FREDRIKSBERG. Åtgärdsutredning

Transkript

1 AB Box STOCKHOLM Besöksadress: Kapellgränd 7 Tel: [+46] Fax: [+46] FREDRIKSBERG Åtgärdsutredning - Undersökning av nedlagt pappersbruk - Version: UTKAST Datum: Uppdragsnummer: Uppdragsgivare: Ludvika kommun Org. nr: , VAT nr: SE Säte: Stockholm Kontor i Göteborg, Stockholm och Uppsala KONTOR I AFRIKA, ASIEN, AUSTRALIEN, EUROPA OCH NORD- OCH SYDAMERIKA

2 i (vi) - Sammanfattning Vid Fredriksbergs industriområde Säfsen 3:2 har industriell verksamhet, bland annat bestående av sulfit- och sulfatmassebruk och pappersbruk, bedrivits från början av 1700-talet fram till 1990-talet. Föreliggande rapport är en del av en huvudstudie av området, vilken genomförts 2008 till 2011 av AB på uppdrag av Ludvika kommun och SGU. I rapporten redovisas den åtgärdsutredning som genomförts i enlighet med Naturvårdsverkets senaste kvalitetsmanual för efterbehandling av förorenade områden. Syftet med åtgärdsutredningen har varit att belysa vilka åtgärder som kan vidtas för att reducera miljö- och hälsorisker i området. Dessa är i första hand relaterade till byggnadernas förfall samt direktexponering av kisaska. Dels har det utretts vilka åtgärdsmetoder som kan vara tillämpliga och vilka kostnader som är förknippade med dessa, dels den erforderliga omfattningen av åtgärder för att nå olika åtgärdsmål/nivåer. Som underlag för definiering av åtgärdsnivåer och kostnadsuppskattningar har volymberäkningar, avfallsklassificering och utredning av deponeringsalternativ (lokal eller extern) utförts. De åtgärdsnivåer som definierats redovisas nedan: Åtgärdsnivå 0 - Inga åtgärder Åtgärdsnivå 1 - Klassning som miljöriskområde med särskilda restriktioner Åtgärdsnivå 2 - Sanering av hot-spots inom industriområdet samt täckning av kisaskeområdet Åtgärdsnivå 3 - Sanering av förorenade områden samt rivning av byggnader Åtgärdsnivå 4 - Sanering av förorenade områden, rivning av byggnader samt täckning av närliggande områden Åtgärdsnivå 5 - Total sanering av hela industriområdet och närliggande områden samt rivning av byggnader inkl. grundplattor För åtgärdsalternativen där deponering av jordmassor och avfall är aktuellt har olika deponeringsalternativ beaktats: a. Extern deponi. b. Lokal deponi för farligt avfall. c. Lokal deponi för icke-farligt avfall och extern deponering av farligt avfall. d. Lokal deponi för inert avfall och extern deponering av icke-farligt och inert avfall.

3 ii (vi) - Varje åtgärdsalternativ har utvärderats med utgångspunkt från de övergripande åtgärdsmål som definierats för projektet. Åtgärdsutredningen är ett underlag som tillsammans med riskbedömningen och en sammanställning av andra samhällsintressen, kan användas som underlag för en riskvärdering inom vilken slutligt beslut tas om vilken åtgärd och vilka åtgärdsmål som bör gälla.

4 iii (vi) - Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Områdesbeskrivning Områdesindelning Övergripande miljö- och nyttjandemål Förutsättningar för efterbehandling Problembeskrivning Mängdberäkningar Klassificering av massor och byggnader Kisaska Mesa Jord och fyllning Rivningsmaterial från byggnader Efterbehandlingsmetoder Genomgång av tänkbara metoder och möjliga konsekvenser Områdesrestriktioner Övertäckning Bortschaktning och deponering (lokalt eller externt) Rivning av byggnader Lokaliseringsutredning av lokal deponi Generella lokaliseringskrav Metodik och avgränsning Lämplig lokalisering Störningar och risker i samband med efterbehandling Kostnader för efterbehandling Prövningsplikt för efterbehandling Schaktning Lagring Transport Täckning Deponering vid extern deponi Anläggande av lokal deponi Övrig lagstiftning Efterbehandlingens omfattning och konsekvenser Åtgärdsnivåer och riskreduktion Åtgärdsnivå 0 Inga åtgärder Åtgärdsalternativ Övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning... 25

5 iv (vi) Åtgärdsnivå 1 Klassning som miljöriskområde med särskilda restriktioner Åtgärdsalternativ Övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning Åtgärdsnivå 2 Sanering av hot-spots inom industriområdet samt täckning av kisaskeområdet Åtgärdsalternativ Övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning Åtgärdsnivå 3 Sanering av förorenade områden samt rivning av byggnader Åtgärdsalternativ Måluppfyllelse av övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning Åtgärdsnivå 4 Sanering av förorenade områden, rivning av byggnader samt täckning av närliggande områden Åtgärdsalternativ Övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning Åtgärdsnivå 5 Total sanering av industriområde och närliggande områden samt rivning av byggnader Åtgärdsalternativ Övergripande miljö- och nyttjandemål Kostnader och tid Konsekvensbedömning Sammanfattning av åtgärdskostnader... 32

6 v (vi) - Figurförteckning Figur 1. Översiktsbild med områdesindelning Tabellförteckning Tabell 1. Beräkningar av ytor och volym massor som kan bli aktuella för efterbehandling Tabell 2. Metallhalter i kisaska från industriområdet redovisat tillsammans med gränsvärden för farligt avfall (Avfall Sveriges rapport uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor (2007:01). Halter anges i mg/kg TS. < avser under rapporteringsgräns. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall överskridits Tabell 3. Resultat av skakförsök av kisaska som utförts inom ramen för Golder, Sweco och Kemaktas utredningar. Halter anges i mg/kg och redovisas tillsammans med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall. Brun markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för icke-farligt avfall. Grå markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för farligt avfall. Halter anges mg/kg TS Tabell 4. Resultat av olika typer av lakbarhetsreducerande åtgärder för kisaska. Halter anges i mg/kg och redovisas tillsammans med gränsvärden för inert, ickefarligt och farligt avfall (2004:10). Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall. Brun markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för icke-farligt avfall. Grå markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för farligt avfall Tabell 5. Resultat från skakförsök av mesa (GV2, 0-1,4 m djup). Halterna i fast material och i jord före skakförsök anges i mg/kg TS. Halterna är jämförda med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns Tabell 6. Metallhalter i jord inom utfyllnadsområden väster och nordost om fabriksområdet (mg/kg TS). < avser under rapporteringsgräns. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall överskridits Tabell 7. Resultat från skakförsök av jord från utfyllnadsområden. Halterna anges i mg/kg. Halterna är jämförda med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns Tabell 8. Metallhalter i byggnadsmaterial vid fältmätning med XRF, mg/kg TS. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall har överskridits Tabell 9. Resultat av totalanalys och skakförsök av betong och tegel från Vargöns pappersbruk. Halterna i fast material och i jorden före skakförsök anges i mg/kg TS presenteras tillsammans med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns. Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall Tabell 10. Antagna á-priser för beräkning av totala åtgärdskostnader Tabell 11. Sammanfattning av kostnader för respektive åtgärdsnivå Bilagor

