Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling

Transkript

1 Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling Södra Götaland 2002 Hushållningssällskapet Kristianstad Eva Hansson December 2002 Materialet har producerats inom det svenska miljöprogrammet för jordbruket som finansieras gemensamt av Sverige och EU.

2 Innehållsförteckning Innehåll Sida 1. Grödornas behov Kväve 3 Kvävefixering 5 Förfruktseffekter 5 Fosfor 6 Kalium 7 Magnesium 9 Svavel 9 Mikronäringsämnen God kvävehushållning Fånggröda 12 Fånggröda och vårbearbetning 12 Gröngödslingsgrödor 13 Praktiska råd för god kvävehushållning KRAV-regler vid tillförsel av växtnäring och tungmetaller Förhandsprövning Stallgödsel KRAV-regler vid tillförsel av stallgödsel 22 Effekt och värde av stallgödsel 22 Regler för spridning av stallgödsel 26 Praktiska råd vid hantering av stallgödsel 27 Spridningsteknik Övriga godkända gödselmedel Olika produkter 30 Spridningsteknik Restavfall Kalkning Kalkningsbehov 34 Kalkning av fastmarksjordar 34 Kalkning av mulljordar och mineralblandade mulljordar 35 Basmättnadsgrad 35 Kalkningsprodukter och restprodukter 36 Spridningsteknik Analyser Jordanalyser markkartering 38 Grovfoderanalyser 39 Växtanalyser 39 Stallgödselanalyser 39 Provtagare och analysföretag Växtnäringsbalanser 41 Källförteckning 42 Bilaga 1 Bortförsel av växtnäring 1

3 2

4 1. Grödornas behov Kväve (N) Kväve är oftast det växtnäringsämne som behövs i de största mängderna. Det mesta av kvävet som tas upp används till växtens proteinuppbyggnad, men kväve ingår också som beståndsdel i många andra livsviktiga föreningar som klorofyll och vitaminer. Bristsymptom Kvävebrist yttrar sig vanligen i en allmänt dålig utveckling och en jämt blekgrön till gulaktig färgton hos plantan. Svagt violetta färgnyanser kan också förekomma. Tillgång på kväve i marken Markens kväveförråd brukar delas in i olika fraktioner beroende på deras omsättbarhet. Färskt organiskt material innehåller stora mängder lättmineraliserad substans medan äldre organiska rester är svåra att omsätta. Det är de sistnämnda halvstabila och stabila fraktioner som bildar markens mullkapital, humus. De bestämmer mullhalten och innehåller större delen av kväveförrådet, men genom att de bryts ned långsamt är mullhalten eller jordens totalkvävehalt inget bra mått på kväveleveransen. Teoretiskt skulle markens kväveförråd kunna räcka till både många och höga skördar, men eftersom det är fastlagt i mull och skörderester är tillgängligheten för växterna begränsad. Med hjälp av svampar och bakterier bryts det organiska materialet ner och blir energi och näring. På så sätt omvandlas kvävet från organisk till mineralisk d v s växttillgänglig form. Bearbetning, dvs. syresättning av marken påskyndar nedbrytningen av mullämnen. Mineralisering och växtupptag Den årliga kväveleveransen, mineraliseringen, hänger samman med det organiska materialets storlek och sammansättning. Det påverkas också av klimat och odlingsåtgärder. Mineraliseringen börjar på våren och försommaren så fort marktemperaturen börjar stiga samtidigt som luft och vatten skapar de förutsättningar som krävs för den mikrobiella aktiviteten. I en åkerjord där stora mängder kväve, bundet i organisk form, är i omlopp är det svårt att styra mineraliseringen så att den sammanfaller med grödornas kvävebehov. Även med mycket god kunskap om jorden är det omöjligt att förutsäga leveransen av kväve från det organiska materialet under ett enskilt år eftersom mängden varierar bl a beroende på väderlek. Om kvävet mineraliseras långsammare än plantornas behov uppstår kvävebrist med låga skördar som följd. Men om kvävet i stället frigörs i större mängd än grödan förmår fånga upp, som t ex under sensommarens mognad, eller om det mineraliseras under perioder när marken ligger bar, är risken för förluster stor. Mineralisering: Kvävet i markens organiska substans frigörs och omvandlas till växttillgängligt ammonium- och nitratkväve (efter Claesson & Steineck, 1991). 3

5 I ekologiska odlingssystem är det nödvändigt med ett organiskt förråd i jorden som gradvis kan frigöra kväve under odlingssäsongen. Att lära sig att förstå de komplicerade processer som ständigt pågår i marken är en av grundstenarna i ekologisk odling. Gödsling I ekologisk odling gödslar man inte bara till en enskild gröda utan det är hela marksystemet som man tar hänsyn till vid planering av växtföljd och gödsling. Kvävetillförseln sker i första hand genom biologisk fixering av luftkväve genom framför allt baljväxter i växtföljden. Inköp av foder, utsäde, gödsel liksom det atmosfäriska nedfallet innebär också ett kvävetillskott. Mängden stallgödsel är ofta begränsad och det är nödvändigt att fördela den till de mest krävande grödorna i växtföljden, som t ex potatis, sockerbetor och majs. Vid tillförsel av stallgödsel ska man beakta det totala kväveinnehållet och inte bara värdera ammoniumkvävet. Gödselmedlen ersätter dock inte bara bortfört kväve utan avsikten med dem är att täcka behovet av en mångfald växtnäringsämnen. En sammanställning av tillåten stallgödsel och övriga gödselmedel med växtnäringsinnehåll finns i kapitel 5 och 6. Läs mer om kväve i kapitel 2, avsnitt Praktiska råd för god kvävehushållning och kapitel 5, avsnitt Praktiska råd vid hantering av stallgödsel. I tabellen nedan följer konventionella gödslingsrekommendationer till några olika grödor. OBS! De kan inte direkt överföras till ekologisk odling utan ska endast ses som en vägledning om vilka grödor som behöver mycket kväve. Se även bilaga 1 Bortförsel av växtnäring i olika grödor. Tabell 1. Riktlinjer för kvävegödsling i konventionell odling. Fastmarksjord med stråsäd som förfrukt. För vall avser rekommendationerna djurgårdar. Gröda Höstvete med proteinbetalning Höstvete, foder Höstråg Rågvete, höstkorn Vårkorn, havre Maltkorn Vårvete Stråsädeshalm Slåttervall (50 % klöver) Slåttervall (gräs, 3 skördar) Potatis, färsk 20 ton Potatis 30 ton Våroljeväxter 2 ton Höstoljeväxter 2,5 ton Sockerbetor, bredgödsling radmyllning Skördenivå, ton/ha kg N/ha kg N/ha 70 kg N/ha 90 kg N/ha kg N/ha 90 kg N/ha kg på hösten 120 kg N/ha 100 kg N/ha Majs kg N/ha Källa: SJV Riktlinjer för gödsling och kalkning

6 Kvävefixering I jorden finns bakterier (rhizobiumbakterier), som påverkar rötterna på baljväxterna och bildar rotknölar där bakterierna uppförökas. De binder kväve ur markluften, som värdväxten kan utnyttja. Processen beror på en lång rad faktorer så som årsmån, sortval, baljväxtandelen i vallen, skörd etc. Kvävefixeringen hänger också samman med kvävetillgången i marken: finns det mycket kväve sjunker andelen fixerat kväve. Den mängd kväve som fixeras med hjälp av baljväxtbakterier kan variera från några tiotals kilo upp till upp till kg/ha. Kvävefixeringens storlek i en gröngödslingsgröda är beroende av andelen baljväxter och baljväxternas etablering och utveckling. Kvävefixeringen kommer övriga grödor tillgodo genom en god förfruktseffekt till efterföljande grödor, via återcirkulation med skörderester och genom nedbrukning. I tabell 2 visas genomsnittlig kvävefixering hos några grödor. Tabell 2. Genomsnittlig kvävefixering Genomsnittlig kvävefixering (kg kväve/ha) Vall Vall Vall Vitklöver/gräsvall Lusern, renbestånd Ärt, renbestånd Grönfoder havre/ärt Åkerbönor Vicker Källa: Båth B, Gröngödsling och hushållsavfall i frilandsodlade grönsaker. Jordbruksinfo nr 10, SJV. Förfruktseffekter Förfruktsvärdet avseende kväve beror dels på kvarlämnade skörderester inkl rötter och eventuella baljväxtknölar, dels på grödans strukturbefrämjande effekt som skapar förutsättningar för bra kväveutnyttjande. I tabell 3 redovisas en sammanvägning av försöksmässiga och praktiska erfarenheter. Betydande variationer kan förekomma kring angivna värden, t ex efter ärter till mogen skörd. Om vårsådd skall utnyttja kvävet krävs det ofta att det sås en fånggröda i ärtorna. Plöjningstidpunkten för vallen har betydelse för när kvävemineralisering sker och därför kan vallens kvävelevererande förmåga variera. En modell för efterverkan av slåttervall i ekologisk odling testades mot resultat från fältförsök (Granstedt & L-Baeckström, 1998). Arbetet pekade på att ettårseffekten av en ettårig slåttervall kan motsvara ca kg kväve/ha, medan den efter en tvåårsvall ligger på ca kg. Efter en tredjeårsvall där baljväxtandelen oftast minskat till ca 20 % blir kväveeffekten år ett lägre (25-45 kg N/ha). Mängden nedplöjd grönmassa kan också påverka kvävemineraliseringen efter vallbrott och fånggröda. Baljväxtrik grönmassa ökar mineraliseringen medan gräsdominerad grönmassa begränsar kväveleveransen till nästa gröda. Redovisade kväveeffekter för vall avser skördade vallar eller vallar med endast högst måttlig återväxt. Förfruktseffekten av rajgräs som fånggröda bedöms vara jämförbar med stråsäd om odlingen sker sporadiskt. Vid ofta återkommande odling kan på sikt en något ökad kväveleverans från fånggrödan förväntas. Efter nedbrukning av rajgräs sker en viss immobilisering, men denna kompenseras längre fram på säsongen genom något ökad mineralisering. En baljväxtfånggröda insådd i ekologisk stråsäd ger sannolikt högre efterverkan än vad som anges i tabellen (se kapitel 2, avsnitt fånggröda). 5

7 Tabell 3. Olika grödors förfruktsvärde, kg N/ha Årets gröda Årets gröda Förfrukt Höstsådd Vår- Sådd Förfrukt Höstsådd Vårsådd Stråsäd 0 0 Gröngödslingsvall Våroljeväxter tidig plöjning, höstoljev 50 Höstoljeväxter tidig plöjning, höstsäd 40 Ärter, bönor sen plöjning 60 Potatis 10 Fång/mellangröda Sockerbetor, nedbr blast (insådd i förfrukten) Sockerbetor, bortf blast 0 0 -rajgräs, nedplöjt på hösten 0 Klöver-gräsvall, 50 % kl -klöver, nedplöjd på hösten 20 -tidig plöjning (aug-sept) 30 -rajgräs, nedplöjt på våren 0 -sen plöjning (okt-nov) 30 -klöver, nedplöjd på våren 25 Källa: SJV Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV. Fosfor (P) Fosfor ingår i en del livsviktiga proteiner och som del i de ärftlighetsbärande kromosomerna. Fosfor har också en rad viktiga funktioner i samband med växternas bildning av kolhydrater och i energiomsättningen. Bristsymptom Allmänna symptom på stark fosforbrist är förkrympt växtsätt och sen mognad. Bladen på stråsäd blir smala och styva och färgen mörk eller smutsgrön, ofta med en violett eller röd anstrykning. Fosforbrist är svår att särskilja från andra ogynnsamma tillväxtbetingelser och skall man med säkerhet kunna avgöra om det rör sig om fosforbrist måste jord- och växtanalys utföras. Tillgång och växtupptag I våra naturliga jordar förekommer fosfor framförallt i form av apatiter (kalciumfosfater). De omvandlas till mer eller mindre växttillgängliga former genom en lång rad kemiska och biologiska processer. Det är bara i markvätskan som den direkt växttillgängliga fosforn finns. Koncentrationen är ofta mycket låg, vanligen under 1 kg fosfor/hektar i matjordsskiktet. Vartefter växterna tömmer marklösningen på fosfor fylls det på med nytt. Leveransen, eller "påfyllnadstakten" av fosfor från mineral till markvätska hänger samman med jordens ph. Järn och aluminiumfosfater binder fosforn mycket hårt vid låga ph-värden. Vid stigande ph-värden ökar lösligheten hos dessa fosfater. Vid de höga ph-värden som förekommer i kalkrika jordar binds fosforn emellertid hårt som svårlösliga kalciumföreningar. För att begränsa fosforns fastläggning är det därför gynnsamt med ett ph i jorden inom intervallet 6-7. Vid nedbrytning av organiskt material och genom utsöndring från växtrötter tillförs marken organiska syror som kan förenas med järn, aluminium och kalcium så att deras bindning med fosfor bryts. På så sätt övergår fosforn i växttillgänglig form. I en växtföljd som leder till förbättrad mullhalt och gynnar den mikrobiella aktiviteten kan mineralbunden fosfor som frigörs "fångas upp" och överföras till jordens organiska fas. Härigenom skyddas fosforn från att återigen utsätts för kemisk fastläggning Växternas rotutveckling har också betydelse för fosforförsörjningen eftersom betydande upptagning av fosfor sker i alven. Grödorna kan leva i symbios med svampar, s.k. mykorrhiza, vilkas trådar eller hyfer indirekt ökar växtens rotvolym vilket har betydelse för fosforns tillgänglighet. Kålväxter, t ex oljeväxter har inte förmågan att bilda mykorrhiza. Gödsling Möjligheterna att tillföra fosfor till ekologiska odlingssystem i samma utsträckning som den förs bort är begränsade. På ekologiska djurgårdar sker den mest betydelsefulla tillförseln av fosfor 6

