BARA NATURLIG FÖRSURNING. Sammanfattning

Transkript

1 BARA NATURLIG FÖRSURNING De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar. Sammanfattning bara naturlig försurning det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. En långsam förbättring av försurningstillståndet har skett i sjöar och vattendrag, medan tillståndet i skogsmark och grundvatten i princip är oförändrat de senaste årtiondena bortsett från en viss förbättring i markvattnet. Återhämtningen i naturen kommer att ta lång tid. Uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet är beroende Figur 12. Överskridande av kritisk belastning av sjöar 2000 och 2010 samt prognos för % överskridande % överskridande % överskridande Överskridande (95 percentilen) ekv/ha/år KÄLLA: INSTITUTIONEN FÖR VATTEN OCH MILJÖ VID SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET Försurningsläget i svenska sjöar har förbättrats sedan 2000, och förväntas förbättras ytterligare något till Kartorna visar överskridande av kritisk belastning för försurning av sjöar år 2000 (till vänster) och år 2010 (i mitten). Kartan till höger visar en prognos för år I varje ruta anges överskridandet av den nivå som skyddar 95 procent av sjöarealen. 196 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

2 av internationella åtgärder. Ytterligare EU-direktiv och avtal inom FN:s luftvårdskonvention krävs för att begränsa utsläppen av försurande ämnen. Internationella överenskommelser krävs också för att få till ytterligare beslut som begränsar utsläppen av kväveoxider från internationell sjöfart. Nationellt behövs främst styrmedel som minskar utsläppen av kväveoxider. För att minska skogsbrukets försurande påverkan på grund av ett ökande uttag av biomassa behöver såväl strategier som kraftfullare styrmedel utvecklas. Miljökvalitetsmålet utveckling och bedömning Aktuell situation och utveckling för miljötillståndet Den av människan orsakade försurningen drabbar främst skogsmark, sjöar, vattendrag och grundvatten, samt ger även korrosionsskador på exempelvis hällristningar och föremål i mark. Försurningen har orsakats främst av atmosfäriskt nedfall av svavel- och kväveföreningar. Utsläppen av svaveldioxid kommer främst från förbränning av fossila bränslen. Kväveoxider bildas vid förbränning och de största utsläppen kommer från transportsektorn, men även arbetsmaskiner, industri och energiproduktion orsakar kväveutsläpp. Ammoniak kommer främst från utsläpp från jordbruket. Den största utsläppskällan är djurhållningen. Skogsbruket bidrar också till försurningen och dess försurande påverkan beror på skogstillväxten och hur stor del av träden som skördas. Skogsbrukets försurningspåverkan förväntas öka ytterligare genom att uttaget av avverkningsrester som grenar och toppar ökar. Utsläpp av försurande ämnen Från landbaserade källor i Europa har utsläppen av försurande ämnen minskat kraftigt under de senaste decennierna. Under perioden minskade utsläppen av svaveldioxid med 77 procent och kväveoxider med 42 procent 132. De länder vars utsläpp mest påverkar Sverige är Polen, Tyskland och Storbritannien. Utsläpp från internationell sjöfart var år 2009 den största enskilda källan till försurande nedfall över Sverige. Sjöfarten bidrog med 23 procent av nedfallet av kväveoxider, och med 18 procent av nedfallet av svaveldioxid. I Europa har sedan år 2000 utsläppen från internationell sjöfart av svaveldioxid ökat med 6 procent och utsläppen av kväveoxider har ökat med nästan 20 procent. Utsläppen av svaveldioxid från internationell sjöfart som bunkrat i Sverige har nästan halverats mellan 2005 och Minskningen är en följd av att Nordsjön och Östersjön numera är svavelkontrollområden (SECA), inom vilka svavelhalten i marina bränslen i dag inte får överstiga en procent FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 197

3 I Sverige har mellan åren 1990 och 2010 utsläppen av svaveldioxid minskat med 67 procent och utsläppen av kväveoxider med 40 procent. Utsläppen av ammoniak har minskat med 20 procent mellan 1995 och bara naturlig försurning Tillståndet i miljön Den positiva trenden med minskade utsläpp har lett till en förbättring av försurningsläget i Sveriges sjöar och vattendrag, men dock inte tillräcklig. I skogsmark tar återhämtningen ännu längre tid. Där har ännu inte någon tydlig återhämtning kunnat konstateras, förutom i markvattnet där en viss förbättring kan noteras. Någon generell återhämtning av ph-värdet i grundvatten kan inte heller skönjas. Nedfallet har varit störst i södra Sverige vilket också lett till att försurningsproblemet varit och fortfarande är störst där. Försurningsutvecklingen i andra miljöer än ytvatten och skogsmark är ofullständigt kända, liksom påverkan på tekniska material. Hällristningar påverkas främst av klimatet, men ett lågt ph-värde i nederbörden kan ge skador. Försurning kan också orsaka ökad korrosion i exempelvis vattenledningar med risk för utlösning av metaller som kadmium, bly och koppar. Arkeologiska föremål i jord som nu grävs fram är generellt sett sämre bevarade än tidigare fynd från samma geografiska region. Försurande luftföroreningar har framförts som en möjlig bidragande orsak 134. Denna påverkan följs upp i Riksantikvarieämbetets indikator för nedbrytning av arkeologiskt material i jord 135. Förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet För Sveriges del kommer den största delen av det sura nedfallet, cirka 90 procent av svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen och cirka 70 procent av ammoniakutsläppen, från källor i andra länder och från internationell sjöfart. Den internationella påverkan är stor och nationella åtgärder har störst betydelse när det gäller att minska utsläppen av ammoniak. Drivkrafter och styrmedel kring utsläpp av ammoniak behandlas mer utförligt inom miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Även om Sveriges rådighet över utvecklingen av utsläppen verkar liten, bör man dock beakta att vi ingår i den europeiska gemenskapen och att även våra utsläpp påverkar andra länder och omgivande hav. Sveriges utsläpp påverkar mest nedfallet av försurande ämnen över Ryssland samt Östersjön och Atlanten Naturvårdsverket (2003): Bara naturlig försurning, underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

