TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT

Transkript

1 TORNE- OCH KALIXÄLVAR ÅRSRAPPORT 2011 Projekt: Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund Ort och datum: Umeå Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB

2 Omslagsbild: Höstvy över Kalix älv med omgivningar söder om Morjärv hösten 2010 Foto: Katarina Tano

3 SAMMANFATTNING... 5 TIIVISTELMÄ INLEDNING OMRÅDESBESKRIVNING Allmänt Klimat Hydrologi Berggrund och jordarter FÖRORENINGSKÄLLOR I AVRINNINGSOMRÅDET MATERIAL OCH METODER PROVTAGNINGSPUNKTER VATTENKEMI Provtagning Analyser och utvärdering VÄDERÅRET ÅRETS FÖRDJUPNING RESULTAT OCH DISKUSSION PUNKTUTSLÄPP TILL RECIPIENTEN STATUS MED AVSEENDE PÅ FOSFOR Miljökvalitetsnormer OMRÅDESVIS RESULTATREDOVISNING Delområde 1, Muonio älv Delområde 2, Torne älv övre delen Delområde 3, Torne älv, mellersta delen Delområde 4, Torne älv, Nedre delen Torne älv, generella mönster Delområde 5, Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde 6, Kalix älv, Mellersta och nedre delen Kalix älv, generella mönster Delområde 7, Lina älv/ängesåsystemet REFERENSER BILAGA BILAGA MEDLEMSFÖRTECKNING

4 4

5 Sammanfattning På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från En sammanfattning av resultaten från 2011 års provtagningar visar i likhet med tidigare år att både Torne och Kalix älvars avrinningsområden, utifrån aktuella provpunkter, nästan genomgående karakteriseras av låga till medelhöga halter av kväve och fosfor, låga halter syreförbrukande ämnen, ett svagt till starkt färgat vatten, låga metallhalter och tillfredsställande nivåer vad gäller buffertkapacitet och ph. Avvikande från denna bedömning var halter av bland annat näringsämnen i Lina älv, Luossajoki och Ängesån. Klassificering av status med avseende på näringsämnen enligt de nya bedömningsgrunderna visade nästan uteslutande på god eller hög status i områdets provpunkter. Status med avseende på fosfor skulle i likhet med fjolårets sammanställning kunna behöva höjas i Luossajoki och Ängesån då provpunkter i dem inte uppnådde högre status än måttlig. Vädermässigt utmärkte sig år 2011 som ett av de varmaste åren sedan 1930 talet i Sverige. Nästan alla månader under året gav överskott i temperatur. Årsmedeltemperaturen i Sverige 2011 hamnade slutligen två grader över den normala och allra högst temperaturöverskott uppmättes i de norra delarna av Sverige. 5

6 Tiivistelmä Tornion ja Kalixjokien Vesiensuojeluliiton toimeksiannosta on Talousseura Pohjoinen Neuvonta Oy /Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB koostanut ja arvioinut ajankohtaisilla valuma alueilla vuonna 2011 suoritetun koordinoidun kuormitusvalvonnan tulokset. Ohjelmaan sisältyy fysikaalisia ja kemiallisia tutkimuksia ja arviointi on suoritettu vuoden 2001 tarkistetun valvontaohjelman mukaan. Vuoden 2011 näytetuloksista laadittu tiivistelmä osoittaa edellisvuosien tapaan että Tornion ja Kalixjokien valuma alueille, ajankohtaisista havaintopaikoista katsoen, lähes kautta linjan on leimallista alhaisesta keskikorkeaan vaihtelevat typen ja fosforin arvot, alhaiset happea kuluttavien aineiden määrät, heikosti värjäytyneestä vahvasti värjäytyneeseen vaihteleva vedenväri, alhaiset metallipitoisuudet ja tyydyttävät puskurikyvyn ja ph:n tasot. Poikkeuksen tästä arviosta muodostivat muun muassa Lina, Luossa ja Ängesjoelta mitatut ravinne pitoisuudet. Uusien ravinnepohjaisten arviointiperusteiden perusteella tehty statusluokittelu osoitti lähes yksinomaan hyvää tai korkeaa statusta alueen havaintopaikoilla. Fosforin statusta voisi kuten viime vuoden tiivistelmäkin osoitti tarvita nostaa Luossajoella ja Ängesjoella koska niiden havaintopaikat eivät yltäneet kohtalaista korkeampaan statukseen. Sään suhteen vuosi 2011 oli Ruotsissa merkittävä yhtenä lämpimimmistä sitten 1930 luvun. Lähes kaikki kuukaudet tuottivat lämpötilaylijäämän. Vuoden 2011 keskilämpötila Ruotsissa sijoittui lopulta kaksi astetta yli normaalin ja kaikkein korkein ylijäämä mitattiin Ruotsin pohjoisosissa. 6

7 1 Inledning På uppdrag av Torne och Kalixälvars Vattenvårdsförbund har Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i aktuella avrinningsområden år Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB ansvarar för utvärderingarna för åren Undersökningar och utvärdering har utförts i enlighet med ett reviderat kontrollprogram från Programmet omfattar fysikaliska och kemiska undersökningar. Medlemmarna i vattenvårdsförbundet år 2011 presenteras på rapportens baksida. Kontrollprogrammet för området presenteras i sin helhet i bilaga 1. Syftet med samordnad recipientkontroll är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i ett vattenområde än vad enskilda program kan ge. Samordning medför många fördelar, bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbetning blir lägre samtidigt som arbetet blir effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om den geografiska variationen inom hela området samt information om variationer i tillstånd mellan olika årstider och år. 7

8 1.2 Områdesbeskrivning Allmänt Torne och Kalix älvar utgör västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena och ligger i syd/sydöstlig riktning i ett lättillgängligt barrskogsområde (figur 1). Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolkningstäthet med liten andel jordbruksmark och stora ytor skogsmark. Torne älv är drygt 520 kilometer lång. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med biflödet Könkämä Muonioälven. Kalix älv har sina källflöden i Kebnekaise och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix. Den är ca 460 kilometer lång. Avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar omfattar sammantaget km 2 ( km 2 för Torne älv och km 2 för Kalix älv). Mellan byarna Junosuando och Tärendö återfinns bifurkationen Tärendöälven som avleder cirka 50 % av Torne älvs vattenflöde till Kalix älv. Figur 1. Torne- och Kalixälvs avrinningsområde. ( Torne- och Kalixälvars vattenvårdsförbund) Klimat Klimatvariationerna i undersökningsområdet är stora. Årsmedeltemperaturen nära kusten är ca 1 C medan den i fjällen i nordväst ligger på ca 2 C till 3 C. 8

