MSS MSS :90325 Sid 1 (155) MSR 5 Kompani FU 2013 FÖRSVARSMAKTEN

Transkript

1 FÖRSVARSMAKTEN MSS MSS :90325 Sid 1 (155) Förhandsutgåva Markstridsreglemente 5. Kompani. R FM MSR 5 Komp FU

2 MSS MSS :90325 Sid 2 (155) Markstridsreglemente 5 Kompani FU 2013 Markstridsreglemente 5 Kompani (MSR 5 Komp) förhandsutgåva 2013 (MXXXX- XXXXXX) fastställs för tillämpning från och med Härmed upphävs Markstridsreglemente del 5, Kompani FU 5 (MSS MSR 5 Kompani FU5). Innehållet i detta reglemente vidmakthålls och uppdateras av Markstridsskolans Stridstekniksektion Kompani. I samband med fastställande av FU 2013 låses det sakmässiga innehållet. Synpunkter av avgörande karaktär på förhandsutgåva 2013 kan dock lämnas till MSS efterhand senast Beslut i ärendet har fattats av tjänsteförättande Chefen Markstridsskolan övlt Sven Antonsson. I beslutet har utvecklingschefen övlt Magnus Julihn deltagit. Föredragande har varit mj Peter Torgén. I beredningen har övlt Stefan W Eriksson, övlt Ola Palmqvist, mj Mats Walldén, mj Andreas Jonsson, mj Conny Röjd, kn Pontus Gyhagen, kn Staffan Lindahl, kn Tony Gustafsson, lt Martin Evhammar, kn Olof Holmberg och kn Klas Winbladh von Walter deltagit. Sven Antonsson Tjf C MSS Magnus Julihn Utvch MSS 2013 Försvarsmakten Reglementet är publicerat i samarbete med xxxxxxxxxx Tryckeri, tryckort 2013 M MSR 5 Kompani Central lagerhållning:

3 MSS MSS :90325 Sid 3 (155) Förord Läget i fält är dynamiskt och ändras ofta. De anvisningar och bestämmelser som framgår av reglementet kan därför inte täcka alla situationer och ska därför tillämpas med omdöme. Den som handlar enkelt, praktiskt och konsekvent och i ett tempo högre än motståndarens, når säkrast det uppsatta målet. Erfarenheten visar tydligt att obeslutsamhet skadar mer än misstag vid val av tillvägagångssätt. Chef är ansvarig för sitt förband och verksamheten vid detta. Chefens duglighet, fasthet, föredöme och omvårdnad om underlydande, fordon och materiel är avgörande för förbandets användbarhet och stridsvärde. Viljan att agera, god anda, ansvarstagande och fast disciplin samt förmåga att härda ut under ansträngande förhållanden, är nödvändigt för framgång. Markstridsreglementet består av ett antal publikationer som reglerar grundläggande verksamhet för markförbandens verksamhet. Dessa bestämmelser och anvisningar gäller såväl enskild soldat som förband och syftar främst till att underlätta ledning av förbanden och kontroll av utrustningen före och under strid eller insats samt att skapa ett enhetligt uppträdande. Förbanden kan, beroende på organisation, uppgift och utbildningsståndpunkt, sedan bygga vidare på de metoder som beskrivs i reglementet Arméreglemente Taktik reglerar det taktiska nyttjandet av markstridskrafterna. Markstridsreglementet kompletterar AR Taktik och ska utgöra en grund för taktiskt tänkande på de olika nivåerna. Tillämpningar av de taktiska grunderna för respektive typförband återfinns i förbandsreglementen, men åvilar också samtliga soldater, chefer och utbildare på alla nivåer. Markstridsreglementet innehåller i flera fall endast grundläggande bestämmelser för viss verksamhet. Utförligare anvisningar finns då i andra reglementen, främst sakreglementen, t ex SkjutR, samt förbandsreglementen och soldatböcker. Bestämmelser och anvisningar för handhavande av vapen, ammunition och annan allmänt förekommande materiel finns i SoldR Mtrl. Förbandschefen kan vid behov ge ut utbildningsanvisningar eller stående order för att komplettera Markstridsreglementet, förbandsreglementen och övriga sakreglementen. Markstridsreglementet bestämmelser, anvisningar och råd för brigad, bataljon, kompanier, plutoner och grupper (kompani-, pluton-och gruppchefer) och gäller i tillämpliga delar även för förband av motsvarande storlek med andra benämningar (chefer för sådana förband). Markstridsreglemente 1 utgör grunden varifrån övriga markstridsreglementen utgår. Markstridsreglementet består av följande delar: MSR 1 Grunder MSR 1:1 Taktiska och fältmässiga grunder MSR 1:2 Ledning MSR 1:3 Nomenklatur Markstrid MSR 1:4 Insatsmiljön

4 MSS MSS :90325 Sid 4 (155) MSR 1:5 Motståndaren MSR 1:6 Organisation IO 2014 MSR 1:7 Organisations- och effektbestämmande materiel IO 2014 (inkl vapenprestanda) MSR 1:8 Säkerhetsbestämmelser vid stridshandling MSR 2:1 Soldat i fält (SoldF) MSR 2:2 Befäl i fält MSR 2:3 Vintersoldat MSR 2:4 Djungelsoldat MSR 2:5 Ökensoldat MSR 3 Grupp MSR 4 Pluton MSR 5 Kompani MSR 6 Bataljon MSR 7 Brigad MSR 5 Kompani vänder sig främst till - kompanichefer - plutonchefer - elever under utbildning till chefer vid pluton, kompani och bataljon samt stabsmedlemmar - utbildare, tränare och utvecklare vid Försvarsmaktens skolor och centra. Föreskrifterna i SäkI gäller vid utbildning och övningar samt insats i fred, vid höjd beredskap och vid insats som inte innebär stridshandling. De säkerhetsbestämmelser som finns i Försvarsmaktens reglementen och handböcker samt Försvarets materielverks materielpublikationer tillämpas vid stridshandling i samband med insats och under förberedelser för stridshandling vid insats. I Markstridsreglementet återfinns säkerhetsbestämmelser för stridshandling i samband med insats och under förberedelser för stridshandling vid insats, i MSR Säkerhetsbestämmelser vid stridshandling. Sammanställning av de folkrättsliga regler som all personal ska känna till och följa, finns i MSR 1:1 Taktiska och fältmässiga grunder och MSR 2:1 SoldF. De begrepp, kommandon och tecken som beskrivs i Markstridsreglementet får inte ges annan innebörd. Kommandon markeras i reglementet med fet stil. I en del fall görs ett uppehåll, som i tid motsvarar två stegs marsch, mellan lystringsordet och verkställighetsordet i kommandot. Detta uppehåll betecknas med ett tankstreck, t ex Språng marsch! Underlaget innehåller till del äldre bildmaterial som ska ersättas vid kommande produktion.

5 MSS MSS :90325 Sid 5 (155) Innehåll Förord GRUNDER OPERATIONSMILJÖ Inledning Terrängen Klimat, väder och sikt Mörker och nedsatt sikt Vinterförmåga Aktörer LEDNING Inledning Uppdragstaktik Kompanichefens roll Planering Planeringsmodellen Taktisk planeringsmetod vid kompani Order Samverkan Beredskap Genomförandeledning Sambandstjänst Uppdragsutvärdering, träning och taktikanpassning TAKTIK Inledning Taktikens grunder Stridens grunder Medel och metoder Stridsteknik - Grundläggande begrepp Grundläggande metoder Metoder för eld och rörelse Framryckning Sammanstöt ANFALL Inledning Anfallsmanövrar Anfallsmål Gränser Stridstempo Planering av anfall Förberedelser för anfall Genomförande av anfall Framryckning under anfall Förpluton och flankskydd Fordonsavlämningsplats (FAP) Omlastningsplats (OLP) Strid under anfall Försvar av tagen terräng och Fortsatt anfall Anfall i bebyggelse... 55

6 MSS MSS :90325 Sid 6 (155) Grunder Strid under anfall Strid i hus Funktioner vid anfall Ledning Underrättelsetjänst Indirekt bekämpning Fältarbeten Logistik vid anfall FÖRSVAR Inledning Försvarsmanövrar Metoder för försvar Kompaniets försvarsstrid Planering av försvar Förberedelser för försvar Genomförande av försvarsstrid Försvar av stridsställning Försvar av motståndslinje och motståndsområde Strid från motståndsnäste Utrymning av stridsställningar och motståndsnästen Anfall inom ramen för försvarsstrid Försvar i bebyggelse Funktioner vid försvar Ledning Underrättelsetjänst Fältarbeten Indirekt bekämpning Logistik FÖRDRÖJNINGSSTRID Inledning Fördröjningsmanövrar Kompaniets fördröjningsstrid Planering Uppgiften Terrängen Motståndaren Eget kompani Strid på djupet av motståndarens gruppering Rekognosering Förberedelser Grunder Gott om tid Ont om tid Genomförande Funktioner Ledning Underrättelsetjänst Indirekt bekämpning... 87

7 MSS MSS :90325 Sid 7 (155) Fältarbeten Logistik AVVÄRJNINGSSTRID Inledning Avvärjning av luftlandsättning STABILISERANDE METODER Inledning Säkerhetsetablering Demobilisering och återanpassning Reorganisering och rekonstruktion Stabiliseringsmanövrar Inledning Maktprojicering Övervakning Separation av partner Skydd Polisiär verksamhet Utbildning Stabiliserande uppgifter Övervakningsoperation Eskort av konvojer Insats mot folkmassa Sökoperation Stödjande uppgifter Funktioner vid stabiliserande metoder Underrättelsetjänst Indirekt bekämpning Fältarbeten Logistik MARSCH OCH TRANSPORT Inledning Planering Genomförande Kompani som förstyrka Marschindelning Rast Åtgärder vi d rast Strid under marsch Strid mot luftmål Marsch till fots och skidmarsch FÖRLÄGGNING OCH ÅTERHÄMTNING Inledning Förläggning Återhämtning Personal Underhållstjänst Försvarsmedicin FUNKTIONER Personaltjänst

8 MSS MSS :90325 Sid 8 (155) Personalvård Stridsvärdesrapportering Krigsgravtjänsten Krigsfångtjänst Underrättelsetjänst Planering Inhämtning Bearbetning Delgivning Säkerhetstjänst Skydd CBRN-skydd Skyddsåtgärder CBRN och TIM vid förband Indirekt bekämpning Direkt flygunderstöd (CAS) Luftförsvar Beredskap för strid mot luftmål Förvarning om pågående luftverksamhet Luftförsvarsåtgärder Fältarbeten Fördröjande fältarbeten Fältarbeten för överlevnad Fältarbeten för rörlighet Logistik Inledning Förnödenhetsförsörjning Teknisk tjänst Stab- och trossplutonen Försvarsmedicin Grunder Evakuering Arbetsgrupp...155

9 MSS MSS :90325 Sid 9 (155) 1. GRUNDER Detta reglemente utgår från att manöverbataljonen består av ett stabs- och understödskompani, tre manöverkompanier samt ett trosskompani. Bataljonen är antingen en mekaniseradeller lätt mekaniserad- eller lätt manöverbataljon. Stabs- och understödskompaniet kan understödja bataljonen med ledning, spaning, fältarbeten samt indirekt eld. Manöverkompanierna består av fyra skytteplutoner samt en stab- och trosspluton. Kompani ges i regel anfallsmål omfattande m bredd samt m djup. I mörker och nedsatt sikt samt i t.ex. bebyggelse kan bredd och djup minskas. Manöverkompani försvarar stridsställning omfattande m bredd. Inom ramen för bataljonens fördröjningsstrid kan kompaniet tilldelas fördröjningsområde som ej bör överstiga 5 km bredd och 10 km djup. Trosskompaniet kan understödja bataljonen med hälso- och sjukvårdstjänst, reparationer, ammunition och drivmedel samt i förekommande fall fältarbeten. Bataljon kan underställas eller understödjas av stridsvagnskompani. Bild 1:1 Exempel på en mekaniserad bataljon. De olika manöverbataljonerna är till organisationen ovan identiska. Detta kompanireglemente skall beskriva grunderna samt likheter och skillnader mellan de olika manöverkompanierna. Dessa är mekaniserat skyttekompani 90, stridsvagnskompani 122, motoriserat kompani Tgb 16 och lätt mekaniserat kompani Patgb 360. Reglementet skall dessutom utgöra grund för ovanstående typförbandsreglementen, vilka i detalj reglerar verksamheten inom respektive kompani. Kompaniet strider i första hand inom bataljonens ram, men skall även kunna uppträda enskilt som en kompanistridsgrupp. Då kompaniet strider i bataljonens ram anpassar kompaniet eget uppträdande till högre chefs stridsplan avseende taktiska metoder och medel samt krigföringens grundprinciper.

10 MSS MSS :90325 Sid 10 (155) När kompaniet uppträder självständigt som kompanistridsgrupp skall kompanichefen i sin planering och i lösandet av uppgifter själv förhålla sig till taktiska metoder och medel samt krigföringens grundprinciper. Då kompaniet löser uppgifter som kompanistridsgrupp måste vissa uppdragsspecifika förmågor oftast tillföras ur bataljonen eller ur funktionsförband i brigaden. Kompaniet kan använda stridssätten anfall, försvar och fördröjningsstrid samt stabiliserande metoder. De vanligaste stridsuppgifterna för kompaniet är ta, försvara och fördröja. Kompaniets medel för att lösa stridsuppgifterna är plutonerna och dess beväpning. Beväpningen är direkt avgörande för hur metoderna för främst eld och rörelse tillämpas. Vid kompanier utrustade med stridsfordon eller stridsvagnar utgör dessa de enskilt viktigaste komponenterna i striden. Dessa förband kännetecknas av hög eldkraft och rörlighet med förmågan att verka även då dessa kompanier själva är under förflyttning. Skyttetruppen vid mekaniserat skyttekompani 90 är i första hand till för att skydda pansarskyttefordonet och möjliggöra dess verkan. På motsvarande sätt används ofta mekaniserat skyttekompani 90 som en förutsättning för att stridsvagnskompani 122 skall kunna genomföra sin strid. Vid motoriserade kompanier med skyttetransportfordon utgör plutonernas soldater och dess burna vapensystem det huvudsakliga medlet för utvecklande av eldkraft. Fordonsmonterade vapen utgör i dessa fall ett viktigt vapensystem, främst för understöd av den avsuttna truppen, och strävan är att nyttja dessa när situationen medger detta. Kompanier som strider till fots har en påtaglig och kraftfull eldkraft men för att nå framgång förutsätts att brister i skydd (avsutten strid) och rörlighet (till fots) kompenseras genom förtänksamhet, goda underrättelser, framryckning med understöd på stor bredd till, i första hand, oförsvarad terräng varifrån motståndaren nedkämpas. Indirekt bekämpning utgör ett viktigt komplement till kompaniets egen eldkraft, oavsett kompanityp, varför förmåga att använda detta system, bl.a. genom planering av indirekt eld och eldobservation, måste finnas inom kompaniet. Kompaniet kan strida vid alla tider på dygnet, under olika årstider och väderförhållanden och utnyttjar i huvudsak samma taktik och stridsteknik. Då väder eller mörker försvårar egen identifikation minskas vanligtvis förbandets luckor och avstånd.

11 MSS MSS :90325 Sid 11 (155) 2. OPERATIONSMILJÖ 2.1. Inledning Ett insatsområde bör ses som ett sammanhängande system operationsmiljön. Operationsmiljön kan delas in i två huvudsakliga delar: fysisk miljö och aktörer. Den fysiska miljön består av terräng, infrastruktur, klimatförhållanden och väder. Aktörer kan delas in på många olika sätt. Vid en insats blir våra egna förband en del av operationsmiljön och påverkar därför både andra aktörer och den fysiska miljön. Bild 2:1 Operationsmiljön Våra kompanier skall kunna genomföra insatser i alla typer av miljöer. De operationsmiljöer inom vilket våra förband löser uppgifter i är detaljerat beskrivna i MSR Operationsmiljön. Vid strid på marken skapar det egna förbandet, motståndaren, terrängen, klimatet samt civilläget en dynamisk situation som kräver en ständig anpassning till de rådande omständigheterna. En viktig del av våra möjligheter till taktik och stridsteknik är förmågan att nyttja den fysiska miljön. Olika terrängförhållanden medför skilda krav på förbandens taktiska uppträdande. God kunskap om terrängen och vädrets påverkan på egna och motståndarens möjligheter att använda olika medel är av betydelse för möjligheterna att lösa sin uppgift och därmed nå uppsatta mål. Vidare är en mycket god kunskap och kännedom om motståndaren och dennes taktik och stridsteknik av stor vikt för att kunna skapa väl avvägda egna planer. Delar av en terräng och motståndaranalys (IPB 1 ) är inarbetad i Metodhandbok Ledning Bataljon. Dessa metoder kan eller bör även kompanichefen känna till och använda sig av i tillämpliga delar. Kompanichefen kan även förvänta sig att få delar av bataljonens analyser från IPB presenterade vid en ordergivning. Detta kan då nyttjas i den egna planeringen Terrängen Terrängen kan delas in i öppen, småbruten, betäckt terräng samt bebyggelse (urban terräng). Öppen terräng är lättöverskådlig och medger under normala ljusförhållanden siktavstånd på upp till 3 km. Framkomligheten är i regel god, men kan begränsas av exempelvis vattendrag, 1 Intelligence Preparation of the Battlefield, IPB.

12 MSS MSS :90325 Sid 12 (155) vägbankar och markförhållanden. I öppen terräng är det särskilt betydelsefullt att besätta höjder varifrån terrängen kan överblickas och behärskas med eld. Småbruten terräng är omväxlande öppen och betäckt. Siktavstånd längre än 1 km är ovanliga. Byggnader och betäckta områden används för att hindra att förbanden syns och för utgångsläge inför eventuella anfall. Vid gruppering för försvar bör skogsbrynsställningar undvikas. Betäckt terräng är i huvudsak skogbevuxen. Sikten understiger i regel 300 m. Underrättelseinhämtning och stridsledning försvåras av den betäckta terrängen. Möjligheterna att samla direktriktad eld och att utnyttja långa skottvidder begränsas. Vi kan överraska motståndaren genom att använda svårframkomlig terräng för framryckning och omgruppering. Betäckt terräng ger skydd och skyl, särskilt under sommarhalvåret. Bebyggelse avser större eller mindre städer och samhällen som kan karakteriseras av ett centrum i form av ett antal affärs- och förvaltnings-/kontorsbyggnader, bostads- samt industriområden i anslutning till, eller som omger, centrum samt intilliggande småbruten och betäckt terräng, t. ex. parker och grönområden. Med utgångspunkt i en bebyggelses ålder och infrastruktur kan man göra en enkel bedömning av dess troliga utformning, skyddsmöjligheter, brandbenägenhet mm. Vattendrag och diken kan begränsa framkomligheten. De är fördröjande då stridsfordonen och skyttetransportfordon kan ta sig över på vissa platser eller med hjälp av tillfällig materiel eller materiel som organisatoriskt ingår i förbandet. De är hindrande då t.ex. schaktning eller brobyggnad krävs före övergång. Terrängvärdering är en nyckel till framgång och en viktig kunskap hos kompanichefen och dennes underställda. Terrängvärdering görs genom att studera kartor, genomföra rekognosering samt nyttja informationssystem. Våra möjligheter att använda terrängen med hänsyn till vår uppgift klarläggs och motståndarens möjligheter att använda terrängen bedöms. Väder-, sikt- och klimatförhållanden inverkan på våra och motståndarens möjligheter klarläggs.

13 MSS MSS :90325 Sid 13 (155) Bild 2:2 Terrängvärdering Särskilt värderas: 1. vägnätets kapacitet och utbredning 2. broars bärighet 3. möjligheter att luftlandsätta eller landstiga 4. fördröjande och hindrande vattendrag 5. naturliga hinder som begränsar framryckning 6. markbeskaffenhet 7. höjdförhållanden 8. framryckningsstråk och kringgångsmöjligheter för stridsfordon 9. lämplig terräng för stridsställningar 10. lämplig anfallsterräng 11. möjligheter till dold och skyddad förflyttning 12. möjligheter till fältarbeten 13. lämpliga grupperingsområden för våra och motståndarens lednings-, artilleri- och underhållsförband. 14. typ av bebyggelse Vanliga topografiska kartor ger inte alltid tillräckligt med information för att värdera terrängen. Särskilt i urban terräng kan det behövas flygfoton, underlag från länsstyrelse, kommuner, räddningstjänst m.m. och truppspaning kan krävas för att ge information om anläggningar under jord (t.ex. kloaksystem, tunnelbanor, vattenledningar), järnvägs över- och undergångar, gasledningar, kraftstationer samt infrastruktur för t.ex. radio och telefoni.

14 MSS MSS :90325 Sid 14 (155) Kompanichefen är i detta avseende i behov av stöd från högre chefs stab för att lyckas i lösandet av tilldelade uppdrag. Högre stab kan i detta fall stödja kompanichefen med: Tilldelning av underrättelseresurser (flyg, UAV eller markförband) Stöd med analyser inom ramen för högre stabs planering (t.ex. underrättelsebedömande) Kompanichefens överväganden och slutsatser leder ofta till ett behov av att påverka terrängen så att fördelar och nackdelar förstärks t.ex. (inom förmågorna rörlighet och skydd) med fältarbeten. Kompaniet förfogar endast över en begränsad möjlighet att åstadkomma detta och behöver även i detta avseende stödjas av högre chef genom tilldelning av resurser Klimat, väder och sikt Klimat är genomsnittliga väderleksförhållanden på 30 års sikt inom ett större område och även storleken på typiska avvikelser från medelvärdena. De viktigaste klimatelementen är nederbörd och lufttemperatur samt luftfuktighet, lufttryck och vind. Molnigheten och förekomsten av dimma, frost, åska och stormar räknas också till klimatet, liksom temperaturen på olika djup i marken. Väder är atmosfärens tillstånd eller dess växlingar, särskilt faktorer som påverkar mänsklig aktivitet och förekomsten av t.ex. moln och nederbörd. Med väder menas även luftens fysiska egenskaper, t.ex. fuktighet, tryck, temperatur och rörelse (vind). Klimat- och väderfaktorerna kyla, värme, snö, is, fukt, regn, lufttryck, vind och olika väderfenomen påverkar förbandets grundläggande förmåga och är dimensionerande avseende metoder, materiel, utrustning och utbildning. Kompanichefen vid ett förband med stridsfordon är t.ex. beroende av noggranna värden för temperatur, lufttryck och vind för att kalkylatorer skall få rätt värden och i förlängningen för att striden skall kunna föras med de bästa förutsättningarna för framgång. Detta kräver förberedelser och kontroller. Mörker och nedsatt sikt Grundläggande för strid i mörker och nedsatt sikt är att komplexiteten ökar. Detta innebär att kompanichefen bör vara noggrann och tydlig med att enkelhet är ett viktigt ledord. Anfall i mörker bör noga övervägas. Lämpligt tillfälle kan vara då; ett tidigare påbörjat anfall fullföljs vi kan ta initiativet och nå ett avgörande då viktig terräng kan tas för fortsatt strid då man kan genomföra anfallet i lättframkomlig terräng då man kan genomföra förberedelser under dagsljus då anfallet genomförs i sedan tidigare känd terräng

15 MSS MSS :90325 Sid 15 (155) Försvar i mörker ställer stora krav på; uppmärkning av omgrupperingsvägar uppmärkning av eldområden utmärkning av egna grupperingar En av de detaljer som kompanichefen kan behöva fatta beslut om är om kompaniet skall nyttja mörkerhjälpmedel fullt ut eller om stridsfältet skall belysas med befintliga hjälpmedel eller om dessa metoder skall kombineras. Förberedelser för mörkerstrid kan t ex omfatta; kontroller och eventuell montering av igenkänningsutrustning (IK) kontroll och fördelning av mörkerammunition och lysammunition kontroll och laddning eller fördelning av batterier till mörkermaterielen utmärkning och uppmärkning av framryckningsvägar och skjutgränser förövning av t ex uppträdande vid skjutning med olika typer av lysammunition kontroller av väder och vind som påverkar lysskjutningar Förberedelser för strid i nedsatt sikt och mörker t ex utmärkning, uppmärkning, förövning m m, behöver ske och dessa skiljer mellan olika kompanier. Detta beskrivs ytterligare i de olika förbandsreglementena (FörbR) för respektive typkompani. Vinterförmåga Vid planering av strid under vinterförhållanden beaktas att: all verksamhet i regel tar längre tid att utföra särskild omsorg måste ägnas personal, fordon och materiel så att stridsvärdet bevaras termiska spaningsmedels upptäcktsmöjligheter ökas eftersom temperaturskillnaderna mellan förband och den omgivande terrängen ökar optisk spaning underlättas eftersom spår är svåra att dölja framkomligheten kan öka för stridsfordon t ex möjligheterna till kringgång över frusna myrar, vattendrag och sjöar stora variationer i framkomlighet kan förekomma beroende på snöns och/eller isars konsistens snöröjning måste ske för att framgruppera hjulburna delar vid stort snödjup ökar behovet av att samordna och merutnyttja plogade vägar och grupperingsområden förbrukningen av förnödenheter, främst vatten, livsmedel, artilleriammunition och drivmedel, ökar. Under vinterförhållanden försvåras möjligheterna att läsa terrängen, både vad avser orientering och för att värdera framryckningsmöjligheter. Vid sträng kyla kan förband höras på mycket långa avstånd. Ljuddisciplin vid såväl förflyttningar som i grupperingsområde får ökad betydelse. Vid stort snödjup (> 50 cm) bör särskilt övervägas balansen mellan uppsutten och avsutten framryckning. Avsutten framryckning tar avsevärt längre tid. Uppsutten framryckning innebär minskad möjlighet att ta terräng för skydd av vagnen.

16 MSS MSS :90325 Sid 16 (155) bör en smal stridsgruppering övervägas, för att kunna använda uppgjorda spår för bakomvarande förband för att öka framryckningstempot Snödjup över 1 m begränsar framkomligheten avsevärt med stridsfordon Motståndarens möjligheter till insyn från luften, brist på snöröjda vägar och svårigheterna att dölja spår, minskar möjligheter att uppnå överraskning. Vilseledande och döljande åtgärder såsom skenspårning och maskering får ökad betydelse för att lyckas överraska motståndaren. För kompanichefen som skall genomföra strid under vinterförhållanden innebär detta att; planering, förberedelser och förövning blir viktigare än normalt val av terräng för såväl framryckning som strid blir viktigare och ställer ökade krav på noggrannhet och i den mån det är möjligt även rekognosering noggrann analys av det egna förbandets stridsvärde blir avgörande för förmågan att nå framgång risken för upptäckt ökar samtidigt som möjligheterna till överraskning genom vilseledning blir större och bör beaktas Förberedelser för strid i vintermiljö omfattar även förberedelser och kontroller av den specifika materiel som krävs, t.ex. snöskor, skidor, snöstöd till vissa vapenssytem. Dessa förberedelser tar tid och måste noga planeras. Utrustning och materiel skiljer från förband till förband. Detta beskrivs ytterligare i de olika förbandsreglementena (FörbR) för respektive typkompani 2.4. Aktörer De aktörer kompaniet kan komma att möta som motståndare kan ha en stor spännvidd vad avser målsättning, styrkor och svagheter samt vilka medel som kan komma till användning. Det generella hotet kan utgöras av allt från grupper av kriminella till löst sammanfogade grupper av människor eller till och med enstaka individer. Aktörer kan också vara ett traditionellt organiserat och utrustat reguljärt militärt förband under politisk kontroll. De aktörer som genomför stridshandlingar som påverkar lösandet av vår uppgift benämns motståndare. Motståndaren kan omfatta allt från välutbildade förband till förband med mycket med låg utbildningsnivå. Den tekniska nivån kan skilja från modern materiel till äldre materiel. Förmågan att hantera materielen kan också variera. Det kan heller inte uteslutas att en aktör på en i övrigt låg teknisk nivå kan disponera viss högteknologisk utrustning och dessutom behärska densamma. Kunskaper om och analyser av motståndarens organisation, taktik och stridsteknik är en mycket viktig del i kompaniets förmåga att genomföra strid. Genom att lägga mycket stor vikt vid detta ökas förutsättningarna för att lyckas i de uppgifter som kompaniet tilldelas. Reguljära och irreguljära motståndare beskrivs utförligt i Handbok Fiktiv Motståndare.

17 MSS MSS :90325 Sid 17 (155) 3. LEDNING 3.1. Inledning Ledning är den funktion som inriktar och samordnar de resurser som står till förfogande för att lösa ett uppdrag och dess syfte. Ledning och ledarskap utgör tillsammans de två funktioner som krävs för att leda verksamhet. Förenklat kan sägas att ledning ska avgöra vad som bör göras medan ledarskapet ska se till att detta blir utfört. Ledning syftar till att samordna mänskligt agerande och resurser av olika slag i komplexa och dynamiska situationer så att eget och överordnat mål uppnås. Ledning består av analys och värdering, planering samt styrning och uppföljning av genomförandet. Ledning och ledarskap utvecklas i MSR Taktiska Grunder Leda förband i strid innebär att påtvinga vår vilja på en fientlig, tänkande och anpassningsbar motståndare genom att förstå, visualisera, beskriva, styra, leda och bedöma. Detta kräver ett ledarskap som överför beslut till handlingar - samordna förband och förmågor till tid och rum för att lösa ställda uppgifter. Chefers yrkesmässiga bedömningar, baserade på erfarenhet, kunskap, utbildning, förståelse och intuition är direkt avgörande för att uppnå detta Uppdragstaktik Uppdragstaktik är grunden för vår ledning och utgår från behovet att leda förband i strid. Uppdragstaktiken utgår från att strid är en dubbelsidig komplex verksamhet med friktioner och osäkerheter som är svåra att förutsäga. Uppdragstaktik utövas genom att kompanichefen anger mål och syfte, ställer uppgifter, ger handlingsregler och tilldelar resurser samt ger plutoncheferna handlingsfrihet att i största möjliga utsträckning själv bestämma hur uppgiften ska lösas. Ledning med uppdragstaktik inom kompani kräver: En anda som stimulerar viljan hos plutonchefer att ta initiativ och ansvar samt vara aktiv. Förtroende mellan kompanichef och plutonchefer Självständiga och handlingskraftiga plutonchefer. Hög utbildningsnivå, förståelse och viss erfarenhet (träning) hos all personal. God disciplinen och en gemensam värdegrund. Ett uppdrag innebär generellt att kompanichefen ska: Ange mål som ska uppnås. Ställa uppgift/uppgifter. Tilldela resurser för uppgiftens eller uppgifternas lösande. Ange handlingsregler och överlämna i så stor omfattning som möjligt till underlydande att själv fatta beslut om hur uppdraget ska lösas.

18 MSS MSS :90325 Sid 18 (155) Ledningen ska präglas av strävan efter att ta och behålla initiativet. Det åstadkoms främst genom ett högt stridstempo där eld och rörelse är samordnade till tid och/eller rum. Ett högt stridstempo möjliggörs av: aktiv ledning från rätt plats enkla planer förtänksamhet förberedande order väl inövade rutiner rätt avvägd beredskap Viljan och möjligheten att ta initiativ gör det också möjligt att utnyttja uppkomna möjligheter och utnyttja motståndarens svagheter. Uppdragstaktik möjliggör också att verksamhet kan fortsätta mot uppsatta mål även om sambandet slås ut eller att chefer stupar. Ledning med uppdragstaktik som grund, kräver en hög utbildningsnivå och förståelse. Kompanichefen måste förstå verksamheten på den egna nivån och upp till brigadnivån för att kunna tolka givna uppdrag mot övergripande mål. Denna måste även förstå verksamheten ner på grupp och enskild soldat för att kunna ge rätt uppdrag. Uppdrag med stor handlingsfrihet över tid, såväl som kommando som ska verkställas omedelbart, är naturliga inslag i ledning av väpnad strid. Frihet och skyldighet för underställda att ta initiativ och agera mot uppsatta mål kvarstår. Det är just i de snabba och ofta oklara stridsförloppen som chefer blir överbelastade och andras initiativ behövs som mest. I situationer med lägre samordningsbehov bör chefen inrikta underställda med djupt satta mål i tid och rum. Chefen måste då också vinnlägga sig om att ge underlydande förtroende och inte i onödan detaljreglera verksamheten. Överordnad chef ska däremot stödja underlydande chefer med information och ledarskap. Uppdragsstyrning försvåras i situationer som kräver hög grad av samordning i tid och rum med andra förband eller system och i situationer där ett givet tillvägagångssätt måste väljas. I dessa lägen kan en högre grad av detaljstyrning tillämpas. Detaljstyrning innebär att kompanichefen ger detaljerade anvisningar som helt eller delvis reglerar hur underordnade chefer ska använda sina tilldelade resurser och lösa tilldelade uppgifter. Detaljstyrning kan även innebära att man ger ett kommando för den verksamhet som ska utföras. Exempel på det är skydd, eld mot, framåt osv. Ett kommando används för att utlösa en viss, bestämd verksamhet som i detalj regleras i respektive reglemente. Signaler och tecken kan användas istället för kommando.

19 MSS MSS :90325 Sid 19 (155) 3.3. Kompanichefens roll Förmåga att även på osäkert underlag snabbt kunna fatta beslut, förmedla och genomdriva sin vilja samt ta ansvar för sina handlingar är några av de främsta chefsegenskaperna. I detta ligger även förmågan att fatta medvetna beslut om vilka risker som i aktuell situation är acceptabla och vilka som måste undvikas. Till sin hjälp kan kompanichefen utifrån en taktisk analys av en uppgift nyttja nedanstående modell inom ramen för sin planering. Då kompaniet löser uppgifter i bataljonens ram är bataljonschefen ansvarig för att risker värderas. Hot Vilken uppgift har motståndaren? Vad har motståndaren för verkanssystem? Vilken verkan har de på mig? Vad har motståndaren för skyddsnivå? Vilka tidsfaktorer gäller? Sårbarhet Vad har våra förband för uppgift? Vilken skyddsnivå har vi? Vilka verkanssystem har jag i mitt förband? Vilka tidsfaktorer gäller? Vilka risker finns? Sannolikhet Vad har motståndaren för handlingsalternativ? Vad är farligt för mig på kort/ lång sikt? Vad är troligast att motståndaren gör? Konsekvens Vad har jag för handlingsalternativ? Vad innebär mina val/ mitt val? Löser jag uppdraget? Kan jag tillföras resurser, vilket stöd behöver jag /kan jag begära/erhålla? Vad måste jag eliminera, motverka, bevaka? Denna modell bygger på FM Gemensam Rikshanteringsmodell och SäkI. Kompanichefen leder alltid kompaniet. Han biträds av sin ställföreträdare. Under strid leder chefen personligen från en plats där behovet av ledning är stort, t.ex. i anslutning till främre pluton eller pluton med den viktigaste uppgiften eller där stora uppoffringar krävs. Detta ger kompanichefen möjlighet att själv bedöma verksamhetens utveckling, få underlag för att snabbt kunna fatta beslut och samordna resurserna. Samband med högre chef och sidoordnade chefer ska finnas i omedelbar anslutning till chefen. Chefen har alltid ensam det odelade ansvaret och denne skall ges nödvändiga befogenheter (t.ex. insatsregler) och resurser för att lösa tilldelad uppgift. Kompanichefen samordnar verksamhet mellan underställda chefer och enheter genom befäl. Detta sker främst genom att chefen personligen följer upp sina underlydande chefer och plutoner. Underställda chefer skall samverka för att på mest optimala sätt lösa de uppgifter kompanichefen ställt. Om den samverkan leder till behov av avdömningar, eller mindre justeringar av tilldelade uppgifter, skall kompanichefen orienteras och vid behov avdömningar göras. Då kompaniet underställs eller understöds av tillförda resurser skall i regel kompanichefen (eller ställföreträdaren) leda dessa och endast i undantagsfall ställas direkt under plutonchefs ledning.

