn, att förstå vad det handlar om, vad som sker och vad man kan göra. Detta behandlas närmare i punkten Barn och problem hos föräldrarna Stöd för rehabilitering av barn 1) Den tredje uppgiften för utvecklingsmiljöerna är att delta i rehabiliteringen av barnet då det självt har svårigheter eller problem. 2) Barnets egna svårigheter återspeglar sig på samspel och interaktion och medför utmaningar i vardagen i de olika utvecklingsmiljöerna. Vikten av ett gott samarbete mellan utvecklingsmil- jöerna blir speciellt betydelsefullt. 3) Det är viktigt för alla barn att vardagen ger glädje och möjliggör en känsla av framgång. Då man har det svårt i livet blir vikten av positiva relationer till andra, upplevelsen av samhörig- het samt känslan av framgång och glädje speciellt betydelsefullt.

8 4) En fungerande vardag skapar en grund för psykiatrisk vård och andra vård- och rehabiliter- ingsåtgärder. Psykiska svårigheter och beteendeproblem återspeglar sig ofta tydligt på barns förmåga att klara av utmaningar i vardagen. Det är inte heller lätt för de vuxna, oberoende av om de är i hemmet, inom småbarnsfostran eller i skolan, att veta hur de ska förhålla sig till barnet och hur de ska samspela med det i de vardagliga situationerna. Ska ett deprimerat barn som drar sig undan lockas att delta i de andra barnens lekar och hur kan man göra detta, eller är det bäst att låta bar- net vara för sig själv? Hur ska man göra med ett barn som lätt blir argt, hur mycket kan man krä- va av ett barn som är ängsligt och rädd, hur ska man förhålla sig till ett barn med uppenbara ät- störningar eller till ett barn med tvångssymtom? Hur får man barnet att känna glädje och fram- gång? Hur kan man stöda andra barn och elever i deras förhållande till ett annat barns speciella beteende och skapa förståelse och samhörighet? Det finns många frågor. Barnets möjlighet att fortsätta inom småbarnsfostran/i skolan beror i hög grad på hur man hanterar och löser frågorna. Att dagvården/skolgången flyter på och att vardagens rutiner upprätthålls så långt som möjligt är särskilt viktigt med tanke på barnets möj- ligheter att komma över den problematiska fasen och gå vidare. Att hemmet och småbarnsfostran/skolan samarbetar för att hitta svar på frågeställningarna ovan och andra liknande frågor är en väsentlig del av stödet för barnets rehabilitering. Vid behov ska man bjuda in någon sakkunnig i mentalvårdsfrågor (rådgivnings- eller skolpsykolog, kurator eller barnets egen terapeut eller psykiater). Denna bidrar med sin expertis vad gäller förståelsen av barnets psykiatriska symptom och beteende, och detta utgör en grund för föräldrarna och dag- vårdaren/läraren för att planera hur man själv ska fungera med och stöda barnet. Ibland kan ett större nätverk behövas för att stöda hemmet, småbarnsfostran/skolan och fritids- aktiviteten. Då är det läge att bjuda in till ett FBT- rådslag. Med tanke på fritiden och fritids sys- selsättning kan man bjuda in företrädare för ungdomsväsendet eller en företrädare för en fritids- klubb som intresserar barnet. Om de vuxna inte samarbetar finns det en risk för att barnet blir ensamt med problemen, isolerar sig eller tyr sig till en problemfylld vänkrets, vilket leder till att svårigheterna ökar. Barnet får gärna själv delta i rådslaget, men rådslaget kan ordnas även trots att barnet inte kan eller vill del- ta Styrkor och sårbarheter Under FBT- samtalet identifieras styrkor och sårbarheter hos barnet och inom utvecklingsmiljö- erna. Styrka och sårbarhet är nyckelbegrepp i metoden. Styrka innebär i ett FBT- samtal något som fungerar, trots att vardagen är svår. Begreppet stryka betyder med andra ord inte en specifik talang, en utmärkande kompetens eller att man klarar av