4 internationellt arbete Avgörande för utsläppsminskningarna har historiskt sett varit besluten i FN:s luftvårdskonvention genom olika protokoll, senast det så kallade Göteborgsprotokollet som undertecknades 1999 och som innehåller nationella utsläppstak till 2010 för svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak 137. Viktigt har också varit EU:s takdirektiv för luftföroreningar från som har nästan identiska utsläppstak som Göteborgsprotokollet. Även andra EUdirektiv har haft stor betydelse, främst för att begränsa utsläpp från fordon och förbränningsanläggningar. Förutom Göteborgsprotokollet och EU:s takdirektiv tillhör numera även IMO:s 139 reviderade MARPOL 140 Annex VI för sjöfarten de viktigaste styrmedlen för att nå miljökvalitetsmålet. Ett reviderat Göteborgsprotokoll antogs i maj Protokollet omfattar 51 länder, förutom EU-länderna även USA, Kanada, Ryssland samt länder öster om EU i Kaukasus och centrala Asien. De utsläppstak som fastställts är relativa med basår 2005 och slutår För Sverige innebär det att utsläppen av svaveldioxid ska minska med 22 procent, kväveoxider med 36 procent och ammoniak med 15 procent. Inom EU beräknas ett förslag till ett nytt takdirektiv bli klart under år Några av de EU-förordningar som beslutats under senare år kommer också att ha betydelse för miljökvalitetsmålet. Det gäller dels förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av lätta personbilar och lätta nyttofordon, som innebär strängare krav på kväveoxidutsläpp för fordon som säljs från och med 2011 respektive 2015 (normerna EURO 5 respektive EURO 6) dels förordning (EG) nr 595/2009 för tunga lastbilar där normen EURO 6 införs senast januari Internationell sjöfart drivkrafter och styrmedel I takt med minskande utsläpp av luftföroreningar från landbaserade källor har trycket ökat på att något görs åt sjöfartens utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider. Detta har lett till att IMO 2008 reviderade MARPOL-konventionens Annex VI. Ändringarna trädde i kraft 1 juli 2010, och innebar att maximalt tillåten svavelhalt i bränsle globalt sänks i två steg, först till 3,5 procent från och med 2012 och sedan till 0,5 procent från och med 2020 (eventuellt uppskjuts startåret till 2025). Inom svavelkontrollområdena (SECA) som Östersjön och Nordsjön skärptes kravet till maximalt 1 procent svavel i juli Kravet skärps i ytterli Internationella sjöfartsorganisationen 140 Internationella konventionen för förebyggandet av föroreningar från fartyg FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 199

5 bara naturlig försurning gare ett steg till 0,1 procent från och med januari EU-kommissionen införlivade i maj 2012 IMO:s beslut i EU-lagstiftningen genom att revidera direktiv 1999/32/EG om svavelhalt i marina bränslen. Annex VI i MARPOL-konventionen innefattar även skärpta gränsvärden för kväveoxidutsläpp från fartyg. Kraven skärps då globalt i två steg. Det första steget omfattar fartyg byggda mellan 2001 och 2010, i ett andra steg ingår även fartyg byggda från och med Ett tredje steg för fartyg byggda efter 2016 kräver inrättandet av ett kvävekontrollområde (NECA). Inom Helsingforskommissionen (HELCOM) har en ansökan utarbetats för att göra Östersjön till ett kvävekontrollområde. De scenarier som tagits fram inom HELCOM tyder på att åtgärderna får fullt genomslag först efter Nationella styrmedel och åtgärder I den förra fördjupade utvärderingen 142 gjordes en konsekvensanalys av de nationella styrmedel som bedömdes kunna ge mest effekt på de nationella utsläppen av kväveoxider till Detta gjordes även specifikt för utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider från sjöfart. Utvärderingen redovisar även vilka styrmedel som diskuterades och motivet till att vissa inte bedömdes ge så stor effekt. Några av de styrmedel som föreslogs var: breddning och höjning av kväveoxidavgiften för stationära källor, miljödifferentierad kilometerskatt för tunga fordon, avgiftssystem för kväveoxider för sjöfart samt skärpta miljödifferentierade farledsavgifter. Några av dessa har införts, dels ökad miljödifferentiering av farledsavgifter 143 (som innebär en förstärkt incitament att använda lågsvavlig olja) och dels höjd kväveoxidavgift för stationära källor (från 40 till 50 kronor per kilo) från den 1 januari Under 2012 har en sammanställning gjorts av befintliga styrmedel som kopplar till miljökvalitetsmålet 144. Skogsbrukets påverkan Skogsbrukets försurande påverkan beror dels på att skogens tillväxt försurar marken och dels på att uttag av biomassa efter avverkning gör att försurningen kvarstår. Tillväxten har ökat kontinuerligt under 1900-talet beroende på utvecklade skogsbruksmetoder och gödsling. Det totala uttaget av skogsråvara har ökat 141 University of Turku, Centre for Maritime studies (2010): Baltic NECA-economic impacts 142 Naturvårdsverket (2007): Bara naturlig försurning, underlagsrapport 5766 och bilagor rapport Sjöfartsverkets föreskrifter 2008:5 144 Naturvårdsverket (2012): Styrmedel för att nå miljökvalitetsmålen en kartläggning, Rapport STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