20 MSS MSS :90325 Sid 20 (155) Indirekt bekämpning är ett sådant medel som kompanichefen använder för att understödja sitt förband i lösandet av sin uppgift. Plutonchefer, gruppchefer och vagnchefer används för att reglera elden och skall endast i undantagsfall tilldelas eget eldtillstånd med artilleri- eller granatkastarförband. Plutonchefen skall som regel inte behöva leda mer än fem underenheter och därvid inte behöva samordna lösandet av mer än en uppgift. Genom att chefen leder i personlig kontakt vid förbanden kan denne: bilda sig en personlig uppfattning om situationen kontrollera och stödja verksamheten utöva ett aktivt ledarskap samordna olika resurser vid avgörande moment i striden Chefen skall fatta beslut i så god tid att handlingsfriheten bibehålls och nödvändiga stridsförberedelser hinner vidtas. Förberedande order och/eller beredduppgifter är en metod att vinna tid vid förbandet. Obeslutsamhet och bristande handlingskraft får oftast allvarligare följder än misstag i val av tillvägagångssätt. Om kompanichefen inte fått någon uppgift eller om denne ser gynnsamma tillfällen att ta initiativet, eller om samband med högre chef inte går att få, skall chefen ta sig uppgift inom ramen för närmast högre chefs beslut i stort. Högre chef orienteras om tagen uppgift så snart detta är möjligt. Planering All planering på kompani hämtar sin grund i PUT (Planering Under Tidspress) vilken finns detaljerat beskriven i Metodhandbok Ledning Bataljon. Kompanichefen arbetar ständigt i fyra steg: (1) planerar (2) genomför det redan planlagda (stridsledning) (3) förbereder oförutsedda händelseutvecklingar (4) förbereder nästa steg som beordrats av högre chef samt utarbetar beredduppgifter till sina underlydande chefer Kompanichefen måste kunna hantera planering vid såväl gott om tid som ont om tid. Vid planering skall osäkert underlag och ont om tid anses som normalt. Kompanichefen måste värdera för- och nackdelar med att ta med underställda chefer i planeringen. Planeringen kan ta längre tid, men ordergivningar med tillhörande förklaringar, syften och förståelse hos underställda underlättas, varvid risken för missförstånd och oklarheter i genomförandet minimeras. Underställda chefer skall få sina order och uppgifter så att de får mesta möjliga förberedelsetid. Planering genomförs i den utsträckning som tiden medger. Planering innebär ett bedömande som syftar till att utarbeta en stridsplan (se MSR 1:2 Ledning). En stridsplan ska minst omfatta:

21 MSS MSS :90325 Sid 21 (155) beslut i stort (målbild och genomförandeidé) riktlinjer Stridsplanen kan även innefatta underlag för order i form av Indelning, gruppering och uppgifter (IGU) och Stridsledningsunderlag (t.ex. stridsledningsoleat) samt inriktningar för funktioner. Den komplexa miljön kräver att kompanichefen mycket väl behärskar den dynamiska beslutsfattningen (de fyra stegen ovan). Det är viktigare att påbörja lösandet av uppdrag och uppgifter och under tiden planera för olika händelseutvecklingar än att genomarbeta en enda tänkbar utveckling i alla detaljer. Som grund för planeringen skall kompanichefen använda 1/3 av tiden till egen planering och lämna 2/3 av tiden till sina plutonchefer för deras planering och förberedelser. Denna tid kan omfördelas om t ex plutoncheferna deltar i planeringen. Det viktigaste är att kompanichefen ger order i rätt tid till rätt direkt underställda chefer (DUC) och att dessa får tillräcklig tid till sina förberedelser. Tiden för kompaniet att genomföra förberedelser är konstant och det är ett viktigt val och beslut om hur denna fördelas som skall fattas av kompanichefen.

22 MSS MSS :90325 Sid 22 (155) 3.4. Planeringsmodellen Planeringsmodellen omfattar Bedömande (utmynnar i preliminär stridsplan) Delgivning till DUC - Order Återkoppling med DUC Muntlig Stridsövning Fastställande av planen Kompletterande ordergivning Förövning Förberedelser Lösande av uppgift/ uppdrag Bild 3:1 Översikt över planering och förberedelser vid kompani Vid gott om tid, dag-dagar, innan lösande av uppgift, kan modellen användas enligt följande princip: Plutonchefer tas med i bedömandet. Delgivning/ordergivning och återkoppling underlättas av att alla har samma bild av uppgiften. Diskussioner kan tillåtas ta tid för att öka samsynen. Muntlig stridsövning för att ytterligare klargöra genomförandet kan ske genom t ex spel i terrängmodell eller karta (även spel i simulerade datamiljöer är möjliga). Spelet genomförs som en muntlig stridsövning där händelseförlopp diskuteras i syfte att skapa en gemensam bild av vad som förväntas av olika delar i kompaniet vid olika tidpunkter. Då samsyn råder och planen är helt klar skall slutlig ordergivning genomföras i syfte att eliminera eventuella kringdiskussioner som genomförts under spelet. Väl valda delar av den muntliga stridsövningen tar chefen med sig för fortsatt planering av så kallade omfall. Dessa kan vara båda positiva och negativa.

23 MSS MSS :90325 Sid 23 (155) Förövning innebär att hela eller delar av genomförandet förövas praktiskt t ex i terräng som liknar den i uppgiften. Här skall ägnas stor kraft åt att öva detaljer, order, kommandon och säkerhetsaspekter m m som annars riskerar att bli friktioner. Förberedelser avser kompaniets olika delars praktiska förberedelser i form av packning, lastning, omfördelning av materiel m m. Samtliga steg i modellen bör passeras innan lösandet av en uppgift. Tidsförhållanden och andra omständigheter kan göra att vissa steg förkortas eller väljs bort. Det skall då ske genom en analys och ett övervägande av chefen. Vid ont om tid eller begränsningar i tid före uppgiftens lösande (mindre än ett dygn) kan modellen användas enligt följande princip: Kompanichefen genomför steg 1 i planeringen själv (förstå uppgiften). Förberedande order ges till underlydande chefer. Denna skall innehålla så mycket detaljer att t ex plutonchefer får en bild av uppgiften samt order om förberedelser som kan göras direkt. Kompanichefen ger order (preliminär order) och ett kort spel med plutonchefer kring en skiss gör att kompanichefen direkt fastställer och ger slutlig order. Förövning genomförs enligt principen för gott om tid men viss prioritering måste kanske ske med hänsyn till tiden. Förberedelser är till viss del gjorda, om det reglerades i den förberedande ordern (steg 1). Kompletteringar genomförs. Oaktat val av metod enligt ovan är det av största vikt att kompanichefen är mycket tydlig mot sina underställda chefer hur han eller hon ser på uppgiftens lösande. Att på ett tydligt sätt förmedla sin vilja är en mycket viktig chefsegenskap. Detta skall inte betraktas stå i strid med uppdragstaktiken eller att förmedla målbilden, men förtydligar var, när hur och varför initiativ och positiv rapportering från underställda kan vara synnerligen viktiga.

24 MSS MSS :90325 Sid 24 (155) 3.5. Taktisk planeringsmetod vid kompani Planeringsmetoden utgår från den som finns beskriven i Metodhandbok Ledning Bataljon. Metoden kallas Planering Under Tidspress (PUT) och är beskriven i åtta steg. I planeringsmetoden för kompani är de åtta stegen i PUT omarbetade till fem steg. Varje steg stöds av flera frågeställningar för att underlätta och förtydliga vad varje steg skall avhandla och vad produkten förväntas vara för att stödja fortsatt bedömande på nästa steg. Bild 3:2 Taktisk planeringsmetod vid kompani

25 MSS MSS :90325 Sid 25 (155) Steg 1 - FÖRSTÅ Syftar till att förstå uppgiftens innebörd och skall svara på frågorna VEM skall göra VAD, NÄR och VAR det skall göras och VARFÖR (syftet med uppgiften). I vissa fall framgår även HUR det skall göras. Genom att läsa eller på annat sätt ta del av orienteringen, högre chefs målbild, genomförande idé och order till ditt förband erhålls svaret på ovanstående frågor. Det kan vid analys av svaren även ge underlag för eventuella outtalade eller underförstådda uppgifter och/eller beredduppgifter. Summan av analysen när frågorna besvarats är vad som förväntas av dig och ditt kompani. I analysen skall också klarläggas alla tidsförhållanden, det vill säga när uppgiften skall vara löst, när den skall börja lösas, hur mycket tid finns för planering och förberedelser. När måste order till underlydande genomföras för att de skall få den förberedelsetid de behöver (normalt 2/3 av all tilldelad förberedelsetid). Till hjälp i detta steg kan en matris omfattande fyra olika fält användas. Den hjälper till att strukturera arbetet kring Framgångsfaktorer, Begränsningar/Styrningar, Und/info behov eller Frågor till högre chef samt Omedelbara åtgärder och förberedande order. Steg 2 - UPPFATTA Syftar till att kompanichefen skall få en tydlig bild av alla fakta och vid behov eventuella antaganden avseende Tiden, Terrängen, Motståndaren, Eget förband och Civilläget/ andra aktörer. Slutsatser av ovanstående bör sedan användas i riskanalysmatrisen för att strukturera vad som påverkar mitt förband och som kan leda till att uppgiften inte löses. Eventuella identifierade risker tas med i den fortsatta planeringen för att minimeras, bevakas eller elimineras. I detta steg används den tidigare beskrivna modellen IPB för att strukturera analysen av framförallt terrängen och motståndaren. Produkten av steg 2 bör vara att det är klarlagt hur motståndarens troligaste och farligaste handlingsalternativ ser ut i terrängen. Slutsatser ur terränganalysen skall i nästa steg användas för att ta utveckla den egna planen. Steg 3 SKAPA I detta steg skall en plan för genomförandet av uppgiften skapas. Den skapas med hjälp av tidigare dragna slutsatser i steg 1 och 2. Framgångsfaktorer tas fram och analyseras och skall leda fram till hur ditt förband bäst utnyttjas för att lösa uppgiften. Steg 3 avslutas med att man genomför ett spel på den preliminära planen. Spelet är i detta steg i första hand till för att testa eller verifiera planen och att identifiera delar som måste utvecklas, förtydligas eller bevakas. Spelet genomförs med någon ur kompanledningen som agerar motståndaren. Riskhantering och s k omfall noteras av kompanichefen och tas med till utarbetandet av planen och genomförandet. Steg 4 BESLUTA I steg 4 skall alla ingångsvärden och tankar omsättas till en plan som leder till framgång och att uppgiften löses. Nu krävs att kompanichefen med sin förmåga i taktiskt och stridstekniskt tänkande skapar en plan som innebär att det egna förbandet blir farligt för motståndaren. Produkten är ett beslut omfattande målbild och genomförandeidé (GFI) och beskriver hur situationen ser ut när uppgiften är löst samt vägen dit, vanligen uttryckt som När uppgiften är löst skall, eller målbilden när uppgiften är löst är att..., inledningsvis skall., därefter skall och slutligen skall I vissa fall kan det vara nödvändigt att tillägga att i ett senare skede skall Målbild och GFI delges underställda chefer och de bör kallas till en återkoppling

26 MSS MSS :90325 Sid 26 (155) med kompanichefen. Syftet med den är att de skall få ge sin syn på hur de uppfattat uppgiften. Detta genomförs med fördel som en muntlig stridsövning genom ett spel över kartan eller en terrängmodell. Syftet med detta spel är att ensa kompanichefens målbild och genomförandeidé med underställda chefer. Om kompaniet understöds eller får underställda förband är det viktigt att även de cheferna deltar i spelet. Därefter fastställs planen av kompanichefen. Steg 5 ORDER Mot bakgrund av steg 4 utarbetar nu kompanichefen den slutliga planen avseende målbild, GFI och stridsledningsunderlag, samt i tillämpliga delar en fempunktsorder enligt MSR 1:2 Ledning. Senast i detta steg måste chefen nu ägna mycket tid och kraft åt att bestämma hur ordern skall presenteras. Särskilt viktigt blir detta om DUC inte i något avseende tagit del av tidigare planering eller underlag. För att förtydliga denna order bör en terrängmodell eller skiss användas. Bilder eller skisser på motståndarens organisation och plan, samt egen plan måste kunna åskådliggöras på ett enkelt och tydligt sätt. I detta steg är chefens vilja och att sälja planen mycket viktigt. Senast när order är given skall förbandet påbörja förövning av kritiska detaljer eller större delar av genomförandet Order Chefen får inte genom oklara uttryck lämna åt underställda att fatta beslut för vilka han själv har att ta ansvaret. Kompanichefen ska då så är möjligt själv ge order till underlydande och underställda chefer genom chefsbesök eller kalla underlydande till ordergivning. Inom kompani ges order i regel muntligt. Under strid ges order främst som enskilda muntliga order efter hand i terrängen eller på stridsledningsnät. Den som ger eller överbringar order ska förvissa sig om att mottagaren förstår ordern, vad som ska göras och varför uppgiften ska lösas. Chefen ska kontrollera att underställda omsätter order på det avsedda viset. Kontrollen syftar till stöd och styrning och är en viktig del av genomförandet. För att effektivt använda tiden och för att underlätta ordergivning samt för att vinna tid till förberedelser för underlydande, bör kompanichefen: fortlöpande hålla plutoncheferna orienterade om läget förbereda ordergivning med skisser, oleat m.m. ge förberedande order inleda ordergivningen till personal med uppgifter som kräver längst förberedelsetid, t.ex. eldledningsgruppchefen, ge order efter hand ge muntlig order till flera chefer samtidigt använda vedertagna orderuttryck anpassa beredskapen Efter att kompanichefen under planeringen klarat ut uppgiftens innebörd bör i de flesta fall förberedande order delges underställda chefer. Vidare, när order utarbetas, klarläggs vem som måste ha ordern först samt hur lång tid det tar att överbringa den.

27 MSS MSS :90325 Sid 27 (155) Ordergivning ska vid behov föregås av tidgivning och terrängvärdering med utgångspunkter i terrängen (vid muntlig ordergivning). Order inleds med nödvändig orientering om: motståndaren, civilläget, andra aktörer, terrängen, sidoförband och understöd närmast högre förbands uppgift och beslut underrättelser om terräng, minor och siktförhållanden och dess påverkan på egen plan vårt förbands uppdrag (mål/syfte, uppgift, resurser och handlingsregler) understödjande förbands uppgifter Därefter ges order som omfattar planen för genomförandet i form av beslut i stort (Målbild (MB) och Genomförandeidé (GFI)) samt indelning, gruppering och uppgifter (IGU). Ordergivning, stridsledning och eldgivning förbereds av kompanichefen genom att lämpligt belägna terrängföremål benämns såsom utgångspunkter i terrängen (UPT) eller som utgångspunkter på kartan (UPK). Terrängbenämningar kompletterar övriga direkt angivbara terrängföremål, så att uppmärksamheten snabbt kan riktas mot punkter inom det aktuella området. Exempel på order framgår av MSR Ledning Samverkan Kompanichefen samverkar normalt med sidoordnade kompanichefer, understödjande kompanichefer eller med stabsmedlemmar. Vanligen sker denna samverkan i samband med bataljonens ordergivning. Samverkan sker, inom ramen för uppdragstaktiken, där kompanichefer tillsammans utvecklar detaljer för att på bästa sätt stödja högre chefs målbild och genomförandeidé. Om kompaniet understöds eller underställs enheter (plutoner) ur t ex stabs- och understödskompaniet eller trosskompaniet behöver deras stöd till kompaniet samordnas av kompanichefen. Detta sker genom befäl, d v s kompanichefen ger enheten order. Det är dock lämpligt att kompanichefen inhämtar information om det understödjande förbandets organisation och kapaciteter. Den understödjande chefen är dessutom specialist inom sitt område. Det är därför lämpligt att den samordning som kompanichefen gör inleds som en samverkan. Detta beskrivs ytterligare under kapitel 5, 6 och 7. Samverkansprotokoll skall upprättas. För ytterligare beskrivning se MSR Ledning Beredskap Genom en lämpligt avvägd beredskap förbereder chefen den kommande verksamheten. Strävan ska vara att spara personalens krafter utan att äventyra handlingsfriheten vid lösandet av uppgifterna. Beredskapen vid förband regleras genom att beredskapsgrader anges för aktuella slag av verksamheter. Beredskapsgraden anpassas efter kompaniets uppgift och beräknad förvarningstid samt den tid som behövs för att även plutonerna ska nås av order.

28 MSS MSS :90325 Sid 28 (155) Oavsett vilken beredskap som är anbefalld, är varje chef skyldig att då så behövs anbefalla högre beredskap. Inom ett kompani kan olika beredskapsgrader krävas vid plutonerna. Det som regleras genom beredskapsgrader framgår i MSR Fältmässiga grunder. Exempel på beredskap som kompanichefen styr är: Marschberedskap Stridsberedskap CBRN-beredskap (om det inte är reglerat av högre chef) 3.9. Genomförandeledning Kompanichefens främsta roll är stridsledarens. På denne ställs höga krav att samordna verksamhet som t ex eld och rörelse. Beslut ska fattas i så god tid att förberedande order kan ges och erforderliga stridsförberedelser hinner vidtas hos underlydande (chefer). Vid olika kompanityper har förmågan till stridsledningen lite olika innebörd. Vid ett stridsfordonskompani är förmågan att snabbt överföra nya ingångsvärden i striden till sina underställda genom korta kommandon av stor vikt. Ett kompani som strider avsuttet, kanske över en större yta, och under vissa tider separerat från förbandets fordon är kravet på framförhållning och förutseende större. Kontroll genomförs för att ge stöd och styrning samt fastställa om syftet med beordrad verksamhet uppnåtts. Den bör utföras genom personliga sammanträffanden och bidra till en ständigt positiv utveckling av personalens förmåga att ta initiativ och stärka viljan att lösa förelagda uppgifter. Den ger också möjlighet till utvärdering av pågående eller genomförd verksamhet. Kontroll pågår ständigt och grundar sig på personliga intryck, rapporter från underställda och orienteringar från sidoordnade och överordnade chefer. Kompanichefen och dennes DUC är ständigt beroende av att alla i förbandet orienteras om den pågående verksamheten. Detta genomförs enligt beskrivning i MSR Ledning. Plutoncheferna rapporterar fortlöpande läget vid plutonen till kompanichefen. En lägesrapport (FORS) omfattar: Förbandets position Orientering om fienden Redogörelse för genomförd, pågående och planerad verksamhet Slutsatser för egen fortsatt verksamhet. Efter en längre sammanhängande period av strid eller annan verksamhet genomför kompanichefen en lägessammanfattning. Denna syftar till att hela kompaniet skall erhålla samma lägesbild. I denna ger kompanichefen sin bild av verksamheten inom kompaniet baserat på lägesrapporter från plutoncheferna. I de fall kompanichefens bild inte stämmer korrigeras den av plutoncheferna.

29 MSS MSS :90325 Sid 29 (155) Sambandstjänst Ett säkert och väl fungerande samband är en förutsättning för ledning och för att göra det möjligt för chefen att agera. Kompanichefen väljer ledningsplats där sambandet ger honom möjlighet att utöva ledning och avdelar de resurser som krävs för att utöka sambandsavstånden genom t ex relästationer. För sambandet förfogar kompanichefen och dennes ställföreträdare över ett nät för ledning av kompaniet (kompl) och ett för att passa högre chefs nät. Dessa är fordonsbundna. Dessutom finns burna radio stationer för att passa motsvarande nät vid strid till fots. Vid kompaniets L3, där kvartermästaren och den tekniske chefen funktionsleder från finns kompaninät (kompl) samt tal och datanät mot högre chef. Eldledningsgruppen har kompaninät (kompl) samt ett tal och datanät mot högre chef främst för ledning av den indirekta bekämpningen. Kompanichefen förfogar inom ramen för genomförandeledning över ett stridsledningsnät (kompl) på radio. Detta nät är till för ledningen av kompaniet. Vid ett stridsfordonskompani är detta tillika ett nät för ledning av plutonerna, dvs. alla utnyttjar samma nät. Detta innebär fördelar i form av att alla har möjlighet att förstå den samlade bilden. Samtidigt innebär det mycket trafik vilket ställer krav på radiodisciplinen. Vid ett kompani som strider till fots används ofta en särskilt avdelad signalist hos kompani- och plutoncheferna. Plutonerna har i de flesta fall ett eget plutonsnät (plutl) där den egna plutonen leds. Det är fördelaktigt ur kompanichefens synvinkel eftersom trafiken på kompaninätet minskar samtidigt som det leder till ett större behov av lägesrapporter och lägessammanfattningar. Exempel på nätbildning inom kompani. Hur kompanichefens stridsledningsnät används är oftast ett resultat av olika prioriteringar baserat på olika behov vid olika tillfällen. Ibland är det samordningen av plutoners strid och eld, ibland är det ledning av den indirekta bekämpningen i kombination med kompaniets strid och ibland är det understödet från stridstrossen till plutonerna i form av ammunitionsersättning eller transporter av skadade. Denna prioritering utgör en del av kompanichefens ledningsplan.

30 MSS MSS :90325 Sid 30 (155) Kompanichefen kan behöva reglera hur kompl och plutl används och framförallt hur information delges och hur rapportering säkerställs då plutoncheferna leder plutonerna på plutl. Kompanichefen kan även reglera att viss typ av radiosignalering skall genomföras på en reservfrekvens (kompl res) Uppdragsutvärdering, träning och taktikanpassning Genom kontinuerlig utvärdering av strid och annan verksamhet vid kompaniet ökar möjligheterna till ytterligare framgång. Erfarenheter från andra enheter inom bataljonen eller från andra sidoförband skall spridas och implementeras i kompaniet genom kontinuerlig träning. Alla tillfällen att utveckla kompaniets förmåga skall tillvaratas. Att samla erfarenheter i kontakter med sina underställda är en del av kompanichefens kontroll, vilken syftar till att utveckla och stridsteknikanpassa förbandet. Förövning av insatser, även om de inte genomförs i aktuell terräng, skall betraktas som en naturlig och obligatorisk del i förberedelserna. Genom förövning kan också taktikanpassning och utveckling ske. Uppdragsutvärdering genomförs i regel efter all genomförd verksamhet. Denna genomförs i två steg; omedelbar och helhetsinriktad uppdragsutvärdering. Omedelbar uppdragsutvärdering sker direkt efter varje uppdrag och i regel på lägsta organisatoriska nivå (normalt gruppen). Den syftar till att fånga upp omedelbara åtgärder och behov i gruppen innan man avslutar uppdraget för vila. Detta samtal genomförs regelbundet på initiativ av den grupp som genomför uppdraget. Det ska ske autonomt på alla nivåer i syfte att säkerställa ständiga förbättringar, vidtagande av nödvändiga åtgärder och uppföljning av personalen. Helhetsinriktade uppdragsutvärdering genomförs vid lämplig tidpunkt 0-2 dagar efter uppdraget beroende på stridsvärde. Kompanichefen reglerar genomförandet av denna. Normalt genomförs den först plutonsvis och sedan med kompaniledningen och plutoncheferna. Fokus för den helhetsinriktade uppdragsutvärderingen är uppgiften, hur vi planerade att göra och hur det blev, hur vi upplevde händelsen och vilka lärdomar vi tar med oss.

31 MSS MSS :90325 Sid 31 (155) Chef organiserar och genomför uppdragsutvärdering Bild 3:3 Exempel på uppdragsutvärdering Vid stressfyllda händelser kan tid avdelas för informationssamtal eller avlastande samtal. Dessa kan även integreras i uppdragsutvärdering om detta anses lämpligt. Sådana samtal leds av lämplig person inom kompaniet. Om behov av ytterligare fördjupat avlastningssamtal och krishantering finns, behöver kompaniet i regel understödjas av utomstående resurser. Sådan kompetens finns bl. a på bataljonens S1 funktion. Erfarenhetsrapportering Kompanichefen ansvarar för att viktiga erfarenheter samlas in och rapporteras enligt därför fastställda rutiner till högre chef. Vunna erfarenheter skall även användas till att förbättra det egna kompaniet.

32 MSS MSS :90325 Sid 32 (155) 4. TAKTIK 4.1. Inledning Taktik är konsten att medvetet välja mellan och samordna medel och metoder i en given situation för att uppnå uppsatta mål. Taktik genomförs inom ett begränsat område och under begränsad tid för att avgöra en strid eller annan verksamhet till egen fördel. Taktik tillämpas av alla förband som kan samordna medel och metoder. Taktikens medel är de förband, system och resurser som disponeras. Taktikens metoder omfattar de metoder som används för att uppnå aktuella mål. Metoderna utgörs av krigföringens grundprinciper, taktikens grunder, stridssätt samt stabiliserande metoder. De fastlagda metoder för eld och rörelse som används för att nå ett bestämt syfte med striden benämns stridsteknik. Tillämpandet av taktik präglas bl a av att manövrera förband för att nå fördelar t ex i strid; utnyttjande och samordning av bekämpning samt att bibehålla stridsvärdet. Det är genom att grupper, plutoner och kompanier tar initiativ och når avgöranden på slagfältet som högre taktiska och operativa mål kan uppnås. Krig och krigföring är komplexa företeelser där varje situation är unik och kräver unika beslut. Det egna förbandet, motståndaren, terrängen, klimatet samt civilläget skapar en dynamisk situation som kräver en ständig anpassning av taktiken till de rådande omständigheterna. Manöverkrigföring är ett koncept som ofta leder till framgång. Manöverkrigföring syftar till att försätta motståndaren som helhet i systemchock med en efterföljande systemkollaps. Det är inte alltid nödvändigt att bekämpa motståndarens stridskrafter utan det är i första hand dennes vilja till fortsatt kamp som skall brytas. Markstridsförband genomför inte den övergripande manöverkrigföringen på egen hand. Förbandens verksamhet syftar till att bidra till att motståndaren fås ur balans genom att påverka motståndaren fysiskt med eld och psykiskt genom rörelse. Genom att kombinera främst eld och snabba rörelser presenteras kontinuerliga hot mot motståndaren. En stor fördel med manöverkrigföring är att den rätt tillämpad kan leda till snabba resultat med mindre egna förluster, vilket ger god stridsekonomi. En liten, men skickligt tränad och ledd styrka, kan genom att nyttja manöverkrigföring vinna över en mångdubbelt större motståndare. Genomförandet av manöverkrigföring på kompaninivå innefattar bl.a. att: påverka motståndaren hantera motståndarens styrkor och svagheter använda eld för att möjliggöra rörelse agera mot en gemensam målbild och tillämpa uppdragstaktik ta initiativ och hålla ett högt tempo 4.2. Taktikens grunder Att använda ett kompani taktiskt för att vinna stridssituationer innebär att förhålla sig till taktikens grunder och värdera uppgiften som skall lösas, målet som skall nås och att därefter

33 MSS MSS :90325 Sid 33 (155) välja medel och metoder. För att öka möjligheterna till framgång eftersträvas så gynnsamma styrkeförhållanden att lokal överlägsenhet uppnås. De gynnsamma styrkeförhållandena avser inte en generell styrkejämförelse utan det är i den avgörande riktningen eller i det avgörande anfallsmålet som en lokal överlägsenhet måste uppnås. Lokal överlägsenhet grundar sig på medvetna val mellan olika medel och metoder och beslut avseende kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet kopplat mot aktuella målsättningar. Kraftsamling av förband eller verkan till tid och rum leder till att lokal överlägsenhet kan skapas. Det innebär att resurser samlas eller inriktas för ett bestämt syfte med striden och all verksamhet som genomförs skall understödja kraftsamlingen, detta kräver ofta samordning. Om vi skall nå ett avgörande omfattar kraftsamlingen oftast eld. Kraftsamling medför att risker måste tas i andra riktningar då denna genomförs. Överraskning är ofta en förutsättning för att nå framgång och bidrar till att lokal överlägsenhet kan nås, men kräver goda underrättelser och god lägesuppfattning. Alla möjligheter att överraska motståndaren och att själv undvika att bli överraskad måste övervägas. Överraskning kan uppnås genom ett högt tempo och oväntat uppträdande i tid och rum samt genom vilseledning. Handlingsfrihet krävs för att kunna kraftsamla, ta initiativ och utnyttja eller fullfölja en inledande framgång och för att kunna möta oförutsedda händelseutvecklingar. Handlingsfrihet krävs vidare för att en chef ska kunna kraftsamla, ta initiativ och utnyttja eller fullfölja en inledande framgång. Bild 4:1 Taktikens grunder

34 MSS MSS :90325 Sid 34 (155) På kompani uppnås lokal överlägsenhet genom att vi: skapar eldöverlägsenhet med direkt och indirekt eld samordnat i tid och rum utnyttjar fiendens svagheter håller ett högt stridstempo agerar offensivt bevarar ett gott stridsvärde 4.3. Stridens grunder Grunden för kompaniets strid är eld och rörelse. Skydd utgör en förutsättning för att i rätt tid och på rätt plats kunna utveckla elden och rörelsen. Skydd möjliggör även bevarandet av stridsvärdet. Elden utgörs av direkt eld, indirekt eld och minor. Förmågan till ett effektivt utnyttjande av elden är avgörande för framgång i strid. När, var och hur elden används i ett taktiskt sammanhang för att optimalt lösa uppgifter genom synergieffekter benämns kombinerade vapen. Kompanichefens främsta uppgift i striden är att samordna de kombinerade vapnen. Med eld kan vi: tillfoga motståndaren avgörande förluster möjliggöra egen rörelse tvinga eller hindra motståndaren att röra sig hindra motståndaren att verka förändra terräng- och siktförhållanden påverka motståndaren på djupet överraska motståndaren Rörelsen är förflyttningen på stridsfältet. Tempot i rörelsen är avgörande för stridens utgång. Med rörelse kan vi: skapa förutsättningar för att avge eld i rätt tid mot rätt mål undgå eller dra oss ur motståndarens eld utnyttja luckor och föra in striden på djupet av motståndarens gruppering ta och behålla initiativet ta för oss viktig terräng utmanövrera motståndaren överraska motståndaren Genom att föra in striden på djupet av fiendens gruppering kan ett tillfälle utnyttjas, t ex för att besätta ett oförsvarat men viktigt terrängparti, och tvinga fienden till motåtgärder (parera). Dessa motåtgärder bör vi kunna förutse och utnyttja till vår fördel.

35 MSS MSS :90325 Sid 35 (155) Före, under och efter strid skall kompanichefen präglas av ledorden: Tempo Flexibilitet Kreativitet Förtänksamhet Enkelhet Tydlighet Vinnartänkande Föregångsmannaskap 4.4. Medel och metoder Kompanichefen skall kunna välja mellan och samordna kompaniets medel och metoder i en given situation för att uppnå uppsatta mål. Kompaniets medel utgörs främst av plutoner med förmåga till eld och rörelse bl a med hjälp av stridsfordon eller burna vapensystem. Andra medel är kompaniets stab- och trosspluton samt tillförda resurser, t ex indirekt eld eller fältarbetsförband. Kompaniet kan använda taktiska metoder i form av stridssätten, taktikens grunder eller stabiliserande metoder. Kompaniet kan även använda stridsteknik i form av t ex ansatsvis framryckning. Stridsteknik omfattar fastställda metoder för eld och rörelse som används för att nå ett bestämt syfte med striden. Stridsteknik - Grundläggande begrepp Närstrid Närstrid är benämningen på strid på korta håll med motståndaren. Den genomförs i huvudsak till fots med eldhandvapen, kulsprutor, handgranater, närpansarvärnsvapen och i extrema fall som handgemäng. Vagnstrid Vid ett förband med stridsfordon är strävan att genomföra vagnstrid, d v s strida uppsuttet, i så stor utsträckning som möjligt.

36 MSS MSS :90325 Sid 36 (155) Strid till fots Vid ett motoriserat kompani med skyttetransportfordon sker i regel all strid som planerad strid till fots. Fordonen kan, om situationen så medger och terrängen är gynnsam, understödja från stridsställning. Bild 4:2 Strid till fots med understödjande fordon Även vid kompani med stridsfordon kan strid till fots ske men oftast som en konsekvens av ett stort hot från motståndaren eller terrängens begränsningar. Fordonen framrycker då i regel i omedelbar närhet av skyttetruppen och understödjer därifrån i den mån skjutgränser och riskvinklar medger. Bild 4:3 Strid till fots med stridsfordonet i omedelbar anslutning till truppen Grundläggande metoder Strid från stridsställning En stridsställning för kompani omfattar plutonernas ordinarie, växel- och alternativa stridsställningar. En avsutten pluton, grupperad i stridsställning, strider i regel inte på en bredd överstigande 500m. Vid en pluton med stridsfordon eller stridsvagnar kan bredden utsträckas till m.

37 MSS MSS :90325 Sid 37 (155) Inom ramen för kompaniets stridsställning kan luckor mellan plutonerna förekomma och det är sällan som fler än två plutoner kan verka mot samma eldområde. Plutonernas eldområden skall däremot i regel alltid minst vara ett sammanhängande system i sida. Om terrängen och uppgiften så kräver/ medger ska systemet av eldområden även ha djup. Kompaniets stridsställning väljs om möjligt på en sådan plats, att fienden inte kan framrycka stridsgrupperat på stor bredd. Naturliga hinder, t ex branta höjder, kanaliserande terräng eller vattendrag, nyttjas. Ordinarie och växelstridsställningar väljs på platser varifrån samma elduppgift kan lösas. Växelstridsställningen bör vara undandragen eld som riktas mot den ordinarie stridsställningen. Omgruppering mellan ställningarna sker på plutonchefens order. Plutonchefen rapporterar till kompanichefen. Alternativ stridsställning utses inom kompaniets stridsställning för elduppgift som inte kan lösas från ordinarie eller växelstridsställning. Omgruppering till alternativ stridsställning sker på kompanichefens order.

38 MSS MSS :90325 Sid 38 (155) Metoder för eld och rörelse Växelvis och ansatsvis framryckning används för att inom kompaniet samordna eld och rörelse, där del av kompaniet understödjer från stridsställning, medan del tar terräng. Bild 4:4 Växelvis framryckning Bild 4:5 Ansatsvis framryckning

39 MSS MSS :90325 Sid 39 (155) Omfattning Omfattning används inom kompaniet för att samordna eld och rörelse mot en motståndares flank. Bild 4:6 Omfattning Gå-på-marsch Gå-på-marsch är en metod med vilken kompanichefen lämnar över samordningen av eld och rörelse till lägre nivå. Den används för att fullfölja ett anfall när chefen inte längre på ett effektivt sätt kan samordna eld och rörelse. Plutonerna strider enskilt, utan sinsemellan samordning, för att ta sista delen av ett anfallsmål. Framryckning Framryckningen startas genom att chefen kommenderar förbandet framåt anger en tidpunkt när framryckningen ska påbörjas Framryckningen sker med högsta möjliga tempo och terräng väljs som ger bästa möjliga skydd och skyl. Vid liten risk för stridskontakt/ sammanstöt kan kompaniet framrycka på led. Vid stor risk framrycker kompaniet stridsgrupperat. Risk kan uttryckas i termer av grön-gul-röd sträcka. Grön Gul Röd Låg sannolikhet Viss sannolikhet Stor sannolikhet Riktningar väljs så att terrängen så länge som möjligt kan utnyttjas för skydd mot insyn och direkt eld. Terräng som fördröjer framryckningen kringgås om möjligt. Observationshalter genomförs regelmässigt utan order. Vid ett mekaniserat och ett motoriserat kompani skiljer inte framryckningen avsevärt vid låg risk för stridskontakt/ sammanstöt (grön sträcka). Vid liten risk (gul sträcka) kan ett mekaniserat kompani välja att stridsgruppera och framrycka t ex växelvis uppsuttet medan ett motoriserat kompani vanligtvis väljer samma metod fast avsuttet. En större risktagning vid ett mekaniserat kompani kan innebära stridsgruppering utan att framrycka växelvis medan ett motoriserat kompani då genomför den växelvisa framryckningen uppsuttet.