9 Vattnet i Bottenviken ger de kustnära delarna av undersökningsområdet ett kustklimat med milda vintrar. Bergskedjan i nordväst ger däremot de övre delarna av området ett typiskt inlandsklimat. Årsnederbörden ligger på cirka 400 mm/år men i vissa områden, såsom vid fjällkedjan, finns platser med över 800 mm nederbörd per år. Minst nederbörd har de inre och nordöstra delarna av området Hydrologi Tillsammans utgörs Torne och Kalixälvars avrinningsområden av cirka 4 % sjöar. Årsmedelvattenföring för perioden uppgår till 432 m 3 /s i Torne älv och 338 m 3 /s i Kalix älv ( Under vårfloden i maj juni är flödet som störst och strax innan vårfloden, i april, är den som lägst. Under vårfloden kan ofta två flödestoppar urskiljas. Den första inträffar i samband med snösmältningen i skogsregionen och den andra när snön i fjällen smälter. Isproppar kan vid vårfloden medföra att vattennivån lokalt stiger flera meter. Gammal vägbro i farozonen vid höga flöden i Torne älv (Liviöjoki). Foto: Christer Hurula Berggrund och jordarter Den skandinaviska fjällkedjan, som bildades för 400 miljoner år sedan, består av omvandlade sedimentära och vulkaniska bergarter och kännetecknas av en stor del lättvittrade och kalkhaltiga bergarter. Berggrunden i övriga delar av avrinningsområdet domineras av urgranit (gnejsgranit), sura vulkaniska bergarter, graniter och längst i norr arkeisk berggrund. Den vanligaste jordarten inom avrinningsområdet är morän vilken består av osorterat material som inlandsisen nött lös från berggrunden. En annan vanlig jordart i området är torv och i den centrala delen av avrinningsområdet består 25 % av landarealen av torvmarker. Nedanför högsta kustlinjen (HK) har det finare materialet sköljts bort från moränens ytskikt eller så är moränen täckt med sedimentavlagringar av skiftande tjocklek. För 9000 år sedan låg Torne älvs mynning vid Tärendö, 167 meter över nuvarande havsnivå. 1.3 Föroreningskällor i avrinningsområdet Belastning av närsalter, metaller och försurande ämnen från mänsklig verksamhet till sjöar och vattendrag kan delas in i två olika typer beroende av ursprung; punktbelastning och diffus belastning. Till punktbelastning hör till exempel kväve och fosforutsläpp från avloppsreningsverk och industrier medan den diffusa belastningen av kväve och fosfor har sitt ursprung i exempelvis jord och skogsbruk samt torr och våtdeposition av långväga föroreningar. 9

10 1.3.1 Punktkällor i området Avloppsreningsverk belastar vattendragen med främst näringsämnen och lösta organiska föreningar som kan bidra till övergödning och ökad syreförbrukning i sjöar och vattendrag. När det gäller gruvverksamheterna inom avrinningsområdet är de flesta av dessa inte anslutna till kommunala reningsverk utan har egna anläggningar för behandling av processvatten. I Kiruna driver LKAB världens största järnmalmsgruva under jord. Kirunavaaragruvan ligger mitt under vattendelaren mellan Torne och Kalixälvars avrinningsområden. Processvatten från gruvan återcirkuleras sedan det renats från partiklar genom sedimentation och bräddas endast vid behov (höga flöden) ut i recipienten. I Malmberget, norr om Gällivare, driver LKAB ytterligare en järnmalmsgruva och sydöst om samhället driver Boliden Mineral AB koppargruvan Aitik. Vid LKAB:s järnmalmsgruva återanvänds processvattnet på samma sätt som i Kiruna. Eventuellt överskottsvatten bräddas till recipienten Lina älv. Även vid Bolidens koppargruva Aitik återanvänds processvattnet. Bräddat överskottsvatten (endast vid högflöden) från verksamheten leds ut i det närliggande vattendraget Leipojoki vilken senare rinner ut i Vassara älv och vidare till Lina älv. Lina älv rinner ihop med Ängesån som i sin tur rinner ihop med Kalix älv i Överkalix. Överskottsvatten från gruvorna kan innehålla förhöjda halter av kväve, fosfor och metaller, vilket kan påverka förhållandena i recipienterna. Större enskilda punktkällor i området presenteras i tabell 1. Tabell 1. Större verksamheter inom VVF:s undersökningsområde. Vattendrag Mätstation Delområde Läge Industri Kalix älv KVA03 5 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Kalix älv KVA04 5 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Kiruna Lina älv MVA02 7 Uppströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv MVA01 7 Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Vassara älv Uppströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Vassara älv Nedströms Gruvindustri, Boliden Mineral AB, Aitik Lina älv Nedströms Gruvindustri, LKAB, Malmberget Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Lina älv Nedströms LKAB Malmberget, Boliden Mineral AB Aitik, Gällivare flygplats, Deponi, Gällivare ARV Luossajoki Lj05 2 Nedströms Sjön Ala Lombolo, Kiruna ARV, Kiruna värmeverk, Deponi Lainio älv La10 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Kangos Torne älv To165 3 Nedströms Avloppsreningsverk, Junosuando Torne älv To Nedströms Avloppsreningsverk, Pajala Kalix älv Ka100 6 Nedströms Avloppsreningsverk, Tärendö Torne älv To 05 4 Nedströms Avloppsreningsverk, Haparanda 10

11 Dokument: Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB Rapport Material och metoder Nedan presenteras metodik vid provtagning, analys och utvärdering. 2.1 Provtagningspunkter Provtagningsområdet är stort och innefattar totalt 28 provpunkter. Provtagningspunkterna är belägna inom Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda och Kalix kommuner. För att underlätta utvärderingen delas området in i sju delområden (tabell 2). Vattenprovtagning längs ett sommargrönt Luossajoki. Foto: Åke Jönsson Tabell 2. Delområden i den samordnade recipientkontrollen i Torne- och Kalixälvar. Delområde Områdesnamn 1 Muonio älv 2 Torne älv, övre delen 3 Torne älv, mellersta delen 4 Torne älv, nedre delen 5 Kalix älv, övre delen, och Kaitum älv 6 Kalix älv, mellersta och nedre delen 7 Lina älv/ängesåsystemet Provpunkternas placering i undersökningsområdet framgår av figur 2 och tabell 3. De analyser som utförts vid respektive provtagningspunkt framgår av resultatredovisningen i bilaga 2. 11