9 någonting på ett ypperligt vis. Innebörden bottnar i det man kallar resiliens och dess definition. Resiliens (resilience på engelska) betyder att saker fungerar trots att det finns svårigheter som man vet att ofta leder till problem. Tidigare talade man om resilienta individer och tänkte att vis- sa klarar sig medan andra inte gör det. Nu vet man ändå att resiliens är ett resultat av samspelet mellan individen och miljön. Resiliens är alltså inte en egenskap hos barnet utan resiliens uppstår i samspelet mellan t ex hemmet och småbarnsfostran/skolan. Att uppmärksamma styrka kan kräva nyorientering i medarbetarens tänkesätt., särskilt inom mental- och missbruksvården samt inom och socialservicen. Alla medarbetare inom mentalvår- den och barnskyddet har fått en grundlig utbildning i hur man ser och identifierar problem. Även inom ramen för ett tidigt ingripande strävar man till att identifiera riskfaktorer och problem. Att identifiera, känna igen, styrkor, förstå deras betydelse och stöda dem förutsätter ett annat per- spektiv. Detta kan kräva övning. Man vet att identifiering av sådant som fungerar väl (små fram- gångar i vardagen) och feedback man får främjar en gynnsam utveckling eftersom det ökar opti- mismen, motivationen och nya känslor av framgång. Sårbarhet är ett annat viktigt begrepp och något man uppmärksammar i ett FBT- samtal. Det har två innebörder. Om det redan finns gryende problem eller tydliga svårigheter ses dessa som sår- barheter som skall uppmärksammas då man gör upp en plan för handling. Ibland kanske det inte ännu förekommer problem men man lägger märke till en sårbar ekvation mellan barnet och mil- jön. Situationen är sådan, att det kan uppstå problem ifall man inget gör åt saken. Ett exempel på detta kan vara ett barn som har haft det bra för att hon haft en nära vän. Hennes förälder blir deprimerad och ångestfull. Familjens krafter börjar sina och de sociala aktiviteterna minskar. Barnet börjar dra sig undan. Det är lätt att förstå att det finns en risk för att barnet steg för steg kan komma att isolera sig och bli alltmer skyggt. Man samtalar med föräldern om situa- tionen och söker gemensamt efter lösningar. Kan kompisens familj kanske hjälpa? Kanske famil- jen kan ta med barnet på sina utflykter? Kan småbarnsfostran eller skolan ställa upp och stöda barnets sociala samvaro? Ett annat exempel kan vara en företagsam och aktiv pojke. I skolan har man klarat av situationen relativt väl. Nu är läraren stressad och utmattad av flere orsaker. Läraren har inte längre resurser att stöda pojken och konflikterna ökar. Under samtalet om situationen på skolan börjar föräld- rarna förstå varför deras pojke är på dåligt humör hemma. Tillsammans funderar de på vad man kan göra Plan för handling Att tillsamman göra en plan för handling är en central del av FBT- samtalet. Att göra denna plan syftar till att (1) främja de styrkor som identifierats och (2) stöda sårbarheter som framkommit (3) som en del av den vardagliga samvaron med barn. Tillsammans funderar man på vad det är ändamålsenligt och möjligt att satsa på och hur man ska agera.

10 Erfarenheten har visat, att planen för handling ofta har tyngdpunkten på problem. Det är viktigt att komma ihåg även styrkorna. Detta innebär att man funderar på hur man kan öka barnets känsla av glädje, framgång, och belåtenhet i hemmet, inom småbarnsfostran, i skolan och på friti- den. Redan genom att ge feedback på saker som fungerat väl stärker man dem. Till exempel om ett barn mot förmodan inte orsakar en konflikt då hon går förbi en godishylla i butiken kan man säga till barnet: Vad skoj det är att gå till butiken med dig! Man skall inte hänvisa till tidigare problem: då du inte börjat bråka om godis nu. Detta omintetgör barnets känsla av att ha kla- rat av något med framgång. Motsvarande situationer kan uppstå såväl inom småbarnsfostran som i skolan. Man ska sträva till att identifiera och sätta ord på saker som fungerar för såväl barn som vuxna. Planen för handling ska alltid ha sin utgångspunkt i det som är möjligt att göra. I situationer då man har brist på kraft och ork kan det kännas övermäktigt att ta itu med många saker på en gång. Det gott nog och helt okay att välja någon enstaka sak som känns viktig och som man tror att man orkar med BARN OCH PROBLEM HOS FÖRÄLDRARNA Föräldrars problem påverkar barnen inom småbarnsfostran och i skolan men man har ofta upp- levt det svårt att ta upp sådana svårigheter med föräldrarna. Målet med ett FBT- samtal är att få till stånd ett konstruktivt och respektfullt samtal för att stöda barnet även i dessa situationer. Inom småbarnsfostran och i skolan är syftet inte att lägga sig i föräldrarnas problem, utan att stöda barnet då det är svårt hemma. Utgångspunkten för samtalet är förståelse för de svårigheter som finns i hemmet och deras innebörd för föräldraskapet och barnet. Problem är en del av livet. Det finns knappast en familj som inte i något skede av livet går genom en