Yttrande över betänkandet Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet, SOU 2007:23

Transkript

1 Remissyttrande Sida 1 (5) Rättsenheten Verksjuristen Katarina Holmberg Ert Er beteckning Telefon Fi2007/2472 Finansdepartementet STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet, SOU 2007:23 Allmänt Den organiserade brottsligheten utövas systematiskt och brottskoncepten utvecklas ständigt. Ekonomiska brott har blivit allt vanligare inom de kriminella nätverken eftersom de är lönsamma och svåra att upptäcka. Inslagen av organiserad brottslighet är i dag tydliga i många utredningar om ekonomisk brottslighet. Syftet med den organiserade ekonomiska brottsligheten är en strävan efter ekonomisk vinning eller att tvätta pengar och därigenom dölja ekonomisk vinning från annan brottslighet. Bekämpning av penningtvätt är således ett mycket viktigt inslag i kampen mot den organiserade brottsligheten och även terrorism. Utredaren har haft i uppdrag att se över frågor som rör vilka åtgärder som behöver vidtas för att ytterligare effektivisera bekämpningen av penningtvätt och terrorismfinansiering. Förutom att lämna förslag till hur det s.k. tredje penningtvättsdirektivet skall genomföras i svensk rätt har utredaren haft i uppdrag att analysera om ytterligare regeländringar behövs för att genomföra FATF:s rekommendationer med beaktande av vad FATF framfört i sin utvärderingsrapport av hur Sverige uppfyllt rekommendationerna. Jag är generellt sett tveksam till om syftet med utredningen har uppnåtts fullt ut och om de förslag som lämnas i betänkandet skulle leda till en bättre och mer effektiv bekämpning av penningtvätt. I betänkandet tycks utredningen ha utgått från att de inledande kontakter som tas med t.ex. en bank görs genom att någon personligen besöker ett bankkontor. Så är sällan fallet i dag då en stor del av kontakterna sker på elektronisk väg. Enligt min mening borde detta ha varit en av utgångspunkterna för utredningens bedömningar och ställningstaganden när det gäller bestämmelserna om t.ex. kundkännedom och riskanalyser. En av de viktigaste faktorerna vid bekämpning av penningtvätt är behovet av ett centralt organ som kan samordna och ta ansvar för de övergripande frågor som blir aktuella vid bekämpningen. Ett samordnande organ är viktigt inte minst för att tillräckliga kunskaper och erfarenheter skall kunna byggas upp och användas i bl.a. den brottsförebyggande verksamheten. Att ålägga en tillsynsmyndighet ett särskilt samordnings- och informationsansvar i förhållande till övriga myndigheter är enligt min mening inte tillräckligt för att uppnå en sådan effektivitet. Utredningen har inte Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 820 Hantverkargatan STOCKHOLM

2 Remissyttrande Sida 2 (5) heller övervägt några andra alternativ, vilket är en brist. Ett möjligt alternativ skulle enligt min mening kunna vara att ge Ekorådet samordnings- och informationsansvaret för bekämpningen av penningtvätt och terrorismfinansiering i Sverige. Erfarenheterna från USA och resten av Europa visar att effektiviteten i bekämpningen av penningtvätt ökar genom tillgång till elektroniskt överförbar information och databaser där de brottsbekämpande myndigheterna har möjlighet att inhämta erforderlig information. Jag ifrågasätter därför utredningens bedömningar när det särskilt gäller behovet av en central databas. Jag har följande närmare synpunkter på förslagen och bedömningarna i betänkandet. Synpunkterna följer den ordning i vilken frågorna tas upp där. Borttagandet av 24-timmarsregeln för revisorer Med anledning av att den s.k. 24-timmarsregeln måste tas bort även för revisorer föreslår utredningen ett nytt stycke i 9 kap. 42 aktiebolagslagen (2005:551). Konsekvenserna för revisorernas verksamhet behandlas även utförligt i allmänmotiveringen. En fråga som inte tas upp är dock hur en revisor skall förfara i situationer där brottsmisstankarna omfattar flera typer av brott men där inte alla brott föranleder revisorn att lämna uppgifter enligt lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, penningtvättslagen. Frågan bör enligt min mening behandlas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Förbudet att medverka till penningtvätt Utredningens förslag att upphäva förbudet att medverka till penningtvätt är svårt att förstå. Att det i vissa fall kan uppstå gränsdragningsproblem kan rimligtvis inte leda till att förbudet helt tas bort. Den föreslagna ändringen i 9 penningtvättslagen kan inte anses tillräcklig för att ersätta den i dag gällande bestämmelsen i 3. Dessutom kan ett borttagande, inte minst med FATF:s synsätt, komma att innebära en försvagning av regelverket istället för den skärpning av penningtvättsbekämpningen som har varit avsedd med förslagen i betänkandet. Behovet av elektroniska systemstöd Enligt utredningens bedömning bör inte ett krav på användande av elektroniska systemstöd införas i lag. Eftersom lagstiftningen gäller så många olika typer av företag med olika storlek och med skilda verksamheter har jag viss förståelse för utredningens bedömning i denna del. Som tidigare nämnts visar dock erfarenheterna från andra länder att effektiviteten i bekämpningen av penningtvätt ökar genom tillgång till elektroniskt överförbar information. En ökad användning av handlingar i elektronisk form vid inrapporteringar och annan informationsöverföring skulle sannolikt öka effektiviteten hos bl.a. Finanspolisen betydligt. Enligt min mening bör därför övervägas om inte ett krav bör införas om att t.ex. inrapporteringar till Finanspolisen i framtiden skall ske elektroniskt.