7 vi (vi) - Bilaga 1. PM Översiktlig lokaliseringsutredning

8 (33) - 1 Inledning På Fredriksbergs industriområde Säfsen 3:2 har industriell verksamhet bedrivits från början av 1700-talet då en stångjärnshammare anlades till slutet av 1900-talet då kemtvättsverksamheten på platsen lades ned. Markföroreningar har orsakats främst av oljehantering och deponering av kisaska från pappersbruket som var i drift fram till Kisaskan har också spridits på gamla banvallar som idag används som gång- och cykelvägar i närområdet. Fastigheten är idag herrelös och har flera svårt förfallna byggnader. Miljö- och byggkontoret, Ludvika kommun, har låtit genomföra ett antal undersökningar av Fredriksbergs industriområde. En större undersökning (2007) genomfördes av Kemakta Konsult AB och omfattade en fördjupad undersökning av det s.k. syraområdet (kisaska), området vid Nedre garaget, oljecisternområdet samt de gamla banvallarna. Under 2008 genomfördes ytterligare en undersökning av Ragnsells. Denna omfattade en avgränsning av kisaskeområdet samt ytterligare provtagning av själva industriområdet. Under 2009 utförde AB ytterligare kompletterande undersökningar av industriområdet, närliggande deponier och utfyllnadsområden samt sammanställde tidigare undersökningar. Materialet utgör underlag för en komplett huvudstudie av Fredriksbergs industriområde (inkl. riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering) i enlighet med Naturvårdsverkets kvalitetsmanual. 2 Syfte Syftet med åtgärdsutredningen är att belysa vilka åtgärder som kan vidtas för att reducera miljö- och hälsoriskerna som är förknippade med de aktuella föroreningarna och byggnaderna. Dels har det utretts vilka åtgärdsmetoder som kan vara tillämpliga och vilka kostnader som är förknippade med dessa, dels den erforderliga omfattningen av åtgärder för att nå olika åtgärdsmål (riskreduktion). Syftet med utredningen har även varit att ta fram ett underlag som tillsammans med riskbedömningen och en sammanställning av andra samhällsintressen, kan användas som underlag för en riskvärdering inom vilken slutligt beslut tas om vilken åtgärd och vilka åtgärdsmål som bör gälla.

9 (33) - 3 Områdesbeskrivning Fastigheten Säfsen 3:2 är belägen i den nordvästra utkanten av Fredriksbergs samhälle och omfattar en yta av ca 7,1 ha (se Figur 1). Fastigheten omges av skog och vägar och gränsar i öster till en industrifastighet (Stein Bakkens Gräv AB). Det finns ingen bostadsbyggelse i direkt anslutning till fastigheten. Inom fastigheten finns ett flertal industribyggnader. Karta med byggnadernas placering och dess historiska användning finns i Golders separata PM om byggnaderna (se Bilaga 1). Inom fastigheten är markytan relativt plan och markprofilen utgörs till större delen av fyllnadsmassor. Vid industribyggnaderna är markytorna asfalterade men i övrigt är marken inte hårdgjord. Själva fabriksbyggnaderna (nr 1-7), som bl.a. utgörs av det omkring 20 m höga sodahuset, består av ett stort sammanhängande byggnadskomplex. Byggnaderna är i dåligt skick och är tillsammans med laboratoriebyggnaden (nr 8 och nr 9) inhägnade. Delar av fabriksfasaden är plåtskodd för att förhindra intrång och ras. Söder om fabriksbyggnaden rinner Liälven genom området. Älven startar sitt lopp i Smedjedammen, belägen ca 200 m öster om fastigheten. Vatten leds från Smedjedammen via en tub norr om fabriksbyggnaderna till kraftstationen (byggnad 14) och därefter vidare i en öppen kanal för att förenas med Liälven ca 300 m väster om fabriksområdet. Från Älgsjön, ca 1 km söder om fastigheten, rinner en bäck som ansluter till Liälven vid Nedre Garaget. Liälven rinner ut i Lisjön, ca 3 km väster om Fredriksbergs samhälle. 3.1 Områdesindelning Fastigheten har delats in i ett antal delområden för att utifrån de platsspecifika förutsättningarna undersöka olika efterbehandlingsalternativ. Indelningen redovisas nedan och baseras på tidigare verksamhet, föroreningsförekomst, markförhållanden samt geografiskt läge. I Figur 1 redovisas omfattning och läge för varje delområde. 1. Kisaskeområdet - i tidigare undersökningar benämnt syraområdet, är beläget väster om fabriksbyggnaderna. Utgörs av mark som fyllts ut med kisaska. 2. Mesadeponierna - inom fastigheten har undersökningar genomförts på två mesadeponier (2N och 2S). En tredje mesadeponi ligger inte inom fastigheten och har inte omfattats av någon provtagning. 3. Fabriksområdet mark i anslutning till de gamla fabriksbyggnaderna. 4. Utfyllnadsområdet i väster - markområde längs Liälven, i närheten av några äldre träbyggnader samt i en kraftledningsgata som löper i den västra delen av fastigheten. 5. Utfyllnadsområdet i nordost - markområde vid uppställningsplan norr om fabriksbyggnaderna.

10 (33) - 6. Vägar och banvallar med kisaska - väg som ansluter till industriområdet vid uppställningsplanen och banvall i närheten av fastigheten. 7. Nedre Garaget område i södra delen av fastigheten där drivmedelshantering skett. 8. Oljecisternerna område nära mesadeponi (2N) vid överjordscisterner där eldningsolja hanterats. Figur 1. Översiktsbild med områdesindelning. Ett ytterligare område har identifierats sydväst om den f.d. fjäderfabriken. Föregående utredningar har visat att området är förorenat med petroleumkolväten i jord och grundvatten.

