Bara naturlig försurning

Transkript

1 Naturvårdsverket Bara naturlig försurning Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet Ulla Bertills Jens Fölster Helene Lager Ulrika Lindstedt Per Andersson m.fl.

2

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel , fax E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN ISSN Naturvårdsverket 200 Tryck: Omslag:, bild/illustration: Form:, bild/illustration:

4 1 Förord 3

5 Innehåll 1 FÖRORD 3 2 SAMMANFATTNING 7 3 SUMMARY 11 4 INLEDNING/BAKGRUND Av riksdagen fastställda Miljökvalitets- och delmål Uppdraget Syfte Avgränsningar gentemot andra miljömål Slutsatser från förra fördjupade utvärderingen Förankring Försurningsproblemet 14 5 HUR SER UTVECKLINGEN I MILJÖN UT I FÖRHÅLLANDE TILL MILJÖKVALITETSMÅLET OCH DELMÅLEN? Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning Överskridande av kritisk belastning mått på måluppfyllelse Utvecklingen i Europa Försurande utsläpp och nedfall i Sverige Skogsbrukets försurande effekt Jordbrukets försurningspåverkan genom odling är obetydlig Försurningspåverkan på grundvatten, korrosion och hälsa Delmål 1 Försurade sjöar och vattendrag Nytt dataunderlag - sjöinventeringen Nya Bedömningsgrunder Hur har tillståndet i miljön utvecklats? Aluminiumhalterna minskar Även de levande organismerna börjar nu återhämta sig från försurningen Försurade sjöar och vattendrag idag Delmål 2 Försurad skogsmark Hur bedöms surhetstillstånd och försurningspåverkan? Hur har försurningspåverkan på skogsmarken förändrats? Hur förväntas återhämtningen från försurning i skogsmark bli? Delmål 3 Svaveldioxidutsläpp Delmål 4 Kväveoxidutsläpp Kväveutsläpp i dag Utsläppsprognos till Drivkrafter idag och framtida utveckling Bidrar regionala och lokala mål till att 39 miljömål och delmål nås? 39 4

6 6 VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR OCH VILKA ÅTGÄRDER HAR VIDTAGITS? Internationella åtgärder och deras effekt Det internationella åtgärdsarbetet Kalkning av sjöar och vattendrag Organisation och styrmedel Kalkningsverksamheten idag Kalkningsverksamhetens utveckling Uppföljningen av kalkningsverksamheten Effekter av kalkning Många sjöar kalkas för mycket Många sjöar behöver inte längre kalkas Möjliga alternativ till kalkning av sjöar och vattendrag Skogsbrukets påverkan och åtgärder inom skogsbruket Skogsbrukets försurningspåverkan Vilka åtgärder har vidtagits? Åtgärder för att minska svavelutsläppen Åtgärder för att minska utsläpp av kväveoxider Utsläppsutvecklingen Viktiga styrmedel Fungerar uppföljningen med indikatorer ändamålsenligt? Hur arbetar samhället med målet? Länsstyrelser och kommuner Skogsorganisationen Sjöfartsorganisationen 57 7 FÖRSLAG TILL NYA OCH JUSTERADE MÅL SAMT BEHOV AV UPPFÖLJNING Förslag till omtolkning av Miljökvalitets-målet Reviderat delmål för sjöar och vattendrag Motiv till revideringen av delmålet Underlag för revidering av delmål Behov av åtgärder för att nå målet Reviderat delmål för skogsmark Motiv till revidering och förslag till delmål och indikator Underlag för delmålsformulering Åtgärdsbehov och konsekvensanalys Inget reviderat delmål för svavelutsläpp Motiv till att delmålet ej revideras Utveckling av svavelutsläppen Fel! Bokmärket är inte definierat De svenska utsläppens bidrag till nedfallet över SverigeFel! Bokmärket är inte definierat. 7.5 Reviderat delmål för kväveoxidutsläpp Motiv och förslag till reviderat delmål Underlag för delmålsformulering Nytt delmål för skogsbrukets försurningspåverkan 68 5

7 7.6.1 Motiv och förslag till nytt delmål och indikator Underlag för delmåls- och indikatorformulering Osäkerheter och tveksamheter kring delmål- och indikatorformulering Uppföljning av delmål och ansvarsfördelning Nytt delmål för sjöfart Motiv och förslag till nytt delmål och indikator Underlag för val av delmål Behov av förbättrad uppföljning Behov av forskning och kunskapsuppbyggnad 81 8 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL FÖR ATT MÅLEN SKA NÅS Åtgärder och styrmedel för att minska utsläpp av kväve Tidigare förslag till åtgärder Behov av minskade utsläpp av kväveoxider Förslag till åtgärder för att nå befintligt och reviderat delmål Slutsatser från konsekvensanalysen Åtgärder för att minska försurningspåverkan från skogsbruket Möjliga åtgärder för att minska skogsbrukets försurningspåverkan på ytvatten och skogsmark Möjliga åtgärder för att minska skogsbrukets egen försurningspåverkan Möjliga åtgärder för att motverka effekter av försurande nedfall och skogsbruk Möjliga restaureringsåtgärder Utredningsbehov Slutsatser från konsekvensanalys Åtgärder för att minska utsläpp från sjöfart som bunkrar i Sverige Möjliga åtgärder och kostnader för att minska utsläpp från fartyg Använda styrmedel för sjöfarten i Sverige idag Möjliga nationella styrmedel Möjliga internationella styrmedel Förslag till styrmedel för att delmålet ska nås Förslag till åtgärder för Sveriges internationella arbete Revidering av Naturvårdsverkets strategi för det internationella arbetet kring luftföroreningar 94 9 KLIMAT OCH FÖRSURNING MÅLKONFLIKT OCH SYNERGI Klimatförändringens inverkan på surhetstillståndet Målkonflikter och synergieffekter mellan försurningsmålet och klimatmålet REFERENSER BILAGOR 107 6

8 2 Sammanfattning Denna andra fördjupade utvärdering kring Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning har fokuserats på att revidera befintliga delmål och att ta fram förslag på nya delmål samt konsekvensanalyserade åtgärdsförslag. Når vi målen? Trots omfattande utsläppsminskningar i Europa kommer Miljökvalitetsmålet inte att nås till år 2020 då den kritiska belastningen för försurning av sjöar fortfarande beräknas överskridas på 12 % av sjöarealen. För försurningsmålet finns idag fyra delmål formulerade till år Tre av dessa delmål har redan uppnåtts, dvs. antalet försurningspåverkade sjöar och vattendrag beräknas vara färre än 5 % respektive 15 % år 2010, den negativa försurningstrenden i skogsmark är bruten och delmålet för utsläpp av svaveldioxid på högst ton har redan nåtts eftersom utsläppen var ton år Utsläppen av kväveoxider ska enligt delmålet minska till ton till år År 2005 uppgick utsläppen till ton och prognosen visar på en minskning till ton till år Ytterligare åtgärder krävs därför för att delmålet ska nås. I tio län bedöms det regionala miljökvalitetsmålet för försurning svårt att nå och i sju län bedöms det som möjligt att nå om ytterligare åtgärder vidtas. De regionala delmålen för sjöar och vattendrag har totalt sett strängare krav än det nationella, men för de övriga delmålen samma krav (skogsmark och kvävedioxidutsläpp) eller lägre krav (svaveldioxidutsläpp). Förslag till reviderade delmål Samtliga delmål har reviderats, förutom svaveldioxidmålet där ytterligare minskningar av utsläppen inte är motiverade ur kostnadseffektivitetssynpunkt. Nya förslag till delmål har tagits fram för skogsbrukets försurningspåverkan och för utsläpp från sjöfart. Samliga delmål har år 2015 som målår. Miljökvalitetsmålet - förslag till omtolkning Omtolkningen innebär att direkt korrosionspåverkan av luftföroreningar i stadsmiljö inte ingår i miljökvalitetsmålet, eftersom detta inte bara är en ren försurningspåverkan och dessutom redan täcks av miljökvalitetsmålet Frisk luft Förslag: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar. Försurningstillstånd i sjöar och vattendrag samt i skogsmark De nya förslagen till delmål för sjöar och vattendrag samt för skogsmark innebär bl.a. en regionalisering av delmålen med olika mål för olika delar av landet. 7

9 Förslag: År 2015 ska andelen sötvatten försurade av människan vara högst 25 % i sydvästra Sverige och 5 % i mellan och sydöstra Sverige. I Norrland ska försurningen inte öka. Precisering: Delmålet avser antalet sjöar större än 1 hektar och vattendrag med avrinningsområde över 2 km 2. Som försurade räknas även de kalkade objekt som enligt de svenska nationella Bedömningsgrunderna klassas som försurningspåverkade. Förslag: Arealen skogsmark i sydvästra Sverige som har hög eller mycket hög surhetsgrad ska minska med 20 % från år 2000 till I försurade delar av övriga Sverige ska en fortsatt förbättring ske. Utsläpp av kväveoxider Det nya kväveoxidmålet innebär en viss skärpning av utsläppen till 2015, men ligger i linje med en nyligen reviderad prognos. Förslag: År 2015 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. Förslag till nya delmål Skogsbrukets försurningspåverkan En utredning har gjorts för att klargöra skogsbrukets påverkan på försurningssituationen. Den visar att skogsbruket beräknas stå för % av försurningspåverkan av skogsmark, med störst påverkan i granskog med helträdsuttag. Ett nytt delmål har därför formulerats: Förslag: År 2015 ska skogsbrukets försurningspåverkan i försurade områden inte överstiga det som kompenseras via naturliga processer. Utsläpp från sjöfart Internationell sjöfart är den största enskilda källan till nedfall av svavel- och kväveoxider över Sverige. Medan utsläppen från landbaserade källor minskar, ökar utsläppen från internationell sjöfart pga. ökad transport. Inom EU beräknas utsläppen öka med 45 % mellan år 2000 och Tekniken för att minska utsläppen finns, och åtgärderna är relativt billiga. Delmålet för sjöfart har formulerats så att det omfattar såväl nationella som internationella åtgärder. Förslag: År 2015 ska utsläppen av svaveldioxid från sjöfart som bunkrar (fyller på bränsle) i Sverige ha halverats och utsläppen av kväveoxider ska minska jämfört med år

10 Hur går åtgärdsarbetet? Internationellt arbete Det internationella luftvårdsarbetet är mycket betydelsefullt då nedfallet av försurande ämnen i Sverige till största delen kommer från andra länder. FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP), EU med CAFE-programmet (Clean Air for Europe) och olika EU-direktiv är de viktigaste internationella arenorna. Inom EU håller ett nytt takdirektiv på att utarbetas, med utsläppstak för bl.a. svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak. Skogsbruket Skogsstyrelsen har under 2007 uppdaterat de allmänna råden kring kvävegödsling och rekommendationer för uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling. Skogsstyrelsen har sedan år 2005 haft ett anslag på totalt 30 miljoner kronor för att ta fram ett förbättrat kunskapsunderlag inför ett ställningstagande under 2008 kring nytta med och behov av skogsmarkskalkning. Kalkning av sjöar och vattendrag En särskild utvärdering gjordes 2005 av 321 slumpmässigt utvalda kalkade sjöar. Undersökningen indikerar att många kalkade vatten inte längre är försurade och att många vatten är överdoserade. För att kunna göra en säkrare utvärdering genomför Naturvårdsverket under en omfattande försurningsundersökning av sammanlagt cirka 3000 kalkade och lika många jämförbara okalkade sjöar. Resultatet av denna undersökning kommer sedan att vara utgångspunkt för Naturvårdsverkets nya riktlinjer till länsstyrelserna om framtida kalkning, som ska tas fram under 2008 i enlighet med mål i Naturvårdsverkets regleringsbrev för Den genomförda undersökningen är en god indikation på att många av de kalkade sjöarna inte längre skulle behöva kalkas. Det finns flera förklaringar till detta; dels att en återhämtning sannolikt skett även i kalkade sjöar, dels att de sjöar som kalkats kanske aldrig har varit försurade. Kalkningsverksamheten lyckas i allmänhet väl med att nå de uppställda målen att hålla ph-värdet över en viss nivå. Den höga måluppfyllelsen har dock en baksida då den förutsätter en betydande överkalkning. Överkalkning sker även genom att kalkningen inte anpassats till att det försurande nedfallet minskat. Förslag till styrmedel och åtgärder Om de konsekvensanalyserade förslag som tagits fram genomförs kommer det att innebära att nuvarande och reviderat delmål för kväveoxider samt de nya förslagen till delmål för sjöfart och skogsbrukets försurningspåverkan uppnås. Åtgärdspotential och kostnader för åtgärderna återfinns i kapitel 8 och i bifogade konsekvensanalyser. Förslag till styrmedel som behöver drivas inom EU och internationellt Minskade utsläpp från sjöfart (Andra berörda miljömål: Frisk luft och Ingen övergödning). Skärpta utsläppskrav på svavel. 9

11 System för handel med utsläppsrätter för sjöfart. Införande av avgiftssystem för kväveoxider. Miljödifferentierat sjöfartsstöd inom EU. Statliga stöd för emissionsbegränsande åtgärder på fartyg. Emissionskrav på passagerarfärjor. Förslag till styrmedel inom miljöpolitiken till regering och riksdag Minskade utsläpp av kväveoxider (Andra berörda miljömål: Frisk luft, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan). Breddning och höjning av kväveoxidavgiften för stationära källor. Miljödifferentierad kilometerskatt för tunga fordon. Förslag till styrmedel inom andra politikområden till regering och riksdag Minskade utsläpp från sjöfart (Andra berörda miljömål: Frisk luft, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan). Skärpta miljödifferentierade farledsavgifter. Utsläppskrav på passagerarfärjor som angör svenska hamnar. Riktade miljökrav/anbudsvärderande faktorer vid upphandling av fartyg eller transportjänster med fartyg. Miljödifferentierat sjöfartsstöd Övriga förslag till åtgärder Skogsbrukets försurningspåverkan (Andra berörda miljömål: Ingen övergödning, Levande skogar, Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt växt- och djurliv). Några av de viktigare åtgärdsförslagen är: Ökad askåterföring vid GROT- uttag i försurade områden genom att Skogsstyrelsen bl.a. ökar informationsinsatserna till värmeverk, markägare och andra aktörer om behovet av kompensation. Åtgärder som skärmställning, skyddszoner och ökad lövinblandning bör beaktas för att åtgärder inom skogsbruket inte ska ge ett ökat läckage av kväve och organiska ämnen. Förbättrad statistik över var helträdsuttag görs och var aska återförs krävs för att kunna följa upp ett nytt delmål kring skogsbrukets försurningspåverkan Kvantifiering av försurningspåverkan på ytvatten av skogsbruksåtgärder som bl.a. ökat uttag av biomassa, askåterföring och kvävegödsling. Utredning av åtgärdspotentialen för skärmställning på hyggen. Reviderad strategi för Naturvårdsverkets internationella arbete (Andra berörda miljömål: Frisk luft, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan) Sveriges internationella arbete med luftföroreningar och försurning har varit framgångsrikt och gjort skillnad. Vi bör fortsätta att bära fanan högt. Ett led i det är att revidera strategin för vårt internationella arbete med luftföroreningar. 10

12 3 Summary Text 11

13 4 Inledning/bakgrund 4.1 Av riksdagen fastställda Miljökvalitets- och delmål I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvalitetsmål (Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1998/99:MJU06, Regeringens proposition 1997/98:145) och i november 2005 tillkom ett sextonde miljömål. Dessa skall utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Av Riksdagen fastställt miljökvalitetsmål för Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader. Delmål för uppföljning av miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning: 1) År 2010 skall högst 5 procent av antalet sjöar och högst 15 procent av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. 2) Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats. 3) År 2010 skall utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till ton. 4) År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. 4.2 Uppdraget Detta är den andra Fördjupade utvärderingen av Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Den första presenterades 2003 (Naturvårdsverket, 2003). Riktlinjerna för uppdraget kring de fördjupade utvärderingarna av miljökvalitetsmålen fastställdes av Miljömålsrådet i januari 2006 (Miljömålsrådet, ). Uppdraget har sedan på olika sätt specificerats av Miljömålsrådet (Miljömålsrådet, ). 4.3 Syfte Utvärderingens huvudsakliga syfte är att beskriva hur arbetet med Miljökvalitetsmålet går samt belysa behovet av ytterligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet i fråga. Rapporten ska också utgöra underlag till Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet i dess helhet. Den kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupade utvärdering av miljömålssystemet Rapporten kommer även att kunna användas av länsstyrelser, kommuner och skolor som kunskapsunderlag. 12

14 4.4 Avgränsningar gentemot andra miljömål Följande frågor tas inte upp i miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning: Halter i luft av försurande luftföroreningar, korrosion på tekniska material och kulturföremål samt hälsoeffekter relaterade till direkta effekter av försurning hanteras i underlagsrapporten för Frisk luft. Åtgärder kopplade till ammoniak behandlas i underlagsrapporten för Ingen övergödning. Skogsbrukets effekter på försurning av skogsmark och ytvatten behandlas även i Levande skogar. Försurning av hav behandlas inom Begränsad klimatpåverkan. 4.5 Slutsatser från förra fördjupade utvärderingen I den första fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning framhölls att Sverige är beroende av att ytterligare åtgärder vidtas i Europa för att målet ska kunna nås och att utsläppen från särskilt internationell sjöfart måste minska. Rapporten visade på ett behov av klargörande av betydelsen av skogsbrukets påverkan på försurningssituationen och att detta borde kunna resultera i ett förslag till nytt delmål i denna utvärdering. Dessutom påpekades behovet av förbättrad miljöövervakning för sjöar och vattendrag samt förbättrad uppföljning av ytvattenkalkning. Fler åtgärdsförslag som presenterades i den förra fördjupade utvärderingen beskrivs i kapitel 8. Regeringen gav arbetet med att minska försurningen i Sverige en hög prioritet i proposition 2004/05:150 Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag. Regeringen bedömer att det krävs åtgärder både nationellt och internationellt för att nå miljökvalitetsmålet utöver vad som följer av redan ingångna internationella avtal. Regeringen bedömde även att en revidering och komplettering av delmålen under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning kan behövas i samband med en ny fördjupad utvärdering. Regeringen bedömde vidare att det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå delmål 1 (försurning av sjöar och rinnande vatten) och delmål 4 (utsläpp av kväveoxider). Sjöfarten framhölls som en viktig utsläppskälla att åtgärda, främst på internationell nivå. 4.6 Förankring Delmålsformuleringar diskuterades vid workshop anordnad av Miljömålsrådet februari Frågor som berör Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Sveriges Geologiska undersökning har förankrats under arbetets gång. Sjöfartsverket deltog i de inledande diskussionerna kring nytt delmål för sjöfarten. Skogsbrukets försurning har diskuterats med representanter för skogsnäringen. Flera möten med Energimyndigheten och Skogsstyrelsen har genomförts. Ett stort antal möten har förts med forskare kring utvecklingen av modeller och beräkningar av underlagsdata. Rapporten lades ut på extern remiss under juni-augusti

15 4.7 Försurningsproblemet Naturliga ekosystem i Sverige domineras av skogsmark, sjöar och vattendrag som i många fall är naturligt sura. Jordar med låg vittringshastighet och en upplagring av organiskt material i marken har medfört en långsam naturlig försurning sedan senaste istiden. Den långsamma förändringen av miljön har medfört att organismerna haft tid för anpassning. Under senaste århundradet har den av människan orsakade försurningen ökat kraftigt, för att sedan avta under senare årtionden. Nedfall av försurande luftföroreningar är den tydligaste orsaken till den accelererade försurningsutvecklingen. Markanvändning med odling och skörd är ytterligare en faktor som kan orsaka försurning. Försurningsproblemet är komplext, bland annat beroende på att effekterna orsakas av tre olika typer av luftföroreningar - svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak. För att komma till rätta med försurningsproblemet krävs åtgärder såväl nationellt som internationellt för att minska utsläpp av svavel och kväve främst från transporter, energianläggningar, i industri samt att utveckla ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Tabellen nedan utgör en översikt av de problem och frågeställningar som förknippas med försurning, orsaker till dessa samt inom vilket miljökvalitetsmål problemet tas upp. Tabell 4.1 Problemöversikt och avgränsning för miljömålet Bara naturlig försurning Problem Orsak Miljömål där problemet behandlas Minskad biologisk mångfald p.g.a. försurning av sjöar, vattendrag och skogslandskapet. Ev. förändrad näringsbalans i skogsmark Skador på byggnader, material och kulturmonument genom försurande luftföroreningar Försurat grundvatten ger korrosionsskador och ökad risk för hälsoeffekter pga. utlösta metaller Nedfall av försurande luftföroreningar Skogsbruk genom skördeuttag och tillväxt. Halter i luft och nedfall av försurande luftföroreningar Nedfall av försurande luftföroreningar Skogsbruk Jordbruk Bara naturlig försurning. Till viss del även i Levande sjöar och vattendrag och Levande skogar Korrosion i stadsmiljö i Frisk luft Korrosion i mark och på hällristningar i Bara naturlig försurning Grundvatten av god kvalitet Bara naturlig försurning 14