6 i ungefär samma takt som tillväxten. Sedan 1990-talet har dock uttaget av skogsbränsle i form av grenar och toppar, så kallat grot, ökat kraftigt. En möjlighet att minska skogsbrukets försurande effekt är att återföra aska till skogsmark i de fall grot tas ut. Det saknas i dag emellertid starka drivkrafter för återföring av aska; rekommendationer 145 och information är inte tillräckligt kraftfulla. En avfallsskatt på deponering av aska infördes år Skatten har haft en viss effekt, men inte tillräckligt stor. Värmeverken kan ofta bli av med askan till lägre kostnad för annan användning, till exempel vägbyggnad och täckning av deponier. Ett aktörsråd för skogsbränsleuttag och askåterföring är på väg att tillsättas. I rådet ska åtgärder kring skogsbrukets försurningspåverkan diskuteras, vilket kan vara ett steg på vägen 146. synergier och målkonflikter Många åtgärder som vidtas för att nå miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning och Frisk luft har positiva effekter även för miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Åtgärder för att minska energianvändning och omställning från fossila bränslen leder ofta till minskade utsläpp av främst svavel. En ökad satsning på energieffektivisering skulle vara positivt för flera miljökvalitetsmål. Åtgärder som görs inom transportsektorn är oftast till nytta för flera av miljökvalitetsmålen, genom att utsläppen av kväveoxider minskar. Åtgärder för att uppnå Begränsad klimatpåverkan kan dock även motverka uppfyllelsen av Bara naturlig försurning. Det gäller framförallt ökat uttag av biobränsle, men även ökad användning av dieselbilar. Samtidigt kan en minskning av svavelutsläppen, som bidrar till uppfyllelsen av försurningsmålet, i sin tur motverka uppfyllelsen av klimatmålet. Svavelpartiklar har en kylande effekt genom att de reflekterar en del av den inkommande solstrålningen tillbaka till rymden och motverkar därigenom den globala uppvärmningen. För att klara miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan behöver användningen av fossila bränslen minska och ökad användning av förnybar energi är då en av åtgärderna. Ett av regeringens mål för klimat- och energipolitiken är att 2020 ska minst 50 procent av den totala energianvändningen utgöras av förnybar energi. Detta kommer att öka efterfrågan på biobränslen. För skogsbruket innebär det dels en ökning av uttaget av grot dels att uttaget av stubbar samt intensivodling av skog med ökad gödsling kan komma att öka i omfattning. Ett ökat uttag av biobränsle från skogen, som innebär att inte bara stammar utan även grot och eventuellt också stubbar skördas vid avverkningen leder till försurning av marken. 145 Skogsstyrelsen (2008) Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring, Meddelande 2008:2 146 Skogsstyrelsen (2011): Skogs- och miljöpolitiska mål brister, orsaker och förslag på åtgärder, Meddelande 2, 2011 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 201

7 bara naturlig försurning Även intensivodling av skog kan leda till ökad försurning, men i vilken omfattning beror på hur gödslingen utformas och huruvida odlingen leder till ökad utlakning av kväve. Graden av målkonflikt beror av hur pass stora arealer som framöver kommer att omfattas av grot-uttag, kvävegödsling och intensivodling av skog i försurningskänsliga områden. Den allvarligaste ekologiska effekten av ett ökat uttag av skogsbiomassa skulle vara om ytvattnen påverkades negativt genom att återhämtningen från försurning motverkas. En ökad användning av biobränslen ger minskade utsläpp av koldioxid jämfört med användning av olja, medan utsläppen av kväveoxider inte minskar på grund av själva bränslebytet. Utsläppen av kväveoxider kan både öka eller minska vid en övergång till biobränsle. De minskar ofta som en följd av att man vid övergång till biobränsle samtidigt övergår till en anläggning med bättre emissionsegenskaper. I princip skulle man kunna få en motsvarande förbättring om man renoverar en gammal oljeeldad anläggning. För små bioenergianläggningar kan utsläppen av kväveoxider ibland vara högre än för en motsvarande oljeanläggning, dels på grund av att det är svårare att styra förbränningen av ett icke homogent bränsle, dels på grund av att man kanske inte har installerat en bra styrning av förbränningsprocessen. Utsläppen av kväveoxider från biobränslen utgör i dag 13 procent av de totala utsläppen av kväveoxider. Trots ökad trafik har utsläppen av kväveoxider från vägtrafiken minskat. En osäkerhetsfaktor för framtiden är den ökande andelen dieseldrivna personbilar. Dieselbilarna är mer energieffektiva än bensinbilar tack vare lägre bränsleförbrukning, och de är därför attraktiva både privatekonomiskt och ur klimatsynpunkt. Personbilar med dieselmotor har inte samma krav på låga utsläpp av kväveoxider som bensinbilar utan kraven på dieselbilarna släpar efter något. Med de nya utsläppsgränserna i EURO 6-normen, som gäller all nyregistrering av personbilar från och med 1 september 2015, beräknas utsläppen av kväveoxider från dieselbilar minska till en tredjedel jämfört med kravnivån i EURO 4-normen som gällde nya fordon från år En dieselbil som uppfyller EURO 6 har dock fortfarande högre utsläpp än dagens bensindrivna bilar. En annan osäkerhetsfaktor är hur snabbt befintlig bilpark byts ut mot nya fordon, något som påverkar hur snabbt kraven får effekt. Detta gäller personbilar, men kanske i ännu högre grad tunga lastbilar. Sedan år 2000 har användningen av diesel ökat markant. Volymen utlevererad diesel har ökat med 47 procent mellan 2000 och 2010 och är i dag större än utlevererad volym bensin. 147, 148 Detta beror dels på en ökad andel dieseldrivna personbilar, men även på ökat trafikarbete för tunga och lätta lastbilar 147 Svenska Petroleum- och Biodrivmedelsinstitutet STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