11 (33) - 4 Övergripande miljö- och nyttjandemål Inom ramen för projektet och projektgruppen har det diskuterats vilka övergripande miljö- och nyttjandemål som bör användas för området. Följande mål har definierats: 1. Det f.d. industriområdet samt kringliggande områden med koppling till den historiska verksamheten skall kunna beträdas och nyttjas utan risk för människors hälsa. 2. Marken inom det f.d. industriområdet samt kringliggande områden skall uppfylla de krav på ekologiska funktioner som den planerade markanvändningen kräver, eller kunna upprätthålla samma ekologiska funktion som omkringliggande naturliga områden. 3. Befintliga byggnader skall inte försvåra framtida åtgärder. 4. Föroreningar skall inte spridas till Liälven, vare sig på kort eller lång sikt, i en sådan omfattning att miljön eller människors hälsa kan påverkas. 5 Förutsättningar för efterbehandling 5.1 Problembeskrivning I den riskbedömning som utförts för Fredriksbergs industriområde (Golder, 2010) har ett antal miljö- och hälsorisker identifierats. Hälsoriskerna är främst relaterade till de restprodukter som kvarlämnats efter brukets verksamhet (kisaska och olja). Restprodukterna kan potentiellt påverka människor som visats i området via framförallt intag av jord, direktkontakt eller inandning av ångor. I kisaskeområdet och banvallarna så har ur hälsosynpunkt kritiska halter av metaller påvisats. Olja har påvisats som hot-spots vid cisternområdet, det nedre garaget och söder om den f.d. fjäderfabriken. Riskbedömningen har även visat att markmiljön i området är störd som en följd av användningen av restprodukterna. Förhöjda halter av metaller och organiska ämnen har påvisats inom flera områden. Metaller och organiska föroreningar försämrar livsbetingelserna för framförallt markorganismer men även för växter och djur i området. Risken för spridning av föroreningar från industriområdet till nedströms recipienter (t.ex. Liälven, Hötjärnen och Lisjön) har bedömts som relativt låg. Det har dock konstaterats ett ökat påslag av framförallt zink till Liälven och Lisjön. Eftersom källtermen är stor och uthållig finns det en risk att om spridningen fortsätter över lång tid så blir det ackumulativa påslaget stort.

12 (33) - Byggnader inom industriområdet är i dåligt skick och dess förfall utgör en uppenbar risk för människor som vistas i området. Rasrisken är påtaglig och kan innebära att människor kan komma till skada. Ras och skred kan medföra en spridning av föroreningar i området genom t.ex. damning. Problemen kan därmed sammanfattas till: restprodukter och förfallna byggnader utgör en risk för människor som vistas i området markmiljön är störd till en följd den industriella verksamheten spridning av föroreningar från industriområdet till nedströms vattendrag (Liälven, Hötjärnen och Lisjön) kan utgöra ett framtida miljöproblem 5.2 Mängdberäkningar För att kunna uppskatta åtgärdskostnader för respektive delområde så har beräkningar av ytor och volym massor som kan bli aktuell för efterbehandling utförts. Beräkningarna redovisas i Tabell 1. Tabell 1. Beräkningar av ytor och volym massor som kan bli aktuella för efterbehandling. Delområde Yta (m 2) Volym (m 3) Kisaskeområdet Kisaska Kisaskeområdet Fyllning/jord under kisaskan Mesadeponier S och SV Mesadeponi Norra Fabriksområdet Utfyllnadsområdet i väster Utfyllnadsområdet i nordost Banvallar med kisaska Nedre garaget Oljecisternområdet Oljeskada söder om f.d. fjäderfabriken Beräkningarna baseras på tidigare avgränsningar i fält, flygfoton och uppskattad medelmäktighet av fyllning, mesa eller jord. Den totala mängden rivningsmassor som kan bli aktuella för omhändertagande har uppskattats till ca m 3 (se separat PM om Rivning av byggnader i riskbedömningsrapporten). Ca m 3 har uppskattats vara tegel och m 3 betong (fördelning 70/30 mellan grundläggning och övrig betong i väggar, mellanplan m.m).

13 (33) Klassificering av massor och byggnader Detta avsnitt syftar till att utreda kraven för hur massor och material kan hanteras i samband med schakt av restprodukter och jordmassor samt vid rivning av byggnader. Avsnittet belyser dels: Avfallsklassificeringen utgör massor inert, icke-farligt eller farligt avfall? Samt Deponeringsklassificeringen på vilken typ av deponi får massorna deponeras; deponi för inert, icke-farligt eller farligt avfall? Klassificeringen får stora konsekvenser för kostnaderna för efterbehandling då uppläggning på deponi för farligt avfall är mer kostsam än deponering på deponi för icke-farligt eller inert avfall. Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller är skyldig att göra sig av med. I strikt bemärkelse är uppschaktade massor från industriområdet och byggnadsrester avfall. En indelning av olika typer av massor har gjorts utifrån avfallens karaktär och förväntad klassificering. Indelningen framgår nedan: kisaska mesa jord och fyllning rivningsmaterial från byggnader Avfallet har klassificerat med utgångspunkt från förordningen om avfall (SFS 2001:1063) och förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512) Kisaska Kisaska är en restprodukt från den inom området utförda framställningen av svavelsyra. Kisaskan har påträffats inom stora delar om industriområdet och kringliggande banvallar. Råvaran som använts vid framställning av svavelsyra är pyrit (och möjligen magnetkis), vilket är en restprodukt från malmframställning. Indirekt kan därför kisaska betraktas som ett gruvavfall. I övrigt bör avfallet kunna betraktas som ett avfall från oorganisk kemisk process eller fysikalisk behandling av mineral. Enligt klassificeringen i avfallsförordningen (2001:1063) skulle kisaska därför kunna placeras i någon av följande kategorier: 01 Avfall från prospektering, ovan- och underjordsbrytning samt fysikalisk och kemisk behandling av mineral