8 genom inköp av mineralfoder, kraftfoder och slickstenar. På växtodlingsgårdarna är förlusterna svårare att ersätta. Den årliga nettobortförseln av fosfor från en ekologisk spannmålsgård kan ligga på närmare 10 kg fosfor per hektar. En sammanställning av tillåten stallgödsel och övriga gödselmedel med växtnäringsinnehåll finns i kapitel 5 och 6. Vid markkartering analyseras jordprov på lättlöslig fosfor (P-AL). Finns analys av alvens P-AL (40-60 cm djup) bör man ta hänsyn till detta. Om P-AL i alven är klass III kan givan minskas med 5 kg P/ha och är P-AL i alven klass IV eller V kan givan minskas med 10 kg P/ha om man odlar en gröda som kan utveckla ett djupt rotsystem och ta upp näringen från denna nivå. Normalt kan förrådsgödsling för 2-3 år ske. Undantag görs på jordar med ph-värden under 5,8 eller över 7,0 där fosforn kan fastläggas. Fosforförluster kan uppkomma via ytavrinning och erosion varför gödseln bör myllas ned. I tabellen nedan följer konventionella gödslingsrekommendationer grundade på fosforklass och grödans avkastningsnivå. De skall ses som ett riktvärde på de olika grödornas fosforbehov. Rekommendationerna för klass II är satta så att en viss uppgödsling sker, medan det är tvärtom för klass V. Jordar i fosforklass I förkommer knappast alls. Tabell 4. Konventionella fosforrekommendationer: Gröda Skörde- Fosforbehov, kg/ha nivå, P-AL-klass ton/ha II III IV V Stråsäd Oljeväxter Ärter, åkerbönor Potatis* Potatis, färsk Sockerbetor Slåttervall, ts Betesvall på åker Majs (ts) Källa: Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV. Länsstyrelsen i Skåne 1998: potatis och majs. * Rekommenderad giva räcker till två efterföljande grödor. Vid avvikelse uppåt eller nedåt från angiven skördenivå höjs respektive sänks fosforgivan enligt följande: Stråsäd, ärter, slåttervall (ts) 3 kg P per ton avvikelse Oljeväxter 5 kg P per ton avvikelse Potatis, sockerbetor 0,5 kg P per ton avvikelse Kalium (K) Vid god tillgång på kalium får växten starkare stödjevävnader vilket i praktiken leder till bättre stråstyrka hos stråsäd och mindre risk för stötskador på potatis. Kalium ökar växternas vinterhärdighet genom att det påverkar bildningen av socker och stärkelse. Kalium bidrar även till att bladytan bildar tjockare cellväggar vilket motverkar infektion av svampsjukdomar. Bristsymptom Tillväxthastigheten avtar och därefter uppträder intorkade bladfläckar på bladkanter och bladspetsar. Vattenbalansen i växten rubbas vilket innebär att plantor som lider av kaliumbrist lättare tappar bladspänsten vid torka och får ökad mottaglighet för svampangrepp och frostskador. Kaliumbrist är vanligast hos vallväxter och potatis. 7

9 K/Mg-kvot Vid växtens näringsupptagning konkurrerar kalium och magnesium med varandra. Ju större kaliumtillgången är desto större måste tillgången på magnesium vara för att växten inte skall lida brist på magnesium. Förhållandet mellan K-AL och Mg-AL (kalium- magnesiumkvoten) i marken bör inte vara högre än vad som anges i schemat nedan för olika K-AL-tal: K-AL-tal < >16 K/Mg-kvot 2,5 2 1,5 Källa: Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV. Om K/Mg-kvoten ligger under 1 försvåras kaliumupptaget, då ger kaliumgödsling en positiv effekt. Vid kvoter över 3 kan man däremot räkna med en positiv effekt av magnesiumtillförsel. Tillgång och växtupptag Den viktigaste kaliumkällan är vittring av kaliumhaltiga mineral. Vittringstakten kan höjas med hjälp av hög biologisk aktivitet i marken, djupt utvecklade rotsystem och symbios med mykorrhiza. Kalium som frigörs vid vittring kan tas upp direkt av växten. Den kan också bindas i utbytbar form på jordpartiklarna och sedan tas upp av växterna genom jonbyte. Upptaget av kalium påverkas även av tillgången på magnesium. Detta är särskilt påtagligt i vall och därför bör kaliumtillförseln till vall på lätta jordar delas upp mellan de olika delskördarna. Gödsling I ekologisk odling bygger kaliumförsörjningen på små förluster till den yttre miljön och på litet nettouttag med avsaluprodukter. Detta är möjligt där man har balans mellan växtodling och djurhållning då växtnäringen i fodergrödor till största delen cirkulerar inom gården. I områden med kaliumfattiga jordar och litet djurunderlag i förhållande till areal finns däremot ett stort behov av kalium. Avsaluproduktion av kaliumkrävande grödor som vall, potatis och rotfrukter kan ytterligare öka underskottet i växtnäringsbalansen. Här är det nödvändigt att tillföra någon form av gödselmedel. En sammanställning av tillåten stallgödsel och övriga gödselmedel med växtnäringsinnehåll finns i kapitel 5 och 6. Vid markkartering analyseras jordprov på lättlösligt kalium (K-AL) och förrådskalium (K-HCl). Kaliumbehovet är störst på lerfria och lerfattiga jordar samt på mulljordar. Förrådsgödsling eller uppgödsling med kalium på dessa jordar bör undvikas med tanke på risken för utlakningsförluster, särskilt i nederbördsrika områden. På sand- och mojordar med litet kaliumförråd (K-HCl klass I) bör kalium enligt konventionella rekommendationer tillföras varje år till kaliumkrävande grödor. I tabell 5 anges de konventionella rekommendationerna av kaliumbehovet under förutsättning att halm respektive blast brukas ned. De ska ses som riktvärde på vilka grödor som behöver mycket respektive lite kalium. Tabell 5. Konventionella kaliumrekommendationer Gröda Skörde- Kaliumbehov, kg/ha nivå, Kaliumklass K-AL ton/ha I II III IV V Stråsäd* Oljeväxter Ärter, åkerbönor Potatis Potatis, färsk Sockerbetor** Slåttervall, ts, vall I

10 Slåttervall, ts, vall II o äldre Lusernvall (ts) Betesvall på åker Majs (ts) Källa: Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV. Länsstyrelsen Skåne 1998: potatis, lusernvall och majs. * Vid bortförsel av halm ökas givan med 20 kg K/ha (ej på lerjordar i K-AL-klass IV-V) ** Vid bortförsel av blast ökas givan med 75 kg K/ha (ej på lerjordar i K-AL-klass IV-V) Vid avvikelse uppåt eller nedåt från angiven skördenivå höjs respektive sänks kaliumgivan enligt följande: Stråsäd 5 kg K per ton avvikelse Oljeväxter, ärter 10 kg K per ton avvikelse Slåttervall, ts 20 kg K per ton avvikelse Potatis 4 kg K per ton avvikelse Sockerbetor 2 kg K per ton avvikelse Till gröda efter flerårig vall, som inte gödslats i balans med bortförseln av kalium, bör givan ökas med ca 20 kg K/ha. "Extragödsling" till följd av extra bortförsel behöver inte ske på lerjordar i klass IV och V. Magnesium (Mg) Risk för magnesiumbrist anses föreligga om Mg-AL-talet understiger 4-10 mg/100 g jord, beroende på jordart. Lerjordarna kräver högre Mg-tal än de lerfattiga. För en säkrare bedömning av magnesiumbehovet bör förhållandet mellan K-AL och Mg-AL i marken beaktas. Se K/Mg-kvoten på sidan 6. För att höja Mg-AL-talet en enhet krävs ca 25 kg Mg/ha. Bristsymtom Bristsymptom syns först på äldre blad, beroende på att magnesium är lättrörligt i växten och därmed kan transporteras från äldre blad till blad i tillväxt. I stråsäd yttrar sig brist som pärlbandsmarmorering, vilket ses som mörkgröna fläckar på bladen när dessa hålls mot ljus. Betor reagerar med gula fläckar mellan bladnerverna. Bladkanterna kan mörkna och dö i ett senare stadium. Magnesiumbrist kan förväxlas med virusgulsot på sockerbetor eller med manganbrist. Den senare visar sig dock på de yngsta bladen först. Gödsling Magnesium kan utlakas något på lätt jord. Förrådsgödsling är dock möjlig i de flesta fall. Vid ett dåligt magnesiumtillstånd följt av ett lågt ph-värde bör Mg-kalk med låg magnesiumhalt användas. Är ph-värdet tillfredsställande men magnesiumgödsling nödvändig, används Mg-kalk med högt magnesiuminnehåll. På jordar med höga ph-värden (över 7) är det nödvändigt att använda Kieserit för att få säker effekt. Det är dock betydligt dyrare. Mg-innehållet i stallgödsel är relativt hög och bör beaktas, merparten finns i den fasta delen. Bortförseln av magnesium kan beräknas från bilaga 1 på sidan??. En ekologisk spannmålsgröda bortför ca 5 kg Mg/ha, sockerbetor ca 15 kg Mg/ha. Vall och potatis ligger däremellan i bortförsel. Svavel (S) Risken för svavelbrist är störst på lätta jordar. Höga kvävegivor medför också ett ökat svavelbehov eftersom kvoten mellan kväve och svavel i växten inte bör överstiga Därför kan höga kvävegivor behöva kompletteras med svavel för att grödan skall kunna tillgodogöra sig kvävet, särskilt under perioder med stark tillväxt. Raps, potatis och vall är exempel på svavelkrävande grödor. I ekologisk odling är som regel kvävegivorna lägre och risken för svavelbrist är därmed mycket mindre än i konventionell odling. 9