8 som till största del är dieseldrivna. Andelen dieseldrivna personbilar i nybilsförsäljningen har under de senaste tio åren ökat från 6 procent (år 2001) till 64 procent (år 2011) beräknas utsläppen av kväveoxider från personbilar som använder diesel vara mer än dubbelt så stora som utsläppen från bensindrivna bilar 150. Bedömning och analys av gapet till att nå miljökvalitetsmålet Bedömningen är att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med i dag beslutade eller planerade åtgärder. Uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet är till stor del beroende av internationella avtal och EU-direktiv, eftersom merparten av det försurande nedfallet kommer från andra länder samt från internationell sjöfart. Även nationella åtgärder har betydelse och då särskilt åtgärder inom skogsbruket. Utsläpp av försurande ämnen Preliminära beräkningar efter det reviderade Göteborgsprotokollet visar att mellan 2005 och 2020 beräknas inom EU 27-länderna svaveldioxidutsläppen minska med 59 procent, kväveoxidutsläppen med 43 procent samt utsläppen av ammoniak med 6 procent. Om bästa möjliga teknik infördes skulle utsläppen av svaveldioxid kunna minska med 80 procent, kväveoxidutsläppen med 60 procent medan utsläppen av ammoniak skulle kunna minska med 35 procent 151. Sjöfartens utsläpp av kväveoxider förväntas dock öka. Nedfallet av kväve över Sverige som kommer från sjöfarten beräknas öka med 10 procent. 152 Genom IMO:s revidering av MARPOL-konventionens Annex VI och det faktum att Östersjön och Nordsjön har status som svavelkontrollområden beräknas nedfallet av svaveldioxid från internationell sjöfart över Sverige minska med 85 procent till % pdf 150 Naturvårdsverket (2012): Sveriges klimatrapportering 2012, se/start/statistik/vaxthusgaser/sveriges-rapportering-till-fns-klimatkonvention-och-eu/ An updated set of scenarios of cost-effective emission reductions for the revision of the NEC directive, CIAM report 4/ SMHI (2011): Halter och deposition av luftföroreningar, Meteorologi Nr SMHI (2011): Halter och deposition av luftföroreningar, Meteorologi Nr 147 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 203

9 Överskridande av kritisk belastning I Sverige beräknas år 2020 den kritiska belastningen för försurning, med befintliga och planerade styrmedel, fortfarande överskridas i många sjöar och skogsmarker. 154,155 Se vidare under avsnittet Påverkan genom atmosfäriskt nedfall. bara naturlig försurning Takdirektivet 2010 hur går det? Vid bedömningen av måluppfyllelse är det också av värde att se i vilken mån relevanta EU-direktiv efterlevs. En preliminär redovisning av hur EU 27-länderna med fastställda utsläppstak till 2010 enligt EU:s takdirektiv för luftföroreningar klarar målet visar följande 156 : Målet för svaveldioxid nås i samtliga länder. För ammoniak är det endast två länder som inte når målet, nämligen Finland och Spanien. För kväveoxider är läget sämre. 11 av 27 länder når inte målet och av dessa har några länder, som Luxemburg, Österrike, Frankrike och Tyskland, långt kvar innan de når målet. Sverige tillhör de länder som vi nu vet inte klarat målet, se vidare avsnittet Analys av delmålen varför gick det som det gick?. Pågående förhandlingar Förhandlingarna har precis avslutats inom FN:s luftvårdskonvention kring ett reviderat Göteborgsprotokoll, där utsläppstak till 2020 (relativt år 2005) satts för samtliga försurande ämnen. Eftersom det ekonomiska läget är kärvt i Europa var inte förhandlingsläget det mest positiva och resultatet blev inte heller långtgående utsläppskrav. Ett förslag till ett nytt takdirektiv för luftföroreningar inom EU beräknas komma Eftersom Luftvårdskonventionen omfattar fler länder, i dag 51 länder, kompletterar ett nytt Göteborgsprotokoll under 2012 det EU-takdirektiv för luftföroreningar som beräknas komma senare, och de kommer båda att vara pådrivande för att ytterligare utsläppsminskningar görs. Skogsbruket Skogsbrukets försurningspåverkan ökar och kan förväntas öka ytterligare framöver. Effektiva styrmedel för till exempel askåterföring finns inte planerade i dag. 154 Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 155 Akselsson C., Hellsten S och Belyazid S (2012): Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. Naturvårdsverket, NV STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

10 Osäkerheter Ett ökat uttag av skogsbränsle är en viktig åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser, men i praktiken är det svårt att helt kompensera för den försurningspåverkan som åstadkoms genom ökade uttag. Det är inte klarlagt vilken försurningseffekt som kan förväntas vid framtida uttag av grot och inte heller vilken effekten av askåterföring kan bli, särskilt när det gäller sjöar och vattendrag. Utsläppen av kväveoxider från sjöfart utgör i dagsläget cirka tjugo procent av de totala europeiska utsläppen. Det är oklart om och i så fall vilka ytterligare styrmedel som kommer att vidtas för att vända trenden med ökande utsläpp. Den pågående klimatförändringen kan också påverka möjligheten till att miljökvaliteten kan uppnås. Miljökvalitetsmålet kan inte nås Trots de stora minskningar av försurande utsläpp från landbaserade källor som gjorts i Europa, har inte utsläppen minskat i den omfattning som krävs. Utsläppen av kväveoxider från den internationella sjöfarten beräknas fortsätta att öka. Skogsbrukets försurningspåverkan beräknas också öka. Naturens återhämtningstid efter över ett halvt decennium av kraftig försurningspåverkan är också lång, vilket gör att miljötillståndet inte kan förväntas nås till Vid en sammanvägning av all tillgänglig information (miljösituationen i dag, framtida utsläpp och nedfall, skogsbruket, överskridande av kritisk belastning, planerade styrmedel, effektivitet hos de viktigaste styrmedlen och osäkerheter) blir slutsatsen att miljökvalitetsmålet inte kommer att nås. Regional bedömning Vid de regionala bedömningarna av miljökvalitetsmålens uppfyllelse bedömdes Bara naturlig försurning inte vara möjligt att uppnå i 13 av de 21 länen. Det speglar väl försurningens regionala bild. I en del län ser försurningen ut att minska och tendenser till en återhämtning kan skönjas. Miljökvalitetsmålet delar situation och utveckling Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Nedfallet av försurande ämnen måste minska För att miljökvalitetsmålet ska nås måste nedfallet av försurande ämnen komma ned till en nivå som inte orsakar biologiska skador i ekosystemen. Denna så kalllade kritiska belastning definierar ett skydd mot atmosfärisk påverkan på den biologiska mångfalden i mark och vatten. Den bidrar även till att motverka onaturligt hög korrosion av tekniska material i mark, såsom exempelvis rörledningar. Känsligast är områden med tunna jordar eller jordar med naturligt låg vittring. FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 205