14 (33) Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral * Annat avfall som innehåller farliga ämnen från fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral 06 Avfall från oorganiska kemiska processer Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av syror * Svavelsyra och svavelsyrlighet För att kunna avgöra vilken/vilka avfallsklasser är tillämpliga bör det först fastställas om avfallet klassas som farligt avfall eller inte. Asterisken (*) i slutkoderna * och * ovan visar att avfallsklassen omfattar avfall som kan klassificeras som farligt avfall. Avfallet ska betraktas som farligt avfall om det uppvisar en eller flera av egenskaperna H1-H14 angivna i bilaga 3 till avfallsförordningen. En vägledning på nivåer relaterade till H-kriterierna kan erhållas från Avfall Sveriges rapport uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor (2007:01). Bedömningsgrunderna utgörs delvis av gränsvärden för farligt avfall. Följande farliga egenskaper ingår i bedömningen: H 4 H 5 H 6 H7 H 8 H 10 H 11 H 14 Irriterande egenskaper Hälsoskadliga egenskaper Giftiga egenskaper Cancerframkallade egenskaper Frätande egenskaper Fosterskadade egenskaper Mutagena egenskaper Ekotoxiska egenskaper I Tabell 2 återges resultat av utförda analyser av metaller i kisaska från industriområdet. Resultatet presenteras tillsammans med gränsvärden för farligt avfall.

15 (33) - Tabell 2. Metallhalter i kisaska från industriområdet redovisat tillsammans med gränsvärden för farligt avfall (Avfall Sveriges rapport uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor (2007:01). Halter anges i mg/kg TS. < avser under rapporteringsgräns. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall överskridits. Punkt Djup (m) As Ba Cd Co Cr Cu Hg Ni Pb Zn SKR3 0 0,2 11, ,75 3,3 31, ,749 3, SKR4 0 0, ,2 12,9 12,1 < ,39 2, GV4 0 0, ,1 12,5 28, ,8 4, GV4 0,1 0, ,4 14,4 18,3 < ,08 2, GV4 0,3 0, ,1 15,7 10,9 < ,33 1, GV4 0,5 0, ,1 13,8 11,6 < ,25 2, GV4 1 1,15 <2 39, ,5 < ,569 3, GV4 1,15 1, , ,01 3, FO1 0,3 0, , , ,37 2, FO4 0,5 1, ,3 10,9 21, ,53 18, FO7 0,15 0, ,5 10,4 8,34 13, ,153 2, FO7 0,5 1, ,4 9,4 11,6 < ,29 2, FO9 0,8 1, ,4 34,2 < ,05 3, FO9 1,2 1, ,1 90,8 35,6 < ,23 4, PO1 0,1 0, ,3 17,5 43, ,68 4, PO2 0,5 1, ,2 18, ,14 4, Medel värde , ,48 4, Farligt avfall Extremvärdet (4 830 mg/kg TS) har exkluderats vid medelvärdesberäkning då den uppmätta halten av kadmium inte bedömts vara representativ för kisaska. Som framgår av tabellen har ett begränsat antal metaller analyserats och en fullständig karakterisering inte utförts. Med utgångspunkt från vad som tidigare är känt kring framställningen av kisaska har dock de parametrar som bedömts kunna utgöra ett hälso- eller miljöproblem analyserats. Analyserna påvisar halter av koppar, bly och zink som överstiger gränsvärden för farligt avfall. I ett fall (GV4 1-1,5m) överstiger halten kadmium gränsvärdet för farligt avfall. Med utgångspunkt från att kisaskan klassas som farligt avfall är avfallsklass * eller * tillämpliga. Vid deponering klassificeras ett avfall enligt förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512) och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier om förfarande för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10). Klassificeringen görs med utgångspunkt från materialets lakbarhet. Enligt 16 i föreskriften så räcker det med att jämföra utlakningen vid

16 (33) - L/S10 för avfall som inte genereras regelbundet. Lakbarheten vid L/S 10 kan uppskattas genom att göra ett s.k. skaktest (standard EN ). Utförda skakförsök på kisaska från kisaskaområdet och banvallar redovisas i Tabell 3 tillsammans med gällande gränsvärden för lakning (NFS 2004:10). Tabell 3. Resultat av skakförsök av kisaska som utförts inom ramen för Golder, Sweco och Kemaktas utredningar. Halter anges i mg/kg och redovisas tillsammans med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall. Brun markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för icke-farligt avfall. Grå markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för farligt avfall. Halter anges mg/kg TS. Golder, Å As Cd Cu Hg Ni Pb Zn ph Kond. (us/m) GV4 0 0,9m 2009 <0,01 0,507 15,4 0,0108 0, , ,8 24 Kisaska referens 2010 <0,01 0, ,17 0,057 28, ,4 155 FO7 0,5 1,0m 2011 <0,01 0,434 0,912 0,336 0, ,4 4,9 50,7 FO7 0,15 0,5m 2011 <0,01 0,158 0,448 0,398 0, ,2 33,5 5 21,6 PO1 0,1 0,5m 2011 <0,01 1,17 0,521 0,365 0,0308 3, ,9 227 PO2 0,5 1,5m 2011 <0,01 1,4 0,588 0,375 0,0359 2, ,1 232 FO9 0,8 1,2m 2011 <0,01 2,07 1,23 0,0591 0,0413 3, ,9 228 FO9 1,2 1,8m 2011 <0,01 3,44 1,79 0,0761 0,0516 5, ,7 227 FO1 0,3 0,5m 2011 <0,01 0,613 1,1 0,0184 0, ,6 60,8 6,7 55,2 FO4 0,5 1,5m 2011 <0,03 1,84 3,64 <0, ,3 29, Sweco, 2003 Kisaska 19 7,2 6,6 0, ,5 225 Kemakta, 2007 Ytprov kisaska <0,01 0,29 0,525 0,34 0,87 0,673 47,4 5,7 15,5 Samlingprov 1 <0,008 1,58 11,3 <0,01 0, , ,4 223 Samlingprov 2 <0,01 0,129 0,376 0,227 0,895 0,895 16,2 7,6 28 Gränsvärden, deponi för inert avfall 0,5 0,04 2 0,01 0,4 0,5 4 Gränsvärden, deponi för icke farligt avfall , Gränsvärden, deponi för farligt avfall Resultatet av skaktesterna visar att lakbarheten i kisaskan är påtaglig och i flera fall för hög för att få deponeras på deponi för farligt avfall. I två av proverna (Sweco 2003 och FO4 0,5-1,5m, Golder 2011) så är halterna av zink mer än tre gånger gränsvärdet. Det innebär att dispens för deponering på deponi för farligt avfall ej får medges. Medianvärdet för uppmätt lakning i kisaska är 138 mg/kg TS och det aritmetiska medelvärdet är 245 mg/kg TS. Eftersom lakbarheten är hög så har Golder

