Redogörelse för bokmötesmodeller vid fem olika bibliotek: 1. Uppsalamodellen.

Transkript

1 ah.

2 Inledning. Redogörelse för bokmötesmodeller vid fem olika bibliotek: 1. Uppsalamodellen. 2. Håbomodellen. 3. Heby-, Sala- och Strängnäsmodellen. Avslutning.

3 Inledning När vi som låntagare går till biblioteket för att välja litteratur som kan intressera oss, kanske vi ibland har undrat över vilken eller vilka personer som valt de böcker vi har att tillgå i vårt "eget" bibliotek. Ar det bibliotekschefen eller någon inköpschef som bestämt urvalet? Eller finns det andra former? Vi talar i dessa tider mycket om medbestämmande inom olika områden. Galler detta medbestämmande även för en enskild låntagare, kan han på något satt påverka de inköpsbeslut som fattas vid bokmötena eller är han helt utestängd från denna process? De inom biblioteken som fattar inköpsbesluten vad har de för hjälpmedel vid sitt urval av böcker? Ar det förlagens reklammaterial e$ler pressens recensioner som påverkar deras beslut? För att, bland annat, fa svar på de ovan ställda frågorna samt se eventuella för- och nackdelar med olika bokmötesmodell företog jag en intervjuundersökning som på inga sätt kan sägas vara fullständig men ändå ge oss en god uppfattning om ämnet. Jag har valt kommuner av olika storlek för att se om tillvägagångssätten skiljer sig. Helt naturligt kaq ej den större kommunens rutiner till alla delar pqssa den mindre kommunen, dar det kanske endast finns ett enda bibliotek.

4 Redogörelse för bokmötesmodeller vid fem olika kommuners "huvudbibliotek". Den här redogörelsen grundar sig på intervjuer vid biblioteken i Uppsala, Heby, Sala, Håbo och Strängnäs. Dessa intervjuer ägde i allmänhet rum efter det att jag suttit med vid bokmötena och följt den diskussion som där förekom. På detta sätt fick jag samtidigt en god uppfattning om hur de olika bokmötesmodellerna i praktiken fungerar, I denna undersökning är Uppsala den största kommunen såväl yt-som befolkningsmässigt, 141,434 inv,, och får därför representera den "stora" kommunens bokmötesmodell. Inom kommunens biblioteksorganisation finns ett flertal filialer, större och mindre, där det på vissa filialer finns tjänstgörande bibliotekarier. Vidare finns bl a "boken kommeru-verksamhet, bokbussar, arbetsplatsutlåning och sjukhusbibliotek, vid Ulleråkers sjukhus och Akademiska sjukhuset, alla utnyttjar hubudbibliotekets bokbestånd. Trots att huvudbibliotekets bokbestånd flitigt utnyttjas så har dess bokanslag ej följt med prisutvecklingen på böcker och andra media, 1975/76 fick man till och med känna av en nedskärning på c:a 5oo.000 kronor. Allt detta sammantaget gör naturligtvis att de beslut som fattas vid "bokmötet" blir av största betydelse för biblioteksorganisationenq bokbestånd. Uppsalas bokmöten eller som man föredrar att kalla dem inköpsnämndsanunanträden äger rum var fjortonde dag beroende på att Bibliotekstjänsts, BTJ:s, sambindningslistor kommer två gånger per månad och dessa listar bl a utgör det material som ligger till grund för vad som skall inköpas. Dock tycker man i Uppsala att BTJ:s sambindningslistor inte ar lika aktuella nu som de var tidigare.