40 MSS MSS :90325 Sid 40 (155) Vid stor risk (röd sträcka) tar kompaniet viktig terräng för fortsatt framryckning/anfall. Detta sker i regel på större bredd än ovan, normalt längs 2-4 vägar eller stråk. Framryckningen kan understödjas med indirekt eld samt vid behov och efter hand med direkt eld. Understödet anpassas efter framryckningen så att det kan lämnas så länge som möjligt. När understödsuppgiften för den direkta elden är löst, påbörjas lösandet av nästa uppgift. Pluton med understödsuppgift anmäler till högre chef då förbandet är understödsberett samt när understödsuppgiften inte längre kan lösas. I syfte att underlätta framryckningen har kompaniet ett antal fastställda grupperingsformer att välja mellan. Bild 4:7 Stridsgrupperingsformer Kompanichefen anger stridsgrupperingsform, riktpluton och framryckningsväg eller riktning samt mål för respektive pluton, främst genom att ge order med stöd av utgångspunkter i terrängen (UPT) eller på kartan (UPK). Grupperingsformen väljs med hänsyn till terrängen, motståndarens gruppering och stridsvärde samt tidsförhållandena. En pluton grupperas på stridslinje, stridstriangel, stridskolonn eller stridskvadrat. Kompanichefen kan beordra plutonens grupperingsform, men överlåter i regel detta till plutonchefen.

41 MSS MSS :90325 Sid 41 (155) Sammanstöt Stridskontakt Sammanstöt Kontakt med motståndaren där strid förekommer Oplanerad stridskontakt med motståndaren Sammanstöt innebär att stridskontakt erhålls tidigare än planerat (före anfallsmålet eller den plats där kompaniet planerat att övergå från uppsutten framryckning till avsutten framryckning alternativt strid till fots). Härvid kan kompaniet antingen Kringgå motståndaren eller Ta upp striden Syftet med tilldelad uppgift, terrängen och fiendens stridsvärde påverkar vilket av dessa alternativ kompanichefen väljer. Nedanstående bild åskådliggör schematiskt kompanichefens handlingsmöjligheter. Bild 4:8 Exempel på åtgärder vid sammanstöt

42 MSS MSS :90325 Sid 42 (155) För att underlätta vid val av metod när kompanichefen väljer att ta strid kan situationen definieras enligt följande: Kompaniet antingen vara i förhand eller i efterhand och sammanstöten kan vara med en motståndare med högt eller lågt stridsvärde. Detta ger följande fyra typsituationer: Tabell 4:1 Exempel på olika typer av sammanstötssituationer Lågt stridsvärde Vi i förhand Vi i förhand mot en motståndare med lågt stridsvärde Vi i efterhand Vi i efterhand mot en motståndare med lågt stridsvärde Högt stridsvärde Vi i förhand mot en motståndare med högt stridsvärde Vi i efterhand mot en motståndare med högt stridsvärde Förhand innebär att kompaniet upptäcker fienden utan att vara beskjutet och efterhand innebär att kompaniet är upptäckt och beskjutet. Med stridsvärde avses här motståndarens upplevda eller bedömda förmåga att verka relativt vår förmåga att verka. Exempel på en motståndare med lågt stridsvärde kan vara ett nyss luftlandsatt förband, en motståndare som inte hunnit förbereda sig för försvar, en motståndare som är underlägsen i eldkraft eller då överraskning är möjlig. Exempel på en motståndare med högt stridsvärde kan vara en mekaniserad motståndare med stridsvagnsförband, en motståndare som är försvarsberedd, en motståndare som är överlägsen i eldkraft eller då överraskning ej kan nås. Alla former av stridskontakt och sammanstöt skall alltid rapporteras. Åtgärder då vi är i förhand mot en motståndare med lågt stridsvärde Nedkämpa motståndaren med direkt eld under framryckning alternativt från stridsställning. Överväg att använda indirekt eld. Fortsätt framryckningen/anfallet med kompaniets huvuddel. Rapport till bataljonschefen. Bild 4:9 Exempel på åtgärd vid sammanstöt i förhand med motståndare med lågt stridsvärde

43 MSS MSS :90325 Sid 43 (155) Åtgärder då vi är i förhand mot en motståndare med högt stridsvärde På stridslinje: Stridsställning. Skapa understöd i första hand med direkt eld och, om det krävs för att uppnå rätt styrkeförhållande (3:1), använd indirekt eld. Fortsätt anfallet med någon av nedanstående metoder: Bild 4:10 Exempel på fortsatt anfall på stridslinje vid sammanstöt i förhand med en motståndare med högt stridsvärde Ansatsvis (växelvis) inom kompaniet: Bild 4:11 Exempel på ansatsvis framryckning vid sammanstöt i förhand med en motståndare med högt stridsvärde

44 MSS MSS :90325 Sid 44 (155) Omfattning: Bild 4:12 Exempel omfattning vid sammanstöt i förhand med en motståndare med högt stridsvärde Åtgärder då vi är i efterhand mot en motståndare med lågt stridsvärde Detta läge kräver insats med hela kompaniet. Eld. Skapa understöd i första hand med direkt eld och, om det krävs för att ta initiativet, använd indirekt eld. Fortsätt anfallet med någon av följande metoder: på stridslinje växelvis framryckning inom kompaniet genom omfattning.

45 MSS MSS :90325 Sid 45 (155) Åtgärder då vi är i efterhand mot en motståndare med högt stridsvärde Detta läge kräver insats i bataljons ram. Eld. Stridsställning med hela eller delar av kompaniet. Sök-framryck till och försvara tagen terräng vilken är gynnsam för kompaniet med delar av kompaniet. Skjut indirekt eld, minera, vid behov omgruppera. Försvara bakre stridsställning. Rapport till bataljonschefen, ny uppgift. Bild 4:13 Exempel på åtgärder vid sammanstöt i efterhand med en motståndare med högt stridsvärde

46 MSS MSS :90325 Sid 46 (155) Åtgärder vid sammanstöt med minering Detta skiljer sig från övriga typer av sammanstöt, då inte bara minan i sig är hotet utan även de vapensystem som normalt försvarar mineringen, t ex närpv- eller fjärrpv-vapen samt normalt även indirekt eld. Halt, eld, närskyddsrök! Skydd, omgruppera i samma spår bakåt. Orientera inom kompani/ bataljon. Rapport till bataljonschefen: VJ från QJ! QJ har sammanstöt med minering! Återkommer inom fem minuter med rapport! Slut kom!. Sök kringgång permanentbelagd väg eftersträvas. Observation mot minor avståndslagda minor beskjuts vid behov. Ny rapport till bataljonschefen: VJ från QJ! QJ har gjort kringgång över! Fortsätter mot! Minläget! Slut kom!. En minering utförd av motståndaren skall alltid rapporteras och märkas ut för våra egna. Rapportera om möjligt utbredning, mintyp och fria stråk. I vissa fall kan minlots krävas.

47 MSS MSS :90325 Sid 47 (155) 5. ANFALL 5.1. Inledning Ett offensivt uppträdande är avgörande för framgång i strid. En metod för offensivt uppträdande är anfall. Lokal överlägsenhet eftersträvas när syftet är att avgöra striden. Motståndaren kan försättas ur stridbart skick genom att vi tillfogar denne förluster, tar fångar eller tar terräng varifrån motståndaren kan bekämpas eller inneslutas. Anfall kan även genomföras i andra syften och med lägre ambition. Sådana syften kan till exempel vara att ta terräng, avskära en motståndare, öppna väg, hindra en motståndares verksamhet under begränsad tid, tvinga bort en motståndare från ett visst område eller säkra ett område för att möjliggöra en evakuering. Hur man vid anfallsstrid utnyttjar ett mekaniserat kompani eller ett stridsvagnskompani skiljer sig avsevärt från ett motoriserat kompani där man i huvudsak strider till fots. Att taktisera kring begreppen eld-rörelse-skydd innebär helt olika saker vid dessa olika förbandstyper. Ett mekaniserat kompani kan t ex med sina stridsfordon samtidigt framrycka i 40 km/h och med vapensystemen i vagnarna nedkämpa en motståndare som förflyttar sig. Ett kompani som uppträder till fots måste i förväg bestämma var man skall sitta av sina fordon (fordonsavlämningsplats FAP eller omlastningsplats), framrycka på stor bredd till utgångsläge för anfall (UFA), efterhand ta viktig terräng (helst oförsvarad), understödja annans framryckning till platser varifrån motståndaren nedkämpas. Motståndaren måste i de flesta fall påverkas genom indirekt eld så att han blir gripbar för elden från de förberedda ställningarna. Anfall genomförs med eld och rörelse för att ta terräng varifrån motståndaren kan nedkämpas. Vid anfall utnyttjas rörelsen som en viktig komponent för att ta initiativet i striden och möjliggöra eld från flera håll samtidigt och överraskande. Bild 5:1 Bataljon under anfall med uppgift att slå motståndaren. Kompaniet strider i regel inom ramen för en bataljon, men det kan också få självständiga uppgifter. Strävan är att kompaniet strider samlat. Vid anfall kan delar av kompaniet ges stridsuppgift som innebär försvar.

48 MSS MSS :90325 Sid 48 (155) Stridsindelningen ska vara enkel och befälsförhållandena klara. En tillfällig indelning inom kompaniet kan bli nödvändig för samordning av eld och rörelse. Tillfällig indelning kräver gott om tid för utbildning och förövning. Kompaniet anfaller med direkt och indirekt understöd, inom eller mellan kompanier. Kompani ges i regel anfallsmål omfattande m bredd samt m djup. I mörker och nedsatt sikt samt i t ex bebyggelse kan bredd och djup minskas. En pluton ges anfallsmål som i regel inte överstiger 300 m bredd. Anfallsmanövrar De anfallsmanövrar som används inom bataljonen beskrivs i MSR 6. Kompani löser uppgifter inom ramen för bataljonens stridsgruppering. Detta innebär för kompaniet att det kan tilldelas olika uppgifter inom samma anfallsmanöver från gång till gång. Kompanichefen fastställer stridsgruppering enligt bild 4:7 för varje tillfälle och anpassar även stridsgruppering under anfallet. Då bataljonen skall genomföra frontalanfall, eller då kompaniet skall som självständigt uppträdande kompani genomföra frontalanfall, genomförs det enligt nedan; - Frontalanfall, används av bataljonen och kompaniet då en numerärt underlägsen motståndare eller en motståndare med lägre stridsvärde skall slås och då tempot och initiativet är överordnat. Denna typ av anfall innebär att en högre kalkylerad risk tas. Samtliga plutoner skall nyttjas för den offensiva rörelsen. Kompaniet stridsgrupperas normalt på stridslinje. Anfallsmål Kompaniet anfaller för att ta terräng. Detta innebär att kompaniet ska manövrera för att komma i besittning av ett angivet anfallsmål eller viss angiven terräng. Kraven på samordning av direkt och indirekt eld varierar med hänsyn till motståndarens stridsvärde, terrängen, tidsoch siktförhållandena. Ett anfallsmål ska lätt kunna urskiljas i terrängen. Det väljs om möjligt i terräng som är gynnsam för fortsatt strid och för ledning av indirekt eld. Anfallsmålet är taget när kompaniet behärskar hela dess bredd och terrängen bortom kan behärskas med direkt eld. När anfallsmålet tas, ingår det i stridsuppgiften att nedkämpa den motståndare som upptäcks i och bortom anfallsmålet. Motståndare kan finnas kvar i anfallsmålet. Han ska dock inte kunna påverka kompaniets lösande av nästa uppgift eller ett sidoförbands verksamhet. Detta innebär att bakomvarande förband inte får ta för givet att tagen terräng är fri från motståndare. När motståndare inte får finnas kvar i anfallsmålet, ges uppgiften Rensa!. Uppgiften bör innehålla hitre och bortre begränsning. Anfallsmål anges normalt i terrängen eller som ett område på kartan. Anfallsmål utgörs av den terräng som är kopplat till förbandets uppgift.

49 MSS MSS :90325 Sid 49 (155) Vid behov tas även terräng som inte är anfallsmål. Denna anges vid ordergivning på enklaste sätt med hjälp av UPK, samordningslinjer eller terrängen. Kompaniet stridsgrupperar och börjar ta terräng senast där motståndaren tidigast bedöms kunna påverka våra främre förband med direkt eld. Bild 5:2 Exempel på hur anfallsmålet (ERIK) uttrycks på karta. Samordning av eld och/eller rörelse under framryckningen mot anfallsmålet stöds av utgångspunkter på kartan (UPK) och samordningslinjer. Gränser Gränser anges vid behov mellan anfallande plutoner. Gränsen skall helst vara lätt urskiljbar i terrängen. Stråk, vägar eller terräng där motståndaren sannolikt kommer att framrycka bör inte utgöra gräns. Om väg eller stråk utgör gräns skall kompanichefen ange vilken pluton som ansvarar för denna. Gränser kompletteras efter hand. Stridstempo Ett högt stridstempo erhålls genom en väl avvägd grad av samordning och behålls genom att planering och förberedelser har skett i flera steg samt att hänsyn tas till alternativa händelseutvecklingar. Om motståndarens stridsvärde förändras under anfallet, anpassas vårt uppträdande så att högsta möjliga stridstempo kan hållas. Agera och ta initiativet. Ta de risker detta kräver.

50 MSS MSS :90325 Sid 50 (155) 5.2. Planering av anfall Planeringen skall bl. a ge svar på; När anfallet skall påbörjas, var det skall genomföras och med vilket syfte det skall genomföras. Var och när kraftsamling skall ske. Var anfallsmålen skall förläggas. Anfallsmålen skall baseras på slutsatser ur bedömandet avseende bl a nyckelterräng och motståndarens handlingsmöjligheter. Framryckningsmöjligheter. Här beaktas även möjligheter att kunna framrycka i skydd och skyl. Gränser och samordningslinjer. Behov av samordning inom kompaniet och med sidokompanier. Behov av samordning mellan rörlighet och indirekt bekämpning. Var och när tillfälligt försvar skall genomföras. Kompaniets stridsplan ska medge att initiativet behålls genom att plutonchefer tillåts agera mot målbilden. Stridsplanen bör även medge flexibilitet avseende vilken pluton som skall lösa respektive uppgift. Övrig planering kan innefatta; Genomförande av logistikplanering, omfattande organisation av evakuering av skadade och sjuka, omgruppering av underhållsomgångar, återfyllnad samt skydd av underhållsförband. Plan för att upprätthålla sambandet. Plan för samordning av luftrummet samt genomförandet (koordineringen) av luftvärnseld och indirekt eld med flygverksamhet, såsom flygunderstöd (CAS), helikopter och UAV Förberedelser för anfall Förberedelserna omfattar; Delge/komplettera order Ersätta kompanierna med ammunition, drivmedel, vatten och livsmedel Vid behov stridsindela kompaniet Inhämta och delge underrättelser om motståndarens gruppering Om tid medges föröva anfallet eller delar därav Rekognosera framryckningsvägar och anfallsmål Manövrera kompaniet till lämpligt utgångsläge för anfall (UFA) Förberedelserna genomförs undandraget motståndarens insyn och påverkan och skall i regel vara genomförda i sin helhet senast i utgångsläge för anfall (UFA). Uppehållet i UFA görs så kort som möjligt.

51 MSS MSS :90325 Sid 51 (155) 5.4. Genomförande av anfall Framryckning under anfall Syftet med framryckningsskedet är att utan stridskontakt manövrera kompaniet till det terrängavsnitt varifrån kompanichefen valt att bryta in i anfallsmålet. Framryckningsvägar väljs så att naturliga ledstänger kan användas och terräng som motståndaren bedöms försvara, har påverkat med fältarbeten eller är kanaliserande undviks. Kompani med hjulburna enheter är i regel beroende av minst en väg i sitt anfallsområde medan mekaniserade kompanier med samtliga fordon på band är mindre beroende av detta vägnät. Vid tjäle och ringa snödjup ökar kompaniets stridstekniska rörlighet avsevärt då fält och småbruten terräng kan nyttjas för framryckning i större utsträckning an annars. Den indirekta elden används för nedhålla, förblinda eller avskärma terrängpartier varifrån motståndaren kan påverka framryckningen. Förpluton och flankskydd Förpluton och flankskydd kan avdelas vid behov. Förplutonen framrycker 5-10 minuter före huvudstyrkan i syfte att tidigt upptäcka hinder, motståndarens fältarbeten eller grupperingar. Därigenom ökar kompaniets möjligheter till kringgång eller samordnad strid. Flankskydd grupperas i regel vid knutpunkter och vägar/stråk som från sekundär riktning leder in i kompaniets flank. Vid ett kompani med stridsfordon sker anfallet i regel alltid uppsuttet i framryckningsskedet. Vid ett kompani med skyttetransportfordon kan framrycka skedet vara tvådelat, med en uppsutten och en avsutten del. Övergång till avsutten strid sker antingen vid fordonsavlämningsplats (FAP) eller omlastningsplats (OLP). Fordonsavlämningsplats (FAP) Fordonsavlämningsplatsen kan vara kompanivis eller plutonsvis. Där maskeras och kvarlämnas fordonen. I regel avdelas bevakningsstyrka under parkbefälets ledning. Parkbefäl är en tillikabefattning som regleras i kompaniets stående order och utses i regel ur stab- och trossplutonens befälskader. Tiden vid fordonsavlämningsplatsen minimeras. Omlastningsplats (OLP) Omlastningsplatsen är där övergång till avsutten strid sker om fordonen skall följa med i den fortsatta rörelsen. Val av omlastningsplats överlåts i regel till plutonchef och sker således oftast plutonsvis. Avsittning sker med högsta möjliga hastighet och framryckningen skall kunna återupptas omedelbart när Säker vagn anmälts från gruppchefer/ motsv.

52 MSS MSS :90325 Sid 52 (155) Bild 5:3 Exempel framryckaskede där FAP används Bild 5:4 Exempel på hur OLP kan användas Strid under anfall Striden under anfall är i regel den avgörande delen av anfallet och genomförs med eld och rörelse. Här avgörs den fortsatta framgången av hur väl förbandet lyckas att nedkämpa motståndaren i och bortom anfallsmålet. Anfallet ska hållas igång tills syftet med striden har nåtts. Strävan är att ta oförsvarade terrängpartier varifrån motståndaren kan nedkämpas med direkt och/eller indirekt eld. Närstrid i motståndarens stridsställningar undviks om inte styrkeförhållandena är mycket gynnsamma. Striden genomförs med understöd, d.v.s. eld från sidopluton för att möjliggöra förflyttningar, omfattningar och kringgångar. Indirekt eld används för att nedkämpa upptäckta motståndare samt för att nedhålla motståndaren i anfallsmål och flanker. Vid kompanier som i huvudsak strider avsuttet utgör indirekt eld det viktigaste vapnet och stor vikt skall läggas på att eldledare kan grupperas i rätt terräng. Kompanichefen samordnar plutonernas strid med order efter hand för att komplettera tidigare givna order främst med nya stridsgrupperingsformer, stridsuppgifter, gränser, eldområden och skjutgränser.

53 MSS MSS :90325 Sid 53 (155) Bild 5:5 Exempel på hur kompanichefen samordnar striden med order efter hand Samordningen underlättas om tydliga terrängformationer används som ledstänger eller uppfång för rörelser. Om sådana saknas och sikten är begränsad kan samordningen istället underlättas genom större separation mellan plutonerna. Plutonerna kan tilldelas plutonsanfallsmål både före och inom ramen för kompaniets anfallsmål.

54 MSS MSS :90325 Sid 54 (155) Bild 5:6 Exempel på plutonsanfallsmål som tilldelas efter hand Om delar av kompaniet hejdas av motståndarens eld och/eller mineringar, sker kraftsamling till terräng där framgång vunnits. Skyddet av flankerna beaktas. Om kompaniet beskjuts med avståndslagda minor, genomförs minbrytning om möjligt plutonsvis genom direkt eld. Strävan är att fortsätta anfallet på öppna stråk eller vägar där minorna lättare kan upptäckas och undvikas. När anbefalld terräng tagits ska stridskontakt med motståndaren behållas, t ex genom stridsspaning. Omgrupperar motståndaren bort från anfallsmålet förföljs denne med eld. Om anfallet är framgångsrikt, och om det överensstämmer med bataljonschefens stridsplan, ska möjligheten att snabbt anfalla in på djupet av motståndarens gruppering tas utnyttjas.

55 MSS MSS :90325 Sid 55 (155) Försvar av tagen terräng och Fortsatt anfall Genom att hålla ett högt tempo i anfallsstriden försvåras motståndarens möjligheter till samordnad strid och vi kan ta initiativet. Då anfallsmålet är taget skall kompaniet skyndsamt genomföra erforderliga förberedelser för att kunna lösa sin beredduppgift alternativt ny tilldelad uppgift. Om kompanichefen upptäcker möjligheter att ta initiativet och fortsätta anfallet t ex om motståndaren viker lämnas förslag (positiv rapportering) till bataljonschefen om lämpliga åtgärder. Om uppgiften och läget inte medger eller kompanichefen inte ser något omedelbart tillfälle till att ta initiativ omgrupperas plutonerna vid behov till nya stridsställningar varifrån terrängen bortom anfallsmålet bättre kan behärskas med eld. Plutonerna försvarar tagen terräng. Då kompaniets uppgift är tar, beredd igångsätts beredduppgiftens lösande först på bataljonschefens order. Är uppgiften däremot tar, ta därefter igångsätts nästa anfall med minsta möjliga dröjsmål. Dock måste kompanichefen alltid genomföra de nödvändiga förberedelser som den nya uppgiften kräver. Dessa förberedelser kan bestå av: Eldförberedelser Sökpatruller bakåt Kompletterande ordergivning Ammunitionsuppfyllnad eller utjämning Plutonerna anmäler eld- eller anfallsberedda så snart förberedelser på plutonerna vidtagits. Kompanichefen anmäler eld- eller anfallsberedd samt lägesrapporterar till bataljonschefen Anfall i bebyggelse Grunder Striden i den urbana terrängen karaktäriseras av snabba, våldsamma stridsförlopp, ofta på korta håll samt hot från/ möjlighet till direktriktad eld från höghus och tak. Stridsfältet är i regel mycket fragmenterat och svåröverblickad. Detta ställer stora krav på befäl och soldater på alla nivåer och den enskildes förmåga att ta initiativ när möjlighet uppstår kan få mycket stor betydelse. Detta ställer stora krav på förståelse för syftet med striden hos all personal inom kompaniet. Kompaniet behöver i regel ett anfallsområde med en bredd av 3-6 genomgående gator för att möjliggöra kringgångar, omfattningar och andra manövrar i sida. Anfallsmål bör inte överstiga 2-4 gators bredd. Plutonerna anfaller längs 1-2 gator. Kompaniets plutoner anfaller normal avsuttet även då dessa är utrustade med stridsfordon. Fordonen framrycker i plutonens gruppering och skyddas därmed av de avsuttna soldaterna. Stridsfordonen är fortsatt viktiga för plutonens eldkraft.

56 MSS MSS :90325 Sid 56 (155) Ett exempel på en lämplig indelning av kompaniet vid anfall i urban terräng är följande Två plutoner avdelas som anfallsplutoner En pluton avdelas som understödspluton En pluton avdelas som inbrytningspluton Det ofta mycket fragmenterade stridsfältet medför stora behov av eskorter för att möjliggöra underhållstransporter och evakuering av skadade och sjuka måste. I normalfallet svarar kompaniet själv för att avdela resurser för detta. Strid under anfall Striden förs i så stor utsträckning som möjligt på samma sätt som i småbruten och betäckt terräng. Framryckning sker längs gator, järnvägar och grönstråk. Stridsställningar tas vid behov i och på oförsvarade hus varifrån motståndaren nedkämpas. Vid stridskontakt undviks gator i möjligaste mån, då dessa utgör naturliga bekämpningsområden. Understöd grupperas längs gator och mot hus där motståndaren grupperat och framryckning mellan stridsställningar sker genom hus (jämför dessa med skog). Hus som används för omgrupperingar genomsöks i regel inte utan plutonerna framrycker i regel bara igenom med lämplig (hög) eld- och stridsberedskap. Vid behov avdelas flankskydd i osäkra riktningar. Bild 5:7 Strid under anfall i bebyggelse

57 MSS MSS :90325 Sid 57 (155) Strid i hus Försvarade hus rensas vid behov, men strävan är alltid att i första hand nedkämpa motståndaren med eld utifrån. Rensning föregås regelmässigt av förbekämpning/inbrytningseld. Hus som skall rensas isoleras först, oftast genom en L-gruppering, och motståndarens styrketillväxt motverkas genom utåtriktade stridsställningar med del av kompaniet. Rensning är resurs- och personalkrävande. Bild 5:8 Exempel på L-gruppering vid strid i hus Då läget och/ eller insatsregler inte medger rensning genomsöks hus, varvid eld öppnas först vid stridskontakt. Stridstekniken är i övrigt densamma som vid rensning. Vid strid i bebyggelse förtydligas i regel uppgiften Ta med rensa eller genomsök. Om inget förtydligande ges avses Ta genomsök. Ytterligare detaljer kring Strid i Bebyggelse beskrivs i Handbok Strid i Bebyggelse, SIB Funktioner vid anfall Ledning Kompanichefen ska, utöver att leda eget kompani, kunna ta emot och leda understödjande förband. Sådana kan vara granatkastarpluton ingenjör-/pionjärförband luftvärnstropp SUAV-grupp

58 MSS MSS :90325 Sid 58 (155) Samverkanspunkter vid mottagande av underställt/understödjande förband kan vara kompaniets stridsplan kanaler och frekvenser för samband underställt/ understödjande förbands stridsvärde uppgifter till underställt/understödjande förband ev. behov hos underställt/understödjande förband Underrättelsetjänst Under anfall bedrivs oftast underrättelseinhämtning med kompaniets egna resurser genom stridsspaning. Stridsspaningspatrull består i regel av minst halvpluton. Patrullen söker och bibehåller stridskontakt med motståndaren i syfte att fastställa dennes gruppering och hålla reda på dennes eventuella omgrupperingar. I vissa lägen är det olämpligt att kompaniet röjer sin närvaro innan det bryter in i anfallsmålet. Då är stridsspaning olämpligt och vanlig spaning används istället. Spaningspatrull kan vara betydligt mindre än en stridsspaningspatrull och den undviker i det längsta strid. Indirekt bekämpning Vid kompanier som strider till fots utgör den indirekta bekämpningen, vanligen med granatkastar- och haubitsförband, det viktigaste medlet för eld. Pluton- och gruppchefer har ett stort ansvar att verka som eldobservatörer då kompaniets eldledningsgrupp bara kan vara på en eller maximalt två platser samtidigt och då denna kompanityp oftast anfaller i svåröverskådlig terräng. Den indirekta eldens användande vid anfall är i första hand för att nedkämpa eller nedhålla/förblinda/avskärma motståndare i anfallsmålet. I andra hand används den indirekta elden till att nedhålla, förblinda eller avskärma motståndaren i de terrängpartier varifrån motståndaren kan påverka kompaniets framryckning.

59 MSS MSS :90325 Sid 59 (155) Bild 5:9 Exempel på eldplan vid kompani som anfaller till fots Mekaniserade kompanier med stridsfordon har i regel större egen eldkraft och rörlighet vilket gör att den indirekta elden kan användas för att i större utsträckning nedhålla terräng varifrån motståndaren inte får kunna verka medan anfallsmålet tas. Bild 5:10 Exempel på eldplan vid kompani med stridsfordon

60 MSS MSS :90325 Sid 60 (155) Fältarbeten Vid anfall bedrivs normalt fältarbeten för egen rörlighet. Detta genomförs främst genom minspaning, minbrytning(-s beredskap) och byggande av förbindelser. Anfall genom minering undviks. En minering ska i regel kringgås. Kringgången bör ske minst 1000 m från mineringen. Endast när detta inte är möjligt eller lämpligt sker anfall genom minerat område. Minspaning är en taktisk uppgift som i första hand syftar till att hitta minfria områden och vägar samt i andra hand till att finna passager genom minerade områden (minfria stråk) eller för att fastställa mineringens utbredning/gränser och om möjligt utläggningsmetod samt mintyper. Minspaning genomförs även för att få underlag för när och var minbrytning ska påbörjas. Minbrytning är verksamhet som syftar till att under taktiska betingelser, röja en eller flera genomgångar genom en minering på kortats möjliga tid. Uppgiften minbrytning ges i samband med strid, när tidsfaktorn är avgörande, varför skador på personal och materiel inte kan uteslutas (hög risktagning). Minbrytning av avståndsutlagda minor utförs genom maskinell minbrytning med ytminplog som arbetar i par eller genom beskjutning från splitterskyddat fordon. Dessa metoder kan i regel endast användas med framgång mot avståndslagda och synligt lagda minor på relativt hård yta. Manuellt nedgrävda minor minbryts med underställd Ingenjörbandvagn 120. Efter att manöverförbandet har tagit terrängen bortom mineringen kan ingenjör- eller pionjärförband minbryta för att bredda genomgången. För att övriga fordon under låg risktagning skall kunna passera krävs att väg eller genomgång blir röjd av enheter ur Ingenjörbataljonen. Då vattendragen är stridfordonshindrande kan understödjande ingenjör- eller pionjärpluton rekognosera och bygga stridsfordonsvad eller bygga dikesbro med tillfällig materiel i form av stockar eller faskiner. Broar som har blivit förstörda kan ersättas med förbindelser ur Ingenjörbataljonen. Underrättelser bör även klara ut befintliga broars bärighet och dess status innan anfall genomförs över dessa förbindelser. Övriga typer av fältarbeten som kan komma att utföras under anfall kan vara minspärrar som utförs i anslutning till stridsställningar som tillfälligt skall försvaras. Pionjärplutonen kan också vara avdelad som mineringsreserv i kompaniets område för att med ett antal minor vara beredd att minera angivna områden i flanken. Maskering av fordon och stridsställningar kan också förekomma.

61 MSS MSS :90325 Sid 61 (155) Logistik vid anfall Under de fem skedena som beskrivs under ett anfall, dvs. planering av anfall, förberedelse för anfall, framryckning mot anfallsmålet, striden i anfallsmålet och försvar av tagen terräng och fortsatt anfall, understödjer kompaniets stab- och trosspluton med resurser för att kunna; omhänderta skadade avtransportera fångar i begränsad form ersätta kompaniet med ammunition skadeklassificera skadade fordon för vidare avtransport bakåt bärgning Stridsbärgning sker på kompanichefens order. Samtliga plutoner ska förbereda fordon, alternativt avdela personal inom plutonen, för att transportera skadade till uppsamlingsplatser. I första hand sker detta till skyddade platser nära skadeplatsen för vidare avtransport. I andra hand transporteras de(n) skadade till stab- och trossplutonen, eller den plats som angivits som kompaniets samlingsplats för skadade. Huruvida respektive pluton själv ska transportera skadade till uppsamlingsplatser, eller om stab- och trossplutonen ska hämta skadade i anslutning till skadeplatsen, avgörs i första hand av vilken typ av terräng man befinner sig i, samt vilken hotbild som råder. Om transport av skadade behöver ske med hjälp av övriga plutoners resurser fattas beslut om detta av kompanichefen eftersom det kan påverka lösande av uppgifter. I planering av anfallet eftersträvas att kvartermästaren (kvm) deltar i planeringsprocessen i syfte att tidigt kunna identifiera vilka eventuella understödsbehov kompaniet har från trosskompaniet, t ex i form av ersättning i något skede (TOLO, TOLO bakom stridsställning osv). Vid planering ska det minst framgå för kvm: Vad vill kompanichefen, vilka behov finns för att lösa denna uppgift? När i tid, kopplat till sin stridsplan, ser kompanichefen att ev. understöd ska ske? Vilka mandat har kvm för att genomföra önskad verksamhet? Under förberedelseskedet eftersträvas att kompaniet ersättas alternativt tillförs de förnödenheter som identifierats under planeringsskedet. Detta kan t ex innebära att kompaniet ska ersättas med ammunition upp till den anbefallda underhållsäkerheten som bataljonschefen fastställt. Det kan också innebära att behovsmateriel som identifierats under planeringen, t ex spräng- och tändmedel utöver kompaniets normala tilldelning, ska tillföras. Under framryckningsskedet understödjer stab- och trossplutonen de övriga plutonerna i kompaniet med främst omhändertagande av egna skadade fordon och eventuell skadad personal. Detta i syfte att kompaniet inte ska förlora tempo under anfallet. Uppgiften i orden till stab- och trossplutonchefen ska därför reglera ambitionsnivån för understödet under framryckningen så långt det är möjligt, t ex framryck bakom kompaniet beredd i första hand bärga/bogsera skadade objekt.

62 MSS MSS :90325 Sid 62 (155) I undantagsfall anges var i kompaniets stridgrupperingsform kompanichefen vill att plutonen ska framrycka, t ex framryck bakom AR intill. beredd gruppera vid., alternativt framryck till och gruppera vid. beredd omgruppera till. Dessa exempel används med fördel t ex vid anfall i urban terräng. Vid striden under anfall kan stab- och trossplutonen, förutom de uppgifter som beskrivs i framryckningsskedet, även lösa uppgift så som bevakning av fångar. Om en sådan uppgift ges, måste det även i samband med det ges en order som reglerar ambitionsnivån på övriga understödsuppgifter som stab- och trossplutonen förväntas lösa. Samtliga plutonerna måste vara beredda att i någon form transportera fångar till stab- och trossplutonen. Detta görs på order av lägst kompanichef. När kompaniet övergår till försvar av tagen terräng eller genomför förberedelser för fortsatt anfall, framgrupperar stab- och trossplutonen inledningsvis, bland annat, för att med egna tillgångar ersätta delar av kompaniets förbrukning av finkalibriga ammunition. Kompanichefen kan också utifrån de förutsättningar som gavs till kvm under planeringen (t ex i anslutning till förbereda för TOLO bakom stridsställning ), ge denne mandat att med stab- och trossplutonchefen som DUC förbereda för någon form av ersättning av kompaniet med resurser t ex från trosskompaniet.