11 bara naturlig försurning KVÄVENEDFALLET VIA NEDERBÖRDEN MINSKAR INTE Mellan åren 1990 och 2009 har nedfallet av svavel över Sverige minskat med 70 procent. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (kväveoxider och ammoniak) omfattar såväl torrt som vått nedfall. Någon minskning av det nedfall som kommer via nederbörd, så kallad våtdeposition, har under samma period som ovan inte kunnat säkerställas statistiskt, trots minskade utsläpp 157. Den historiska trenden för våtdeposition av kväve har reviderats. I den föregående fördjupade utvärderingen bedömdes den ha minskat med 29 procent mellan perioderna och (utifrån en jämförelse mellan medelvärdet för respektive treårsperiod). Denna minskning har nu visat sig inte vara statistiskt säkerställd. I den analys som nu har gjorts inför denna fördjupade utvärdering kunde ett minskat nedfall av oorganiskt kväve med nederbörden inte heller säkerställas statistiskt i någon del av landet, varken för perioden eller för Några få mätplatser med mycket långa mätserier uppvisar dock ett minskat nedfall av oorganiskt kväve, främst i norra Sverige. En liknande, oförändrad trend av kvävenedfallet har även konstaterats i Norge, Danmark och Storbritannien 158. Skillnaderna gentemot tidigare analys består dels i att en statistisk analys av trender genomförts dels att ett striktare urval gjorts vad gäller de mätplatser som ingår i analysen. Varför kvävedepositionen inte har minskat trots att utsläppen har minskat är inte klarlagt. En förklaring skulle kunna vara att de minskade utsläppen lett till att det är främst torrdepositionen som minskat. Det är dock svårt att mäta torrdepositionen som kommer i gasform och som partiklar, och dessutom saknas rutinmässiga mätningar. Överskridandet av kritisk belastning har minskat År 2000 överskreds i Sverige den kritiska belastningen för försurning på 34 procent av sjöarnas avrinningsområdesareal och 32 procent av skogsmarksarealen. Motsvarande andel 2010 var 22 procent av avrinningsområdesarealen respektive 19 procent av skogsmarksarealen. 159,160 De största arealerna med överskridande av kritisk belastning för sjöar finns i den sydvästra delen av Sverige. Våra nationella beräkningar av kritisk belastning för sjöar och skogsmark kommer att ses över Pihl Karlsson G, Hellsten S, Karlsson P E, Akselsson C och Ferm M. (2012): Kvävedeposition till Sverige. Jämförelse av depositionsdata från Krondroppsnätet, Luft- och nederbördskemiska nätet samt EMEP, IVL rapport B Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 160 Stendahl J.(2012): Bedömning av skogsmarkens surhetstillstånd baserat på Markinventeringen Underlag till fördjupad utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. NV STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

12 eftersom det finns tveksamheter kring hur väl de nu använda modellerna fungerar under en återhämtningsfas. Utveckling till 2020 Nedfallet av svavel över Sverige har minskat avsevärt de senaste decennierna och därmed också överskridandet av den kritiska belastningen för försurning. Trenden är en fortsatt minskning av överskridandet. I nuläget saknas tillräckliga internationella beslut för att nå miljökvalitetsmålet till Ytterligare beslut kan förväntas från exempelvis IMO, vilket skulle bidra till att minska kväveutsläppen från internationell sjöfart i Sveriges närhet. Åtgärderna förväntas dock inte få så stor effekt före Enligt IIASA:s 161 beräkningar kommer kritisk belastning för försurning i Sverige 2020 att överskridas på 1 procent av skogsmarksarealen samt på 5 procent av avrinningsområdesarealen till sjöar med befintliga och planerade styrmedel 162. Våra egna nationella, mer detaljerade beräkningar, med reviderade data för sjöar, visar att 9 procent av skogsmarksarealen 163 och 19 procent av avrinningsområdesarealen 164 kommer att ha ett kvarvarande överskridande av den kritiska belastningen år Påverkan genom skogsbruk Skogsbruket bidrar till försurning av skogsmarken genom att trädens upptag av näringsämnen försurar marken och denna försurning kvarstår då biomassan förs bort vid avverkning. När biomassa tas bort i samband med avverkning innebär det att näringsämnena (baskatjonerna kalcium, magnesium och kalium samt natrium) inte återförs till marken så att dessa kan motverka försurningen. Det är framförallt skogsmark som påverkas genom förlust av baskatjoner, men även ytvatten kan påverkas. Uttag av grenar och toppar, grot, har stor påverkan jämfört med enbart uttag av stamved. Näringsförlusterna vid uttag av stubbar är mindre än vid uttag av grot, men ändå märkbar International Institute for Applied Systems Analysis CIAM report 4/ Akselsson C., Hellsten S och Belyazid S (2012): Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. Naturvårdsverket, NV Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012: Energimyndigheten (2012): Konsekvenser av ett ökat uttag av skogsbränsleuttag. En syntes från Energimyndighetens bränsleprogram Slutrapport till Energimyndigheten. FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 207

