Samordnad recipientkontroll vid Oxelösundskusten 2011

Transkript

1 Samordnad recipientkontroll vid Oxelösundskusten 2011 Rapport , preliminär version Författare: Jakob Walve och Ulf Larsson Svealands kustvattenvårdsförbunds miljöanalysfunktion Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 3 INLEDNING... 4 VATTENKEMI... 4 Metodik... 4 Kväve- och fosforbelastning... 5 Våtmarksrecipienten... 6 SSAB och Oxelösunds Hamn... 7 METALLER och PAH Provtagning och provberedning Analyser Metaller i abborre Metaller i blåmussla PAH i abborre PAH i blåmussla BILAGA 1. Metodförteckning vattenanalyser BILAGA 2. Metodbeskrivning PAH-analys av IVL BILAGA 3. PAH i blåmussla på extrastation vid SSAB

3 SAMMANFATTNING Koncentrationerna av totalkväve, totalfosfor och klorofyll var inte, eller endast marginellt, förhöjda i anslutning till våtmarken och SSAB. Fosfathalten var ovanligt hög i hela Örsbakenområdet. Metallhalterna i abborre vid SSAB och Oxelösunds Hamn var låga och avvek generellt inte från referensområdet Dragviksfjärden. En viss förhöjning av kadmium i abborre vid Hamnen kan dock noteras, men inte högre än vad som tidvis har noterats även i referensområdet. För blåmusslor finns en viss förhöjning av bly vid Hamnen. I abborre är endast de lättare PAH-substanserna över kvantifieringsgränsen, och tydligt förhöjda vid SSAB. I blåmussla är istället de tyngre substanserna förhöjda, både vid SSAB och Hamnen. Förhöjningen av PAH vid SSAB jämfört med Dragviksfjärden var större 2011 än vid tidigare undersökningar, både för abborre och blåmussla. 3

4 INLEDNING Provtagningar vid Oxelösundskusten genomfördes 2011 enligt det det nya samordnade recipientkontrollprogrammet för SSAB, Oxelö Energi och Oxelösunds Hamn (Rapport : Program för samordnad recipientkontroll i Oxelösunds kustvatten: näringsämnen, metaller, PAH och TBT ). Programmet baseras på en förstudie utförd år Provtagningarna omfattar vattenkemiska anlyser (näringsämnen, klorofyll, siktdjup, salthalt), samt provtagning av sediment, abborre och blåmussla för metall-, PAH- och TBT-analyser. Sedimentprover har inte analyserats 2011 i avvaktan på en utredning om lämplig provtagningsfrekvens för sediment. VATTENKEMI Metodik Prover har tagits och analyserats av det kemiska laboratoriet vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, enligt ackrediterade metoder, och med kvantifieringsgränser och mätosäkerheter enligt högsta standard för den nationella marina milöövervakningen (Bilaga 1). Vattenprover togs med vattenhämtare i ytvattnet (ca en halv meters djup). Salthalt mättes med CTD-sond och/eller laboratorieinstrument (Minisal). Prover för analys av oorganiska näringsämnen filtrerades och förvarades därefter kallt innan de analyserades inom ett dygn. För klorofyllbestämning filtrerades 1-2 liter vatten genom glasfiberfilter (GF/F) som förvarades frysta till analys. Siktdjup mättes med vit siktskiva (25 cm diameter) med användning av vattenkikare. 4

5 Sö14 N Gustaf Dalén 5 Figur 1. Karta över Oxelösundsområdet med SKVVFs vattenkemistationer, samt recipientkontrollstationer för vattenkemi i våtmarksrecipienten (Ox1-17), vid SSAB (Sö6b, 7b), och Hamnen (Sö5, 5b).