63 MSS MSS :90325 Sid 63 (155) 6. FÖRSVAR 6.1. Inledning Försvar syftar till att hindra en motståndare att ta eller nyttja viss terräng eller anläggning. Försvar kan även syfta till att binda en motståndare så att denne blir gripbar för anfall från annan riktning eller hindras ingripa mot viktig egen verksamhet på annan plats. Försvar är också ett tillfälligt försvar av ett tidigare taget anfallsmål. Försvarsuppgift måste klart ange hur länge och under vilka omständigheter som försvaret ska upprätthållas. Försvarsstriden skiljer mellan stridsfordonskompanier och kompanier som strider till fots på motsvarande sätt som anfallsstriden. Förmågan till rörelse och de vapensystem som man förfogar över påverkar valet av taktik och stridsteknik. Vid ett stridsfordonsförband används förberedelsetiden annorlunda jämfört med om man uppträder till fots. Vapensystemens räckvidd och snabbhet till verkan påverkar val av taktik/ stridsteknik. Förmågan att nyttja vunnen framgång eller att möta oväntade händelseutvecklingar skiljer avsevärt mellan de olika förbandstyperna. Ett förband som uppträder till fots måste i mycket stor utsträckning vara noggrann vid val av terräng för den egna grupperingen och använda indirekt eld och minor som stöd för sin strid för att minimera risken för oväntade händelseutvecklingar. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Ambitionsnivån uttrycks i termer av hur länge, i vilket syfte och under vilka omständigheter försvaret skall bedrivas. Försvarsmanövrar Beroende på syftet med en försvarsuppgift kan den genomföras med två olika fokus som påverkar främst val av grupperingsterräng. Dessa är: Motståndarfokuserat försvar där det viktiga är att förvägra motståndaren tillgång till viss terräng eller anläggning. T.ex. kan en bro försvaras för att motståndaren skall förvägras möjligheten att ta sig över vattendraget. Egna förband kan då grupperas på den hitre sidan av vattendraget och det gör inget om bron skadas under striden. Bild 6:1 Motståndarfokuserat försvar

64 MSS MSS :90325 Sid 64 (155) Egenfokuserat försvar däremot genomförs för att säkerställa egen tillgång till visst terrängparti eller anläggning. T.ex. försvaret av bron för att möjliggöra egen trafik över denna. Här krävs att våra förband grupperas i huvudsak bortom vattendraget och bron får inte påverkas av striderna. Bild 6:2 Egenfokuserat försvar Metoder för försvar Försvar kan genomföras med gott eller ont om tid för förberedelser. Vid gott om tid till förberedelser kan striden föras med högre ambitionsnivå och strävan är att använda områdets djup som stöd i försvaret. Längre förberedelsetid medger också; Utbyggnad av motståndsnästen/ fältarbeten för överlevnad Kontroll av sammanhängande eldsystem Eldplanläggning Förövning Rekognosering av omgrupperingar och motanfall Övriga fältarbeten Vid försvar med ont om tid till förberedelser försvarar kompaniet i regel stridsställning eller utgör reserv för att kunna genomföra motanfall. Denna metod används främst inom ramen för anfallsstrid i syfte att försvara taget anfallsmål och möjliggöra för fortsatt anfall eller för att tillfälligt möta hastigt uppkomna situationer inom ramen för högre chefs strid. I regel prioriteras; Eldplanläggning Skapande av sammanhängande eldsystem Enklare fördröjande fältarbeten eller röjande av skottfält och omgrupperingsvägar Förövning Kompaniets försvarsstrid Kompaniet kan inom ramen för bataljonens strid få i uppgift att försvara stridsställning, motståndslinje/motståndsområde eller utgöra anfallsreserv. Manöverkompanier strider i regel i bataljonens kraftsamlingsområde, men kan även få uppgift att avdela posteringar eller stridspatruller för strid i säkerhetsområdet.

65 MSS MSS :90325 Sid 65 (155) Bild 6:3 Bataljonen försvarsstrid och kompaniets olika roller inom ramen för denna Kompani kan tilldelas ett kompaniområde om 2 x 5 km med upp till två genomgående vägar. Kompani försvarar stridsställning eller motståndslinje med en bredd på m eller ett motståndsområde om ca 800 x600 m. En pluton som försvarar stridsställning avsuttet strider i regel inte på en bredd överstigande 500 m. En pluton med stridsfordon eller stridsvagnar m. Strävan är att på alla nivåer föra striden aktivt och rörligt från olika stridsställningar eller från väl utbyggda motståndsnästen. En av de viktigaste uppgifterna för kompanichefen vid försvar är kontroll av eldområden. Särskilt viktigt blir det vid försvar av motståndsområde. Under stridens genomförande i motståndsområdet kan kompanichefen behöva kommandostyra plutoner med eldtillstånd och eldförbud Planering av försvar Planeringen skall bl.a. ge svar på; syftet med försvaret: egenfokuserat eller motståndarfokuserat tidsförhållanden omfattande tid till förberedelser samt hur länge uppgiften skall lösas lämplig metod behov av samordning mellan plutoner, indirekt eld och fältarbeten hur omgrupperingar skall genomföras och samordnas vilken terräng som är nyckelterräng var och när motanfall skall genomföras strid på djupet (se kapitel 7)

66 MSS MSS :90325 Sid 66 (155) Terrängvärderingen är ett avgörande beslutsunderlag för försvarsstriden. Ett framgångsrikt försvar vilar på en analys av motståndarens framryckningsmöjligheter och våra möjligheter att hindra dessa. Kompanichefens överväganden omfattar bl. a; var motståndaren inte får framrycka var vi vill att motståndaren skall framrycka möjligheten att kraftsamla eld till platser där terrängen begränsar och kanaliserar motståndarens framryckning (nyckelterräng) lämpliga stridsställningar varifrån motståndaren kan nedkämpas var omgruppering kan ske anfallsmål var fältarbeten får störst effekt Finns möjlighet till rekognosering verifieras terrängvärderingen varvid följande rekognoseringsfrågor prioriteras; lämpliga stridsställningar och omgrupperingsvägar eldområden fältarbetsmöjligheter/ behov varifrån indirekt eld kan ledas var anfall kan genomföras Försvaret organiseras som ett sammanhängande system av stridsställningar, motståndsområden eller motståndslinjer där områdena mellan dessa övervakas. En motståndslinje består av stridsställningar och/ eller motståndsnästen grupperade så att de skapar sammanhängande eldsystem främst i sida. I ett motståndsområde skall grupperingarna vara belägna så att eldsystemet är sammanhängande i både sida och djup. Strävan är att gruppera i terräng som ger skydd och skyl eller i bebyggelse. Inom ramen för försvarsuppgiften förbereds anfall med delar av förbanden. Anfallen sker i regel som motanfall för att återta övergivna stridsställningar eller som framryckningar till förberedda stridsställningar varifrån motståndaren bekämpas. Tillfälliga stridsindelningar skall särskilt övervägas vid planering av försvarsstrid. Exempelvis kan ett motoriserat skyttekompani samla merparten av sina robotsystem i lämplig terräng under en tillfällig chef. Vid ett stridsfordonskompani kan det ibland övervägas om skyttetruppen vid någon eller några plutoner strider åtskilda från stridsfordonen. På ovanstående vis skapas ytterligare underenheter på kompaniet medan redan befintliga försvagas. Kompanichefen har att i varje situation avgöra vilket som bäst stödjer striden.

67 MSS MSS :90325 Sid 67 (155) 6.3. Förberedelser för försvar Förberedelser för försvar omfattar de nödvändiga åtgärder som krävs för att: delge order fylla upp plutonerna avseende förnödenheter vid behov stridsindela kompaniet framrycka till aktuellt område gruppera genomföra fältarbeten föröva Möjligheter till rekognosering skall alltid beaktas. Förberedelserna kräver tid och ju mer tid som avdelas till förberedelser desto högre ambitionsnivå kan försvaret ha. Om kompaniet måste anfalla och ta det område som man skall försvara genomförs anfallet enligt kapitlet 5. ANFALL. Vid anfall som övergår till försvar tillämpas i regel metoden försvar med ont om tid till förberedelser. Under förberedelserna kontrollerar kompanichefen bl. a; kompaniets eldplan utförda fältarbeten är utförda i enlighet med dessas syften eldområden och skjutgränser är rätt uppfattade tidsförhållanden Kontrollen genomförs genom chefsbesök och förövning. I syfte att anfallsstriden skall vara möjlig, oavsett tid på dygnet eller väderförhållanden, är utmärkning av egna förband en väsentlig del av förberedelserna. Förövning kan genomföras som; Förövning på karta. Förövning på terrängmodell. Muntlig stridsövning Kaderövning Fullständig förövning av hela striden med hela förbandet Vid försvarsstrid prioriteras förövning av omgrupperingar och motanfall samt den samordning som krävs för att möjliggöra detta Genomförande av försvarsstrid Försvar av stridsställning Vid ont om tid till förberedelser försvarar i regel kompaniet stridsställning. Antingen genomförs det i form av plutonsstridsställningar som var och en rymmer en växelstridsställning eller som en sammanhållen kompanistridsställning. I båda fallen är strävan att gruppera flera av plutonerna mot åtminstone delvis samma bekämpningsområde. För att få djup i grupperingen, och för att ha möjlighet att ta upp strid i sekundära ritningar eller förtäta tilldelas plutonerna också alternativa stridsställningar.

68 MSS MSS :90325 Sid 68 (155) Omgruppering till alternativ stridsställning sker på kompanichefens order. Plutonerna prioriterar eldställningar för stridsfordon, pansarvärnsvapen och kulsprutor. Vid kompanier som strider till fots kan fordonen antingen grupperas i anslutning till respektive pluton för att underlätta omgrupperingar eller lämnas i en fordonsavlämningsplats på längre avstånd från själva stridsområdet. Den direktriktade elden samordnas med och kompletteras av indirekt eld. Fältarbeten kraftsamlas till att säkerställa egen rörlighet samt fördröja motståndarens rörlighet. Striden förs aktivt och rörligt för att undgå motståndarens bekämpning. Bild 6:4 Försvar av plutonstridsställningar inom kompaniområde samt förberedda motanfall

69 MSS MSS :90325 Sid 69 (155) Bild 6:5 Kompaniet grupperad i sammanhållen kompanistridsställning Ingående i stridsställning Kompanichefen tilldelar plutonerna stridsställningar, elduppgifter och/eller eldområde. Kompletterande order ges efter hand. Kompanichefen utnyttjar utgångspunkter i terrängen (UPT) för stridsledning. Plutonerna tar stridsställningar och plutoncheferna anmäler att de är eldberedda till kompanichefen. Kompanichefen anmäler till bataljonschefen att kompaniet är eldberett. Kompani- och plutonchefer kontrollerar ordinarie stridsställning samt rekognoserar och tilldelar efter hand; växelstridsställning alternativ stridsställning omgrupperingsvägar. Stridstrossen grupperas i den bakre delen av kompaniets stridsställning. Plutoncheferna ger order för försvar av växel- och alternativ stridsställning och anmäler att plutonerna är försvarsberedda till kompanichefen.

70 MSS MSS :90325 Sid 70 (155) Kompanichefen kontrollerar plutonchefernas förberedelser. Främst klarläggs; mot vilken terräng plutonerna kan verka och observera omgrupperingsvägar hur lång tid det tar att besätta eldställning, växelstridsställning och alternativ stridsställning e-gruppchefens eldförberedelser Kompanichefen anmäler till bataljonschefen att kompaniet är försvarsberett. Förövning genomförs på bataljons-/kompanichefens order. Främst övas; omgruppering inom stridsställningen omgruppering mellan ordinarie stridsställning och växel-/ alternativa stridsställningar Valet av förfaringssätt beror på i vilken utsträckning ett säkert samband kan påräknas samt om tidpunkten för utrymning är av betydelse för andra plutoners strid och omgruppering. Plutonerna omgrupperas snabbt och dolt längs vägar och stråk som om möjligt har rekognoserats i förväg. Kompanichefen samordnar plutonernas omgrupperingar, så att de kan understödja varandra samt så att de inte kringgås, avskärs eller innesluts. Försvar av motståndslinje och motståndsområde En motståndslinje består av stridsställningar och/eller motståndsnästen grupperade så att de skapar sammanhängande eldsystem främst i sida, medan ett motståndsområde består av stridsställningar/motståndsnästen med i huvudsak sammanhängande eldsystem i sida och djup. Försvar av motståndslinje/motståndsområde förs mindre rörligt än försvar av stridsställning och används främst för att försvara ett begränsat terrängparti eller objekt. Fältarbeten kraftsamlas till åtgärder för egen överlevnad och mineringar. Om inte motståndsnästen byggs utan plutonerna försvarar stridsställning skall enklare truppbefästningar om minst knävärn, men helst ståvärn, grävas i ordinarie stridsställningar. Fordonsvärn grävs om möjligt. Bild 6:6 Exempel på eldområden vid motståndsnäste respektive motståndslinje

71 MSS MSS :90325 Sid 71 (155) Strid från motståndsnäste Motståndsnäste är en utbyggd truppbefästning för pluton som skall kunna försvaras åt alla håll. Det består av skyttevärn för skyttetrupp (grupperade stridsparsvis) och ev. också fordonsvärn. Värnen är förbundna med förbindelsegång minst för krypande förflyttning. Skyttevärnen grupperas i cirkel med huvudsakligt eldområde utåt, men de skall även kunna understödja varandra. Nästet placeras i lättgrävd terräng med låg grundvattennivå på sådant sätt att det inte kan upptäckas eller bekämpas med direktriktad eld utanför våra tunga vapens räckvidd. I öppen terräng placeras de i baksluttning. Brandrisk beaktas och släckningsförberedelser vidtas vid behov. Iordningställande av motståndsnäste kräver understöd av Ingenjörförband. Om skyttekompaniet försvarar motståndsområde med flera motståndsnästen placeras dessa i triangel eller T formation med basen eller taket mot motståndarens anfallsriktning. Då kompaniet försvarar motståndslinje eller motståndsområde med motståndsnästen kan en eller flera av plutonerna istället försvara stridsställning och utgöra anfallsreserv. Stab- och trossplutonen fördelas på de övriga plutonerna eller tilldelas ett eget näste. Utrymning av stridsställningar och motståndsnästen Kompanichefen bestämmer när en stridsställning eller motståndsnäste får utrymmas. Vid ordergivning för försvar anges när och under vilka omständigheter omgruppering skall ske. Vanliga uttrycks detta som försvara stridsställning minst intill tidsnummer omgruppera då motståndaren / sidopluton. omgruppera först på vidare order omgruppering beordras av plutonchefen (som erhållit uppgiften) Anfall inom ramen för försvarsstrid Anfall inom ramen för försvarsuppgiften beordras av kompanichefen. Anfallen genomförs med begränsad ambition och strävan är att de är minst rekognoserade och helst också förövade. Anfall genomförs för att; återta en tidigare övergivna stridsställning möjliggöra omgruppering till en ny stridsställning undsätta inneslutna förband Nedkämpa motståndare som hejdats framför en stridsställning eller minering Nedkämpa motståndare som kringgår eller framrycker genom våra stridsställningar Nedkämpa motståndare som luftlandsätter Anfall kan genomföras både inom ramen för kompaniets egna strid och som en del av bataljonschefens stridsplan. I det senare fallet innebär det ofta anfall med hela eller del av kompaniet in i annat kompanis område.

72 MSS MSS :90325 Sid 72 (155) Kompanichefen kan, om läget så medger, ta initiativet och gripa tillfället att utföra oförberedda anfall mot t ex en vikande motståndare. Sådana anfall genomförs med mycket begränsad ambition och risken att anfalla in i ytterligare motståndare, i värsta fall grupperade i stridsställning, beaktas. Om kompaniet vid anfall riskerar att bli bundet i strid så att försvarsuppgiften i övrigt äventyras, avbryts anfallet Försvar i bebyggelse Försvar i bebyggelse planeras, förbereds och genomförs i stort på samma sätt som i annan terräng. Kompaniet är i stort behov av resurser tillförs i form av pionjär-/ ingenjörförband, verktyg, spräng- och tändmedel m.m. för att kunna öka ambitionsnivån med försvarsstriden samt skapa en bättre uthållighet. Försvaret ordnas i flera linjer för att åstadkomma djup i grupperingen. Kompanichefen grupperar plutonerna så att sammanhängande eldsystem skapas. Stridsställningar förbereds för att förtäta och fördjupa försvaret i hotade och/ eller sekundära riktningar. Anfall och omgrupperingar förbereds. Plutonerna strider rörligt från stridsställningar eller mer statiskt från motståndsnästen. Både stridsställningar och motståndsnästen grupperas i regel i hus. Indragna grupperingar eftersträvas, helst i sneda vinklar och på markplan eller de nedre våningsplanen. Brandrisk och husets motståndskraft tas i beaktande vid val av gruppering. Observatörer, eldledare och prickskyttar grupperas högt. Stridsfordon grupperas för eld längs gator, parker, torg och andra öppna platser som medger långa skjutavstånd. Fordonens eldställningar maskeras, antingen genom att insynsskydd av typen barrikader byggs eller genom att de grupperas inomhus. Motståndsnäste i bebyggelse innebär att fältarbeten för överlevnad utförs i husen. Plutonsnäste grupperas i en till två hus. Exempelvis stöttas tak, väggar förstärks och sandsäcksvärn byggs i rummen. Trappor, fönster och dörrar som inte skall användas spärras. Omgrupperingsvägar kompletteras med bräscher i väggar, stegar mm. Brandbekämpning förbereds. Omgivande gator och hus som kan utgöra understödsställningar för motståndaren spärras med stormhinder och mineringar. Civilläget tas alltid i beaktande vid strid i bebyggelse. Område som skall försvaras bör utrymmas. Ytterligare detaljer kring Strid i Bebyggelse beskrivs i Handbok Strid i Bebyggelse, SIB.

73 MSS MSS :90325 Sid 73 (155) 6.6. Funktioner vid försvar Ledning Kompanichefen ska, utöver att leda eget kompani, kunna ta emot och leda understödjande förband. Sådana kan vara; granatkastarpluton ingenjör-/pionjärförband luftvärnstropp SUAV-grupp Samverkanspunkter vid mottagande av underställt/understödjande förband kan vara; kompaniets stridsplan kanaler och frekvenser för samband uppgifter till underställt/understödjande förband ev. behov hos underställt/understödjande förband Underrättelsetjänst Kompanichefen avdelar vid behov eldledare, strids- eller spaningspatruller för underrättelseinhämtning. Dessa grupperas långt fram i (eller i vissa fall framför) kompaniets område och/ eller i sekundära riktningar i syfte att fastställa motståndarens anfalls- och kraftsamlingsriktningar samt för att tidigt kunna ta upp strid. Fältarbeten Vid försvarsstrid kraftsamlas fältarbetsresurserna i regel till fördröjande fältarbeten och fältarbeten för överlevnad. I vissa fall kan även fältarbeten för rörlighet krävas för att iordningställa dolda och skyddade omgrupperingsvägar. De fördröjande fältarbetena, vanligen i form av förstöring, mineringar och spärrar används för att styra motståndarens framryckning i önskad riktning samt för att försvåra stormning av kompaniets ställningar. För att uppnå önskad effekt av fördröjande fältarbeten krävs i regel att de försvaras eller minst bevakas. Möjligheten att påverka motståndaren med framförallt indirekt eld i anslutning till fältarbetena skall alltid beaktas. Mindre förstöringar (t ex vägtrumsprängning) och minspärrar i anslutning till egna stridsställningar kan kompaniet utföra med egna resurser. Skall mer omfattande sprängningsarbeten och mineringar utföras måste kompaniet tillföras resurser. Fältarbeten för egen överlevnad utgörs främst av maskering, värn, truppbefästningar och skenåtgärder. Maskering, skottfältsröjning och grävning av skyttevärn kan utföras med kompaniets reglementerade utrustning. Förberedelsetiden som krävs för dessa åtgärder räknas i timmar. Stridsfordonsvärn och truppbefästningar kräver att resurser måste tillförs, främst i form av maskinpluton. Tidsåtgång för sådana förberedelser är från flera timmar upp till flera dagar beroende på ambitionsnivå.

74 MSS MSS :90325 Sid 74 (155) Den rörliga försvarsstriden kan kräva att pionjärplutonen understödjer med fältarbeten för rörlighet, exempelvis minspaning, minbrytning och att bygga dikesbro. Indirekt bekämpning Vid försvar används den indirekta elden för att; understödja försvar av, och anfall mellan och inom stridsställningar bekämpa fiender som grupperar sig för anfall eller som försöker kringgå försvaret understödja omgrupperingar av plutoner stödja striden vid våra fältarbeten (för att uppnå kombinerade vapen) avskärma fienden belysa stridsfältet Eldledningsgruppen grupperas vid en stridsställning med goda observationsmöjligheter, i regel i anslutning till kompanichefens uppehållsplats. I vissa fall kan det finnas behov att dela e- gruppen, för att möjliggöra att kunna arbeta på två täter. Plutonchefer och gruppchefer ska vid behov kunna eldobservera. Artillerielden förbereds enligt kompanichefens order mot de platser där fienden inte får gruppera och där fienden förväntas framrycka. Platser som är lämpliga att registrera som mål är; där fältarbeten förberetts där fienden kan tänkas ta eld- och stridsställningar egna stridsställningar och motståndsnästen kanaliserande terrängpartier Logistik Utifrån de tre skedena i försvarsstriden, planering av försvar, förberedelser för försvar samt genomförande av försvarsstrid, understödjer kompaniets stab- och trosspluton med resurser för att under de två första skedena skapa förutsättningar för försvarsstriden. Detta görs genom tillförsel av eventuella efterfrågade förnödenheter, t ex sandsäckar, taggtråd, extra ammunition och minor. Under det sista skedet understöds kompaniet med omhändertagande av skadad personal eller fordon i, eller i direkt anslutning till, plutonernas stridställningar, alternativt vid för kompaniet angivna platser dit plutonerna själva för sina skadade fordon eller soldater. Underhållsvägarna i kompaniets område måste förberedas noggrant. De ska vara tydligt uppmärkta och väl skyddade. De trossdelar som inte behövs för direkt understöd av striden, grupperas i kompaniets bakre område i skydd av övriga förbandet. Om möjligheten finns används med fördel gruppering i kvarter. Fordon som används aktivt i, eller för understöd av striden ska förberedas för stridsbogsering i den mån det är möjligt. Plutonerna ska som en del av sina försvarsförberedelser inreda fordon för evakuering av skadade och sjuka. Övriga fordon som inte måste användas i striden förs undan och grupperas i skydd.

75 MSS MSS :90325 Sid 75 (155) I planering av försvaret eftersträvas, om tiden medger det, att kvartermästaren (kvm) deltar i planeringsprocessen. Detta för att tidigt kunna identifiera eventuella understödsbehov kompaniet har, t ex från trosskompaniet, i form av i första hand diverse förnödenheter för att lösa en försvarsuppgift. Vid planering ska det minst framgå för kvm: Vad vill kompanichefen, vilka behov finns för att lösa denna uppgift? När i tid, kopplat till sin stridsplan, ser kompanichefen att ev. understöd ska ske? Vilka mandat har kvm för att genomföra önskad verksamhet? Under skedet förberedelser för försvar ska stab- och trossplutonen, efter det att eventuella förnödenhetsleveranser genomförts, eftersträva att om tiden medger framrycka längs de tilltänka vägar/stråk som ska användas av egna förband under försvarsstriden. Detta för att möjliggöra att samtliga fordon känner till vilka vägar/stråk som ska användas under försvarsstriden. Förutom det får plutonchefen på detta sätt en bra uppfattning om framryckningstider och eventuella terrängpartier som kan försvåra bogseringar av skadade objekt, eller evakuering av skadad personal. I skedet genomförande av försvarsstrid ska de delar ur stab- och trossplutonen som är efterfrågade finnas i direkt anslutning till de försvarande plutonerna. Syftet med detta är att undvika att trossdelar framrycka från det bakre området för att hämta skadade objekt eller skadad personal, samtidigt som den försvarande plutonen lämnar sina ställningar för att framrycka till nästa stridsställning, eller motståndsnäste. Dock skall det av order tydligt framgå vilka lednings- och lydnadsförhållanden som råder för de delar ur stab- och trossplutonen, t ex sjukvårdsgrupper och bärgningsgrupp, som finns framgrupperade. Eftersträvansvärt är att de delar som behövs i direkt anslutning till stridställningarna leds av ordinarie chef, d.v.s. stab- och trossplutonchefen, som då ska finnas i direkt anslutning till sina enheter.

76 MSS MSS :90325 Sid 76 (155) 7. FÖRDRÖJNINGSSTRID 7.1. Inledning Fördröjningsstrid syftar till att vinna tid för egna åtgärder, tillfoga en motståndare förluster eller att begränsa motståndarens utbredning. Fördröjningsstrid genomförs med en kombination av anfall och försvar samt med stöd av fördröjande fältarbeten och indirekt eld. Strävan är att föra striden över hela fördröjningsområdets djup. Tidsförhållanden måste klarläggas. Fördröjningsuppgift måste klart ange hur länge motståndaren ska fördröjas och hur stora enheter som tillåts passera området. Då bataljonschefen överväger hur anfall och försvar skall kombineras med fördröjande fältarbeten och indirekt bekämpning sker detta främst med hänsyn till under hur lång tid uppgiften ska lösas, terrängens karaktär, egna och motståndarens förbands sammansättning och stridsvärde samt tid för förberedelser. Fördröjningsmanövrar Hur striden förs på bataljonen styrs av syftet med striden. Om syftet är att vinna tid så ska motståndaren påverkas i ett tidigt skede och striden förs i huvudsak genom upprepade anfall, men också genom försvar av stridsställningar, över ytan. Striden understöds av fältarbeten och indirekt eld. Detta sätt innebär att vi byter terräng mot tid. Bild 7:1 Tidsfokuserad fördröjningsstrid Om syftet är att tillfoga motståndaren förluster och därigenom minska dennes anfallskraft så bör motståndaren släppas in på ett relativt stort djup innan denne börjar påverkas. Striden förs i huvudsak med fördröjande fältarbeten som försvaras från förberedda stridsställningar med direktriktad och indirekt eld. Bild 7:2 Förlustfokuserad fördröjningsstrid Syftet kan också vara att minska motståndarens utbredning, eller att styra motståndaren till områden där dennes handlingsfrihet minskas. Detta kan t ex ske genom utförande av begränsade fördröjande fältarbeten eller försvar av nyckelterräng, som ger motståndaren möjligheten att fortsätta, men då i en riktning som vi vill. Detta kan leda till att motståndaren tror sig ha

77 MSS MSS :90325 Sid 77 (155) framgång, när det egentligen är vi som styr denne. När motståndaren sedan når området som vi försvarar börjar vi påverka denne, och då kraftfullt. I detta område ska motståndarens handlingsfrihet vara kraftigt begränsad. Bild 7:3 Utbredningsfokuserad fördröjningsstrid Kompaniets fördröjningsstrid Fördröjningsstrid för olika kompanityper varierar på samma sätt som anfall och försvar beskrivits. Vid förband som uppträder till fots är det vanligast att kompanier tilldelas ett område inom vilket kompanichefen skapar en stridsplan som bygger på försvar och anfall i kombination med minor och indirekt eld. Kompaniet understöds oftast av ingenjörförband. Vid ett mekaniserat eller stridsvagnskompani är det vanligast att kompanierna antingen försvarar stridsställning eller utgör anfallsreserv med hög grad av samordning från bataljonschefen. Behovet av stöd med indirekt eld och minor är inte lika avgörande. Vid ont om tid till förberedelser i betäckt terräng genomförs striden över stort djup med stora inslag av anfall och indirekt eld. Vid gott om tid till förberedelser i betäckt terräng genomförs striden över stort djup med stort inslag av anfall och fördröjande fältarbeten. Vid ont om tid till förberedelser i öppen terräng genomförs striden främst mot motståndarens tät men även på djupet. Striden genomförs med stort inslag av försvar av stridsställningar och indirekt eld. Vid gott om tid till förberedelser i öppen terräng genomförs striden med anfall och indirekt eld med stöd av fördröjande fältarbeten. Kompaniet fördröjer i regel inom ett område av mellan 3x5 km upp till 5x10 km. Områdets storlek beror främst på terräng- och tidsförhållanden. Kompaniet kan, inom ramen för bataljonens fördröjningsstrid, få uppgifterna att; ta terräng försvara terräng och/eller objekt fördröja inom ett område När motståndaren ska börja påverkas av fältarbeten, direkt och indirekt eld, kan bero på syftet med striden. För kompaniets del är det som regel viktigt att tidigt möta och börja påverka motståndaren. Detta vinner tid, antingen åt kompaniets egna förberedelser, eller åt någon annan.

78 MSS MSS :90325 Sid 78 (155) 7.2. Planering Oavsett vilken uppgift kompaniet ska lösa och med vilket syfte den ska genomföras syftar planeringen till att svara på frågorna: Var, när, hur, med vad och med vem, ska jag ta upp striden med motståndaren? Uppgiften Kompanichefen planerar fördröjningsstriden främst med hänsyn till; syftet med högre chefs strid egen uppgift tiden; tid för förberedelser och genomförande terrängen möjligheterna att genomföra underhållstransporter samt evakuering av skadade och sjuka kompaniets möjligheter att genomföra fältarbeten med egna samt tillförda resurser civilläget Terrängen Terrängen värderas för att klarlägga; var luftlandsättningar kan genomföras motståndarens framryckningsvägar var motståndaren tidigt kan tränga in på djupet var det finns naturliga hinder som begränsar motståndarens framryckning vilka möjligheter till fördröjande fältarbeten som finns terräng/stridsställningar varifrån kompaniet kan nå verkan med direkt och indirekt eld var kompaniet kan anfalla lämpliga omgrupperingsvägar möjligheterna att observera indirekt eld Motståndaren Motståndaren värderas för att klarlägga dennes; stridsindelning motståndarens stridsvärde troligaste och farligaste sätt att agera om vi upptäcks för tidigt (motståndaren i förhand) troligaste och farligaste sätt att agera vid stridskontakt (motståndaren i efterhand) Hur motståndaren agerar bygger på dennes doktrinära uppträdande och/eller våra tidigare erfarenheter av strid med motståndaren i liknande situationer.

79 MSS MSS :90325 Sid 79 (155) Eget kompani I vissa fall kan kompaniet behöva göra en tillfällig stridsindelning. Om kompaniet förfogar över robotsystem (t ex RBS55 TOW) och dessa ska kraftsamlas till ett terrängavsnitt så bör dessa samlas till, och utgöra, en tillfälligt sammansatt pluton som ställs under tillfälligt befäl. Som chef för denna avdelas i regel en skytteplutonchef. Vid stridsfordonsförband kan det, på samma sätt, vara aktuellt att skilja skyttetruppen från stridsfordonen, så att man på så vis kan lösa olika uppgifter med de båda delarna. Skyttetruppen försvarar då i regel stridsställningar och stridsfordonen utgör en rörlig anfallsstyrka, alternativt försvarar stridsfordonen en stridsställning som är lämplig med hänsyn till vapensystemen. Strid på djupet av motståndarens gruppering Vid vissa fördröjningsstrids- och försvarsmanövrar kan det var såväl lämpligt som bli nödvändigt att avdela förband för strid på djupet. Detta kan ske såväl inom kompani då en eller flera plutoner avdelas eller inom bataljon då ett kompani avdelas. Denna strid innebär alltid en hög risktagning, främst med hänsyn till omhändertagande av egna skadade. Detta leder till att denna typ av strid oftast genomförs med en begränsad eller låg ambition. Den låga ambitionen innebär oftast att striden begränsas till eldöverfall mot motståndaren. Syftet med striden är att med små medel påverka motståndarens kritiska resurser samt att skapa ett dilemma då striden för över stora ytor. Strid på djupet, oaktat om det genomförs inom kompani eller bataljon, skall alltid som grund ske i mindre förband i syfte att undgå upptäckt. Endast om stora vinster kan förutses eller tillvaratas skall striden genomföras i samlad pluton eller kompani. I syfte att undgå upptäckt bör plutoner och kompanier även grupperas med stora avstånd, vilket även kommer att påverka bl a sambandet och logistiken. Detta är en strid som ställer höga krav på uppdragstaktik. Då striden på djupet skall överges måste förbandet ta sig tillbaka till egna linjer. Detta är en komplicerad manöver som kräver mycket förberedelser och detaljerade order eller samordning. Tillbakaryckningen kan behöva ske under strid. För att undvika strid kan tillbakaryckningen ta avsevärd tid. Detta kan kräva en mycket förtänksam underhålls- och logistik planering. I avslutningen av tillbakaryckningen skall inpassering genom egna linjer genomföras. Detta måste den chef som beordrat striden på djupet noga planera för och samordna under genomförandet. Rekognosering Rekognosering bör ske efter hand och förberedande order ges så tidigt, att de underlydande cheferna får tillräcklig tid för stridsförberedelser. Vid gott om tid sker rekognosering normalt i flera steg.

80 MSS MSS :90325 Sid 80 (155) Inledningsvis sker i regel en översiktsrekognosering varvid kompanichefen tilldelar plutonerna stridsuppgift med elduppgift. Därefter genomför plutonerna detaljrekognosering varvid följande punkter klarläggs; stridsställningar elduppgifter med skjutgränser omgrupperingsvägar måluttag för indirekt eld rökskjutning och belysning var elden ska kraftsamlas var anfall kan genomföras var motståndaren kan väntas kringgå fältarbetsbehov, både avseende fördröjande fältarbeten och fältarbeten för överlevnad Slutligen, efter genomförd detaljrekognosering, fastställer kompanichefen stridsplanen och ger order för stridens förande. Vid ont om tid fastställer kompanichefen platser för fältarbeten och måluttag för indirekt eld samt tilldelar plutonerna stridsställningar och eldområden i syfte att spara tid. All verksamhet sker med hög grad av samordning. De inledande order som kompanichefen ger kan i vissa fall vara baserade enbart på kartunderlag. Vid ont om tid kan plutoncheferna behöva påbörja omedelbar detaljrekognosering med påföljande förberedelser. Det är av stor vikt att plutoncheferna kontinuerligt rapporterar vidtagna förberedelser och åtgärder till kompanichefen i syfte att skapa ett så bra beslutsunderlag som möjligt. När ett kompani ska omgrupperas genom ett annat kompanis område, samverkar cheferna, bl. a. om; planerade och utförda mineringar och blockeringar lämpliga omgrupperingsvägar tider och platser för inpassering anmälan vid passering av kompanigräns vägvisning för omgrupperande förband Då dessa omgrupperingar ofta sker under stor tidspress och stress, ofta från en uppgift där man varit i strid till en annan uppgift, bör lotsning övervägas i syfte att minimera risker för vådabekämpning. Omgrupperingsvägar bör om möjligt rekognoseras och märkas upp. Kompanichefen och plutoncheferna ska komplettera stridsledningsunderlaget med egna och av bataljonschefen beordrade omgrupperingsvägar, fältarbeten och anfallsmål.

81 MSS MSS :90325 Sid 81 (155) 7.3. Förberedelser Grunder Fördröjningsstrid ska föras rörligt och aktivt under en längre tid i ett större område. Från ett eldöppnande till ett annat bör förbandet ha omgrupperat. Kompaniet ska undvika att binda sig i strid. Ambitionen och risktagningen i varje stridsställning blir således lägre. Områdets storlek kan innebära att förflyttningarna mellan stridsställningarna blir långa. Detta medför att en viktig del i förberedelserna, oavsett om man har gott eller ont om tid till förberedelser, är förövning. Cheferna på kompaniet måste noga väga behovet av ytterligare åtgärder för eldförberedelser och fältarbeten mot behovet av förövning. Förövning bör innefatta; besättande av stridsställningar (ordinarie, växel och alternativ) urdragning motanfall omgrupperingsvägar återsamlingsplatser Gott om tid När kompaniet har gott om tid till förberedelser delar kompanichefen som regel in kompaniets område i plutonsområden. Plutonerna förbereder och strider sedan inom tilldelat område. Striden genomförs från förberedda stridsställningar (gruppvisa eller plutonsvisa). Omgrupperingsvägarna mellan stridsställningarna är förberedda. Motanfall kan genomföras och består i regel av framryckning till förberedda stridsställningar. Striden understöds av indirekt eld och fördröjande fältarbeten. För att få så god utdelning som möjligt av mineringsarbeten ska man noggrant analysera var de ska genomföras för att uppnå syftet med striden. Fördröjande fältarbeten kan fylla flera syften, t ex för att; förneka motståndaren tillgång till vissa anläggningar genom spärrning, blockering, förstöring samt minering och hinder i terräng tillfoga motståndaren förluster göra motståndaren gripbar för andra vapensystem Platserna för mineringar bör väljas så att de i bästa fall får verkan och i sämsta fall upptäcks av motståndaren, men då när det är försent. Mineringar ska i huvudsak vara försvarade så att man kan kombinera mineldöverfallet med både direktriktad och indirekt eld. Gynnsam terräng för mineringar är; kanaliserande terräng där kringgång är mycket svår eller tidskrävande vattendrag (diken, åar, bäckar) svåröverskådlig terräng terräng där motståndaren kan tänkas ta eld-/stridsställning

82 MSS MSS :90325 Sid 82 (155) Kraftsamling avseende fältarbeten vid gott om tid sker i regel till; mineringar (utförs så att de inte hindrar egen verksamhet) väg-/förbindelseförstöring (i syfte att under lång tid hindra motståndaren) spärrning (ska snabbt kunna öppnas för egen trafik) blockering (ska inte kunna öppnas utan omfattande röjningsarbete) men kan också innebära; byggande av truppbefästningar, värngrävning skottfältsröjning maskering (även mot termiska sensorer) byggande av förbindelse för egen rörlighet I vissa fall kan fältarbeten för egen rörlighet och överlevnad vara avgörande för att uppnå syftet med striden, samt för att säkerställa underhållstjänst och hälso- och sjukvård över tiden. Måluttag för indirekt eld väljs där vi antingen inte har räckvidd med andra vapen eller för att genomföra strid med kombinerade vapen. Lämpliga måluttag kan bland annat vara; egna mineringar platser där fienden kan förväntas stanna eller ta eldställning/stridsställning framför egna stridsställningar kanaliserande terräng Kompanichefen kan antingen välja att själv hålla i eldtillståndet för indirekt eld, alternativt dela ut det till en pluton i taget beroende på hur grupperingen ser ut och i vilket plutonsområde fienden befinner sig i.