16 5 Hur ser utvecklingen i miljön ut i förhållande till miljökvalitetsmålet och delmålen? 5.1 Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning Miljökvalitetsmål De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader. Miljökvalitetsmålet innebär enligt riksdagens bedömning bl.a. följande: Depositionen av försurande ämnen överskrider inte den kritiska belastningen för mark och vatten. Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan, arkeologiska föremål och den biologiska mångfalden bevaras. Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet. Trots omfattande utsläppsminskningar kommer Miljökvalitetsmålet inte att nås till 2020 med hittills fattade beslut. Försurningen av både mark och vatten har minskat i betydande omfattning, men ett hot om ökad försurning längre fram kvarstår. På lång sikt kan markens motståndskraft mot surt nedfall försämras och läckaget av försurande kväve kan komma att öka Överskridande av kritisk belastning mått på måluppfyllelse Som mått på om Miljökvalitetsmålet uppnås används överskridande av kritisk belastning för försurning som beräknas både för skogsmark och för sjöar. Med kritisk belastning avses så mycket av nedfall som ett ekosystem kan ta emot utan att skadas, ofta kopplat till ett kemiskt tillstånd i ekosystemet. När den kritiska belastningen inte längre överskrids bedöms även risken för ökad korrosionshastighet vara liten. Överskridandet uttrycks som andel areal med överskridande av kritisk belastning. Miljökvalitetsmålets målår är 2020 och bedömningen av måluppfyllelsen baseras på nuvarande utveckling och tagna beslut. Trots de omfattande utsläppsminskningarna som genomförts och beslutats beräknas nedfallet av försurande ämnen 2020 fortfarande överskrida den kritiska belastningen för sjöar på 12 % av arealen. Även om bästa tillgängliga teknik på landbaserade källor genomförs beräknas den kritiska belastningen för sjöar överskridas på 6 % av arealen. För att uppfylla målet behövs därför ytterligare åtgärder vidtas för att minska utsläppen av försurande ämnen, främst från källor 15

17 utanför landets gränser. Överskridandet är störst i sydvästra Sverige där depositionen är högst. Med depositionen var överskridandet lika stort för skogsmark som för sjöar, men till 2020 beräknas överskridandet för skogsmarken ha minskat till nära 0 (Figur 5.1). Trots att miljömålet inte kommer att kunna nås till 2020 har det ändå skett en enorm förbättring av graden av överskridande jämfört med 1980 då den kritiska belastningen överskreds på mer än halva Sveriges yta för både sjöar och skogsmark. Den nuvarande hotbilden med ett större överskridande för sjöar 2020 jämfört med skogsmark stämmer väl överens med tillståndet, där det idag inte går att se några negativa effekter på skogen samtidigt som det finns en kvarvarande försurning i sjöar och vattendrag. Figur 5.1. Överskridandet av kritisk belastning för försurning av skogsmark och sjöar. I varje ruta anges överskridandet för den 5 % av arealen som har högst överskridande (Källa: Institutionen för Miljöanalys, SLU samt IVL). 16

18 FÖRÄNDRADE BERÄKNINGAR AV KRITISK BELASTNING OCH ÖVERSKRIDANDE Sedan förra fördjupade utvärderingen har kriterierna för hur mycket påverkan som naturen tål gjorts mer ekologiskt relevanta (Bilaga 7). I skogsmark används som tidigare träd som indikator och kvoten baskatjoner (BC)/aluminium (Al) mindre än 1 som kriterium för överskridande. BC/Al-kvoten är det kriterium som bäst går att koppla till skador på träd även om den kritiserats för att kopplingen mellan skador på trädtillväxt och kvoten inte alltid stämmer. En del av kritiken handlar om den stora skillnaden i kvoten mellan marklager. Numera tas dock störst hänsyn till påverkan i de markskikt som har flest rötter mot att man tidigare gjort bedömningen utifrån markskiktet med den lägsta kvoten, och därigenom elimineras en del av kritiken. För sjöar har kriteriet för överskridande ändrats från det tidigare gränsvärdet för ANC på 20 µeq/l till en maximal ph-förändring på 0,4 enheter vilket är anpassat för svenska humösa vatten. Det är dessutom samma kriterium som används i Bedömningsgrunder och vid klassning av ekologisk status enligt Vattendirektivet. För skogsmarken har antalet beräkningspunkter mer än tiodubblats. Även uppskattningen av depositionen har förbättrats. Slutligen har modellerna för att beräkna den långsiktiga effekten av nedfallet förändrats på många punkter både för skogsmark och för sjöar. Bland annat antas en måttligare ökning av kväveläckaget än tidigare. I bilaga 7 redovisas mer i detalj vilka förbättringar som gjorts. Trots de omfattande förbättringarna av beräkningarna av kritisk belastning kvarstår osäkerheter. Framför allt gäller det hur läckaget av försurande kväve kommer utvecklas framöver. Om marken kan fortsätta att lagra kväve en lång tid framöver kommer försurningsproblemen inte bli så omfattande som beräkningen av kritisk belastning antyder. Om kväveläckaget däremot ökar kan det istället bli värre. För sjöarna är uppskattningen av vattenföringen en stor osäkerhetskälla. Detta visar sig bl.a. i att överskridandet är ojämnare fördelat för sjöar jämfört med skogsmark (Figur 5.1). Osäkerheter i beräkningen bedöms ge en överskattning av överskridandet idag. VARFÖR SÅ STORT ÖVERSKRIDANDE AV KRITISK BELASTNING NÄR DET ÄR SÅ FÅ FÖRSURADE SJÖAR? Det höga överskridandet av kritisk belastning idag, 19 %, kontrasterar mot den låga andelen försurade sjöar idag, 5,6 % (alla sjöar över 1 hektar, inklusive försurade kalkade sjöar se kapitel 5.2). Skillnaden beror på olika tidsperspektiv i de två bedömningarna. Försurningsbedömningen beskriver försurningspåverkan i ytvattnet idag, medan ett överskridande av kritisk belastning anger en risk för fortsatt försurning långt fram i tiden. Modellen för kritisk belastning antar ett ökat läckage av försurande kväve. Dessutom beräknas markens buffrande förmåga utarmas i många områden med dagens nedfall vilket ger ett surare ytligt grundvatten och därmed på sikt en ökad sjöförsurning. Osäkerheterna i modellen för kritisk belastning är också större jämfört med bedömningen av försurningspåverkan. 17

19 5.1.2 Utvecklingen i Europa UTVECKLINGEN TILL IDAG Internationellt åtgärdsarbete, som bedrivs inom EU och luftvårdskonventionen (se kapitel 6.1.1), har medfört att utsläppen i Europa minskat betydligt. År 2004 beräknas de totala utsläppen av svaveldioxid (från EMEP-regionen) vara omkring 15 miljoner ton, en minskning med ca 65 % sedan Denna minskning motsvarar den minskning man satt upp som mål då Protokollet angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (Göteborgsprotokollet, 1999) arbetades fram. Utsläppen kan väntas minska ytterligare till år 2010 i och med att cirka hälften av länderna som undertecknat Göteborgsprotokollet fortfarande behöver minska sina utsläpp för att nå sina nationella utsläppstak för svavel. De totala kväveoxidutsläppen beräknas år 2004 till 17,7 miljoner ton, en minskning med 30 % sedan En minskning om ytterligare 15 % behövs till år 2010 för att möta utsläppsmålen. 60 % av de länder som skrivit under Göteborgsprotokollet behöver minska utsläppen ytterligare till år Ammoniakutsläppen har minskat med 22 % från 1990 till 2004, ner till 6,8 miljoner ton, vilket ligger nära protokollets mål. Det är stor skillnad i minskningar mellan de olika länderna och mellan olika sektorer. Industrin står för största delen av utsläppsminskningarna för svaveldioxid, medan utsläppsminskningarna av kväveoxider framförallt kommer från trafiksektorn. Sjöfarten har ökat sina utsläpp under perioden. På Nordkalotten utgörs försurningspåverkan främst av svavelutsläpp från smältverk på Kolahalvön (AMAP, 2006). Utsläppen har minskat avsevärt sedan 1990, vilket bidragit till minskat nedfall i Norrbotten. Även sulfathalterna i sjöar har minskat, men försurningspåverkan är så liten att några signifikant trender i ph, alkalinitet och ANC inte kunde härröras till nedfallsminskningarna. FÖRVÄNTAD UTVECKLING TILL ÅR 2020 I september 2005 beslutade EU om en så kallad Tematisk strategi för luftvårdsarbetet. Strategin sätter miljömål till år 2020 med en ambitionsnivån som endast innebär en mindre förbättring jämfört med basalternativet, dvs. situationen år 2020 givet redan fattade beslut. Styrmedlen i strategin är i huvudsak ett nytt direktiv med utsläppstak för 2020 inkluderande partiklar (PM 2,5), skärpta bilavgasdirektiv, en viss skärpning av Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) och utveckling av energi-, trafik och jordbrukssektorerna. Utvecklingen är nära kopplad till diskussionen om klimatpolitiken och det är möjligt att ambitionsnivån till år 2020 kan komma att öka något. Kommissionen arbetar nu med att ta fram ett förslag till ett nytt s.k. takdirektiv för att ytterligare begränsa utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak, flyktiga organiska ämnen och partiklar över Europa. Ett förslag från Kommissionen väntas kring årsskiftet 2007/2008, medan ett beslut kan dröja till Ambitionsnivån i den Tematiska strategin är vägledande för ambitionsnivån i ett nytt takdirektiv. Överskridandet av kritisk belastning för försurning av skogsmark resp. 18

20 sjöar i Europa beräknas minska med 74 % resp. 39 % till 2020 jämfört med år Figur 5.2. Karta över överskridande av kritisk belastning för försurning i skogsmark år 2020, enligt Basscenario framtaget för EU:s tematiska strategi. Förutom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (takdirektivet) är EUdirektiven för motorfordon, arbetsmaskiner, stora förbränningsanläggningar och IPPC-direktivet viktiga. Troligen kommer också ett nytt direktiv för pannor mindre än 50 MW och även någon form av reglering för små pannor. Parallellt pågår inom FN:s luftvårdskonvention (UNECE) arbete med att utvärdera det så kallade Göteborgsprotokollet som behandlar samma utsläpp som EU:s takdirektiv. Förutom EU länderna omfattar Luftvårdskonventionen bl a USA, Kanada, länderna i Östra Europa, Centralasien samt Kaukasus. Utvärderingen av Göteborgsprotokollet skall vara färdig i slutet av 2007 varefter man beslutar om, och i så fall hur, man går vidare med en revidering av existerande protokoll alternativt ett nytt protokoll. Viktigt för försurningsmålet är att utsläppen begränsas även i länderna öster om EU, framförallt Ryssland (Tabell 5.1), vilka inte ratificerat gällande protokoll. Ett viktigt mål för ett nytt eller reviderat protokoll är därför att förmå dessa länder att skriva under ett förnyat Göteborgsprotokoll och börja arbeta aktivt med utsläppsbegränsande åtgärder. Konventionen arbetar just nu aktivt med en ny handlingsplan för dessa länder. INTERNATIONELL SJÖFART ETT VÄXANDE PROBLEM Internationell sjöfart ger ett betydande bidrag till luftföroreningarna i Europa. Medan utsläppen från de flesta landbaserade källor har minskat betydligt i EUländerna och USA och beräknas fortsätta att minska, ser vi en stadig ökning vad 19

21 gäller utsläpp från sjöfarten på grund av ett ökat transportarbete. En pågående studie över utsläppen i Europeiska vatten uppskattar att utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider från internationell sjöfart i EU kommer att stiga med ca 45 % mellan år 2000 och Trots en ökande internationell uppmärksamhet och tillgängliga kostnadseffektiva tekniska lösningar för att få ner utsläppen till sjöss bromsas utvecklingen av (politiska motsättningar i den viktigaste internationella samarbetsorganisationen inom området, IMO (International Maritime Organisation). Vissa krav på minskningar av utsläppen från sjöfarten finns med i den Tematiska strategin och Kommissionen har för avsikt att aktivt ta upp frågan om inte förhandlingarna i IMO går bra. FLYGTRAFIK Utsläppen av kväveoxider från flygtrafiken i Europa ökar också stadigt, med ungefär 5 % per år. Flygtrafiken är dock idag en liten utsläppskälla jämfört med sjöfarten. Om man jämför internationell tankning (bunkring) i Sverige är utsläppen av kväveoxider från flyg 8000 ton och från sjöfart ton Försurande utsläpp och nedfall i Sverige UTSLÄPP Utsläppen av samtliga försurande ämnen har minskat i Sverige (figur 5.3). Utsläppen av svavel kommer främst från förbränning av svavelhaltiga bränslen som kol och eldningsolja och har i det närmaste halverats de senaste tio åren. Kväveoxider bildas främst vid förbränning i luft och de största utsläppen kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner och energiproduktion i industrin. Utsläppen har minskat med drygt 25 % mellan 1995 och Utsläppen av ammoniak kommer framförallt från jordbruket. Utsläppen har minskat med 15 % sedan Figur 5.3 Utsläpp i Sverige av kväveoxider, svaveldioxid och ammoniak till luft, (Naturvårdsverket, Sveriges rapportering till Klimatkonventionen). DEPOSITION Efter omvandling och spridning i atmosfären deponeras sura luftföroreningar som innehåller sulfatsvavel, nitratkväve och ammoniumkväve. Sedan 1970-talet har nedfallet (depositionen) av svavel minskat med mer än 90 %, medan nedfallet av kväve minskat i långsammare takt. 20

22 År 2003 bidrog utländska källor till 92 % procent av svavelnedfallet, 91 % av nedfallet av kväveoxider och 74 % av ammoniaknedfallet över Sverige. En stor del av utsläppen härrör från Polen, Tyskland, Storbritannien samt från internationell sjöfart (EMEP, 2003, Tabell 5.1). Tabell 5.1. De största källorna till nedfall av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak över Sverige Angivet i procent av totala nedfallet (EMEP, 2003). Procent av SO 2 -nedfallet Procent av NOx-nedfallet Procent av NH 3 -nedfallet Polen 17,5 Internat. sjöfart 20,6 Sverige 25,9 Internat. sjöfart 16,9 Storbritannien 13,6 Tyskland 15,7 Storbritannien 8,9 Tyskland 12,1 Danmark 10,0 Sverige 8,2 Sverige 8,8 Polen 9,3 Tyskland 6,6 Polen 7,1 Frankrike 5,7 Ryssland 5,6 Danmark 5,9 Storbritannien 5,4 Norge 5,2 Kvävenedfallet (på öppet fält) har minskat med 29 % sedan I figur 5.4 visas minskningen för södra Sverige. Under denna tidsperiod har depositionen av ammoniumkväve minskat kraftigare än nitratkväve (34 % jämfört med 23 %). Minskningen i kvävedeposition är kraftigare i södra Sverige än i norra. Svaveldepositionen har minskat med 57 % under motsvarande period. Svaveldepositionen till sluten skog har minskat med 65 % sedan början på 1990-talet. Beräkningen är baserad på ett treårsintervall på ett urval av lokaler inom det nederbördskemiska nätet (18 stycken) med en jämn geografisk fördelning i landet. Figur 5.4. Nedfall av kväve och svavel över södra Sverige, utan havssalt till öppet fält. (Data från IVL, dnr Me). Det framtida nedfallet av föroreningar i Sverige uppskattas och presenteras i tabell 5.2 för år 2020, enligt EU:s takdirektivsscenario, ( NEC NAT CLE 4 REV, augusti 2006). Detta scenario bygger på fattade beslut och internationella avtal. I Götaland och Svealand förväntas svavelnedfallet minska med ca 40 %, men i Norrland blir minskningen troligtvis något lägre (30 %). Ammoniumkväve förväntas inte minska särskilt mycket fram till 2020 (<10 %), men för nitratkväve blir minskningen troligtvis något kraftigare (ca 24 %)(Rapport till Naturvårdsverket, dnr Me). 21

23 Tabell 5.2. Deposition av sulfatsvavel, nitratkväve och ammoniumkväve samt förändring i deposition till 2020, baserat på EU:s Basscenarie, angivet som kg/hektar och år (rapport till Naturvårdsverket, dnr Me). Ammoniumkväve Nitratkväve Sulfatsvavel Nuvarande Götaland Svealand Norrland Förändring till 2020 Förändring till 2020 Nuvarande Nuvarande Förändring till ,5-5 % 5,3-24 % 5,6-39 % 3,0-8 % 3,3-25 % 3,6-41% 1,7-9 % 1,7-24 % 2,1-30 % Skogsbrukets försurande effekt Samtidigt som depositionen minskar ökar försurningen från skogsbruket på grund av ökad intensitet. Skogsbrukets försurande effekt får därför allt större betydelse för om miljökvalitetsmålet kommer att kunna uppnås, se kap och 6.3. Förslag om ett särskilt delmål för skogsbrukets försurande effekt har därför formulerats (Kapitel 7.6). Den ökande intensiteten innebär främst att uttaget av baskatjoner från marken ökar. Intresset för kvävegödsling har också ökat och därmed risken för ökad kväveupplagring i marken som på sikt kan innebära ökad kväveutlakning främst vid slutavverkning Jordbrukets försurningspåverkan genom odling är obetydlig I jordbruksmark är effekten av den försurande depositionen försumbar. Försurningspåverkan från gödsling och skördeuttag är betydligt större men kompenseras i regel genom tillförsel av kalk. Kalkanvändningen inom jordbruket har dock halverats sedan mitten av 1980-talet, främst beroende på minskad areell utbredning av jordbruket (Data från SCB) Försurningspåverkan på grundvatten, korrosion och hälsa Om skogsmarken är skyddad mot försurning antas också grundvattnet och kulturföremål i mark skyddas. Försurat grundvatten medför att risken ökar för hälsovådliga metallhalter i dricksvatten från enskilda vattentäkter, särskilt i grunda brunnar och källor. GRUNDVATTEN Den stora vattenkemiska påverkan som den försurande depositionen har gett upphov till i framförallt södra och mellersta Sverige håller på att avklinga och sulfathalterna i det ytliga grundvattnet fortsätter att minska. Någon förbättring i grundvattnets alkalinitet (buffertförmåga) och ph (surhet) har dock fortfarande inte kunnat påvisas. Mätningar i ytligt grundvatten utförs av SGU dels inom ramen för nationell miljöövervakning och dels inom SGU:s grundvattennät. I figur 5.5 visas sulfathalter och nitrathalter från övervakning i källor. Sulfathalterna är högre i söder än i norr beroende på att nedfallet av svavel är större i 22