12 Tabell 3. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälvar med biflöden Delområde Recipient Station Lokalbeskrivning Kommun Prov/år 1 Muonio älv Mu 70 Uppströms Karesuando Kiruna 8 1 Muonio älv Mu 10 norr om SMHI:s mätstation i Kieksiäisvaara Pajala 6 1 Muonio älv SS38 Uppströms Northlands verksamhet* Pajala 5 1 Muonio älv SS39 Nedströms Northlands verksamhet* Pajala 5 2 Torne älv To 220 Torneälv, råvattenintag för Kiruna C Kiruna 7 2 Torne älv Lj 05 Luossajoki vid bron till Oinakka by Kiruna 6 2 Vittangi älv Vt 05 Uppströms Vittangi camping Kiruna 8 3 Torne älv To 141 Pajala 1 km söder om Mertajokis utlopp Pajala 6 3 Torne älv To 165 Nedanför bro och reningsverk i Junosuando Pajala 6 3 Torne älv To 171 Ovan delning Tärendö/Torne älv (bifurkationen) Pajala 6 3 Laino älv La 10 Nedanför reningsverk Kangos Pajala 6 4 Torne älv To 05 Nedströms BRAB (reningsverk) Haparanda 5 4 Torne älv To 35 Nedströms Kaartijoki Haparanda 5 4 Torne älv To 45 Kyrkudden, Hedenäset Övertorneå 5 5 Kaitum älv Kt 10 Nedströms Neitisuando by Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 03 Kaalasluspa Kiruna 6 5 Kalix älv KVA 04 Nedströms Raukkurijoki Kiruna 6 6 Kalix älv Ka 100 Nedanför Tärendö reningsverks utlopp Pajala 6 6 Kalix älv Ka 50 Vid Svartbyn nedströms bro Överkalix 2 6 Kalix älv Ka 15 Vallsundet Kalix 7 7 Vassara älv V 525 Vassara uppströms Leipojoki Gällivare 6 7 Vassara älv V 526 Vassara utlopp före Lina älv Gällivare 20 7 Lina älv MVA 02 Uppströms LKAB gruvindustri Gällivare 6 7 Lina älv MVA 01 Koskullskulle, vid bron Gällivare 6 7 Lina älv L 527 Lina älv Kirunavägen Gällivare 20 7 Lina älv L 532 Nedströms Vassara älvs utlopp Gällivare 20 7 Lina älv L 530 Bron i Dokkas Gällivare 21 7 Lina älv Li 10 Bron intill Satter Gällivare 6 7 Ängesån Äå 60 Bro, väg mellan Skaulo och Nilivaara Gällivare 5 7 Ängesån Äå 10 Hällabron vid Heden Överkalix 2 * Levererar data från och med

13 Dokument: Torne och Kalixälvars vattenvårdsförbund Utförare: Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB Rapport 2011 SS39 SS38 Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2010/00198 Figur 2. Provtagningspunkter i Torne- och Kalixälv med biflöden. Aktuella provtagningsstationer är markerade med blå cirklar (provtagningsstationer VVF). Justerad karta från Johansson (2007). 13

14 2.2 Vattenkemi Nedan presenteras bakgrundsuppgifter gällande vattenkemisk provtagning och utvärdering Provtagning Provtagningarna har utförts av diplomerade recipientprovtagare från kommuner och företagen Boliden Mineral AB, LKAB och Northland. Vattenproverna har tagits med Ruttnerhämtare eller käpphämtare. Proven har sedan förvarats och transporterats enligt svensk standard för vattenundersökningar. Proverna är tagna i ytvatten (0,5 m). Analyser har utförts av ALcontrol Laboratories AB, Ambiotica och LKAB. Vinterutbildning av provtagare för recipientkontroll i Aitik. Foto: Åsa Sjöblom Analyser och utvärdering Samtliga analyser är utförda vid ackrediterat laboratorium. Analysvärden mindre än (<) har beräknats som ett absolut värde i beräkningar. Bedömningar av analysresultaten har gjorts utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007:4 (Naturvårdsverket 2007) samt Rapport 4913 (Naturvårdsverket 1999) i enlighet med instruktioner i kontrollprogrammet. Bedömningar som utförs enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet är kursiverade i löpande text. Beroende av underlagsdata kan inte utvärderingar utföras helt enligt gällande anvisningar men de får ändå anses ge en god bild av vattendragens status. 3 Väderåret Under denna rubrik presenteras väderåret 2011 med inriktning mot aktuella avrinningsområden. Temperatur och nederbördsdata har erhållits från SMHI ( De väderstationer som valts ut till detta avsnitt är placerade i Haparanda och Kiruna. Många vill nog minnas början på året som en fortsättning på 2010, det vill säga med en rejäl kallperiod under januari till mars, men faktum är att både januari och mars gav temperaturöverskott Februari var däremot kallare än vanligt. Sett över hela året blev 2011 ett av de varmaste åren sedan 1930 talet i Sverige. Nästan alla månader under året gav överskott i temperatur. Undantaget var just den kalla februari. De månader som framförallt bidrog till det höga årsvärdet för landet som helhet var april, november och december. Årsmedeltemperaturen i Sverige 2011 hamnade slutligen två grader över den normala. Högst temperaturöverskott uppmättes i de norra delarna av Sverige (figur 3). 14

15 I ett globalt perspektiv blev 2011 det elfte varmaste året sedan mätningarna startade I absoluta tal var 2011 års medeltemperatur 0,51 över medelvärdet för åren Senast globalmedelvärdet för årsmedeltemperatur visade underskott var Förra året blev också det varmaste La Niña året man känner. La Niña är ett storskaligt havsfenomen i Stilla havet utanför Sydamerika, som verkar kylande på den globala temperaturen, till skillnad mot El Niño som ger högre temperaturer. Figur 3. Temperaturavvikelsen för 2011 från normalperioden Data från smhi.se Temperaturöverskottet för landet som helhet speglas tydligt även från mätstationer inom vattenvårdsförbundets gränser. Framförallt gäller det november och december månad, vilka hade en rejält förhöjd temperatur både i Kiruna och Haparanda (figur 4 och 5). Att februari var en rejält kall månad syns också tydligt i båda mätstationerna. 15

16 Figur 4 och 5. Temperatur för Kiruna och Haparanda Normalen (medeltemperatur) markeras med ett svart streck i figurerna och anger medelvärde för perioden Nederbördsmässigt utmärkte sig framförallt mars och april som ovanligt torra månader och maj, juni, september och oktober som rejält blöta (figur 6 och 7). Figur 6 och 7. Nederbörd för Kiruna och Haparanda Normalen (medelnederbörd) markeras med ett svart streck och anger medelvärde för perioden Både Torne och Kalix älv uppvisar vanligtvis normala avbördningskurvor för oreglerade vattendrag. De lägsta vattenföringarna uppmäts under vinterperioden. Det tydliga basflödet under vintern avbryts häftigt av ett högt vårflöde som vanligtvis toppar under maj månad i båda älvarna. 16