6 Kväve- och fosforbelastning Våtmarken mynnar i en mindre vik i Örsbaken, medan SSABs utsläpp tillförs Ålöfjärden (Fig. 1). En del av Oxelösunds avloppsreningsverks utsläpp går inte via våtmarken utan direkt till Ålöfjärden (Tabell 1). På grund av åtgärder i avloppsreningsverket är årsutsläppet av kväve från våtmarken sedan 2010 ca. 50% lägre än Minskningen av ammoniumkväve är ännu mer markant. De minskade kväveutsläppen beror främst på att halterna är mycket låga under sommaren (Fig. 2) var även fosforhalten under sommaren ovanligt låg, jämfört med perioden Endast en liten del av flödet från avloppsreningsverket går direkt till Ålöfjärden, men på grund av lägre reningsgrad är andelen av kväve- och fosforutsläppen högre. Cirka hälften av fosforutsläppen sker genom direktflödet till Ålöfjärden. Tabell 1. Årlig tillförsel av kväve och fosfor från våtmark till Örsbaken, samt från avloppsreningsverk (ARV) och SSAB till Ålöfjärden Flöde (Mm 3 ) Våtmark 1,43 1,58 1,76 1,47 1,57 1,67 ARV till Ålöfjärden 0,14 0,12 0,11 0,07 0,2 0,09 SSAB Totalkväve (ton) Våtmark ,1 6,8 ARV till Ålöfjärden 3,9 1,6 1,8 1,6 2,3 1,1 SSAB 18 6,3 Totalfosfor (kg) Våtmark ARV till Ålöfjärden SSAB Ammoniumkväve (ton) Våtmark ,2 3,8 ARV till Ålöfjärden 2,7 1,3 1,1 0,9 0,3 SSAB 4 2,5 1,3 1,7 1,4 1 Figur 2. Vattenflöde och halter i våtmarkens utlopp (Data från Ulf Karlsson, Oxelö Energi AB). 6

7 Våtmarksrecipienten Koncentrationen av ammonium och totalkväve var förhållandevis låg 2011 (Fig. 3), såväl i omedelbar anslutning till våtmarkens utlopp (Ox1) som i recipientens övriga delar, trots kraftig utsötning vid Ox1 i augusti. Korrelationen mellan totalkväve och salthalt i augusti ( blå punkter i Fig. 4) predikterar en totalkvävehalt på 1,3 mg/l för en salthalt på noll och bekräftar därmed en låg koncentration av Våtmarksrecipienten i Örsbaken totalkväve i flödet från våtmarken jämfört med åren I juli var salthalten vid Ox1 däremot högre än normalt. Den stora salthaltsvariationen vid Ox1 har troligen att göra med vindförhållanden och andra faktorer som påverkar vattenomsättningen närmast våtmarkens utlopp. I våtmarksrecipienten som helhet var totalkvävehalten i juli och augusti kring 360 µg/l, vilket är något under medianvärdet Kvävehalten i recipienten är bara något förhöjd jämfört med Ox3 och Ox16 (ca 340 µg/l), som ligger precis utanför recipientens norra och södra del, och jämfört med Sö8 och Sö16. Totalfosfor var lite högre än medianvärdet , medan fosfathalten var betydligt högre än normalt vid alla stationer, även utanför våtmarksrecipienten (Sö8 - Sö16). Liksom för totalkväve var totalfosforhalten särskilt förhöjd vid Ox1 i augusti, men inte mer än vad man skulle förvänta sig utifrån den observerade salthalten och en fosforhalt i våtmarkens utflöde på 0,15 mg/l. Korrelationen mellan fosfor- och salthalt predikterar alltså samma fosforhalt vid salthalt på noll som uppmätts i utflödet (150 µg/l= 0,15 mg/l) (Fig. 2 och Fig. 4). Klorofyllnivåerna var normala jämfört med Blomning av cyanobakterier gav upphov till ovanligt höga klorofyllhalter vid Sö14, som ligger vid fyren Gustaf Dalén ute till havs. SSAB och Oxelösunds Hamn En aning förhöjd halt av nitrat-kväve finns vid Sö6b och Sö7b jämför med Sö6 och Sö7. Någon motsvarande förhöjning av klorofyll går dock inte att se. 7

8 Totalkväve (µg/l) Sö10 Ox1 Ox4 Ox6 Ox8 Ox10 Ox16 Sö16 Sö7 Sö6 Sö5 Sö8 Ox3 Ox5 Ox7 Ox9 Ox13 Ox17 Sö14 Sö7b Sö6b Sö5b Ammoniumkväve (µg/l) Sö10 Ox1 Ox4 Ox6 Ox8 Ox10 Ox16 Sö16 Sö7 Sö6 Sö5 Sö8 Ox3 Ox5 Ox7 Ox9 Ox13 Ox17 Sö14 Sö7b Sö6b Sö5b Örsbaken Våtmarksrecipienten Risöomr. SSAB Hamnen N Gustaf Dalén Fig. 3, box-plottar ovan och på följande sidor. Resultat 2011 visas med röd linje för juli, blå linje för augusti. Som jämförelse visas box-plottar med resultat juli-augusti med medianvärde (fyrkant), 25-75% range (box), non-outlier range (linje), outliers (ringar) och extremvärden (stjärnor). Figurerna för totalkväve och ammonium visas även på nästa sida med annan skala. 8