24 söder. Resultaten visar på fortsatt sjunkande sulfathalter i södra och mellersta Sverige vilket är vad som kan förväntas. Motsvarande gynnsamma utveckling kan emellertid inte ses för alkalinitet respektive ph, där en ökning kunde förväntas, men där tvärtom små minskningar kan iakttagas. Återhämtningen i grundvattnet kommer att ta lång tid. Nitrathalterna är i allmänhet relativt låga men visar på en tydlig gradient med högre halter i södra Sverige än i norra. Gradienten över landet kan avspegla skillnader i deposition och läckage från skogsmark, men detta har inte närmare undersökts. Kvävehalterna i grundvattnet varierar en del men medianvärdena har minskat något sedan början på 1990-talet. Om kvävegödsling av skogsmark ökar i omfattning kan försurningspåverkan på det ytliga grundvattnet komma att öka. Figur 5.5. Sulfathalt respektive nitrathalt i källvatten i den nationella miljöövervakningen och SGUs grundvattennät. Staplarna visar medianvärden i södra (11-12 källor), mellersta (15-16 källor) och norra Sverige (13-16 källor). Medianvärdena har räknats på medelvärden från varje station under varje tidsperiod. KORROSION PÅ KULTURFÖREMÅL I MARK Arkeologiska föremål i jord som nu grävs fram är generellt sett sämre bevarade än tidigare fynd från samma region. Försurande luftföroreningar har framförts som en möjlig bidragande orsak. (Se den förra Fördjupade utvärderingen). Denna påverkan följs upp i Riksantikvarieämbetets indikator för nedbrytningsgrad av arkeologiska föremål i jord. Lufthalterna av svaveldioxid och ammoniak har nu sjunkit så att i Stockholm underskrids eller tangeras gränsvärdena för ökad korrosion för kolstål, zink och kalksten. Se vidare Fördjupad utvärdering kring miljömålet Frisk luft. Riksantikvarieämbetet håller tillsammans med Statens Historiska Museum och nio länsstyrelser på att ta fram en indikator för markförsurningens inverkan på outgrävt arkeologiskt material (Riksantikvarieämbetet, 2006). Förändringar av miljöstatus i 25 utvalda fornlämningsområdena skall mätas genom att jordprover används som miljöindikator. 23

25 HÄLSOEFFEKTER AV FÖRSURNING Några direkta hälsoeffekter av försurningen har hittills inte kunnat påvisas. De farhågor för hälsoeffekter av försurningen som finns är i första hand kopplade till förhöjda metallhalter i ytliga enskilda brunnar. Främst har kadmium lyfts fram som en metall som skulle kunna öka när ph sjunker, men intaget med dricksvattnet är försumbart jämfört med jordbruksprodukter. Förhöjda kvicksilverhalter i fisk har också lyfts fram som en möjlig påverkan av försurningen. Mot ett sådant samband talar att kvicksilverhalten i fisk ökat samtidigt som svaveldepositionen minskat. Kvicksilverökningen i fisk är inte enkel att förklara. Den orsakas troligen av en komplicerad kombination av markprocesser och biologiska förhållanden som bl a påverkas av hur marken brukas. 5.2 Delmål 1 Försurade sjöar och vattendrag År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Delmålet för sjöar och vattendrag är uppnått i förtid. Återhämtningen från försurningen har fortsatt. Av Sveriges drygt sjöar större än 4 ha som delmålet gäller för, var endast ca sjöar försurade år 2005, vilket motsvarar 3 % (Figur 5.6). Detta kan jämföras med 1990 då ca sjöar > 4 ha var försurade. Andelen försurad rinnsträcka har uppskattats till ca 6 %. Prognosen till 2010 visar på en minskning med ytterligare några tiondels procent. Därutöver skulle många av de sjöar som kalkas vara försurade om de inte kalkades, men även bland dessa sjöar har en återhämtning skett (se kapitel 7.2) Figur 5.6. Andel försurade ej kalkade sjöar > 4 ha enligt sjöundersöknignarna 1990, 1995, 2000 och 2005 samt en prognos för Delmålet på 5% är markerat i figuren. Bedömningen är gjord enligt de nya Bedömningsgrunder för samtliga år. Återhämtningen från försurningen visas i förändringen mellan de fyra senaste Riksinventeringarna av sjöar. Den trend som inventeringarna ger är emellertid inte helt rättvisande. Urvalet av sjöar har ändrats något och Riksinventeringen 1990 genomfördes under vintern medan de andra undersökningarna genomfördes under hösten. 24

26 5.2.1 Nytt dataunderlag - sjöinventeringen 2005 Den nya bedömningen av försurningsläget i Sveriges sjöar och vattendrag bygger på en sjöinventering hösten 2005 (Wilander och Fölster, 2007). Undersökningen hade liknande upplägg som de tidigare Riksinventeringarna (RI) och kallas hädanefter för sjöinventeringen 2005 (RI05). Inventeringen var dock begränsad till att följa upp miljömålen för försurning och övergödning i sjöar och omfattade inga biologiska parametrar eller provtagning i vattendrag. Däremot omfattade sjöinventeringen 2005 till skillnad från RI95 och RI00 även sjöar mellan 1 och 4 ha för att ge underlag till formulering av ett delmål omfattande även de mindre sjöarna. En utökad provtagning av kalkade sjöar ingick för att kunna beskriva försurningspåverkan i dessa. Sjöinventeringen 2005 omfattade 1974 sjöar varav 364 var mindre än 4 ha och 321 var kalkade. I cirka 500 sjöar bestämdes även aluminiumhalten. Tidsserier från trendsjöar i miljöövervakningen visade att hösten 2005 inte avvek från tidigare år med avseende på försurningsparametrar, trots en ovanligt varm höst Nya Bedömningsgrunder Sedan förra fördjupade utvärderingen har nya bedömningsgrunder för försurning tagits fram. Anledningen till revideringen var dels att de tidigare gav missvisande resultat under återhämtningsfasen och dels krav på anpassning till vattenförvaltningsförordningen (VFF). Försurningsbedömningarna av sjöinventeringarna som används i Miljömålsuppföljningen baserar sig på MAGICbibliotek ( Kriteriet för försurningspåverkan har ändrats. För att få en bättre biologisk koppling i försurningsbedömningen används nu ph. Gränsen för hur stor phförändring som kan accepteras i Miljömålsuppföljningen har satts till 0,4 ph enheter. Detta utgör också gränsen mellan god och måttlig status enligt Vattenförvaltningsförordningen (Tabell 5.3). I vattendrag i norra Sverige ska även försurningspåverkan under vårfloden bedömas med modellen BDM (Boreal Dilution Model, Tabell 5.3. Klassning av försurningspåverkan i sjöar och vattendrag. Klass ph-minskning Ramdirektivet Miljömål 1 <0,2 Hög status 2 0,2 0,4 God status Ingen försurningspåverkan 3 0,4 0,6 Måttlig status Måttlig försurningspåverkan 4 0,6 0,8 Otillfredsställande status Stor försurningspåverkan 5 >0,8 Dålig status Mycket stor försurningspåverkan Med de gamla bedömningsgrunderna beräknades för år 2000 att 10 % av sjöarna över 4 hektar var försurade. Med de nya bedömningsgrunderna, med nya beräkningsmetoder och nytt kriterium, var motsvarande siffra 3,8 %. 25

27 5.2.3 Hur har tillståndet i miljön utvecklats? Dagens försurningstillstånd är resultatet av ca 15 års återhämtning till följd av minskade utsläpp av försurande ämnen. Resultat från 80 okalkade skogssjöar i den nationella miljöövervakningen visar på minskande trender av sulfat i hela landet med störst förändringar i söder (Figur 5.7.a). I södra Sverige motverkas sulfatminskningen delvis av minskade halter baskatjoner vilket kan förväntas när depositionen minskar (Naturvårdsverket, 2000). De ökande trenderna i de norrländska trendsjöarna (Figur 5.7.b) beror främst på uppgångar de senaste fem åren som troligen är kopplade till klimatets naturliga variation. Förändringen av försurningspåverkan kan beskrivas med förändringen av syraneutraliserande förmåga (ANC). ANC ökade i hela landet I södra Sverige beror detta till största delen på en återhämtning från försurningen men i Norrland är den främst kopplad till den naturliga variationen. ANC-ökningarna har i de flesta fall även följts av ph-ökningar på några tiondels enheter under 15 år (Figur 5.7.e). I södra Sverige har trenden för ph dämpats av ökande halter av naturligt organiskt material (Figur 5.7.d). Halten organiskt material varierar främst med klimatet, men ökningen kan även vara en effekt av den minskade sura depositionen (Evans m.fl., 2006). Den förhöjda kvävedepositionen har lett till en omfattande upplagring av kväve i skogsmarken och det finns farhågor att nitratläckaget kan komma att öka och bidra till en ökad försurning. Mätdata ger inte något stöd för att ett ökat nitratläckage skulle vara nära förestående. I nästan samtliga sjöar minskade nitrathalterna under 15 års perioden (Figur 5.7.f). Även i referensvattendragen var minskande trender betydligt vanligare än ökande trender (Fölster m fl., 2007a). I övriga Europa och Nordamerika är tendenserna för nitrathalten liknande med minskande trender vanligare än ökande (DeWit och Skjelkvåle, 2007). Förändringar i nitrathalter hänger troligtvis samman med klimatets naturliga växlingar, men kan även vara ett resultat av minskad deposition. 26

28 Figur 5.7 a-f. Trender i vattenkemi i 80 okalkade trendsjöar inom den nationella miljöövervakningen. Trenderna är uttryckta som genomsnittlig förändring per år. Cykliska förändringar i en del variabler i många av sjöarna har gjort att trenderna inte testats statistiskt. På y-axeln anges N-S koordinaten enligt Rikets nät. Gränsen mellan Norrland och övriga Sverige är satt till N-S koordinaten Aluminiumhalterna minskar Effekten av försurningen på levande organismer hänger till stor del samman med förhöjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium (Ali). Ali bestämdes i 500 sjöar med låga ph-värden i sjöinventeringen 2005, varav 100 sjöar var kalkade. Av de 400 okalkade sjöarna hade 81 halter över 20 µg/l vilket enligt Bedömningsgrunder är den lägsta nivån där effekter på biota kan förväntas. Endast 22 av sjöarna hade halter över 50 µg/l, vilka nästan uteslutande var belägna i södra Sverige. Ingen av sjöarna hade halter över 150 µg/l, vilket är gränsen för akut toxisk effekt. Bland de kalkade sjöarna förekom halter över 20 µg/l bara i två sjöar. En omfattande undersökning av aluminiumhalter i små skogsbäckar håller på att genomföras och kommer redovisas under Preliminära resultat från en undersökning av Ali i drygt 100 skogsbäckar över hela landet visar att halterna är högst i Bergslagsområdet (Stefan Löfgren, personlig kommunikation). Längre tidsserier av oorganiskt aluminium är ovanliga, men de som finns visar ändå på att återhämtningen gett effekt. En kraftigt försurad bäck i Gårdsjön visar på betydande minskningar av halten oorganiskt aluminium i takt med den minskade depositionen och halten närmar sig nu gränsvärdet för akut toxisk effekt, 150 µg/l (Figurer 5.8 och 5.4). De senaste åren finns även tendenser till att halterna av totalaluminium minskar i Gårdsjön och en bäck i Aneboda, vilket indikerar att även markläckaget av aluminium nu börjar minska i södra Sverige som ett led i återhämtningen. 27

29 Figur 5.8. Koncentrationen toxiskt oorganiskt aluminium i bäcken F1 i Gårdsjön Även de levande organismerna börjar nu återhämta sig från försurningen De indikationer på biologisk återhämtning som redovisades i den förra fördjupade utvärderingen får nu stöd av ett större material. I en jämförelse mellan två provfisketillfällen i 38 försurade referenssjöar inom den nationella miljöövervakningen visade många sjöar positiva trender, bl.a. med avseende på förekomst och åldersfördelning av mört (Holmgren och Fölster, 2006). Även littoralfaunasamhällena i referenssjöarna visade tecken på återhämtning. Ungefär hälften av 31 försurade sjöar med ökande ANC uppvisade förbättringar i olika faunaindex (Stendera och Fölster, 2006). I fyra försurade sjöar med tidsserier av växtplankton återfanns trender i olika planktongrupper som möjligen kan kopplas till återhämtning (Willén, 2006). En liknande studie för fisk i försurade vattendrag visade däremot inte på någon entydig koppling av förändringar i fisksamhällena kopplat till kemisk återhämtning (Dahlberg, M. m.fl., 2006) Försurade sjöar och vattendrag idag SJÖAR Försurningspåverkan av sjöar är mycket ojämnt fördelad över landet, med den största påverkan finns i sydvästra Sverige, där depositionen av försurande ämnen är störst (Figur 5.9). I Norrland klassades bara sex sjöar som försurade av 609 okalkade sjöar större än 4 ha som ingick i sjöinventeringen

30 Figur 5.9 Andel försurade ej kalkade sjöar större än 4 ha i olika landsdelar år KÄLLA: Inst. för Miljöanalys, SLU. VATTENDRAG I den förra Fördjupade utvärderingen konstaterades att försurningspåverkan i vattendrag är svårt att följa upp eftersom det saknas relevant yttäckande övervakning av vattendrag. I Riksinventeringarna 1995 och 2000 ingick 700 vattendrag, men de var begränsade en storlek mellan km 2, medan försurningspåverkan främst drabbar avrinning från små avrinningsområden (Wilander och Fölster, 2007). Sedan den förra Fördjupade utvärderingen har förbättrade verktyg tagits fram för att uppskatta försurningspåverkan i vattendragen utifrån sjökemin. En nätverksbildad vattendragsdatabas av Blå kartans hydrografi har utvecklats (Nisell m.fl., 2007) som gör det möjligt att beskriva hur längden rinnsträcka är fördelad efter storlek (Fölster m fl., 2007b). Det visar sig att bara 11 % av längden rinnsträcka är större än 15 km 2 och därmed omfattades 89 % av vattendragen inte av riksinventeringarna 1995 och Med det nya dataunderlaget och förfinade beräkningsmetoder kan en säkrare uppskattning av andelen försurad rinnsträcka göras än i den tidigare fördjupade utvärderingen (Fölster m.fl., 2007b). Metodiken bygger på att en sjö i sjöinventeringen får representera vattendrag med liknande avrinningsområdesstorlek i samma län. Andelen försurad rinnsträcka uppskattas nu till ca. 6 % av all rinnsträcka enligt blå kartans hydrografi. Uppskattningen innehåller stora osäkerheter, men ger ändå en tydlig indikation på att delmålet mindre än 15 % av sträckan rinnande ska vara försurat är uppfyllt när det gäller det genomsnittliga tillståndet i vattendrag. SURSTÖTAR - ETT LITET PROBLEM IDAG Surhetstillståndet kan variera avsevärt under året, särskilt i vattendrag, och det är ofta tillståndet vid de suraste förhållandena som sätter gränsen för artsammansättningen. Försurningspåverkan varierar däremot inte lika mycket och gränsvärdet för försurningspåverkan, 0,4 ph-enheter, är satt för att ta hänsyn till variationen under året. Bedömningen av försurningspåverkan kan därför göras utifrån den genomsnittliga situationen vilket är att föredra ur uppföljningssynpunkt. Undantag från 29

31 detta är under episoder då den onaturliga försurningspåverkan tillfälligt ökar. Ett exempel på detta är under snösmältningen då den sura depositionen delvis hamnar direkt i vattendragen utan att först hinna buffras av marken (Laudon m fl, 2001). I Norrland utgjorde episodförsurningen under vårfloden tidigare en stor påverkan av antropogen försurning uppskattas att episodförusrningen påverkade 19 % av källflödena, som är de mest känsliga. Episodförsurningen är nära kopplat till svavelhalten i snötäcket. Detta har gjort att den minskade depositionen har haft snabbast genomslag på episodförsurningen. Idag är bara 2 % av källflödena i Norrland drabbade av en viss episodförsurning (Laudon, 2007). I södra Sverige förekommer försurningsepisoder främst vid högflöden efter torka. Svavel från depositionen fastläggs av anaeroba mikroorganismer i våtmarker vid normala och höga flöden. Under torra perioder luftas våtmarkerna och svavlet frigörs genom oxidation varpå det spolas ut när vattenflödet senare ökar. Även omfattningen av torkstyrda episoder har minskat i takt med den minskade depositionen och bedöms inte längre utgöra något betydande problem (Zetterberg m fl., 2006). Sura episoder kan även förekomma i samband med ökat inflöde av havssalt i samband med västliga stormar. Sådana episoder är en del i den naturliga variationen och bedöms även i framtiden ha betydelse i sydvästra Sverige. 5.3 Delmål 2 Försurad skogsmark Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats. Figur Andelen kraftigt sura skogsmarker (surhetsklass 4 och 5) i olika delar av Sverige Data saknas mellan åren 1987 och Data från svensk miljöövervakning, Riksinventeringen av skog, markinventeringen. Delmålet är uppnått redan idag. Andelen skogsmark med hög och mycket hög surhetsgrad minskar, särskilt i sydvästra Sverige (Figur 5.10). Förändringen i mineraljordens ph-värde och titrerbara aciditet visar på en trend mot mindre surhet i hela landet, med undantag för nordligaste Sverige och nordvästra Götaland där inga 30

32 förändringar i ph kan påvisas. Mängden utbytbart kalium minskar för sydvästra Sverige och för kalcium, magnesium, natrium och utbytbart aluminium kan ingen förändring påvisas, vilket kan tolkas som att återhämtningen av markens baskatjonförråd dröjer eller uteblir. Ett intensivare skogsbruk med större uttag av biomassa, som inte kompenseras via exempelvis askåterföring, kan påverka skogsmarkens förmåga till återhämtning negativt Hur bedöms surhetstillstånd och försurningspåverkan? Skogsmarkens surhetstillstånd beskrivs av tillståndsklasser som baserar sig på ph, effektiv basmättnadsgrad och utbytbar mängd aluminium i markprofilens B- horisont (Naturvårdsverket, 1999 samt Bilaga 2). Till den fördjupade utvärderingen har en detaljerad utvärdering av förändringar såväl mellan tillståndsklasser som av andra surhetsrelaterade parametrar gjorts (Bilaga 2) Hur har försurningspåverkan på skogsmarken förändrats? Förändringarna över tiden har studerats genom att följa utvecklingen av tillståndsklassernas utbredning och genom att studera förändringar hos enskilda variabler som påverkas vid försurning av marken. Den minskade förekomsten av de två suraste klasserna kan följas över tiden i kartserien över andelen skogsmark i de två suraste tillståndsklasserna (Figur 5.11). Minskningen är tydligast i sydväst och avtar sedan norrut. Jämfört med tidigare utvärderingar är resultaten i stort de samma med undantag för den tidigare rapporterade ökningen i utbytbart aluminium (Naturvårdsverket 2003) som inte längre kan beläggas. Resultaten visar nu på oförändrade halter av utbytbart aluminium. En mer detaljerad bild av förändringarna ges i bilaga Andel (%) Figur Den geografiska fördelningen av sur och mycket sur skogsmark i Sverige för tre tidsperioder. Figuren anger procentandelen av skogsmarken som tillhör dessa tillståndsklasser och det prickade området i kartan från indikerar att resultatet baserar sig på mindre än 10 ytor (Markinventeringen ). 31

33 5.3.3 Hur förväntas återhämtningen från försurning i skogsmark bli? Inför revideringen av EU:s takdirektiv har en prognos tagits fram för försurande nedfall över Sverige fram till år Basscenario som grundas på fattade beslut har utnyttjats för att visa på hur utvecklingen i skogsmark kan se ut till Ur figur 5.12 kan utläsas att skogsmarkens surhetstillstånd försämrades under många år då nedfallet av försurande ämnen ökade, men att trenden mot ökad surhet i marken vände under 1990-talet. Efter år 2010 beräknas inte markens surhetstillstånd förbättras nämnvärt, om inte ytterligare kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläppen. Figur Utvecklingen av ph i skogsmark (15-35 cm djup) enligt två scenarier, dels ingångna avtal och beslut (CLE) och dels om bästa möjliga teknik (MFR) införs. Medelvärden av beräkningar på 664 punkter som ingår i nationell Miljöövervakning av skogsmark. Källa: Simulering från Lunds tekniska högskola, avdelningen för kemisk teknologi. RISKER MED ÖKAD KVÄVEUPPLAGRING Upplagringen av kväve i skogsmark ökar trots att kvävenedfallet har minskat. En upplagring av kväve i skogsmark kan på sikt leda till kvävemättnad och därmed ökad utlakning av kväve som i sin tur är försurande, vilket påverkar yt- och grundvatten. Det finns studier som indikerar att det finns områden i södra Sverige som närmar sig kvävemättnad (Zetterberg m. fl, 2007). Kvävegödsling kan dessutom bidra till ökad försurning genom att kväveupplagringen i mark ökar med ökad risk för kväveutlakning som i sin tur är försurande. HUR KAN FRAMTIDA SKOGSBRUK PÅVERKA FÖRSURNINGEN? Försurningspåverkan är en nyckelfråga i bedömningen av skogsbränsleuttagens miljöpåverkan. Den ökade efterfrågan på biobränsle har lett till ett ökande uttag av avverkningsrester i form av grenar och toppar (GROT). Framöver kan man även komma att utvinna stubbar. Detta medför bortförsel av ämnen som motverkar försurning av skogsmarken. Den positiva utvecklingen med minskat nedfall kan motverkas av ett ökat uttag av biomassa från skogen och ökad kvävegödsling. Se vidare kap