17 4 Årets fördjupning Under denna rubrik presenteras årligen en fördjupning av ett ämne som kan vara intressant att fördjupa sig i. Årets tema är bottenfauna. Avsnittet är skrivet av Dan Evander, Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB. Bottenfauna I många av de recipientkontrollprogram i vattenmiljöer som industrier och kommuner har ingår förutom vattenkemiska provtagningar även biologiska undersökningar. Ofta finns då en bottenfaunaundersökning med i programmet. Vad innebär då en bottenfaunaundersökning och vad är bottenfauna? Med bottenfauna menas de makroskopiska djur som lever på botten eller i vattenmassan i vattendrag eller i stillastående vatten. Det är alltså djur som är så stora att du kan se dem med blotta ögat. En stor andel utgörs av insekter men även andra grupper såsom maskar, snäckor, musslor, spindel och kräftdjur förekommer i de flesta prov. Det är bara en liten del av alla dessa arter som vi vet tillräckligt om för att kunna använda vid beräkningar av olika index för att kunna göra en bedömning av vattenkvalitet Fotografierna ovan visar på några olika typer av djur som du kan hitta i ett bottenfaunaprov, till vänster ett vattenkvalster (spindeldjur), i mitten en vuxen skalbagge och till höger en nattsländelarv i sitt hus som den bygger av kitin. De flesta av djuren som ej är insekter lever hela sitt liv i vatten och det gör även de flesta vattenlevande skalbaggar och de vattenlevande skinnbaggarna såsom skräddare. Många av de insekter som hittas i proven har dock bara sitt larvstadie i vatten. Som färdigutvecklad insekt lämnar de vattnet och flyger sedan iväg för att skaffa sig mat eller för att söka en partner till fortplantningen. Äggen läggs sedan i vatten eller i närheten av vatten och när äggen kläcks kan en ny insekt utvecklas. Normalt tar denna cykel ett år och den vuxna, färdigutvecklade, individen utvecklas så att den är färdig under sommarmånaderna. Hur långt äggstadiet eller larvstadiet är varierar från art till art. Vissa djurgrupper har ett larvstadie som varar i flera år. Dit hör till exempel trollsändor vars larver inom vissa arter kan utvecklas under 5 år i vatten för att sedan flyga en sommarmånad innan de dör. 17

18 Trollsländornas larver (bilderna ovan) är rovdjur precis som de vuxna djuren. Larverna har en speciell fångstanordning under hakan som inte de vuxna har. När ett bytesdjur kommer i närheten kan denna fångstmask skjutas ut och fånga bytet, bytet hålls fast med taggar som sitter längst fram på masken och förs till larvens mun. Andra arter har ett förlängt äggstadie, detta kan vara i flera månader under perioder med mindre tillgång till föda. Sedan utvecklas larven till färdig insekt på någon vecka under våren. Till djur med denna strategi hör bland annat vissa knottarter och vissa arter av stickmyggor. De flesta djuren är frilevande och är därmed lätta att fånga för de olika rovdjur som finns i vattnet. En del nattsländor bygger därför ett skydd, ett hus, som de kan ta skydd i när ett rovdjur anfaller. Dessa hus bär de med sig precis som en snigel bär med sig sitt hus, snigeln kallas då snäcka istället. De husbyggande nattsländelarverna kallas ofta husmaskar fast de inte är maskar. De kan bygga sina hus av växtdelar eller av stenmaterial. I bilderna nedan syns en nattslända som byggt sitt hus av stenmaterial. Bilden till höger visar en tydligare bild av djuret som dragits fram ur huset. När djuret tar skydd syns det inte alls utan är helt indraget i huset. Som nämnts ovan har många arter av insekter tre olika utvecklingsstadier. Ägg, larv och slutligen vuxen (färdig) insekt. Dock finns vissa arter som har ett fjärde stadie, ett som inträder efter larvstadiet och det heter puppstadie. Det är ett stadie som till exempel fjärilar har och brukar kallas att insekten har en fullständig utveckling. De primitivare insekterna har inget puppstadie och larven ser då ofta ut som den färdiga individen gör. En färdigutvecklad bäckslända ser i princip ut som en bäcksländelarv med vingar. En knottlarv ser inte alls ut som ett färdigutvecklat knott. 18

19 Larverna äter inte heller samma föda som de färdigutvecklade djuren gör. Knottlarverna (bilderna ovan) är filtrerare och fångar näringspartiklar från vattnet som passerar genom fångsarmarna som de håller upp i vattenströmmen. Fångstanordningen är omvandlade mundelar och syns på bilderna ovan. De håller upp de i vattenströmmen ett tag sedan förs de ner i magen och födopartiklar skrapas av när de sedan förs upp igen. En del arter samlar all näring som larver och äter ingenting som vuxna djur, inte heller honan. Hos många andra arter suger honan som bekant blod som används som näring vid bildandet av ägg. Dessa djur och många till, ca 3500 arter, finns i våra sjöar och vattendrag. Naturligtvis finns det en stor variation i deras födoval, val av bottensubstrat och vattenhastighet samt hur variationer av vattenkemi påverkar dem. De är även olika känsliga för konkurrens och förändringar av livsmiljön. Just dessa olika preferenser och tåligheter gör att de är rätt användbara i att beskriva förändringar av deras livsmiljö utifrån förändringar i bottenfaunasamhällets artsammansättning och individtätheter. 19

20 5 Resultat och diskussion Nedan presenteras resultat från sammanställning av punktutsläpp och de vattenkemiska undersökningarna år Resultaten presenteras uppdelade på sju delområden. Under delområde 1 och 2 presenteras även en kortare beskrivning av presenterade parametrar. Samtliga vattenkemiska och fysikaliska analysresultat redovisas i bilaga 2. I figurerna redovisas även generellt resultat från 2009 och 2010 men dessa kommenteras inte närmare. Eventuella trender i årsmedelhalter för perioden 2001 (2003) 2011 har i vissa fall undersökts med enkel linjär regression. Signifikanta förändringar presenteras med regressionslinje och P värde (signifikansnivå P < 0,05). En linjär regression beskriver hur väl ett antal mätpunkter kan beskrivas av en rät linje, i analysen beräknas ett r värde som berättar hur nära stickproven ligger den tänkta räta linjen. Om r värdet ligger nära noll finns inget linjärt samband i data. Utvärdering utförs dels enligt de gamla bedömningsgrunderna från 1999 (Naturvårdsverket 1999) och dels enligt de nya bedömningsgrunderna från 2007 och 2008 (Naturvårdsverket 2007 och NFS 2008:1). 5.1 Punktutsläpp till recipienten De största redovisade utsläppen av totalkväve till huvudrecipienterna kom från avloppsreningsverket i Haparanda (tabell 4). Punktutsläppen av fosfor är störst från de kommunala avloppsreningsverken i Kiruna och Haparanda. I jämförelse med de totala transporterna i vattendragen stod redovisade punktkällor endast för marginella delar av de totala transporterna i älvarna (tabell 4). I samband med jämförelser av andelen transporterade näringsämnen är det viktigt att understryka att det finns ytterligare ett antal punktkällor i området som bidrar med utsläpp som inte är redovisade i tabellen. Tabell 4. Större punktutsläpp till huvudrecipienter år Sammanställning av transporter från Torne- och Kalix älvar grundas på beräknade data från (SMHI). Huvudrecipient Industri/ARV N P Summa spårmetaller* Ton/år Ton/år Kg/år Kalix älv Boliden Mineral AB, Aitik 43,5 0, Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Kiruna 155,0 0,18 29 Kalix älv Gruvindustri, LKAB, Kiruna 165,6 0, Kalix älv Avloppsreningsverk, Kalix 34,3 0,32 61 Kalix älv Avloppsreningsverk, Överkalix 5,3 0,08 Kalix älv Avloppsreningsverk, Gällivare 67,7 0,5 67,2 Summa (ton/år) 471,4 1,43 Total trp Kalix älv (ton/år) Torne älv Avloppsreningsverk, Kiruna 89,9 1,8 130,5 Torne älv Avloppsreningsverk, Pajala 7,11 0,05 Torne älv Avloppsreningsverk, Haparanda 104,5 0,96 127,1 Summa (ton/år) 201,5 2,8 Total trp Torne älv (ton/år)