11 Bristsymptom Sulfatjonen är lättrörlig i marken, varför risken för brist är särskilt stor efter nederbördsrika perioder. Vid svavelbrist i oljeväxter gulnar de yngsta bladen mellan bladnerverna (manganbrist kan också yttra sig på detta sätt). Blommornas kronblad blir blekgula eller vita. I stråsäd påminner symptomen om kvävebrist, men det är de yngre bladen som gulnar först. Symptomen kommer ofta vid stråskjutningen då grödan tar upp mycket kväve under kort tid. Gödsling Förrådsgödsling är inte möjlig eftersom sulfatjonen är lättrörlig i marken. Stallgödsel täcker bara en liten del av grödans svavelbehov. Mineralisering av S och N från stallgödsel har rätt proportioner i förhållande till varandra när det gäller spannmål och gräs. Om svavelbrist tidigare konstaterats eller om risken för brist bedöms som stor, bör svavel tillföras tidigt på våren med Kieserit. Det är framför allt i odling av oljeväxter och då främst på lätt jord som det kan bli aktuellt att gödsla med svavel. I övriga grödor är som tidigare nämnts risken mindre för svavelbrister. Korsblommiga fånggrödor kan minska svavelbristen i en ekologisk växtföljd, eftersom de har ett stort behov av svavel. En korsblommig fånggröda som är bra etablerad förhindrar effektivt utlakning av båda kväve och svavel på hösten. När fånggrödorna plöjs ner på vintern frigörs svavlet och kan utnyttjas av den kommande grödan. Mikronäringsämnen Mikronäringsämnen får tillföras jorden om behovet av mikronäringsämnen inte kan täckas med rimliga givor av andra tillåtna gödselmedel och om uppenbar brist föreligger. I växande gröda får mikronäringsämnen endast tillföras efter prövning av KRAV (undantaget är mangan där producenten skall föranmäla och dokumentera användningen). Underlag för sådan prövning skall vara: Ett dokumenterat behov Tidigare års dokumenterade problem Att producenten i övrig vidtagit åtgärder för att undvika att problemet uppkommer Att användningen av det aktuella medlet inte medför några kända risker för miljö, markaktivitet eller hälsa hos människor eller djur Bor (B) Grödan behöver 0,1-1 kg bor/ha. Risk för brist anses föreligga när bortalet understiger 0,5-1 mg/kg jord (det högre värdet på styvare jord och/eller till de mest krävande grödorna). Brist uppträder i första hand på mullfattiga, lätta jordar med högt ph och speciellt vid torka. De känsligaste grödorna är oljeväxter, sockerbetor, bruna bönor och klöverfrövall. Potatis, majs och åkerbönor intar en mellanställning, medan stråsäd, ärter och gräs anses vara toleranta. Bristsymptom Brist yttrar sig bl a i hämmad toppskottstillväxt och missbildning av unga blad. I oljeväxt- och klöverfröodlingar ger borbrist ojämn mognad och lägre fröskörd. På sockerbetor kan tillväxtpunkten svartna och dö (hjärtröta). Detta är emellertid mycket ovanligt idag. Bristsymptomen kan likna angrepp av skadedjur i skottet eller i stammen. Gödsling Bor utlakas relativt lätt, varför förrådsgödsling knappast kan ske. Konventionella rekommendationer är en tillförsel av 1-2 kg bor/ha till oljeväxter, sockerbetor och klöverfrövall samt 1 kg/ha till potatis och åkerbönor vid behov. Bortrac skall om bortalen är låga sprutas ut på marken före sådd. Stråsäd är mycket känslig för överdosering och bör inte borgödslas. 10

12 Koppar (Cu) Kopparbehovet är normalt mindre än 100 g/ha. Risk för kopparbrist anses finnas vid värden under 7 mg/kg jord (15 mg på mulljordar). Brist uppträder i första hand på mulljordar och lätta jordar med högt ph. De känsliga grödorna är korn, havre, vete och lusern. Klöver, majs och sockerbetor intar en mellanställning medan råg, raps och ärter anses vara toleranta mot låga koppartal. Bristsymptom Stark kopparbrist på korn och havre yttrar sig genom att halva bladet vissnar från spetsen och inåt samt vrider sig (gulspetssjuka). Axgången försämras och kärnsättningen uteblir ofta helt. Lindrig kopparbrist märks enbart genom svag kärnsättning. Kan förväxlas med frostskador, men ger dock aldrig de torra bladkanterna nedanför skadan. Gödsling Vid extremt låga koppartal kan man grundgödsla för 5-7 år genom att spruta ut kg kopparoxiklorid/ha eller kg kopparsulfat/ha i 200 l vatten/ha på obevuxen mark. Ärter är känsliga för stor tillgång av koppar, då växtens upptag av järn försämras. OBS! Max tillförsel av koppar är 500 g/ha och år under ett femårsförlopp. Mangan (Mn) Mangan finns i stora mängder i matjorden och grödorna tar upp ca 0,5 kg Mn/ha, en mycket liten del av den totala mängden. Tillgången av mangan för grödorna avgörs i första hand av jordens förmåga att frigöra mangan. Vid ph över 6 ökar risken för manganbrist starkt med stigande ph på grund av att manganet fastläggs i ej växttillgängliga former. En ökad tillgång på syre främjar dessa processer. Ökat plogdjup och en intensiv bearbetning gynnar genomluftningen och syretillgången i jorden och risken ökar att manganet fastläggs. Manganbrist kan därför motverkas genom återpackning av jorden t ex genom vältning. I växtföljder med en stor andel grödor som inte kräver någon bearbetning, t ex vall, minskar risken för manganbrist. Tillförsel av stallgödsel påverkar positivt på mangantillståndet i jorden. Var dock uppmärksam på manganbrister efter vallbrott då jorden lätt blir för lucker. Störst risk för manganbrist anses därför vara på lätta jordar med ph över 6 eller på mullrika jordar (speciellt vid torka). I praktiken ser vi dock ofta bristsymptom efter en kall och våt period. Detta beror på att rotaktiviteten och speciellt manganupptagningen minskar. Blir vädret därefter varmt hinner inte manganupptagningen med och bristen blir värre. Mangan behövs för att göra nitrat användbart i växter. Det blir alltså dessutom kvävebrist. De känsligaste grödorna är havre, vete, sockerbetor och potatis. Ärter och korn intar en mellanställning, medan råg är relativt litet manganbehov. Bristsymptom Manganbrist syns i första hand på yngre blad. På havre och råg visar det sig som vitgula eller grågula fläckar på bladen (gråfläcksjuka). På korn uppträder små mörkbruna fläckar i rader mellan bladnerverna. På vete bildas fläckar som är ljusare än på havre. Sockerbetor får ett upprätt växtsätt och i allvarliga fall syns vita fläckar (gropar) på bladen. Vid förgiftning av mangan uppträder bruna fläckar på bladen som kan förväxlas med manganbrist. Fläckarna är brunsten som fällts ut på bladen. Gödslings Mangan kan med gott resultat endast tillföras direkt på bladen genom sprutning, eftersom det fastläggs direkt vid tillförsel via jorden. För mangansprutning krävs ingen förhandsprövning, utan anmäls genom att kryssa för användning av mangan på KRAV-blanketten. Användningen skall dokumenteras. Lämpliga gödselmedel är mangansulfat och mangankarbonat (Mantrac 500) 11

13 2. God kvävehushållning utifrån rådande kunskapsläge Den största delen av kvävet som hanteras i den ekologiska odlingen är organiskt bundet. Det är viktigt att hantera detta kväve rätt eftersom tillgången är begränsad och kvävet lätt lakas ut med miljöproblem som följd. Växtföljden och grödornas placering i växtföljden har stor betydelse för hur väl kvävet utnyttjas. Den ekologiska växtföljden har i regel flera kvävefixerande grödor. Om dessa placeras fel i växtföljden eller bryts vid fel tidpunkt kan det innebära stora kväveförluster. Stallgödselspridning vid rätt tidpunkt och med rätt teknik har också stor betydelse för kvävehushållningen. Läs mer om detta i kapitel 5 Stallgödsel. Valet av gröda som odlas efter goda förfrukter bör anpassas till de förutsättningar som är givna på det aktuella fältet. Jordart och klimatfaktorer styr framförallt valet mellan vår- och höstgrödor. Förfruktens kvävelevererande förmåga avgör vilken strategi som skall väljas för att nyttja så stor del av tillgängligt kväve som möjligt. Därutöver bör mängden utlakningsbart restkväve minimeras genom att planera växtföljd och grödval på bästa sätt. Användning av mellangrödor och fånggrödor är ett sätt att minska läckagerisken. Fånggröda Med fånggröda menas växtlighet som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och som odlas i syfte att minska växtnäringsförlusterna efter huvudgrödans skörd och sås oftast in på våren i öppna grödor. De bör växa långt in på hösten och helst bestå av perenna arter. Klöver/gräsblandningar har visat sig vara effektiva som både fång- och gröngödslingsgrödor. En lämplig fånggröda är engelskt rajgräs i renbestånd eller i kombination med vitklöver. Till det nya miljöstödet (se under rubriken fånggröda- och vårbearbetningsstöd nedan) passar en blandning av nio delar engelskt rajgräs och en del vitklöver. Tänk på att fånggrödan inte skall kunna sträcka sig på höjden och försvåra tröskning av insåningsgrödan. Använd därför inte westerwoldiskt rajgräs som snabbt går i vippa. En insådd av fånggröda bestående av klöver och gräs kan ge ett tillskott på ca kg kväve/ha till efterföljande gröda. Fånggrödan kan behöva putsas på hösten för att bekämpa kvickrot. Fånggröda utan baljväxtinslag är bara aktuellt på mycket näringsrik jord, på mulljord och eventuellt i samband med ärtodling eller andra grödor med kväverika växtrester. Räkna inte med nämnvärd förfruktseffekt av en gräsfånggröda under de första åren. Vid nedbrukning av en ren gräsfånggröda finns risk att tillgängligt kväve i marken tillfälligt binds med kvävebrist i vårsäden som följd. Fånggröda- och vårbearbetningsstöd För att minska kväveläckaget har miljöstöd för fånggrödor och vårbearbetning införts i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Åtagandet är femårigt och ersättning lämnas för både fånggrödor och vårbearbetning. Åtgärderna kan kombineras på samma mark. För att få ersättning för respektive åtgärd måste jordbrukaren odla fånggröda respektive vårbearbeta på en areal motsvarande minst 20 % av vårsädesarealen för vardera åtgärden och år i stödperioden. Fånggröda Fånggröda skall odlas mellan två huvudgrödor, slåtter-, frö- eller betesvall eller bevuxen träda räknas inte som huvudgröda. Fånggrödan får inte övergå till huvudgröda året efter aktuellt stödår. Ersättningen är 900 kr/ha och det finns två alternativ: 1. Fånggrödan sås i samband med sådd av huvudgrödan eller senast sista sådatum, 15 juni. Utsädet skall vara vallgräs eller vallgräs blandat med högst 10 vikts- % vallbaljväxter. Fånggrödan får brytas tidigast 10 oktober i Kalmar, Gotlands och Västra Götalands län 12

14 respektive tidigast den 20 oktober i Blekinge, Skåne och Hallands län. Fånggrödan får inte användas för slåtter, bete eller annan produktion förrän efter tidigaste datum för brytning. Efter skörd av huvudgrödan får ingen gödsel spridas i fånggrödan fram till ovan nämnda datum för brytning i respektive område. Fånggrödan får putsas. Kalkning är tillåten men inte täckdikning. 2. Fånggröda sås efter huvudgrödan potatis, rotfrukter eller grönsaker. Det finns då två fånggrödor att välja på: Westerwoldiskt rajgräs skall sås snarast efter skörd, dock senast den 15 augusti. Höstråg skall sås snarast efter skörd, dock senast 15 september i Kalmar, Gotlands och Västra Götalands län respektive senast den 1 oktober i Blekinge, Skåne och Hallands län. Fånggrödorna får brytas tidigast den 1 januari. Ingen gödsel får spridas i fånggrödan från skörd fram till ovan nämnda tidigaste datum för brytning. Vårbearbetning Med vårbearbetning menas att ingen jordbearbetning eller gödsling sker efter skörd av en huvudgröda, vall, fånggröda eller bevuxen träda förrän efter kalenderårets slut. Ersättningen är 400 kr/ha och stödet går att kombinera med fånggrödestöd. Skörd av potatis, rotfrukter eller grönsaker betraktas som jordbearbetning. Mark som har besåtts med fånggröda efter dessa grödor är inte berättigad till ersättning för vårbearbetning. Det är inte tillåtet att utföra åtgärder på marken som leder till att den bearbetas på något sätt. Detta kan t ex vara täckdikning eller bete på stubben. Gröngödslingsgrödor Ettåriga gröngödslingsgrödor bidrar framförallt till att upprätthålla tillgången av lättillgängligt organiskt material i marken. Fleråriga gröngödslingsgrödor eller vallar har däremot en genomgripande inverkan på jordstrukturen och mullhalten. Blandningarna bör innehålla både klöver och gräs för att kol/kvävekvoten ska bli så hög att kvävet inte frigörs för fort när gröngödslingen brukas ned. Äldre skottdelar har högre kol/kvävekvot än yngre, och minskar därigenom risken att kvävet går förlorat genom läckage. Detta innebär också att en tvåårig vall har bättre flerårsverkan än en ettårig. Det organiska materialet gör att mikrolivet och daggmaskar stimuleras och bidrar till ökad tillgänglighet av växtnäringsämnen och bättre genomluftning av jorden. En flerårig vall, gröngödsling eller djuprotade gröngödslingsväxter har förmåga att genom sitt djupa rotsystem föra upp olika växtnäringsämnen från djupare jordlager och göra dem tillgängliga för efterkommande grödor. En gröngödslingsgröda bidrar till uppbyggnad av organiskt kväve i jordens mull eller organiska substans. På sikt ökar det risken för kväveläckage eftersom en större del lättomsättbart organiskt material finns tillgängligt och kan brytas ned. Andelen gröngödsling i växtföljden bör därför långsiktigt hållas på en rimlig nivå. Till gröngödsling rekommenderas i första hand insådd i vårsäd året före gröngödslingsåret. Insådd i höstsäd kan lyckas bra om den sker tidigt på våren i god fukt och bra struktur. Insådd samtidigt som huvudgröda av vårsäd ger säkrast etablering, och är huvudalternativet i försommartorra områden. Insådd i samband med ogräsharvning efter uppkomst ger tillfälle till ogräsbekämpning och ger huvudgrödan större utrymme, i de fall insådden brukar bli besvärande vid tröskningen. Det finns färdiga blandningar t ex Slåttervall vit (Skånefrö) eller Eko Syd, (Lantmännen) vilka innehåller ca % klöver och kan spetsas med lite extra klöver eller lusern eller också kan man göra en helt egen blandning. Dessa gröngödslingsvallar tål flera avslagningar per år. 13