5 Meningen med sambindningslistorna var ju att dessa skulle presentera böcker innan de fanns tillgängliga i bokhandeln. Men när detta inte fungerar kan en eller flera låntagare komma till biblioteken och fråga efter en viss bok och då stalls personalen inför problemet om man skall vänta med sitt inköp tills boken finns att få genom BTJ:s sambindningslista eller köpa via bokhandel med högre kostnader som följd. Naturligtvis är inte BTJ:s sambindningslistor de enda hjälpmedel som används för att vägleda vid inköpsnämndens beslut, utan dagspressreaensioner och inköpsförslag från den låntagande allmänheten spelar också en stor roll. Man säger sig också kunna förutse vad som kan komma att intressera låntagarna och därmed bli efterfrågat vid de olika biblioteken. Förlagsreklamen tycker man inte spelar någon större roll vid valet av den litteratur som skall inköpas. Hur fungerar inköpsnämden och vilka deltager vid nämndens sammanträden? Filialerna får egna, nya, sambindningslistor för att se vad man ar intresserad av och hur mycket pengar som kan spenderas på denna speciella lista. När nya upplagor erbjuds i sambindningslistan måste filialen företa en genomgång av vad som tidigare finns för att kanske ett onödigt köp skall undvikas. Aven om boken finns registrerad på filialen ifråga kan den vara utsliten, inaktuell eller förkom me^ och då blir ett köp motiverat. Nar kontrollen ar gjord, sammankallar biblitekarien, som är chef för hela filialsystemet, de större filialerna till ett möte på huvudbiblioteket, där det gås igenom vad man önskar köpa. De mindre filialerna, de riktigt små, som varken har tid eller personal för systematisk genomgång av sambindningslistor, kommer endast

6 med "nödvändiga" förslag till inköp men är ej narvarande vid detta möte. Hela tiden finns dock möjlighet att komma med önskemål om önskvärd litteratur till chefen för filialsystemet som hela tiden står i kontakt med de ej vid mötet representerade, mindre filialerna. Efter filialernas möte får "inköpschefen", bibliotekarie vid huvudbiblioteket, en lista med f:s önskemål. Samtidigt gör "inköpschefens" kontorist en kontroll av varje titel som finns upptagen på sambindningslistan för att se om författaren tidigare finns representerad på huvudbiblioteket. Om så är fallet kontrollerar kontoristen på vilken avdelning boken finns, titel och hur många exemplar som köptes. När detta arbete är slutfört gar "inköpschefen" igenom kontoristens lista där hänsyn tages till de förprickningar som gjorts och sammanställer ett eget förslag. Nu då man kommit så långt har "inköpschefen" och HB-chefen ett förberedande sammanträde inför inköpsnämndsmötet där man försöker pussla ihop ett vettigt förslag till inköp. Vid inköpsnämndens möte fungerar "inköpschefen" som föredragande och läser upp de förslag till inköp som hon har dels från filialerna, låntagarna, länsavdelningen, boken kommer samt sitt tillsammans med HB-chefen utarbetade inköpsförslag. I inköpsnämnden sitter bibliotekschefen med i mån av tid, HB-chefen, "inköpschefen" och alla bibliotekarierna på katalogavdelningen, "gallringsbibliotekarien", utlåningsbibliotekarierna, någon från länsavdelningen, en reprsentant från boken kommer och en filialrepresentant. Just detta att så många deltager i inköpsnämndens sammanträde och har chansen att påverka inköpen ses som något positivt. Andra positiva saker ar utlåningsbibiotekarernas synpunkter vid inköpsnämndens möten spm mycket bygger på direktkontakt med låntagarna. Dessa kontakter upplevs som

7 mycket viktiga inte bara för inköpsnämndens beslut utan också för de av inköpsnämndens deltagare som har rentadministrativa tjänster och lätt tappar kontakten med den låntagande allmänheten och vad som efterfrågas. Negativa konsekvenser ar att mötena tar lång tid och därmed blir kostbara men något egentligt motstånd finns ej mot nuvarande form av inköpsnämndsmöte. Att det tar lång tid är också en anledning till att inga andra än bibliotekarier sitter med i inköpsnämndens möten. Kontorister har tidigare erbjudits plats vid dessa möten men avböjt med förklaringen att förberedelserna tar för lång tid med genomläsning av sambindningslistor o dyl. Detta krävs av dem som skall deltaga i nämndens sammanträden.