21 5.2 Status med avseende på fosfor Då statusbedömning enligt de nya bedömningsgrunderna är nytt för året presenteras resultaten dels under eget avsnitt och dels under respektive delområde. Status för fosfor är beräknad på 19 provpunkter enligt instruktioner i Handboken 2007:4 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon (Naturvårdsverket 2007). För provpunkter som saknat resultat för absorbans under perioden har inte status beräknats. Status med avseende på fosfor är utförd på medelhalter av totalfosfor för perioden Från data har objektspecifika referensvärden beräknats för varje provpunkt då de naturliga näringshalterna varierar. I beräkningen tas hänsyn till olika omgivningsfaktorer och kemiska parametrar. Referensvärde för fosfor har beräknats ur följande: Icke marina baskatjoner = Ca, Mg. De beräknas ur förhållandet mellan Ca, Mg och Cl. Absorbans = absorbans mätt vid 420 nm i 5 cm kuvett Stationshöjd = Provtagningsstationens höjd över havet (uppskattad från karta) Beräknat referensvärde är tänkt att motsvara den ursprungliga fosforhalten i området. I de nya bedömningsgrunderna finns fem möjliga ekologiska statusklasser för vattenförekomster; Hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Klassning sker utifrån beräknad ekologisk kvalitetskvot (EK). Gränsen mellan god och måttlig är viktig då vattenförekomster som befinner sig under gränsen för god kan behöva åtgärdas för att uppnå en högre status. En vattenförekomst utgörs av en underenhet till ett avrinningsområde och kännetecknas av att den är homogen vad gäller typ och påverkansgrad (Naturvårdsverket 2007). I denna rapport bedöms status för provpunkter och inte vattenförekomster, något som är viktigt att notera. Status gäller även endast fosfor, slutlig status för en vattenförekomst skall grundas på resultat från ett flertal olika undersökningar (biologiska, kemiska och hydromorfologiska). Resultaten visar liksom närmast föregående år inte på några större avvikelser från det beräknade referensvärdet vilket medför att status med avseende på fosfor i de allra flesta fallen bedöms som god eller hög (tabell 5). Lägre status (måttlig) beräknades precis som i 2010 års rapport endast för lokalen i Luossajoki (Lj 05) och i en av Ängesålokalerna (Äå 60). I fem av provpunkterna saknas data för baskatjoner varför klassificering fick utföras enligt en förenklad metod som ökar osäkerhetsfaktorn i den slutliga statusbedömningen. För att undvika att status klassificeras för högt i de provpunkter som saknar fullständiga ingångsdata har en säkerhetsmarginal använts i beräkningarna varför status kan vara högre än angivet för dessa. För ytterligare information om olika beräkningssätt hänvisas till handboken (Naturvårdsverket 2007). 21

22 Tabell 5. Resultat av statusbedömning med avseende på halter av totalfosfor i undersökningsområdet under perioden Delområde Station och Vattendrag status 2011 EK Kommentar Muonio älv 1 Mu10 0,67 Muonio älv 1 Mu70 0,81 Torne älv 2 To220 1,37 Torne älv 2 Lj05 0,37 Vittangi älv 2 Vt05 1,15 Torne älv 3 To141 0,78 Torne älv 3 To165 0,93 Enligt förenklad metod Torne älv 3 To171 0,57 Torne älv 3 La10 0,61 Torne älv 4 To05 0,98 På grund av P >12,5 Torne älv 4 To35 0,95 Enligt förenklad metod Torne älv 4 To45 0,72 Enligt förenklad metod Kaitum älv 5 Kt10 0,70 Kalix älv 6 Ka100 1,13 Kalix älv 6 Ka15 0,80 På grund av P >12,5 Kalix älv 6 Ka50 0,92 Enligt förenklad metod Lina älv 7 Li10 0,77 Enligt förenklad metod Ängesån 7 Äå10 0,75 På grund av P >12,5 Ängesån 7 Äå60 0,35 Hög >0,7 God >0,5 0,7 Måttlig >0,3 0,5 Otillfred. (< 0, 0,3) Dålig (< 0,2) Miljökvalitetsnormer Beräknade statusvärden för respektive parameter skall användas för att utföra en slutlig klassificering av vattenförekomsten, målet är att samtliga naturlig vattenförekomst minst skall uppnå god status 2015 alternativt Vattenförekomster som har lägre status än god kan behöva åtgärdas för att uppnå en högre status. Vattenmyndigheten har beslutat om miljökvalitetsnormer för samtliga yt och grundvattenförekomster i vattendistriktet Bottenviken. Beslutet har kungjorts i en föreskrift från Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt. Föreskriften består av en textdel, med övergripande bestämmelser, och en tillhörande bilaga med tabellverk som anger vilka miljökvalitetsnormer som har beslutats för respektive vattenförekomst. Enligt gällande miljökvalitetsnormer för vattendistriktet skall både Luossajoki och Ängesån uppnå god kemisk och ekologisk status senast år För dessa vattenförekomster gäller därmed att status bör höjas med hänsyn till fosforhalterna i provpunkterna Lj05 och Äå60. Samtidigt anger miljökvalitetsnormerna att inga försämringar får ske i övriga provpunkter det vill säga i områden med hög eller god status. 22