83 MSS MSS :90325 Sid 83 (155) Ont om tid När kompaniet har ont om tid till förberedelser grupperar kompaniets huvuddel samlat i den främre delen av området. Striden förbereds för att kunna föras samordnat från stridsställningar, genom en kombination av försvar och motanfall med understöd av indirekt eld. Kompanichefen kan avdela en särskild styrka, t ex en pluton, med uppgift att genomföra motanfall i olika riktningar, beroende på hur striden utvecklar sig. När förberedelser för att få ett första stopp på fienden är genomförda övergår förberedelserna till minering av, och eldöverfall mot, eventuella kringgångsstråk. Kraftsamling avseende fältarbeten vid ont om tid sker i regel till; spärrning minering och/eller vägavbrott (spränga trumma/förbindelse) maskering (även mot termiska sensorer) skottfältsröjning Härvid är det särskilt viktigt att man jobbar på flera täter samtidigt och att man använder terrängen för att underlätta, och förstärka effekten av, de fältarbeten man hinner genomföra. Måluttag för indirekt eld väljs på samma sätt som vid gott om tid. Dock kan det i detta fall vara viktigt att även kunna möta oönskade eller oväntade händelseutvecklingar med den indirekta elden. Eftersom striden förs med hög grad av samordning så behåller i regel kompanichefen eldtillståndet själv, men kan låta plutonerna målbekämpa.

84 MSS MSS :90325 Sid 84 (155) Bild 7:4 Förhållandet mellan förberedelsetid och områdesindelning. Kompanichefen kontrollerar förberedelserna inför striden, t ex plutonsstridsställningarna, eldsystemet, fältarbetena och omgrupperingsvägarna. Medger tiden det ska förövning genomföras, om inte bataljonschefen beordrat annat. Stridsberedskapen anpassas efter hand. Om uppgiften sträcker sig över en längre tid måste chefen tillse att stridsvärdet på förbandet bibehålls. Fortlöpande fiendeorienteringar är nödvändiga för att ge högre chef beslutsunderlag för stridens förande, t ex anfall eller omgruppering till nya stridsställningar.

85 MSS MSS :90325 Sid 85 (155) 7.4. Genomförande Plutonerna öppnar eld med det system och på det avstånd som medger den bästa verkan med hänsyn till stridens syfte. Detta kan ske antingen på plutonchefens order eller på kompanichefens order. Rapporteringen från plutonerna till kompanichefen är väldigt viktig så att kompanichefen hela tiden har grepp om hur striden utvecklar sig och vilka åtgärder fienden vidtar. Beslutsunderlaget som detta genererar är avgörande för kompanichefens möjlighet att samordna striden och fatta beslut om; urdragningar motanfall omgrupperingar lösgörande av plutoner bundna i strid Kompanichefen samordnar plutonernas omgruppering, så att de dels kan understödja varandra, dels inte kringgås, avskärs eller innesluts. De främre plutonerna ska ges förberedande order om när omgrupperingen ska ske. Då kompanichefen bedömer att en stridsställning ska utrymmas, anger han i order att omgruppering till ny uppgift får påbörjas; tidigast vid angiven tidpunkt vid en viss händelseutveckling först på vidare order när syftet med striden är uppnått Valet av förfaringssätt beror på i vilken utsträckning ett säkert samband kan påräknas samt om tidpunkten för utrymning är av betydelse för andra plutoners strid och omgruppering. Anfall, som är planerade, genomförs då motståndaren; hejdats framför en stridsställning hejdats av fördröjande fältarbeten, t ex mineringar, blockeringar eller andra hinder framrycker genom eller förbi våra stridsställningar luftlandsätter Anfall ska kunna utföras, även om det inte är planerat, för att; vid gynnsamt tillfälle nedkämpa fienden återta en tidigare lämnad stridsställning möjliggöra omgruppering till en ny stridsställning möta kringgång Anfall inom ramen för fördröjningsstrid kan dels vara plutoners anfall inom kompaniets ram, men även kompanier eller delar av kompanier som anfaller in i sidokompaniets område. Anfall mellan sidokompanier sker på bataljonschefs order.

86 MSS MSS :90325 Sid 86 (155) 7.5. Funktioner Ledning Fördröjningsstrid ställer särskilt stora krav på ledning. Det är av stor vikt att alla inom kompaniet är införstådda med kompaniets uppgift och stridsplan för att initiativ ska kunna tas även om lednings- och/eller sambandsbortfall inträffar. Att samverkan mellan plutonerna om pågående verksamhet genomförs är väsentligt om sambandet till kompanichefen förloras. Kompanichefen måste hela tiden sörja för att upprätthålla sambandet inom sitt område. Med tanke på att fördröjningsstrid i regel förs i ett större område än anfalls- och försvarsstrid förs, så ställs troligtvis krav på att särskilda åtgärder för att uppnå detta genomförs. Detta gäller såväl inom kompaniet, som mot högre chef. Dock ska pluton under kortare tid kunna lösa uppgifter under kortare tid utan samband med kompaniets huvuddel. Kompanichefen ska, utöver att leda eget kompani, kunna ta emot och leda understödjande förband. Sådana kan vara; granatkastarpluton ingenjör-/pionjärförband luftvärnstropp SUAV-grupp Samverkanspunkter vid mottagande av underställt/understödjande förband kan vara; kompaniets stridsplan kanaler och frekvenser för samband uppgifter till underställt/understödjande förband ev. behov hos underställt/understödjande förband Om kompaniet är delat så leder kompanichefen respektive ställföreträdaren var sin del. Dock så minskar uthålligheten i ledningen under sådana förhållanden, vilket måste beaktas utifrån under hur lång tid uppgiften ska lösas. Om uppgiften ska lösas under längre tid, eller om uppgiften tydligt innehåller flera olika stridsmoment, bör kompanichefen och ställföreträdaren leda i skift med hänsyn till förberedelsetid och viloläget. Underrättelsetjänst Vid fördröjningsstrid är kompanichefens underrättelsebehov i första hand kopplat till var och när motståndaren framrycker, t ex framryckningsvägar, kringgångar eller omfattningar. Detta innebär att kompaniet måste övervaka vägar och stråk inom eget område.

87 MSS MSS :90325 Sid 87 (155) Indirekt bekämpning Den indirekta elden planeras för att komplettera eldsystem där direkt eld inte kan avges. Den används även för att understödja förflyttning på slagfält, som t ex omgrupperingar mellan stridsställningar. Vid fördröjningsstrid används den indirekta elden för att; understödja försvar av och anfall mellan och inom stridsställningar bekämpa fiender som grupperar sig för anfall eller som söker kringgång understödja omgrupperingar av plutoner stödja striden vid våra fältarbeten (för att uppnå kombinerade vapen) avskärma fienden belysa stridsfältet Eldledningsgruppen grupperas vid en stridsställning med goda observationsmöjligheter, i regel i anslutning till kompanichefens uppehållsplats. I vissa fall kan det finnas behov att dela e- gruppen, för att möjliggöra att kunna jobba på två täter. Plutonchefer och gruppchefer ska vid behov kunna eldobservera. Fältarbeten Vid fördröjningsstrid prioriteras i regel fördröjande fältarbeten och fältarbeten för överlevnad. Mineringsarbeten vid fördröjningsstrid kan genomföras av tillförda pionjär- eller ingenjörförband och tillförd materiel. Detta ska kunna ledas av kompanichefen. Mindre förstöringar (t ex vägtrumsprängning) och minspärrar i anslutning till egna stridsställningar samt skenmineringar kan kompaniet utföra med egna resurser. Genom att tidigt utföra fältarbeten i främre delar av området skapas tid till förberedelser längre bak i området. Befästningar byggs i första hand till personal som saknar annan form av splitterskydd och därefter som (strids-)fordonsvärn. Logistik Under de tre skedena i en fördröjningsstrid, d.v.s. planering, förberedelser och genomförande, understödjer kompaniets stab- och trosspluton med resurser under de två första skedena för att skapa förutsättningar för fördröjningsstriden. Detta görs genom tillförsel av eventuella efterfrågade förnödenheter, t ex minor, spräng- och tändmedel och ammunition. Under det sista skedet understöds kompaniet med omhändertagande av skadad personal eller fordon i, eller i direkt anslutning till, stridställningarna, alternativt vid för kompaniet angivna platser dit plutonerna själva för sina skadade fordon eller soldater. Grunder vid fördröjningsstrid är att underhållstjänsten samt hälso- och sjukvården är framåtriktad. Resurser för evakuering av skadade och sjuka. och bärgningsresurser bör finnas i anslutning till plutonernas stridsställningar, alternativt grupperade så att de snabbt kan nå plutonerna via förberedda transportstråk. Plutonerna ska som en del av sina förberedelser inreda fordon för evakuering av skadade och sjuka.

88 MSS MSS :90325 Sid 88 (155) Fordon som används aktivt i, eller för understöd av striden ska förberedas för stridsbogsering i den mån det är möjligt. Av riktlinjer för striden, alternativt i stående order, bör det framgå hur stridsskadade fordon, som kopplat till tidsförhållanden eller fiendens verksamhet, inte kan omhändertas. I planeringen av fördröjningsstriden eftersträvas, om tiden medger det, att kvartermästaren (kvm) deltar i planeringsprocessen. Detta för att tidigt kunna identifiera eventuella understödsbehov kompaniet har, t ex från trosskompaniet, i form av i första hand diverse förnödenheter för att lösa en försvarsuppgift. Vid planering ska det minst framgå för kvm: Vad vill kompanichefen, vilka behov finns för att lösa denna uppgift? När i tid, kopplat till sin stridsplan, ser kompanichefen att ev. understöd ska ske? Vilka mandat har kvm för att genomföra önskad verksamhet? Vid planeringen av fördröjningsstriden är det särskilt viktigt att förtydliga på vilken nivå beslut om att kvarlämna materiel eller personal tas. Grunden bör vara att fordon och materiel inte får falla i fiendens händer. Detta kan innebära att platsen måste försvaras, eller att fordon som måste lämnas på stridsfältet ska tömmas på skyddsvärd materiel och därefter förstöras. Grunden för vem som fattar beslut om sådana åtgärder bör vara chefen på plats, då denne har bäst lägesuppfattning men beslutsrätten bör åtminstone ligga på kompanichefen. Personal lämnas aldrig på slagfältet! Under skedet förberedelser för fördröjningsstrid ska stab- och trossplutonen, efter det att eventuella förnödenhetsleveranser genomförts, eftersträva om tiden medger framrycka längs de tilltänka vägar/stråk som ska användas av egna förband under försvarsstriden. Detta för att möjliggöra att samtliga fordon känner till vilka vägar/stråk som ska användas under fördröjningsstriden. Förutom det får plutonchefen på detta sätt en bra uppfattning om framryckningstider och eventuella terrängpartier som kan försvåra bogseringar av skadade objekt, eller transport av skadad personal. I skedet genomförande av fördröjningsstriden ska de delar ur stab- och trossplutonen som är efterfrågade finnas i direkt anslutning till de fördröjande plutonerna. Syftet med detta är att undvika att trossdelar framrycka från det bakre området för att hämta skadade objekt eller skadad personal, samtidigt som den fördröjande plutonen lämnar sina ställningar för att framrycka till nästa stridsställning, eller motståndsnäste. Dock skall det av order tydligt framgå vilka lednings- och lydnadsförhållanden som råder för de delar ur stab- och trossplutonen, t ex sjukvårdsgrupper och bärgningsgrupp, som finns framgrupperade. Eftersträvansvärt är att de delar som behövs i direkt anslutning till stridställningarna leds av ordinarie chef, d.v.s. stab- och trossplutonchefen, som då ska finnas i direkt anslutning till sina enheter.

89 MSS MSS :90325 Sid 89 (155) 8. AVVÄRJNINGSSTRID 8.1. Inledning Avvärjningsstrid genomförs som avvärjning av luftlandsättning, landstigning eller avvärjning av motståndarens passage eller tillträde över landgräns eller annan tydligt definierad terrängpunkt. Denna strid ställer specifika krav på bataljonens plan och genomförande vilket ytterligare beskrivs i MSR 6. Då kompani, som en del av bataljonen genomför avvärjningsstrid, löser kompaniet detta genom anfall, försvar eller fördröjningsstrid Avvärjning av luftlandsättning Kompaniet och bataljonen grupperas skyddat och dolt vid platser där luftlandsättning är trolig. Kompaniet strävar efter att undgå upptäckt, vilket t ex kan innebära att gruppering sker på avstånd från platsen där luftlandsättningen tros ske eller grupperas i bebyggelse. Då luftlandsättningen sker påverkas den inledningsvis av observatörer med indirekt bekämpning under tiden som kompaniet framrycker, ofta utan krav på samordning, till förberedda stridställningar, varifrån luftlandsättningen nedkämpas med direkt eld. Då kompaniet kan få ansvarar för ett avsevärt område där luftlandsättningen kan ske leder det oftast till att plutonerna har förberedda stridställningar vid olika platser (ordinarie stridsställningar) och rekognoserade samt förövade alternativa stridsställningar. Kompanichefen kan behöva samla flera plutoner efterhand till en och samma plats där luftlandsättningen sker. Om det är gynnsamt kan även anfall ske i syfte att helt slå luftlandsättningen. Bild på grupperingen.

90 MSS MSS :90325 Sid 90 (155) 9. STABILISERANDE METODER 9.1. Inledning En konflikt kan sällan lösas med endast militära medel. De militära medlens roll är sällan enbart att avgöra kriget, så att en förmånlig fred kan uppnås. Deras roll är ofta också att skapa gynnsamma förutsättningar för andra maktmedel att få genomslagskraft, till exempel diplomati, utveckling eller statsbyggnad. Dessa krävs för att kunna uppnå en stabil fred och utveckling. Våra förband genomför ofta insatser i en multinationell insatsmiljö där FN, EU eller nationer i samverkan engagerar sig i konfliktlösning eller konfliktdämpning. Civila och militära medel måste oftast kombineras samt integreras för att lösa konflikten. Militära insatser kan innehålla aktiviteter som är underordnade och stödjer civila åtgärder. För att de militära förbanden ska vara ett effektivt instrument vid insatser i hela konfliktskalan krävs att de förutom förmågan till strid behärskar stabiliserande metoder. De stabiliserande metoderna är Säkerhetsetablering, Demobilisering och återanpassning Reorganisering och rekonstruktion. De stabiliserande metoderna skall ses som en övergripande inriktning inom ramen för en markoperation med stabiliserande inriktning. Inom ramen för en stabiliserande metod anges vilken eller vilka stabiliserande manövrar som skall genomföras och vilka stabiliserande uppgifter som skall lösas. I många av dagens konfliktområden är de militära enheterna en del av en allomfattande ansats 2, där en nära samverkan sker mellan utveckling av rättsystemet (inkluderande polisen), utveckling av det politiska systemet och bistånd till enskilda människor eller organisationer. De militära förbandens uppgifter blir då ofta att ingripa mot säkerhetshotande verksamhet. De militära förbandens målsättning är i sådana situationer att garantera en tillräcklig säkerhet för företrädare för övrigt utvecklingsarbete, så att de kan arbeta i insatsområdet. Kombinerade vapen får i stabiliserande operationer en bred innebörd och kan på ett påtagligt sätt innefatta informationsoperationer, CIMIC samt humanitärt stöd. Stabiliserande metoder kan användas i alla typer av insatser. Vid fredsbevarande markoperationer kan de bevara den stabila situationen och understödja en framväxande inhemsk legitim säkerhetsstruktur. I en stabiliserande eller säkerhetsskapande markoperation kan de stabiliserande metoderna dels försvåra för en motståndare att få stöd från lokalbefolkningen men också begränsa dennes rörlighet och tillgång till skyddade områden. Vid t.ex. fredsbevarande operationer är kravet stort på opartiskhet vid tillämpandet av de stabiliserande metoderna. Stabiliserande metoder kan tillämpas i en fredsbevarande situation när ingen aktör är fientlig mot våra förbands närvaro men kan också tillämpas i en situation där våra förband har en motståndare. Denna motståndare kan då antas ha ett irreguljärt uppträdande vilket ställer sär- 2 Comprehensive approach

91 MSS MSS :90325 Sid 91 (155) skilda krav på genomförande av stabiliserande metoder. Detta kan t.ex. innebära att en sökoperation riktad mot en irreguljärt uppträdande motståndare kräver att det aktuella området först måste tas och att den efterföljande sökverksamheten innebär en stor risk att utsättas för t.ex. försåtsladdningar. För vidare detaljer kring strid mot irreguljära motståndare hänvisas till Handbok Irreguljär Motståndare. Säkerhetsetablering 3 Genom att etablera och bevara säkerhet möjliggörs för civilbefolkningen att kunna utföra normala samhällsverksamheter samt för aktörer att kunna verka inom ramen för en allomfattande ansats. Etablering av säkerhet följer normalt tidigt efter att större offensiva operationer genomförts. Om möjligt bär lokala säkerhetsstyrkor eller polis ansvar för säkerhetssituationen och våra militära förband skall då kunna stödja dem. Om en väpnad konflikt pågår eller om de lokala styrkorna inte kan etablera en säker situation måste våra förband så tidigt som möjligt försöka få kontroll över situationen och etablera säkerhet i området. Förband skall grupperas där de bäst kan vidta åtgärder och kontrollera säkerhetsläget. Det är avgörande att bevara handlingsfriheten med förband som kan agera snabbt mot alla typer av hot. Säkerhetsetablering kräver stora resurser i form av förband. Demobilisering och återanpassning 4 En nyckelfaktor för att skapa långsiktig stabilitet och att utveckla en nation är att reformera de befintliga delarna i nationens säkerhetssektor, t.ex. milis, reguljära förband, polisstyrkor mm. Avväpning, demobilisering och återanpassning av aktörer i form av t.ex. f.d. stridande parter, säkerhetsstyrkor, miliser och illegala väpnade grupper är en viktig del i att skapa och behålla stabilitet i ett område. Våra förband kan spela en viktig roll i den inledande processen där dessa säkerhetsaktörer avväpnas, demobiliseras, och återanpassas (DDR 5 ) in i samhället som civila eller in i en ny försvars- eller säkerhetsstruktur. I en omvandling av säkerhetsstrukturen i ett konfliktområde spelar skapandet av en framtida säkerhetsstyrka en viktig roll. Våra militära förband kan stödja hela eller delar av denna process främst genom utbildning och träning. Reorganisering och rekonstruktion 6 I den ideala världen kommer andra aktörer än de militära att ha ansvaret för rekonstruktion av nödvändiga funktioner i insatsområdet. Våra förband kommer då att inta en stödjande roll. I de inledande skedena av en insats kan dock militära förband tvingas ta ansvar för detta då inga andra aktörer finns på plats beroende på t.ex. säkerhetssituationen. För att kunna identifiera behov och insatser som kan ge stora effekter är civilmilitär samverkan (CIMIC) av stor vikt för att etablera kontakt och informationsutbyte med t.ex. lokala 3 Security and Control 4 Support to Security Sector Reform 5 Disarmament, Demobilisation and Reintegration, DDR. 6 Support to initial restoration, support to initial governance

92 MSS MSS :90325 Sid 92 (155) myndighetsrepresentanter. Insatserna skall dock inte skapa en beroendesituation mellan lokalbefolkningen och våra militära förband Stabiliseringsmanövrar Inledning Stabiliseringsmanövrarna utgörs av maktprojicering, övervakning, separation av parter, skydd, polisiär verksamhet och utbildning. Stabiliseringsmanövrarna beskriver vilket syfte som skall uppnås inom ramen för en given stabiliserande metod. Maktprojicering Genom att tidigt etablera militär närvaro, kan militära förband bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i ett område. Syftet med militär närvaro i ett område kan vara maktprojicering. Maktprojicering kan användas i avhållande syfte eller i syfte att stabilisera ett område så att civila organisationer kan verka med acceptabel risknivå. Maktprojicering kan ha som syfte att etablera och bibehålla markoperativ kontroll. Handlingsfrihet med larmstyrkor eller reserver är en förutsättning för maktprojicering, men även att lokalbefolkningen och en eventuell motståndare uppfattar att vi har förmåga att ingripa. Bild 8:1 Maktprojicering

93 MSS MSS :90325 Sid 93 (155) Övervakning Militära förband kan bidra till att bevara uppnådd stabilitet och säkerhet genom övervakning. Övervakningen kan inriktas mot vissa geografiska områden eller viss verksamhet, till exempel övervakning av en separationszon eller övervakning av ett område. Övervakning innebär ofta regelbundna kontakter med parterna, lokala makthavare och tjänstemän, lösande av mindre konflikter samt regelbunden rapportering. Bild 8:2 Övervakning Separation av partner Separation av parter genomförs för att kunna avbryta pågående strider eller för att hindra att strider utbryter. Detta genomförs genom att positionera egna stridande förband mellan de stridande parterna. För att lyckas med detta kan våra förband behöva anfalla och ta nyckelterräng för att etablera kontroll över ett visst område. Om parterna inte är inblandade i direkta strider men ändå behöver separeras kan egna förband grupperas i t.ex. en separationszon. Det är av särskild vikt att etablera och upprätthålla egen rörelsefrihet vid denna manöver för att bevara handlingsfriheten. Rörelsefriheten omfattar bl.a. minröjning, hålla vägar öppna samt att parterna tillåter våra förband att röra sig. Bild 8:3 Separation av parter

94 MSS MSS :90325 Sid 94 (155) Skydd Nationellt skyddar Försvarsmakten egen skyddsvärd verksamhet; såväl fasta objekt som verksamhet skyddas bland annat för att hindra tillgrepp av Försvarsmaktens materiel. Internationellt skyddar våra insatta förband vår egen eller någon annans verksamhet eller objekt. Verksamheten kan omfatta fast och rörlig bevakning, teknisk bevakning, transportskydd samt insats med särskilt avdelade enheter. Bild 8:4 Skydd Polisiär verksamhet Militära förband kan bidra till att reformera befintlig säkerhetsstruktur eller bygga upp en ny från grunden. Under ett återuppbyggnadsarbete kan militära förband komma att behöva utföra uppgifter av polisiär karaktär för att hjälpa den lokala poliskåren att upprätthålla lag och ordning. Exempel på uppgifter är patrullering tillsammans med lokal polis eller självständigt, kontroller och genomsökning efter exempelvis illegala vapen i fordon och byggnader eller insats mot folkmassa. Bild 8:5 Polisiär verksamhet

95 MSS MSS :90325 Sid 95 (155) Utbildning Utbildning av lokala militära förband kan syfta till att öka deras militära förmåga och möjlighet att hävda sina intressen mot omvärlden på ett trovärdigt sätt. Därmed kan stabiliteten i aktuellt område öka och risken för konflikter minska. Bild 8:6 Utbildning 9.3. Stabiliserande uppgifter Inom ramen för stabiliserande metoder kan ett kompani behöva lösa ett antal olika stabiliserande uppgifter: Övervakningsoperation Eskort av konvojer Insats mot folkmassa Sökoperation Skydd av objekt, person eller verksamhet Dessa stabiliserande uppgifter syftar bl.a. till att skapa säkerhet och kontroll i områden och längs vägar men också att skapa och upprätthålla en viss grad av kontroll över en befolkning i ett visst område. Att skapa och upprätthålla säkerhet är personal- och tidskrävande och ställer särskilda krav på kompanichefens planering och förmåga att bevara handlingsfriheten. Övervakningsoperation Grunder Det övergripande syftet med en övervakningsoperation är att bibehålla den markoperativa kontrollen i ett område. En övervakningsoperation är en typ av stabiliserande åtgärd som kan pågå över tiden i ett område där en kompanichef fått områdesansvar för ett visst område (AOR 7 ). Operationen genomförs i syfte att påvisa närvaro och därigenom stabilisera situationen i området. När en övervakningsoperation genomförs och det finns en irreguljärt uppträdande motståndare är de främsta syftena att skydda civilbefolkningen, deras tillgångar och möjliggöra för den civila administrationen och ekonomin att fungera. Genom att få vardagslivet att normaliseras påverkas civilbefolkningen att begränsa sitt stöd till motståndaren. Närvaron i området bidrar till normaliseringen och skapar möjligheter att etablera ett gott förhållande till civilbefolkningen och därigenom öka möjligheterna till informationsinhämtning. 7 Area of Responsibility, AOR.

96 MSS MSS :90325 Sid 96 (155) Närvaro i ett område över tiden leder också till att våra förband lär känna området och motståndarens ev. övertag avseende terrängkännedom kan minskas. Övervakningsoperationer innefattar ett stort mått av övervakning genom bl.a. patrullering, fast spaning från observationsplatser samt fasta och rörliga vägspärrar. Övervakningsoperationen kan även innefatta bevakning och skydd av objekt, områden eller personer. I vissa fall kan upprätthållande av t.ex. utegångsförbud behöva genomföras. Inom området kan åtgärder för att begränsa och kontrollera rörligheten för befolkningen behöva vidtas. Planering och förberedelser av en övervakningsoperation Vid planering av en övervakningsoperation bör särskild hänsyn tas till tidigare händelser i området. Tidigare konflikter kan t.ex. basera sig på etnisk tillhörighet varvid det blir viktigt att kartlägga var befolkningsgrupper bor, var lokala politiska och religiösa centra finns i området mm. Även civila aktörer i form av hjälporganisationer mm behöver identifieras och lokaliseras. En analys av invånarnas rörelsemönster och ekonomiska flöden kan också vara av intresse. Egna underhållsvägar, ev. civil FN-administration, civil polis och sjukvård är väsentliga faktorer att hantera så att de skyddas eller på andra sätt kan verka i området. Utifrån dessa utgångsvärden planerar kompanichefen sin övervakningsoperation. Under planeringen gör chefen även avvägningar avseende: behovet av skydd för egna förband t.ex. genom gruppering i befästa grupperingsplatser och behovet av att aktivt påverka omgivningen genom patrullering i mindre förband behovet av att avdela förband för att skydda eller försvara egna sårbarheter t.ex. genom eskorter och behovet av att avdela förband för strid Genomförande av en övervakningsoperation En övervakningsoperation genomförs i regel med ett bataljonsområde som delats upp i kompaniområden där kompanicheferna löser uppgiften självständigt. Grunden för genomförandet av övervakningsoperationer är att kompaniet grupperas samlat eller spritt i främre operationsbaser (FOB) som är befästa platser med ett gott skydd mot direkt och indirekt eld. Dessa baser grupperas i regel utanför eller i utkanten av bebyggelse för minska risken för skador på civilbefolkningen. Baserna kan dock gruppera inne i bebyggelsen i syfte att därmed nyttja befolkningens egenintresse av att undvika strid i bebyggelsen, för egenskydd samt att främja vardagskontakter med befolkningen. Baserna skall kunna understödjas med indirekt bekämpning och det bör finnas flera möjliga framryckningsvägar för förstärkningar. I basen kan skyttekompani eller skyttepluton förstärkt med t.ex. eldledningsgrupp, granatkastare, artillerilokaliseringsradar, hälso- och sjukvårdsresurser och fältarbetsresurser grupperas. Beroende på läget, uppgifter mm kan andra resurser såsom kvalificerade hälso- och sjukvårdsenheter, sambandsenheter samt SUAV förstärka förbandet vid basen. En förutsättning för att nå effekt med en övervakningsoperation och framskjutna operationsbaser är att inte fastna i ett stelt uppträdande som bygger på att förbanden grupperas i baserna och intar ett statiskt uppträdande. Baserna skall istället ge möjlighet till ett aktivt uppträdande i och utanför det område som kontrolleras från baserna.

97 MSS MSS :90325 Sid 97 (155) För att uppnå säkerhet och kontroll så att området stabiliseras genomförs bl.a. patrullering, bevakning, övervakning, kontroll av vägnätet samt vid behov kontroll av befolkningen. Patrullering genomförs anpassat till läget med fordon och till fots för att visa den militära styrkan och närvaron, övervaka de delar av området som ej kan observeras från t.ex. observationsplatser (OP) och inhämta information genom kontakt med lokalbefolkningen. Övervakning av området genomförs i syfte att dels genom närvaro vara stabiliserande och avskräckande men också för att samla information. Övervakningen genomförs från öppna eller dolda observationsplatser (OP). Dold övervakning syftar i regel till att övervaka en specifik plats eller person. Vägnätet i området kontrolleras i syfte att möjliggöra egen och civilbefolkningens rörlighet. Kontrollen uppnås genom bl.a. vägspärrar, fasta eller rörliga vägspärrar samt patrullering. För att kunna hantera uppkomna eller upptäckta hot bör en larmstyrka finnas avdelad vid kompaniet. Om det finns behov av att kontrollera befolkningen i ett visst område kan detta bl.a. genomföras genom att begränsa rörelsefriheten. Detta kan dels genomföras inom ramen för kontroll av vägnätet men också genom utegångsförbud. En övervakningsoperation har en särskild karaktär avseende dess utsträckning i tid och rum. Förhållande mellan tiden, terrängen och tillgänglig trupp kan begränsa möjligheten att skapa handlingsfrihet för kompanichefen. Larmstyrka vid kompani kan utgöras av grupp, tropp eller pluton beroende på läget och stridsvärdet på förbandet. När larmstyrka består av mer än en manöverpluton skall chefen för styrkan vara kompanichef eller motsvarande. Larmstyrka grupperas i regel på central plats men detta är beroende av avstånd till ev. oroshärdar i bataljonsområdet. Vid övervakningsoperationer kan kompaniet vara spritt över en stor yta utan möjlighet för chefen att ständigt ha kontakt med sina plutonchefer. Chefsbesök är därför en viktig del i ledningen som genomförs vid resp. pluton i syfte att kontrollera hur man löser uppgiften.

98 MSS MSS :90325 Sid 98 (155) Bild 8:7 Exempel på kompani som genomför en övervakningsoperation Eskort av konvojer Att skydda konvojer möjliggör rörlighet för både militär logistik men även för hjälpsändningar och humanitärt bistånd. Innan markoperativ kontroll är etablerad i ett område kan hela operationens uthållighet vara beroende av konvojer. Eskort av konvojer innefattar bl.a. skyddet och övervakningen av marschvägen genom t.ex. vägspärrar och observationsplatser, reserver för att skapa handlingsfrihet att kunna möta hot mot konvojen och själva eskorteringen. Genomförande av eskorter beskrivs i FMR Eskort och konvoj (M ). Om hotbilden och situationen i området är av sådan art att det inte är tillräckligt med att genomföra eskort kan den aktuella vägen behöva öppnas genom anfall.

99 MSS MSS :90325 Sid 99 (155) Insats mot folkmassa Grunder Insats mot folkmassa används för att bl.a. möta upplopp, demonstrationer och folkmassor. Uppgiften anpassas till det givna uppdraget och de gällande insatsreglerna. Grundprinciperna för IMF är följande: Agera med rätt metod och resurser i rätt situation. Uppträd dynamiskt och oförutsägbart. Tänk alltid DE-ESKALATION. IMF kan genomföras både med och utan särskild utrustning. Just kravallutrustningens bärande kan vara en faktor som påverkar huruvida en situation eskalerar eller de-eskalerar. Kompanichefen kan välja att kravallutrusta hela eller delar av kompaniet. Vid risk för kravaller hålls i regel minst en pluton i IMF-beredskap med särskild utrustning. IMF-systemets typfall och metoder ger kompanichefen möjlighet att uppträda dynamiskt med kompaniet och för folkmassan på ett oförutsägbart sätt. Uppgift vid IMF är att lösa problemet i den aktuella situationen här och nu de bakomliggande problemen och orsakerna löses med andra metoder vid andra tillfällen, t ex medling, samverkan förhandlingar m.m. En folkmassans anfallskraft är främst proportionell mot dess storlek. Av detta följer att skingrandet av denna är det övergripande målet med vår verksamhet om situationen kräver insats. Kompaniet vidtar åtgärder som svarar mot det som folkmassan gör utan eskalera situationen i onödan. Vårt agerande får dock inte uppfattas som undvikande eller osäkert. Genom att ta reda på folkmassans mål kan kompaniet agera mot den på rätt sätt. Om dess mål inte motsäger vår uppgift, skall i regel konfrontation undvikas Vi måste dock ha beredskap att svara mot den potentiella eskalering av hotnivån som kan uppstå. Exempel på detta kan vara en demonstration som närmar sig ett känsligt område, t ex en affärsgata eller en rivaliserande etnisk grupps område. Vid bedömande inför en IMF uppgift beaktas följande: Förståelse för folkmassans mål. Motsäger de våra mål? Folkmassan måste alltid ges en utväg, både i terrängen och i anseende. Lämpliga öppna områden att driva folkmassan mot. Uppträd om möjligt utanför folkmassans verkansområde för kast. Folkmassan skall få så lite tid som möjligt till förberedelser. Skydd för egna förband (Force protection).

100 MSS MSS :90325 Sid 100 (155) Genomförande Bild 8:8 Metoder för IMF kopplat till våldsnivå och tid Normal patrullering Truppnärvaro Framgrupperad kravalltrupp Synlig kravalltrupp Ta terräng & manövrera med kravalltrupp IMF-beredskap Normal patrullering Den lägsta nivån är när kompaniet genomför patrullering med olika intensitet i tid och rum med fordon eller fottrupp. Med detta säkerställs den lägsta nivån för underrättelseinhämtning. En uppfattning av normalbilden i området erhålls. Patrullerande enheter förses med spaningsfrågor. I många fall är fordonspatruller tillräckligt men fotpatruller är viktiga ur aspekten att man kan känna av stämningar. Truppnärvaro Om en folksamling uppstår krävs en ökad närvaro på platsen främst för att kunna bedriva underrättelseinhämtning genom observation och/eller direkta frågor till befolkningen, men närvaron i sig sänder även en signal. Vi visar att vi ser vad som händer och att vi kan agera om situationen så kräver. Närvaron kan i detta fall verka hämmande. Gränsen mellan patrullering och stationärt uppträdande är kopplat till behovet att kunna skapa sig en bild av hela skeenden. Närvaron kan vara stationär från en plats eller följande där ett visst element i folkmassan observeras. Framgrupperad kravalltrupp Vid demonstrationer och dylikt behövs en tillräckligt stor styrka med hög kravallberedskap, så att vi med kort varsel kan hantera uppkomna problem. Detta innebär i de flesta fall att den behöver vara grupperad på en plats i nära anslutning till det bedömda insatsområdet. Dock skall den i de flesta lägen vara dold för folkmassan eftersom kravallutrustning avviker från vår normala utrustning, kan det uppfattas som provocerande och eskalera situationen på ett oönskat sätt. Den framgrupperade styrkan skall vara utrustad och förberedd att omedelbart kunna genomföra ett antal förberedda omfall.