15 Skötsel av gröngödsling En gröngödslingsvall behöver putsas av flera skäl: Örtogräs och blommande gräs och baljväxter kan behöva putsas bort för att inte bli ogräsproblem kommande år. Grödan skjuter nya skott och blir tätare. När klövern går i blom upphör kvävefixeringen och den bör därför hållas i god tillväxt och i ungt stadie. Upp till tre avputsningar kan behövas för att få god bekämpningseffekt mot tistel. Det är då angeläget att slå av tisteln när den når kompensationspunkten. Detta inträffar då plantorna har 8 10 blad och de första tistlarna börjar gå i knopp. Putsning innan plöjning minskar risken för omväxning i tiltan. Grundprincipen för att minimera risken för förluster av ammoniumkväve bör vara att putsa så få gånger som möjligt. Oftast blir det dock minst två avputsningar plus en sista innan invintring eller nedbrukning. En gröngödslingsvall bör inte vara för kraftig då den slås av. Alltför mycket avslaget material kväver återväxten och kvickroten gynnas. Dessutom ökar risken för stora kväveförluster till luften då växtmaterial ligger i ett tjockt lager. Gröngödslingsvallen gödslar sig själv efter putsning. Kväve, och andra växtnäringsämnen, lakas effektivt ut av nederbörd efter putsning, varför putsning helst ska göras vid stabilt väder d v s inget regn i sikte närmaste veckan efter putsning. Medan vallen fortfarande växer tas kvävet upp av växterna, vilket i sin tur minskar kvävefixeringen. Men på hösten, då tillväxten avstannat, kommer en stor del av det kväve som lakas ur från avputsat eller vissnande växtmaterial att förloras. Det bästa sättet att förbättra kvävehushållningen av en gröngödslingsgröda är sannolikt att föra bort skörden till biogasjäsning och sedan återföra restprodukten direkt till en kvävekrävande gröda. Nedan följer en kortfattad beskrivning av några av de vanligaste gröngödslingsarterna och deras egenskaper. Två- och fleråriga gröngödslingsarter: Rödklöver är en mycket bra gröngödslingsgröda även som ettårig. Etableringen är långsam men därefter bildar den stor bladmassa med god ogräskonkurrerande förmåga. Rödklöver har god återväxtförmåga efter avslagning. Rotsystemet är förhållandevis kraftigt och djupt. Rödklöver trivs bäst på väldränerade inte alltför tunga lerjordar men kan odlas på de flesta jordar bara kalktillståndet är bra. Rödklöver trivs dock inte under alltför torra förhållanden. Vitklöver passar bra som bottengröda genom sitt krypande växtsätt. Den konkurrerar inte så kraftigt med huvudgrödan. Vitklöver kan även ingå i ett och fleråriga gröngödslingsgrödor. Vitklöver har ett klenare rotsystem än rödklöver. Den tål avslagningar bra. Grönmassa av vitklöver omsätts snabbt i jorden. Vitklöver tål låga ph-värden bättre än rödklöver och kan växa på de flesta jordarter. Lusern fungerar bra på jordar med högt ph och trivs bäst på väldränerade lerjordar. Ger bra struktureffekt genom sitt kraftiga och djupa rotsystem. Utvecklas dock långsamt och lämpar sig därför endast i gröngödslingsvallar som får ligga i flera år. Lusern kräver ympning med baljväxtbakterier om grödan inte har odlats på fältet förut. Alsikeklöver utvecklas långsammare och ger mindre grönmassa än rödklöver. Alsikeklöver klarar fuktiga förhållanden bra och är den klöverart som passar bäst som gröngödsling på mulljordar. Gul sötväppling är en mycket bra strukturförbättrare då den bildar en djup pålrot. Stora mängder kväve ansamlas i rotsystemet. Den är en tvåårig art men lämpar sig mycket bra även som ettårig gröngödslingsgröda. En tidig putsning med hög stubb kan behövas för att slå av fröogräset, i övrigt tål den avslagning dåligt. Sås in i blandning med t ex rödklöver och gräs. Bör absolut ympas före sådd med baljväxtkulturer för lusern. Den kan odlas på både tyngre och lättare jordar och klarar 14

16 torka bra. Sötväpplingen har i grönsaksförsök fungerat mycket bra som förfrukt till kvävekrävande grödor såsom vitkål. Sockerbetor efter sötväppling har gett likvärdig skörd som sockerbetor efter lusern, vitklöver och rödklöver Ettåriga gröngödslingsarter Perserklöver är den mest snabbväxande klöverarten och gynnas av avslagningar. Den har ett klent rotsystem och ger en stor grönmassa där det mesta av kvävet finns, vilket ger ett dåligt förfruktsvärde. Perserklöver kan odlas på de flesta jordarter men trivs bäst på fuktiga något tyngre jordar. Fodervicker är relativt snabbväxande men tillväxer kraftigast mot slutet av odlingssäsongen. Den bildar stor grönmassa och har ett bättre rotsystem än perserklöver. Fodervicker kan klara en avslagning tidigt, med hög stubb, men utvecklas bäst om den inte slås alls. Odlas gärna i blandning med högväxande arter men är känslig för kraftig beskuggning. Fodervicker trivs på de flesta jordarter med gott kalktillstånd men bör undvikas på torra sandjordar. Subklöver har ett krypande växtsätt och är skuggtålig. Den passar därför bra som bottengröda i spannmål. Subklöver har en medeldjup pålrot. Den tål avslagningar bra. Subklöver är relativt anspråkslös när det gäller jordarter och kan tolerera låga ph-värden. Den trivs dock bäst på lätta, väldränerade jordar. Honungsört är en icke kvävefixerande ört som etablerar sig mycket snabbt. Den har god förmåga att ta upp växtnäring som finns tillgänglig i marken. Därför används den också som tidigt sådd fånggröda. Honungsört har dålig återväxtförmåga, men finns den med i en tidigt sådd ettårig gröngödslingsgröda kan det ändå vara nödvändigt att slå av den eftersom moget frö annars kan hinna utvecklas och orsaka ogräsproblem i efterföljande gröda. Honungsört trivs på de flesta jordar och kan gärna blandas med luddvicker som tål att växa i honungsörtens skugga. Den kan sås ända fram till början av augusti med gott resultat och kan därför vara intressant som mellangröda efter tidiga grönsaker eller färskpotatis. Vitsenap hör till familjen kålväxter. Rotsystemet är ytligt men väl förgrenat med en kraftig huvudrot. Den har en snabb tillväxt och kan bli över 1 m hög. Sen sådd ger mycket grönmassa, medan tidig sådd ger små plantor som går i blom redan efter 4-5 veckor. Den bör inte odlas som gröngödslingsväxt om man regelbundet odlar kål i närheten, för det ökar risken för klumprotsjuka. Har inga stora krav på jordförhållanden, men trivs bäst på lättlera. Gröngödslingen och EU-stödsreglerna Vid åtaganden för stöd för miljövänligt jordbruk from år 2000 ges inget miljöstöd för gröngödsling. Gröngödsling kan anmälas som fånggröda på uttagen areal och då berättiga till arealersättning. Som fånggröda är följande växter godkända: alla arter av vallgräs, alla arter av klöver, lucern, vicker, getärt, kärringtand, honungsört, och vitsenap. Arterna får etableras i renbestånd eller i blandning. För baljväxter gäller att vikten baljväxter i utsädet inte får överstiga 30 % av utsädesblandningens vikt. För att sanera mot betcystnematod tillåts odling av oljerättika. En gröngödsling kan även anmälas som viltbete på uttagen areal och då få arealersättning. Viltbete får endast betas av vilda djur och inte vara permanent omgärdat av stängsel. På viltbete är följande grödor tillåtna: alla vallgräsarter, alla klöverarter, rörflen, lucern, vicker, getärt, kärringtand, honungsört, vitsenap, fodermärgkål, foderraps, jordärtskockor och sötväppling. Dessutom är spannmål tillåtet men endast i blandningar där utsädet består av högst 30 viktsprocent spannmål. Förändringar i reglerna kan ske, läs därför noga igenom de anvisningar som följer med SAM blanketten. 15

17 Praktiska råd för godkvävehushållning Nedanstående texter (tabellformat) ger vägledning till hur de olika grödorna skall placeras i växtföljden och hur jordbearbetningen skall ske för att nå en god kvävehushållning i det ekologiska lantbruket. Grödval efter vall då >25 % av växtmassan är baljväxter Grödval / åtgärd Både på lera och lätt jord: höstraps/rybs eller vårgröda. Om vårgröda väljs är det att föredra en gröda med lång tillväxt och med djupt rotsystem t ex sockerbetor. Om man väljer vårsäd skulle man sträva efter att så in fånggröda bestående av enbart gräs i denna. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Sniglar gynnas av vall och gröngödsling. Risken är störst på lerjord och störst efter milda vintrar och fuktiga somrar. Sniglar kan totalförstöra rapsfält om inte förebyggande åtgärder sätts in. Jordbearbetning missgynnar sniglarna. Om höstraps/rybs väljs gäller det därför att bryta vallen i tid och hålla marken bar under åtminstone 2-3 veckor innan sådden. Bearbeta jorden efter plöjningen så att ett fint bruk erhålls. Sniglarna trivs nämligen bäst om jorden är kokig. Även inför sockerbetssådd ställs höga krav på såbädden. Brott av flerårig vall måste föregås av brytning av vallsvålen med kultivator eller tallriksredskap före plöjningen. Det gäller även inför sådd av stråsäd. På jord som kan vårplöjas görs vallbrottet lämpligen under vårvintern till sockerbetor (februari - början av april) antingen direkt följd av plöjning - eller kanske hellre med en plöjning lite senare. Till vårsäd får man, åtminstone på lerjord, sannolikt bäst total N-hushållning med sen höstplöjning (november) i stället för vårplöjning. På jord som är för styv att vårplöja görs brytningen så sent på hösten som man vågar, direkt i anslutning till höstplöjning (november). Rekommendation är att stubbearbeta en gång i växtföljden. Ofta är det frestande att göra det hösten efter vårsäd som såtts efter vallbrott. Tyvärr är det oftast det sämsta tillfället ur kvävehushållningssynpunkt eftersom läckagerisken är mycket hög även denna höst. En flerårig studie (A-C Wallenhammar, 2001) har visat att man på mellanlera får bättre kväveutnyttjande och betydligt högre skördenivå i vårvete om man bryter vallen i juli, stubbearbetar fram till början av augusti (bl a mot sniglar), vartefter man sår en korsblommig fånggröda (vit senap). På det viset bekämpar man också rotogräs effektivt. Angående Fånggröda- och vårbearbetningsstöd se s 12. Grödval efter vall då < 25% av växtmassa är baljväxter Grödval / åtgärd Okej med höstsäd. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ Troligen för dålig kväveleverans för höstraps om man inte stallgödslar. funderingar 16