8 Den "lilla" kommunens bokmötesmodell representeras i min uppsats av Håbo folkbiblioteks, som är kommunens enda bibliotek. Kommunen har en folkmängd av c:a personer, Personalen påpekar vid intervjun att av kommunens innevånare utgörs ett markant inslag av barn, Håbo kommun tillhör faktiskt Sveriges barntätaste kommuner och detta blir i hög grad bestänunande för vad som köps vid bokmötena. Inte så att man uteslutande köper barnlitteratur men andelen inköpt barnlitteratur blir något större tror sig personalen kunna säga. Vad som bl a skiljer Håbomodellen från Uppsalamodellen är att man här endast har ett ställe till vilket böcker köps och det tycker man gör situationen på sitt sätt lite lättare, bl a får man en klarare överblick av vad som efterfrågas. Låntagarnas inköpsförslag spelar har som i Uppsalamodellen en stor roll vid bibliotekets bokmöten. Material i övrigt som ligger till grund för personalens inköp är i huvudsak BTJ:s sambindningslistor men dessutom har nuvarande bibliotekschef en unik direktkontakt med ett av Sveriges största förlag och får på så sätt ytterst värdefull insikt i vad som kommer att utges av förlaget. Detta gör att Håbo folkbibliotek får snabbare information än andra bibliotek om detta speciella förlags utgivning, Dagspressrec~nsioner utgör för Håbo folkbibliotek som för andra bibliotek ett viktigt inslag vid valet av litteratur men man tycker samtidigt att recensionerna är för "få'" och skulle vilja ha fler av dessa. Vidare försöker bibliotekets två bibliotekarier, bibliotekschefen och bibliotekarien, att hålla sig informerade om nyutgiven facklitteratur genom olika facktidskrifter.

9 Här som i Uppsalamodellen hålls bokmöte var fjortonde dag. I det "slutliga" bokmötet deltager endast bibliotekets två bibliotekarier men dessförinnan har bibliotekets övriga personal, kontorister, haft möjlighet att ta del av BTJ:s sambindningslistor och gjort förprickningar av sådan litteratur som de tycker bör köpas. Bibliotekarierna har sinsemellan delat på bevakningen av litteratur så att bibliotekschefen koncentrerar sig på vuxenlitteratur och bibliotekarien speciellt sköter bevakningen av barnlitteratur. Kontoristerna har speciella avdelningar på biblioteket att bevaka. Genom denna ansvarsfördelning vill biblioteksledningen ta till vara de kunskaper som personalen besitter och få alla att känna sig delansvariga inför bibliotekets inköp. Kontoristerna är också de av bibliotekets personal som har den mesta kontakten med låntagarna och får på så sätt kännedom om efterfrågad litteratur. "Specialister" stående utanför biblioteket har också utnyttjats vid inköp av speciell typ av litteratur t ex finskspråkig. Inom en så förhållandevis liten biblioteksorganisation som Håbo folkbibliotek utgör kan och är kontakterna med personalen mycket informella och diskussioner om förestående inköp kan föras vid ett antal olika tillfällen inför bokmötet t ex vid luncher, kafferaster osv. Man påpekar dock att någon form av utbildning skulle vara önskvärd för den personal som saknar sådan. Ett ökat antal deltagare vid Håbo folkbiblioteks bokrnöten är nämligen något som man strävar efter och skulle uppleva som positivt. Dock tycker man att politiker från exempelvis kulturnämndes inte skall deltaga utan enbart dra upp de "stora" riktlinjerna för den kommunala kulturpolitiken.

10 Att bibliotekstjänsts sambindningslistor spelar en mycket stor roll för vilken litteratur som köps till Håbo folkbibliotek har vi förstått. På frågan om BTJ och dess recensenter får för stort inflytande, svarar man att så är fallet och att det är svårt att ta fram materiel lika aktuellt som BTJ:s.