17 (33) - tittat på olika lakbarhetsreducerande åtgärder. De metoder som identifierats som möjliga är framförallt någon typ av stabilisering. Nedan presenteras de metoder som utvärderats: 25 % respektive 50 % inblandning av mesa från befintliga deponier 25 % inblandning av cement (25 % vatten) Spolning av kisaska I Tabell 4 redovisas resultatet av de olika lakbarhetsreducerande metoderna. Tabell 4. Resultat av olika typer av lakbarhetsreducerande åtgärder för kisaska. Halter anges i mg/kg och redovisas tillsammans med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall. Brun markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för icke-farligt avfall. Grå markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för farligt avfall. Golder, 2010 As Ba Cd Cu Hg Pb Zn ph Kond. (us/m Obehandlad kisaska, referens <0,01 0,0899 0, ,17 28, , % inblandning av mesa <0,01 0,301 <0,0006 0,355 <0, ,0646 <0,03 6, % inblandning av mesa <0,01 0,299 0, ,317 0,0241 0,231 0,0792 6, % inblandning av cement 0, ,1 <0,0005 2,96 <0, ,7 0,174 12,5 812 Spolad kisaska 0,0579 0,0701 0,785 44,3 0,132 27, ,3 158 Gränsvärden, deponi för inert avfall 0,5 20 0,04 2 0,01 0,5 4 Gränsvärden, deponi för icke farligt avfall , Gränsvärden, deponi för farligt avfall Resultatet av utförda skaktester visar att lakbarheten reduceras kraftigt vid inblandning av mesa och att en relativt låg inblandning (25 %) resulterar i att blandningen - i någon mån - kan betraktas som inert avfall. Inblandning av cement tycks ha en mindre effekt på urlakning av bly men en reducerande effekt avseende zink. Spolning av kisaska tycks ha en mycket begränsad effekt. Att halterna av metaller är högre i prov från spolförsöket än referensprovet beror troligtvis på att den uttagna kisaskan inte är varit helt homogen och att - trots homogenisering - ursprungshalterna i de olika proverna för skakförsök varierat. Den betydligt högre halten av barium i cementförsöket beror troligtvis på att barium är en beståndsdel i kalksten d.v.s. cement (barium har samma storlek, jonen, som kalcium och strontium). Vidare visar skakförsöken att inblandning av mesa har en neutraliserande effekt på kisaskan (ph nära 7) och att konduktiviteten reduceras något. Inblandning av cement i kisaska har en tydligt basgörande effekt (ph på 12,5) och ger en markant ökad konduktivitet.

18 (33) Mesa Mesa är ett kalkslamsavfall och är deponerat på flera ställen i anslutning till industriområdet. Klassificeringen av mesa har utförts på samma sätt som för kisaska (se ovan). Mesa från pappersbruk utgör sällan ett hälso- eller miljöproblem då dess beståndsdel i huvudsak är kalciumkarbonat. Mesa är en restprodukt från kalcineringen i processen och faller inom följande avfallskategori: 03 Avfall från träförädling och tillverkning av plattor och möbler, pappersmassa, papper och papp Avfall från tillverkning och förädling av pappersmassa, papper och papp Kalkslamavfall Kalkslamavfall är enligt förordningen inget farligt avfall ( saknar en asterisk). För att deponera mesa på en deponi för inert eller icke-farligt avfall så måste mesans lakbarhet uppskattas. I Tabell 5 redovisas utfört lakförsök av mesa tillsammans med gränsvärden för deponering av avfall på deponi för inert avfall (NFS 2004:10). Tabell 5. Resultat från skakförsök av mesa (GV2, 0-1,4 m djup). Halterna i fast material och i jord före skakförsök anges i mg/kg TS. Halterna är jämförda med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns GV2 0 1,4 As Ba Cd Cr Cu Hg Mo Ni Pb Zn Halt före skakförsök ,8 69, , , L/S 10 <0,01 0,0208 <0,0005 0,0682 0,0322 <0,0002 <0,007 <0,005 <0,002 <0,02 Lakbarhet 0,011% 0,10% 0,002% Gränsvärden, deponi för inert avfall 0,5 20 0,04 0,5 2 0,01 0,5 0,4 0,5 4 Analysresultatet påvisar att halterna av metaller för de flesta analyserade parametrar är under detektionsgränserna eller under gränsvärden för deponering på deponi för inert avfall. Därmed kan mesa från Fredriksbergs pappersbruk sannolikt deponeras på deponi för inert avfall Jord och fyllning Markundersökningarna som utförts av fabriksområdet, banvallar och utfyllnadsområden har visat att föroreningshalter i jord och fyllning ställvis är höga. I oljecisternområdet och vid nedre garaget har undersökningarna påvisat höga halter av framförallt petroleumkolväten. Oljeskadan söder om den f.d. fjäderfabriken är ännu inte undersökt men troligtvis är skadan av samma omfattning som i övriga oljeskadade områden. Enligt de underökningar som utförts av oljecisternområdet och nedre

19 (33) - garaget är genomsnittshalter i jorden i nivå med riktvärden för mindre känslig markanvändning (Naturvårdsverket, rapport 5678). De höga halterna av metaller som påvisats utfyllnadsområden väster och nordost om fabriksområdet är i nivå med MKM-2MKM. Massor från en schaktsanering av nämnda delområden betraktas som avfall och faller enligt avfallsförordningen inom följande avfallskategori: 17 Bygg och rivningsavfall (även uppgrävda massor från förorenade områden) Jord (även uppgrävda massor från förorenade områden) * Jord och sten som innehåller farliga ämnen Asterisken (*) i koden * visar att avfallet kan klassas som farligt avfall. I Tabell 6 framgår analysresultat av jordprover från utfyllnadsområden väster och nordost om fabriksområdet tillsammans med gränsvärden för farligt avfall (2007:01). Tabell 6. Metallhalter i jord inom utfyllnadsområden väster och nordost om fabriksområdet (mg/kg TS). < avser under rapporteringsgräns. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall överskridits. Punkt Djup (m) As Ba Cd Co Cr Cu Hg Ni Pb Zn SKR2 0,6 0,8 0, ,063 6,26 48,7 4,67 <0,04 2,28 10,6 45,1 GV3/ SKR1 0 0,5/ 0 0,1 2, ,165 4,73 49,9 11 <0,04 2,42 32,6 53,7 GV9 1,2 4, ,427 2,45 87,9 69,9 1,42 8, GV16 0 1,2 1, ,016 1,44 46,5 5,33 <0,04 2,4 12,3 17,5 GV17 1,1 2,3 0, <0,01 1,59 45,6 3,4 <0,04 2,44 7,53 13,6 GV19 0,9 1,3 2, ,196 2,51 63,6 11,5 0,129 4,69 16,2 79,3 GV19 1,8 2,4 0, <0,01 3,31 47,6 7,29 <0,04 4,67 8,39 22,8 PG2 0,8 8, ,458 2, , PG3 0, , ,93 6, ,3 GV13 0,1 0,6 1, ,116 2, ,7 0,066 5,46 39,5 102 Medel Farligt avfall