period av påfrestningar och stora förändringar. Arbetslöshet, ekonomiska svårigheter, svårig- heter i parförhållandet och separationer är vanliga. Enligt uppskattning insjuknar en av fyra eller en av fem personer i depression under sin livstid. Vidare beräknar man att ca 10-15% av mödrar som lider av förlossningsdepression. I Norge uppskattas det att det i var femte familj finns en för- älder som har psykiska problem eller missbruksproblem som kräver vård. Brottslighet är mindre vanligt, men förälderns frihetsberövande vara en del av ett barn och en familjs verklighet. Att en förälder insjuknar i cancer blir verklighet för 4 6% av barn under 18 år. Problem och belastningar påverkar människans psykiska resurser, hennes sätt att uppleva saker samt hennes förmåga att tänka och handla. Härigenom återspeglar de sig på samvaron med andra människor. Inom familjen är man i kontinuerlig och nära samspel med varandra. Förälderns pro- blem återspeglar sig tidigt på relationerna inom familjen och på familjelivet i stort. Ofta är följ- derna oväntade och svåra att förstå för både föräldern själv och för övriga familjemedlemmar. Familjemedlemmarna kan vara förbryllade och ofta uppstår missförstånd. Bilden nedan beskriver hur påfrestningar och belastningar hos föräldrar kan komma att påverka föräldraskapet och barnen. Belastningarna kan ur föräldrars perspektiv vara väldigt olika till sin natur, t ex en alltför stor arbetsbörda och arbetslöshet. Härtill är de olika problemen ofta sam-

11 manlänkade till varandra. Arbetslöshet kan leda till ekonomiska problem, depression, ångest och missbruk, eller vice versa. Trots olikheterna påverkar de ändå familjen och barnen genom lik- nande interaktionsprocesser och - mekanismer. Förälderns egna krafter minskar, han eller hon kan isolera sig och/eller bli lättirriterad. Spänningen går ofta ut över parrelationen, hemmet kan bli konfliktfyllt eller präglas av stor tystnad eller fientlighet. Det delade föräldraskapet påverkas med en gång. Då föräldrarna är stressade orkar det inte vara konsekventa med sina barn, ibland är de stränga, andra gånger åter orkar de inte stå på sig, kanske har de ej ork att ha uppsikt över vad ett lättretligt barn har för sig. De kan vara såväl fysiskt hårdhänta som verbalt kränkande. Föräldraskapet skiftar enligt deras mående och krafter. Diagram 1: Hur svårigheter hos föräldrarna förmedlas till barn 10 Fysisk hälsa Psykisk hälsa Missbruk Ekonomi Boende Arbetsliv Marginalisering Påföljder av kriminalitet Annat Mammas ork Pappas ork Parrelation Föräldraskap Barnen Barn är känsliga för växlingar i sina föräldrars sinnesstämningar, i atmosfären inom familjen och föräldrarnas förändrade beteende mot barnet. Varje barn reagerar i sin tur på sitt individuella sätt. Ett barn stänger in sig, ett annat blir på dåligt humör, ett tredje kan bli väldigt efterhängset. En bebis kan bli väldigt tystlåtet, en tvåårig en riktig gnällmåns. Det kan vara svårt för ett barn att bli kvar på daghemmet på morgonen men likväl kan barnet sätta sig på tvären då det skall gå hem. Barnets flexibelt kan ha minskat och det kan reagera kraftigt även på små motgångar och besvikelser. Barnet kan lätt börja gråta eller ilskna till över inget. Allt detta syns förstås i barnet och dess gestalt även inom småbarnsfostran eller i skolan. Det är centralt att man kan tolka bar- nets beteende på rätt sätt för att veta hur man kan stöda honom eller henne. Det är viktigt att vara medveten om att den samspelsprocess som bilden ovan beskriver och sam- spelets följder illustrerar det mänskliga sättet att reagera, och det är inte främmande för någon. Var och en av oss är lättirriterad, stressad eller deprimerad efter en svår arbetsvecka fylld av be- svikelser. Det återspeglar sig lätt på de nära relationerna inom familjen. Men denna process är inte "ett levnadsöde", det går att påverka situationen. Under problemtyngda perioder är till ex- empel föräldrarnas förmåga att samtala sinsemellan viktig för parförhållandet. Det är också möj- ligt att svårigheterna stärker känslan av samhörighet. Det finns många saker som föräldrarna och medarbetaren inom småbarnsfostran och i skolan kan göra för barnet. Avsikten är att identifiera och stärka dessa saker vid samtalet. Problem är inte ett hinder för utveckling då man strävar ef- ter att lösa dem med gemensamma krafter.