11 Jag har valt att redovisa de ovan nämnda kommunernas bokmötesmodeller samtidigt, av den anledningen att dessa uppvisar så många likheter, att en redovisning var för sig skulle innebära ett onödigt antal upprepningar. Gemensamt för de tre är att bokmöte hålls var fjortonde dag, beroende på som vi tidigare nämnt BTJ:s sambindningslistor. Dessa listor sänder man vid Heby och Strängnäs huvudbibliotek, ut till filialernas personal för att dessa skall läsa igenom Listorna och pricka för eventuella önskemål om inköp. Sala hb sänder också ut BTJ:s listor till filialerna men då personalen där tjänstgör så få timmar per vecka utnyttjas inte denna möjlighet till påverkan av biblioteksorganisationens bokbestånd i den utsträckning som kanske skulle vara önskvärd. Det huvudbibliotek som kommit längst ifråga om filialernas medverkan vid bokmöten ar Heby. Där har man vid ett antal tillfällen förlagt bokmötet till en filial och personalen har på så sätt bjudits möjlighet att deltaga mer aktivt än om man bara "önskat" sig vissa inköp via BTJ:s listor. Kontoristerna på Heby och Strängnäs hb deltar alla aktivt vid bokmötena medan Sala hb:s kontorister endast deltar en åt gången. Trots detta säger man sig p3 Sala hb värdesätta kontoristernas erfarenhet, deras direkta kontakt med låntagarna och vad dessa efterfrågar. På Heby hb är man dock mycket mån om att alla kontorister deltar vid bokmötena dels för att dessa skall veta vad som köps in och dels för att bibliotekschefen anser deras synpunkter som mycket värdefulla, just på grund av kontakterna med.låntagarna.

12 Låntagarna, allmänheten, och dess inflytande på vad som köps är i stort lika för de tre huvudbiblioteken. Föreligger önskemål från låntagarna om inköp av viss bok tas det stor hänsyn till detta vid bokmötet och vid Strängnäs hb säger man sig också vara mycket lyhörd för vad kommunens skolungdom efterfrågar. På de tre huvudbiblioteken har man den gemensamma uppfattningen att den "aktive" låntagaren har "lätt" att f& biblioteket att köpa hanshennes litteratur. Detta är något som man på sätt och vis beklagar db de man verkligen skulle vilja nå är de som kanske aldrig eller högst sällan kommer till biblioteket. Därför fösöker man från de tre olika huvudbiblioteken gå ut och informera om sin verksamhet vid olika tillfällen och till olika grupper. Vi kan konstatera att bokmötena vid Heby-, Sala- och Strängnäs huvudbibliotek i princip alla är sammansatta på ett likartat sätt: Bibliotekarier och kontorister deltar och filialernas personal har möjlighet att delta personligen eller genom önskemål t ex via BTJ:s listor. Sala hb är det enda bibliotek i denna intervjuundersökning som vid sina bokmöten haft deltagare utanför den egentliga biblioteksvärlden, nämligen kulturnämndsledamöter. Visserligen har ledamöterna, två stycken, inskränkt sitt deltagande till några enstaka tillfällen men från bibliotekshåll är man mycket mån om att de kan deltaga oftare. Detta innebär en ökad insikt och kunskap för ledamöterna om de knappa ekonomiska resurser som biblioteket har till sitt förfogande och de urvalsprinciper som bibliotekets personal använder vid bokmötena.