18 Växtföljdsplacering av ärt till mogen skörd Grödval / åtgärd Om höstsäd ska odlas bör den placeras efter ärt - artval efter jordart dvs råg eller rågvete på lätta jordar och höstvete på kraftigare jordar. (I potatisväxtföljder bör höstsäd, helst råg vara bästa grödan efter potatis) I växtföljd utan höstsäd: Insådd med gräs i ärterna, marken obearbetad på hösten, alternativt på lerjord sen bearbetning. En annan möjlighet är att etablera en korsblommig fånggröda (raps, oljerättika eller vit senap) efter ärtskörden. Om det är fuktigt krävs det bara en harvning innan etablering av fånggröda. Fånggrödan plöjs ner vinter eller tidig vår. Enligt danska studier är korsblommiga fånggrödor mer effektiva än gräs på att minska utlakning av kväve. Om man sår korn efter ärterna är det en fördel med en korsblommig fånggröda i stället för rajgräs, eftersom kvävet friges snabbare än det kväve som finns i gräset. Det ges dock tyvärr inte fånggrödestöd till oljeväxter. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Även om det ur läckagesynpunkt skulle vara bra med direktsådd är det med tanke på rotogräs lämpligast att plöja och/eller åtminstone bearbeta med tallriksredskap, fräs eller dylikt före sådd av höstsäd. Vissa år och i tidiga lägen kan det gå att hinna etablera höstraps efter ärt. Höstrapsen fångar mycket effektivt upp ärternas restkväve. Den totala N- försörjningen till rapsen är dock sannolikt för dålig och huvudalternativ för växtföljdsplacering av höstraps är därför i första hand raps efter vall eller gröngödsling. Enligt danska försök får man fina skördar av vårsäd efter ärt där man efter ärtskörden etablerat fånggrödor bestående av oljerättika (15 kg/ha á ca 30 kr/kg) eller honungsört (ca 12 kg/ha á kr/kg). Oljerättika gav högst vårsädesskörd ( kg jämfört med vårkorn efter ärt utan fånggröda) och merskörden betalade mer än väl fångrödan. Tyvärr fanns ingen jämförelse med höstsäd till mogen skörd. Ur läckagesynpunkt är det dock troligt att sådd av oljerättika eller honungsört är att föredra framför sådd av höstsäd. I ett helhetsperspektiv får vi då ofta en växtföljd helt utan höstsäd. Med tanke på uppförökning av örtogräs kan man då riskera att få för stor uppförökning av vårgroende ogräs. I en valldominerad växtföljd kan dock alternativet med oljerättika vara att föredra framför höstsäd efter ärt till mogen skörd. I stället för oljerättika eller honungsört kan man tänka sig gräsinsådd vid ogräsharvning efter uppkomst av ärt på våren. Jämförelser mellan olika strategier för N-hushållning av ärtkvävet om ärterna följs av vårgröda är inte vetenskapligt belyst. Se avsnitt om stöd för fånggröda på s 12. Växtföljdsplacering av åkerbönor till mogen skörd Grödval / åtgärd Höstsäd om tillräckligt tidig skörd, annars vårsäd. Eftersom man ej kan vara säker på att hinna så höstsäd bör man så in en gräsfånggröda vid ogräsharvning efter uppkomst på våren. Jordbearbetning Se ärt till mogen skörd! och dyl. Kommentar/ funderingar 17

19 Växtföljdsplacering av konservärt Grödval / åtgärd KRAV-konservärtsodlingar har hittills lagts med tidig skörd d v s skörd i början av juli. Lämplig eftergröda är höstraps alternativt eftersådd fånggröda av oljerättika (OBS! Växtföljdsrestriktioner för kålväxter) eller honungsört eller insådd av gräsfånggröda på våren i ärterna. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Stöd för fånggröda kan utnyttjas förutsatt att man följer restriktioner på artval. Se avsnitt om stöd för fånggröda på s 14. Växtföljdsplacering av tidigt skördad potatis (juni - juli) Grödval / åtgärd Se konservärt angående oljerättika och honungsört. Om honungsört väljs kan en kväveförstärkning till efterföljande gröda erhållas med inblandning av fodervicker eller kanske med luddvicker. Se avsnitt om stöd för fånggröda på s 14. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Det finns pågående forskning som indikerar att den Aphanomycessvamp som orsakar ärtrotröta även kan infektera fodervicker. Det är fortfarande inte klarlagt om det är exakt samma typ som är aggressiv på ärter men i väntan på säkra besked kan en viss försiktighet med vicker tillämpas i ärtväxtföljder. Växtföljdsplacering av potatis skördade i augusti och senare Grödval / åtgärd Råg bör vara bästa grödan efter potatis. Jordbearbetning och dyl. Kommentar Växtföljdplacering av gröngödslingsgröda Grödval / åtgärd Insådd i stråsäd året före gröngödslingsåret. Blanda med gräs. Gröda året efter: Se vall, men med undantaget att plöjning ofta kan göras utan föregående brytning av svålen förutsatt att växtmassan putsats ner ordentligt. En ordentlig stubbearbetning före brytning har dock en hämmande effekt på kvickrotens tillväxt. Bearbetningen skadar kvickrotens utlöpare så att de får svårare att växa upp från plogbotten och konkurrera med huvudgrödan. Tänk på att vitklöver släpper sitt kväve fort (ca 3 veckor efter nedbrukning) och därmed är känsligt för utlakning, men å andra sidan troligen bra till grödor som behöver kvävet snabbt. Rödklöver och lucern släpper sitt kväve långsammare. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar I grönsaksväxtföljd där rotgallnematod skulle kunna bli problem (t ex på morötter) ska man kanske avstå från att anlägga gröngödslingsgrödan i stråsäden utan låta stråsädesåret vara så fritt från tvåhjärtbladiga växter som möjligt. I så fall anläggs gröngödslingsgrödan så tidigt som möjligt på våren. Den sekundära kväveeffekten (alltså flerårseffekten) av en 1-årig gröngödslingsgröda är inte lika stor som efter en flerårig vall eller gröngödslingsgröda. Risken för läckage hösten efter brytningen (d v s hösten efter gröngödslingsåret) är alltså inte lika stor som efter en andra- eller tredjeårsvall. Ettårseffekten har i första hand med baljväxtandelen att göra medan sekundäreffekten av en gräsvall tycks vara ungefär lika stor som av en baljväxtvall. 18

20 Växtföljdsplacering av gröngödslingsgrödan om mycket kvickrot Grödval / åtgärd Utnyttja EU-trädan som halvträda. Fungerar bara på jordar som kan vårplöjas eftersom trädesreglerna inte tillåter brytning av jorden under hösten, inte ens efter den 20 oktober, om fånggröda inte etableras vid ordinarie såtidpunkt på våren. Förfrukten till gröngödslingsåret bör då vara stråsäd med gräsfånggröda. För att inte uppföröka kvickroten bör stubben tas kort och under hösten kan gräsfånggrödan behöva putsas (senast vid kvickrotens kompensationspunkt, 3-4 blad). Marken bearbetas upprepade gånger på våren, kvickroten skall ha minst 2 blad vid bearbetningen. Senast den 15 juli etableras en fånggröda - helst med snabbväxande rajgräs - gärna italienskt. Får ej brytas förrän tidigast 20 oktober, men hellre senare, alternativt tidig vår. Vid brytning tidig vår kan dock skördehämning uppträda i efterföljande gröda om ej baljväxt finns i trädesfånggrödan. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Efter upprepad användning av fånggröda i konventionell odling i Mellbyförsöken blir det efter några år ingen skördehämning vid vårplöjning ens där fånggrödan utgjorts av rent gräs. Försöken gäller konventionella odlingssystem med handelsgödseltillförsel och fånggröda i stråsäd. Det är därmed inte självklart att resultaten på några års sikt blir lika i ett ekologiskt kvävefattigt odlingssystem. På lång sikt (20-30 år) kan man dock tänka sig att man i ett ekologiskt system byggt upp en kraftig kvävepool om man haft mycket gröngödslings- eller vallgrödor och att det då kan vara aktuellt med rena gräsfånggrödor även vid vårbrytning. Källa: God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk av Anita Gunnarsson. Framtagen i samråd med Stina Olofsson, SJV, Maria Wivstad, SLU, Gunnar Torstensson, SLU och Gunilla Berg, SJV. 19

21 3. KRAV-regler vid tillförsel av växtnäring Allmänna KRAV-regler Hushållning med näringsämnen, en växtföljd där baljväxtrik vall eller gröngödsling ingår samt en strävan att minimera växtnäringsförluster är en förutsättning för KRAV-godkännande (undantagna från kraven på växtföljd är odling av buskar och träd, permanenta beten och växthusodlingar). Bevuxen mark vintertid skall eftersträvas (enligt lag minst 60 % i Skåne, Blekinge, Halland, i övriga Götaland minst 50 %). Odling av fånggrödor rekommenderas där så är möjligt. Stallgödsel skall hanteras så att näringsförluster minimeras. Tillförsel av organiska och mineraliska gödselmedel är acceptabelt endast när behov finns och efter att övriga åtgärder enligt ovan vidtagits. Införda gödsel- eller jordförbättringsmedel ska före spridning analyseras på sitt innehåll av tungmetaller, läkemedelsrester, radioaktiva, smittospridande eller andra oönskade ämnen, när det finns anledning att anta att halterna kan vara höga. Detta gäller alltid restprodukter från industri och förbränning t ex askor och industrikalker. Fr o m 2004 kommer krav på att lantbruksföretagen har miljöledningssystem för den KRAVanslutna produktionen successivt att införas. Som underlag för detta miljöledningssystem planeras i ett första skede följande att ingå: växtnäringsbalans, markkartering och växtodlingsplan. Tillförsel av tungmetaller Tillförsel av tungmetaller till åkermark ska begränsas. Den högsta tillåtna genomsnittliga tillförseln (under ett femårsförlopp) av tungmetaller med införda gödselmedel, jordförbättringsmedel, bekämpningsmedel samt andra produkter vilka förr eller senare tillförs jorden (t ex foder, fodermineraler och mediciner) gäller KRAV:s gränsvärden: Ämne g/ha och år Bly 50 Kadmium 0,75 Koppar 500 Krom 50 Kvicksilver 1 Nickel 50 Zink 700 Anmärkning: Tillförsel av 1 ton/ha och år av en produkt innehållande 1 ppm av ett visst ämne medför ett tillskott av 1 gram/ha/år. När flera olika medel tillförs skall mängderna läggas samman. Vid användning av organiska gödselmedel som innehåller metaller kan det vara intressant att jämföra med Naturvårdsverkets föreskrifter angående avloppsslam (OBS! avloppsslam ej tillåtet i ekologisk odling) i jordbruket. Gränsvärdena för den årliga mängd metaller som högst får tillföras åkermark vid användning av avloppsslam skärptes år Gränsvärdena avser genomsnitt räknat för en sjuårsperiod. Ämne g/ha och år Bly 25 Kadmium 0,75 Koppar 300 Krom 40 Kvicksilver 1,5 Nickel 25 Zink 600 Anmärkning: För koppar kan större mängder godtas om det kan visas att den aktuella marken behöver koppartillskott. 20

22 4. Förhandsprövning krävs för den som har miljöstöd för ekologisk produktion men inte är ansluten till KRAV Stallgödsel från extensiv djurhållning* som inte är ekologisk får användas om Länsstyrelsen vid en förhandsprövning konstaterar att det finns ett behov. KRAV eller Demeterförbundet gör denna förhandsprövning på de gårdar som är anslutna till deras kontroll. Se även kapitel 5 Stallgödsel. Lantbrukare som har stöd för ekologisk odling men som inte är anslutna till KRAV eller Demeterförbundets kontroll ska därför skicka in en ansökan om förhandsprövning före användning. Särskilt formulär finns på Länsstyrelsen. Gödsel från den egna gården får användas utan förhandsprövning. Förhandsprövningen gäller förutom för stallgödsel även för följande gödselmedel som inte är ekologiska: Naturligt förekommande kalcium- och magnesiumkarbonater t ex. dolomitkalk och magnesiumhaltig kalksten. Kalk från sockerframställning Rent svavel (OBS! Ej tillåtet som gödselmedel enligt KRAV) Spårämnen (bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden, zink) Råkaliumsalt (t ex. kainit, sylvinit) (OBS! Ej tillåtet enligt KRAV) Kaliumsulfat innehållande magnesiumsulfat (framställt av råkaliumsalt genom fysikalisk extraktion) (OBS! Ej tillåtet enligt KRAV) Basiskt slagg t ex. Thomasfosfat, Thomasslagg (OBS! Ej tillåtet enligt KRAV) Natriumklorid (endast stensalt är tillåtet) Guano (OBS! Ej tillåtet enligt KRAV) Produkter eller biprodukter av animaliskt ursprung från djur som inte är ekologiskt hållna. Alger och därav beredda produkter får endast användas om det framställts genom: fysisk bearbetning (t ex torkning, frysning, malning), extraktion med vatten eller utspädda syror eller alkaliska lösningar samt fermentation. Komposterat eller fermenterat hushållsavfall eller blandning av vegetabiliskt material från kontrollerat system. *Definition på extensiv djurhållning enligt SJV:s förordning 2001:115. Det totala antalet djur per hektar (som är tillgänglig för spridning) får inte vara högre än följande: Djurslag Antal djur/ha Kalvar yngre än 1 år 5 Nötkreatur mellan 1 och 2 år 3,3 Mjölkkor inkl. utslagskor och sinkor över 2 år 1,6 Övriga nötkreatur över 2 år inkl. ko m kalv under 6 mån 2 Tackor m lamm samt andra får 13,3 Getter m killingar samt andra getter 13,3 Suggor i produktion 2,2 Slaktsvin 10,5 Värphöns 100 Unghöns 250 Slaktkycklingar 470 Kalkon, ankor och gäss 140 Ston med föl under 6 mån och andra hästar 2 21