23 5.3 Områdesvis resultatredovisning Nedan presenteras resultaten från recipientkontrollen uppdelad på de sju delområdena Delområde 1, Muonio älv Provtagning i Muonio älv innefattar fyra provpunkter inom Kiruna och Pajala kommuner. Två stationer har ingått i programmet under en längre tid (Mu 10 och Mu 70), en av dessa ligger norr om Kieksiäisvaara (Mu10) och en station uppströms Karesuando (Mu70). De två andra stationerna (SS38 och SS39) är nya och ligger mellan Mu 10 och Mu 70 inom Pajala kommun. Inom detta område återfinns inga större industrier i dagsläget. I närheten av Muonio älv strax uppströms Mu 10 har större malmfyndigheter återfunnits på både svenska och finska sidan och företaget Northland arbetar för att öppna gruvbrytning i området. Då brytningen startar kommer älven att utgöra recipient för dessa verksamheter. Northland bidrar från och med i år med data från sina provpunkter SS38 och SS39 vilka ligger uppströms Mu 10. Då antalet mättillfällen fortfarande är få utförs inga djupare analyser av dessa data utan resultaten jämförs översiktligt med dem från Mu 10 och Mu 70. Höga flöden i Kaunisjoki hösten Kaunisjoki är ett biflöde till Muoniälven. Foto Frida Snell Resultaten från 2011 visar liksom tidigare år på låga kväve och fosforhalter på båda stationerna. Status för näringsämnen enligt de nya bedömningsrunderna är god på nedströmsstationen och hög på den övre. Vattenfärgen skiljer ut sig med något högre värden vid nedströmsstationen Mu10. Alkalinitet och ph värde är tillfredsställande i området och det finns inget som tyder på någon form av försurningspåverkan. De första resultaten som inkommit från SS38 och 39 tycks i stort följa det som gäller för Mu lokalerna. Kväve och fosfor Ett näringsrikare (eutrofare) tillstånd skapas av ökad tillförsel av växtnäringsämnen, i detta fall kväve och fosfor i olika fraktioner. Eutrofiering resulterar i ökad produktion (biomassa) av växter och djur, ökad grumling, ökad syrgasförbrukning samt förändrad artsammansättning. Normalt så begränsas produktionen i sötvatten av tillgången på fosfor framför tillgången på kväve. För att kunna göra jämförelser med tidigare årsrapporter klassificeras kvävehalterna som i tidigare rapporter enligt de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999). Totalkvävehalterna i de båda provpunkterna i Muonio älv (Mu 10 och 70) klassificeras liksom tidigare år som låga (klass 1) och indikerar relativt opåverkade nivåer. Halterna varierar endast marginellt mellan åren (figur 8). I provpunkterna SS38 och SS39 indikerar de första mätningarna på något lägre medelhalter av kväve än vid Mu lokalerna. 23

24 Även totalfosforhalterna är generellt låga i provpunkterna Mu 10 och Mu 70 (figur 9). Halterna är något högre norr om Kieksiäisvaara (Mu10) jämfört med provpunkten uppströms Karesuando (Mu70). Fosforhalterna klassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna som god i Mu10 och hög vid Mu 70 för perioden I enlighet med kväve så indikerar de första resultaten från SS38 och 39 på ännu något lägre fosforhalter än vad som gäller för Mu 10 och Mu 70. Figur 8 och 9. Halter (årsmedelvärde) av totalkväve och totalfosfor i Muonio älv Vattenfärg Vattnets färg påverkar livsbetingelserna för många organismer. Ett kraftigt färgat vatten påverkar exempelvis ljusets förmåga att tränga ned i vattenmassan och därmed begränsas bland annat de fotosyntetiserande växternas utbredning. Vattnets färg bedöms utifrån mätningar av absorbans eller mätningar gjorda i färgkomparator. Norr om Kieksiäisvaara (Mu 10) klassificeras vattnet liksom tidigare år som betydligt färgat och uppströms Karesuando (Mu 70) som måttligt färgat (figur 10). COD Mn COD Mn är ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Naturligt består dessa organiska ämnen framförallt från humusämnen. Tillförsel av humusämnen från omgivande mark bidrar till vattnets färg och halterna av organiskt material i vattnet. Då syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen kan höga halter av organiskt material leda till syrgasbrist under perioder av året. Halten COD Mn är därför ett indirekt mått på halten syretärande ämnen. Höga humushalter kan också vara fördelaktigt då humus har kapacitet att komplexbinda metaller och därigenom minska deras giftighet. Halten organiskt material, här mätt som COD Mn klassificeras liksom de närmast föregående åren som låg vid både Mu 10 och Mu 70 (figur 11). Skillnaderna mellan åren har genomgående varit små. Det finns inget i materialet från provpunkterna SS38 och SS39 som skulle visa på avvikande halter av syretärande ämnen i dessa provpunkter jämfört med Mu lokalerna. 24

25 Figur 10 och 11. Vattenfärg och COD Mn i Muonio älv För vattenfärg markerar den tunn heldragen linjen övergång mellan svagt/ måttligt färgat, över tjock, heldragen linje är vattnet betydligt färgat. För CODMn markerar streckad linje övergång från mycket låg till låg halt. Över heldragen linje är halterna måttligt höga. Alkalinitet och ph Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning (buffertkapacitet) och ph värdet är ett mått på dess absoluta surhet. Vattnets surhet är av stor betydelse för vattenlevande organismer då den direkt påverkar balansen mellan organismernas inre och yttre miljö och indirekt genom att reglera i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. På årsbasis klassificeras alkaliniteten som god på Mu10 och mycket god vid Mu70. Årsmedianvärden för ph klassificeras som nära neutrala i båda Mu lokalerna. I SS 38 och SS39 uppmättes värden som indikerar nära neutrala ph värden och mycket god buffertkapacitet. Variationen mellan provtagningarna under året åskådliggörs i figur 12 och 13. Figur 12 och 13. Alkalinitet och ph i Mu 10 och Mu 70 vid fem respektive sex mättillfällen under

26 Suspenderat material Suspenderade ämnen, vattnets slamhalt, är ett mått på mängden uppslammade partiklar i vattnet. Partiklarna kan vara av både organiskt och oorganiskt ursprung. Den metod som används vid analys av suspenderat material har en rapporteringsgräns som ej möjliggör bedömning av halter i de lägre klasserna. Resultaten från området visar att rapporteringsgränsen (5 mg/l) endast överskreds under vårfloden vid Mu Delområde 2, Torne älv övre delen Delområde 2 innefattar en provpunkt i Torne älv, en i Luossajoki och en provpunkt i Vittangi älv. Samtliga tre provpunkter ligger inom Kiruna kommun. I resultaten från området avviker liksom tidigare provpunkten i Luossajoki med högre halter kväve, fosfor och konduktivitet. Status för fosfor beräknas som måttlig i Luossajoki och hög på övriga provpunkter. De förhöjda halterna vid stationen i Luossajoki (Lj 05) förklaras av närheten till avloppsreningsverket i Kiruna stad samt tillflöde från Ala Lombolo, en sjö som visat sig vara tydligt förorenad. Föroreningarna avspeglas tydligt i vattnets konduktivitet, vilken var hög. Hög konduktivitet speglar ett stort antal lösta joner i ett vattendrag och anses som en indikator på föroreningar. Metallhalterna i området är generellt låga och klassificeras i de fall bedömningsgrunder finns som mycket låga eller låga. Kväve och fosfor I två av provpunkterna (T0 220 och Vt 05) är totalkvävehalterna mycket låga och visar, liksom tidigare år på relativt opåverkade nivåer. I den tredje provpunkten (Lj 05) är halterna tydligt högre och klassificeras som mycket höga, klass 4 (figur 14). I provpunkten uppmäts också höga halter av nitrit och nitratkväve som en följd av de höga totalkvävehalterna (figur 15). Noterbart är att årsmedelhalterna av kvävefraktionerna för första gången sedan 2004 låg under 1,0 mg/l. 26