9 9 Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Totalkväve (µg/l) Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Ammoniumkväve (µg/l) Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Nitri+nitrat-kväve (µg/l) Våtmarksrecipienten Örsbaken Hamnen Risöomr. SSAB N Gustaf Dalén

10 10 Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Totalfosfor (µg/l) Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Fosfat (µg/l) Sö10 Sö8 Ox1 Ox3 Ox4 Ox5 Ox6 Ox7 Ox8 Ox9 Ox10 Ox13 Ox16 Ox17 Sö16 Sö14 Sö7 Sö7b Sö6 Sö6b Sö5 Sö5b Salinitet

11 Klorofyll a (µg/l) Sö10 Ox1 Ox4 Ox6 Ox8 Ox10 Ox16 Sö16 Sö7 Sö6 Sö5 Sö8 Ox3 Ox5 Ox7 Ox9 Ox13 Ox17 Sö14 Sö7b Sö6b Sö5b Sö10 Figur 4. Samband mellan totalkväve och salthalt, och totalfosfor och salthalt för Ox-stationer i anslutning till våtmarken (blå punkter) och Sö-stationer (rosa punkter). Två Sö-stationer (Sö11 och Sö12) i Mellanfjärden och Sjösafärden nära Nyköping (salthalt <2) har lagts till för att illustrera potentiell påverkan från Nyköpingsåarna. 11

12 METALLER och PAH Provtagning och provberedning Sediment insamlades 31 augusti 2011 (karta i Fig. 5, positioner enligt tabell 2 ). Sex sedimentproppar per station togs med Kajakhämtare. Propparna poolades två och två (ytskiktet 0-1 cm) till glasburkar. Blåmusslor kunde 2011 insamlas i tillräcklig mängd för analys genom fridykning. Abborre fiskades med nät den 31 augusti. Ovanligt mycket abborre fångades och det räckte med ett fångsttillfälle. Från varje station användes 10 abborrar per PAH-prov (muskel, 5 st prover/station) och abborrar per metallprov eftersom färre prover per station analyserades (lever, 3 st prover/station). På grund av den rika tillgången på abborre analyserades inga gersprover (Gymnocephalus cernuus). Fisken förvarades kallt tills den frystes in några timmar efter upptagning av näten. Lever (metallanalys) och muskel (PAH analys) preparerades fram vid Systemekologiska institutionen. För att minimera kontamination preparerades levern fram med plastkniv. Muskelprovet preparerades med bränd metallskalpell. Analyser Metaller och organiska tennföreningar analyserades av ALS Scandinavia AB (fd Analytica) i Luleå, medan PAH analyserades av IVL i Göteborg. Metaller i blåmussla/abborrlever bestämdes metod M4F. PAH bestämdes enligt bilaga 2. 12

13 Tabell 2. Provtagningsstationer för sediment, abborre, och blåmussla Undersökningstyp Stationsnamn Kod Lat. Long. X Y Sediment* Dragviksfjärden-N. Hölösa Ds , , Hamnen-Breviken, yttre Hs , , SSAB- N. Korpholmen Ss , , Hamnen, extrastation Hs , , Abborre Dragviksfjärden-O. Hornudden Da , , Hamnen-Djupviken Ha , , SSAB-Hummelviksskär Sa , , Blåmussla Dragviksfjärden-Skepna Db1 5844, , Hamnen-Djupviken Hb1 5839, , SSAB-Ålöfjärden (Galtryggen) Sb1 5841, , SSAB - Korpholmen (norra sidan)** Sb2** 5840, , *Endast insamling 2011, ingen analys **Ingår ej i kontrollprogrammet. 13

14 Dragviksfjärden SSAB SSAB Bl å musslor Abborre Sediment Hamnen Sb2 extrastation blåmussla Hs1 Hs3 Sediment Figur 5. Karta över provtagningspunkter för de tre trendstationerna. 14