20 (33) - Resultatet visar att jorden i utfyllnadsområden överlag understiger gränsvärden för farligt avfall. Undantaget är jord från provpunkt PG3 där halter av koppar och bly påvisats i halter över gränsvärden för farligt avfall. Kisaska har ställvis påträffats inom utfyllnadsområden och därför är jordprovets representativitet osäker. Jord som analyserats från provpunkt PG3 kan vara utblandad med kisaska eller påverkad av närliggande kisaskelager. För att deponera massor från utfyllnadsområden på deponi för inert eller icke-farligt avfall ska materialets lakbarhet uppskattas. I Tabell 7 redvisas utförda lakförsök av fyllnadsjord tillsammans med gränsvärden för deponering av avfall på deponi för inert, icke-farligt och farligt avfall (NFS 2004:10). Tabell 7. Resultat från skakförsök av jord från utfyllnadsområden. Halterna anges i mg/kg. Halterna är jämförda med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns GV9 1,2 As Ba Cd Cr Cu Hg Mo Ni Pb Zn Före skakförsök 4, ,427 87,9 69,9 1,42 0,757 8, L/S 10 0,0141 0,21 0, ,0168 0,317 0, ,0199 0,0248 0,512 0,92 % lakbarhet 0,32% 0,036% 0,19% 0,02% 0,45% 0,20% 2,6% 0,30% 0,26% 0,30% PG2 0,8,8 Före skakförsök 8, ,458 41, ,157 <6 2, L/S 10 0,0422 0,0768 0, ,0252 0,846 0, ,00573 <0,005 2,83 0,43 % lakbarhet 0,49% 0,012% 0,41% 0,06% 0,711% 1,01% 0,59% 0,21% PG3 0,5 Halt före skakförsök ,1 36, ,93 15,3 6, L/S 10 0,192 0,729 0,0428 0,0145 4,64 0,208 0,012 0, ,2 9,26 % lakbarhet 0,12% 0,14% 0,28% 0,04% 0,18% 5,3% 0,08% 0,25% 0,20% 0,10% Gränsvärden, deponi för 0,5 20 0,04 0,5 2 0,01 0,5 0,4 0,5 4 inert avfall Gränsvärden, deponi för icke farligt , avfall Gränsvärden, deponi för farligt avfall Analysresultatet påvisar att lakbarheten i massor från utfyllnadsområden underskrider gränsvärden för icke-farligt avfall, taget i beaktande att analysen av jord från provpunkt PG3 troligtvis inte är representativ för området (innehåller sannolikt kisaska). Lakbarheten i massor från oljeskadade områden bedöms som låg eftersom höga metallhalter och metallutlakning främst är förknippade med kisaska.

21 (33) Rivningsmaterial från byggnader I Golders kompletterande utredning av byggnader (se bilaga 3 i riskbedömningsrapporten) uppskattas den totala mängden betong och tegel till ca m 3. Mängden skrot är avhängig hur mycket utrustning som kvarlämnats, men utifrån det som gått att inspektera och antaganden om mängden armering, bedöms den samlade mängden skrot vara ca ton. Mängden trä uppskattas till ca ton. För övriga avfallsfraktioner har inga bedömningar av mängder gjort pga. att osäkerheterna är stora. Förväntade avfallsfraktioner är dock plåt, oljor, olje- och metallförorenat byggmaterial och isolermaterial innehållande asbest. Rivningsmaterial från byggnaderna bör därmed falla inom följande avfallskategorier: 17 Bygg och rivningsavfall (även uppgrävda massor från förorenade områden) Betong, tegel, klinker och keramik Betong Tegel Trä, glas och plast Trä * Blandningar eller separata fraktioner av betong, tegel, klinker och keramik som innehåller farliga ämnen Isolermaterial och byggmaterial * Isolermaterial som innehåller asbest Annat bygg- och rivningsavfall * Bygg- och rivningsavfall som innehåller kvicksilver * Bygg- och rivningsavfall som inneåller PCB Rent tegel, betong och trä är per definition inte farligt avfall och får generellt tas emot vid deponier för inert avfall utan att genomgå prövning. Finns det en risk att lakbarheten överskrider gällande gränsvärden för inert avfall bör dock en klassificering av materialet utföras. Lakförsök av tegel och betong från industriområdet har inte utförts. De XRF-mätningar som utförts i samband med rivningsinventeringen (se Bilaga 1) ger dock en indikation av förväntad lakbarhet. Analysresultaten visas i Tabell 8.

22 (33) - Tabell 8. Metallhalter i byggnadsmaterial vid fältmätning med XRF, mg/kg TS. Blå markering visar att gränsvärdet för farligt avfall har överskridits. Byggnad Parameter 7V 6ö 6 5S 5Ö 4 3Ö Gränsvärden för farligt avfall Ag As Cd Co Cr Cu Hg Ni Pb Rb Sb Se Sn Sr Zn Resultatet visar att halter av metaller i byggnadsmaterial varierar kraftigt och att någon generell bedömning är svår att göra. I två fall (stickprov från byggnad 5S avseende kobolt och från byggnad 6 avseende zink) har riktvärden för farligt avfall (2007:10) överstigits. Det är viktigt att påpeka att mätningar med XRF-instrument endast ger en indikation av föroreningsnivå och relaterar sällan helt till motsvarande totalhaltsanalys på laboratorium. Golders erfarenhet från rivningsinventeringar av pappersbruk är att tegel och betong i huvudsak är fri från föroreningar. Saknar teglet och betong en beläggning kan materialet generellt betraktas som inert avfall och därmed deponeras på en deponi för inert avfall. Nedan visas resultat av totalanalyser av metaller och lakförsök av betong och tegel från ett referensobjekt med liknande förutsättningar som Fredriksberg (Vargöns pappersbruk).