23 5. Stallgödsel KRAV-regler vid tillförsel av stallgödsel Stallgödsel, även konventionell, är tillåten om den kommer från etiskt godtagbara djurhållningssystem. Gödsel från följande produktion är inte tillåten : Gödselmedel från specialiserad produktion av nöt i spaltgolvsboxar Gödsel från ej KRAV-godkända slaktsvin Gödsel från burhöns Gödsel från pälsdjur i bur Gödsel från genetiskt modifierade djur Följande undantag är tillåtna: Gödsel från små svinbesättningar (högst 50 slaktsvin i årlig produktion) Gödsel från slaktsvinsproduktion i storboxsystem med ströbädd. För att stimulera omläggning till ekologisk produktion, kan producenter med ej KRAV-godkända slaktsvin eller specialiserad produktion av nöt i spaltgolvsboxar som samtidigt har KRAVkontrollerad djurhållning av samma djurslag, få använda gödsel från den konventionella djurhållningen efter prövning. För detta krävs att omfattningen av den KRAV anmälda produktionen uppgår till minst 10 % av den konventionella under de tre första åren, därefter krävs 20 % KRAV-anmäld produktion. Parallelldjurhållning, d v s att samma djurslag hålls både konventionellt och ekologiskt, tillåts endast för grisar enligt miljöstöd för ekologisk djurhållning. Effekt och värde av stallgödsel Effekten av kvävet i stallgödsel kan variera mycket beroende på gödselslag, hanteringssätt, tidpunkt för spridning, väderlek etc. Det totalt sett bästa kväveutnyttjandet uppnås normalt vid vårspridning i kombination med direkt nedmyllning. Kvävet i stallgödseln består dels av ammoniumkväve, dels av organiskt bundet kväve. Ammoniumkvävet är direkt växttillgängligt för grödorna, medan det organiskt bundna kvävet frigörs gradvis. Man bör alltså vara medveten om en viss fördröjning av kväveverkan. Kol/kvävekvoten ger en uppfattning om hur snabbt det organiskt bundna kvävet i stallgödseln förväntas frigöras. Är kvoten under 10 frigörs 40 % inom 3-5 år. Vid kvoter mellan 10 och 20 frigörs % inom samma tid medan det vid kvoter över 20 tvärtom sker en fastläggning av 10-15% av ammoniumkvävet. Förluster av kväve i form av ammoniak från stallgödsel sker både i stallet och vid lagring och spridning. Förlusterna varierar mellan de olika stegen och stallgödselslag. Vid spridning av stallgödsel kan förlusterna upp i luften närma sig 50 % av ammoniuminnehållet på bara någon timme, speciellt om lufttemperaturen är 10 0 C eller högre. Risken för förluster vid spridning är störst i flytgödsel och urin som innehåller stora mängder ammoniumkväve. Spridning av gödsel ska undvikas vid starkt solsken och blåst. Vid spridning på obevuxen mark ska gödseln myllas ned omedelbart. När flytgödsel sprids i växande gröda kan förlusterna begränsas genom utnyttjande av släpslangsteknik eller myllningsaggregat. Vid spridning på hösten finns risk för 22

24 förluster genom utlakning och ytavrinning främst om marken är obevuxen. Fastgödsel och djupströbädd med hög kol/kvävekvot bör däremot spridas på hösten och brukas ned. Normalt frigörs kvävet då lagom till en vårgröda. Tillgängligheten av fosfor och kalium är lika stor i stallgödsel som i handelsgödsel. Läs mer under avsnitt Praktiska råd vid hantering av stallgödsel. Växtnäringsinnehåll För att rätt kunna utnyttja stallgödsel krävs kännedom om dess näringsinnehåll. Det kan variera betydligt beroende på foderstat, vatteninblandning etc. Det säkraste sättet är att låta analysera stallgödseln, för att på det sättet undvika felaktig växtnäringstillförsel. Analys bör göras vid upprepade tillfällen, särskilt om stallgödseln sprids vid olika tider på året, eftersom växtnäringsinnehållet varierar med årstid. Se kapitel 9 Analyser. Om man inte gör någon analys finns riktvärden i tabell 6, som kan ge en ungefärlig bild av stallgödselverkan vid jämn spridning. De utgör medeltal med mycket stora variationer varför de ska användas med stor försiktighet. Ett annat sätt att bedöma innehållet av växtnäring i stallgödseln är att göra beräkningar utifrån växtnäringinnehållet i fodret, innehåll i avsaluprodukter och hänsyn till förluster i stall och lagring. Tabell 6 Gödselslagens ungefärliga växtnäringsinnehåll: Gödselslag Kg växtnäring/ton stallgödsel N P K S Mg totalt Djupströ nöt 5 1,6 10 0,9 1,1 Djupströ svin 4, ,1 1,2 Fastgödsel, nöt 4 1,5 4 0,8 1 Fastgödsel, svin 4,5 4 3,5 1,4 1,4 Fastgödsel får 4 1, Fastgödsel häst 3 1,5 8,5 1 Fastgödsel höns (40% ts-halt) Slaktkyckling Urin, nöt, täckt behållare ,2 Urin, svin, täckt behållare 2,2 0,5 1 0,3 Flytgödsel, nöt 3,5 0,7 4,5 0,6 0,7 Flytgödsel svin 4 1,8 2 0,6 0,6 Källa: STANK, SJV Det finns inga officiella siffror på stallgödselns innehåll av natrium, för de olika gödselslagen men ungefärliga värden är följande: fastgödsel ca 1 kg Na /ton, flytgödsel 0,5-0,7 kg Na/ton och kycklinggödsel finns ca 2-2,5 kg Na /ton. Tabell 7. Innehåll av övriga växtnäringsämnen, gram per 10 ton stallgödsel. Växtnäringsämne Nötkreatur Svin Bor Koppar Mangan Fastgödsel Flytgödsel Fastgödsel Flytgödsel Källa: Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV Stallgödselslagen definieras efter ts-halt. I tabell 8 framgår några viktiga egenskaper hos gödselslagen. Högre ph-värde och större innehåll av ammoniumkväve ger större risk för kväveförluster i lagring och hantering. 23

25 Tabell 8. Ts-halt, ph, andel NH4-N och hanteringskaraktär hos olika stallgödselslag. Tabellen kan inte tillämpas för fjäderfägödsel. Stallgödselslag Ts-halt % ph-värde Andel NH4- Hanteringskaraktär N Urin pumpbar Flytgödsel < pumpbar Kletgödsel flyter ut Kletgödsel ej helt stapelbar Fastgödsel > kan staplas Djupströgödsel > kan staplas >1,5 m Källa: Riktlinjer för gödsling och kalkning 2002, SJV Andelen NH 4 -N avser % av total kvävehalt. Där intervall anges för riktvärdet avser den lägre siffran nöt och den högre svin. Tabell 9. Olika djurslags ungefärliga gödselproduktion per år i konventionell drift (inkl.nederbörd). Gödselproduktionen kan variera mycket kring angivna värden (speciellt beträffande köttdjur och dikor): Djurslag Normtal för producerad mängd gödsel (inkl nederbörd) per 12 mån (obs undantag), m 3 per djur Fastgödsel* Urin och Flytgödsel gödselvatten Mjölkko 8000 kg mjölk, exkl. rekrytering 15,2 10,6 21,6 Kviga/stut under 1 år 3,6 2,6 5,0 Kviga/stut över 1 år 6,4 4,8 9,2 Vallfodertjur, 2-16 mån 5,4 4,2 8,2 Betestjur, 2-18 mån 6,4 5,2 9,6 Diko, 6 mån vinterperiod 3,7 2,2 4,3 Sugga (+ 19 smågrisar till 25 kg) 3,3 4,1 6,2 Slaktsvinsplats, 2,5 omgångar/år 0,6 1,3 1,7 Får, 6 mån stallperiod 0,8 Häst 14,4 Värphöns, 100 st 5,5 11,0 Unghöns 100 st, 2,5 omgångar/år 1,7 Slaktkyckling 100 st, 6,5 omgångar/år 1,6 Kalkon 100 st, 3,5 omgångar/år 2,5 (*) Beräknad volymvikt för fastgödsel: nöt 0,75 ton/m³ värp- och unghöns 0,9 ton/m³ sugga o slaktsvin 0,7 ton/m³ slaktkyckl 0,5 ton/m³ häst och får 0,5 ton/m³ övr fjäderfä 0,6 ton/m³ Värdering av stallgödsel Stallgödselns värde påverkas av flera faktorer: 1. Innehåll av växtnäring: För att bedöma värdet behövs en aktuell analys. Viss vägledning ges av tabellerna 6 och 8. Fosfor (P) och Kalium (K) räknas fullt ut. Av totalkvävet räknas normalt endast ammoniumkvävet (NH4-N) men värdet är beroende av spridningstidpunkt, se punkt 2. Hönsgödsel är ett undantag som innehåller mycket lättomsättbart organiskt kväve som bör värderas. Det organiska kvävet i övriga stallgödselslag mineraliseras långsamt och är svårt att värdera. 2. Spridningstid: Denna påverkar speciellt mängden kväve som grödan kan utnyttja direkt. Mängden utnyttjat kväve påverkas också av vädret vid spridningen och av ev nedmyllning. 24

26 3. Spridningskostnader: Stallgödsel är dyrare att sprida än motsvarande mängd näring i handelsgödsel. För att beräkna värdet på stallgödseln måste man minska växtnäringsvärdet med skillnaden mellan stallgödselns spridnings- och transportkostnad och spridningskostnaden för motsvarande mängd handelsgödsel. 4. Jämn spridning: Värdena nedan gäller endast under förutsättning att gödseln sprids jämnt. Tabell 10. Värde av N, P och K i stallgödsel jämfört med konventionella handelgödselpriser (handelsgödselpriser 7 kr/kg N, 11kr/kg P och 3,50 kr/kg K). Växtnäringsvärde kr/ton gödsel ej justerat för spridningskostnader beräknat NH4-N-värde P-värde K-värde Totalvärde vår höst vår höst Djupströ nöt 0,7 1,4 17, ,3 54 Djupströ svin 0,7 1, ,7 55,4 Fastgödsel, nöt 4,9 2,8 16, ,4 33,3 Fastgödsel, svin 5,6 3, ,3 61,9 59,8 Fastgödsel får 4,9 2,8 16, ,4 54,3 Fastgödsel häst 3,5 2,1 16, ,6 Fastgödsel höns (40%ts-halt) 46,9 26, ,5 119,4 99,1 Slaktkyckling 59,5 31, , Urin, nöt, täckt behållare 17,5 7,7 0 17, ,2 Urin, svin, täckt behållare 10,5 5,6 5,5 3,5 19,5 14,6 Flytgödsel, nöt 10,5 5,6 7, ,2 29,3 Flytgödsel svin 19,6 7,7 19,8 7 46,4 34,5 Handel med stallgödsel Priset på stallgödseln beror på hur man värderar växtnäringsinnehållet och till vilken kostnad man kan sprida ut gödseln. Har säljaren mycket gödsel i förhållande till arealen, så utnyttjas kanske inte fosfor och kaliuminnehållet i gödseln fullt ut. Köparen däremot behöver köpa in alla näringsämnen och värderar därför gödseln högre. Man kan alltså inte generellt fastställa ett pris på stallgödsel utan det får beräknas från fall till fall. Värdering av gödsel hos KRAV-producenter Om köparen av stallgödsel är en KRAV-producent ökar växtnäringsvärdet oftast. Inköpt näring med KRAV-tillåtna gödselmedel av typ Binadan, Biofer eller Vinasse är betydligt dyrare än konventionell handelsgödsel. Den ekologiske lantbrukaren kan alltså rent företagsekonomiskt betala ett något högre pris för inköpt stallgödsel. En exakt beräkning är dock mycket svår att göra eftersom alternativ till inköpt gödsel kan vara att öka inslaget av gröngödsling eller kvävefixerande grödor i växtföljden. 25