15 Metaller i abborre Metallhalterna i abborrlever vid SSAB och Oxelösunds Hamn avvek även 2011 endast lite från Dragviksfjärden (Tabell 3). Mönstret med högst kadmiumhalt i abborre från Dragviksfjärden bröts 2011, och halten där är nu nere på bakgrundsnivå. En något förhöjd kadmiumhalt 2011 noterades däremot i Hamnen. Övriga metaller uppvisar inga förändringar. Tabell 3. Årliga medelvärden för metaller (mg/kg TS) i lever från abborre. Medelvärdena är beräknade från 3 ( ) eller 6 (2007) samlingsprov med 3-17 fiskar. Även resultat från Alcontrols undersökning 2001 redovisas i tabellen. Dessa är i många fall så mycket högre än senare års mätningar att de bör användas med försiktighet. Färgerna indikerar avvikelse från Naturvårdsverkets jämförvärden för abborre (rapport 4914). Blå=ingen/obetydlig avvikelse, grön=liten, gul=tydlig, orange=stor, och röd=mycket stor avvikelse. Även data från den nationella miljöövervakningen i Kvädöfjärden, Östergötland, redovisas i tabellen som jämförelse (IVL 2004). TS= torrsubstans i % av våtvikt. Abborrarnas medianvikt är angiven i gram. Senare år har endast längd mätts, men medelvikten är omkring 15g. Vikt TS As Cd Co Cr Cu Hg Mn Ni Pb Zn Hg* SSAB <0, <0,06 <0, SSAB <0, <0.1 <0,1 106 SSAB <0, <0,07 <0,05 89 SSAB <0, <0,04 91 SSAB <0, <0, Ålöfjärden Hamnen <0, <0,06 <0, Hamnen <0, < Hamnen <0, <0,07 <0,1 89 Hamnen <0, <0,04 93 Hamnen <0, <0, Dragviksfj <0, <0,06 <0, Dragviksfj <0, <0.1 <0,1 99 Dragviksfj <0, <0,07 <0,05 90 Dragviksfj <0, <0,04 98 Dragviksfj <0, <0, Runnskär Kvädöfj, Median NV jämförvärden Gräns Liten/Tydlig avvikelse Gräns Tydlig/Stor avvikelse Gräns Stor/Mkt stor avvikelse *Gäller för Hg i muskel

16 Metaller i blåmussla En tydlig förhöjning av bly och en liten förhöjning av zink kan noteras i Hamnen, där dessa metaller legat högt även vid tidigare undersökningar (Tabell 4). I övrigt var nivåerna låga och skillnaderna mellan SSAB, Hamnen och referensområdet Dragviksfjärden endast marginella. Metallhalterna på extrastationen vid SSAB (Korpholmen) var i nivå med de vid den ordinarie stationen (Galtryggen), det vill säga avvek inte heller från jämförvärdena (data visas ej). Tabell 4. Medelvärden för metaller (mg/kg TS) i blåmussla. Medelvärdena är beräknade från flera samlingsprover. Även resultat från Alcontrols undersökning 2001 redovisas i tabellen, samt från den nationella miljöövervakningen i Kvädöfjärden i Östergötland. Färgerna indikerar avvikelse från Naturvårdsverkets jämförvärden för abborre (rapport 4914). Blå=ingen/obetydlig avvikelse, grön=liten, gul=tydlig, orange=stor, och röd=mycket stor avvikelse. TS= torrsubstans i % av våtvikt. n TS As Cd Co Cr Cu Hg Ni Pb Zn SSAB saml.prov saml.prov * 1 saml.prov Hamnen saml.prov saml.prov saml.prov * 1 saml.prov Dragviksfjärden saml.prov saml.prov saml.prov Tvären 2001* 1 saml.prov Kvädöfj. (median 95-04) 97 individer NV jämförvärden Gräns Liten/Tydlig avvikelse Gräns Tydlig/Stor avvikelse Gräns Stor/Mkt stor avvikelse *undersökning genomförd avalcontrol