12 Stigma, en negativ stämpel, skam, skuldkänslor och skuldbeläggning hänför sig till många svårig- heter i samhället. Stigmat är särskilt tydligt då det gäller psykiska problem och missbrukspro- blem, kriminalitet och även ekonomiska svårigheter i en familj. Även familjen i sin helhet kan på grund av en belastning stämplas. "Missbruksfamilj" är ett begrepp som ofta används och väl be- skriver hur en familjemedlems problem kan stämpla hela familjen. Det är inte heller rätt att stämpla en individ på grund av dennes problem. Uttrycket "missbruksmamma" är ett gott exem- pel på detta. Ingen kan tänka sig att kalla en mamma som insjuknat i cancer för en "cancermam- ma". Skillnaden förklaras med de kulturella attityderna till missbruksproblem. Av rädsla för att bli stämplade kan föräldrar vara försiktiga med att berätta om familjens svårig- heter. De kan oroa sig över att barnet stämplas och att personalens förhållningssätt till dem och barnet förändras. Det är bra om man kan tala öppet om dessa saker. Om föräldrarna inte vill be- rätta om de problem som belastar familjen, skall deras önskan respekteras. Det är ändå önskvärt att föräldern berättar hur belastningen i fråga återspeglar sig på fungerande och samvaro med barnet så att medarbetarna bättre kan förstå barnet Behov av barnskydd Ibland är situationen i hemmet så svår att krafterna för att sköta barnet tar slut. I extrema fall kan det leda till försummelse av barnets vård och behov samt till fysisk eller psykisk misshandel. Långvarig stressbelastning, utmattning, psykiska problem och missbruksproblem påverkar män- niskans förmåga att ta hänsyn till andra och andras behov. En förälder kan säga elaka saker, vara våldsam, ställa orimliga krav eller beskylla andra för de egna problemen. Barnen kan ta ansvar om såväl alla hemsysslor som varandra. I dessa situationer ska hjälp ordnas genast, det ligger i allas intressen. Det bästa är att föräldrarna själva söker hjälp från barnskyddet. Om man inom småbarnsfostran eller i skolan upplever att omsorgen om barnet inte är tillräcklig eller att det förekommer våld i familjen, eller om detta kommer fram vid FBT- samtalet, rekommenderas det att man tillsammans kontaktar barnskyd- det. Dagvården och skolan har också en skyldighet att meddela om sådana situationer till barn- skyddet. 3.2 Faktorer som stöder barnet då man har det svårt i livet Syftet med FBT- samtalet är att stärka de faktorer som stöder barnet och dess utveckling. Då man gör upp en plan för handling ligger dessa skyddsfaktorer i fokus. Det är värt att lägga märke till att t ex punkt 1 och 2 i listan nedan är väldigt omfattande. Det är ofta klokt och nödvändigt - att välja att stöda på en viss del av den större helheten. 1. En så välfungerande vardag som möjligt: rutiner, sömn, måltider, småbarnsfostran, skola osv.