27 Figur 14 och 15. Till vänster klassificeras årsmedelhalter av totalkväve. Låga halter markeras med streckad linje, tunn heldragen linje markerar gräns till måttligt höga halter och tjock heldragen gräns för mycket höga halter. Till höger åskådliggörs förändringar över tid vad gäller totalkväve och nitrit/nitrat halter. Fosforhalterna för de tre senaste åren statusklassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna som måttlig vid Lj 05 och hög på övriga. Vattenfärg och COD Mn Vattenfärgen uppvisar högre årsmedelvärden på två av stationerna (Lj 05 och Vt 05) jämfört med närmast föregående år. I Vittangi älv klassificeras halten för första gången under treårsperioden som betydligt färgat (figur 16). Halten COD Mn följde som förväntat vattenfärgen och klassificeras som mycket låg i To 220, som låg i provpunkten i Luossajoki och som måttligt hög i Vittangi älv. (figur 17). Figur 16 och 17. Årsmedelhalt av vattenfärg och COD Mn. Tunn heldragen linje för vattenfärg markerar gräns mellan svagt och måttligt färgat vatten, tjock heldragen linje gräns till betydligt färgat vatten. Streckad linje för COD markerar övergång från mycket låg till låg halt, över heldragen linje är halterna måttligt höga. 27

28 Konduktivitet Konduktivitet är ett mått på antalet lösta joner i vatten. Ju fler lösta joner desto högre är konduktiviteten och därmed vattnets förmåga att leda elektricitet. I svenska insjöar ligger konduktiviteten i vanliga fall mellan 2 20 ms/m. Hög konduktivitet i ett vattendrag är ofta en indikator på föroreningar. Tidigare år har provpunkten i Luossajoki uppvisat en ca fyra gånger högre konduktivitet än vid övriga stationer, något som var fallet även under år Årsmedelvärdet uppgick till 18,4 ms/m i provpunkt Lj05. Alkalinitet och ph Inom delområde 2 har både alkalinitet och ph värden varit mycket tillfredsställande genom åren. Årets resultat följde samma mönster. Alkaliniteten klassificeras på årsbasis som mycket god (klass 1) och ph värdena som nära neutrala (klass 1) i alla tre provpunkter. Metaller Metaller förekommer i låga halter i opåverkade sötvatten. I sediment och biota är halterna ofta högre på grund av anrikning. Halter av förekommande metaller avgörs naturligt av berggrund, jordarter, vattnets surhet och innehåll av organiskt material. Genom mänskligt orsakade utsläpp har halterna av ett antal metaller ökat generellt i alla svenska sjöar och vattendrag. Direkta utsläpp till vatten från till exempel gruvverksamhet har ökat metallhalterna lokalt i närområdet till utsläppskällorna. I området mäts ett antal metaller i provpunkterna To 220 och Lj 05. Halterna klassificeras år 2011 genomgående som låga eller mycket låga (tabell 6). I 2010 års rapport undersöktes metallhalternas variation över tid (Sjöström 2011). Resultaten visade endast på marginella variationer i metallhalter. Tabell 6. Klassificering av metallhalter enligt Naturvårdsverket (1999) inom delområde 2. Station Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Klass Klass Klass Klass Klass Klass Klass To To Lj

29 5.3.3 Delområde 3 Torne älv, mellersta delen Delområde 3 omfattar tre provtagningsstationer i Torne älv (To 141, 165, 171) och en i Lainio älv (La 10), samtliga inom Pajala kommun. I delområdet återfinns avloppsreningsverk i Kangos (La 10) och Junosuando (To 165). Båda dessa provpunkter ligger nedströms respektive avloppsreningsverk. Sammanfattningsvis visar resultaten på både låga totalkväve och totalfosforhalter i delområdets provpunkter. Status för näringsämnen enligt de nya bedömningsgrunderna var hög på provpunkten To 141 och god på övriga. Vattnet på provpunkterna karakteriseras i övrigt av låga halter syretärande ämnen och ett måttligt till tydligt färgat vatten med låga metallhalter. Förmågan att buffra mot surt nedfall och rådande ph värde bedöms utifrån mätresultat som tillfredställande. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna klassificeras som medelhöga vid To 171 och som låga i delområdets övriga provpunkter (figur 18). Statusklassificering av fosforhalter för perioden enligt de nya bedömningsgrunderna visade på hög status vid To 141 och god status vid To 165 och To 171. Under 2011 uppmättes i likhet med 2010 högst årsmedelvärden vid station La10 (figur 19). Figur 18 och 19. Medelhalter av totalkväve och totalfosfor i mellersta delen av Torne älv. För totalkväve anges gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Vattenfärg och COD Mn Vattenfärgen i delområde tre klassificeras från måttligt färgat (To 165) till starkt färgat (To 171). Skillnaderna från närmast föregående år var små och gav inga förändringar i klassificering (figur 20). Halten organiskt material eller syretärande ämnen (COD Mn ) är låg (klass 2) vid To 141 och 165 och måttligt hög vid To 171 och La 10. Över tid tycks medelhalterna öka vid station To 171 (figur 21). 29

30 Figur 20 och 21. Årsmedelhalt av vattenfärg (abs) och COD över tiden. Streckad linje för absorbans anger gräns mellan svagt och måttligt färgat vatten, tunn heldragen linje gräns mellan måttligt och betydligt färgat vatten, tjock heldragen linje gräns till starkt färgat vatten. Alkalinitet och ph Alkaliniteten klassificeras som god eller mycket god och ph som nära neutralt på samtliga stationer. Metaller Metallhalterna klassificeras generellt som mycket låga och visar inte på några tydliga förhöjningar vid någon av lokalerna (tabell 7). Tabell 7. Klassificering av metallhalter enligt Naturvårdsverket (1999) inom delområde 3. Station Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Klass Klass Klass Klass Klass Klass Klass To X X 1 To X X 1 I fjolårets rapport (Sjöström 2011) belystes tydligt förhöjda värden i mars vid provpunkt To 171 åren 2009 och De förhöjda halterna förklarades med provtagningstekniska problem, analysen kan ha utförts på en bottenslurry och inte klarvatten från älven. I analyserna från proverna tagna under mars månad 2011 kunde inga förhöjningar i halt noteras. 30