17 PAH i abborre (OBS prel. Data 2011) Den totala PAH-halten i abborre vid SSAB var högre 2011 än (Fig. 6). Endast de lättare av de 15 analyserade PAH-substanserna var i huvudsak över kvantifieringsgränsen (Fig. 7), medan halten av de tyngre överlag var låg, och 2011 genomgående under kvantifieringsgränsen (dessa PAHer redovisas ej i figurerna nedan). PAHkoncentrationen vid SSAB var högre 2011 än vid tidigare undersökningar (Fig. 6 och 7). Särskilt antracen var 2011 förhöjd i förhållande till Dragviksfjärden (Fig. 8). Fig. 6. Total PAH-halt i abborre för 15 analyserade ämnen. Figur 7. PAH (ng/g lipid) i abborre Felstaplarna visar standardavvikelse för 5 samlingsprover. 17

18 Figur 8. PAH-substanser i abborre i förhållande till Dragviksfjärden (kvot baserad på ng/g lipid) för tre substanser där huvuddelen av värdena var över kvantifieringsgränserna för alla stationer. En kvot på 1 visar alltså på samma halt som i Dragviksfjärden. 18

19 PAH i blåmussla Den totala PAH-halten i blåmussla är flera gånger högre än i abborre. Koncentrationen var 2011 högre i referensområdet än tidigare år (Fig. 9). Detta gäller särskilt de lättare PAH-substanserna, som står för en stor andel av totalhalten, särskilt i referensområdet (Fig. 10). De tyngre PAH-substanserna är tydligt förhöjda vid SSAB och Hamnen. Vid SSAB var förhöjningen särskilt stor 2011 (ca 4 gånger) jämfört med (ca 2 gånger) (Fig. 10). Förhöjningen 2008 i Hamnen sticker ut som ovanligt stor då halten var ovanligt låg i Dragviksfjärden och utanför SSAB var förhöjningen i Hamnen ungefär som den vid SSAB. I Bilaga 3 redovisas resultat från Korpholmen (station Sb2 i fig. 5), som ligger närmare SSAB än vad Galtryggen (station Blåmusslor i fig. 5) gör. Figur 9. PAH (ng/g lipid) i abborre Felstaplarna visar standardavvikelse för 2-4 samlingsprover. * Data 2009 är omräknade från resultat per torrsubstans till fett med en antagen fetthalt på 1,3%. 19

20 20 Figur 10. PAH-substanser i blåmussla De två nedersta diagrammen visar resultaten i förhållande till referensstationen Dragviksfjärden. En kvot på 1 visar alltså på samma halt vid båda stationerna.

21 REFERENSER IVL Organiska miljögifter i fisk från svenska bakgrundslokaler. Rapport B1576. Naturvårdsverket, Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Kust och Hav. Rapport Walve, J. Larsson U Resultat av metall-, PAH-, och TBT-analyser i sediment, abborre och blåmussla från förstudie 2007 för samordnad recipientkontroll för SSAB Oxelösund, Oxelösunds Hamn och Oxelö Energi. SKVVF Rapport (www. kustdata.su.se) Walve, J. Larsson U Program för samordnad recipientkontroll i Oxelösunds kustvatten: näringsämnen, metaller, PAH och TBT SKVVF rapport (www. kustdata.su.se) 21

22 BILAGA 1. Metodförteckning vattenanalyser Laboratoriet Marinekologi, Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, revision 15, Mätstorhet Metod Mätprincip Provtyp Mätosäkerhet (*) (utvidgad mätosäkerhet täckningsfaktor k=2) Mätområde Ammoniumkväve (SFA) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # Fosfatfosfor (SFA) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # Fosfor, totalt (SFA) (vattenprover) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # Uppslutning. Egen kombimetod för N+P (980119) Klorofyll a Helcom: Annex C4. Phytoplankton chlorofyll a Kväve, totalt (SFA) (vattenprover) Nitrit+nitratkväve (SFA) Salinitet (CTD) Salinitet (Minisal) Siktdjup Silikatkisel (SFA) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # Uppslutning. Egen kombimetod för N+P (980119) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # Enl. Operating manual, Version 1, 1990 och User s manual Rev Enl. Minisal Model 2100, Salinometer, Technical and Operating & Maintenance Manual, Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning, 1.1, ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # SFA, bestämning av bildat indofenolblått SFA, bestämning av bildat antimonfosfomolybdenblått, (reduktion med ascorbinsyra) SFA, bestämning av bildat antimonfosfomolybdenblått efter persulfatuppslutning. Spektrofotometrisk bestämning efter extraktion med etanol SFA, bestämning av bildat nitrit/nitrat-kväve efter persulfat-uppslutning. SFA, reducering av nitrat till nitrit i Cd/Cu-reduktor. Bestämning av nitrit efter bildandet av ett azofärgämne. In situ mätning med CTDsond 1:1, µg/l 0.5µg/l >20 µg/l 2.4% µg/l 0.5µg/L >20 µg/l 3% 1:1, µg/l 1µg/l >25 µg/l 6% µg/l µg/l µg/l 1:1,3 25% >0,2µg/l 1:1,3 5% µg/l 1:1, µg/l 0.3µg/l >20 µg/l 2.5% µg/l 1:1,3 0.04psu 2-42 psu Salinometer 1:1,3 0.02psu 2-42 psu Secchi-skiva 1:1,3 20% m SFA, bestämning av bildat kiselmolybdenkomplex, reducerat med ascorbinsyra 1:1, µg/l 1.5 µg/l >60 µg/l 2.5% µg/l 22