34 5.4 Delmål 3 Svaveldioxidutsläpp År 2010 skall utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft han minskat till ton. Delmålet är uppnått redan i dag. Utsläppen av svavel var år 2005 knappt ton och prognosen för 2010 pekar mot ett utsläpp på ton. Miljökvalitetsmålet på ton till 2010 är därför redan nått med bred marginal. Denna utveckling är resultatet av åtgärder i flera sektorer samt även en effekt av reviderad utsläppsstatistik (Naturvårdsverket, 2007d och 2007b). Svavelutsläppen i Sverige härstammar främst från förbränningen av svavelhaltig olja för olika ändamål samt från industriprocesser som t.ex. framställning av papper och massa. Fördelningen mellan olika utsläppskällor till svaveldioxid år 2005 visas i figur Industriprocesser står idag för cirka 40 % av utsläppen. Figur 5.13: Fördelningen av svavelutsläppen i Sverige 2005 (Källa: Naturvårdsverkets rapportering enligt EU:s takdirektiv, december 2006). Som framgår av tabell 5.4 kommer betydande minskningar enligt prognosen ske inom el- och värmeproduktion, inom industriprocesser samt även för inrikes sjöfart och arbetsmaskiner. Ingen sektor visar enligt prognosen tecken på någon nämnvärd ökning. Minskningen av svavelutsläppen på land beror främst på svavelskatten samt på lagkraven om svavelhalten i olja och för utsläpp. Med bibehållna styrmedel och tillståndskrav enligt miljöbalken på industri- och energianläggningar kommer svavelutsläppen att fortsätta minska i framtiden. Takten är dock osäker t.ex. när det gäller utbytestakten till moderna pannor i industrin. Att installera en ny sodapanna i pappersindustrin är en stor investering. 33

35 Tabell 5.4: Svavelutsläpp i tusentals ton 2005 och prognos till 2010 (Naturvårdsverket, 2007d och 2007b) El- och värmeproduktion 8,1 5,1 Energiproduktion i bostäder och service 1,2 1,0 Energiproduktion i industrin 9,6 9,7 Industriprocesser (inkl. raff och olje/gashantering) 15,6 14,3 Vägtrafik 0,1 0,1 Inrikes sjöfart (exkl. fiske) 3,9 (2,4)* Inrikes flyg 0,2 0,1 Järnväg 0,0 0,0 Arbetsmaskiner (inkl. militära fordon och fiske) 0,7 0,2 Övrigt (stationära källor i jordbruk, FA-förbränning) 0,2 0,2 Summa 39,7 33,1 Internationella utsläpp från sjöfart med bränslen bunkrade i Sverige * Osäker prognos, se kap För sjöfarten i Östersjöområdet trädde nya regler om tillåtna svavelhalter i bränslet i kraft under Samma regler kommer att gälla även i Nordsjön från Reglerna innebär bland annat att inget bränsle med högre svavelhalt än 1,5 % får användas på svenskt vatten. För vissa bränslen, s.k. marin gasolja, får halten inte överstiga 0,2 %. Från år 2008 sänks den gränsen till 0,1 %. Efter 2010 får man inte använda marint bränsle med högre svavelhalt än 0,1 % i hamn inom EU. Sammantaget bedöms därför att svavelutsläppen från inrikes sjöfart kommer att minska ytterligare. Utsläppen från den internationella sjöfarten som bunkrat i Sverige beräknas komma att minska med 27 % till Dess utsläpp beräknas ändå att vara dubbelt så höga som de totala svenska landbaserade utsläppen enligt prognosen, se vidare kap Delmål 4 Kväveoxidutsläpp År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. De totala kväveoxidutsläppen i Sverige var år 2006 ca ton, enligt en prognos som Naturvårdsverket låtit ta fram, samt med nya data om arbetsmaskiner. År 2010 beräknas utsläppen bli ca ton (SMED 2007, Naturvårdsverket 2007b och 2007d). Delmålet om ton till år 2010 är identiskt med det utsläppstak som fastställts i EU:s Takdirektiv (2001/81/EG). Om Sverige inte klarar av sina internationella åtaganden är detta förenat med sanktioner. Både med tanke på osäkerheten i prognosen och risken för lagliga påföljder finns det anledning att försöka nå målet med viss marginal. Förslag på åtgärder som kan vidtas för att nå målet beskrivs i avsnitt

36 De här redovisade utsläppssiffrorna avviker mot tidigare redovisningar och officiella rapporteringar. Det beror på att ny kunskap om arbetsmaskinernas utsläpp tagits fram. Framför allt gäller det användningen per ålderskategori som visat att moderna maskiner används i högre grad än i tidigare uppskattningar (Naturvårdsverket 2007b). Vidare har en ny modell för beräkningar av utsläppen från vägtrafik tagits i bruk Kväveutsläpp i dag Kväveoxider bildas främst vid förbränning och de största utsläppen kommer från vägtrafik (46 %), arbetsmaskiner (17 %) och energiproduktion i industrin (10 %). Både förbränning av fossila och icke-fossila bränslen ger kväveoxidutsläpp men det finns tekniska möjligheter att rena utsläppen, med t.ex. katalysatorer. Fördelningen av utsläppen 2005/06 ges i figur Figur 5.14:Fördelningen av kväveoxidutsläppen i Sverige (Källa: Naturvårdsverkets rapportering enligt EU:s takdirektiv, december 2006, samt nya uppgifter om arbetsmaskiner (Naturvårdsverket 2007b)) Utsläppsprognos till 2010 Från 2005/6 beräknas utsläppen minska med ytterligare ton till år Prognosen presenteras i tabell 5.5. Internationella avgaskrav är huvudorsaken till de kraftiga utsläppsminskningarna som prognostiserats för vägtrafik och arbetsmaskiner. Utsläppen beräknas öka i sektorn el- och värmeproduktion p.g.a. en ökad fjärrvärmeanvändning. Industrin förväntas öka sina utsläpp genom ökad produktion. Prognosen pekar dock på små skillnader i övriga sektorer och de totala utsläppen 2010 antas vara ton. Den internationella sjöfarten som bunkrar på svenska hamnar, men som inte ingår i den svenska rapporteringen, kommer däremot att öka och 2010 vara större än summan av de svenska landbaserade källorna. Se även kapitel

37 Tabell 5.5: Kväveoxidutsläpp i tusentals ton 2005 och prognos Uppgifterna för arbetsmaskiner är från (Naturvårdsverket, 2007d och 2007b). 2005/ El- och värmeproduktion 12,4 14,0 Energiproduktion i bostäder och service 5,1 4,9 Energiproduktion i industrin 17,6 21,0 Industriprocesser (inkl. raff och olje/gashantering) 15,5 14,6 Vägtrafik 83,5 60,1 Varav personbilar 32,0 19,3 Varav lätta lastbilar 6,1 4,4 Varav tunga lastbilar 45,2 36,2 MC och mopeder 0,2 0,2 Inrikes sjöfart 7,0 7,7 Inrikes flyg 2,8 2,5 Järnväg 1,4 1,4 Arbetsmaskiner 31,9 26,5 Övrigt (stationära källor i jordbruk, FA-förbränning) 1,7 1,5 Summa ,2 Internationellt flyg 8 9 Internationell sjöfart Några redan beslutade styrmedel för vägtrafik och arbetsmaskiner kommer att ge effekt efter 2005, av vilka de viktigaste anges nedan. SKÄRPTA AVGASKRAV Avgaskraven för bilar och arbetsmaskiner gäller för nya bilar och skärps efterhand. Kraven gäller i hela EU och är olika för de olika typerna av fordon. Eftersom kraven gäller för nya fordon tar det tid innan de slagit igenom i hela fordonsflottan, kanske år. Om de hårdare avgaskraven införs tidigare på frivillig väg kan dock denna process skyndas på. Utvecklingen av de faktiska utsläppen följer inte nödvändigtvis avgaskraven utan beror på vilken teknik fordonstillverkaren valt för att uppnå kraven. Ibland kan alltså utsläppen vara betydligt lägre än kraven. Utsläppen från arbetsmaskiner beräknas minska från ton 2005/6 till ca ton år 2010 och till ton till år Minskningen kommer framför allt att ske inom industri och anläggning samt jordbruk. MILJÖDIFFERENTIERAD FORDONSSKATT FÖR DIESELDRIVNA LÄTTA FORDON OCH TUNGA FORDON En lägre fordonskatt för tunga fordon i miljöklass 2005 (EURO IV) eller bättre infördes En högre fordonsskatt gäller fortsatt för äldre bilar och sådana som inte uppfyller minst miljöklass Det stora antalet fordon idag finns i den sämre kategorin, d.v.s. äldre miljöklasser. Miljödifferentieringen kan således ge betydande utsläppsminskningar genom att introduktionen av de bättre bilarna påskyndas. 36

38 5.6 Drivkrafter idag och framtida utveckling Energianvändningen i samhället är den viktigaste grundorsaken till försurning. Förändringar i energianvändningen beror i sin tur i hög grad på den ekonomiska utvecklingen och har sedan oljekriserna gradvis effektiviserats så att energianvändningen per krona har minskat. Trots det ökar den totala energianvändningen i Europa. Utsläppen av försurande ämnen från främst förbränning går dock att rena bort. Skärpta utsläppsregler och andra former av styrmedel har därför skjutit fart på teknikutveckling och förbättrad reningsteknik som har lett till minskade utsläpp. Dessa styrmedel har varit den kraftigaste drivkraften för minskade utsläpp av svavel- och kväveoxider. Strukturomvandling mot en minskad andel av energiintensivindustri har också bidragit till lägre utsläpp. INTERNATIONELLA DRIVKRAFTER Inom Europa drivs arbetet för att minska försurande ämnen både inom FN:s Luftvårdskonvention och inom EU (Kapitel 6.1.1). Försurningsproblemet har dock internationellt fått minskad uppmärksamhet senare år till förmån för andra miljöproblem. Idag är försurning främst ett problem för de mycket känsliga ytvattnet i Skandinavien. Det har bidragit till att fokus för det europeiska miljöarbetet idag främst ligger på andra frågor. Det internationella luftarbetet kretsar idag mycket kring hälsoeffekterna orsakade av små partiklar och marknära ozon. Partikeldiskussionen har beröringspunkter med diskussionerna gällande försurning och eutrofiering eftersom de sekundärt bildade sulfat/nitratpartiklarna är en viktig del av exponeringen och beror alltså på utsläpp och långväga transport av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak, samma ämnen som ger försurningseffekter. En annan viktig drivkraft är kopplingarna till arbetet med att minska växthusgaserna. Energieffektiviseringar leder till en minskad användning av fossila bränslen och därmed samtidigt minskade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider. En övergång till biobränslen motiverad av klimatskäl ger inte automatiskt samma förbättringar i luftutsläpp. Utvinning av skogsbiobränsle kan dessutom bidra till markförsurning (se nedan). Nya klimatmål som t.ex. att EU våren 2007 fattade beslut om att minska CO 2 utsläppen med 20 %, eller med 30 % om man får med sig andra industriländer, till år 2020 skapar nya möjligheter till en högre ambitionsnivå i det internationella luftarbetet. Kostnaden för att uppnå målen i EU:s Tematiska Luftstrategi beräknas minska mycket kraftigt eftersom åtgärder för att få ner utsläppen av växthusgaser även minskar utsläppen av övriga luftföroreningar. SVAVELUTSLÄPP Idag utgör utsläppen från Polen och från internationell sjöfart de utsläppskällor för svavel som påverkar Sverige där det finns störst möjlighet att genomföra kostnadseffektiva åtgärder, se bilaga 3 och 6. Stukturomvandling och modernisering av industrin tillsammans med ökade krav genom EU-lagstiftning kan bidra till att svavelutsläppen från Polen och andra länder med dålig rening minskar. Sjöfartens utsläpp är svårare att komma åt men kravskärpningar på utsläppen har införts under 37

39 senare år. Flera styrmedel är dock möjliga att använda, se kapitel 7.7. Om man misslyckas med att minska utsläppen från sjöfarten kommer ökad handel leda till ökade svavelutsläpp. UTSLÄPP AV KVÄVEOXIDER Även för kväveoxider är utsläppen från internationell sjöfart en stor källa liksom från landbaserade utsläpp i Storbritannien och Tyskland. Utsläppen från vägtrafik har minskat totalt sett trots att teknikutvecklingen motverkas av ökande transporter. En osäkerhetsfaktor för denna trend är dock en ökad dieselanvändning för personbilarna. Personbilar med dieselmotor har inte samma krav på kväverening som bensinbilar utan släpar efter något. Dieselbilarna är energieffektivare och därför attraktiva ur klimatsynpunkt och ökar därför idag snabbt. Även för flygtrafiken förväntas ett ökat trafikarbete motverka den minskning av utsläppen som teknikutvecklingen åstadkommer. DRIVKRAFTER FÖR SKOGSBRUKET Skogsbrukets förutsättningar påverkas både av skogspolitiska och av andra politiska förhållanden. Skattepolitiken är vid sidan av skogspolitiken en av de starkaste påverkanskrafterna på skogsbruket. År 1991 infördes koldioxidskatten vilket innebar en successivt ökad efterfrågan på biobränslen från skogen. Hittills har denna efterfrågan kunnat mötas genom effektivare användning av restprodukter, dels från skogs- och tillverkningsindustri och dels från skogen i form av GROT (grenar och toppar). Dessutom har avverkningsnivån ökat. En fortsatt ökad efterfrågan kommer sannolikt att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för ytterligare intensifiering av skogsbruket exempelvis i form av stubbskörd och ökad gödsling. I Oljekommissionens rapport från juni 2006 (Regeringskansliet, 2006) anges att skogens tillväxt bör öka långsiktigt med % genom effektivare skogsskötsel, inklusive gödsling och intensivskogsbruk på en del av arealen (1,1 milj. ha eller 5 % av skogsarealen). Man menar även att energitillskottet från biobränsle från GROT och stubbar kan fördubblas mellan Skogsvårdslagen ger Skogsstyrelsen möjlighet att utforma regelsystem som säkerställer att nya metoder endast får medföra begränsade negativa miljöeffekter. YTVATTENKALKNING När kalkningsverksamheten startade på 1970-talet var den främsta drivkraften fiskevårdsintressen. Därefter har tyngdpunkten alltmer förskjutits mot allmänt bevarande av biologisk mångfald. Målsättningen har alltid varit att undvika överkalkning och kalkning av naturligt sura vatten. Ur fiskevårdssynpunkt är det dock gynnsamt att kalka även naturligt sura vatten och att kalka till ett ph högre än det ursprungliga. Däremot innebär det en förlust av den ursprungliga floran och faunan som var anpassad till de naturligt måttligt sura förhållandena. Eftersom fiskevårdsintressen lokalt kan finnas kvar som drivkrafter för kalkningen kan det innebära en intressekonflikt när kalkningen ska anpassas till den minskade depositionen. 38

40 5.7 Bidrar regionala och lokala mål till att miljömål och delmål nås? På uppdrag av regeringen ska länsstyrelserna regionalt anpassa, precisera och konkretisera miljökvalitetsmålen. De flesta länsstyrelserna har regionaliserat samtliga eller några av delmålen. Oftast är de regionala delmålen formulerade på liknande sätt som de nationella men en del avvikelser förekommer. I tio län bedöms det regionala målet för försurning svårt att nå (röd gubbe) och i sju län bedöms det som möjligt att nå om ytterligare åtgärder vidtas (gul gubbe). För sjöar och vattendrag har de flesta länen ändrat procentsatserna så att de bättre avspeglar den lokala omfattningen av problemet: lägre andel försurade sjöar och andel rinnsträcka i norr och högre i söder. Sammantaget bedöms de regionala målen ge något strängare krav jämfört med det nationella målet, men avvikelser i avgränsningen neråt av sjöstorleken försvårar bedömningen. Västernorrlands län har enbart satt mål utifrån ph och aluminiumhalt utan relation till ett referensvärde. Variationen i indikatorerna, främst vad gäller storleksavgränsningar, försvårar en samlad bedömning av de regionala delmålens formulering och uppfyllnad. De regionala delmålen för tillståndet i skogsmark är i de flesta fall samma som det nationella. Västra Götaland och Halland har strängare mål där andelen sur och mycket sur mark ska minska till en viss nivå i stället för bara en bruten trend. De nationella utsläppsmålen är formulerade så att utsläppen ska ned under en viss nivå. I de regionala delmålen har många län valt att istället uttrycka målet som en relativ förändring från ett referensår. Tyvärr har man oftast valt olika referensår vilket försvårar en sammanfattande bedömning av de regionala målen. Till skillnad från de övriga delmålen är utsläppsmålen för svavel ofta satta med en lägre ambitionsnivå jämfört med de nationella, men mot bakgrund av att det delmålet redan är uppnått kan det inte ses som ett problem. För utsläppsmålet gällande kväve är strängare krav lika vanliga som mildare krav på utsläppsminskningar. ÅTGÄRDSFÖRSLAG FRÅN LÄNEN Ifrån flera av länsstyrelsernas underlagsrapporter till den fördjupade utvärderingen påpekas att det är viktigt att stärka kommunernas miljömålsarbete, utveckla miljömålsarbetet i grundskolan samt att ta miljöhänsyn vid upphandlingar. Några konkreta förslag på åtgärder och styrmedel har lämnats från några av länen. Länsstyrelsen Gotlands län pekar på vikten av att regeringen och Sjöfartsverket arbetar vidare för krav på reningsutrustning och bränsleval på sjöfarten. Jämtlands län föreslår skrotningsbidrag istället för miljöbilsbidrag. Dessutom föreslår de en lokal kraftig satsning på spårbunden trafik och snabbare utbyggnad av snabbtågstrafiken vilket kan bidra till minskade godstransporter på väg. Gävleborgs län tycker också att de t är angeläget att järnvägstransporter gynnas i förhållande till landsvägstransporter. Västerbottens län anser att bidrag till utveckling av en ökad andel järnvägstransporter inom gruv- och metallindustrin ska införas. Jönköpings län föreslår att askåterföring ska ske på de marker där uttag av biobränsle sker. I första hand bör de mest försurade områdena prioriteras. 39