27 Regler för spridning av stallgödsel I schemat nedan anges tillåtna spridningstidpunkter för stallgödsel i Halland, Blekinge och Skåne. Observera att de nya reglerna för spridning av fastgödsel inte gäller i de tre kommunerna Båstad, Laholm och Halmstad. Om det finns egna åtaganden (koncession) ska dessa följas. Tidpunkt Flytgödsel, och andra organiska gödselmedel med < 20 % ts-halt samt fjäderfägödsel 1 jan-15 feb Spridning ej tillåten Fastgödsel och andra organiska gödselmedel som är staplingsbara till minst 1 meters höjd och har en ts-halt > 20 %. Gäller ej fjäderfägödsel! 16 feb-28 feb Stallgödsel nedbrukas inom 4 timmar (organiska gödselmedel ska nedbrukas samma dag) Förbud mot spridning i växande gröda. 1 mars-31 juli I växande gröda* eller nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar på obevuxen mark. 1 aug-19 okt I växande gröda* avsedd för övervintring eller före höstsådd (nedbrukning stallgödsel inom 4 tim) 20 okt -30 nov I växande gröda* avsedd för övervintring eller före höstsådd (nedbrukning av stallgödsel inom 4 tim) 1 dec-31 dec I Båstad, Laholm och Halmstad kommun: Spridning ej tillåten I övriga kommuner: Nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar I Båstad, Laholm och Halmstad kommun: I växande gröda avsedd för övervintring eller före höstsådd (nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar) I övriga kommuner i Halland och Skåne: I växande gröda avsedd för övervintring eller på obevuxen mark oavsett höst- eller vårsådd (nedbrukning av stallgödsel inom 4 timmar) *Vid flytgödselspridning i växande gröda gäller speciella regler. Spridning får ske med bandspridningsteknik, utspädning, (med minst 1 del vatten till 2 delar gödsel), myllningsaggregat eller tillförsel av minst 10 mm vatten efter spridning (senast inom 4 tim, avslutad efter 12 tim). 26

28 Praktiska råd vid hantering av stallgödsel Nötflyt och urin Tidpunkt Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Fast nöt Tidpunkt Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Minst N-förluster vid - vårspridning och nedbrukning inom 1 timme - eller vid släpslangspridning i stråsäd - eller radmyllning Större förluster vid släpslangspridning på våren till vall än till växande stråsäd på försommaren enl. forskning Större förluster vid släpslangsspridning till återväxt av vall än tidig vår. Släpslang är bättre än bredspridning. I höstvete får man ofta en bra effekt av att radmylla flytgödsel och urin på våren. I en dansk försöksserie ger radmyllning av 80 kg NH4-N nästan lika stor nettomerskörd som släpslangspridning av 120 kg NH4-N. Merskörden är statistisk säker om man jämför radmyllning av 80 kg NH4-N radmyllad (+21,1 dt/ha) och 80 kg NH4-N släpslangspridad (+13,2 dt/ha). Om man har mycket åkersenap kan radmyllning dock ge problem med ogräs. Radmyllning i vall är också en möjlighet, men det saknas försöksresultat. Observera att myllningsaggregater är tunga, och det finns stor risk för markpackning, om jorden är fuktig. Myllningen bör ske inom 1 timme snarare än inom 4 timmar som lagen föreskriver. Om nödvändigt att sprida till vall på sommaren: minst förluster vid hög luftfuktighet- helst strax före regn. Ur avkastningssynpunkt är det sannolikt knappast meningsfullt att gödsla en vall med > 40 % av växtmassan som baljväxter förutsatt att K-brist inte råder. Alltså: om gödsel lagts till insåningsgrödan: ej behov av gödsel förrän till vallår III. För att undvika dålig hygienisk kvalitet i vallensilage krävs förtorkning till > 30 % ts samt bra ensileringsteknik. Detta är extra viktigt vid flytgödselspridning. Till sockerbetor och vårsäd + insådd på våren strax innan vårplöjning på jordar som går att vårplöja. För övriga vårsåddagrödor och på jordar som inte kan vårplöjas spridning sent på hösten innan plöjning. (Obs! ej möjligt i Båstad Laholm och Halmstads kommun) På lerjord: Ett alternativt till sen höstspridning är att lägga fastgödsel till höstraps på hösten om höstraps sås på nyskördat vallbrott med litet baljväxtinslag. (Höstraps efter baljväxtrik vall eller ren gröngödslingsgröda bör ej stallgödslas p g a risk för läckage) Helst nerbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord. Observera att rekommendationen för spridningstidpunkt för vårsäd på jord som kan vårplöjas skiljer sig beroende på om det är insådd eller inte i vårsäden. Det beror på att vårspridd fastnötgödsel ger i från sig en hel del kväve efter spannmålsskörden. Därför krävs alltså en insådd fånggröda eller vallinsådd som tar hand detta kväve. 27

29 Komposterad djupströ Tidpunkt Tidpunkt som för nötfast (se ovan) Sannolikt en jämnare och tidigare N-tillförsel än av okomposterad nötfast. Bör ge mindre risk för mycket restkväve efter potatis än okomposterad nötfast. Även lämplig till andra vårgrödor. Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Helst nerbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord. Uppläggning av en ur miljösynpunkt acceptabel nötkompost kräver halminblandning såvida det inte rör sig om en redan halmrik djupströbädd. Det innebär alltså ett merarbete i förhållande till direktspridning. För att inte få för stora N-förluster av nötfastgödsel med urinavskiljning rekommenderas totalt 5-6 kg halmströ per ko. Bäst är om detta kan tillföras redan över gödseln i rännan strax innan utgödslingen. Man minskar då även förlusterna på gödselplattan och får då en förkompostering på plattan. Djupströ Tidpunkt Ej bränd gödsel som därmed innehåller mycket halm bör, för bästa effekt, spridas sent på hösten oavsett jordart. Sannolikt bäst med utgödsling under sommaren och uppläggning i mellanlagring för bränning. Gödseln blir då lämplig att sprida som kompost till vårgröda (se ovan under rubrik komposterad djupströ ) Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Kycklingsgödsel Tidpunkt Jordbearbetning och dyl. Kommentar/ funderingar Höstspridning nedbrukning inom fyra timmar. Viktigt med mycket strö för att få en fungerande djupströbädd. För 30 % ts krävs t ex 6 kg halm per diko och dag om ströbädd med skrapad yta och 9 kg om enbart ströbädd. Torv anses ge mindre ammoniakförluster än halm. På våren till vårgröda. Nedbrukning helst inom 1 timme. Enligt uppgift från kycklinggödsel-förmedlare RJ Natur säkrare ettårseffekt av vårspridd kycklinggödsel som lagrats ett tag efter tömning av kycklingstallarna jämfört med gödsel från omgångar som gödslats ut strax innan spridningstidpunkten. Forskare är intresserade av frågeställningen men kommer p g a neddragningar i forskningsansökning 1998 ej att kunna belysa frågan? Källa: God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk av Anita Gunnarsson 28

30 Spridningsteknik Grundprinciperna för all stallgödselspridning är att gödseln kommer i god kontakt med jorden, minsta möjliga markpackning samt jämn spridning över hela fältet. Vid vårspridning är det ur packningssynpunkt lämpligt att sprida gödseln före vårplöjningen. För detta krävs att spridningsutrustningen kan sprida en jämn giva över både arbetsbredden och längs med kördraget. Ökad arbetsbredd ger mindre körning per gödslad areal. Planera körningen så att så lite transportkörning med tom vagn som möjligt sker på fältet. Undvik att köra på våt mark: Beräkningar visar att risken för markskador ökar drastiskt under tidig vår och sen höst, då marken ofta är mättad till fältkapaciteten. Flytgödsel Flytgödselsystem möjliggör fler spridningssystem genomfördes maskinvisningar runt om i Mellansverige och spridarna som visades var testade av Miljöteknikdelegationen. Erfarenheter Alla myllningsaggregaten förmådde att mylla gödseln då jorden befann sig inom ett acceptabelt vattenhaltsintervall. Släpande skidor på aggregaten kan orsaka skador under blöta förhållanden även på vall. Flödesmätare är till god hjälp för att få rätt giva. Ingen myllare klarade en torr och hård lerjord. Lätt jord och blöta förhållanden kan medföra släpning för myllare. I öppen gröda passade släpslangspridarna bäst. Matarslangekipaget är en intressant lösning; väger inte för mycket och ger därmed andra möjligheter till spridning i blött väder. Injektionsaggregatet blandade jord och gödsel bättre än de andra myllarna Regn direkt efter spridning sköljer ned gödseln i jorden och minskar förlusterna. Fastgödsel och kletgödsel Spridningsbilden blir oftast bättre med stående än med liggande valsar. Sannolikt fås den jämnaste bilden med tvåstegsspridare, där liggande valsar först finfördelar gödseln varefter spridartallrikar bredsprider gödseln. Spridningen längs med kördraget regleras i första hand med utmatningsmattans hastighet och i andra hand med körhastigheten. Utan dessa regleringar kommer givan att variera oacceptabelt mycket. Vid spridning av kletgödsel kan spridare med roterande skivor göra ett gott arbete. 29

31 6. Övriga gödselmedel som är godkända Olika produkter Det finns en rad specialgödselmedel (tabell 11 och 12) för ekologisk odling som främst används till specialgrödor som sockerbetor, potatis och grönsaker. Eftersom flera av specialgödselmedlen innehåller en stor andel lättomsättbart kväve ska de vid spridning myllas ned direkt p g a risk för ammoniumförluster. Ytspridning utan nedbrukning bör endast ske då nederbörd väntas omedelbart efter spridning. Kvävet i de pelleterade produkterna av kycklinggödsel och fjäder eller blodmjöl är till stor del organiskt bundet. Kväveeffektiviteten, dvs hur stor del av kvävet som är tillgänligt för första årets gröda, för de olika gödselmedlen är dåligt utredd. För att få bästa möjliga kväveutnyttjande är det viktigt att de tillförs relativt tidigt på växtsäsongen. Det bästa resultatet får man om gödseln radmyllas. Då kommer kvävemineraliseringen av det organiska kvävet igång snabbt och risken för upptorkning på markytan med låg mineralisering som följd, minskar. Övergödsling av Biofer och Binadan har i försök i vårvete gett mycket små skördeutfall. Av miljöhänsyn bör energiåtgång vid framställning av gödselmedel diskuteras. Framförallt torkning och även pelletering är processer som är mycket energikrävande. Vid JTI Uppsala genomfördes en livscykelanalys av pelleterad kycklinggödsel. Det visade sig att per kilo kväve var användning av pelleterad hönsgödsel mer energikrävande än användning av mineralgödselmedel. Gödselmedelsprodukter Biofer är biprodukter från slakteri- och livsmedelsindustrin och säljs via Lantmännen. OBS! Produkterna är inte tillåtna att användas på betesvall, slåttervall eller grönfoder, men får tillföras i samband med insådd förutsatt att den nedharvas eller radmyllas. Innehåller även vissa mikronäringsämnen. Pris för storsäck 20 öre lägre/kg Binadan Röd är tillverkat av kycklinggödsel som är bunden med kortsnittad halm. Binadan Blå är tillverkat av kycklinggödsel, biprodukter av animaliskt ursprung, stenmjöl och kalierika skörderester. OBS! Är inte tillåtet att använda på betesvall, slåttervall eller grönfoder, men får tillföras i samband med insådd förutsatt att den nedharvas eller radmyllas. Binadan sälj av Binadan Svenska AB, tel , fax Fruktsaft är en biprodukt från Lyckeby stärkelse vid framställningen av stärkelse från potatis. Spridningen sker med gödseltunna. Ca 40 % av totalkvävet finns i form av ammoniumkväve (NH 4 ) och är direkt tillgängligt för växten. Priset beror på leverans tidpunkt. Kontakta Lyckeby Stärkelsen, Thomas Sättlin, tel eller i god tid om du är intresserad av leverans. Vinasse (tidigare Biovinasse) Vinasse är en biprodukt från framställning av bagerijäst (Vinasse från salmiakproduktion är inte tillåtet). Spridning sker enklast genom blandning med urin eller flytgödsel. Den kan även spridas med ogrässpruta med stora munstycken efter spädning med en till två delar vatten eller med radmyllnigsspridare för flytande handelsgödsel. Säljs via Lantmännen. Drank är en biprodukt från brännvinstillverkning. Produkten är främst ett fodermedel men kan även användas som växtnäring. Intressant för odlare i Kristianstadstrakten. Kontakta Bengt Elfstrand, Apatit är ett magmatiskt råfosat som framställs mekaniskt ur beggrunden. Fosforn är hårt bunden och mycket långsam verkande jämfört med t ex P 20. Det krävs stora mängder för att få fosforeffekt på kortsikt. Apatit är i pulverform och sprids med kalkspridare. 30