13 Kompensationsåtgärder bör vidtas när uttag utöver stamved görs i försurningskänsliga områden. Konkreta åtgärder har störst betydelse i försurningskänsliga och försurade områden i södra Sverige. Åtgärder inom skogsbruket omfattar i dag främst återföring av aska, men även en anpassning av biomassauttaget i försurade områden bör beaktas. bara naturlig försurning vid grotuttag är Bortförsel av basiska ämnen av större betydelse än viss kväveavlastning Uttag av grot kan förutom försurningspåverkan genom bortförsel av basiska ämnen även innebära en viss kväveavlastning i områden med hög kvävebelastning. Grot-uttaget innebär att flera gånger mer kväve tas ut från skogsekosystemet än om enbart stammar skördas. I högt kvävebelastade ekosystem som är nära kvävemättnad innebär detta i teorin en minskad risk för försurande nitrifikation och förhöjda kvävehalter i markvattnet, vilket också har påvisats i flera experiment. Resultaten är dock inte entydiga 166. På lång sikt innebär grot-uttag i skogsmark med mycket upplagrat kväve att marken avlastas från kväve, och därmed att risken för försurande nitrifikation och förhöjda nitrathalter i avrinnande vatten minskar. Nitrifikation och kväveutlakning från skogsmark sker dock i dag i begränsad omfattning i Sverige, och påverkan av uttag av grot på dessa processer är relativt liten. Det som framförallt påverkar uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning vid grot-uttag är den bortförsel av basiska ämnen som sker. Skogsbrukets försurningspåverkan Skogsbrukets bidrag till försurningen har beräknats på beståndsnivå genom att jämföra aciditetstillskottet via försurande nedfall (svavel och den del av kvävenedfallet som inte tas upp utan läcker från ekosystemet) med aciditetstillskottet via nettoupptaget av baskatjoner i träden. Baserat på detta beräknas skogsbruket stå för procent av försurningspåverkan i bestånd av granskog och för procent av försurningspåverkan i tallskogsbestånd, räknat över en omloppstid. Den nedre delen av intervallet speglar enbart stamvedsuttag medan den övre delen av intervallet speglar helträdsuttag. Skillnaden vid helträdsuttag, med eller utan stubbar, är relativt liten Energimyndigheten (2012): Konsekvenser av ett ökat uttag av skogsbränsleuttag. En syntes från Energimyndighetens bränsleprogram Slutapport till Energimyndigheten. 167 Akselsson C., Hellsten S och Belyazid S (2012): Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. Naturvårdsverket, NV STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

14 Grotuttag och Gödsling ökar kraftigt däremot inte askåterföring Av de faktorer som kan ha negativ påverkan på miljökvalitetsmålet visar flera en ur försurningssynpunkt negativ trend. Mellan 2000 och 2010 har uttaget av grot vid föryngringsavverkning ökat, från en areal på hektar till hektar. Grot-uttaget var åren störst i Jönköpings och Västra Götalands län 168. Ökningen beror på ökad efterfrågan på biobränslen samt att en teknikutveckling skett. År 2010 anmäldes hektar för stubbskörd, men under 2011 har knappt hektar anmälts. 169 Siffrorna grundas på anmälningar och siffrorna överskattar den verkliga omfattningen. I maj 2011 beslutade svenska FSC, Forest Stewardship Council, att på FSC-certifierad skogsmark (som motsvarar cirka 50 procent av den totala produktiva arealen) får stubbar endast skördas på hektar per år, vilket har minskat aktiviteten. Beslutet grundas på att miljöeffekterna av stubbskörd inte anses tillräckligt klarlagda. Arealen med skogsmarksgödsling har under perioden ökat från hektar till hektar. År 2010 låg 80 procent av den gödslade arealen i Norrland och endast 4 procent i Götaland 170. Askåterföring, som kan motverka försurningspåverkan, har inte ökat i lika hög grad. År 2000 återfördes aska till cirka hektar, medan arealen 2010 hade ökat till cirka hektar. År 2010 skedde askåterföring på endast 12 procent så stor areal som den där grot tas ut. Under de två föregående åren återfördes aska på motsvarande procent av arealen med grot-uttag. Det finns i dag ingen uppföljning av att askan återförs till de känsliga marker där behoven är störst. En metodik behöver utvecklas för att bedöma på vilka marker behoven av askåterföring är störst. De län där askåterföring görs i störst omfattning är Skåne, Västra Götaland och Kronobergs län 171. Anpassning av skogsbruket till växtplatsens försurningskänslighet Skogsbruket bör vara anpassat till växtplatsens försurningskänslighet, det vill säga en ståndortsanpassning. Detta sker till del redan i dag, men metoder, tillämpningar och rekommendationer behöver utvecklas. Genom skogsskötsel kan den försurningspåverkan på mark och ytvatten som skogsbruket står för motverkas. I de mest försurningspåverkade områdena bör man överväga att begränsa eller avstå från uttag av grenar och toppar. När grot-uttag görs ska askåterföring ske 168 Skogsstyrelsen (2012) : Skogsstyrelsens årliga undersökningar av åtgärder i skogsbruket. 169 Skogsstyrelsens officiella statistik, Skogsstyrelsen (2011): Skogsstatistisk årsbok Skogsstyrelsen (2011): Skogsstatistisk årsbok 2011 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 209