41 6 Varför ser det ut som det gör och vilka åtgärder har vidtagits? 6.1 Internationella åtgärder och deras effekt Det internationella åtgärdsarbetet FN:s Luftvårdskonvention och EU:s CAFE program Det internationella luftvårdsarbetet är av stor vikt för att Sverige skall kunna nå flera av sina nationella miljömål, detta gäller särskilt försurning, då en stor del av det sura nedfallet kommer från andra länder. De för Sverige viktigaste internationella arenorna för bl.a. dessa frågor är det arbete som bedrivs inom ramen för FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP) och inom EU:s CAFE (Clean Air For Europe) program. Genom dessa organisationer görs internationella åtaganden om bl.a. utsläppsminskningar under speciella protokoll och direktiv. Arbetet inom FN:s Luftvårdskonvention har varit viktigt för att minska utsläppen av luftföroreningar i Europa sedan 1980-talet. Ett antal protokoll har tagits fram senast det s.k. multiföroreningsprotokollet eller Göteborgsprotokollet, som undertecknades 1999 av länder i Europa samt USA och Kanada och trädde i kraft Det innehåller nationella utsläppstak för svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska kolväten och ammoniak. Sedan Sveriges inträde i EU 1995 påverkas den svenska miljöpolitiken av EU:s lagstiftning. Viktiga instrument med tanke på åtgärder mot försurningen är de EUdirektiv som direkt eller indirekt reglerar utsläpp från industrier, fordon m.m. Den viktigaste utsläppsbegränsande lagstiftningen från EU är direktivet om nationella utsläppstak som antogs i december Takdirektivet (Europaparlamentet och Europeiska Rådet, 2001) vilket innehåller nationella utsläppstak för år 2010 för svaveldioxider, kväveoxider, flyktiga organiska kolväten (VOC) och ammoniak, samma utsläpp som Göteborgsprotokollet (1999). Genomförandet och revideringar av dessa direktiv är mycket viktiga för minskade utsläpp i Europa och därmed hälso- och miljöeffekter i Sverige. Nedfallet av försurade och övergödande ämnen har begränsats avsevärt i Sverige sen den högsta nivån Avgörande har varit besluten i FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP svavel- och kväveprotokollen) och nu senast Göteborgsprotokollet följt av EU:s takdirektiv för år Viktiga har även varit EU:s utsläppsdirektiv, främst för bilavgaser, direktivet för stora förbränningsanläggningar och IPPC-direktivet. Det finns idag EU-direktiv som reglerar bl.a. utsläpp från stora förbränningsanläggningar, från personbilar, tunga fordon och arbetsmaskiner samt direktiv som begränsar svavelhalten i olja. Viktiga EU direktiv med koppling till försurande ämnen listas nedan i tabell

42 Tabell 6.1.Direktiv inom EU med koppling till utsläpp av försurande ämnen från landbaserade källor. Direktiv Antaget Kommentar IPPC-direktivet (Integrated pollution prevention and control) 96/61/EG Ramdirektiv för luftkvalitet 96/62/EG Utsläpp av luftföroreningar från icke-väg fordon 97/68/EG Kraven för motorer till traktorer i dir. 2002/25/EG. Utsläpp av luftföroreningar från lätta vägfordon 98/69/EG Ersatts under 2007 med ny EU-förordning Utsläpp av luftföroreningar från tunga fordon 99/96/EG år 1996 Samordning av åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar från vissa stora och medelstora industrier inkl större förbränningsanläggningar och djurhållningsanläggningar. Krav på bl.a. användning av bästa möjliga teknik (BAT) Inbegriper flera dotterdirektiv där gränsvärden satts för högsta tillåtna halter av luftföroreningar , 2004 Reglerar utsläpp från bla arbetsmaskiner. Steg I och II för större dieselmotorer för större arbetsmaskiner och traktorer. Kompletterat med steg I och II för små bensindrivna maskin- och redskapsmotorer. Kompletterat med steg III och IV för större dieselmotorer för arbetsmaskiner, utvidgat till banfordon och inlandssjöfartsfartyg Detta senaste direktiv inom området fastställer nya skärpta krav för personbilar och lätta lastbilar, att införas i två steg från 2000 resp Nya krav för Euro 5 och Euro 6 beslutade (obligatoriska från ca och 2015). Enbart skärpningar för diesel Direktivet anger skärpta krav för lastbilar och bussar. Det slår fast krav för år 2000, 2005 och Ersatts med Dir 2005/55/EG 2005 Samma grundkrav men med utvecklade tekniska krav (främst på NO x -katalysatorn) och metoder för tillsyn. Svavelinnehåll i fordonsbränslen Direktiv 98/70/EG 1999 Stegvis skärpta kravnivåer för svavelfri dieselolja och bensin från 2005 och all dieselolja och bensin ska innehålla max 10 mg svavel/kg senast 1 januari Svavelhalt i olja 99/32/EG Ändrat till 2005/33/EG Fr.o.m får svavelhalten i tung eldningsolja inte överstiga 1 %, samt svavelhalten i lätta eldningsoljor inte får vara högre än 0,2 % och från 2008 högst 0,1 %. I direktivet från 2005 regleras svavelhalten i fartygsbränsle till < 1,5 % i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen samt för färjetrafik på hamnar inom EU. Vidare regleras fr.o.m svavelhalten i hamn till < 0,1 % i Direktiv för stora förbränningsanläggningar, tillförd effekt mer än 50 megawatt (2001/80/EG). hamn och på inre vattenvägar Direktivet från 1988 har reviderats och innebär både skärpta utsläppskrav på nytillkommande anläggningar (från 2003) och krav på befintliga anläggningar. Översyn år Takdirektivet 2001/81/EG 2001 Nationella utsläppstak för SO 2, NOx, VOC, NH 3 till år 2010 för att uppnå de delmål som lagts fram i EU:s försurnings- och ozonstrategier. ETP, KOM (2001)370, KOM (2006) , 2006 EU:s gemensamma transportpolitik fram till 2010, halvtidsutvärdering under Avgaskrav för mopeder och motorcyklar 97/24/EEG 2002 Direktiv från 1997 har reviderats i mindre avseenden. Det återstår att skärpa kraven till katalysatornivå. Åtgärdsstrategierna för att nå de internationellt uppsatta målen i direktiv och protokoll har till stor del varit nationella. På senare år har handelssystem och andra marknadsbaserade styrmedel blivit allt viktigare. Nu diskuteras även ett möjligt införande av ett handelsystem för svavel och kväveoxider i så kallade Optimala kontrollområden inom EU som ett internationellt och flexibelt styrmedel för att klara kraven i ett nytt takdirektiv till år Några exempel på nationella styrmedel presenteras nedan. Danmarks svavelskatt introducerades år Som effekt har man sett de nationella utsläppen minska betydligt. Svavelinnehållet i all olja som säljs för upp- 41

43 värmning har idag ett svavelinnehåll under 500 ppm och förbränningsanläggningar har reningsgrader på över 99 %. I Danmark överväger man nu att introducera en skatt även på kväveoxider. I Nederländerna finns ett handelssystem för kväveoxider baserat på så kallade Performance Standard Rates som successivt reduceras från 50 g/gj till 40 g/gj (för förbränning) år 2010, detta för att klara takdirektivets mål till detta år. Norge har nyligen, 1 januari 2007, introducerat en kväveoxidskatt som förväntas reducera en stor del (nästan ton) av Norges åtagande under Göteborgsprotokollet till år Skatten omfattar 55 % av alla kväveoxidutsläpp (förbränningsanläggningar, fartyg, flyg, tåg). Vägtrafiken är undantagen. INTERNATIONELL SJÖFART IMOs (International Maritime organization) regler enligt MARPOL, Annex VI har trätt i kraft. Detta innebär bl.a. att sjöfartsbränsle får innehålla max 4,5 % svavel och att Östersjön i augusti 2006 och Nordsjön i augusti 2007 blev svavelkontrollområden där den maximala svavelhalten i bränslena får vara 1,5 %. Vidare ställs krav på nya fartygsmotorers maximala kväveoxidutsläpp. Kraven ligger dock i nivå med nya motorers emissionsprestanda så de blir mindre styrande. Diskussioner förs nu för att skärpa dessa krav med avseende på bl.a. svavel och kväveoxider. EU:s skärpta svaveldirektiv (2005/33/EG) har trätt ikraft och är en påbyggnad av MARPOL, Annex VI. Här regleras även att passagerarfartyg från år 2006 i reguljär trafik till eller från en gemenskapshamn inte får använda bränslen med en svavelhalt över 1,5 % samt att fartyg som ligger i hamn från den 1 januari 2010 inte får använda bränsle med en svavelhalt över 0,1 %. Vidare regleras att marin dieselolja inte får släppas ut på marknaden efter 11 augusti 2006 om den innehåller mer än 1,5 % svavel och från år 2008 får inte marin dieselbrännolja släppas ut på marknaden om den innehåller mer än 0,1 % svavel. Dessa internationella åtaganden och regler är i Sverige införda i Sjöfartsverkets föreskrift om åtgärder mot förorening från fartyg (SJÖFS 2007:15) och i förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. 6.2 Kalkning av sjöar och vattendrag Det statliga kalkningsprogrammets arbetar efter den nationella kalkningsplanen (Naturvårdsverket, 1999b). Det långsiktiga syftet med verksamheten är att bevara eller återskapa förutsättningarna för liv i sjöar och vattendrag i väntan på att försurningen minskar. Motivet för kalkning är natur och nyttjandevärden som hotas av försurning. Nationella och regionala värden prioriteras. Det biologiska målet sätts som förekomst av vissa fiskar eller bottendjur och det vattenkemiska målet är att ph aldrig ska understiga en viss nivå. Enligt Naturvårdsverkets kalkningshandbok ska ph-målet sättas till antingen 5,6, 6,0 eller 6,3, men i praktiken sätts målet oftast till ph 6,0 (Naturvårdsverket 2002). 42

44 6.2.1 Organisation och styrmedel Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag, fördelar statsbidragsmedel till länsstyrelserna samt ansvarar för den nationella uppföljningen och utvärderingen. Länsstyrelserna ansvarar i sin tur för den regionala åtgärdsstrategin och effektuppföljningen samt beviljar statsbidrag till huvudmännen. Idag ingår 18 av landets 21 länsstyrelser i verksamheten (inte Uppsala, Gotlands och Norrbottens län). Huvudmannaskapet för åtgärderna ligger främst hos kommuner (cirka 150 stycken), men även hos fiskevårdsföreningar eller liknande (cirka 40 stycken), vilka ansvarar för genomförande av kalkningsåtgärderna. Från och med 2002 har regeringen beslutat om en medelstilldelning till kalkningsverksamheten på 218 miljoner kronor per år (Regeringens proposition 2000/1). Naturvårdsverket har tagit fram föreskrifter och allmänna råd (Naturvårdsverket 2001), samt en handbok om kalkning av sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, 2002) Kalkningsverksamheten idag Uppföljningsbara mål för kalkningen har satts i sjöar och km vattendrag enligt länsstyrelsernas rapportering till Naturvårdsverket. Dessutom kalkas sjöar enbart för nedströms effekt. Figur 6.1: Åtgärdsområden för kalkning. Ett åtgärdsområde är ett planeringsområde för kalkningsåtgärder och omfattar ett avrinningsområde med målområden och åtgärdsobjekt. (Källa: Länsstyrelsernas åtgärdsplaner, 2005) Kalkningsverksamhetens utveckling Under perioden har cirka 3,8 miljarder kronor i statliga medel använts och sammanlagt över 4 miljoner ton kalk spridits. Samtidigt som kalkningsverksamheten byggdes ut började åtgärderna för att minska utsläppen ge effekt i form av minskade utsläpp (Figur 6.2). Kalkmängderna har minskat de senaste åren, men inte i den takt som motsvarar återhämtningen. År 2005 spreds ton kalk, varav ca. 54 % i sjöar, 26 % i våtmarker och 20 % i 43

45 vattendrag (med doserare). Mellan perioderna och minskade mängden spridd kalk med 19 %. De län som gjort största förändringarna i sin verksamhet är Jämtlands län, som minskat mängden spridd kalk med 80 % och Gävleborgs län som minskat med 70 %. I Västernorrlands län minskade kalkningen med endast 6 % under samma period. Kostnaderna för kalkningen har inte minskat trots minskningen av kalkmängderna. Detta beror dels på kvalitetsförbättring av kalkningsverksamheten, men även på ökade kostnader för kalk och spridning. Dessa kostnadsökningar beror delvis på generella kostnadsökningar, men kan även bero på bristande konkurrens. Figur 6.2. Tidsutvecklingen av svaveldepositionen och mängden spridd kalk i Sverige Uppföljningen av kalkningsverksamheten Den regionala uppföljningen av kalkningsverksamheten sköts av länsstyrelserna och har som syfte att styra detaljplaneringen av åtgärderna. Data från denna uppföljning är ofta heterogena och är inte användbar till en nationell utvärdering av kalkningsverksamheten. Sedan 2005 pågår ett omfattande arbete att samla och kvalitetssäkra länsstyrelsernas kalkningsdata hos en nationell datavärd. Detta arbete förväntas leda till förbättrade möjligheter till nationella sammanställningar och utvärderingar. Naturvårdsverkets nationella uppföljning av kalkningsverksamheten har successivt byggts upp och består sedan några år tillbaka av en detaljerad uppföljning inom programmet för integrerad kalkeffektuppföljning (IKEU). Programmet omfattar cirka 50 kalkade sjöar och 50 kalkade vattendrag samt okalkade referensvatten. Den nationella uppföljningen ger detaljerade exempel på kalkningens långsiktiga effekter men i likhet med den regionala uppföljningen ger den inte tillräckligt underlag för en mer allmän beskrivning av försurningsutvecklingen i kalkade vatten. Under 2007 kommer en utvärdering att göras av försurningsutvecklingen i de sjöar som har längre tidsserier. Under 2005 avsatte Naturvårdsverket medel till försurningsundersökning av 321 kalkade sjöar inom miljömålsuppföljningen. Resultatet från denna undersökning har medfört att Naturvårdsverket under kommer att genomföra en särskild undersökning av försurningsläget i samtliga av kalkningens målsjöar. 44

46 6.2.5 Effekter av kalkning Kalkningen har i många fall lett till bevarande och återetablering av hotade arter och ökat den biologiska mångfalden (se Positiva effekter har även noterats för arter som inte är direkt försurningskänsliga, exempelvis fågel och utter, som har försurningskänsliga arter som föda. Kalkningen återställer dock inte helt det organismsamhälle som fanns före försurningen (Wilén, 2006). Kalkning kan dessvärre även medföra negativa effekter. Våtmarkskalkning ändrar totalt artsammansättningen där den genomförs (Rafstedt, 2000) och kalkmjöl som sprids från helikopter driver med vinden och påverkar kringliggande marker. Överkalkning leder till att många kalkälskande arter av både växter och djur kan vandra in och ersätta de ursprungliga arterna (Persson m.fl., 2007) Många sjöar kalkas för mycket Kalkningsverksamheten lyckas i allmänhet väl med att nå de uppställda målen att hålla ph-värdet över en viss nivå. Enligt länsstyrelsernas effektuppföljning 2005 har det uppsatta ph-målet uppnåtts i 91 % av målsjöarna och i 85 % av längden målvattendrag. Den höga måluppfyllelsen har en baksida då den förutsätter en betydande överkalkning. Många vatten kalkas betydligt mer än vad som behövs för att bara motverka den mänskligt betingade försurningen vilket är i strid med riktlinjer för kalkningsverksamhet och VFF. Mätdata från kalkade sjöar inom sjöinventeringen 2005 och ca sjöar i länens kalkeffektuppföljning visar att % av sjöarna kan ha ph över 7 och maxvärden upp till 8,5 enheter (Persson m fl, 2007). I hälften av målsjöarna var alkaliniteten högre än 0,2 mekv/l vilket torde vara avsevärt högre än vad de kalkade sjöarna någonsin haft naturligt (Wilander och Fölster, 2007). I åtgärdssjöarna, dvs. de sjöar som kalkas för att ge effekt i nedströms målobjekt, är överkalkningen ännu större; 2/3 av åtgärdssjöarna hade en alkalinitet > 0,2 mekv/l. Enligt nya Bedömningsgrunder ska kalkningen inte höja ph mer än 0.4 enheter över referenstillståndet. Detta gränsvärde överskreds i 68 % av de målsjöar som skulle vara försurade om de inte kalkades. För åtgärdssjöarna var motsvarande siffra 80 % Många sjöar behöver inte längre kalkas Sjöinventeringen 2005 och de nya bedömningsgrunderna indikerar att många av de kalkade sjöarna inte skulle vara försurade idag även om de inte kalkades. Det finns flera förklaringar till detta, dels att en återhämtning sannolikt skett även i kalkade sjöar, dels att de sjöar som kalkats kanske aldrig varit försurade. Försurningstillståndet i en kalkad sjö kan beräknas efter att man korrigerat för kalkningspåverkan med hjälp av kvoten mellan ickemarint kalcium och magnesium (Fölster och Wilander, 2005). Av de kalkade målsjöarna, dvs. de sjöar som kalkas för sin egen skull, skulle bara 20 % av målsjöarna vara försurade idag om de inte kalkades (Figur 6.3). Bedömningen innehåller många osäkerheter, men det är helt klart att större delen av målsjöarna inom kalkningsverksamheten idag inte längre skulle behöva kalkas för 45

47 att motverka försurningspåverkan. I Norrland bedömdes ingen av de provtagna kalkade sjöarna som försurade. I sydvästra Sverige var ca 32 % av de kalkade målsjöarna försurade (Wilander och Fölster, 2007). Under kommer samtliga målsjöar inom kalkningsverksamheten att provtas för att bl.a. kunna göra en säkrare uppskattning av vilka kalkade sjöar som är försurade idag. För vattendragen saknas underlag för att bedöma i vilken utsträckning de kalkade objekten är försurade, men troligtvis är tendenserna samma som för sjöar. I Norrland kalkas vattendragen främst för episodförsurning under vårfloden, ett problem som snabbt minskat i takt med den minskade depositionen (Kapitel 5). Figur 6.3. Försurade och icke försurade målsjöar inom kalkningsverksamheten som ingick i sjöinventeringen Försurningsbedömningen avser hur tillståndet hade varit utan kalkning. (Data från den nationella miljöövervakningen.) Möjliga alternativ till kalkning av sjöar och vattendrag Kalkning av jordbruksmark och skogsmark kan vara ett alternativ till kalkning av sjöar och vattendrag. Kalkning av jordbruksmark i avrinningsområdet till försurade vatten bedöms endast i undantagsfall vara en realistisk åtgärd. Andelen jordbruksmark i avrinningsområdet till försurade vatten är oftast liten. En förutsättning för att metoden ska kunna tillämpas är sannolikt att jordbruket bedrivs på sandjord. Beräkningar visar att det behövs många tiotals ton kalk per hektar åkermark för att återställa ph till referensförhållandet i en försurad sjö. Rekommenderad kalkgiva på åkermark är ton kalk (CaO) per ha på sandjordar. Detta, tillsammans med kravet på att åkermarken måste utgöras av sandjord, gör att kalkning av jordbruksmark i avrinningsområdet till försurade vatten bara undantagsvis kan vara ett alternativ till annan typ av kalkning. Kalkning av skogsmark som åtgärd för att restaurera försurat ytvatten håller på att utvärderas inom ett projekt finansierat av Skogsstyrelsen och en slutrapport väntas hösten En preliminär kostnadseffektivitetsanalys visar dock att skogsmarkskalkning endast kan bli en kostnadseffektiv åtgärd jämfört med ytvattenkalkning om fastmarkskalkningen ger en påtaglig minskning av surhetstillståndet i ytvattnen (Bostedt m.fl., 2007). Detta har ännu inte kunnat påvisas 15 år efter att kalkningarna utförts (Cory m.fl., 2007), vilket antyder att skogsmarkskalkning inte är en kostnadseffektiv åtgärd. 46

48 6.3 Skogsbrukets påverkan och åtgärder inom skogsbruket Biologiska effekter till följd av surt avrinningsvatten är den allvarligaste effekten som kan kopplas till försurning av skogsmark. En förändrad markkemi och ett långsiktigt minskad utbud av vissa näringsämnen i skogsmarken kan också medföra negativa effekter för olika skogslevande arter. Skogsmarkens försurning är främst orsakad av nedfall av försurande luftföroreningar men även skogsbruket påverkar försurningssituationen Skogsbrukets försurningspåverkan I Miljömålspropositionen Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag, Regeringens proposition 2004/05:150 uppmanades Naturvårdsverket att klargöra skogsbrukets betydelse för försurningssituationen i skogslandskapet. Under perioden har därför IVL Svenska Miljöinstitutet AB haft i uppdrag att försöka kvantifiera skogsbrukets försurningspåverkan (Bilaga 8). Skogens tillväxt och upptag av näringsämnen är en naturligt markförsurande process där äldre skog i regel har surare mark än yngre. I en skog som inte brukas återförs dock basiska ämnen som lagrats i trädens ovanjordiska delar när träden dör och bryts ner. I en brukad skog kompenserar vittringen i många fall för den förlust av näringsämnen som uppstår i samband med uttag av biomassa och utlakning. En negativ balans och därigenom en permanent markförsurning uppstår ofta om skogsbränsle i form av GROT (grenar och toppar) tas ut, men kan även ske vid skörd av enbart stamved. Enligt scenarier med högt skogsbränsleuttag utformade i SKA 99 (Skogsstyrelsen, 2000) tas 75 % av grenarna och topparna ut efter gallring och slutavvverkning. Med den metodik som tillämpas idag tas även en del av barren ut, vilket ökar uttaget av baskatjoner och näringsämnen avsevärt eftersom barren är speciellt näringsrika. Kvävegödsling av skogsmark innebär risk för ytterligare försurning. Ur figur 6.4 framgår att uttaget av biomassa ger en negativ baskatjonbalans i hela landet, och att det är särskilt i granskog som underskotten är stora. I tallskog i norra Sverige är det i princip balans även vid GROT-uttag. Det är också en regional skillnad med ökande negativa balanser från norr till söder. 47