23 BILAGA 2. Metodbeskrivning PAH-analys av IVL PAH i sediment Cirka 10g vått prov vägdes in i en extraktionshylsa av glasfiber och soxhletextraheras under 24h med aceton/hexan. Samtidigt vägdes ett delprov in för torrsubstansbestämning. För att kontrollera upparbetningsförluster tillsattes internstandard till aceton/hexanextraktet. Aceton/ hexanextraktet späddes med vatten och vätske/vätske-extraherades med en blandning av pentan/dietyleter två gånger. Pentanextrakten slogs ihop inför vidare upparbetning. För att isolera PAH-fraktionen från ämnen som kan interferera i den kromatografiska bestämningen gjordes en fraktionering av pentanextraktet på kiselgelkolonn. En fraktion med alifatiska och aromatiska ämnen togs till vara. PAH-fraktionen fördes över till ett mer polärt lösningsmedel och analyserna utfördes på en vätskekromatograf med fluorescensdetektor. De olika PAH komponenterna identifierades och kvantifierades med hjälp av en certifierad standardblandning. Utbytena korrigerades med hjälp av internstandarden. PAH i fisk och mussla 5-10 g matris invägdes för bestämning av PAH. En internstandard sattes till provet som därefter upprepade gånger extraherades först med aceton och därefter med en blandning av pentan/dietyleter. Extraktionen genomfördes i ett ultraljudsbad. De sammanslagna extrakten tillsattes vatten och en organfas separerades. Provet tvättades därefter med natriumsulfat varefter det hydrolyserades med en kaliumhydroxidlösning. Organfasen fraktionerades därefter på kiselgelkolonn och en PAH fraktion uppsamlades PAH-fraktionen fördes över till ett mer polärt lösningsmedel och analyserna utfördes på en vätskekromatograf med fluorescensdetektor. Analysen utfördes med en HPLC försedd med en fluorescencedetektor ( se nedan) Analyskolonnen var en C18 specialkolonn för PAH av märke Chrompack. Kolonnen eluerades med acetonitril/vatten i en gradient. De olika PAH komponenterna identifierades och kvantifierades med hjälp av en certifierad standardblandning. Utbytena korrigerades med hjälp av internstandarden. Instrument: Pump: Varian Pro Star, M 240, Varian AB Autosampler: Varian Pro Star, M 410, Varian AB Fluorescensdetektor: Varian Prostar 363 med programerbart våglängdsschema för optimering av PAH-bestämning. Systemet är kopplat till kromatografidatasystemet från Varian 23

24 BILAGA 3. PAH i blåmussla på extrastation vid SSAB Försök gjordes att hitta blåmusslor närmare SSAB än den ordinarie stationen Galtryggen. Tillräckliga mängder blåmusslor kunde samlas in längs norra sidan av Korpholmen. Försök gjordes även vid Höga Hästholmen längre söderut, men där var blåmusselförekomsten för liten. Inte helt oväntat var halten högre i musslor från Korpholmen än Galtryggen. Figuren närmast nedan visar PAH-koncentrationer med standardavvikelse för fyra replikat per station. Den nedersta figuren visar koncentrationer i förhållande till Dragviksfjärden. Förhöjningen för tyngre PAH-substanser är 2-5 gånger vid Galtryggen och 4-9 gånger vid Korpholmen. 24