3 Remissyttrande Sida 3 (5) Behovet av förbättrad statistik Utredningen har pekat på de utvecklingsprojekt som bedrivs inom rättsväsendet i dag och inte sett det som meningsfullt att ställa nya krav på systemutveckling innan man sett resultatet av den nu pågående utvecklingen. Utredningen menar att Finanspolisen på kort sikt kan redovisa den statistik som erfordras för att de krav som ställs i direktivet och i FATF:s rekommendationer skall kunna uppfyllas. Jag delar inte utredningens bedömningar. Vid den utvärdering som gjordes av FATF under 2006 framfördes allvarlig kritik mot Sverige i den här delen. Behovet av bättre statistik är påtagligt och en förbättring är nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla de krav som ställs internationellt. Att invänta de långsiktiga projekt som idag bedrivs inom rättsväsendet skulle ta alltför lång tid och riskera ytterligare kritik mot Sverige. Frågor om tillsyn Enligt utredningens förslag åläggs Finansinspektionen tillsynsuppgifter enligt penningtvättslagen beträffande viss icke-finansiell verksamhet. Härmed avses vitt skilda typer av verksamhet, från t.ex. skatterådgivning till viss handel med lös egendom. Att frågorna om tillsyn även av icke-finansiell verksamhet nu ses över är bra. Av förslaget framgår dock inte närmare vilka verksamheter som avses, vad tillsynen skall omfatta och hur den bör utformas. Utredningen föreslår att tillsynsmyndigheten, dvs. Finansinspektionen, skall ha rätt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen samt att inspektionen skall få meddela förelägganden och förbud samt utföra platsundersökningar. Att tillsynsmyndigheten ges denna typ av verktyg är naturligtvis viktigt men det kan ifrågasättas om de föreslagna verktygen får någon praktisk betydelse om man inte samtidigt inför någon form av sanktionsmöjligheter. Av lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet framgår att t.ex. valutaväxlingsföretagen skall anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen för registrering. Den lagstiftningen har kritiserats bl.a. för att Finansinspektionen inte har möjlighet att företa platsundersökningar och för att inspektionen har begränsade möjligheter att tillgripa sanktioner. Av lagen framgår dock att Finansinspektionen får förelägga ett företag att göra rättelse och, om rättelse inte görs, upphöra med verksamheten. Enligt det nu aktuella förslaget kommer företagen i fråga inte ens att omfattas av en anmälningsplikt och inspektionen kommer därmed inte att kunna förelägga företagen att upphöra med sin verksamhet. Sanktionsmöjligheterna enligt den föreslagna lagtexten blir således än mer begränsade än de i lagen om anmälningsplikt. Därmed riskerar tillsynen att endast bli ett slag i luften. Enligt min mening kan starkt ifrågasättas om utredningens förslag i denna del kan leda till den effektiva tillsyn som erfordras vid bekämpningen av penningtvätt. Utredningens förslag att det är Finansinspektionen som skall ha tillsyn över de ickefinansiella verksamheterna är enligt min mening inte tillräckligt analyserat. Det finns

4 Remissyttrande Sida 4 (5) naturligtvis skäl som talar för att Finansinspektionen skulle vara ett lämpligt alternativ men enligt min mening bör det finnas andra organ som har ett större samband med de aktuella verksamheterna. Ytterligare alternativ bör således övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. När det gäller samordningsansvaret kan det, som tidigare angetts, övervägas om inte Ekorådet kan ges ett större ansvar för frågor om penningtvätt. Om utredningens förslag om ett utökat tillsynsansvar för Finansinspektionen skulle genomföras är min uppfattning att resursbehovet förmodligen blir betydligt större än det utredningen har uppskattat. Behövs en central databas? Enligt utredningens bedömning finns för närvarande inte tillräckliga skäl att föreslå en central databas som samlar transaktioner över ett visst belopp. Som tidigare sagts ifrågasätter jag denna bedömning. Databaser där de brottsbekämpande myndigheterna har möjlighet att inhämta erforderlig information och t.ex. följa misstänkta transaktionsströmmar är ett viktigt och effektivt hjälpmedel vid bekämpningen av penningtvätt. Jag anser att utredningen borde ha gjort en närmare analys över hur en databas skulle kunna användas och anser att frågan bör prioriteras av regeringen. Författningstextens utformning Utformningen av författningstexten bör enligt min mening ses över. Genom de föreslagna ändringarna blir penningtvättslagen svåröverskådlig och det är inte alltid helt klart hur de olika föreslagna bestämmelserna förhåller sig till varandra. Vidare kan uppdelningen av bestämmelserna i lag respektive förordning ifrågasättas samtidigt som det kan diskuteras om inte vissa bestämmelser i stället bör kunna framgå av tillsynsmyndighetens föreskrifter. Följande kan nämnas som exempel på när det inte är klart varför vissa bestämmelser framgår av lag och andra av förordning eller föreskifter. I 5 och 6 finns enligt förslaget till synes uttömmande bestämmelser för när åtgärder för att uppnå kundkännedom inte behöver vidtas respektive när ytterligare åtgärder skall vidtas. Trots det anges i ett bemyndigande i 13 punkten 2 att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från krav på kundkännedom eller om skärpta krav för personer, institutioner, produkter eller tjänster. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Gudrun Antemar. Föredragande har varit verksjuristen Katarina Holmberg. Gudrun Antemar Katarina Holmberg

5 Remissyttrande Sida 5 (5) Kopia till Justitiedepartementet, Åklagarenheten Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens kansli Rikspolisstyrelsen