49 kekv/ha*år Götaland kekv/ha*år Svealand kekv/ha*år Norrland Gran Med GROT Gran Stam Tall Med GROT Tall Stam All skog Med GROT All skog Stam Figur 6.4. Nuvarande genomsnittlig baskatjonbalans i produktiva skogar i Norrland, Svealand och Götaland med stam resp stam+grot uttag. Uttag av stam baseras på länsvisa avverkningsmöjligheter. Uttag av GROT har beräknats på att 75 % av grenar och toppar samt 75 % av barren på dessa tas ut i gallring och föryngringsavverkning. GROT-uttag i granskog i Götaland innebär enligt beräkningarna tre gånger så stort underskott som i Norrland. Data från IVL I tallskog beräknas stamskörd inte bidra till försurning i stora delar av Norrland och delar av Västkusten, och inte heller vid GROT-uttag bidrar skogsbruket till ökad försurningspåverkan i delar av Norrland. I övrigt utgör skogsbrukets bidrag till försurning mestadels %, se figur 6.5. Figur 6.5. Skogsbrukets bidrag till överskottsaciditeten (%) i tallbestånd vid stamveds- och helträdsuttag baserat på nuvarande kväveläckage. Data från IVL. 48

50 Figur 6.6. Skogsbrukets bidrag till överskottsaciditeten (%) i granbestånd vid stamveds- och helträdsuttag baserat på nuvarande kväveläckage. Data från IVL. I granskog är skogsbrukets bidrag generellt större. I norra Sverige finns dock även här stora områden där skogsbruket inte påverkar försurningstillståndet, särskilt vid uttag av enbart stam. Vid stamskörd bidrar skogsbruket till markförsurning med % och vid GROT-uttag med % av den totala försurningspåverkan, se figur 6.6. Störst är påverkan av skogsbruket i sydöstra delen av Sverige, vilket beror på att skörden där är högre än i norra och mellersta Sverige samtidigt som depositionen är lägre än i de sydvästra delarna. Räknar man i absoluta tal i stället för andel av den totala försurningen är skogsbrukets försurning lika hög i sydvästra Sverige som i den sydöstra delen. Det är framför allt baskatjonerna kalcium och kalium som går förlorade vid skörd och förlusterna ökar kraftigt vid GROT-uttag Vilka åtgärder har vidtagits? Följande åtgärder föreslogs i den förra fördjupade utvärderingen (Naturvårdsverket, 2003): Genomförande av utvecklingsfasen av Skogsstyrelsens åtgärdsprogram mot markförsurning. Denna fokuseras på forskning och analys rörande kombinerad kalk- och asktillförsel, GROT-uttag och askåterföring samt skogsskötselåtgärders inverkan på försurningen (Skogsstyrelsen). Utveckling av rekommendationer för och rådgivning kring anpassad skogsskötsel i försurningsdrabbade områden, senast år 2006 (Skogsstyrelsen i samråd med Naturvårdsverket). Översyn av Skogsstyrelsens rekommendationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling senast år 2006 (Skogsstyrelsen i samråd med Naturvårdsverket). 49

51 SKOGSSTYRELSENS ÅTGÄRDSPROGRAM MOT MARKFÖRSURNING Skogsstyrelsen har sedan 1990 bedrivit en försöksverksamhet för att ta fram kriterier och metoder för åtgärder mot försurning av skogsmark. Inom ramen för försöksverksamheten har sammanlagt ca ha blivit behandlade mellan 1990 och Från början tillfördes krossad kalk till skogsmarken, men mellan 1995 och 2003 övergick man i de flesta fall till en blandning av aska och kalk (oftast 2 ton kalk + 2 ton aska per ha). Behandlade arealer är belägna i sydvästra Sverige. Skogsstyrelsen har under perioden haft ett anslag på 30 miljoner kronor för att under 2008 ta fram ett förbättrat kunskapsunderlag inför ett ställningstagande kring eventuellt behov och nytta med skogsmarkskalkning i Sverige. Projektet fokuserar på behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag för kombinerad kalkning och askspridning i syfte att motverka försurning av avrinnande vatten från skogsmark. Syftet med skogsmarkskalkning är att minska sur avrinning från skogsmark till ytvatten, och särskilt att minska halterna av oorganisk aluminium som i höga halter kan påverka exempelvis vissa fiskarter. De svåra frågorna som gjort att man från många håll, bland annat från Naturvårdsverkets sida, tvekat om en satsning har varit om t.ex. skogsmarkskalkning ger: tillräcklig effekt på avrinnande vatten i termer av en sänkning av halten oorganiskt aluminium i ytvatten i förhållande till naturlig återhämtning. risken för negativa sidoeffekter Naturvårdsverket har tidigare ställt sig tveksam till nyttan med skogsmarkskalkning för sjöar och vattendrag. REKOMMENDATIONER FÖR OCH RÅDGIVNING KRING ANPASSAD SKOGSSKÖTSEL I FÖRSURNINGSDRABBADE OMRÅDEN Skogsstyrelsen har i sitt arbete med att uppdatera de allmänna råden kring kvävegödsling och rekommendationerna kring uttag av avverkningsrester och askåterföring tagit hänsyn till den påverkan som depositionen av kväve och försurande ämnen har och har haft, främst i sydvästra Sverige. Kravet på askåterföring är skarpare formulerat för denna region och i de Allmänna råden kring kvävegödsling avråder Skogsstyrelsen från kvävegödsling i denna region. Det bedöms som tveksamt att rekommendera skärmställning som åtgärd för att minska nitratbildningen på hygget, eftersom sådana skärmar lätt blåser ner. Brister när det gäller att lämna kvar skyddszoner som del i den generella hänsynen vid slutavverkning har lyfts fram vid många tillfällen, bl.a. vid framtagandet av skogliga sektorsmål i dialog med representanter från skogssektorn. Formuleringarna i sektorsmålet innebär att andelen hyggen med tillräckliga skyddszoner behöver öka och skador på mark och vatten behöver minska mätbart i Skogsstyrelsens polytaxuppföljning. Detta sektorsmål kommer sannolikt att få stöd av ett nytt delmål som föreslås under Levande skogar. 50

52 REKOMMENDATIONER FÖR UTTAG AV SKOGSBRÄNSLE OCH KOMPENSATIONSGÖDSLING Skogsstyrelsen har under 2007 tagit fram ett förslag till reviderade rekommendationer för uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling. I dessa undantar man marker där baskatjoner motsvarande mindre än ett halvt ton aska i form av avverkningsrester tas bort under en omloppstid i icke starkt försurade regioner. Med nuvarande kunskap innebär det i stort sett att alla magra till medelgoda tallmarker där enbart ett GROT-uttag görs under omloppstiden tills vidare undantas från kravet på askåterföring. Naturvårdsverket har påpekat att uttag av avverkningsrester bör undvikas på lågproduktiva och näringsfattiga marker i norra Sverige samt att man måste beakta försurningseffekten av GROT-uttag. ASKÅTERFÖRING SOM KOMPENSATION Askåterföring med doser om högst 3 ton per hektar har av Skogsstyrelsen identifierats som en åtgärd som kan kompensera för skogsbrukets försurande effekt, baserat på en MKB kring skogsbränsleuttag och askåterföring (Egnell m.fl., 1998). Sedan ett par år återförs skogsbränsleaskan från ett flertal värmeverk runt om i landet, och intresset verkar öka. En avgörande faktor är, förutom Skogsstyrelsens rekommendation, sannolikt även den avfallsskatt som infördes från år Skatten innebar en fördyring av deponering av aska samtidigt som metodutveckling för själva spridningen sänkt kostnaden för återföring. Det är ofta billigare att återföra aska till skogsmark än att deponera den. Det finns emellertid ännu billigare sätt att bli av med askan eftersom det finns återbruksföretag som använder aska till att sluttäcka sopdeponier eller bygga hårdgjorda ytor eller vägar med träaskor och dessa tar för närvarande ofta ut en avgift för att ta hand om askan som är ungefär hälften av återföringskostnaden, se vidare bilaga 5. Aska återfördes under till ca hektar per år medan uttag av GROT gjordes på ca hektar per år (figur 6.7). Uttagen av GROT i förhållande till avverkad areal är för närvarande större i södra Sverige, men den ökar snabbt även i norr. Ökningen av GROT-uttag kommer sannolikt att fortsätta till följd av klimatpolitiska styrmedel och fortsatt utveckling av teknik och logistik. Figur 6.7. Årlig areal GROT-uttag (glidande treårsmedelvärden) respektive askåterföring i svensk skogsmark. Källa: Skogsstyrelsen, GROT-uttag enl. polytax och askåterföring enl. telefonenkät och skriftlig enkät till alla kända spridarentreprenörer. 51

53 ALLMÄNNA RÅD OM KVÄVEGÖDSLING Skogsstyrelsens har under våren 2007 tagit fram förslag till nya allmänna råd om kvävegödsling av skogsmark.. Det underlag som tagits fram visar att effekterna av kvävegödsling blir större i norra Sverige. Det gäller såväl effekter på basmättnadsgrad i marken som artsammansättning och minskad C/N-kvot där en kvot under 25 indikerar risk för kväveutlakning (Zetterberg m.fl., 2006). Naturvårdsverket har påpekat att förslaget innebär en utökning av området som tillåts kvävegödslas till att även omfatta granskog i östra Götaland, eftersom rekommendationen i de allmänna råden är att gödsling kan ske om GROT kommer att tas ut eller har tagits ut. Detta område är sedan tidigare praktiskt taget opåverkat av skogsgödsling. I södra Sverige är kvävedepositionen ännu relativt hög och kväveupplagringen ökar fortsatt även om nedfallet av kväve minskar. En ökad upplagring i detta område kommer att ytterligare försvåra möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Grundvatten av god kvalitet. 6.4 Åtgärder för att minska svavelutsläppen Utsläppen av svavel i Sverige har nästan halverats de senaste tio åren. Styrmedlen för att minska svavelutsläppen har varit mycket effektiva samtidigt som det funnits relativt enkla åtgärder att genomföra. Minskningen beror främst på en övergång från bränslen med höga svavelhalter till lågsvavliga bränslen. Svavelskatten har haft betydelse samt att industrin har minskat sina processutsläpp. Utsläppsmängder från olika sektorer visas i tabell 6.2. Tabell 6.2. Utsläpp av svaveldioxid, i tusentals ton, i Sverige (Källa: Naturvårdsverkets rapportering enligt EU:s takdirektiv, december 2006) El- och värmeproduktion 11,5 6,4 7,6 8,7 9,6 8,8 8,1 Energiproduktion i bostäder och service 4,8 2,4 2,0 1,8 1,7 1,5 1,2 Energiproduktion i industrin 18,5 11,9 11,7 11,2 10,4 10,4 9,6 Industriprocesser (inkl. raff och olje/gashant.) 28,8 20,6 19,1 18,7 18,4 15,4 15,6 Vägtrafik 1,8 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1 0,1 Inrikes sjöfart (exkl. fiske) 2,1 3,0 2,9 3,0 4,2 4,0 3,9 Inrikes flyg 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 Järnväg 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Arbetsmaskiner (inkl. militära fordon, fiske) 2,3 1,0 0,7 0,7 0,7 0,7 0,7 Övrigt (stationära källor i jordbruk, FA-förbr.) 0,5 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 Summa 70,6 45,9 44,5 44,6 45,5 41,2 39,7 Sedan år 2000 har utsläppen minskat med ca 10 %. Mest har utsläppen minskat från industriprocesser, vilket bland annat beror på prövning av industrier enligt miljöbalken där modernisering och utbyte av t.ex. sodapannor i pappersbruken är en viktig orsak. 52

54 Svavelskatten har varit ett effektivt styrmedel för att reducera svavelutsläppen från de beskattade bränslena. Skatten har påverkat priserna och därmed en övergång från tung till lätt eldningsolja samtidigt som man ersatt olja med andra energikällor. Vid årsskiftet 2001/2002 sänktes gränsen för skattebefrielse från 0,1 till 0,05 viktprocent. Detta har lett till minskade utsläpp från de sektorer som använder eldningsolja, t.ex. för uppvärmning i bostäder och lokaler samt för energiproduktion i industrin. Även utsläppen från bostadssektorn har minskat i takt med att oljeanvändningen där minskar. Utsläppen från el- och värmeproduktion varierar från år till år beroende på årsmedeltemperaturen och tillgången på vattenkraft. Utsläppen från transportsektorn är små, det är endast sjöfarten som uppvisar något högre utsläppssiffror. Mellan år ökade de svenska utsläppen av svaveldioxid från nationell sjöfart från ca till ca ton. Variationer på utsläppen mellan olika år förklaras av variationer i statistiken över sålt bränsle och antaganden om svavelhalt i olika bränslekvaliteter. I grova drag uppskattas svavelutsläppen ha varit ungefär oförändrade under de senaste femton åren från nationell sjöfart trots viss volymtillväxt. Svavelhalten bedöms således ha sjunkit i bränslet. Se vidare kapitel 8.4. I den förra fördjupade utvärderingen föreslogs inga nya åtgärder för att minska utsläppen av svaveldioxid. 6.5 Åtgärder för att minska utsläpp av kväveoxider Utsläppsutvecklingen De totala utsläppen av kväveoxider i Sverige har minskat med drygt 25 % de senaste tio åren. Det är framförallt utsläppen från vägtrafiken som har minskat. Den näst största utsläppskällan är från arbetsmaskiner, där utsläppsnivån legat relativt konstant. Utsläppen av kväveoxider från inrikes sjöfart har sedan år 2000 legat på cirka ton, med viss variation p.g.a. bland annat konjunkturcykler. Däremot har halterna av kvävedioxid i den svenska luften inte minskat på samma sätt. Under och 90-talen gick halterna ner men sedan den senaste fördjupade utvärderingen 2004 är trenden otydlig och en ökning kan anas. Sedan vinterhalvåret 1999/2000 har den befolkningsviktade trenden ökat med 10 %. Se vidare den fördjupade utvärderingen för miljömålet Frisk luft. I tabell 6.3 presenteras de officiellt rapporterade utsläppen av kväveoxider. Ny kunskap har dock tagits fram som visar att utsläppen från arbetsmaskiner varit överskattade. Dessa nya studier har emellertid inte analyserat utsläppen mellan åren och det är därför okänt hur stor överskattningen varit. Dessa utsläppssiffror planeras att revideras hösten

55 Tabell 6.3. Utsläpp av kväveoxider från svenska källor, kton kväveoxider, enligt officiell rapportering. (Källa: Naturvårdsverkets rapportering enligt EU:s takdirektiv, december 2006) El- och värmeproduktion 12,4 9,3 10,6 11,7 13,3 12,2 12,4 Energiproduktion i bostäder och 8,7 7,1 6,5 6,2 6,2 5,5 5,1 service Energiproduktion i industrin 26,1 18,0 19,5 18,8 18,4 18,5 17,6 Industriprocesser (inkl. raff och 16,9 16,0 15,6 15,6 15,6 15,8 15,5 olje/gashantering) Vägtrafik 150,1 113,3 104,3 100,4 93,6 87,3 83,5 Inrikes sjöfart 4,0 6,8 6,8 6,7 8,2 7,4 7,0 Inrikes flyg 2,4 2,6 2,4 2,3 2,2 2,7 2,8 Järnväg 1,6 1,6 1,5 1,5 1,4 1,4 1,4 Arbetsmaskiner (inkl. militära (53,9)* (53,7)* (54,2)* (53,6)* (54,5)* (56,5)* (57,8)* fordon, gräsklippare m.m.) Övrigt (mobila och stationära 4,2 2,5 1,8 2,1 2,0 1,8 1,65 källor i jordbruk, FA-förbränning) Summa (280)* (231)* (223)* (219)* (215)* (209)* (205)* * = Observera att utsläppen från arbetsmaskinerna är överskattade och därmed även totalsumman Viktiga styrmedel KVÄVEOXIDAVGIFTEN Avgiftssystemet för kväveoxider infördes 1992 som en avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion i fasta förbränningsanläggningar. Avgiften uppgår till 40 kr/kg kväveoxider. Miljöavgiften återbetalas sedan till de avgiftsskyldiga i proportion till varje produktionsenhets andel av den sammanlagda nyttiggjorda energiproduktionen. Systemet innebär att det totala avgiftsbeloppet omfördelas mellan de avgiftsskyldiga. Utsläppen från anläggningarna som omfattas av kväveoxidavgiften utgör cirka 8 % av de totala nationella utsläppen av kväveoxider. Systemet har utvärderats vid ett antal tillfällen och visat att avgiftssystemet har varit effektivt. En del av pannorna som ingår i avgiftssystemet har också villkor som ställts i samband med prövning enligt miljöbalken. Villkoren har i många fall varit orsaken till att avancerade åtgärder har vidtagits, men avgiftssystemet gör att ytterligare minskning sker. AVGASKRAV PÅ VÄGTRANSPORTER Vägtransporter står för nästan hälften av de totala utsläppen men minskar snabbt. Det är främst personbilarnas utsläpp som har reducerats (Figur 6.8). Avgaskrav har varit det mest verksamma styrmedlet. 54

56 Figur 6.8. Vägtrafikens utsläpp av kväveoxider i Sverige, i kton. (Naturvårdsverkets rapportering enligt EU:s takdirektiv, december 2006). Skärpta avgaskrav på motorfordon har införts stegvis i Sverige och pågår fortfarande. Kraven gäller endast för nya fordon och från det år kraven införs. SKROTNINGSAVGIFT Skrotningsavgiften differentierades efter ålder på fordonet från Åtgärden uppskattas ha lett till en reduktion av kväveoxider på ungefär ton till 2004 (Inregia). Från 1 april 2007 gäller att den som äger en bil från 1989 eller äldre kan få en skrotningsersättning på 4000 kronor såvida bilen inte varit avställd ett längre tag. TILLSTÅNDSPRÖVNING FÖR FÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR Tillståndsprövning krävs enligt miljöbalken för alla förbränningsanläggningar med en total installerad tillförd bränsleeffekt på 10 MW eller större samt för olika industriella verksamheter. Ett tillstånd kan förenas med villkor för t.ex. utsläpp av kväveoxider. I samband med tillståndsprövning görs en jämförelse med bästa tillgängliga teknik. 6.6 Fungerar uppföljningen med indikatorer ändamålsenligt? Indikatorernas syfte är att mäta hur uppfyllelsen av delmålen samt de övergripande miljömålen fortgår. Naturvårdsverket ansvarar för alla indikatorer förutom indikatorerna för de föreslagna sjöfarts- och skogsbruksdelmålen där Sjöfartsverket föreslås ha delat ansvar med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen föreslås ha ansvaret för skogsbrukets försurning (SVAR SAKNAS FRÅN SKS). Följande indikatorer används för att följa upp miljömålet Bara naturlig försurning på nationell nivå: Andel försurade, okalkade sjöar över 4 hektar, klassade enligt bedömningsgrunder, delmål 1. Andel skogsmark med hög och mycket hög surhetsgrad enligt bedömningsgrunder för skogslandskapet, delmål 2. Utsläpp av svaveldioxid fördelat per sektorer, delmål 3. 55