101 MSS MSS :90325 Sid 101 (155) Synlig kravalltrupp Om folkmassan blir stökig, går till fysiska angrepp med slag eller tillhyggen, kastar föremål av olika slag eller på annat sätt bedöms utgöra ett hot mot våra soldater kravallutrustade soldater grupperas synligt. När kravalltrupp syns kan den verka avskräckande på den del av folkmassan som har fredligare syften. Om den däremot sätts in för tidigt kan ett sådant drag få lugnare personer att ta till våld för att markera sitt missnöje. Personer som har våldsamma syften blir i regel inte avskräckta av kravallutrustade soldater. De får istället ett mål att rikta sin aggression mot och kommer göra det så fort det bjuds tillfälle. Ta terräng och manövrera med kravalltrupp Den högsta nivån är när förbandet manövrerar, anfaller och tar terräng. Grundprincipen är att vi flyttar/skingrar folkmassan för att uppnå ett bestämt mål. Så länge folkmassan är i rörelse hindras eller försvåras dess förberedelser och motåtgärder. När folkmassan är i rörelse får de svårt att kasta projektiler. Det blir samtidigt svårare att påverka sköldlinjen med olika typer av direkta angrepp. Genom att vara i rörelse kan vi påverka en avsevärt större folkmassa än vid statiskt uppträdande. Dynamiskt offensivt uppträdande är det enda möjliga sättet att flytta en numerärt överlägsen folkmassa. Summan av vår vikt och styrka relativt folkmassans kommer sannolikt alltid att vara till vår nackdel. Taktiken bygger på att utnyttja folkmassans flockbeteende, i detta fall flyktbeteende och den enskildes exponeringsovilja. På det sättet kan man säga att man driver folkmassan på flykt. Detta minimerar konfrontation och minskar risken för skador för bägge parter. Genom att ta terräng tar vi initiativet!

102 MSS MSS :90325 Sid 102 (155) Kompani i kravallformering vid IMF (längs väg) Kompaniet kan vid IMF antingen bibehålla ordinarie plutonsindelning eller, vilket är det vanligaste tillfälligt stridsindela plutonerna i två lite större manöverenheter. Grundformeringen för kompaniet är med två manöverenheter i täten. Bakom dessa framrycker kompanichefens bepansrade fordon. Därefter kommer en bärgare samt en eller flera bepansrade fordon för evakuering av skadade och sjuka. Utöver dessa grundläggande resurser kan i vissa fall ytterligare resurser läggas till, t ex flakväxlare och hjullastare med container som används användas för blockad av korsning, lastbil/buss för transport av omhändertagna ur folkmassan, framskjutet underhåll för förnödenhetsberättning m.m. Finns en tredje manöverenhet (pluton) framrycker den i regel i kompaniets kö. Bild 8:9 Kompani i kravallformation Plutonerna grupperar i regel på baslinje med en eller två grupper och en eller två i reserv bakom. Skarpskyttar och observatörer/ kravallkarbinskyttar samt personal för brandsläckning avdelas ur plutonerna och svarar för närskydd i nära anslutning till baslinjen. Ledning Grunden vid IMF är manövertänkande. Vi skall ta och behåller initiativet. En mängd underavdelningar, system och funktioner skall samordnas precis som vid annan strid. Kompanichefen genomför bedömmande och planeringsprocess enligt kapitel Ledning. Tillfällig stridsindelning genomförs om behov föreligger. Anfallsmål/ platser som skall försvaras identifieras. Riktlinjer för eskalering och de-eskalering, tätavlösningar eller andra uthållighetsfrämjande åtgärder fastställs. Kompanichefen leder och samordnar framryckningar, tillbakaryckningar omfattningar och funktioner med order efterhand. Över tiden bör chefen sträva efter att behålla helhetsfokus och i det längsta undvika att involveras i detaljer i främsta linjen. Där leder främste plutonchef.

103 MSS MSS :90325 Sid 103 (155) Normal arbetsfördelning mellan kompanichefen och dennes ställföreträdare bibehålls i möjligaste mån och strävan är att ledning av kompaniet i möjligaste mån sker som vid all annan verksamhet. Kompanichefen väljer en ledningsplats där han har bäst lägesuppfattning eller där avgörande tidskritiska beslut måste fattas på grundval av vad som händer från en sekund till en annan. Kompanichefen bör leda avsuttet när plutoncheferna är avsuttna. I dessa fall är i regel ställföreträdaren uppsutten i ledningsfordon. Prickskyttar/ytskydd Eftersom kompaniets beredskap att möta dödliga hot nedgår när huvuddelen av soldaterna bär kravallutrusning avdelas ytskydd i regel i form av prickskyttar. Prickskyttar med observatörer framrycker och grupperar i lämplig terräng utanför kravallformationen. Prickskyttarna skall kunna verka bortanför skarpskyttarnas eldområden, samt i de flanker dessa inte kan påverka. Syftet med prickskyttarna är att skydda och observera åt kompaniet. Antalet prickskyttar anpassas till förbandets manöveryta och sidoförband. Prickskyttarnas verksamhet leds i regel från någon av prickskytteeldställningarna av därför särskild avdelad chef. Kompanichefen hålls hela tiden underrättad om grupperingsplatser och eldområden. Strävan är att framryckning mellan prickskytteparen sker växelvis och att dessa självständigt väljer grupperingsplatser där observationsmöjligheterna är bäst. Vid större operationer bör en särskild prickskyttesamordnare avdelas. Prickskyttar avdelas i huvudsak enligt följande: Särskild prickskyttegrupp, egen eller extern tillförs kompaniet. Prick- eller skarpskyttar från plutonerna sätts samman som tillfällig prickskyttegrupp. En vanlig skyttegrupp får med sina ordinarie vapen och färdigheter lösa uppgiften Logistik Förnödenhetsförsörjning vid IMF genomförs i huvudsak framåtriktat, d.v.s. förnödenheter körs fram till kompani som är under genomförande. Beroende på läge kan resurser för eskort behöva avdelas för transporterna. Vatten och energibehovet för soldater vid IMF är minst lika stort som under vanlig strid. Vid långvariga insatser kan möjligheterna till tillagning och/ eller utspisning av stridsportion vara mycket begränsade. Nödlivsmedel och energi-bars används i möjligaste mån vid dessa tillfällen. Ammunitionsförbrukningen vid IMF är i regel obefintlig avseende konventionell ammunition men kompaniet kan behöva återfylla kravallpatroner till kravallkarbiner, OC-spray och tårgasfacklor. Möjlighet till ersättning av brandsläckare behöver också säkerställas. Försvarsmedicin Strävan är att ha sjuk(vård)transport kapacitet i kompaniets gruppering. Behov av eskortstyrka beaktas vid avtransport av skadade. Sådan styrka avdelas i regel ur kompaniet.

104 MSS MSS :90325 Sid 104 (155) Skadeutfallen är till övervägande del relaterade till trubbigt våld och brand vid IMF. Fältarbeten Fältarbeten är ett viktigt stöd vid IMF. Försvarsuppgifter är mycket personalkrävande eftersom vi i princip kan försvara lika mycket terräng per soldat som dennes sköld är bred, d v s 60 cm. Så långt som möjligt bör strävan vara att ersätta personal med fältarbeten, exempelvis med typen stormhinder. Dessa måste vara av sådan karaktär att de snabbt kan uppföras och brytas. Därutöver måste de vara utformade så att de inte riskerar att utgöra fara för den egna personalen. Containrar och kravallstaket är lämpliga där vi bedömer att folkmassa och trupp kommer konfronteras i stor utsträckning. Taggtråd använda företrädesvis i flanker och på platser där människor inte bedöms förekomma i så stor utsträckning. Fältarbeten vid IMF försvaras. Detta görs med särskilt avdelad personal som genom anfall med batong eller på avstånd med kravallpatroner bekämpar personer som försöker forcera våra fältarbeten. Främsta linjen av försvarsstyrkan måste vara dimensionerad för att vid större genombrytningsförsök kunna fördröja folkmassan så att kompaniets reserv hinner sättas in. Fältarbetsresurser för egen rörlighet, såsom att bryta hinder och släcka bränder bör avdelas och finnas tillgängligt. Militärpolis För att understödja kompaniet med hantering av personer som omhändertas (fångtjänst) och kriminalunderrättelsetjänst m.m. bör MP enhet understödja kompaniet. MP kan även vissa fall ge kompanichefen beslutstöd i juridiskt relaterade frågor. I det längsta skall det undvikas att ej utbildad personal deltar i MP relaterad verksamhet, annat än som handräckning. Detta för att inte negativt påverka bevissäkring och eventuella efterföljande brottsutredningar. För vidare detaljer kring IMF hänvisas till Handbok Insats Mot Folkmassa.

105 MSS MSS :90325 Sid 105 (155) Sökoperation Grunder Sökoperationer kan bidra till att skapa en stabil situation genom att t.ex. begränsa aktörers rörelse- och handlingsfrihet. Sökoperationer genomförs vanligtvis i syfte att leta efter vapen och explosiva ämnen, inhämta underrättelser eller söka efter efterlysta personer. Sökoperationer kan genomföras i hus och lägenheter eller som ytsök av områden. I regel är sökoperationer en kompaniuppgift där kompaniet understöds av t.ex. ingenjörsresurser och militärpolis. Vid större operationer med flera sökobjekt kan operationen genomföras i bataljons ram. Begreppen sök och genomsöka är viktiga att särskilja Sök är en noggrann undersökning som metodmässigt kan liknas vid en husrannsakan och är i regel tidskrävande. I vissa insatser kan endast utbildad och certifierad personal genomföra sök. Detta regleras av gällande insatsregler. Vid sök i bostäder skall religiösa och kulturella bakgrunder beaktas så att situationen inte förvärras p.g.a. missförstånd eller okunskap. Genomsök innebär att endast en snabb genomgång av hus e.d. sker, t ex om man skall gruppera egna förband i närheten och vill säkerställa egenskyddet. För att genomsöka objekt eller områden krävs inte någon särskild certifiering. Planering och förberedelser av en sökoperation Vid sökoperationer utses, efter underrättelseinhämtning, ett sökområde. I anslutning till sökområdet upprättas inre- och yttre avspärrning: Sökområde: Terräng eller objekt som ska (genom-)sökas. Området bestäms av underrättelser som indikerar var det sökta bör finnas. Yttre avspärrning (outer cordon): Yttre avspärrning syftar till att förhindra att personer kommer in eller avviker utan tillåtelse från sökområdet. Inre avspärrning (inner cordon): Inre avspärrning syftar till att säkerställa säkerheten i sökområdet och att kontrollera verksamhet i direkt anslutning till sökområdet. Inre avspärrning upprättas därför i direkt anslutning till sökområdet.

106 MSS MSS :90325 Sid 106 (155) Bild 8:10 Exempel på områdesindelning vid sökoperation. Sökoperationer planeras i regel förväg men kan likväl genomföras utan lång tid till förberedelser när t.ex. vapen hittas i en bil vid en vägspärr och det uppstår ett behov av att söka igenom de misstänktas bostäder i ett s.k. uppföljningssök. Spaning mot respektive rekognosering av tilltänkta objekt/områden genomförs. Spaningspatrull kvarstannar intill dess att hela operationen är genomförd. Rekognosering måste genomföras utan att avslöja de specifika sökobjekten. Information om sökobjekten avseende t.ex. position, flygbilder m.m. sammanställs som målinformation (target packs). Vid sökoperationer är operationssekretess avgörande för att inte ge förvarning om tänkta sökobjekt. Detta kan bl.a. hanteras genom att planeringen genomförs i liten krets samt att order och målinformation delges sent. Särskilda resurser som t.ex. sökhundar, ammunitionsröjningsresurser och kvinnlig personal kan behöva tillföras. Genomförande av sökoperation För att förhindra att personer vid sökobjektet kan avvika skall en avspärrning upprättas snabbt. Inre och yttre avspärrning upprättas med hög grad av samordning. Om detta inte kan genomföras samtidigt prioriteras inre avspärrning. Kompanichefen upprätthåller sig i regel vid yttre avspärrning för att kunna samordna och möta tillkommande resurser. Under genomförandet av sökoperationen sker kontinuerlig rapportering till kompanichefen. När söket är genomfört och förbandet lämnat området kan spaningspatrull kvarstanna i området i syfte att observera och rapportera verksamhet i och omkring sökta objekt.

107 MSS MSS :90325 Sid 107 (155) Vid korta tidsförhållanden vid t.ex. ett uppföljningssök genomförs ej rekognosering och upprättande av målinformation. Istället prioriteras ett snabbt etablerande av avspärrningarna och därefter genomförs söket. Bild 8:11 Exempel på kompani som genomför sökoperation Skydd av objekt, person eller verksamhet Skydd syftar till att förhindra överraskande fientliga åtgärder i ett område eller mot viktiga objekt och personer eller viktig verksamhet. Områden skyddas för att möjliggöra humanitärt bistånd, skydda viktig infrastruktur eller andra objekt. Denna typ av områden kan etableras med eller utan samtycke av parter. Objekt t.ex. byggnader skyddas mot förstöring eller skadegörelse. I vissa fall kan övergivna objekt skyddas mot att någon aktör tar dem i bruk. Exempel på skyddsvärda objekt kan vara administrativa byggnader, rättsväsendet, järnvägsstationer, kraftverk, raffinaderier eller flyktingläger. Personer skyddas inom ramen för humanitärt bistånd men också för att återetablera lag och ordning. Exempel på skyddsvärda personer kan vara representanter för det internationella samfundet, hjälporganisationer eller hela grupper av t.ex. en viss etnicitet. Skyddet upprätthålls bl.a. genom övervakning, kontroll av infartsvägar och vägnät samt skydd av specifika objekt. Skydd av objekt genomförs som en kombination av övervakning, bevakning och försvar beroende på den aktuella hotbilden. Skydd av objekt kan innebära att pluton måste grupperas vid det aktuella objektet för att möjliggöra egen uthållighet.

108 MSS MSS :90325 Sid 108 (155) Skydd av personer kan kräva omfattande samverkan med militärpolis, militär personskyddspersonal, civil polis och privata säkerhetsföretag Stödjande uppgifter Nationellt används militära förband för stöd till samhället enligt stödförordningen (2002:375) eller lagen om skydd mot olyckor (2003:778). Ett exempel på verksamhet enligt stödförordningen, som inte är tvingande för Försvarsmakten, är stöd till polisen med ammunitionsröjning på civil mark. Enligt lagen om skydd mot olyckor är Försvarsmakten däremot tvungen att stödja, förutsatt att Försvarsmakten inte löser uppgiften försvar mot väpnat angrepp. De vanligaste insatserna enligt lagen om skydd mot olyckor är stöd till polisen vid efterforskning av försvunna personer eller stöd till räddningstjänsten vid till exempel brand, höga vattenflöden, stormar och snöoväder. Stödet kan bestå av personell kompetens, organiserad arbetskraft, materiel och lån av anläggningar. Vid dessa insatser leds Försvarsmaktens enheter på fältet av en militär insatschef. Vid internationella insatser syftar stödet i första hand till att möjliggöra insatser med andra medel än de rent militära, t.ex. möjliggöra för hjälporganisationer att leverera humanitärt bistånd. Stödet kan också syfta till att förändra samhället på längre sikt. Förutom stabiliserande uppgifter kan en bataljon genomföra ett antal olika insatser till direkt stöd för t.ex. det civila samhället, den civila befolkningen i ett visst område eller hjälporganisationer. Stödjande insatser kan genomföras både nationellt och internationellt. Denna typ av stödjande insatser genomförs av militära förband då inga andra resurser finns att tillgå. Exempel på stödjande uppgifter kan vara att: transportera och distribuera förnödenheter eftersöka personer röja efter storm och snöoväder bistå med samband omhänderta skadade bekämpa bränder bevaka övergiven materiel och bebyggelse Stödjande uppgifter genomförs med hänsyn till gällande lagstiftning, insatsregler, krav på opartiskhet och övriga styrningar. Insatserna planeras och genomförs enligt samma principer som övriga typer av operationer avseende planerings- och ledningsmetoder. Särskild vikt skall läggas vid att fastställa lednings- och lydnadsförhållanden samt rapporteringsvägar.

109 MSS MSS :90325 Sid 109 (155) 9.5. Funktioner vid stabiliserande metoder Underrättelsetjänst Vid stabiliserande metoder karaktäriseras underrättelsebehoven av att de till del löper över längre tid än vid t.ex. anfall och försvar. Särskilt tydligt är detta då underrättelsebehoven ofta gäller var folkgrupper bor, politiska strukturer, ekonomiska flöden m.m. Denna information kan ta lång tid att inhämta och bearbeta innan t.ex. en normalbild av ett område kan beskrivas. Dessa grundläggande underrättelsebehov ställer också särskilda krav på att inhämtning genomförs på stor bredd samt att en omfattande grundbearbetning genomförs av insamlad information. Kompaniet utgör en viktig del av bataljonens inhämtningsresurs vid stabiliserande operationer. Efterhand som läget i området blir mer känt kommer underrättelser baserade på inhämtad information bli styrande. Vid vissa typer av operationer hanteras underrättelsebehov och inhämtning på samma sätt som vid anfall och försvar avseende typ av information och tidsförhållanden. Detta kan gälla vid sökoperationer eller då insats mot folkmassa genomförs. Vid övervakningsoperationer kan det förekomma att högre chef genomför underrättelseoperationer inom kompaniets område. Detta kan bl.a. gälla aktiv HUMINT då särskilt utbildade enheter inhämtar information från skyddade källor. En kompanichef kan härvid vara orienterad om att sådan inhämtning pågår utan att veta vem källan är eller vilket område som avses. Indirekt bekämpning Vid stabiliserande metoder avgör läget vilket behovet av indirekt bekämpning är. Ofta innebär insatsreglernas begränsningar att indirekt bekämpning främst användas för att: genomföra en styrkedemonstration. En sådan demonstration kan genomföras i form av t.ex. gruppering av bekämpningförband, övningsskjutning med granatkastarpluton, skarp övning med flygunderstöd eller överflygning med flyg. skjuta varningseld. Varningseld kan beroende på insatsregler och andra principer skjutas med rök-, lys-, övnings- eller spränggranat. Varningseld kan t.ex. användas för att avbryta pågående verksamhet. belysa områden för att underlätta verksamhet vid t.ex. sökoperationer Eldledningsgrupper och flygsamverkansgrupper (TACP) kan genomföra fast spaning. Flygsamverkansgrupper kan även förmedla information från understödjande flyg. Fältarbeten Vid stabiliserande metoder bör bataljonen understödjas av ingenjörförband för byggnation av camp, OP och VCP samt reparation och underhåll av vägar. Dessutom behöver ingenjörförbanden ofta bygga förbindelser för förbandets fordonsklassning. För kompaniet innebär detta bl.a. att förmåga till minräddning (mine rescue team, MRT) tillförs om kompaniet eller del därav utgör larmstyrka. Vid sök och övervakningsoperationer kan kompaniet tillföras sök-, EOD- och IEDD-enheter.

110 MSS MSS :90325 Sid 110 (155) Logistik Genomförandet av stabiliserande metoder understöds normalt från en större bataljonscamp. Metoderna för överlämnandet av förnödenheter kan variera över tiden. De anpassas för att på bästa möjliga sätt säkerställa underhållssäkerheten hos brukaren. Då indikationer tyder på att ledtider blir för långa, understödet bedöms bli avskuret eller då behovet av logistikunderstöd blir tidskritiskt, kan understödet övergå till att framskjutet understödja med en för uppgiften sammansatt underhållsomgång. Bataljon/kompani som har tilldelats eget områdesansvar för en övervakningsoperation bör disponera minst två genomgående underhållsvägar för transporter som medger trafik med standardfordon (BK1). Underhållsvägar bör utgöra en del i högre chefs prioriterade vägnät. Då övervakningsoperationer som regel sträcker sig över lång tid krävs att man ur ett logistiskt perspektiv identifierar behovet av rutinförfaranden. Logistiskt handlar det om att långsiktigt vidmakthålla förbandets uthållighet. Detta görs företrädesvis genom att ha en rutinmässig och säkrad förnödenhetsförsörjning (kompani-/ plutonsupplag av förnödenheter och försörjning av kompanier genom regelbundna underhållstransporter), hög materiell tillgänglighet, preventiv medicin och miljöskydd samt en väl fungerande daglig hälso- och sjukvård. Rutinförfarandet av understödet styrs upp av förbandets stående order. Här i regleras exempelvis: Ersättningstakt för samtliga typer av förnödenheter. Vilken underhållssäkerhet som skall råda vid respektive enhet/kompani. Stöd av medicinska resurser som exempelvis sjukvårdsberedskap till larmstyrka. Vilken bärgnings- och transportberedskap som skall råda för bataljonens resurser. Vilken servicenivå de logistiska enheterna ska understödja med. Om öppettider ska nyttjas och i vilken omfattning (för att möjliggöra en hög uthållighet på dessa delar över tiden). Vid övervakningsoperationer och stödjande insatser kan tredje person drabbas. Därför måste det vid förbandet finnas en beredskap för omhändertagande av civila. Beredskapen kan omfatta filtar, vatten, stridsportioner, sjukvårdsutrustning samt möjlighet till att bygga skydd. Vid en sökoperation beaktas: Förband som ska genomföra sökoperation underställs normalt sjukvårdsförmåga. Befintliga sjukvårdsgrupper kan behöva uppträda delat för att förbättra beredskapen ned till grupp- och omgångsnivå. Helikopterlandningsplatser (Helicopter Landing Site HLS) behöver förberedas i anslutning till genomförandet av operationen eller i direkt anslutning till objektet. Medicinska stödet kan vid sökoperationer även omfatta djurvård då förbandet kan understödjas av enheter med hundar.

111 MSS MSS :90325 Sid 111 (155) 10. MARSCH OCH TRANSPORT Inledning Marsch och transport syftar till att förflytta förband till sin slutdestination på rätt tid med ett minimum av friktioner. Liksom alla annan verksamhet ställs höga krav på planering, genomförande och koordinering av marsch och den underlättas om förbandet har tränat på genomförandet. Marsch sker främst som en förflyttning inom ett operationsområde med egna resurser, men kan understödjas av t.ex. stridsfordonstransport och trafikledning. Marsch kan även ske till fots. Transport genomförs främst vid operativa förflyttningar mellan operationsområden och kan ske med stridsfordonstransport, buss, järnväg, båt eller flyg. Transport beskrivs i MSR 6 Manöverbataljon kap 12. Bataljonen kan marschera på en eller flera vägar. Styrande av valet är hotbilden och/eller vilka möjligheter som finns i form av vägar, stråk och stigar. Exempel på bataljons marsch på en och två täter.

112 MSS MSS :90325 Sid 112 (155) Bild 9:1 Bataljonens ungefärliga marschdjup i tid och längd Marschens igångsättande styrs normalt av en tid då kompanier och fristående plutoner skall passera en kolonnbildningspunkt (KP) i syfte att marschgruppera bataljonen på avsedd ordning och avstånd mellan underavdelningarna. Bild 9:2 Exempel på bataljons igångsättande av marsch För att skydda marschen och förbereda för beredduppgiften kan en förstyrka avdelas. Förstyrkan anpassas efter aktuell hotbild och förbandets uppgift. Den skall ha förmåga att bryta mindre motstånd och fältarbeten. Förstyrkan utgår i så god tid i förväg att huvudstyrkan inte påverkas i marschens genomförande, men medges understöd. På motsvarande sätt kan en bakre skyddsstyrka avdelas för att skydda egna förband bakifrån. Inom ramen för en större transport skyddas bataljonen normalt av annat förband som inte samtidigt genomför egen marsch Planering Kompaniets marsch och transport regleras i regel i stående order. Marsch med understöd av förstärkningsfordon och transport beskrivs i MSR 6 kapitel 12. Marsch och transport planeras med hänsyn till; uppgiften när marschmålet nåtts tidsförhållanden fordonens förmåga och status tillgång till eventuella förstärkningsfordon trafikbestämmelser Följande möjliga friktioner beaktas; hinder, blockader, IED, eller dyl. okontrollerbara civila rörelser extrema vädersituationer (halka, snö, kraftigt regn, blåst o dyl.) dålig standard på vägnät (eller motsvarande) mark- och lufthot broars bärighet

113 MSS MSS :90325 Sid 113 (155) Avståndet mellan grupper och plutoner bestäms av hur den taktiska bilden ser ut inom området, främst avseende hotbild, siktförhållanden samt hur trafiksituationen i övrigt ser ut. Normalt avstånd mellan fordonsenheter är 50 till 100 meter. Vid stort lufthot kan avståndet mellan fordon och grupper ökas till 200 m. I vissa fall kan även ett extra avstånd på 500 m-1000 m behöva tas ut mellan plutonerna. Konventionsskyddade förband utmärkta med t ex röda kors-symbol ska marschera med minst 500 m avstånd till övriga. Order för marschen ges efter hand så att verksamheten inte fördröjs. Ordern ska omfatta främst bestämmelser för; uppgift då marschmålet nåtts marschväg (eventuellt även alternativ marschväg) marschmål eventuella trafikbestämmelser som påverkar marschen (t ex hastighet, belysning) tidpunkter och platser för uppehåll/raster återsamlings- och uppsamlingsplatser om förbandet splittras beredskap underrättelser samband underhållstjänst - tankning - reparation - bärgning - förplägnad hälso- och sjukvård samt transporttjänst lastning på förstärkningsfordon (om sådana disponeras) Exakt utformning för marschorder kan styras genom t ex stående order Genomförande Kompaniet marschgrupperas i regel direkt ur innehavd gruppering. Kompani och pluton marschgrupperas i regel på ett led. Om kompaniet har fordon som av främst hastighetsskäl inte kan marschera med övriga kompaniet avdelas dessa i regel inom ramen för bataljonens marsch till trosskompaniet. Innan dessa fordon utgår sker omlastning av materiel och förnödenheter som behövs för kompaniets lösande av uppgift, vilket regleras av kompanichefen. Fordonen återgår till ordinarie förband på bataljonens marschledares order. Marschledare för kompaniet är i regel kompanichefens ställföreträdare. För att över tiden bibehålla ett högt stridsvärde och insatsberedskap ska kompaniet; Innan marschen påbörjas vara fullt uppfyllda avseende t.ex. ammunition och drivmedel. Under marschen ta tillvara alla tillfällen att återfylla, t ex drivmedel och vatten. Snarast efter avslutad marsch återfylla kompaniet samt kontrollera materielens funktionsduglighet.

114 MSS MSS :90325 Sid 114 (155) Marschhastigheten bestäms av: Hur terrängen ser ut inom marschområdet. Vilka möjligheter till observation som medges. Infrastrukturens möjligheter att stödja marschen. Vilka egenskaper (möjligheter/begränsningar) de ingående förbanden har som genomför marschen. Vilken övrig utrustning som eventuellt måste medföras under marschen. Hotbilden, både på marken och från luften. Marsch leds på motsvarande sätt som annan verksamhet. Befintliga sambands- och ledningsstödssystem nyttjas för att upprätthålla samband och möjliggöra ledning. Vid hot om avlyssning eller störning kan radiotystnad beordras. Vid oplanerade stopp i marschen bibehålls luckor och avstånd. Fördröjningar rapporteras snarast och förbandet är berett att utan tidsförlust fortsätta. Endast i undantagsfall ska ett förband passera ett annat under marschens genomförande. Kompani som förstyrka Kompaniet kan inom ramen för bataljonens marsch avdelas som förstyrka. När kompaniet genomför marsch som enskilt kompani genomförs det på samma sätt som när kompaniet är avdelat som förstyrka. Uppgift till förstyrkan/förplutonen är att: skydda huvudstyrkan mot överraskande anfall framifrån bryta svagare motstånd fastställa lämpliga kringgångsvägar och ordna vägvisning kring förbindelseavbrott, mineringar och andra hinder Om kompanichefen bedömer att marschvägen inte är framkomlig görs anmälan till marschledaren. Om marschomläggning eller kringgång måste genomföras tillser kompanichefen att vägvisning ordnas. Förstyrka ges i regel uppgift att efter hand ta mål längs marschvägen. Uppgiften löses under radiotystnad. Avståndet mellan förstyrkan och huvudstyrkan bör inte överstiga 15 minuter. Marschindelning Om kompaniet framrycker som förstyrka avdelar kompanichefen i regel en förpluton. Förplutonens uppgift är att jämställa med förstyrkans uppgift, men då inom ramen för kompaniets uppgift. Förpluton framrycker i regel ca 5-10 minuter före kompaniets huvuddel. När kompaniet är förstyrka är i regel avstånden mellan fordon och grupper ca meter och avståndet mellan plutoner ca 500 meter. Kompaniets trossdelar går i regel sist i kompaniet, så att skadade fordon eller skadad personal kan tas omhand. Om kompaniet uppträder enskilt och behovet av en bakre skyddsstyrka bedöms som stort, så kan kompanichefen avdela en pluton för detta. Skillnad i indelning mellan att vara förstyrka och att ingå i huvudstyrkan styrs av risken att råka i strid. Risken att råka i strid är i regel större när kompaniet är förstyrka och kompaniche-

115 MSS MSS :90325 Sid 115 (155) fen måste då beakta möjligheten att kunna manövrera med kompaniet med så lite friktioner, som att behöva ändra marschordning, som möjligt. När kompaniet marscherar som en del i bataljonens huvudstyrka avdelar kompanichefen personal som rapporterar när kompaniet ska ansluta i marschen så att rätt ordning uppnås. Kompani som förstyrka/enskilt uppträdande Kompani i bataljonens huvudstyrka Bild 9:5 Exempel på kompanis ungefärliga marschdjup i tid och längd. Rast Raster inplaneras under marschen i syfte att höja stridsvärdet på personal och materiel. Normalt inplaneras inom marschens två första timmar en rast för att genomföra åtgärder under körning/framryckning på fordon. Vid extrema väderförhållanden, såsom extrem hetta, kyla eller dimma måste tätare raster läggas in för att bibehålla förbandets stridsvärde. Evakuering av skadad personal och trasig materiel skall ingå i planeringen.

116 MSS MSS :90325 Sid 116 (155) För att underlätta marschen är det särskilt viktigt att ordern stöds av kartor, oleat, skisser eller annat underlag som grafiskt presenterar vad som ska genomföras och hur detta ska göras. Åtgärder vi d rast Åtgärder kort rast Vid uppehåll under marsch, t ex kort rast, ska kompaniet lämna vägen och om möjligt grupperas flygskyddat. Detta sker på enklaste sätt och kompaniet grupperar på samma stridsgrupperingsform som under marschen. Bild 9:3 Exempel på gruppering vid kort rast. Luckor och avstånd är ca 100 m mellan fordon och ca 200 m mellan plutoner. Åtgärder lång rast Vid längre marsch läggs längre raster in vid behov. Dessa bör vara minuter långa och tas i regel efter 4-6 timmar. Precis som vid kort rast lämnar kompaniet vägen och grupperas om möjligt flygskyddat. Fordonen bör stå så att de snabbt kan köra ut på vägen igen utan att behöva backa. Under lång rast bör samtlig personal beredas möjlighet att lämna fordonet. Grupperingsplatsen skyddas av poster och/eller avsutten personal i stridsställning. Markstridsberedskapsgraden beordras av kompanichefen och styrs av hotbilden. Åtgärder som vidtas av grupper och plutoner framgår av MSR 4 Pluton och MSR 3 Grupp.

117 MSS MSS :90325 Sid 117 (155) Bild 9:4 Exempel på gruppering vid lång rast. Fordonen ställs så att de snabbt kan köra ut på väg utan att backa och truppen tar stridsställning avsuttet. Strid under marsch När som helst under marschens genomförande måste kompaniet vara berett på att övergå till strid. Under planering och genomförande måste därför lednings- och trossdelar marschera på ett sådant sätt att man direkt kan övergå till ledning och understöd av strid. Om kompaniet råkar i strid avdelar kompanichefen om möjligt styrka för att kunna möta hotet. Läget rapporteras till högre chef och bakomvarande förband orienteras. Vilka åtgärder som sedan behöver vidtas på kompaniet beror på läget och order från högre chef. I vissa fall kan motstånd behöva brytas, i vissa fall kan motståndet kringgås. Om kompaniet uppträder enskilt fattar kompanichefen beslut om vilka åtgärder som ska vidtas. Om kompaniet avbryter marschen, t ex till följd av strid, ska kompanichefen i tid orientera bakomvarande förband så att hopklumpning undviks. Om ett fordon tvingas avbryta marschen, t ex på grund av skada, ska fordonschefen anmäla till kompanichefen och sätta ut post för trafikvarning. Om skadan inte går att reparera begärs hjälp från stridstrossen. Personal som skadas och inte kan följa med egen pluton tas om hand av stridstrossen eller hälso- och sjukvårdspersonal längs vägen. När marschmålet nås, anpassas beredskapen och kompaniet övergår från marschgruppering till gruppering för lösande av kommande uppgift.

118 MSS MSS :90325 Sid 118 (155) Strid mot luftmål I regel inhämtar kompanichefen luftlägesbild genom medhörning på bataljonsledningsnätet. Om kompaniet förvarnas om flyganfall vidtas följande åtgärder: Uppsöker närmaste skydd eller skyl omedelbart Förbereder bekämpning i den mån det är möjligt Förbereder att återgå till marsch Om kompaniet utan förvarning utsätts för flyganfall vidtas följande åtgärder: Bekämpar om möjligt flyget Tar skydd Återgår på order till marsch Luftfarkoster bekämpas utan order om kompaniet är utsatt för direkt flyganfall. I övriga fall bestämmer i regel lägst kompanichefen om eldöppnande kopplat till risk för upptäckt Marsch till fots och skidmarsch När kompaniet marscherar till fots eller genomför skidmarsch bör luckor och avstånd mellan enheter vara desamma som vid marsch med fordon. Syftet med detta är att grupper och plutoner ska kunna genomföra åtgärder vid lång och kort rast utan att förbanden klumpas ihop eller går förbi varandra. Vid marsch till fots är marschdisciplinen vid kompaniet i regel 50/10, vilket innebär att av varje timme är 50 minuter marsch och 10 minuter kort rast. Efter var fjärde marschpass tas i regel en lång rast om minuter för att kunna utspisa. Vid skidmarsch är marschdisciplinen vid kompaniet i regel 60/15, vilket innebär att marschpassen sträcks ut till 60 minuter och kort rast till 15 minuter. Lång rast tas i regel efter samma antal marschpass som vid marsch till fots. Åtgärderna som plutoner och grupper vidtar vid kort respektive lång rast framgår av MSR 4 Pluton och MSR 3 Grupp. I instruktioner för respektive fordon framgår de åtgärder som besättningen vidtar i samband med kort och lång rast.

119 MSS MSS :90325 Sid 119 (155) 11. FÖRLÄGGNING OCH ÅTERHÄMTNING Inledning Förläggning och återhämtning genomförs i syfte att återställa kompaniets personal och materiel i stridsdugligt skick och omfattar olika åtgärder som vidtas för att höja kompaniets stridsvärde. Det syftar också till att skapa tid och möjlighet för planering och förberedelser inför kommande uppgifter Förläggning En god och ostörd vila främjar personalens stridsuthållighet och därmed kompaniets stridsvärde. Förläggning ska därför göras så skyddad och bekväm som uppgiften och beredskapen tillåter. Bataljon kan tilldelas grupperingsområde för vila eller återhämtning, som i regel delas upp i kompaniområden. Om kompaniet förläggs inom ramen för bataljonen ger i regel bataljonschefen order om bevakning och eventuell spärrning av de vägar som leder in i området. Om kompaniet förläggs enskilt ger kompanichefen, alternativt kompanichefens ställföreträdare, order för posttjänst och bevakning. Med förläggning avses; Kvarter Byggnad där personal förläggs. Bivack Förläggning i form av tält, skärmskydd eller liknande. Stridsförläggning - Förläggning i eller i närheten av stridställningarna för den personal som kan frigöras utan att stridsberedskapen eftersätts, t ex i kvarter, bivack eller i splitterskyddade fordon. Vid kvarter eftersträvas förläggning av personalen i skyddade utrymmen. Kvarter mörkläggs. Kompanichefen kan anbefalla särskilda åtgärder för att minska risken för upptäckt, t ex förbud att vistas utomhus under dager och begränsning av fordonstrafik. Vid bivackförläggning i samband med återhämtning ställs stridsfordon upp i nära anslutning till en väg som är framkomlig för hjulfordon. Personalen ska ha tillgång till skydd, antingen i splitterskyddade fordon eller i öppet stridsvärn. Tält reses så att eldgivning ut från förläggningen inte hindras. Stridsförläggning intas av stridsgrupperat förband. Förläggningen ordnas i anslutning till förbandets stridsställningar, i fordon, tält, vindskydd, stridsvärn, skyddsrum eller byggnader. Förläggningen förbereds och order ges i så god tid att förbandet kan komma till vila utan dröjsmål. Riskerna för upptäckt minskas genom att förläggningen intas och bryts i mörker eller nedsatt sikt samt genom omsorgsfull maskering. Ett rutinmässigt förfarande ska eftersträvas vid ingående i förläggning, så att förläggningsarbetet kan utföras på flera täter. Rutiner för detta bör framgå av kompaniets stående order.