15 bara naturlig försurning enligt Skogsstyrelsens rekommendationer 172. Andra åtgärder som kan motverka försurningspåverkan är ökning av andelen lövskog, etablering av skyddszoner vid sjöar och vattendrag samt skärmställning i samband med slutavverkning. Ett ökat inslag av lövträd kan bidra till en mindre sur markyta i skogslandskapet. Val av lövskog i stället för granskog ger till exempel mindre sura ytliga marklager och eventuellt minskad kväveutlakning 173. En ökad lövskogsandel är också önskvärt för att bevara den biologiska mångfalden. Kvarlämnande av skärmställning, det vill säga att lämna cirka träd jämnt fördelade över hygget, samt skyddszoner med träd och buskar längs sjöar och vattendrag, kan minska utläckaget av försurande nitrat och organiskt material. På vilka marker skärmställning har en praktisk och ekonomisk potential att minska försurningspåverkan behöver klarläggas. Om skyddszoner lämnas körningsfria minskas uttransporten av sediment och organiskt material till vattnen påtagligt. Detta är särskilt viktigt på högt kvävebelastade marker och i starkt försurade områden. Utveckling till 2020 Försurningspåverkan är en nyckelfråga i bedömningen av den miljöpåverkan som sker vid uttag av skogsbränsle. Skogsbrukets försurande påverkan ökar genom en allt mer omfattande användning av skogsbränslen baserade på avverkningsrester (grot). Den positiva utvecklingen med minskat nedfall kan komma att motverkas av ett ökat uttag av grot, intensivodling och ökad kvävegödsling. Vid kvävegödsling i Sverige används dock i dag enbart kalkammonsalpeter, som innehåller dolomitkalk som ska kompensera för gödselmedlets försurande effekt. Resultat från både fältexperiment och datormodeller visar att uttag av biomassa påverkar möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet. Det finns dock oklarheter när det gäller omfattningen av och tidsförloppet för effekterna vid såväl uttag av grot som för askåterföring till mark, och särskilt för effekterna på ytvatten. En studie har gjorts av kritiskt uttag av baskatjoner. I studien har nedfallet hållits konstant på 2020 års nivå, och därefter har man beräknat det högsta uttaget av baskatjoner som kan göras utan att en angiven kritisk gräns (ANC=0) överskrids. Resultaten visar att vid grot-uttag överskreds det kritiska uttaget i större delen av Götaland och Svealand samt efter Norrlandskusten Skogsstyrelsen (2008) Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring, Meddelande 2008:2 173 Zetterberg T (2007): Kväveutlakning från föryngringsavverkad skog, en jämförelse mellan slutavverkade gran- och lövbestånd i södra Sverige. IVL Svenska Miljöinstitutet AB, rapport B Akselsson C., Hellsten S och Belyazid S (2012): Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. Naturvårdsverket, NV STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

16 När det gäller åtgärder inom skogsbruket är den nationella rådigheten stor. Uttaget av biomassa från skogen påverkas dock även av internationella energimarknader och EU-krav på andelen förnybar energi. Inom ramen för EU:s ramdirektiv för avfall pågår diskussioner om bioaskor ska klassas som farligt avfall eller inte. Det kan finnas en risk att de klassas som farligt avfall och om det skulle bli så försämras givetvis möjligheterna till askåterföring. Allt pekar sammantaget på att en betydande ökning av skogsbrukets försurande påverkan har skett under senare år. Uttagen av skogsbränsle kommer att öka än mer under det närmaste decenniet. Uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet är beroende av att försurningsmotverkande åtgärder vidtas inom skogsbruket. Försurningspåverkade sjöar och vattendrag Försurningstillståndet i sjöar och vattendrag bedöms vara godtagbart när ytvattenstatusen klassas som god eller bättre, med avseende på antropogen försurning bedömt med de bedömningsgrunder som är föreskrivna i vattenförvaltningsförordningen 2004:660. fler sjöar klassas som försurade Försurningsbedömningen görs med MAGIC-bibliotek. 175 Sedan den förra fördjupade utvärderingen har stora förbättringar gjorts i underlaget av bedömning av kalkade sjöar. Metodiken har utvecklats och uppgifter om kalkens kemiska sammansättning har sammanställts. Dessutom har förbättringar gjorts av MAGIC/ MAGIC-bibliotek. Det innehåller nu förbättrade data på vattenföring, temperatur och markanvändning. Vidare har antalet ingående sjöar utökats så att cirka sjöar nu ingår. Nya depositionsscenarier från IIASA från augusti 2011 har också använts. Den sammanlagda effekten av de gjorda förändringarna och uppdateringarna har medfört att andelen sjöar som klassas som försurade har ökat, jämfört med den förra fördjupade utvärderingen. Då beräknades fem procent av sjöarna och vattendragens rinnsträckor vara försurade år Beräknat på den så kallade omdrevsinventeringen av sjöar under åren klassas nu 10 procent av sjöarna (större än 1 hektar) som försurade. Av sträckan rinnande vatten (med avrinningsområde större än 2 kvadratkilometer) uppskattas i dag 13 procent vara försurade. Beräkningarna av andelen rinnande vatten som är försurade är dock något osäker Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 211

17 Resultaten från MAGIC-biblioteket stämmer väl med studier av paleolimnologi och visar endast en liten överskattning av försurningen 177. I norra Sverige är andelen försurade sjöar 2,5 procent, i mellersta och östra Sverige 8 procent och i den mest försurningsdrabbade delen sydvästra Sverige (inklusive Blekinge och Örebro län) är andelen försurade sjöar 46 procent. Kalkningen är en uppehållande åtgärd för att skydda den biologiska mångfalden men den påverkar inte uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet. Av de sjöar som kalkas bedömdes 60 procent vara försurade. bara naturlig försurning Trenden är positiv År 1990 var andelen försurade sjöar 17 procent, år 2000 var andelen 12 procent och i dag är den 10 procent. Återhämtningen har fortsatt och märks tydligt i vattenkemin i 68 undersökta så kallade trendsjöar inom miljöövervakningen. Sulfathalterna har minskat i samtliga sjöar och har följts av förväntade minskningar i halterna av baskatjoner i merparten av sjöarna. Ökande ANC-halter (ett mått på syraneutraliserande förmåga) har noterats under 1990-talet i nästan alla sjöar. I ungefär hälften av sjöarna har ph-värdet ökat, varav den största ökningen skedde under 1990-talet 178. Det finns också tendenser till minskande halter av toxiskt aluminium i sjöar och skogsbäckar 179. Totalhalterna av organiskt kol (TOC) har ökat sedan 1990-talet och fortsätter att öka. Brunifieringen av de svenska ytvattnen, beroende på ett ökat innehåll av humusämnen och andra lösta organiska substanser som gör vattnet brunare, är ett fenomen som uppmärksammats under det senaste årtiondet. Det skulle kunna vara en del i återhämtningen och kan utgöra en återgång till ett naturligt tillstånd. Orsakssambandet är dock inte klarlagt. Surstötarna har blivit lindrigare Surstötarna i vattendrag och sjöar i samband med snösmältning har blivit lindrigare och utgör i dag inget stort problem. 180 En undersökning av 87 försurningskänsliga vattendrag visade att vattendrag som redan är försurade vid basflöde tillfälligt kan få en ökad försurning under sura episoder, medan vattendrag som 177 Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 178 Fölster J och Köhler S. (2011): Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010, SLU, rapport 2011: Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 180 Laudon, H. (2007): Försurningsläget i Norrland: En regional bedömning av situationen 1994, 2004 och Slutrapport till Naturvårdsverket dnr Me. 212 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