57 Utsläpp av kväveoxider fördelat per sektorer, delmål 4. Nedfall av svavel och kväve, indikatorer kopplad till Miljökvalitetsmålet. Energianvändning. Nedbrytning av arkeologiskt material i jord (Riksantikvarieämbetet) Indikatorerna som speglar utsläpp och nedfall av svavel och kväve har funnits i bruk under standardiserade former länge och kan anses vara goda. Den brist som tidigare uppmärksammats för indikatorn som speglar försurade sjöar har åtgärdats genom att nya bedömningsgrunder har tagits fram. Nackdelen med indikatorn för skogsmark är att den inte direkt speglar förskjutningen mellan alla klasser. Detta fick dock vägas mot att ha en relativt tydlig indikator. Indikatorn energianvändning har inte tydlig koppling till målet och bör utgå. I stort kan sägas att den största bristen är avsaknaden av tillräckligt med underlagsdata för regional uppföljning, främst vad gäller nedfalls- och sjödata. En regional indikator, körsträcka med bil, har tagits fram av länsstyrelserna. Uppdateringen av Miljömålsportalen fungerar tyvärr inte tillfredställande och även samordningen med RUS-arbetet borde förbättras. För behov av förändrad uppföljning se vidare under kapitel 7.8. I RUS bristanalys 2007 påpekades vissa brister i indikatorn för försurade vatten. I och med de nya Bedömningsgrunderna åtgärdas dessa brister till stor del. Tidpunkten på året för provtagning är inte avgörande för försurningsbedömningen eftersom avvikelsen från referenstillståndet som Bedömningsgrunder baserar sig på, inte är lika variabel som surhetstillståndet, t.ex. ph. Som efterfrågas i bristanalysen går det nu att skilja på naturligt sura från försurade sjöar. 6.7 Hur arbetar samhället med målet? Hur några av de viktigare aktörerna för Miljömålet Bara naturlig försurning arbetar redogörs för nedan Länsstyrelser och kommuner Länsstyrelsen är statens regionala samordnare för miljömålsarbetet. I denna roll ingår att leda arbetet med att regionalisera de nationella miljömålen, verka för att alla berörda aktörer i länet tar ansvar för att genomföra åtgärder i linje med miljömålsarbetet samt att följa länets miljötillstånd i relation till de uppsatta målen. De flesta kommuner samarbetar med länsstyrelserna i miljömålsarbetet. Enligt Sveriges kommuner och landstings enkät samarbetar 80 % av kommunerna med länsstyrelserna i viss eller hög utsträckning i miljömålsarbetet och 70 % samarbetar med andra kommuner. Samarbete sker också med organisationer, företag och lokalt näringsliv samt med regionala samverkansorgan. Men bara tre procent av kommunerna samarbetar med centrala myndigheter i stor utsträckning medan en dryg tredjedel gör det i viss mån (Naturvårdsverket, 2006a). Länsstyrelsen och andra regionala aktörer har betydelsefulla styrmedel som används för att nå miljömålen. Juridiska styrmedel i form av tillsyn, tillsynsvägledning, prövning enligt miljöbalken, tillämpningen av plan- och bygglag (1987:10) 56

58 och lag (1988:950) om kulturminnen mm. är centrala för att uppnå miljömålen. Effektiva är också ekonomiska styrmedel som EU-stöd, miljöersättningar, lokala naturvårdsprogram, klimatinvesteringsprogram, bidrag till energieffektivisering och konvertering, m.m. (Länsstyrelsen i Skåne län, 2007) Skogsorganisationen Skogsstyrelsens möjlighet att påverka är främst genom föreskrifter, allmänna råd, rekommendationer och information. För askåterföring har Skogsstyrelsen ett sektorsmål som anger att senast år 2010 är den areal som erhåller aska minst lika stor som den areal där avverkningsrester (GROT) skördas vid föryngringsavverkning. Ett annat sektorsmål har samma formulering som ett delmål under Levande skogar och handlar om ökad lövandel och ökad lövföryngring. Ett tredje sektorsmål handlar om förbättrad miljöhänsyn vid slutavverkning (t ex när det gäller att lämna kantzoner och undvika skador på mark o vatten, jfr ovan). Sektorsmålen har tagits fram i dialog med ett sektorsråd med representanter för skogsnäringen, ideella organisationer, forskningsorganisationer, fackliga organisationer och andra myndigheter. Skogsstyrelsen arbetar med rådgivning om askåterföring till värmeverk (askproducenter) och markägare. Information har även förmedlats till markägare om byte av trädslag, kantzoner och skärmställningar. Skogsstyrelsen har fått EU-medel via Landsbygdsprogrammet (LBP) för att arbeta med information om askåterföring under Sjöfartsorganisationen Berörda aktörer bl.a. Sjöfartsverket, sjöfartsnäringen, hamnar och Regeringskansliet utreder och överväger olika åtgärder och styrmedel för att minska sjöfartens utsläpp internationellt, nationellt och lokalt. Exempel på åtgärdsområden där åtgärder vidtagits är miljödifferentierade hamn och farledsavgifter, elanslutning av fartyg vid kaj, övergång till bränslen med lägre svavelhalt, krav vid upphandling av fartygstransporter och optimering av infrastrukturen för fartygstransporter. Exempel på pågående och nyligen utförda studier tar bl.a. upp förutsättningar för rening av svavel med s.k. scrubberteknik samt olika tänkbara styrmedel såsom handel med utsläppsrätter, beskattning av sjöfartsbränsle, miljödifferentierat sjöfartsstöd, emissionskrav på passagerarfärjor, optimering av farledsavgifterna. 57

59 7 Förslag till nya och justerade mål samt behov av uppföljning 7.1 Förslag till omtolkning av Miljökvalitetsmålet Miljökvalitetsmål idag: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader. Nytt förslag: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar. Förändringen innebär att påverkan av korrosionshastigheten på tekniskt material och kulturföremål från direkt påverkan av luftföroreningar utesluts ur miljökvalitetsmålet. Orsaken är att den typen av påverkan redan täcks av miljömålet Frisk luft. Däremot kvarstår att miljökvalitetsmålet omfattar påverkan på korrosionshastigheten på föremål som påverkas av försurningen av mark och grundvatten. Även hällristningar ovan mark ingår. Förslaget innebär endast sådana förändringar som medför att man slipper dubbelredovisning. Förslag till reviderade preciseringar (se kapitel 5.1). Onaturlig försurning av marken begränsas så att den naturgivna produktionsförmågan, arkeologiska föremål och den biologiska mångfalden bevaras. Preciseringen motiveras av att det främst är deposition och annan påverkan som ska minskas. Miljömålet kan inte anses uppfyllt om en för hög påverkan måste motverkas med exempelvis kalkning. Däremot kan sådana åtgärder vara värdefulla så länge miljökvalitetsmålet inte är uppfyllt. 7.2 Reviderat delmål för sjöar och vattendrag Nuvarande delmål 1 År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. 58

60 7.2.1 Motiv till revideringen av delmålet Delmålet för försurade sjöar och vattendrag redan uppfyllt. Samtidigt kvarstår stora problem regionalt vilket inte framgår av den nuvarande formuleringen som bara anger en procentsiffra för hela landet. Avgränsningen till sjöar större än 4 hektar innebär att cirka 40 % av Sveriges sjöar, ca sjöar, större än 1 hektar inte omfattas av delmålet. Med den nya miljöövervakningen som omfattar alla sjöar större än 1 hektar är avgränsningen inte längre motiverad. För vattendragen krävs en precisering av vilka vattendrag som delmålet gäller för om det ska gå att följa upp. De försurade vatten som kalkas ingår inte i nuvarande delmål på grund av att det tidigare saknats tillförlitliga beräkningsmetoder för försurningspåverkan i kalkade sjöar (Fölster och Wilander, 2005). De nya Bedömningsgrunderna, som är bättre kopplade till biologisk effekt jämfört med tidigare, ger en lägre andel försurade sjöar. Även detta föranleder en revidering av delmålet eftersom procentsatsen i det gamla delmålet sattes utifrån de gamla Bedömningsgrunderna Förslag till reviderat delmål År 2015 ska andelen sötvatten, försurade av människan, vara högst 25 % i sydvästra Sverige och 5 % i mellan- och sydöstra Sverige. I Norrland ska försurningen inte öka. Precisering av delmålet: Delmålet avser antalet sjöar större än 1 hektar, och vattendrag med avrinningsområde över 2 km 2. Som försurade räknas även de kalkade objekt som enligt de svenska nationella Bedömningsgrunderna klassas som försurningspåverkade. Indikator Andel av antalet försurade sjöar över 1 hektar och sträcka försurade vattendrag med avrinningsområde över 2 km 2. Figur 7.1. Prognos för försurningsutvecklingen mätt som procent försurade sjöar i tre landsdelar enligt scenario med beslutade utsläppsminskningar (MAGIC modellering, IVL) Underlag för revidering av delmål 59

61 REGIONALISERING AV DELMÅLET Försurningsproblemet är idag främst aktuellt i sydvästra Sverige samt till viss del i Bergslagsområdet (Figur 7.2). I Norrland är andelen försurade sjöar liten. I sydvästra Sverige är andelen försurade sjöar över 4 hektar 11,3 % och mer än var fjärde sjö skulle vara försurad om den inte kalkades (Tabell 7.1). Det är därför missvisande att ange en procentsiffra för hela landet för att beskriva problemets omfattning vilket motiverar att sätta olika delmål för olika regioner. Indelningen baseras på länen och var den indelning baserad på etablerade administrativa gränser som gav den bästa separationen av påverkansnivåer (Wilander och Fölster, 2007). En indelning efter vattendistrikt skulle exempelvis placera småländska höglandet i en region med mindre påverkan och större delen av Dalarna i Norrlandsregionen. Förslaget till en regionalisering av delmålet avspeglar bättre det problemets olika omfattning i olika landsändar. Samtidigt kvarstår stora variationer inom landsdelarna. En ytterligare uppdelning i fler regioner skulle dock ge för stor osäkerhet i uppföljningen med befintlig miljöövervakning och innebära ett överlapp med det regionala miljömålsarbetet. Figur 7.2. Sjöar större än 1 hektar i Sjöinventeringen 2005 som beräknas vara försurade 2015 med beslutade nedfallsminskningar. Indelningen i landsdelar följer länsgränser. Data från Nationell Miljöövervakning, SLU. Tabell 7.1. Andelen försurade sjöar i Sverige 2005 enligt sjöinventeringen Andelar anges både med och utan kalkade försurade sjöar. Data från Nationell Miljöövervakning, SLU. % försurade sjöar > 4ha > 1ha Exkl. försurade kalkade Inkl. försurade kalkade Exkl. försurade kalkade Inkl. försurade kalkade Norrland Mellersta och sydöstra Sverige 2,0 5,0 4,1 6,6 Sydvästra Sverige 11,3 25,9 15,9 29,3 Hela Sverige 2,8 5,4 3,2 5,4 60

62 INKLUDERA FÖRSURADE KALKADE OBJEKT Försurade sjöar kalkas för att höja den biologiska mångfalden, men det leder inte till att det ursprungliga tillståndet uppnås. Kalkning kan ses som en form av konstgjord andning i väntan på att det försurande nedfallet har minskat. När nu försurningspåverkan i kalkade vatten kan bedömas med tillräcklig noggrannhet kan även dessa räknas in i delmålet. Det gör det också mer samstämmigt med miljökvalitetsmålet där beräkningen av kritisk belastning inte räknar med att kalkning ger utrymme för ökade utsläpp. Genom att inkludera försurade kalkade vatten ökar andelen försurade sjöar från 2,8 % till 5,4 % för sjöar > 4 ha (Tabell 7.1). Det är framför allt i sydvästra Sverige som andelen försurade sjöar ökar om försurade kalkade sjöar inkluderas. Observera att alla kalkade sjöar inte ska inräknas i delmålet utan enbart de som klassas som försurade enligt bedömningsgrunderna. Orsaken är att många av de kalkade sjöarna inte är försurade idag (Kapitel 6.2). INKLUDERA SJÖAR 1-4 HEKTAR I DELMÅLET Det nuvarande delmålet gäller bara sjöar större än 4 hektar. Anledningen är att det sedan 1990 inte funnits någon nationell uppföljning av sjöar < 4 hektar. I sjöinventeringen 2005 inkluderades sjöar 1-4 hektar vilket nu möjliggör att följa upp ett delmål som omfattar dessa sjöar. Med småsjöarna medtagna ökar andelen försurade sjöar från 2,8 % till 3,2 % (Tabell 7.1). Om kalkade sjöar som kan klassas som försurade inkluderas ökar andelen försurade sjöar med några procentenheter i södra och mellersta Sverige. I Norrland och för hela Sverige ligger förändringarna däremot inom den statistiska felmarginalen (se Wilander och Fölster, 2007). UNDERLAG FÖR DELMÅLETS PROCENTSIFFRA Procentsiffrorna är satta så att de ska vara möjliga att nå inom intervallet mellan prognoser baserade på redan fattade beslut (CLE) och införandet av bästa möjliga teknik (MFR) (Tabell 7.2). För vattendragen sätts samma procentsiffror för andel försurad rinnsträcka som för andel försurade sjöar. Tabell 7.2. Andelen försurade sjöar i Sverige 2015 enligt prognoser baserade på fattade beslut (CLE) samt införandet av bästa tillgängliga teknik (MFR). Scenario framtaget för revidering av EU:s takdirektiv. Basscenario Bästa möjliga teknik Förslag till nytt delmål Norra Sverige Mellersta och östra Sverige 5 4,5 < 5 Sydvästra Sverige < 25 Med den nya delmålsformuleringen är ca sjöar försurade idag, varav ca ligger i sydvästra Sverige. Totalt är antalet försurade sjöar i dag 4 800, varav cirka 70 % ligger i sydvästra Sverige, se tabell

63 Tabell 7.3. Antal sjöar och försurade sjöar i Sverige större än 1 hektar enligt sjöinventeringen Försurade kalkade sjöar ingår. Antal sjöar bygger på svenskt Sjöregister (2005) med korrektion för att en viss andel sjöar i registret är mindre än 1 hektar. Uppdelningen i landsdelar är baserad på länsindelning. Antal sjöar i Sverige Antal försurade sjöar i Sverige Norra Sverige Mellersta och östra Sverige Sydvästra Sverige Hela Sverige OSÄKERHETEN I DEFINIERAD VATTENDRAGSSTORLEK Delmålet för vattendrag har tidigare varit svårt att följa upp eftersom det inte funnits någon definition av vilka vattendrag som avses. Uppskattningen av den totala längden rinnsträcka beror på vilket dataunderlag som används. Avgränsningen neråt är särskilt viktig eftersom sjödata antyder att försurningen främst drabbar små vattendrag (Kapitel 5.2) samtidigt som variationen i tid och rum är större (Fölster m.fl., 2007b). Avgränsningen är alltså en avvägning mellan att omfatta de mest försurade små vattendragen och att göra delmålet möjligt att följa upp. Delmålet föreslås gälla ner till ett avrinningsområde på 2 km 2. Därmed utesluts 78 % av rinnsträckan enligt blå kartan (Fölster m.fl., 2007b). Genom att skydda vattendrag ner till 2 km 2 säkerställs troligtvis den biologiska mångfalden på landskapsnivå, även om enskilda små bäckgrenar kan vara påverkade. FÖRSLAG OM ATT TA HÄNSYN TILL SJÖARNAS AREA I tidigare remissynpunkter har framkommit önskemål om att ta hänsyn till sjöarnas area vid uppföljningen av delmålet så att större sjöar får större vikt än små sjöar. Den nuvarande indikatorn är andel av antalet sjöar vilket gör att det främst omfattar små sjöar som utgör det största antalet. År 2005 var bara 0,6 % av sjöarean försurad jämfört med 3,5 % av antalet icke kalkade sjöar > 1 hektar. Ur ekologisk synvinkel finns argument för att välja både antal och sjöarea som indikator. Däremot är sjöarean problematisk ur uppföljningssynpunkt. Enskilda stora sjöar kommer att få stor vikt i måluppföljningen. Eftersom endast en liten andel av de stora sjöarna är försurade kommer slumpen att avgöra om en sådan sjö kommer med eller inte i urvalet för miljöövervakning. Om delmålet baseras på sjöarea kommer osäkerheten i uppskattningen av andelen försurade sjöar att bli mycket större mot om man som hittills utgår från antalet sjöar. Vi väljer därför att även i fortsättningen basera delmålet på sjöantal Behov av åtgärder för att nå målet Enligt konsekvensanalysen av revideringen av delmålet (Bilaga 1) leder förändringen av delmålet inte till behov av några nya åtgärder utöver de som föreslås för andra delmål. Däremot kräver den nya formuleringen av delmålet en förändrad och förbättrad uppföljning jämfört med tidigare, se kapitel

64 7.3 Reviderat delmål för skogsmark Nuvarande delmål 2 Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats Motiv till revidering och förslag till delmål och indikator Delmålet är uppnått idag och en återhämtning har inletts, men trenderna är inte helt entydiga för alla försurningsparametrar och en fortsatt uppföljning av försurningssituationen i skogsmark är därför nödvändig. Ett ökat uttag av avverkningsrester inom skogsbruket kan också på sikt försämra möjligheten till återhämtning från försurning i skogsmark. Delmålet är främst formulerat för att följa upp utvecklingen i miljön, inte för vidtagande av kraftfulla åtgärder. Förslag till nytt delmål: Arealen skogsmark i sydvästra Sverige som har hög eller mycket hög surhetsgrad ska minska med 20 % från år 2000 till I försurade delar av övriga Sverige ska en fortsatt förbättring ske. Förslag till indikator Areal skogsmark med hög eller mycket hög surhetsgrad. Det föreslagna delmålet kan följas upp med befintlig nationell miljöövervakning. Det kräver inga ytterligare kostnader Underlag för delmålsformulering Utvecklingen av markens ph-värde visar på en positiv trend, vilket stöds av resultat från både mätningar och modelleringar. Även andelen skogsmark som enligt bedömningsgrundernas tillståndsklasser bedöms som sura eller mycket sura har minskat kraftigt (Figur 5.10 i kapitel 5.3 och bilaga 2). Trenden har varit mest markant i sydvästra Sverige där det även finns tendenser till en fortsatt förbättring, medan förändringarna i övriga Sverige tycks plana ut. Det är också i sydvästra Sverige som påverkan varit störst och därmed även effekten på ekosystemen av försurningen. Det är därför motiverat med ett regionaliserat delmål med ett kvantitativt mål på förbättring i sydvästra Sverige där behovet av återhämtning är störst liksom utrymmet för återhämtning. I övriga Sverige är det tillräckligt med ett kvalitativt mål att den positiva trenden ska fortsätta. Andelen påtagligt sur mark i dessa områden förväntas inte minska i någon större omfattning. För att sätta nivån på det kvantitativa målet på förbättring i sydvästra Sverige har en känslighetsanalys genomförts för att belysa vilken effekt en ph-ökning får på fördelning mellan surhetstillståndsklasserna i skogsmark. Tillståndsklassernas indelning beror på ph, den effektiva basmättnaden och utbytbart aluminium i markens B-horisont. Av dessa variabler visar ph på en ökning, medan det för de övriga två inte skett någon säkerställt förändring (Bilaga 2). Därför har dessa variabler antagits vara oförändrade över tiden i analysen. Utgångspunkten har varit skogsmarkens tillstånd år 2000 och utifrån detta har ph antagits 63