13 2. Så goda och fungerande relationer som möjligt: till föräldrar och syskon, till vuxna och jämnåriga inom småbarnsfostran och i skolan. 3. Att knyta an till småbarnsfostran och skola, en känsla av samhörighet till den egna grup- pen: jag är efterlängtad, jag trivs och har det roligt, jag har egna uppgifter som jag klarar av, jag är betydelsefull för såväl de vuxna som barnen i gruppen. 4. En nära, förtrolig relation till åtminstone en medarbetare inom småbarnsfostran/skolan, någon som barnet kan vända sig till och som vid behov kan erbjuda det stöd. Alla barn har behov av att kunna ty sig till någon trygg person men det är speciellt betydelsefullt då man har det svårt hemma. Medarbetaren kan fundera på hur hon/han kan stöda barnet under en svår period. 5. En åldersanpassad förståelse för sin förälders/familjs situation. Barnet behöver en för- klaring för det barnet upplever, ser, hör och är delaktig i. Detta innebär bl. a förståelse för varför föräldern t.ex. alltid är sängliggande, eller hela tiden är arg, inte lagar mat, dricker alkohol trots att hon/han börjar må dåligt osv. Om inte den vuxna förklarar händelser för barnet letar det efter orsakerna i sig själv och sitt beteende. Skuldkänslan blir en tung börda att bära. Barnet kan också försöka förändra sitt beteende och vara överdrivet snällt. Ångest kan också göra att barnet blir rastlöst, gråtigt eller irriterat och ständigt hamnar i konflikter med föräldrarna eller syskonen i hemmet och även inom småbarnsfostran/i skolan. Samma principer gäller även för svåra situationer inom småbarnsfostran och i skolan. Om en medarbetare inom småbarnsfostran inte kommer till arbetet mer kan barnet, om det inte får en förklaring, oroa sig för att orsaken är hennes/hans raseriutbrott. Både inom småbarnsfostran och i skolan återspeglar sig ofta bristen på personal och medarbetarnas ständiga brådska på deras agerande och ork. Det är bra om medarbetarna kan berätta för barnen och eleverna vad t ex irritationen beror på och hur man skall gå tillväga framöver. 6. För barnet är det viktigt att veta att medarbetaren inom småbarnsfostran och lärare på skolan känner till förälderns/familjens svårigheter och att det kan ta till tals egna känslor och prata om sina bekymmer och erfarenheter. Det är svårt för barnet att känna sig fri, t.ex. leka och skoja, om man är tyngd av saker som man inte kan tala om. 7. Att barnet får stöd under svåra dagar och det finns en förståelse för hennes/hans humör- svängningar och mer besvärliga beteende. Känslor och uttryck för känslor ska inte förbi- ses eller fördömas ( Sluta nu. ). Om man talat öppet om familjens situation med föräldern och barnen, kan man prata med barnet om hur det är just nu: Mamma berättade att (depression hos en förälder: mamma ibland känner sig väldigt dålig; missbruk hos en för- älder: pappa ibland dricker för mycket; allvarlig sjukdom hos en förälder: pappa har en sjukdom och därför ibland blir intagen på sjukhus osv.). I morse sade mamma att kvällen varit svår och att du sovit dåligt. Det som hände var säkert jobbigt, tynger det dig? Ut- gångspunkten för samtalen är barnets upplevelser och behov av tröst och stöd. Om en 12

14 medarbetare behöver mer information om familjens situation frågar man föräldrarna. Det kan också hända att barnet inte vill prata, men det är möjligt att trösta även ett barn som inte önskar samtala. 8. En vardag som ger glädje och skapar upplevelser av framgång. Om det finns bekymmer hemma, har småbarnsfostran och skolan en speciell betydelse för barnets möjlighet att uppleva glädje och framgång. Målet med FBT- samtalet är att få ögonen på sådant som ger glädje såväl i hemmet som inom småbarnsfostran och i skolan. Man funderar tillsammans på hur man kan öka dessa. 9. Att samarbetet mellan hemmet och småbarnsfostran/skolan fungerar väl. Det är viktigt för alla barn att de vuxna som finns i vardagen kan samspela och samarbeta. Särskilt vik- tigt är det för barn vars föräldrar har svårigheter i livet LOGGBÖCKER FÖR FÖRA BARNEN PÅ TAL- SAMTALET, Bilagor 1 5 FBT- samtalet kan i sin helhet hållas under ett samtal men om det finns belastningar i familjen, eller problem inom småbarnsfostran/i skolan, rekommenderas det att man ordnar två separata samtal. Möjlighet till reflektion mellan samtalen kan vara värdefullt för att få ut så mycket som möjligt av det andra samtalet. FBT- samtalet börjar med att man tillsammans kartlägger barnets vardag, dess styrkor och sår- barheter. Samtalet fortsätter (eventuellt ett separat samtal) med att man tillsammans fundera på hur de styrkor och sårbarheter som identifierats kan stödas genom konkreta handlingar i hem- met, inom småbarnsfostran och i skolan och i dagvården för så stöda barnet. Föra barnen på tal - loggböckerna för småbarnsfostran, förskola och skola finns på hemsidan för Föreningen för Mental hälsa i Finland ( Eleven kan delta i samta- len inom skolan. Härmed finns det två olika loggböcker, en loggbok för ett samtal som förs mellan de vuxna och en loggbok för ett samtal som förs mellan de vuxna och barnet gemensamt. Logg- böckerna är till sitt innehåll likadana men i den senare har barnet en egen roll i samtalet.