120 MSS MSS :90325 Sid 120 (155) När kompaniet når förläggningsplatsen, bör den vara rekognoserad och om möjligt förberedd av en förläggningspatrull. Denna består oftast av kompanikvartermästaren eller kompanichefens ställföreträdare samt representant (ställföreträdande plutonchef) ur plutonerna. Rekognoseringsstyrkans fordon avdelas ur kompaniet. Rekognoseringen ska främst klarlägga; kvarter eller bivack in- och utfarter uppställningsplatser för fordon stridsställningar för försvar av förläggningsplatsen latriner Förläggningspatrullen förbereder kompaniets förläggning genom att i mån av tid och behov: kontrollera förekomsten av eventuell vårdanläggning märka ut kvarter eller bivack samt uppställningsplatser för fordon ordna vägvisning Vid inkörning på förläggningsplats undviks uppehåll och hopklumpning på inkörningsvägen. TOLO bör passeras före ingående i förläggning och underhållsrapport lämnas. Annars rapporterar plutonchefen snarast efter ankomsten till förläggningsplatsen ammunitions- och drivmedelsläget samt behoven av reparation och hälso- och sjukvård. Om ammunitionsersättning eller tankning väntas ske medan huvuddelen av plutonen vilar, avdelar plutonchefen befäl och erforderlig personal. Bevakningen anpassas efter den rådande stridsberedskapsgraden. Då kompaniet förläggs inom ett tilldelat område avdelas i regel infarts- och utfartspost. Trafiken inom området enkelriktas för att undvika hopklumpning. Infarts- och utfartsposterna kompletteras i regel med en patrullerande post. Kompanichefen avdelar även en larmstyrka som snabbt ska kunna förstärka posterna eller snabbt ska kunna ta upp strid för att försvara förläggningsplatsen. Samband hålls om möjligt med tråd. Radiotystnad råder i regel vid förläggningstjänst, men en snabb övergång till samband på radio ska vara förberedd. Kompaniet ska kunna larmas snabbt. Orderhämtare ur plutonerna förläggs vid behov vid kompanichefens förläggningsplats.

121 MSS MSS :90325 Sid 121 (155) Bild 10:1 Exempel på kompaniförläggning med tält Återhämtning Återhämtning bör genomföras efter ca tre dygns stridsverksamhet eller då stridsvärdet så kräver. Personaltjänst är viktiga medel för att nå detta syfte. Återhämtning ställer stora krav på förtänksamhet och planering. Återhämtning innebär gruppering på en och samma plats under längre tid (dygn). Det ställer krav på åtgärder för att minska upptäckt såväl vid gruppering som när grupperingen lämnas t.ex. spårigenläggning och omhändertagande av skräp och sopor. Återhämtning genomförs med utnyttjande av; bataljonens egna underhållsresurser i innehavd gruppering eller efter en kortare förflyttning understödjande förbands framgrupperade resurser ortens tillgångar Tidigare hänvisningar bör kvarstå. Återhämtning ska kunna avbrytas inom av högre chef angiven tid. För återhämtning krävs något eller några dygn. Skydds- och bevakningsuppgifter bör lösas av andra förband. Kompanichefens ställföreträdare planerar och leder under kompanichefen återhämtningen med stöd av kompanikvartermästaren, kompaniteknikern och chefen för stab- och tross plutonen. Normalt leds även övriga plutoner av de ställföreträdande cheferna. Behoven av förnödenhetsförstärkning anmäls till bataljonskvartermästaren.

122 MSS MSS :90325 Sid 122 (155) Före en återhämtning ska behovet av reservmateriel klarläggas. Underlaget kan t ex överlämnas i samband med att TOLO genomförs. Resurser för teknisk tjänst tillförs. Dessa ska främst utnyttjas för tidigare behovssatt och rapporterat behov. Vid återhämtning måste i regel ett antal olika åtgärder vidtas. För att kunna kraftsamla rätt resurser till tid och rum kan stationssystem med fördel användas. Syftet med detta är att genomföra återhämtningen så strukturerad och effektiv som möjligt. Exempel på platser som bör upprättas för att kunna vidta dessa åtgärder inom bataljonen eller kompaniet kan vara: 1. Grovrengöring av fordon och bandaggregat samt felsökningar/anmälningar 2. Matlagning 3. Reparationstjänst 4. Vila och hygien 5. Krishantering 6. Hälso- och sjukvård 7. Materielvård 8. Ammunitionsersättning 9. Drivmedelsersättning 10. Taktik-, stridsteknik- och teknikanpassning Personal En viktig del av personalvården är chefens personliga kontakt med underställd personal. Personalen ges tillfälle att utvärdera egna och andras stridsinsatser. Syftet med dessa utvärderingar är att utveckla förbandet inför kommande strider. Kompanichefen skall säkerställa att personaltjänsten ges stort utrymme i samband med återhämtning och vila. En mycket viktig del i detta kommer att vara den helhetsinriktade uppdragsutvärderingen som nämns i kapitel 3. Kamratstöd och avlastningssamtal genomförs vid behov, liksom samtal om eventuella etiska problem. Personalen vilar ut och därefter vidtar utbildning för att återskapa och vidmakthålla personalens förtroende för egen och förbandets förmåga. Underhållstjänst Förnödenhetsförsörjning Strävan ska vara att transportera fram förnödenheterna. Transporter av mindre omfattning, t ex av finkalibrig ammunition eller reservdelar, sker genom hämtning vid trosskompani (motsv.). Transporterna sker om möjligt i mörker och nedsatt sikt. Kompanichefen avdelar vid behov eskort och förbindelseskydd. Inom bataljonens område upprättas minst en sambandsplats vid den väg där huvuddelen av underhållstransporterna till och från bataljonen beräknas passera. Där lämnas upplysningar om var bataljonens underavdelningar är grupperade och lämpliga vägar till dessa.

123 MSS MSS :90325 Sid 123 (155) Materieltjänst Materieltjänsten syftar till att vårda materielen, ersätta förbrukade förnödenheter. Vid behov görs materielutjämning mellan plutoner och kompanier. Ammunition och drivmedel Ammunition och drivmedel bör ersättas före gruppering för återhämtning, i regel genom TOLO. Livsmedel Livsmedel bör transporteras fram till kompanierna genom trosskompaniets försorg. Teknisk tjänst Materielunderhåll Förberedelser; kontrollera materielen, t ex i samband med TOLO, skriv felrapport. beställ reservmateriel. planera genomförandet. kontrollera att alla satser är kompletta. beställ understöd av reparationsgrupp om så bedöms nödvändigt. beställ smörjaggregat, tvättaggregat m.m. rekognosera civila resurser i området, t ex lokaler, och beställ dessa. Utrustning för materielunderhåll; materielvårdssatser. verktygsutrustningar som tillhör materielen. papper/trassel och trasor. kärl för spillolja. reservmateriel. oljor, fetter och dylikt. verktygs- och reservmaterielsatser. fältreparationsmateriel. Åtgärder vid kompani; kompani anmäler det förväntade materielunderhållsbehovet till trosskompaniet (motsv.). Underlaget inom kompani kan exempelvis samlas in i samband med TOLO. trosskompaniet (motsv.) sammanställer behovet av materielunderhållsresurser och beställer reservmateriel, vårdmateriel och reparationsresurser m.m. Genomförande Ordern om underhållsåtgärderna bör innehålla; omfattning, t ex vilka vårdpunkter som ska göras var och när förebyggande underhåll ska ske vem eller vilka som leder och kontrollerar vilket eller vilka materielslag som ska omfattas av förebyggande underhåll var eventuell materiel för förebyggande underhåll finns var reserv-/ersättningsmateriel finns

124 MSS MSS :90325 Sid 124 (155) att kontrollbok ska föras uppgifter till mekaniker var chefen finns att anmälan ska göras när det förebyggande underhållet har genomförts uppgifter om förstärkning, t ex med reparationsgrupp (motsv.) Teknisk personal Kompaniets tekniske chef skall tillsammans med DriftStödsGruppen (DSG); ge brukarna råd och anvisningar för verksamheten kontrollera att åtgärderna utförs rätt utföra mer kvalificerat avhjälpande underhåll hjälpa till med beställning av reservmateriel utföra beordrade tillståndskontroller Uppföljning av vidtagna åtgärder och av materielen omfattar; uppfyllning av samtliga satser kontroll av verktygsutrustningarna stickprovskontroller av visst materielslag, kontrollböcker och felrapporter. Försvarsmedicin Lätt skadade, lindriga sjukdomsfall, soldater med stressreaktioner som behöver bedömas av läkare, transporteras till bataljonsförbandsplats för bedömning, eventuell behandling eller för vidare omhändertagande. En mycket noggrann kontroll avseende personalrapportering är viktigt. De skadade återförs så snart som möjligt till kompanierna. Minneslista återhämtning Före återhämtning bör följande frågeställningar klaras ut inför en återhämtning; vilka tidsförhållanden gäller? Genomförande under 1 2 dygn kompaniets nästa uppgift? Underlag för vilka materielsystem som skall prioriteras vilka egna och understödjande resurser disponeras? gäller ordinarie hänvisningar? vilka trossvägar gäller och vilka civila resurser finns i återhämtningsområdet? krävs framställningar om ytterligare resurser? Görs till högre chef hur är skadeutfallet på materiel och fordon? Underlaget samlas lämpligen in i samband med TOLO vilka reservmaterielbehov finns? Underlaget samlas lämpligen in i samband med TOLO vilka tillsynspunkter skall genomföras? Beror av årstid, tidigare och ny uppgift m.m. vilka materielsystem skall åtgärdas? Förbandsvisa/Materielslagsvisa prioriteras/ behov av framåtriktat understöd? Ge order till resurser tidigt krävs resurser för omhändertagande? Beställ! hur och när skall teknisk personal återhämta?

125 MSS MSS :90325 Sid 125 (155) 12. FUNKTIONER Personaltjänst Personalvård Det är alltid chefen för respektive förband som är ansvarig för personalen. Vid kompaniet är således kompanichefen ansvarig för kompaniets personal. Personalvård bidrar till att bevara eller höja kompaniets stridsvärde. Den ska genomföras så att mänskliga behov tillgodoses även under svåra förhållanden. I bataljonsstab (motsv.) finns präst och bataljonsassistenter med kompetens för att stödja kompanichefen i dennes ansvar och omsorg för sin personal. Avhjälpande personalvård kan vara omhändertagande, krishantering med avlastningssamtal samt återhämtning. Känslobetonade avlastningssamtal innebär att reducera kortsiktig känslomässig och fysisk stress, förebygga långsiktiga konsekvenser av stress samt förstärka soldatens och gruppens välbefinnande. Det är viktigt att det redan på gruppnivå genomförs avlastningssamtal för att hjälpa kamrater som behöver stöd. Stridsvärdesrapportering Stridsvärdet är ett mått på förbandets förmåga att genomföra sina uppgifter baserat på bl.a. statusen på förbandets materiel, tillgängligt underhåll och personalens fysiska och psykiska förutsättningar. Dessa uppgifter värderas och därefter gör chefen en sammavägd bedömning av stridsvärdet. Stridsvärdet kan uttryckas i färgerna grön, gul och röd med följande innebörd GRÖN = Förbandet kan lösa alla uppgifter. GUL = Förbandet kan lösa de viktigaste uppgifterna. RÖD = Förbandet är icke användbart. Inom kompani sker stridsvärdesrapportering enligt kapitel Krigsgravtjänsten På kompani nivå syftar till att på ett värdigt sätt och i enlighet med folkrättens regler omhänderta döda, som tillhör Försvarsmakten eller främmande krigsmakt samt civila döda, inom områden där civil gravtjänst inte verkar eller saknar tillräckliga resurser.

126 MSS MSS :90325 Sid 126 (155) Bild 11:1 Exempel på fältgrav För övriga detaljer se GravtjR, 2002 års utgåva (M ), fastställs att gälla fr.o.m Krigsfångtjänst Krigsfångtjänst på kompaninivå syftar till att beskriva rutiner vid kompaniet avseende omhändertagandet av motståndaren samt transport och förvaring av krigsfånge/krigsfångar. Omhändertagandet Då enheter ingående i kompaniet tar fångar som av olika anledningar väljer att ge upp så ska dessa på lägsta nivå (grupp/pluton) visiteras. Detta i syfte att avväpna fången, samt att om möjligt tidigt kunna omhänderta viktig information som anträffas i fångens utrustning (t ex kartor, oleat, täcktabeller m.m.). All utrustning som tas från en krigsfånge ska dokumenteras. Fången har enligt folkrätten rätt att behålla: uniform personlig skyddsutrustning hjälm identitetshandlingar och id-bricka utspisningsutrustning personliga tillhörigheter som saknar underrättelsevärde

127 MSS MSS :90325 Sid 127 (155) Efter visitation av fånge(-ar) kan respektive pluton få order att transportera dessa till kompaniets hänvisning för fångar (vilket kan vara stridstrossen efter order av kompanichefen). Bild från MSS/STA Bild 11:2 Exempel på visitation av fångar Bild från MSS/STA Bild 11:3 Exempel på transport av fångar Upprättar kompaniet en uppsamlingsplats för krigsfångar i väntan på avtransport till bataljonens trosskompani svarar den enhet som får uppgiften inom kompaniet för skydd och bevakning av platsen intill dess att vidare transport bakåt kan ske. Denna uppgift kan ges till staboch trossplutonen, men med konsekvensen att möjlighet till övrigt understöd nedgår avsevärt. Grundläggande bestämmelser avseende fångtjänst återfinns i Fångtjänstreglemente för Försvarsmakten (FångtjänstR), 2001 års utgåva (M ) Underrättelsetjänst God kunskap om motståndaren, terrängen, civila och andra organisationer samt en väl fungerande underrättelseinhämtning ökar våra möjligheter att bedöma vilka faktorer som kan påverka lösandet av en uppgift. Väl fungerande rutiner för rapportering och delgivning är av stor betydelse för att underrättelser ska kunna erhållas i rätt omfattning, form och tid som behövs för att man kontinuerligt ska kunna dra slutsatser om motståndaren och andra faktorer som kan påverka kompaniets möjligheter att lösa uppgifter. Underrättelsetjänst omfattar planering, inhämtning, bearbetning och delgivning av underrättelser. Kompaniets underrättelsetjänst kan indelas i; underrättelsetjänst för egen verksamhet underrättelsetjänst för högre chef

128 MSS MSS :90325 Sid 128 (155) Planering Analysen av kompanichefens informations- och underrättelsebehov inför lösandet av en uppgift sker i huvudsak i steg 2 uppfatta, under det taktiska bedömandet som beskrivs i kapitel 3 Ledning. Kompanichefen kan ha följande prioriterade informations behov; var motståndaren är grupperad var eller vilken väg motståndaren framrycker storlek på motståndaren hur motståndarens stridsindelning är vilken hastighet motståndaren framrycker i min och OXA-hotet terrängens beskaffenhet civilläget De underrättelser som inte kan inhämtas genom att fråga högre chef, eller att titta på kartan, måste kompanichefen tillse att inhämta. Kompanichefen avdelar då en styrka av lämplig storlek, t ex grupp eller pluton, och delger denna en spaningsuppgift samt kompletterar den med ett antal spaningsfrågor att besvara. En spaningsuppgift ska klart ange vilka underrättelser som i första hand ska inhämtas men eventuellt även på vilket sätt de ska inhämtas. Uppgiften begränsas så att underrättelserna kan inhämtas i tid. De vanligaste uppgifterna för underrättelseinhämtning och deras syfte är följande: Tabell 11:1 Spaningsuppgifter med syften Uppgift Syfte Förband Spana Stridsspana Minspana Inhämta information om motståndaren Utforska plats eller verksamhet Strid ska undvikas Inhämta information om motståndaren genom att ta och bibehålla stridskontakt Åtgärder för att hitta minfria områden och vägar samt i andra hand finna passager genom minerade områden eller för att fastställa om det finns minering, dess utbredning/gränser och om möjligt utläggningsmetod samt mintyper Främst (spanings-)pluton eller (spanings-)grupp Kompani eller pluton Alla förband Spaningsfrågorna anger eller förtydligar syftet med uppgiften, dock utan att ersätta spaningsuppgiften. Spaningsfrågor kan utformas så att de kan besvaras med ja eller nej, men kan också utformas så att de behöver besvaras med löpande text. Exempel: Finns fientlig artillerigruppering vid X-byn? Framrycker fientliga mekaniserade förband i nordlig riktning längs väg A? Hur agerar motståndaren när vi utför eldöverfall?

129 MSS MSS :90325 Sid 129 (155) Inhämtning Vid kompani inhämtas underrättelser främst genom; stridskontakt fast och rörlig truppspaning passning av bataljonens och kompaniets ledningsnät orientering från överordnad chef rapporter från plutoner och grupper samverkan med lokalbefolkning samverkan med lokal polis, räddningstjänst och andra myndigheter, t ex kommunledning (motsv.) utfrågning av krigsfångar Bataljonen har tillgång till SUAV och kan understödjas av TUAV-förband för sin underrättelseinhämtning och underrättelser delges då i form av motståndarorienteringar på bataljonledningsnätet. I vissa fall kan kompaniet underställas SUAV-grupp. Kompanichefen fastställer; vilken information som skall inhämtas hur informationen skall delges grupperingsplats (vid behov) Spaningsuppgifter till SUAV-gruppen formuleras som spaningsfrågor på samma sätt som till en spaningspatrull. SUAV-gruppen rapporterar i regel på kompaniledningsnätet. Hur rapportering av underrättelser sker beror på tidsförhållanden samt under vilka omständigheter och i vilket syfte de inhämtas. Tabell 11:2 Exempel på underrättelserapportering vid olika typer av verksamhet och tidsförhållanden Verksamhet Rapportering Syfte Tidsförhållanden Strid Spaning Patrullering Normal stridsrapportering (t ex FORS) Rapportmall (t ex 7S) Patrullrapport (motsv.) För att kunna avgöra: när ett förband ska omgruppera när motanfall ska ske när urdragning ska ske Skapa sig en bild av det senaste läget vid motståndaren eller en viss plats Att skapa en normalbild av hur de vardagliga förhållandena vid en viss plats, inom ett visst område eller hos en viss befolkning ser ut. I regel korta. Kan handla om sekunder eller minuter Kan vara allt från korta till långa. I regel minuter till timmar. I regel är denna typ av underrättelser inte tidskritiska. Kan handla om dagar upp till veckor och månader. Inhämtade underrättelser, som är av vikt för stridens genomförande, ska snarast delges; underställda chefer högre chef sidoförband

130 MSS MSS :90325 Sid 130 (155) Bearbetning De underrättelser som inhämtats bearbetas av kompanichefen under steg 2 uppfatta och steg 3 skapa i det taktiska bedömandet. Dessa vägs samman med vad som sedan tidigare är känt om motståndaren, terrängen, osv. Efter hand som faktaunderlaget växer börjar kompanichefen spela filmen. Med detta menas att kompanichefen försöker visualisera uppgiftens lösande genom att tänka i banor som, t ex, vad händer när. vad gör motståndaren om.. vad gör jag om.. Detta leder fram till ett antal slutsatser och framgångsfaktorer som i sin tur utgör grunden för den plan som kompanichefen utarbetar under steg 4 besluta, för att lösa uppgiften. Delgivning Resultatet delges plutonerna genom order inför uppgiften som innehåller målbild, genomförande idé, stridsledningsunderlag och 5-punktsorder. Vissa av underrättelserna delges härvid som egna orienteringspunkter, t ex om motståndaren, terrängen och civilläget. Andra underrättelser är inarbetade i planen och påverkar hur kompaniet och plutonerna löser uppgiften, t ex var stridsställningar ska tas samt var och vilka fältarbeten ska utföras Säkerhetstjänst Ansvaret för säkerhetstjänsten åligger normalt bataljonschefen med biträde av utbildad personal ur bataljonsstaben. Självständigt uppträdande kompani måste kunna vidta åtgärder och bedriva säkerhetstjänst enligt bataljonschefens anvisningar. De grundläggande bestämmelserna för säkerheten regleras vanligen i stående order. Dessa kompletteras/förändras vid behov inför exempelvis en viss insats med order. Säkerhetstjänsten vid förband omfattar bl.a. att värdera vad som är skyddsvärt, bedöma hotbilden mot detta samt vidta åtgärder för att skydda det som är skyddsvärt. Säkerhetstjänsten syftar till att kompaniet skall kunna lösa tilldelade uppgifter. Ett förband med en i grunden god ordning och säkerhetsmedvetande från kompanichef till soldat utgör grundförutsättning för att förbandet på ett säkert sätt kan lösa uppgifter. Säkerhet kan typiskt delas in utifrån vilken typ av hot de avser att skydda mot. Härvid skiljs mellan verksamhetssäkerhet 8 och militär säkerhetstjänst 9. Målet för de två verksamheterna är dock liknande då de syftar till att skydda våra förband. 8 safety 9 security

131 MSS MSS :90325 Sid 131 (155) För att värdera och hantera säkerheten vid ett kompani skall arbetet inriktas till att inledningsvis identifiera vad som bedöms vara skyddsvärt. Exempel på vad som kan vara skyddsvärt vid ett kompani är: information om förbandet och dess verksamhet personal verksamhet som förbandet skall genomför materiel som kan vara gränssättande för förbandets förmåga anläggningars utformning (t.ex. grupperingsområden eller camper) Efter att det som bedömts som skyddsvärt fastställts, övervägs och identifieras vilka hot som bedöms kunna påverka det skyddsvärda. Typen av säkerhetshot skiljer sig principiellt inte åt om förbandet verkar i eller utanför Sverige. Aktörsdrivna säkerhetshot beskrivs vanligen inom fem större områden: Främmande underrättelsetjänst Kriminalitet Terrorism Sabotage Subversion Säkerhetsskyddsåtgärder kan riktas mot hotet och/eller minska vår sårbarhet. På så sätt kan åtgärderna sägas minska sannolikheten för att hotet uppträder och/eller konsekvensen om hotet skulle uppträda. Exempel på åtgärder som ökar säkerhetsskyddet vid ett kompani kan vara att: genomföra utbildning säkerställa informationssäkerheten upprätta tillträdesbegränsningar vidta signalskyddsåtgärder För en fördjupning avseende säkerhetstjänst vid förband se MSR 6 Bataljon Bilaga 2.

132 MSS MSS :90325 Sid 132 (155) Skydd CBRN-skydd CBRN-skydd är en förutsättning för att förband skall kunna lösa ställda uppgifter. Målsättning med skyddet är att soldater/sjömän skall ha förmåga att överleva begränsade attacker eller händelser och att förbanden under en längre tidsperiod skall kunna hantera hot eller oförutsedda händelser med minimal påverkan på förbandet. Skyddet omfattas av ett kvalitativt individskydd och en effektiv förmåga till informationshantering och lägesuppfattning, ledning samt varning och rapportering. Utformningen av skyddet ger en hög tillgänglighet på förband och ger chefer på taktisk nivå handlingsfrihet att inom korta tidsförhållanden anpassa skyddet utifrån uppgift och hotbild. CBRN-skyddet är utformat enligt följande: Förbandsresurser som består av personskydd respektive förbandsspecifikt skydd: personskyddet innebär att varje soldat/sjöman skall kunna överleva en CBRNhändelse med bibehållen förmåga att lösa egen uppgift. Skyddet omfattar bl.a. individuell förmåga avseende grundläggande CBRN-kunskap och färdigheter att hantera personlig skyddsutrustning, medicinskt motmedel, kunskap för att varna och rapportera samt genomförande av förebyggande åtgärder. det förbandsspecifika skyddet är utformat från respektive förbands uppgifter och hotbild. Skyddet ska säkerställa förbandets förmåga att kunna lösa huvuduppgifter under CBRN-hot och att kunna omgruppera ur kontaminerad miljö. Förbandsspecifikt skydd omfattar exempelvis CBRN-taktik och ledning, varning och rapportering, övervakning, kartläggning, kollektivt skydd och kapacitet att återställa förband efter eventuell kontaminering. CBRN-skyddet innehåller följande nyckelförmågor och komponenter: Med förbandsresurserna ska förbandet, (utan tillfört CBRN-förband): ha förmåga att över tiden och ytan hantera CBRN-hot under lång tid samt kunna möta oförutsedda CBRN-händelser med goda möjligheter för individens överlevnad. medföra en hög tillgänglighet på förbandet där CBRN-konceptet förutsätts vara en integrerad del i såväl ledningsstruktur och taktik/stridsteknik som system. effektiv förmåga till informationshantering, samordning samt varning och rapportering. ingå som en naturlig del i den totala hot och riskbedömningen vilket återspeglas i förbandens taktiska uppträdande. under pågående uppdrag snabbt kunna anpassas vid förändrad hotbild, antingen med egna resurser eller efter tillförsel av kompletterande materiel och system. medföra lägsta möjliga påverkan på förbandets förmåga att lösa ställda uppgifter. ha grundläggande DIM-kapacitet för till del lösa behoven av larmning och varning samt enklare uppföljning. ha en egen förmåga att i begränsad omfattning (plutons storlek) återställa förbandens förmåga.

133 MSS MSS :90325 Sid 133 (155) Ledning Chefen är ytterst ansvarig för att vidta skyddsåtgärder. Varje förband är skyldigt att svara för sin egen skyddsförmåga, men det finns också en skyldighet att bidra till den samlade förmågan vid t ex internationella operationer. Chefen eller dennes stab skall; genomföra risk och hotbedömning baserad på sammanställning och bearbetning av information från samtliga underrättelsediscipliner. Denna process pågår konstant för att nödvändiga åtgärder ska kunna vidtas. Krav ställs på att CBRN ingår i underrättelseberedningen av insatsmiljön. hantera risker genom att avväga de åtgärder som krävs för att minska CBRN-risker med gällande taktiska krav och behov. Riskhantering kräver ett aktivt och fortlöpande avvägningsarbete anpassa skyddsnivåer genom att skapa en gemensam skyddsnivå och fördelning av resurser för att alla funktioner och förband inom det geografiska ansvarsområdet. Detta för att dessa ska erhålla tillräckligt hög skyddsnivå. genomför prioritering av resurser för kvalificerat CBRN-skydd till funktioner och förband som utgör den egna tyngdpunkten eller är gränssättande för uppdraget. skapa flexibilitet genom modulärt och funktionellt allsidigt sammansatt organisation samt genom att kunna frigöra resurser för att svara upp mot snabbt förändrade hot och risker. Vid kompani är kompanichefen ansvarig för CBRN-skyddet. Kompaniets soldater, grupper och plutoner ansvarar för det personliga skyddet. Kompaniets förbandsspecifika skyddsutrustning försvaras vid stab- och tross plutonen och användandet av den utrustningen tillsammans med aktiva åtgärder leds av chefen för stab- och trossplutonen. Hantering av hot CBRN-riskhantering (CBRN Hazard Management) och därtill hörande skyddsåtgärder nyttjas vid operationer under CBRN-hot, TIM-risk 10 eller i CBRN-miljö. Grundprincipen för riskhantering är att lägga kraften på förebyggande skyddsåtgärder innan en CBRN- eller TIMhändelse inträffar. CBRN-riskhantering består av förebyggande åtgärder och åtgärder efter händelse. Dessa åtgärder syftar till att skydda egna förband mot CBRN-faror. Utgångspunkten ska vara Riskhantering inte riskeliminering. Risken att personella och materiella förluster inträffar kan inte alltid undvikas. Om CBRN-risker helt ska kunna undvikas kommer det att påverka operationens genomförande i tid och resultat. Förebyggande åtgärder krävs för att minska risken för att förbandet blir ett mål för CBRNangrepp och sårbarheten för de skadliga effekterna från ett angrepp. Dessa åtgärder ska övervägas under planerings- och förberedelsefasen. Riskhanteringens mest effektiva åtgärd för att avvärja faran och risken för att bli kontaminerad är att bekämpa eller undvika hotet. Skyddande åtgärder genomförs för att ha en allmän beredskap och att täcka upp för de risker som inte kan avvärjas. Uppföljning är nödvändigt för att justera de ursprungliga åtgärderna till de faktiska och lokala förhållandena. 10 TIM, Toxic Industrial Materiel

134 MSS MSS :90325 Sid 134 (155) Markstridskrafters taktiska övervägande Tidsförluster uppstår vid all verksamhet med större hot eller förekomst av CBRN-stridsmedel. Det kan vara nödvändigt att tilldela större områden än normalt för att lösa en stridsuppgift. Genom större områden ges möjligheter till fler alternativa framrycknings-, omgrupperingsoch underhållsvägar samt insatser i terräng som inte är kontaminerad eller har lägre grad av kontamination. Nyttjande av låglinjer kan vara olämpligt om insats med kemiska eller biologiska stridsmedel har skett, detta gäller även industrikemikalier. I låglinjerna kan det bli höga koncentrationer och ämnena kan ligga kvar under lång tid särskilt vid svag vind. Verka under/efter Riskhanteringsåtgärder påbörjas omedelbart efter att en CBRN-händelse inträffar. Riskhantering består av planlagd anpassning av skyddsutrustning, uppföljning av utsläpp och riskområde, uppföljning av exponering och saneringsåtgärder. Efter en CBRN-händelse behöver förbandschefen tillgång till korrekt och snabb CBRNinformation så att risken och påföljder för fara kan balanseras mot andra taktiska prioriteringar. I planeringen bör en utvärdering av tillgängliga resurser för detektering utföras.

135 MSS MSS :90325 Sid 135 (155) CBRN hot- och skyddsnivåer Tabell 11:3 CBRN-hotnivåer CBRN-hotnivå Hotnivå Färgkod Sannolikhet Beskrivning LÅG Osannolik eller tvivelaktig En stat eller icke statlig aktör har identifierats att möjligen ha förmåga eller intentioner att bekämpa militära förband eller enskild. Det är också möjligt att det endast är indikationer. MEDEL Möjlig En stat eller icke statlig aktör har identifierats ha förmåga och intentioner att bekämpa militära förband eller enskild. SIGNIFIKANT Trolig En stat eller icke statlig aktör har identifierats ha förmåga och intentioner att bekämpa militära förband eller enskild, och kommer troligen att försöka attackera i närtid. HÖG Sannolik En stat eller icke statlig aktör har identifierats ha förmåga och intentioner att bekämpa militära förband eller enskild, och kommer troligen att försöka attackera inom en preciserad tidsperiod och/eller mot ett specifikt mål.

136 MSS MSS :90325 Sid 136 (155) Tabell 11:4 TIM-hotnivåer. TIM-hotnivå Hotnivå Färgkod Sannolikhet Beskrivning LÅG Osannolik eller tvivelaktig TIM-utsläpp kan inte helt uteslutas trots att den industriella infrastrukturen och säkerhetsnivån är god. MEDEL Möjlig Förhöjd risk för TIM-utsläpp råder med anledning av den industriella infrastrukturens förfall och/eller försämring av säkerheten (security). SIGNIFIKANT Trolig Utsläpp av TIM kan ske med kort förvarning med anledning av dålig industriell infrastruktur och/eller otillräcklig säkerhet (security). HÖG Sannolik Det råder omedelbar risk för TIM utsläpp, utan förvarning, med anledning av skador på industriell infrastruktur och/eller brist på säkerhet (security). Hotnivån baseras på en bedömning av sannolikheten för utsläpp genom olyckshändelse, vådabekämpning och medvetet utsläpp. Med industriell infrastruktur avses installationer, lager, transportnätverk och pipeline. TIM hotnivåerna kompletteras med TIM, TIR 11, TIB 12 eller TIC 13. Exempel: TIM/LÅG/TIR 11 TIR, Toxic Industrial Radiological 12 TIB, Toxic Industrial Biological 13 TIC, Toxic Industrial Chemical

137 MSS MSS :90325 Sid 137 (155) Skyddsåtgärder CBRN och TIM vid förband Beroende på hotnivå ordnas skyddsutrustning enligt tabellen nedan. Tabell 11:5 Skyddsnivåer baserat på hotnivå Hotnivå Personlig skyddsutrustning Kollektivt skydd Täckande Skyddsmask Skyddsdräkt Skydd 4) Tillgänglig 1) Planeras LÅG Utdelad 2) Medförd av 3) förband eller individ MEDEL Utdelad Utdelad Medfört av förband, förberett Förberedd SIGNIFIKANT Utdelad Utdelad eller används 3) Upprättat Används HÖG Utdelad Används Aktiverat Används Förklaring: 1) Tillgänglig i den nationella underhållskedjan 2) Utdelad till individ 3) Beroende på chefsbeslut 4) Täckande skydd för personal och materiel. Utöver detta skall kompaniet kunna vidta följande åtgärder enligt högre chefs bestämmande: N/C/TIM varnare grupperas (sker i regel vid varje komp from SIGNIFIKANT) radiak-/c-indikeringspatrull avdelas förbereda larmning förbereda saneringsplats (kräver i regel tillförda resurser) kompletterings utbildning/ övning av skyddsåtgärder. förbereda/ genomföra övertäckning av förnödenheter, materiel och fordon ordna skydd för vilande personal förstärka/ ordna tät klädsel avdela räddnings och röjningsstyrka inta nervgasmotmedel (OBS Endast på särskild order!) vid N hot: veva ner/ montera bort fönster, ta av/ binda ner antenner, skydda och jorda radioapparater i plåtutrymmen

138 MSS MSS :90325 Sid 138 (155) Indirekt bekämpning Den indirekta bekämpningens syfte är att dels verka mot motståndaren men också att möjliggöra egen rörlighet på stridsfältet. En genomtänkt planering av användandet av kombinerade vapen, där indirekt eld-direkt eldminor-rörlighet-skydd, samspelar är en förutsättning för ett effektivt genomförande. Ett väl fungerande samarbete mellan den taktiske chefen, kompanichefen, och den tekniske chefen, eldledningsgruppchefen, är en förutsättning för att planeringen ska bli bra. Kompanichefen bör lägga stor vikt vid att eldledningsgruppchefen ska förstå stridsplanen för att kunna föreslå lämpligt understöd av indirekt eld. Det får aldrig råda någon tvekan om att kompanichefen är ytterst ansvarig för de skjutningar som genomförs Inom ett kompani understöds kompanichefen vid planeringen och genomförandet av den indirekta bekämpningen av kompaniets eldledningsgruppchef (e-gruppchef). Vid vissa typer av kompanier finns även en kompaniartillerichef (kompartchef) i kompanichefens ledningsgrupp. Dennes uppgift är att inom ramen för kompaniets stridsplan säkerställa att alla former av indirekt bekämpning stödjer planen i genomförandet. Detta arbete, samt indelning, gruppering och uppgifter beskrivs metodmässigt i Bilaga 4 till Förhandsutgåva Reglemente för ledning av indirekt bekämpning Metodanvisning Indirekt bekämpning Kompaninivå. Arbetet för e-gruppchefen/kompartchefen är ofta omfattande och tidskrävande vilket innebär att kompanichefen måste involvera denne tidigt i all planering. Vid ordergivning är strävan att stridsplanen och bekämpningsplanen hänger ihop och den order som e-gruppchefen får är att betrakta som ett förtydligande för plutoncheferna. E-gruppchefen får order att understödja kompaniets strid i form av elduppgifter som är beskrivna i MSR 1:3 Ledning. Principiellt finns fyra sätt att leda och styra de indirekta bekämpningssystemen oberoende av nivå. Dessa fyra beskrivs i FU R Ledn Ibek 2011 och är: skjutning från ledningsplats (bataljon eller kompani) tilldelning av eldtillstånd (begränsas av tid och ammunition) tilldelning av prioritering tillstånd att målbekämpa (begränsas av det uppfattade målet, ammunitionsmängd och en tilldelad tid med skjutande förband) Exempel på muntlig eldtillståndsbegäran: VL från QL Eldtillstånd, nedhåll bataljon, 3 es, 10 minuter mellan 1100 och Anhållan om eldtillstånd muntligt skall normalt göras av kompanichefen på högre chefs ledningsnät (BatL) och av e-gruppchefen på tekniskt nät (BrigTSD). Tillstånd ges på båda näten.