65 öka i samma takt som mätdata visar, vilket motsvarar ca 0,01 enhet/år (Bilaga 2). Prognosen utgår från ett depositionsscenario som innebär att fattade beslut i form av internationella avtal och direktiv fullföljs. Scenariot har tagits fram i de pågående förhandlingarna till ett nytt takdirektiv inom EU. Den beräknade andelen sur och mycket sur mark i sydvästra Sverige har prognostiserats för år 2010, 2015, och 2020, dvs. för en ökning av ph med 0.1, 0,15 och 0,2 enheter (Figur 7.3). Resultaten visar att en fortsatt ökning av ph-värdet inte beräknas komma att leda till samma kraftiga minskning av andelen mark i de två suraste tillståndsklasserna som under och 90-talet. Minskningen till år 2015 i sydvästra Sverige förutspås enligt basscenariet bli knappt 15 % jämfört med år Eftersom nya förhandlingar inom EU och Luftvårdskonventionen är på gång och vissa ytterligare utsläppsminskningar beräknas komma att avtalas har delmålet satts till en minskning med 20 % av de två högsta surhetsklasserna i skogsmark jämfört med år Figur 7.3. Utvecklingen av andelen sur och mycket sur mark i sydvästra Sverige och prognos för utvecklingen tom. år 2020 vid fortsatt ökning av ph i marken. I prognosen har använts ett basscenario från pågående arbete med nytt takdirektiv för luftföroreningar inom EU som innefattar beslutade åtgärder och internationella avtal. KÄLLA: Svensk miljöövervakning, Inst för skoglig marklära, SLU samt modellering från LTH Åtgärdsbehov och konsekvensanalys För att uppnå delmålet behöver utsläppen av försurande svavel och kväve minskas framförallt internationellt men även nationellt (se övriga delmål). Det krävs att internationellt beslutade utsläppsminskningar genomförs, men även att nya lägre utsläppstak för försurande ämnen sätts i förhandlingarna inom EU kring ett nytt takdirektiv. Försurningspåverkan från skogsbruket får heller inte öka. Eftersom delmålet främst är beroende av minskade utsläpp från andra länder är en konsekvensanalys kopplat till åtgärdsbehov svår att göra. Uppföljningen av det reviderade delmålet innebär inga ytterligare kostnader eller förändringar gentemot tidigare delmålsuppföljning. 64

66 7.4 Inget reviderat delmål för svavelutsläpp Nuvarande delmål 3 År 2010 skall utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till ton. Naturvårdsverket föreslår att delmålet utgår som en del av delmålssystemet. Indikatorn för utsläpp av svaveldioxid föreslås dock kvarstå, men under Miljökvalitetsmålet Motiv till att delmålet ej revideras Naturvårdsverket anser inte att det är motiverat att föreslå ett nytt delmål för svaveldioxidutsläpp eftersom det inte är kostnadseffektivt att ytterligare minska utsläppen i Sverige. SVAVELUTSLÄPPEN MINSKAR Målet till 2010 är redan nått och utsläppen kommer enligt prognos att fortsätta att minska. Figur 7.4. Prognosen för svaveldioxidutsläppen i Sverige pekar på ytterligare minskningar (Naturvårdsverket, 2007d och 2007b). Utsläppen av svavel i Sverige har i det närmaste halverats de senaste tio åren. Styrmedlen för att minska svavelutsläppen har varit mycket effektiva samtidigt som det funnits relativt enkla åtgärder att genomföra. Enligt prognosen som sträcker sig till 2020 kommer svavelutsläppen att fortsätta minska med redan införda styrmedel (Figur 7.4). Se även kapitel 6.4. Enligt takdirektivet har Sverige ett åtagande att minska svavelutsläppen till ton/år. Det nationella delmålet att minska utsläppen i Sverige till under ton per år före år 2010 har nåtts med god marginal. Den senaste nationella rapporteringen visade att utsläppen 2005 var ton/år. Den av Naturvårdsverket framtagna prognosen för luftföroreningar (Naturvårdsverket, 2007b och 2007d) visar att de svenska svaveldioxidutsläppen år 2010 beräknas komma att ligga kring ton/år, år 2015 kring ton/år och kring ton/år år

67 7.4.2 Höga åtgärdskostnader i Sverige Ytterligare åtgärder i Sverige är mycket dyra i förhållande till vad det kostar i andra länder och inom sjöfarten. Preliminära beräkningar som gjorts av IIASA visar att om de svenska utsläppen reduceras med ytterligare ton utöver ingångna avtal till år 2020, nås nivån som motsvarar vad som är tekniskt möjligt att åtgärda (IIASA, juni 2007). Denna reduktion kan uppnås till en kostnad av 65 kr/kg. Enligt den svenska prognos som nu tagits fram beräknas utsläppen minska med ytterligare ton utan att ytterligare åtgärder behöver vidtas. Detta innebär att ytterligare åtgärder beräknas kosta mycket mer än 65 kr/kg, eftersom de billigaste åtgärderna sannolikt redan vidtagits. Hur hög kostnaden kan bli är oklart i dagsläget, eftersom arbetet med underlaget för takdirektivet pågår. I det arbetet ingår bl.a. att analysera kostnaderna för ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av svavel. I Polen kostar det cirka 11 kr/kg att minska utsläppen med ton utöver basscenariot och i Storbritannien cirka 20 kr/kg för att minska utsläppen med ytterligare ton Svenska utsläpp har liten andel av depositionen i Sverige Merparten (65 %) av svaveldepositionen i olika delar av Sverige år 2010 beräknas komma från andra länder i Europa; främst från länder som Tyskland, Polen, Storbritannien m.fl. (Bilaga 6). I de kustnära delarna av landet härrör mellan 20 och 30 % av nedfallet från sjöfart. Endast 8 % av nedfallet kommer från svenska källor. Som exempel visas i tabell 7.4 en grov uppskattning av nedfallet från olika källor i sydvästra Sverige. Sveriges andel av utsläppen beräknas här vara endast 5 %. En ytterligare minskning av svavelutsläppen från ton till ton skulle innebära att nedfallet minskar med endast 0,5 % (Bilaga 3). Tabell 7.4. Bidrag i % till svaveldeposition i sydvästra Sverige år (Koordinater från EMEP-rutan 20;20) Bidrag % Sydvästra Sverige Sverige 5 Fartyg 23 Övriga länder 61 Bakgrund* 11 * Naturliga källor och källor utanför beräkningsområdet. De svenska utsläppen är mycket små i förhållande till utsläpp från länder som exempelvis Polen och Storbritannien. De ytterligare åtgärder som är tekniskt möjliga att vidta i Sverige bidrar mycket marginellt till minskad deposition i Sverige eller andra länder. Se vidare konsekvensanalys i bilaga 3. Sjöfarten bidrar med ända upp till 30% av nedfallet av svavel i Sverige, medan svenska utsläpp bidrar med endast cirka 8%. Inom sjöfarten finns kostnadseffektiva åtgärder att vidta för att minska svavelutsläppen. Utsläppen av svavel från internationell sjöfart har dessutom större betydelse för den svenska miljön än utsläpp från svenska källor. 66

68 Vi föreslår därför istället ett nytt delmål för reduktion av svavel och kväveoxidutsläpp från sjöfart (se kapitel 7.7 och bilaga 6) Svavelutsläppen kommer att fortsatt följas upp Utsläppen av svavel kommer att följas upp även om vi inte har ett delmål, dels i den fördjupade utvärderingen vart fjärde år och dels genom rapportering kopplad till takdirektivet. Dessutom föreslås indikatorn finnas kvar. Med det nya förslaget till delmål för sjöfart följs en del av sjöfartens utsläpp upp. 7.5 Reviderat delmål för kväveoxidutsläpp Nuvarande delmål 4 År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton Motiv och förslag till reviderat delmål För att miljökvalitetsmålet ska nås måste utsläppen av kväveoxider minska i såväl Sverige som i andra länder vars utsläpp påverkar Sverige. Att reducera kväveoxidutsläppen i Sverige är mer kostnadseffektivt än att minska svaveldioxidutsläppen. Delmålet är formulerat för att man ska kunna följa upp redan införda åtgärder samt för att vidta nya åtgärder. Delmålet är gemensamt med miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Förslag till nytt delmål År 2015 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. Indikator Samma indikator som tidigare delmål, dvs. utsläpp av kväveoxider till luft. Inget behov av förbättrad uppföljning. Delmålet ställer inga ytterligare krav på uppföljning jämfört med nuvarande delmål Underlag för delmålsformulering En konsekvensanalys återfinns i bilaga 4. Enligt prognosen ser trenden fortsatt gynnsam ut efter Det är framför allt nya redan beslutade avgasregler för tunga fordon och arbetsmaskiner som slår igenom samtidigt som utbytet av personbilar utan katalysator fortsätter. Enligt prognosen som tar hänsyn till gällande styrmedel och trender kommer utsläppen av kväveoxider i Sverige att vara ton år 2015 och ton 2020 (Naturvårdsverket, 2007d och 2007b). Det finns dock osäkerheter i uppskattningen. En något osäker post i prognosen är personbilarnas utsläpp av kväveoxider som beräknas minska med drygt 50 % mellan 2005 och 2015, från cirka ton till ton. I prognosen till 2010 antas att cirka 25 % av trafikarbetet utföras med dieselbilar. Med antagande om en 67

69 snabbare ökning av försäljningen av dieselbilar till 35 %, i enlighet med den försäljningsutveckling vi nu kan se, kan utsläppen i stället ligga på ton. I flera länder i Europa utgör dieselbilarna en andel på runt 50 %. Enligt Vägverkets beräkningar där andelen dieselbilar 2008 är 50 % och därefter ligger på samma nivå skulle totala utsläppen för personbilar vara ton år 2015 (Vägverket, 2007). Ytterligare osäkerheter som kan påverka prognosutfallet är dels hur snabbt nya lastbilar ersätter äldre och dels hur effektivt kväveoxidkatalysatorerna på tunga fordon kommer att fungera. Utsläppen beräknas kunna minska med 80 % med denna teknik. Detta förutsätter dock att tekniken fungerar optimalt. I detta fall kan dock osäkerheterna vara mer påtagliga eftersom avgasreningssystemet, och främst katalysatorn, och därmed hela reningseffekten, kräver kontinuerlig tillförsel av urea. I värsta fall kan utsläppen till och med bli högre än från en lastbil av äldre modell utan katalysator. Urea medför också en ytterligare kostnad. I dagsläget finns ingen tillsyn men Vägverket har i uppdrag att till 2009 komma med förlag på detta område. Tabell 7.5: Föreslagna mål, prognos och gap i tusentals ton, samt reduceringspotential för åtgärdsförslagen i denna rapport Mål Prognos Behov av minskning 6 8 Om de föreslagna åtgärderna genomförs för att minska utsläppen till 2010 kommer effekten av dessa även att påverka utsläppen positivt fram till 2015 och Ett fåtal ytterligare åtgärder ser därför i nuläget ut att behöva genomföras för att nå det föreslagna 2015 målet på ton. Läs mer om genomförda åtgärder i kapitel 6.5. Största delen av depositionen i Sverige kommer från utsläpp i omgivande länder. För att det svenska delmålet skall ligga i linje med Sveriges internationella åtaganden kan delmålet komma att behöva ses över. Inte minst beroende på utfallet i de internationella förhandlingarna om gränsöverskridande luftföroreningar kan den svenska strategin med mål och delmål behöva justeras. Internationella överenskommelser om utsläppsbegränsningar bygger på ett stort vetenskapligt underlag som visar hur de olika länderna påverkar varandras miljö- och hälsosituationer genom att luftföroreningar transporteras med luftströmmarna över landsgränserna. 7.6 Nytt delmål för skogsbrukets försurningspåverkan Motiv och förslag till nytt delmål och indikator Skogsbruket beräknas idag stå för % av försurningen av skogsmark, se kapitel Ett delmål för att minska skogsbrukets försurningspåverkan på skogsmark, sjöar och vattendrag föreslås därför. Det är framförallt på de marker där man skördar större mängder avverkningsrester som grenar och toppar (GROT) som 68

70 försurningsbidraget blir stort. GROT-uttag är vanligast i södra Sverige och främst på granmarker. Under den senaste femtonårsperioden har såväl avverkningen som skörden av avverkningsrester, GROT, ökat successivt. Avverkningen är idag i nivå med den bedömda högsta möjliga uthålliga nivån enligt SKA 99 (Skogstyrelsen, 2000). I Oljekommissionens rapport från juni 2006 (Regeringskansliet, 2006) föreslås att skogens tillväxt bör öka långsiktigt med % genom effektivare skogsskötsel, inklusive gödsling och intensivskogsbruk på en del av arealen (1,1 milj. ha eller 5 % av skogsarealen). Man menar även att energitillskottet från avverkningsrester (inkl. stubbar) kan fördubblas mellan 2005 och VAD SKA SKYDDAS? Risken med markförsurning orsakad av intensiv skörd är främst försurning i avrinnande vatten. I de områden som är mest påverkade av depositionsbetingad försurning kan ett ökat uttag av biobränsle från skogen medföra fördröjd eller ofullständig återhämtning i skogsmark och vatten. Om ett utarmande skogsbruk introduceras i hittills relativt opåverkade områden kan det på sikt också öka försurningen av mark och vatten. I kommande utvärderingar kan det behöva utredas om riskerna bedöms öka, exempelvis till följd av ökad intensitet i skördeuttagen även i norra Sverige. Förslag till nytt delmål År 2015 ska skogsbrukets försurningspåverkan i försurade områden inte överstiga det som kompenseras via naturliga processer. Delmålet har formulerats främst i syfte att möjliggöra en återhämtning från försurning när nedfallet nu har minskat och även fortsätter att minska. Skogsstyrelsen har ett sektorsmål som anknyter till detta. Målet Mark och vatten i balans lyder Senast år 2010 är den areal som erhåller aska minst lika stor som den areal där avverkningsrester (GROT) skördas vid föryngringsavverkning. Förslag till indikator Andel areal granskogsmark i försurade områden där nettouttaget av baskatjoner vid helträdsuttag på ett påtagligt sätt överskrider vittringen ned till 50 cm djup. * I nettouttag ingår både uttag och askåterföring. Påtagligt överskridande innebär att överuttaget motsvarar minst en tredjedel av det utbytbara förrådet i marken under en rotationsperiod. Indikatorn har begränsats till att omfatta enbart helträdsuttag som ger avsevärt större försurningspåverkan än enbart stamuttag. Stamuttag leder oftast till långsam eller ingen utarmning av baskatjonförrådet. I sydvästra Sverige leder även stamuttag till påtagliga baskatjonförluster i vissa fall, men fokus läggs i detta skede på helträdsuttag där problemet är avsevärt större. 69

71 Vidare omfattas enbart grandominerad skog, där den absoluta merparten av helträdsuttag görs. Dessutom är utarmningen vid helträdsuttag i tallskog oftast långsam, eftersom biomassamängderna i tallskog är betydligt mindre. Den föreslagna indikatorn visar på utvecklingen av försurningspåverkan av skogsbruket. Med nettouttaget menas baskatjonförluster via skörd minus baskatjontillförsel via askåterföring. DEFINITION AV FÖRSURADE OMRÅDEN Som försurade områden klassas här områden som drabbats av omfattande sjöförsurning. Även skogsområden i surhetsklass 4 och 5 och med en svaveldeposition överstigande 2,5 kg/ha och år klassas som försurade. Åtgärdsbehovet har räknats ut för län som i huvudsak täcks av dessa områden. Kriterier: Deposition av antropogent svavel > 2.5 kg/ha (2005/06). Detta år var depositionen förhållandevis hög. Mer än 20 % mark i försurningsklass 4 eller 5 enligt frekvenskartan. Förekomst av försurade sjöar (mer än bara enstaka). Figur 7.5. Underlag för klassning av försurade områden. a) Deposition av antropogent svavel, medelvärde för , SMHI b) Fördelning av tillståndsklass 4 och 5, (markförsurning) c) Prognos för försurade sjöar till år 2015, sjöar >1 ha inklusive kalkade sjöar. d) Försurade områden, enligt definition ovan. UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Uppföljningen baseras på skogsmarkens baskatjonbalans (Baskatjoner (BC) = kalcium+magnesium+natrium+kalium). Vittring i marken balanseras mot skördeförlusterna vid helträdsuttag: BC(vittring) BC(skörd) på Riksskogstaxeringens granytor, vilket här definieras som skog med minst 70% gran. Utarmningstakten jämförs med förråden av utbytbara baskatjoner i rotzonen vilket ger en bedömning av hur snabbt förråden kan komma att tömmas. Att uttaget "på ett påtagligt sätt överskrider vittringen" definieras här som att överuttaget motsvarar minst en tredjedel av det utbytbara förrådet i marken under en omloppstid. Beräkningarna på ytorna skalas upp till länsnivå och areal granskog där helträdsuttag påtagligt överskrider vittringen beräknas. Askåterföring innebär att baskatjonförlusten 70

72 vid skörd kompenseras. Genom att jämföra areal där helträdsuttag påtagligt överskrider vittringen med areal med askåterföring ges ett grovt mått på huruvida delmålet uppfylls, med antagandet att askåterföringen görs där det behövs. Uppföljningsmetoden för indikatorn beaktar balansen mellan uttag och återföring av baskatjoner, men fångar inte in effekten av åtgärder som minskar den sura avrinningen till sjöar och vattendrag, som till exempel skärmställning och skyddszoner vid slutavverkning. Andra åtgärder som vidtas som påverkar och motverkar försurning av skogsmark ska också följas upp och rapporteras vart fjärde år i samband med fördjupad utvärdering. En förbättrad uppföljning av kvävegödsling behövs eftersom ökad kvävegödsling kan ge ökad försurning. Av åtgärder som motverkar försurning bör i första hand skärmställning, ökad lövandel och kantzoner följas upp. Beräkningar av skördeuttag har baserats på data från Riksskogstaxeringens ytor och vittring har modellerats på dessa punkter med hjälp av skogliga data, markdata och klimatdata. Underlag till skattning av arealer där uttag av avverkningsrester (ex. GROT) skett fås från Skogsstyrelsens polytaxinventering. Areal som erhåller aska fås idag från Skogsstyrelsens årliga enkät till utförarna av askåterföring. Uppföljningen föreslås uppdateras vartannat år Underlag för delmåls- och indikatorformulering Beräkningar av baskatjonbalanser visar att skördeuttaget är större än vittringstillförseln vid stamuttag i granskog på merparten av lokalerna i Skåne, Östra Götaland, delar av västra Svealand samt delar av Norrlandskusten (Figur 7.6). Vid GROT-uttag (både gallring och slutavverkning) gäller detta större delen av Sverige. Endast i delar av Norrlands inland finns större regioner där vittringstillförseln är större än skördeuttaget. På lokal nivå finns avvikelser från denna generella bild, vilket främst beror på variationer i vittringshastighet. Idag sker uppskattningsvis 90 % av GROT-uttaget i granskog. I tallskog (Figur 7.6) är skillnaden mellan vittring och skördeförluster generellt sett mindre. Områden där uttaget överskrider vittringen är koncentrerade till Mellan-Sverige vid stamuttag, medan det vid GROT-uttag berör större delen av Sverige, bortsett från Norrlands inland och delar av västra och inre Götaland. 71

73 Figur 7.6. Vittring minus skördeförluster vid stamuttag (t.v) samt stam- och GROT-uttag (t.h.) i granskog (två vänstra kartorna) och i tallskog (två högra kartorna). Ett negativt värde (röd prick) innebär förlust av baskatjoner från marken. För att följa upp det föreslagna delmålet föreslås en indikator; andel areal av granskogsmark i försurande områden där nettouttaget av baskatjoner (uttag via skörd minus tillförsel via askåterföring) vid helträdsuttag överskrider vittringen ner till 50 cm djup. I ett område där delmålet generellt inte uppfylls kan det finnas bestånd där marken har högre vittringskapacitet och där delmålet därmed uppfylls, och vice versa. I tabell 7.6 ges exempel på hur indikatorn kan följas upp genom att beräkna andel av avverkningsarealen där uttaget av baskatjoner påtagligt överskrider vittring ner till 50 cm djup vid helträdsuttag i granskog med askåterförd areal frånräknad. De fall där vittringen nästan kompenserar uttaget, och uttömningstakten därmed är väldigt långsam, räknades inte som överskridande. Långsam uttömningstakt definierades som att det tar mer än tre rotationsperioder innan förråden töms. Tabell 7.6 Underlag för uppföljning av delmålet om skogsbrukets försurningspåverkan. Län i försurat område Areal försurad skogsmark som slutavverkats (ha) (mv )* Areal granskog med GROTuttag (ha) (medel )** Areal granskog där GROT uttag över skrider vittringen (ha) Areal granskog med askåter- föring 2006* (ha) Hallands län Värmlands län (utom nordligaste spetsen) Jönköpings län Södermanlands län Örebro län Östergötlands län Kalmar län Kronobergs län Andel av areal granskog med GROT-uttag där uttaget av baskatjoner påtagligt överskrider tillskottet via vittring ned till 50 cm + askåterföring (%) 72