31 5.3.4 Delområde 4 Torne älv, Nedre delen Delområde 4 består av tre provpunkter, samtliga belägna i de nedre delarna av Torneälvens huvudfåra inom Haparanda och Överkalix kommuner. Station To 05 är belägen nedströms avloppsreningsverket i Haparanda och omfattar med sitt läge nästan hela Torneälvens avrinningsområde. Sammanfattningsvis så visar undersökningsresultaten på tillfredsställande ph värde och en god buffertkapacitet, låga totalhalter av kväve och fosfor, låga halter syretärande ämnen, ett tydligt till starkt färgat vatten med låga metallhalter. Trenden för halten totalkväve är dock något anmärkningsvärd då halterna tycks öka över tid på samtliga provpunkter. Kväve och fosfor Halterna av totalkväve klassificeras som låga (klass 1) i To 05 och To 35 och som måttlig vid To 45 (figur 22). Över tid är tendensen att halterna ökat på samtliga provpunkter, en tendens som är extra tydlig för perioden (figur 23). Figur 22 och 23. Medelhalt av totalkväve i mellersta delen av Torne älv. Linje i diagrammet till vänster anger övergång från låga till måttligt höga halter. Till höger visas förändring över tid för perioden Totalfosforhalterna för perioden statusklassificeras genomgående som god i samtliga provpunkter. Vattenfärg och COD Mn Vattenfärgen klassificeras år 2011 som betydligt färgat i samtliga provpunkter (figur 24). I fjolårets rapport undersöktes förändringar över tid i provpunkterna med avseende på vattenfärg, Inga signifikanta förändringar över tid noterades (Sjöström 2011). Halten organiskt material (COD Mn ) klassificeras år 2011 som måttligt hög i samtliga provpunkter (figur 25). Inte heller då det gällde halten COD kunde några förändringar över tid noteras i fjolårets rapport (Sjöström 2011). 31

32 Figur 24 och 25. Medelhalt av vattenfärg (årsmedel av absorbans) och COD Mn.. För vattenfärg markerar tunn heldragen linje gräns mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten, tjock heldragen linje markerar gräns för starkt färgat vatten. För syretärande ämnen markerar linjerna gränserna mellan mycket låg/låg halt och måttligt hög halt. Alkalinitet och ph Liksom tidigare år var både buffertkapacitet och ph värden tillfredsställande inom delområdet. På årsbasis klassificeras alkaliniteten som god på samtliga stationer och ph genomgående som nära neutrala. Metaller Samtliga analyserade metallhalter klassificeras som låga (klass 1) i provpunkterna To 05 och To 35. I To 45 analyseras inga metaller Torne älv, generella mönster Resultaten från Torne älv visar generellt på en mycket god vattenkvalitet i älvens huvudfåra. För att undersöka de generella och naturliga variationerna i systemet i stort har de fem stationerna To 220, To 165, To 141, To 35 och To 05 valts ut för att beskriva det generella tillståndet i vattendraget, från Kiruna ned till mynningen ut i Bottniska viken. En liknande sammanfattning utfördes även i 2010 års rapport (Sjöström 2011). De parametrar som undersökts är medelhalter för perioden av vattenfärg, COD, kväve och fosfor, ph och alkalinitet (medianhalter för ph och alkalinitet). Vattnet i de övre delarna av Torne älv är klart och näringsfattigt, halterna av näringsämnen och syretärande ämnen är lägst längst från kusten samtidigt som ph och alkalinitet är något högre (figur 26). Status för näringsämnen (fosfor) i huvudfåran klassificeras enligt de nya bedömningsgrunderna genomgående som god eller hög. Det generella mönstret är att vattnet på sin väg ned mot Bottniska viken förändras och blir något näringsrikare, tydligare färgat och får en något lägre buffertkapacitet. Sambandet mellan vattenfärg och humusämnen framgår tydligt och halterna mer än tredubblas innan vattnet rinner ut i Bottniska viken. 32

33 Det är dock viktigt då förändringarna från fjäll till kust studeras att vara medveten om att de flesta provpunkterna ligger nedströms en punktkälla för att påvisa utsläpp och kanske inte speglar de naturliga förändringarna mellan provpunkter. Figur 26. Medelhalter under perioden av vattenfärg näringsämnen, syretärande ämnen, ph och alkalinitet. Resultat från de fem stationerna To220, To165, To141, To35, To

34 5.3.6 Delområde 5 Kalix älv, övre delen och Kaitum älv Delområde 5 består av totalt tre provtagningspunkter i övre delarna av Kalix och Kaitum älv. Provpunkterna KVA 03 och KVA04 i Kalix älv ingår i LKAB:s kontrollprogram. Samtliga provpunkter återfinns inom Kiruna kommun. Provpunkten i Kaitum älv (Kt 10) är opåverkad av större avloppsreningsverk och tyngre industri. Sammanfattningsvis så visar resultaten att vattnet i provpunkterna karakteriseras av låga halter av kväve, fosfor, syretärande ämnen och metaller, ett måttligt färgat vatten med god buffertkapacitet och tillfredsställande ph värden. Noterbart är dock de något förhöjda kvävehalterna vid KVA 04. Kväve och fosfor Totalkvävehalterna klassificeras som måttligt höga (klass 2) vid KVA 04 och på övriga som låga (klass 1). Jämfört med närmast föregående år var halterna något högre på KVA 04, i övrigt relativt oförändrade (figur 27). Totalfosforhalterna är överlag låga i områdets provpunkter och låg precis som tidigare år i nivå med närmast föregående år (figur 28). Status för de tre sista åren klassificeras som hög vid stationen Kt 10. Klassificering ej utförd för KVA stationerna då absorbansvärden saknas för perioden Noterbart är att halterna är lägre vid KVA stationerna jämfört med Kt10 med hög status. Figur 27 och 28. Medelhalt av totalhalterna kväve och fosfor i övre delen av Kalix älv och Kaitum älv. Streckad linje i diagrammet till vänster visar gränsen mellan låga och måttligt höga halter. Vattenfärg Vattnets färg inom delområdet mäts numera i samtliga provpunkter som absorbans vilket är nytt för året. Av denna anledning utförs inga jämförelser med tidigare år med hjälp av omräkning av absorbans till färgtal som skett tidigare år. För vattendragen gäller att vattnet i Kaitum älv är betydligt mer färgat än i Kalix älv (figur 29). Mellan KVA 03 och 04 är skillnaderna i färg försumbara. Halterna organiskt material (COD Mn ) analyseras endast i Kaitum älv och halten är låg (figur 30). 34