32 Biotit är ett glimmermineral som finns bl a i lerjord. Kalium frigörs långsamt genom vittring och har även en kalkningseffekt. Kaliumeffekten är enligt försök i Värmland bäst om den sprids året före den kaliumkrävande grödan. Biotit är i pulverform och sprids med kalkspridare. Halmaskan är från Svalövs värmeverk och säljs genom Lars Wespersson, eller Halmaskan har en viss kalkverkan (CaO 7 %). Tabell 11. Gödselmedelsprodukter ca pris* Växtnäringsinnehåll vikts-% Tungmetaller mg/kg Gödselmedel kr/kg N tot P K Mg S Na Ca Cd Pb Cu Cr Hg Ni Zn Pelleterade NPK Biofer ,18 3,9 1,7 19,8 0,1 12,1 3,3 4,1 0,3 2 3,72 1,43 0,05 0,5 0,55 Biofer ,99 5,1 1,8 15 0,1 9,2 2,5 5,6 0,3 2 4,99 1,59 0,05 0,5 0,76 Biofer ,82 5,9 2,7 11,9 0,1 7,3 1,9 6,3 0,3 2 5,84 1,7 0,05 0,5 0,9 Biofer ,50 8,1 3,8 3,4 0,2 2,1 0,5 7,9 0,3 2 8,14 2 0,05 0,5 1,27 Biofer ,57 10,9 2,7 0,5 0,2 0,9 0,6 5,9 0, ,9 0, Binadan Röd 2,25 5 1,8 3,8 0,64 0,25 0,18 5,1 3,5 6,7 0,039 5,4 374 Binadan Blå 3,04 Övriga Biofer (mjöl) 1,94 7,6 9,5 0,4 0,3 0,2 0,8 15,4 <0,2 3 3,3 <0,2 0,02 <0,4 110 Biofer Hemoglobin (pulver) 12 14,4 0,2 0, ,5 0 <0,3 3,8 2 0,66 0,01 0,05 14 Fruktsaft (flytande) ** 3 0,4 5,5 0,2 Drank (flytande) - 5,1 0,1 0,1 Tungmetaller finns ej analyserade Halmaska, ts ca 57 % - 0,75 5,3 0,63 <0,3 <2,7 16 1,7 <0, Vinasse - 3,5 0 8,9 Apatit - 16 Biotit Svavel Kiserit 1, ,01 1 0,2 0,2 0,01 0,2 1 Magnesium*** Kiserit 1, ,01 1 0,2 0,2 0,01 0,2 1 Hydromag 300 (10 lit) 29:-/lit Källa: Produktinformation från respektive firma, kontakta säljare för aktuella prisuppgifter. *Pris i småsäck exkl frakt **Beroende på spridningstidpunkt, ca kr/m 3 ***se även kapitel 8. Kalkning, Mg-kalk För aktuell lista över KRAV-godkända gödselmedel se Tabell 12. Mikronäringsprodukter Gödselmedel Innehåll Ca-pris Säljare Anm kr/l kr/kg Besal (ren koksalt) 38 Na vikts-% 0,88 L Används till sockerbetor Bortrac g B/l 21 L o G Förpackning 10 lit. Coptrel g Cu/l 74 L Kopparoxid. Förpackning 1 lit. Koppar Plus 840 g/kg G Kopparoxiklorid. Förpackning 25 kg. Mantrac g Mn/l 46 L Mangankarbonat. Förpackning 10 lit. Mangansulfat 320 g/kg 9 G Förpackning 25 kg. Priser från Lantmännen (L) och Gullviks (G)

33 Spridningsteknik Pelleterade gödselmedel Institutet för jordbruks och miljöteknik, JTI, har undersökt spridningen av några av de pelleterade produkterna med några olika spridare. De testade gödselmedlen och maskinerna framgår av tabell 13. Processade gödselmedel bör myllas för att nå bästa effekt av växtnäringen. Vridprovstabellerna för de pelleterade produkterna avviker ofta starkt från mineralgödselmedlen. Detta beror på lägre densitet, lägre hållfasthet och annan form. I stort sett förekom inte driftsavbrott. I kombisåmaskinen och fallspridaren förekom dock valvbildning ovanför utmatningsvalsarna. Maskvidden var i flera galler för liten för de stora pellettarna. Undersökningen gjordes med stillastående spridare, och problemet kan vara mindre när maskinerna rullar och skakar. Spridningsjämnheten för gödselmedlen var ungefär lika god som för mineralgödselmedel, men den effektiva spridningsbredden för de lätta pelletterna är mindre, ned till 9 m, än för gödselmedel med högre densitet. De maximala kvävegivorna motsvarade omkring 60 kg N/ha. Med de varierande egenskaper dessa gödselmedel uppvisar, är vridprov särskilt angeläget att göra för varje parti. Förändringar i gödselmedlens hållfasthet och form kan ha införts efter undersökningen. Tabell 13 Utmatad mängd per arealenhet i relativtal jämfört med Hydro N 28 vid samma mängdinställning på maskinerna. Gödselmedel Överrum-Tive 4012 Bogballe DZ Amazone ZA-M MAX Väderstad Super Rapid 300 Adularia Binadan Blå Biofer resp Biokali Hydro N Källa: Spridningsteknink för gödselmedel i ekologisk odling - Teknik för lantbruket, nr 75 Spridarna matade endast ut ca halva mängden pelleterade gödselmedel jämfört med konstgödsel vid samma maskininställning (se tabellen ovan) De ekologiska gödselmedlens flödesegenskaper avviker från de som man som lantbrukare är van vid. Därför är det extra viktigt att göra utmatningsprov innan man påbörjar spridningen, se ex nedan. Såtabell för Väderstad Super Rapid 300 C. Bottenklaffarna i läge 2. Gödeslmedel Mätarinställning Giva, kg per ha Binadan Blå Biofer

34 7 Restavfall I det långa perspektivet är restprodukter från samhälle och livsmedelsindustri viktiga källor för tillförsel av näring till grödorna och för att på sikt uppnå ett väl fungerade kretslopp. Det avfall från tätorter som idag får användas inom ekologisk livsmedelsproduktion enligt EU-förordningen och KRAV-regler är kortfattat följande: Komposterat eller fermenterat hushållsavfall: Produkt från källsoterat hushållsavfall som komposterats eller genomgått anaerob fermentering för biogasproduktion. Endast vegetabiliskt och animaliskt hushållsavfall producerat i ett slutet och övervakat insamlingssystem som är godkänt av Jordbruksverket. Behovet ska vara kontrollerat av godkänt kontrollorgan eller Länsstyrelsen. Komposterad eller fermenterad blandning av vegetabiliskt material: Produkt från blandning av vegetabiliskt material som komposterats eller genomgått fermentering för biogasproduktion. Andra råvaror som är godkända gödselmedel i ekologisk odling får ingå i blandningen t ex vallgräs, halm eller andra skörderester samt övriga produkter som är godkända att användas som gödselmedel i ekologisk odling. Behovet ska vara kontrollerat av godkänt kontrollorgan eller Länsstyrelsen. Produkter och biprodukter av animaliskt ursprung: Miljöstödsregel Blodmjöl, hovmjöl, hornmjöl, benmjöl, avfettat benmjöl, fiskmjöl, köttmjöl, fjäder-, hår- och chiquette - mjöl, ull, päls, hår, mjölkprodukter. För päls är högsta tillåtna halt krom (VI) i mg/kg torrsubstans 0 (detektionsgräns). Behovet ska vara kontrollerat av godkänt kontrollorgan eller Länsstyrelsen. KRAV-regel Slaktrester skall vara hygieniserade och godkända som KRAV-godkända produktionshjälpmedel. Slaktbiprodukter t ex benmjöl eller benmjöl fritt från limämnen, benkol, hornmjöl, hovmjöl, hårmjöl, köttmjöl, päls och hår skall vara veterinärbesiktigade eller livsmedelsgodkända styckningsrester. Specificerat riskmaterial får ej ingå. Veterinärbesiktigade slaktbiprodukter skall vara steriliserade i minst C under minst 3 bars tryck i minst 20 minuter, eller det sätt som föreskrivs för att oskadliggöra BSE. Blodmjöl skall vara av livsmedelskvalitet. Fjädermjöl, chiquettemjöl samt fiskmjöl får inte vara framställt i anläggning där animaliskt protein från andra djurslag hanteras. Hygieniserade slaktrester får inte spridas på slåtter- och betesvall eller grönfoder. Radmyllning/nedharvning i samband med sådd/insådd av dessa grödor är dock tillåtet. Produkter och biprodukter av vegetabiliskt ursprung: Produkter och biprodukter som inte är ekoloiskt producerade t ex mjöl av oljekakor, kakaoskal, maltgroddar och äppelrester. Produkter från skogsindustri: Endast från trä eller virke som inte behandlats kemiskt efter avverkningen. T ex sågspån, träflis, komposterad bark och träaska. Organiskt material producerat på egen gård: Miljöstödsregel Nedbrukning av organiskt material från företag som odlar enligt reglerna för ekologisk odling. KRAV-regel Avloppsslam från egen trekammarbrunn eller liknande får spridas om avloppet inte är kopplat till verksamheter där miljöfarliga ämnen hanteras och om all användning av kemiska produkter är miljöanpassad och försiktighetsprincipen iaktas (sistnämnda innebär att om miljökonsekvenserna av ett ämne är okända eller osäkra förkastas det hellre än accepteras för att minimera eventuella risker). Om gården har en omfattande besöksverksamhet ( t ex gårdsbutik, övernattningar, kursgård) skall användningen av avloppsslam från trekammarbrunn prövas av KRAV. För samtliga dessa rester gäller dock att de måste uppfylla de krav på renhet som ställs. Innan de tas i bruk är det därför lämpligt att kontakta KRAV och Jordbruksverket. 33

35 8. Kalkning Allmänt Kalkning motverkar försurningen av våra jordar som sker genom nedfall, bortförsel av näring med grödor samt markandning (i konventionell odling även surgörande kvävegödselmedel). För att behålla jordarnas ph-värde måste det därför tillföras motsvarande kg krossad kalk per ha och år. Användning av stallgödsel eller andra organiska gödselmedel kan i viss mån motverka försurningen. Som grund för kalkning bör det alltid ligga en aktuell markanalys. Grödor som är särskilt beroende av att kalktillståndet är tillfredställande är sockerbetor, oljeväxter, åkerbönor och lusern. Kalktillståndet uttrycks oftast som ph-värde, men måste kompletteras med uppgifter om lerhalt och mullhalt innan någon kalkningsrekommendation kan ges. Lerhalten bestäms oftast indirekt genom att utgå från K-HCl-talet. Korrelationen mellan lerhalt och K-HCl varierar dock mellan olika jordar, vilket innebär en viss osäkerhet. Ett kvantitativt mått på kalkbehovet kan även erhållas genom bestämning av basmättnadsgraden. Bestämning av halten utbytbart aluminium (Al-AS) i marken är också en metod som kan användas för att ge vägledning om kalkningsåtgärder. Vid låga ph-värden ökar normalt mängden utbytbart aluminium i marken. Fria aluminiumjoner är giftiga för växtrötter och den positiva effekten av kalkning beror åtminstone delvis på att mängden utbytbart aluminium i marken minskar. På vissa jordar stiger halten aluminium långsammare vid sjunkande ph än på andra jordar. På samma fält kan kalkning anstå även om traditionell ph-bestämning signalerar att kalkning bör ske. Tillämpningen av denna metod bygger på att efterbeställning av analyser görs. Praktiska erfarenheter av Al-AS-metoden finns företrädesvis i Mellansverige. Ett gott kalktillstånd förbättrar tillgängligheten av de flesta växtnäringsämnen (se bild) och motverkar upptagningen av giftiga tungmetaller som t ex kadmium. Mikroorganismer, speciellt bakterier och daggmaskar, trivs och fungerar bäst vid ett ph omkring 6,5, detta är viktigt för baljväxtbakteriernas kvävefixering och mineraliseringen av organiskt material. Ett gott kalktillstånd förbättrar markstrukturen vilket bl a ger en ökad rotutveckling och en bättre vattengenomsläpplighet. Nyare studier i Norrland visar att den generella åsikten om uppkalkning av grönsaksjordar till ph 6-7 inte alltid är det bästa. Dock bör ph inte understiga 5 eftersom halterna av växttillgängligt aluminium och mangan då stiger så att de blir skadliga för växten (Magnusson, M. 2000). Kalkning av fastmarksjordar (mineraljordar) Riktvärdet för ett gott kalktillstånd är ph 6,5 på lerjordar och ph 6,0 på lätta, d v s lerfria och lerfattiga jordar. Vid sockerbetsodling ligger riktvärdet ungefär 0,5 ph-enheter högre för båda jordtyperna. Riktvärdena ska inte ses som miniminivåer utan som målnivåer för kalkningsåtgärder. Mängden kalk som går åt för att höja ph-värdet en viss enhet varierar med lerhalt och mullhalt, vilket framgår av tabell