13 Av det material som ligger till grund för bibliotekens inköp utgör BTJ:s sambindningslistor det huvudsakliga men även dagspressrecensioner spelar sin roll. Hur tycker då de tre huvudbiblioteken att BTJ:s inflytande är vid valet av litteratur, har recensenterna ett för stort inflytande? Om detta ar meningarna delade. Vid Sala hb tycker bibliotekschefen att BTJ aldrig haft ett för stort inflytande och att ett system utan BTJ ej skulle fungera. De som bedömer böckerna är erfarna lektörer så varför skulle man inte kunna "lita" på dessa. När det gäller recensenterna av facklitteratur tycker Salas bibliotekschef att hennes kunskaper inte på långa vägar kan mäta sig med sådana professionalister som exempelvis David Ingvars. Hebys bibliotekschef tycker däremot att BTJ får ett stort inflytande på vad biblioteken köper kanske för stort men säger sig samtidigt sakna ett alternativ till BTJ:s recensionsservice. Bibliotekschefen efterlyser mer bakgrundsmaterial om de olika recensenterna. Som det är nu tycker hon sig veta för lite om dem. På Stränägns hb säger man sig inte alltid "lita" på BTJ:s sambindningslistor utan har det systemet att vid tveksamma inköpsförslag awakta dagspressrecensioner eller andra typer av urvalsinstrument, Fördelar med denna typ av bokmötesmodell som Heby-, Sala- och Strängnäs använder tycker man är att så många av personalkategorierna deltar vid bokmötena och på så satt blir delaktiga i processen, från beställning till utlåning. Att inköpen blir så koncentrerade till huvudbiblioteket och dess personal tycker man på Heby hb är en nackdel men som vi tidigare sett försöker man rätta till detta faktum genom att förlägga bokmötena till de olika filialerna.

14 Avs lu45ntng :,. Som framgått av de tidigare kapitlen skiljer sig inte de olika kommunernas bokmijtesrnodeller så mycket från varandra, de är ungefär likartat organiserade. Avslutningsvis vill jag ta upp en del frågor som jag anser intressanta. Gemensamt för de personer vilka deltar i bibliotekens bokmöten är att alla förbereder sig inför bokrnötet genom att lasa BTJ:s sambindningslistor. Vid Uppsala hb var detta ett ovillkorligt krav. Ar det då inte möjligt att förbereda sig på något annat sätt? Att bibliotekspersonalen är så bunden vid BTJ:s sambindningslistor har bl a praktisk/ekonomiska orsaker, då ett band som köpts genom BTJ kan anses "klart" för uppställning i bibliotekets hyllor vid leverans. BTJ:s band ar också billigare och förberedda för "ett liv i biblioteksmiljö" d v s de har en längre livslängd än band som köpts direkt från bokhandeln, vilket innebar besparingar för biblioteken som idag verkar inom mycket knappa ekonomiska ramar. Att bibliotekens bokmötesdeltagare försöker finna andra vägar an BTJ:s för att förbereda sig inför inköpstillfällena fick jag exempel på vid mina intervjuer. Vid Heby hb har personal som gått ut till olika grupper, skolelever, pensionärer o s v och informerat om biblioteket och dess verksamhet också försökt få till stånd en dialog. Därigenom kan dessa gruppers önskemål om litteratur prioriteras nar det ar dags för inköp vid bokmötet. Naturligtvis kan personalen vid huvudbiblioteket inte föra denna dialog inför varje bokmöte, som vi tidigare sagt äger dessa rum var fjortonde dag, men personalen får på detta vis förbereda sig på ett mer "levande", satt och blir uppmärksammad på vad som är eller kommer att bli efterfrågat. För det är val ändå så att låntagarnas intressen

15 i första hand skall tillgodoses? Ett annat exempel på förberedelser inför bokmöten ar det som sker vid Strangnäs hb. Att Strängnäs som en gammal skolstad skulle fästa stor vikt vid vad kommunens skolelever efterfrågar på biblioteken kanske inte är någon stor överraskning. Att utforska elevernas litteraturönskemål utgör för bibliotekets bokmöte en viktig förberedelse, och man försöker i möjligaste mån tillfredsställa dessa. I Håbo kommun, dar ett stort antal innevånare är invandrare, har bokmötena förberetts genom att bokmötets personal radgjort med en person som har stora insikter i den litteratur som utges på invandrarnas sprak. Denna person blir på detta sätt något av en konsulterad specialist, och detta mönster skulle naturligtvis kunna överflyttas till vitt skilda grenar av litteraturen, så att man t ex för en viss tidsperiods litteratur hade någon "expert" att rådgöra med inför bokinköpen. Att det finns kompletterande förberedelser till BTJ:s sambindningslistor kanske framgått av de ovan nämnda exemplen men något system som skulle kunna ersätta BTJ:s listor har jag svårt att se. Trots allt fungerar det nuvarande systemet relativt hyggligt, även om BTJ:s listor kanske inte är lika aktuella som de en gång varit. När det gäller frågan om låntagarnas inflytande över bokinköpen har vi i det föregående redovisat inflytande i några fall från vissa sådana grupper. Det är viktigt att bibliotekschefer, inköpschefer och bibliotekarier i bokmöten inte uppfattas som akutoritära och opåverkbara utan istället inbjuder till spontana kontakter i bokinköpssammanhang från såväl enkilda biblioteksbesökare som