139 MSS MSS :90325 Sid 139 (155) Exempel på begäran om målbekämpning QL (eller EL) begär målbekämpning på BatL: VL från QL, målbekämpning, pansarskyttepluton V delen linje 112, slut kom. QL från VL målbekämpa med ZE, UP 1200 säker, slut kom. QL uppfattat klart slut. VL från QL, ett pansarskyttefordon nedkämpat, två viker i västlig riktning, slut kom. VL uppfattat klart slut. Anhållan om målbekämpning skall normalt göras av kompanichefen på högre chefs ledningsnät (BatL). Order om/ tillstånd att målbekämpa ges av högre chef på såväl taktiskt som tekniskt nät (BrigTSD). Indirekta bekämpningsinsatser används för att reducera motståndarens förmåga till strid. Indirekt eld används i huvudsak mot terräng där motståndaren är där motståndaren kan vara där motståndaren inte får vara Detta sker i regel samordnat med direktriktad eld, rörelse och fältarbeten. Vid en mekaniserad bataljon med mekaniserat kompani 90 eller stridsvagnskompani 122 används ofta den indirekta bekämpningen på bataljonsnivån. Bataljonschefen samordnar eld, rörelse och indirekt bekämpning och kompanichefen stridsleds av bataljonens stridsledare för att lösa tilldelade uppgifter samordnat inom bataljonen. Kompaniet kan få uppgiften att eldobservera den eld som bataljonens bekämpningschef skjuter eller att överta den eld som skjuts för att understödja egen strid. Vid en motoriserad bataljon där striden i huvudsak förs som strids till fots blir användandet av de indirekta bekämpningssystemen annorlunda. Det är vanligare att kompanierna tilldelas eldtillstånd för att lösa en uppgift, varvid kompanichefen själv utarbetar en eldplan tillsammans med sin e-gruppchef/bekämpningschef. Begränsningar i tillgången på indirekta bekämpningssystem innebär då ofta att bataljonen genomför striden tidsförskjutet och eldtillståndet mellan kompanierna fördelas. När avgörandet skall ske kan bataljonschefen genomföra skjutning från ledningsplats för att få motståndaren att förflytta sig. När det syftet är uppnått kan eldtillståndet åter tilldelas det kompani som kan lokalisera motståndaren. Vid vissa kompanityper finns även en granatkastarpluton inom kompaniet. En kombination av dessa två metoder kan förekomma. Bataljonerna skall kunna nyttja båda de två beskrivna normalfallen, vilket kan ske om tiden, terrängen, uppgiften eller motståndaren motiverar detta. T.ex. kan en mekaniserad bataljon nyttja den motoriserade bataljonens metoder vid försvar eller fördröjningsstrid eller i betäckt terräng.

140 MSS MSS :90325 Sid 140 (155) Direkt flygunderstöd (CAS) Close Air Support (CAS) är markmålsbekämpning med flygstridskrafter i sådana situationer att det krävs detaljerad samordning mellan markstridskrafterna och flygstridskrafterna för varje vapeninsats. Insatser med Close Air Support får bäst effekt om genomförandet sker enligt en tydligt definierad plan och metod. CAS beskrivs ytterligare i FU R Ledn Ibek För att utföra CAS krävs det att markstridsförbandet har en särskilt utbildad person, en Forward Air Controller (FAC), som leder flygstridskrafterna och ger dem eldtillstånd mot de mål som ska bekämpas. Forward Air Controller (FAC) är en särskilt utbildad person som från en framskjuten position på marken, i luften eller till sjöss leder CAS. Förutom att leda vapeninsats med flyg kan FAC bland annat leda indirekt eld, lösa spaningsuppgift med hjälp av flygresurser samt koordinera användandet av flera aktörer i luftrummet så som indirekt eld, flygplan, helikoptrar och UAV:er. Tactical Air Control Party (TACP) är en eldledningsgrupp som, i och med att gruppchefen är FAC och att uppgiftsspecifik utrustning och utbildning tillförts, förutom att leda indirekt eld även kan leda CAS. För kompanichefen innebär detta att direkt flygunderstöd normalt som lägsta nivå är en del av bataljonens stridsplan. Detta kan innebära att kompanichefen måste anpassa egen strid till högre chefs plan med mycket hög detaljeringsgrad och med krav på hög grad av samordning. TACP-grupper som inte leds av kompanichefen kan förekomma inom kompaniets område. Kompanichefen är samordningsansvarig för TACP-gruppens grupperingar och framryckning. TACP-gruppen får order av bataljonschefen och löser uppgifter åt denne. Emergency CAS (CAS in Extremis) är flygunderstöd som leds av outbildad personal. Emergency CAS skall behandlas som ett tydligt undantagsfall och får inte användas som planeringsförutsättning. Vid behov av Emergency CAS accepterar taktisk chef att han tar en högre risk för egna förluster om han vidarebefordrar en sådan begäran. Alla möjligheter skall utnyttjas att så fort som möjligt tillse att en FAC sätts in i situationen och övertar ledningen av flygunderstödet Luftförsvar De olika typerna av manöverbataljoner skiljer sig organisatoriskt avseende ingående luftvärnsenheter. I den mekaniserade bataljonen ingår det organisatoriskt en luftvärnkanonvagnpluton (Lvkv). Luftvärnsplutonens uppgift är att bekämpa motståndarens luftfarkoster i nära anslutning till bataljonens manöverkompanier. Lvkv-plutonen kan förutom att genomföra luftmålsbekämpning även svara för förvarning om vår egen och motståndarens flygverksamhet. Information om pågående flygverksamhet inhämtas bl.a. med stöd av FM Broadcast med LuLIS (LuftLägesInformationsSystem), egen radarspaning och via radarsamverkan med andra luftvärnsförband. Den mekaniserade bataljonens övriga resurser för luftförsvar är truppluftvärn.

141 MSS MSS :90325 Sid 141 (155) I den motoriserade bataljonen ingår det organisatoriskt inga luftvärnsenheter. Det innebär att bataljonens förmåga till luftmålsbekämpning och förvarning är reducerad. De resurser som finns för luftförsvar är truppluftvärn och FM Broadcast med LuLIS, för att få förvarning om vår egen och motståndarens flygverksamhet. Beredskap för strid mot luftmål Grunden för beredskapen är att bedöma sannolikheten för luftangrepp 14. Beredskapsgraden fastställs av högre chef för gällande operation/insats och baseras på underrättelser och bedömningar av motståndarens förmåga, avsikt och möjlighet till luftangrepp. Förändringar av ARW-nivån bör föranleda ett bedömande så att lämplig skyddsnivå 15 kan intas på förbandet. Tabell 11:6 Beredskapsgrader för strid mot luftmål Beredskapsgrad Innebär Åtgärder som kan vidtas ARW WHITE Attack inte sannolik Inga särskilda åtgärder utöver normala rutiner behöver vidtas. ARW YELLOW Attack sannolik Åtgärder för att minska risk för upptäckt och bekämpning skall vidtas. ARW RED Attack nära förestående eller pågående Åtgärder för skydd och/eller verkan vid luftangreppet. Olika delar av förbandet kan vidta olika åtgärder beroende på vilken uppgift som skall lösas. Vilka åtgärder som vidtas kan bl.a. styras av beredskapsgraden, insatsregler, bataljonens/ kompaniets stående order och uppgiften som skall lösas. Förvarning om pågående luftverksamhet. För att hinna agera på rätt sätt och ge rätt order vid motståndarens luftangrepp eller för att undvika vådabekämpning av våra flygfarkoster krävs förvarning och information om den pågående luftverksamheten. FM Broadcast med LuLIS som finns på bataljonsnivån och vid luftvärnsenheter ger en luftlägesbild av de luftfarkoster som är upptäckta vid flygvapnets radarstationer. Denna information delges normalt kompanierna via bataljonsledningsnätet som en orientering. Exempel på LuLIS läsning på bataljonsledningsnätet: - Alla från VJ - fientligt flyganfall - Gotland mot Norrköping - om ca 10 min - Alla från VK vår CAS flyger över vårt område - om ca 5 min 14 ARW, Air Raid Warning 15 Force protection

142 MSS MSS :90325 Sid 142 (155) Om bataljonen understödjs av luftvärnsenheter (eller om sådana ingår) kan kompanierna även få förvarning och rapporter om luftläget i närområdet via så kallad LOKOR (Lokal Luftlägesorientering). Här är luftläget kompletterat med information inhämtat via luftvärnets radarenheter och eventuellt optiska observationer. Även denna information delges normalt kompanierna via bataljonledningsnätet som en LOKOR-läsning men kan även delges av luftvärnsgrupp direkt på kompaniernas kompaniledningsnät. Detta sker i regel endast om luftvärnsgrupp finns grupperad i, eller i omedelbar närhet av, kompaniets stridsställning. Exempel på LOKOR-läsning från luftvärnsgrupp: - Alla VM från OM - fientligt flygplan Skövde norr 10 km - kurs mot söder - QJ från EO okänd helikopter hovrar 5 km norr er position Luftförsvarsåtgärder De åtgärder som kan vidtas vid det enskilda kompaniet för att höja sin luftförsvarsförmåga kan delas in i passiva/förebyggande och aktiva luftförsvarsåtgärder. Passiva/förebyggande luftförsvarsåtgärder De passiva/ förebyggande åtgärderna syftar i första hand till att minska risken för upptäckt och bekämpning. Exempel på sådana åtgärder är: vid gruppering sprids kompaniet ut med minst 500 m mellan plutonerna. ökning av avstånden inom och mellan enheter i förbandet till de dubbla. ökad marschhastighet. anpassad framryckning inom kompaniet, t ex ansatsvis framryckning över öppna områden där observatörsstyrka är avdelad. marschväg väljs så att framryckning sker i, eller i anslutning till skog. Om möjligt ska framryckningen ske i skuggan av skogen vilket minskar motståndarens upptäcktsavstånd. observationen i luftrummet ökas. särskilda poster avdelas för flygvarning. radiotystnad intas. larmsystem med alternativa sambandsmetoder upprättas. maskering av fordon och övrig utrustning, t ex tält m.m. eldhandvapen, kulsprutor, automatkanoner och kanoner förbereds för truppluftvärn. Aktivt luftförsvarsåtgärder De aktiva luftförsvarsåtgärderna vidtas då luftangrepp är pågående och/eller förbandet har blivit upptäckt. Dessa åtgärder går ut på att bekämpa motståndarens luftfarkoster. Det är i regel kompanichefen som avgör om aktiva luftförsvarsåtgärder skall tillämpas baserat på syftet med högre chefs strid. Bataljonschef och kompanichef kan trots pågående/förestående luftangrepp beordra eldförbud för att förbanden inte ska bli röjda. Bataljonschef och kompanichef kan även beordra eldförbud för att undvika vådabekämpning av våra flygfarkoster. Exempel; Eldförbud mot helikopter söder linjen 101

143 MSS MSS :90325 Sid 143 (155) I övrigt gäller följande regler för truppluftvärn: truppluftvärn har normalt eldförbud mot alla luftfarkoster om inget annat anges. Detta gäller alltid då det saknas insatsregler för eld mot luftfarkoster. vid truppluftvärn som har eldtillstånd mot luftfarkoster skall eld mot varje enskilt flygföretag beordras av lägst enhetschef (gruppchef eller högre) och vid stridsfordon/stridsvagn av lägst vagnschef. rätten att avge eld mot luftfarkoster i självförsvar, gäller oavsett vilka insatsregler som gäller om inget annat anges. Då eld ska avges mot luftfarkoster kommenderas exempelvis: 1.pluton Helikopter klockan 12 Lv Eld Fältarbeten Fältarbeten syftar bl.a. till att förändra eller förstärka terräng och infrastruktur för att öka vår egen rörlighet, fördröja eller begränsa motståndarens rörlighet samt förbättra våra egna förbands verkan, uthållighet eller överlevnad. Genom god planläggning, tidig rekognosering och noggranna förberedelser kan disponibel tid för genomförande ökas. Effekten av utförda fältarbeten är ofta en funktion av tiden. Fältarbeten ger i regel god effekt, men kräver också omfattande förberedelser. Fältarbeten indelas i: fördröjande fältarbeten: spärrning, blockering, förstöring av anläggningar och minering och hinder i terräng. fältarbeten för överlevnad: maskering, skenåtgärder och befästningar fältarbeten för rörlighet: förbindelsearbeten, minspaning och minbrytning övriga fältarbeten: alla mark-, byggnads- eller reparationsarbeten som inte ingår i fältarbeten för rörlighet, överlevnad, eller fördröjande fältarbeten Bataljonens främsta resurs avseende fältarbeten är pionjärplutonen. Denna kan i första hand utföra fördröjande fältarbeten samt har viss förmåga till fältarbeten för rörlighet. Det är av stor vikt att kompanichefen är införstådd i pionjärplutonens organisation och kapacitet. Kompanichefen ska vara beredd att ta emot och samverka med pionjärplutonen, eller andra understödjande enheter, t ex ingenjörförband, och tilldela dessa uppgifter inom ramen för sin strid. Resurserna (tid, mängden fältarbetsmateriel eller förband, samt terrängens beskaffenhet) skall värderas och på ett optimalt sätt stödja kompaniets strid. Alla förband får utan särskild order utföra; maskering befästningar larmanordningar minspaning spärrning av väg minspärr för överrullningsskydd av stridsställning

144 MSS MSS :90325 Sid 144 (155) Bataljonchef får även ge order om; skenåtgärder minering användning av röjningsskydd Fördröjande fältarbeten Fördröjande fältarbeten syftar till att tillfoga förluster och fördröja fiendens framryckning och styrketillväxt. Spärrning syftar till att tillfälligt hindra fienden att utnyttja terräng, väg, järnväg, hamn eller flygfält. Spärrning omfattar kontrollerbara och flyttbara mineringar och/eller flyttbara hinder. Spärrning av väg utförs på en plats som försvårar kringgång, t ex i anslutning till vattendrag eller i starkt kanaliserande terräng. En spärr ska på kort tid eller inom angiven tid kunna öppnas för vår trafik. Röjningsskydd till minor får inte användas. Blockering syftar till att under begränsad tid hindra fienden att utnyttja väg, järnväg, hamn eller flygfält. Blockering ska inte kunna röjas utan omfattande arbeten. Blockering av väg bör ansättas samtidigt på stort djup. Objekten får inte skadas allvarligt. För att åstadkomma effektiva blockeringar bör mineringar, både skarpa och skenmineringar, kombineras med blockeringar av annan materiel, t ex bilvrak, rasmassor, containrar eller liknande. Förstöring syftar till att under lång tid hindra fienden att utnyttja terräng, väg, järnväg, hamn och flygfält samt transportmedel, maskiner och förnödenheter. Vägförstöring utförs främst genom sprängning av trummor, broar och vägbankar samt minering i och mellan dessa avbrott. Förstöring av väg bör ansättas samtidigt på stort djup. Röjningsskydd till minor ska ingå i största möjliga utsträckning. Om objekt ska förstöras, ska kompanichef erhålla en skriftlig order. I ordern anges om förstöring ska ske; så snart föremålet laddats vid angiven tidpunkt på senare order i visst, noga angivet läge (undantagsfall). Om förstöring inte ska utföras så snart objektet laddats, anges även sprängberedskap enligt FältarbR F Spräng, Bilaga 20:2. Mineringar En minerings stridstekniska ambitionsnivå anges som störande, fördröjande eller hindrande. Vilket syfte som väljs beror främst på stridsplanen, terrängen, tillgången på minor samt disponibel tid för förberedelser och utläggning. Mineringarna utförs så att de inte hindrar egna förbands verksamhet. Störande minering består av 300 stridsvagnsminor per kilometer i front och innebär att ett breddgrupperat stridsfordonsförband, som utan minröjning framrycker genom mineringen, kan drabbas av upp till 10 % förluster.

145 MSS MSS :90325 Sid 145 (155) Fördröjande minering består av 600 stridsvagnsminor per kilometer i front och innebär att ett breddgrupperat stridsfordonsförband, som utan minröjning framrycker genom mineringen, kan drabbas av upp till 30 % förluster. Hindrande minering består av 900 stridsvagnsminor per kilometer i front och innebär att ett breddgrupperat stridsfordonsförband, som utan minröjning framrycker genom mineringen, kan drabbas av upp till 50 % förluster. Vid strid i bebyggelse används med fördel sidverkande minor. Dessa kan lätt döljas och ger i regel god fördröjande effekt. Vid utförande av stridsvagnsmineringar i bebyggelse bör de infrastrukturella skadorna beaktas. Under vägar går ofta ledningar för avlopp, el- och vattenförsörjning samt telekommunikation. Mineringar bör alltid försvaras, men minst bevakas. De bör också kombineras med indirekt eld. Inom minfria områden får inga minor läggas ut. Skenminering får inte anordnas i minfria områden. Protokollföring och Rapportering Protokollföring syftar till att minska risker för egna förband och underlätta röjning. Normalt påbörjas protokollföring i samband med rekognosering. Minprotokoll ska dock senast upprättas vid mineringens genomförande. Protokoll upprättas i originalexemplar av utläggande förbandsenhet. Protokoll överlämnas till områdesansvarig chef. Kopia av protokoll bör behållas vid respektive stab. Protokollet ska minst redovisa; mineringens läge och utbredning på karta i skala 1: referenspunkter (utgångs-, mellan-, start- och slutpunkter) antal och typ av minor, mintändare och röjningsskydd utläggningsmetod tidpunkt för utplacering Då egen minering röjts rapporteras detta. Motståndares mineringar som konstaterats ska rapporteras så snabbt som möjligt. Rapport ska minst innehålla; plats(-er) där minor konstaterats typ av minor (stridsvagns-, fordons-, trupp-, eller andra minor) om minorna är nedgrävda eller ytlagda Om möjligt bör rapporten även innehålla; mineringens utbredning/gränser minornas modell/beteckning Mineringarna märks ut med varningsanordningar, där så är möjligt.

146 MSS MSS :90325 Sid 146 (155) Fältarbeten för överlevnad Det moderna stridsfältet kännetecknas av en mängd olika sensorer, både termiska, optiska och optroniska, som är kopplade till effektiva vapen- och bekämpningssystem. Fältarbeten för överlevnad syftar främst till att motverka; upptäckt identifiering vapeninriktning vapenverkan Maskering erhålls i första hand genom att kompanichefen väljer lämplig terräng, t ex skog eller bebyggelse. I andra hand används reglementerad maskeringsutrustning, t ex maskeringsnät, maskeringsduk och maskeringsfärg. För maskering mot termiska sensorer bör strålkällor avskärmas med isolerande material, t ex liggunderlag eller IR-dämpande maskeringsnät. Skenåtgärder syftar till att försvåra motståndarens möjligheter att anfalla punktmål. Det kan omfatta tillverkning av skenmål, skenspår och skenminering. Tanken är att dessa ska se ut att vara i bruk så att motståndaren vilseleds. Befästningar i form av värn bör i regel påbörjas så fort förbandet är grupperat. Värnen byggs, efter hand och i mån av tid, ut till ståvärn. För att bygga stridsfordonsvärn måste i regel resurser tillföras kompaniet i form av ingenjörsförband. Om kompaniet får understöd av ett sådant förband byggs alltid skydd för personalen som saknar splitterskydd först. Andra former av befästningar kan t ex vara sandsäcksvärn, både i och utanför byggnader, skyddsrum, värnsystem med förbindelsegångar. Övriga fältarbeten för överlevnad är även att öka möjligheterna att med egna vapensystem åstadkomma verkan, t ex skottfältsröjning.

147 MSS MSS :90325 Sid 147 (155) Fältarbeten för rörlighet Fältarbeten för rörlighet syftar till att upprätta och behålla den taktiska rörligheten på slagfältet. Resurserna för detta på kompaniet är dock starkt begränsade. Kompaniet skall kunna minspana och till viss del kunna minbryta, t ex genom att man skjuter bort minorna eller spränger dem på plats. Detta förutsätter i regel att minorna är väl synliga, avståndslagda och på hårdgjord yta. Då bataljonen skall minbryta kan kompaniet understödjas antingen av ytminplog eller med Ingbv120, beroende på hotbilden. Planering och genomförande av minbrytning; planering av minbrytning sker vid manöverbataljonen (kompaniet) gemensamt med understödjande enhet. manöverförbandet(kompaniet) grupperar understöd. Strävan är om möjligt att kunna ta terräng bortom minering. manöverförbandet(kompaniet) understödjer röjningen med direkt och indirekt eld. avskärmning med rök sker för att skydda terrängen där röjningen skall genomföras. avdelad enhet röjer och märker ut stråk genom minering. Kompani stödjer med vägvisning och minlots hitom och bortom minering. Resurser tillförs för att lösa transport av skadad och bärgning av fordon. Bild: Exempel på röjning, enligt Handbok ammunitions- och minröjning Arbetsmetoder sid 160, bild6:2 manöverförbanden fortsätter anfallet genom och bortom mineringen. terrängen bortom mineringen tas ingenjörsförband fortsätter efter order minröjning och utmärkning av röjda genomgångar genom mineringen för att öka kapacitet på genomfarten samt att sänka riskerna i syfte att även förbanden med lägre skyddsnivå ska kunna nyttja denna. Bild: Exempel på manöverförbandets anfall i syfte att ta terräng för att skydda breddningen av genomgångar, enligt Handbok ammunitions- och minröjning Arbetsmetoder sid 160, bild6:3 Förbindelsearbeten såsom dikesbro kan utföras är av tillfällig karaktär tillverkade av tillfällig materiel, t ex stockar och faskiner. Inom ramen för strid i bebyggelse ska kompaniet kunna skapa rörlighet med egna resurser genom att t ex spränga bräscher genom väggar och dörrar. Man ska också kunna skapa rörlighet med hjälp av rep, stegar och änterhakar m.m. För att kunna genomföra effektiva fältarbeten för rörlighet, måste kompaniet få resurser tillfört sig i form av pionjärpluton och/eller ingenjörsförband.

148 MSS MSS :90325 Sid 148 (155) Logistik Inledning Logistik på kompaninivå syftar till att bibehålla ett högt stridsvärde på kompaniet över tiden. Grunden för ett högt stridsvärde på kompaninivå skapas genom en effektiv och förutseende logistikplanering inom kompaniet. Detta sker främst genom en nära dialog inom kompaniledningen, där kompanichefen genom att ge tydliga styrningar för vilket understöd av kompanikvartermästaren och den tekniska chefen han behöver, för att med kompaniet kunna lösa de tilldelade uppgifterna. Rutiner för den dagliga logistiken ska finnas i förbandens stående order. Exempel på stående rutiner kan vara; materielunderhållsåtgärder åtgärder vid skadat fordon rutiner för felrapportering rutiner för s.k. PEDARS-rapport (Personal, Ersättning, Drivmedel, Ammunition, Reparation och Stridsvärde) Åtgärder för att höja ett förbands stridsvärde kan vara återhämtning. Andra stridsvärdeshöjande åtgärder, t ex särskild tillsyn på visa vapen i samband med förläggning, ska planeras regelmässigt och sker normalt inom förbandets grupperingsområde med egna tilldelade resurser. Strävan ska vara att vidmakthålla reglementerad utrustning (RU). Då strid väntas kan en främre stridstross och en bakre fordonsstyrka organiseras. Den bakre fordonsstyrkan underställs oftast chefen för trosskompaniet (motsv.). Bataljonschefen beordrar vid vilken tidpunkt bakre fordonsstyrka ska samlas. Förnödenhetsförsörjning Materieltjänst omfattar försörjning med materiel och underhåll av materiel som inte är av teknisk natur. Försörjning med reservmateriel ingår i teknisk tjänst (materielunderhåll). Ammunitionsersättning vid kompani sker i första hand i samband med TOLO, men trosskompani (motsv.) kan även transportera fram ammunition till förbanden i stridsställning eller till deras grupperingsplatser. Drivmedel ersätts om möjligt genom tankning innan förbanden når sina grupperingsplatser och sker företrädesvis genom TOLO. Stridsfordonsförbanden ska kunna tanka även i direkt anslutning till sina stridsställningar genom att tankningsplatser upprättas bakom dessa. Om så behövs, ska varje lämpligt uppehåll i striden utnyttjas för ammunitionsutjämning mellan grupper och plutoner. Skadade fordon och vagnar som inte kan repareras inom bataljonen töms på ammunition. Förnödenheter ska om möjligt transporteras fram till kompaniet från trosskompaniet. Inom stridsområdet kan dock hämtning vid underhållsplats med egna resurser vara nödvändig med hänsyn till läget och uppgiften. Transporter av mindre omfattning, t ex finkalibrig ammunition eller reservdelar, sker genom hämtning eller samordnas med andra transporter.

149 MSS MSS :90325 Sid 149 (155) Förnödenhetstransporter utförs om möjligt i mörker och nedsatt sikt och vid behov med eskort. Två tydliga exempel på förnödenheter vid kompaniet är: Vatten - Kompaniet hämtar vatten på angivna hänvisningar eller platser. Det kan behöva kloreras före användning. Livsmedel - På kompani nivå är omfattas livsmedel i huvudsak av de stridsportioner som i första hand återfinns hos den enskilde soldaten och i andra hand kan återfinnas vid stab och tross pluton. Underhållsrapportering - Rapport om underhållsläget sänds in enligt bataljonschefens bestämmande (regleras via bataljonens stående order). Inom kompaniet är det därför viktigt att hänsyn tas till vilken tidpunkt som bataljonsstaben måste få in rapporten från kompaniet. Detta för att få en tydlig bild av de behov bataljonen har. Denna rutin ska vara reglerad i kompaniet stående order. Varje pluton rapporterar till kompanikvartermästaren underhållsläget vad avser personal-, drivmedels-, ammunitions- och reparationsbehov. I regel sammanställer ställföreträdande plutonchefen denna rapport. Denna rapport benämns inom kompaniet som PEDARS som är en grund för underhållsrapportering. P personal E ersättning av andra förnödenheter D drivmedel A ammunition R reparationer S stridsvärde (samlad förmåga hos rapporterande förband) Bild 11: Exempel på PEDARS

150 MSS MSS :90325 Sid 150 (155) Teknisk tjänst Teknisk tjänst indelas i materielunderhåll och systemstöd. Denna verksamhet leds vid ett kompani av den tekniska chefen. För genomförandet av den tekniska tjänsten finns vid huvuddelen av kompanierna en DriftStödsGrupp (DSG). Denna har till uppgift att på kompaniet agera systemstöd genom att bl.a. vara ett stöd till fordonsförare, och till chefer vad avser beslut vid skadade fordon. Om reparationsbehov som inte kan fullföljas eller genomföras på skadeplatsen uppstår, ställs fordonet i ordning för bogsering/transport till en reparationsplats. När så är möjligt dras flera fordon samman till en plats. Skydd mot upptäckt och bekämpning eftersträvas. Bärgning och bogsering genomförs i första hand av det förband som fordonet ingår i. Under strid får fordonschef utan kompanichefens tillstånd inte avbryta striden för att bogsera eller bärga annat fordon. Materielunderhåll består av förebyggande och avhjälpande underhåll, reservmaterielförsörjning och omhändertagande av materiel. Förbandens stridsvärde bevaras och ökas bl. a. genom daglig materielvård. Det förebyggande underhållet ska fortlöpande planeras, genomföras och följas upp inom kompaniet. Det avhjälpande underhållet ska utföras vid eller så nära skadeplatsen som läget tillåter. Reservmaterielförsörjningen sker i huvudsak till kompaniet utifrån ett beställningsförfarande som initieras vid kompaniets DSG. Detta förfarande baseras på aktuella reparationsbehov på kompaniets fordon eller utifrån de felrapporter som lämnats in till DSG, eller den tekniska chefen Stab- och trossplutonen Plutonen är kompanichefens resurs avseende logistik på kompaninivå. I plutonen återfinns resurser som ledningsfordon för kompanichef (L1) och ställföreträdaren (L2), ledningsfordon där stab- och trossplutonchefen, kvm samt tekniska chefen åker (L3), bärgningsresurser, transportgrupp(er), eldledningsgrupp, DSG, samt eventuellt sjukvårdsgrupper. Plutonen leds av stab- och trossplutonchefen. Rollfördelning Personal ut kompaniledningen (kvartermästare och teknisk chef) Personalen ingående i kompaniledningen ansvarar för att lösa uppgifter som sker bortom kompaniets direkta intresseområde. Detta gör de på mandat från kompanichefen för att tillgodose kompaniets behov av egen uthållighet samt för att kunna lösa de uppgifter kompaniet blivit tilldelat. Exempel på uppgifter kan vara att beställa fram resurser från bakomliggande förband (t.ex. TOLO, extra hälso- och sjukvårdsresurser m.m.).

151 MSS MSS :90325 Sid 151 (155) Kvartermästaren i kompaniledningen är kompanichefens resurs avseende planering av logistik på längre sikt. Kvartermästaren kan tillsammans med ställföreträdande kompanichefen, eller på egen hand, leda kompaniet vid särskilda uppgifter så som TOLO, förläggning, återhämtning m.m. Plutonsledningen Plutonsledningen ansvarar för att lösa uppgifter i kompaniets direkta intresseområde, som t ex att förflytta plutonen, leda försvar, skydd och gruppering av egen pluton m.m. Detta gör de i första hand enligt order från kompanichefen. I undantagsfall kan kvartermästaren ge order till plutonchefen. En sådan situation kan vara om kompaniet har många skadade fordon och skadad personal och kompanichefen är fullt upptagen med att stridsleda övriga kompaniet. Då kan kvartermästaren beordra stab- och trossplutonchefen att upprätta samlingsplats för skadade. Samtidigt ska plutonen försöka få kontakt med kompanichefen i syfte att rapportera om pågående verksamhet och vidtagna åtgärder, då detta kan både kan vara en taktisk fördel eller nackdel. Vid strid Plutonen (stridstrossen) framrycker bakom kompaniet för att lösa uppgifter som omfattar; omhändertagande av skadade omhändertagande av fångar omhändertagande av trasig/skadad materiel framkörning/överlämning av förnödenheter inhämtning av stridsvärde på kompaniet Vid stridspauser Plutonen (stridstrossen) framrycker till kompaniet och grupperar för att lösa uppgifter som omfattar; omhändertagande av skadade omhändertagande av fångar omhändertagande av trasig/skadad materiel framkörning/överlämning av förnödenheter inhämtning av stridsvärde på kompaniet Inför vila och återhämtning Plutonen (stridstrossen) framrycker och grupperar för att ta emot kompaniet och löser uppgifter som omfattar; insamling av PEDARS tekniska kontroller sammanställning av resursbehov

152 MSS MSS :90325 Sid 152 (155) Under vila och återhämtning Plutonen (stridstrossen) grupperar tillsammans med kompaniet för att lösa uppgifter som omfattar; ersätter förnödenheter till kompaniet stödjer plutoner med teknisk tjänst stödjer kompanichefen med personaladministration genomför stridsvärdesrapportering genomför stridsvärdeshöjande åtgärder på egen personal och materiel

153 MSS MSS :90325 Sid 153 (155) Försvarsmedicin Grunder Inom kompaniet leds hälso- och sjukvården av kvartermästaren. Då en soldat behöver uppsöka hälso- och sjukvård för lindrigare skador, sjukdomar eller personligt samtal är denne hänvisad till förbandets hälso- och sjukvårdspersonal. Om soldaten måste besöka bataljonens förbandsplats avdelar kvartermästaren vid behov lämplig transportresurs för att transportera soldaten. Kvartermästaren ska föra en förteckning över vilka som lämnat plutonen på grund av skada, sjukdom eller annan anledning. Evakuering Evakuering av skadade och sjuka kan genomföras på flera sätt - i första hand med fordon för medicinsk evakuering 16 och i andra hand med förbandets tillfälliga fordon för evakuering av skadade och sjuka 17. Fordon iordningställs så att de vid behov kan användas som tillfälliga fordon för evakuering av skadade och sjuka. Inom kompanierna transporteras skadade/sjuka i normala fall från skadeplatsen direkt till rätt vårdnivå med förbandets egna fordon för medicinsk evakuering eller via omlastningsplats med externa resurser. En omlastningsplats kan vara en ambulansöverlämningsplats 18 eller en helikopterlandningsplats 19. Ledning av evakuering av skadade inom kompani Under planering inför en uppgift bedömer kompanichefen med stöd av kompanikvartermästaren hur egna/tilldelade hälso- och sjukvårdsresurser ska användas. Detta kan innebära att kompanichefen väljer att ha hälso- och sjukvårdsresurser centralt fördelade till stab- och trossplutonen för att förenkla ledningen av resurserna. Om det däremot vid planeringen identifieras ett behov av att tilldela enskilda plutoner sjukvårdsgrupper (t.ex. vid fördröjningsstrid), ska lednings- och lydnadsförhållanden vara utredda (understödja/underställa). Understödjer sjukvårdsgruppen är det kvartermästaren som ser till att sjukvårdsgruppen är uppdaterad i aktuellt läge. Vid underställande svarar plutonchefen vid den pluton där sjukvårdsgruppen löser uppgiften för att uppdatera denna om det aktuella läget. Vid omfördelning av sjukvårdsgrupper orienterar kvartermästaren plutonchefen och ger därefter order direkt till sjukvårdsgruppen. Kompaniet ska alltid kunna avtransportera skadade med egna tillfälliga fordon för evakuering av skadade och sjuka. 16 MEDEVAC 17 CASEVAC 18 AXP, Ambulance Exchange Point 19 HLS, Helicopter Landing Site

154 MSS MSS :90325 Sid 154 (155) Samlingsplats för skadade Vid behov upprättas samlingsplats för skadade på order av kompanichefen. Kan även beordras av kompanikvartermästare och då på mandat från kompanichefen. Kvartermästaren orienterar då kompaniet och bataljonsstaben om platsen. På samlingsplatsen genomförs triage om det inte är gjort tidigare i sjukvårdskedjan. Oavsett prioriteringsgrad, ansvarar i regel respektive pluton för att transportera sina skadade till samlingsplatsen. Denna lösning syftar till att kraftsamla sjukvårdsgruppen(-erna) inom kompaniet, för att genomföra transporter med allvarliga skador från kompaniet till hänvisning. Mindre allvarliga skador får således vara kvar på samlingsplatsen intill dess att fler resurser anländer till platsen. I undantagsfall transporteras skadade med tillfälliga fordon för evakuering av skadade och sjuka till hänvisning. Lednings- och lydnadsförhållanden; Stab- och trossplutonchefen ansvarar för samlingsplatsen och skyddet av densamma. Kvartermästaren ansvarar för transporterna till och från samlingsplatsen. Medicinskt ansvarig på platsen är sjuksköterska/läkare som ansvarar för att genomföra triage. Bild 11: Principskiss samlingsplats för skadade Illustration: Peter Ärlig, LG.