18 inte klassas som försurade under normalförhållande sällan får förhöjd försurning under surstötar. Surstötsepisoderna var vanligast förekommande mellan november och april. 181 Det finns en hel del studier som visar på en svag biologisk återhämtning hos bland annat mört, växtplankton och litoralfauna (kust- och strandnära djurliv). Studier av återhämtningen är mycket komplex med många påverkande faktorer, bland annat klimatets variabilitet. Effekten av minskad försurning är därför svår att urskilja. 182 Utveckling till 2020 Försurningstillståndet i sjöar och vattendrag förbättras successivt, men det finns ännu många försurade ytvatten, särskilt i sydvästra Sverige. En fortsatt svag förbättring kan förväntas, men god status med avseende på försurning kommer inte att kunna uppnås i alla vattenförekomster redan till En nyligen framtagen nationell prognos visar att andelen försurade sjöar år 2020 beräknas vara 9 procent, det vill säga endast marginellt lägre jämfört med i dag 183. Försurningspåverkan i skogsmark I den förra fördjupade utvärderingen bedömdes att försurningen av skogsmark i södra Sverige hade avstannat och att en återhämtning inletts. I dag är bedömningen att försurningstillståndet är relativt oförändrat, men en tendens till ökad försurning kan noteras under senare år. Skogsmarkens kemi Surhetstillståndet i skogsmark beskrivs av tillståndsklasser som baseras på analyser av ph, effektiv basmättnadsgrad och utbytbar mängd aluminium. Bedömningen av om det skett en försurning eller inte grundas på förändringar mellan tillståndsklasserna under en tidsperiod. 184 Dataunderlaget utgörs av Markinventeringens permanenta provytor, varav det i cirka ytor tas prover från mineraljorden. 181 Erlandsson M, Laudon H. & Fölster J (2010): Spatiotemporal patterns of drivers of episodic acidification in Swedish streams and their relationships to hydrometeorological factors. Sci Total Environ, 408(20): Johnson, R.K. and Angeler, D (2010): Tracing recovery under changing climate: response of phytoplankton and invertebrate assemblages to decreased acidification, North American Benthological Society. 183 Fölster J och Valinia S (2012): Försurningsläget i Sveriges ytvatten Komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning, SLU rapport 2012:5 184 Naturvårdsverket 1999: Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Skogslandskapet. Rapport FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 213

19 bara naturlig försurning Nya, delvis omanalyserade och förbättrade data från tyder på att surhetstillståndet är relativt oförändrat i B-horisonten i mineraljorden i landet som helhet. De sista åren i tidsserien finns dessutom en tendens till högre andel skogsmark med hög och mycket hög surhetsgrad (surhetsklass 4 och 5). Liksom tidigare märks en tydlig geografisk surhetsgradient, andelen mark i de två suraste klasserna är cirka 50 procent i sydvästra Sverige, 30 procent i mellersta och östra Sverige samt 20 procent i Norrland. Tendensen till ökning av de sura markerna för de sista åren i tidsserien är främst förknippad med en ökning av oorganiskt aluminium och en minskning av basmättnadsgraden. Statistisk analys av ett urval av ytor med två till tre upprepade provtagningar visar på en utveckling mot ett surare tillstånd i markens B-horisont. Förändringarna för ph är små, men den effektiva basmättnaden minskar samtidigt som aluminiumhalterna ökar i mellersta och östra Sverige och i Norrland. Inga signifikanta förändringar kan noteras för i sydvästra Sverige. Trenderna mot ett surare tillstånd är svårtolkade, eftersom depositionen har minskat kraftigt. Det kan vara en naturlig process under en återhämtningsfas att sura joner i högre grad binds till marken 186. Även det ökade uttaget av biomassa från skogen, liksom eventuellt även den ökade kvävegödslingen kan ha påverkat utvecklingen mot ett allt surare tillstånd, särskilt i markens humusskikt. Återhämtningsprocesserna är komplexa och behöver studeras vidare. För att kunna dra säkrare slutsatser om utvecklingen finns behov av utvecklad markkemisk modellering som komplement och tolkningsverktyg till de observerade trenderna. Det finns också behov av att se över bedömningsgrunden för försurningspåverkan i skogsmark. Krondroppsnätets ytor i skogsmark visar på sura förhållanden i markvatten framförallt i sydvästra Sverige. Som kritisk gräns för försurningspåverkan har 0,4 milligram oorganiskt aluminium per liter föreslagits 188. I sydvästra Sverige överskreds denna kritiska gräns på 68 procent av ytorna, i mellersta delen på 28 procent av ytorna och i norra delen på 10 procent av ytorna. I norra Sverige var det endast en yta vid kusten som hade kraftigt förhöjda halter. Medianvärdet för provtagningarna under åren användes i beräkningarna. En tidsserieanalys för perioden visar på en signifikant minskning av oorganiskt aluminium på 31 procent av ytorna i den sydvästra delen av landet och på 186 Löfgren, S., Gustafsson, J.P. & Bringmark, L. (2010): Decreasing DOC trends in soil solution along the hillslopes at the two IM sites in southern Sweden Geochemical modelling of organic matter solubility during acidification recovery. Sci Total Environ 409-: Gustafsson, J-P., Karltun, E., Lundström, U. och Westling, O. (2001): Urvalskriterier för bedömning av markförsurning. Temaserie Markförsurning och motåtgärder. Skogsstyrelsen, Rapport 11D, STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012