16 grupper av biblioteksintreaserade. Samma attityder gäller naturligtvis också gentemot andra kategorier biblioteksanställda. Alltför styrande bibliotekarier kan verka hämmande på kontoristernas engagemang i bokinköpsfrågorna. Kontoristerna, som i dessa sammanhang har brister i sin utbildning, upplever ofta att deras åsikter inte tas på allvar. Att kontorspersonalen deltar vid bokmötena tycker jag är mycket viktigt dels för att man kan dra nytta av de erfarenheter som de fått vid sin kontakt med låntagarna och dels för man får tillfälle att orientera dem om bokutgivningen och bibliotekens policy i bokurvalsfrågor. Naturligtvis kan detta utnyttjande av kontorspersonalens insikter komma att få fackliga konsekvenser med krav på utbildning och högre lön, men några sådana fackliga krav har hitintills ej framförts enligt vad som berättades för mig vid intervjuerna. För min del tycker jag att detta är fullt acceptabla krav (som kan ställas av kontorspersonalens fackliga organisationer). Om vi ser till frågan vilka som förutom kontorspersonalen skulle kunna ges ett större inflytande vid bibliotekens bokmöten, så kan man av svaren vid min intervju att döma, sluta sig till att politikerna är välkomna men kanske främst som observatörer. Politikerna skall i stället dra upp de övergripande politiska riktlinjerna inom vilka biblioteken skall verka. Nej den grupp som det framför allt skulle vara önskvärt finge mer inflytande vid bokmötena ar låntagarna och då inte bara genom inköpsförslag, som vi till och med såg saknades vid ett av biblioteken. Nar jag framförde detta förslag vid mina.intervjuer strandade det hela oftast på att bibliotekspersonalen ej kunde finna den praktiska lösningen på detta problem. Problemet är ju att finna de personer som kan sagas företräda den låntagande allmänheten, bestämma

17 hur lange de skall inneha denna funktion o s v, En representativ grupp för låntagarna kan enligt mitt förmenande se ut på många sätt, men det mest "demokratiska" vore väl att man lät speciella grupper välja sina företrädare till bokmötena. Grupper som jag då särskilt tänker på är de olika studieförbundens elever. Dessa kan bilda någon form av litteraturcirkel som kombineras med deltagande i bibliotekets bokmöte. Andra tänkbara grupper är invandrare, pensionärer m fl. Det kommer helt visst att innebära ett merarbete när dessa nya grupper skall delta vid bokmötena men detta merarbete tror jag kan vara värt att ta, då bokmötena på detta satt kan vitaliseras och inte fastna i rutin. Ett annat problem ar hur manga deltagare det bör vara i ett bokmöte för att arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Det lämpliga antalet enligt min mening får man pröva sig fram till. Att den låntagande allmänheten måste beredas plats på ett eller annat sätt vid bokmötena tycker jag dock är ett krav som vi måste ställa. Inte bara som biblioteksarbetare utan också som låntagare.

18

19 BADA BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen mellan åren 1974 och Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick. De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA), som är högskolans system för digital publicering. Upphovsrätten tillhör författarna. Publiceringsår i BADA: 2012