23 (33) - Tabell 9. Resultat av totalanalys och skakförsök av betong och tegel från Vargöns pappersbruk. Halterna i fast material och i jorden före skakförsök anges i mg/kg TS presenteras tillsammans med gränsvärden för inert, icke-farligt och farligt avfall (2004:10). < avser under rapporteringsgräns. Grön markering anger att halten överskridit gränsvärde för deponering på deponi för inert avfall. Betong, Vargön As Ba Cd Cr Cu Hg Mo Ni Pb Zn Före skakförsök 5, <0,1 18,4 15,2 <1 0,550 9,59 2,70 37,4 L/S 10 <0,01 3,46 <0,0005 0,21 <0,01 <0,002 0,0158 <0,005 0,00399 <0,02 % lakbarhet 2,7 1,1 2,9 0,15 Rött tegel, Vargön Före skakförsök 3,56 67,8 <0,1 13,9 7,32 <1 1,43 7,03 3,14 14,4 L/S 10 0,0308 0,0336 <0,0005 <0,005 0,0303 <0,0002 0,629 0,0125 <0,002 <0,02 % lakbarhet 0,9 0, ,2 Gränsvärden, deponi för inert avfall 0,5 20 0,04 0,5 2 0,01 0,5 0,4 0,5 4 Analysresultatet av betong och rött tegel från Vargöns pappersbruk visar att halterna för de analyserade metallerna understiger gränsvärden för inert avfall, med undantag för molybden i tegel där gränsvärdet överskreds marginellt. 6 Efterbehandlingsmetoder Generellt finns flera olika alternativ för efterbehandling av Fredriksbergs industriområde som leder till minskade miljö- och hälsorisker. Samtliga syftar till att reducera risken genom: särskilda restriktioner för att hindra att skyddsobjekt exponeras för föroreningen blockering av spridningsvägar och/eller eliminering av källtermer Baserat på de övergripande miljö- och nyttjandemål som tagits fram för Fredriksbergs industriområde och den riskbedömning som utförts (Golder, 2010) bedöms det primära målet med efterbehandlingsåtgärder vara att reducera risken för direktexponering. Sekundära mål bedöms vara att förbättra markmiljön i området samt minska källtermen av framförallt metallföroreningar för att förhindra ökat påslag av föroreningar till nedström bäckar och sjöar (Liälven, Hötjärnen och Lisjön).

24 (33) - Möjliga huvudåtgärder kan konkretiseras till följande alternativ eller en kombination av dessa: Områdesrestriktioner Övertäckning Sanering av förorenade massor genom schakt och borttransport till lokal eller extern deponi Andra alternativ som t.ex. destruktion och jordtvätt bedömer Golder som omotiverade p.g.a. av att föroreningarna i huvudsak är metaller. Metaller kan inte destrueras och det är generellt svårt och dyrt att reducera dess fastläggningsegenskaper (aktuellt vid jordtvätt). 6.1 Genomgång av tänkbara metoder och möjliga konsekvenser Områdesrestriktioner För att begränsa risken för skador på hälsa och miljö kan området klassas som ett miljöriskområde (några sådana finns dock inte idag och det är tveksamt om det är möjligt att införa). Det innebär dock i praktiken att planrestriktioner avseende markanvändning och exploateringsåtgärder införs för området. Restriktioner bör då främst gälla tillträde till byggnader, kisaskeområdet och banvallar med kisaska. För att restriktioner skall ha någon verkan måste de vara allmänt kända och för detta krävs omfattande informationsinsatser som riktar sig till boende i området och tillfälliga besökare. Informationen kan t ex ges via utskick, allmänna möten, skyltning på platsen etc. En annan möjlig åtgärd för reducerad exponeringsrisk är också att begränsa framkomligheten eller förhindra tillträde genom inhägnad eller dylikt. Inhägnad begränsar tillgängligheten till området och reducerar därmed områdets värde helt. Inhägnad och skyltning kräver tillsyn och underhåll för att fungera långsiktigt. Miljöriskområde innebär också inskränkningar i möjligheten att vidare exploatera området och brister i efterföljande restriktioner och uppföljning leder till kvarstående risker Övertäckning Övertäckning av förorenande jordmassor kan ske för att reducera exponeringsriskerna. Inom kisaskeområdet kan övertäckning ske med eller utan bortschaktning om täckningen görs tunn (0,5 m), men för att kunna behålla nuvarande marknivåer krävs schaktning. Detta är framförallt nödvändigt i närheten av byggnader. Vid mäktigare täckning krävs sannolikt schaktning även för

25 (33) - andra ytor, för att inte få orimliga nivåförändringar. Genom täckning av massor med en minsta mäktighet på 0,5 m bedöms risken för direktexponering (hud, oralt, inandning) reduceras kraftigt. Övertäckning behöver inte innebära några större förändringar i landskapsbilden, under förutsättning att varsam schaktning sker. Åtgärden innebär framförallt positiva effekter vad avser hälsorisker men miljöpåverkan av markmiljö och nedströms recipienter bedöms vara opåverkad Bortschaktning och deponering (lokalt eller externt) En total sanering av området genom schakt innebär att stora mängder måste transporteras till deponi. Potentiella deponier i regionen (Dalarna, Västmanland, Örebro och Värmland) är mycket begränsade i sitt antal och den enda deponin i Dalarna som har fortsatt tillstånd att deponera ickefarligt avfall är Fågelmyra i Borlänge (ca 10 mil från Fredriksberg). Den närmaste deponin för farligt avfall är belägen i Gryta utanför Västerås (ca 17 mil från Fredriksberg). Den stora åtgärdskostnaden för industriområdet är p.g.a. avståndet till deponierna och den stora mängden massor förknippat med höga transport- och deponeringskostnader. I lokaliseringsutredningen (se avsnitt 6.3 och bilaga 1) har möjligheterna att anlägga en lokal deponi utretts. Fördelarna med en lokal deponi är bl.a. att transporterna reduceras väsentligt och att kostnaderna därmed blir lägre. Ligger den lokala deponin i direkt anslutning till industriområdet är fördelen även att ingen ny plats tas i anspråk och förorenas. Kostnaden för att anlägga en ny deponi varierar i relation till den yta som tas i anspråk. Av detta skäl är det en fördel att lägga avfallet med stor mäktighet på liten yta. Kostnaderna för deponering påverkas i hög grad av kraven på geologisk barriär och bottenkonstruktion (enligt deponeringsförordningen). Det är speciellt fallet vid anläggning av en deponi för farligt avfall, vilket är aktuellt p.g.a. av kisaskan. För att förhindra direktexponering av avfallet samt reducera genomströmningen av nederbördsvatten och utlakningen av föroreningar bör deponin täckas över med ett tätskikt. Kostnader för att anlägga ett tätskikt är framförallt beroende av vilken typ av material som finns att tillgå i området. De inom ramen av denna utredning utvärderade metoderna för att reducera kisaskans lakbarhet kan spela en stor roll i valet av deponi. Är kisaskans lakbarhet för hög kan det bli svårt att få tillstånd för deponering (både på lokal och extern deponi). Därför uppmanar Golder att vidare undersökningar av kiskaskans lakbarhet och eventuellt lakbarhetsreducerande åtgärder utförs i mer storskaligt format inom ramen för projekteringen. Anläggning av deponi för inert avfall eller icke-farligt avfall kan bli aktuellt om farligt avfall (framförallt kisaska) deponeras externt. Omfattande schaktning innebär en förändrad landskapsbild och behov av rena återfyllnadsmassor. Rivs byggnaderna inom industriområdet kan rivningsmaterialet krossas upp (framförallt tegel och

26 (33) - betong) och användas som återfyllnadsmassor eller som täckning vid en eventuell lokal deponi. Generellt sett varierar kostnaderna för återfyllnadsmassor och kan vara höga om inga massor finns på rimligt avstånd. Kostnaderna kan sålunda även variera med tiden. Detta gör även att de slutliga åtgärdskostnaderna (för återställning) inte kan beräknas förrän sent i ett projekt. 6.2 Rivning av byggnader Flertalet av byggnaderna på Fredriksbergs industriområde är i mycket dåligt skick. För att förhindra olyckor med personskador rekommenderas därför omedelbar rivning eller total avspärrning. Total avspärrning är dock inte att betraktas som ett realistiskt långsiktigt alternativ, eftersom tillträde inte helt kan förhindras och för att avspärrningarna skulle medföra att intilliggande verksamheter försvåras avsevärt eller t.o.m. förhindras helt och hållet. Vid rivning skall installationer, konstruktionsmaterial och rivningsmaterial återanvändas och återvinnas i möjligaste mån och endast i sista hand sluthanteras som avfall. Som sorterings- och upplagsytor för rivningsfraktioner kan man med fördel använda rivna byggnaders grundkonstruktioner, vilket bör tas med vid planering av rivningsentreprenadens utförande. I fallet med Fredriksberg måste man dock i första hand planera arbetena utifrån risken för ras och nedfallande byggnadsdelar. Inför arbeten som kan medföra vibrationer i mark måste man därför vidta så att eventuellt vibrationer inte orsakar rasolyckor eller p.g.a. nedfallande byggnadsdelar. Detta försvårar också schaktarbeten nära byggnader (t.ex. sanering av kisaskedeponin och närliggande oljeskador). Byggnaderna bör säkras eller rivas först. 6.3 Lokaliseringsutredning av lokal deponi Kostnaderna för omhändertagande av massor från industriområdet har bedömts som stora p.g.a. transportavstånden till olika deponier godkända för omhändertagande avfall. Som en del av arbetet med åtgärdsutredningen har en översiktlig lokaliseringsutredning genomförts för att undersöka möjligheten att finna lämpliga alternativa deponeringsplatser för förorenade jordmassor i samband med eventuella efterbehandlingsåtgärder i området. Lokaliseringsutredningen finns i sin helhet som bilagd handling (se bilaga 1) och återges nedan i sammanfattande form Generella lokaliseringskrav I förordningen (SFS 2001:512) om deponering av avfall ställs höga krav på lokalisering av nya deponier. Vid lokalisering ska hänsyn tas till bl.a. avstånd till bebyggelse och rekreationsområden, förekomst av yt-, grund- och kustvatten, geologiska och hydrogeologiska förhållanden, risk för sättningar och översvämningar samt natur- och kulturvärden.

27 (33) Metodik och avgränsning Lokaliseringsutredning har baserats på tillgänglig information i form av kartunderlag och beskrivningar. Som grund för utredningen har digitalt kartmaterial ställts till förfogande av länsstyrelsen i både Dalarnas och Värmlands län. Jordarts- och berggrundskartor publicerade av SGU har också nyttjats. Uppgifter om mark- och vattenområden av riksintresse (natur, kultur, friluftsliv) och Natura 2000-områden, har erhållits från länsstyrelsen i Dalarnas och Värmlands läns GIS databas. Uppgifter om avrinningsområden för sökningsområdet har erhållits av SMHI. Inga fältundersökningar (t.ex. inventeringar eller geotekniska undersökningar) eller direkta platsbesök har utförts. Mer detaljerade undersökningar kommer att behöva genomföras i samband med en projektering för att slutligen avgöra lämplig lokal. Sökningen har vidare begränsats till ett område inom 15 km radie (rimligt transportavstånd) från själva fabriksområdet. Följande parametrar har beaktats vid sökandet efter lämpligt deponiområde: 1. Avstånd till bebyggelse 2. Skyddsvärde (natur, kultur och/eller friluftsliv, grund- och ytvatten) 3. Infrastruktur tillgänglighet (transportavstånd, typ av väg) 4. Topografi, geologi, sjöar och vattendrag (avrinningsförhållanden, lutningar, jordart etc.) 5. Recipientförhållanden Lämplig lokalisering Utredningen har visat att det generellt är svårt att hitta en lämplig lokalisering med hänsyn till närhet till skyddsintressen, infrastruktur, lämpliga jordlager, topografi och hydrologiska förhållanden. Stora områden kan inte användas för en lokalisering på grund av klassificering som skyddsvärda områden av riksintresse. Det innebär svårigheter i samband med en framtida prövning. Det är inte omöjligt att en lokalisering av en deponi till dessa områden kan tillåtas, men det kommer att krävas omfattande utredningar och undersökningar. Vidare består sökområdet till den övervägande delen av sandig morän med mäktighet på ca 2 m och upp till 10 m närmare isälvsformationer. Berg i dagen är oftast förkommande och kan eventuellt utnyttjas som fickor vid anläggandet av en eventuell deponi.